söndag 12 maj 2019

Öl med mera i Salt Lake City

Första natten i SLC avklarad, dags för lite turistande! Vi startade dagen med bagels och kaffe innan vi promenerade bort till Temple Square där mormonernas stora tempel ligger. Man får inte gå in i templet om man inte är mormon så vi gick runt och betraktade det från utsidan en stund innan en gammal dam som delade ut flygblad tipsade oss om att gå bort till huvudkontoret på andra sidan gatan där man kan åka upp till översta våningen med utsikt över hela stan.



Sagt och gjort, ett par minuter senare befann vi oss i foajén där vi genast fick hjälp från receptionen som tillkallade en kvinna som skulle visa oss runt. Lite mer seriöst än vad vi från början trodde men varför inte liksom? Lisa Smith (så klart) hette hon och var hur trevlig som helst. Även om vi inte på något sätt är troende är det alltid intressant med nya kulturer och mormonism är ju knappast något man stöter på här hemma i Sverige speciellt ofta.

Först blev det en tur på bottenplan där Lisa visade oss olika tavlor på hur det såg ut när mormonerna ledda av Brigham Young vandrade in i Utah och med tiden grundade Salt Lake City. Några minuter senare tog vi hissen upp till översta våningen och ja, utsikten var inte dum alls här. Vi hängde kvar en stund och snackade med Lisa som tydligen var kirurg i grunden men numera var stay at home wife som jobbade frivilligt här på centret. Människor är intressanta varelser. 

Vi tackade för oss och för den fina rundturen vi fick och promenerade tillbaka mot hotellet med stopp för lite shopping på vägen. Vi hade några saker till på vår lista vi ville hinna med under dagen så det var bara att sätta igång!

Den ursprungliga planen var att köra hela vägen till Bonneville Flats och kolla in den extremt platta saltöknen där man gång på gång slår hastighetsrekord med diverse fordon, men vi fick höra att den under denna tiden på året är lite sumpig så vi struntade i det. Den bästa tiden att besöka den är tydligen under sensommaren när allt torkat ordentligt. Istället styrde vi bilen till saltsjöarna som ligger runt 20 minuters bilfärd utanför stan.



Den Stora Saltsjön är en av världens största saltsjöar med en salthalt mellan 5% och 25%, beroende på hur mycket vatten den innehar för stunden. Det finns inga naturliga utlopp så vattnet försvinner enbart genom avdunstning, vilket då gör att det blir så salt. Jag som aldrig varit vid en saltsjö tidigare reagerade nog mest på att det inte finns något som lever i vattnet utöver lite räkor och alger.. Vilket ju inte är så konstigt eftersom inget kan leva i så hög sälta men ändå, man är ju van vid att det finns fiskar och allt möjligt i sötvattensjöar så det kändes lite bisarrt. 

Nästa stopp för dagen var en tobaksbutik som ligger en bit söder om centrum, Beehive Cigars. Namnet kommer från Utah’s smeknamn, ‘The Beehive State’, som i sin tur kommer från det ursprungliga namnet mormonerna ville ha för detta området, Deseret, som betyder honungsbi. Därför har även Utah en bikupa på sin statsflagga och mottot för staten är ‘industry’. Deseret var ett betydligt större område än vad Utah är idag och var en provisorisk stat under två år, dock aldrig erkänd av den amerikanska staten. Drömmen om denna mormonstat fanns under en längre tid men rann ut i sanden i och med att den transamerikanska järnvägen byggdes rakt igenom detta området och det började strömma in stora mängder av icke-mormoner och bosätta sig här med. Istället blev Utah i dess nuvarande storlek den 45:e amerikanska staten 1896. Så nu vet ni det!





På tal om järnvägen som jag redan babblat så mycket om så var det till och med så att det var precis norr om Salt Lake City som järnvägarna möttes när Union Pacific och Central Pacific tävlade om vem som kunde ta sig till Ogden först, och det är idag utmärkt med ett monument precis där det skedde. Vi hade från början planer på att köra dit men det ligger någon timmes bilfärd norr om stan så vi struntade i det. En annan gång!

Men nu tillbaka till tobaken. Beehive Cigars är en fin liten butik med ett stort och fint utbud av tobak, både på burk och på egna blends. Det roligaste var nog att se pipor av Shaw Pipes som är en av mina favoriter, jag trodde inte han hade sina grejer i butik nämligen. Shaw Pipes består av en gubbe som bor i vildmarken i Utah och snidar pipor på beställning (och har lite på sin Etsy shop också förvisso), men tydligen har han även levererat lite hit med. Riktigt fint hantverk är det och jag kunde inte låta bli att köpa en så nu har jag tre stycken gjorda av honom. Riktigt trevlig butik som sagt!

Det började kurra lite i magarna så vi beslöt oss för att köra ännu mer söderut till ett köpcentra för lite mer shopping och lunch. Rätt ointressant för er egentligen, men jag ville bara ha en anledning att lägga upp denna bilden på hur omgivningen såg ut runt detta området. Rätt så jäkla spektakulärt att gå in och casually shoppa lite och sen komma ut på parkeringen och mötas av en hel bergskedja. Naturen är verkligen mäktig här.



Det var nu dags att ta oss till det sista stoppet för dagen innan vi skulle tillbaka till hotellet så vi hoppade in i bilen igen och styrde mot de nordöstra delarna av stan, till Salt Lake City Cemetery. Varför i hela friden ska vi till en kyrkogård då? Jo, för att här ligger denna graven.



Rätt creepy, va? Bakgrunden till texten på gravstenen är det ingen som till 100% känner till men många har spekulerat i att Lilly E. Gray som ligger begravd här ska ha blivit misshandlad och/eller ihjälslagen av sin man, men ingen vet helt säkert och får antagligen aldrig heller veta. Solen gassade nu ordentligt så vi svängde förbi Whole Foods, köpte på oss lite öl, parkerade bilen på hotellet och parkerade oss själva vid hotellets pool i ett par timmar. 

När temperaturen efter en tid börjat lägga fräschade vi till oss och tog en promenad mot Fisher Brewing som ligger en 15 minuters promenad från hotellet. Riktigt skönt ställe med trevlig personal och gott om folk utan att det blev trångt. Ölen var bra men inte fantastisk, food trucken som serverade tacos utanför likaså.




Solen började skymma och vi kände att det snart var dags att tänka på refrängen, men vi hade ett annat bryggeri vi ville hinna innan dess så vi traskade 3-4 kvarter i solnedgången tills vi hittade Kiitos Brewing som drivs av en andra generationen finländare, därav namnet.

Vi fick lite blandade känslor när vi kom in. Bryggpuben ligger i ganska ocharmiga lokaler, men tjejen som serverade öl var supertrevlig. Vi gick in och slog oss ned i en sliten soffa och kikade lite på de gamla arkadspelen som stod där inne men det hela kändes lite provisoriskt på något sätt. Svårt att förklara men ja, lite ocharmigt är nog ordet. 



Ölen däremot var riktigt bra så vi hängde kvar en stund till och lade lite för mycket pengar på de där arkadspelen innan vi köpte med oss några fyrpack och drog tillbaka till hotellet för lite välbehövlig sömn.




Inga kommentarer: