tisdag 21 maj 2019

Salsa till frukost och massor av öl i Albuquerque

Det bästa med att vakna på ett hotell i New Mexico är att man får salsa till sin äggröra på morgonen. Varken salsan eller äggröran var speciellt imponerande på detta hotellet men det är ändå tanken som räknas. 

Vi hade runt tre timmars körning framför oss denna dagen med ett par stopp på vägen i vanlig ordning. Första stoppet var Target på andra sidan gatan för lite shopping. Efter det skulle vi köra söderut men tog en liten omväg förbi Aztec för att kolla in nationalmonumentet Aztec Ruins (det stämmer, nationalparkskortet löste inträdet till oss här också).



Över lag var detta nog inget som är speciellt intressant för er att läsa om, men om ni råkar befinna er i närheten är det definitivt värt ett besök. Det var framförallt kul att se hur låga dörrhålen var mellan rummen i de gamla byggnaderna, ursprungsbefolkningen här kan inte ha varit långa. En annan sak som inte var lika kul var att det överallt i stan stod “AZTEC STRONG” efter skolskjutningen här ett halvår före där en kille gick in i skolan, mördade två personer och tog sedan sitt eget liv. Riktigt obehagligt.

Nåväl, vi satte fart söderut och tre timmar senare befann vi oss i utkanten av dagens slutmål, Albuquerque. Det kurrade i magarna så vi beslöt oss för att stanna till på Bosque Brewing på vägen in till stan för lite lunch. Bosque har sedan dess flyttat sitt tap room till helt nya lokaler som stället vi besökte finns inte kvar där längre. Vi såg dock den nya placeringen ute vid motorvägen när vi körde förbi och det såg riktigt stort och fräscht ut.



Ölen här var genomgående bra, några av de bättre i stan. Maten var också bra, burgaren jag fick in var riktigt smarrig. Skönt häng rakt igenom, kan tänka mig att deras nya ställe är trevligt också. Dom har även ett tap room downtown men det var vi aldrig inne på. 

Mätta och belåtna hittade vi ett hotell nere i stan som kändes bra och på vägen dit hade vi ett sista stopp innan det var dags att ställa bilen för dagen; Walter Whites hus!


Huset där Walter bor med sin familj i Breaking Bad ligger i de östra delarna av stan och ägs av ett gammalt par som spenderar större delen av sin tid sittandes utanför och svära åt folk som kommer förbi och tittar. Man får alltså inte gå in varken i huset eller på tomten och paret som bor där gör det väldigt klart för en, trottoaren är till och med avspärrad utanför. Jag förstår att dom blir trötta på alla som kommer dit och glor på deras hus, men samtidigt.. Vad ska man förvänta sig om man bor i ett hus som figurerar i en av världens största serier?

Efter detta körde vi ner till Hyatt, checkade in och tog en promenad ner till gamla stan. Vi gick förresten även förbi Jesse Pinkmans hus men det är ju inte lika ikoniskt och satt inga arga pensionärer utanför så det var inte lika spännande. 

Väl nere i stan gick vi inom skallerormsmuseet och svalkade oss från den närmare 40-gradiga värmen utanför. Rätt fint litet museum med massor av olika ormar om man är intresserad av det. Vi fortsatte vår promenad runt kvarteret och strosade in och ut ur olika butiker och annat. Samtidigt som vi var där var det någon sorts festival eller liknande som inträffade så det var hur mycket folk som helst på gatorna. Albuquerques borgmästare höll sen tal både på engelska och på spanska och alla var på så himla bra humör, trevlig eftermiddag!




Men nu började vi bli sugna på öl! Vi traskade tillbaka mot hotellet men istället för att svänga höger downtown så fortsatte vi rakt fram och hittade Marble Brewery i området Northern Addition.



Väldigt stort tap room med stor uteservering som svalde en hel del folk. Skönt ställe med god stämning och helt okej öl. Vi försökte planera kvällen lite och vilka ställen vi mer ville besöka i närheten, det fanns rätt många nämligen. På en sträcka som tar ungefär 25 minuter att gå fanns åtminstone fem bryggierer så vi tänkte att det är väl lika bra att besöka allihop när vi ändå är här! Marble har för övrigt ytterligare ett ställe i de nordöstra delarna av stan, men det ligger en bra bit bort. 

Vi siktade på ett annat bryggeri som låg betydligt närmre, åtta minuters promenad för att vara exakt - Dialogue Brewing.



Dialogue var också ett skönt ställe! Industriell och rustik känsla på bryggpuben med fokus åt belgiskt håll när det gällde ölen. En del sura på fat men också någon dubbel och lite sånt. Vi hämtade lite mat i food trucken utanför och chillade här ett tag. Drack en suröl med hallon som var riktigt god, men eftersom jag är världens sämsta ticker minns jag inte vad den hette. 

Ytterligare sju minunters promenad bort ligger Rio Bravo Brewing som har sitt bryggeri och tap room i en gigantisk byggnad. Baren är hur stor som helst, jättemycket sittplatser i flera rum inomhus, festlokal på andra våningen och en jättestor uteservering med liveband. Trevlig stämning men rätt dött ändå. Det var så stort att även om det fanns en del folk där kändes det tomt. Detta, plus att ölen var rätt dålig gjorde att vi traskade två kvarter bort till nästa bryggeri istället.



Tractor Brewing, som för övrigt också har två tap room i stan.. Detta, plus ett i de sydöstra delarna vid universitetet. Tyvärr var hela detta bryggeriet abonnerat av någon som höll i en bal. Vi trodde först det var en skola men när vi tittade in såg deltagarna inte ut att vara speciellt unga så det var väl ett företag eller nåt. Lite konstigt, men vi hade inte så mycket val så vi gick vidare.

Kvällens nästa stopp blev istället en av de snyggaste bryggpubarna jag någonsin besökt; Bow & Arrow! Jag kände inte till detta bryggeriet sedan tidigare (kände inte till speciellt många i Albuquerque över huvud taget om jag ska vara ärlig) men blev rekommenderad av en kille på ett av de andra vi stannat till på tidigare.



Sjuk snygg inredning här tycker jag. Högt till tak, mycket trä och en riktigt fet backdrop bakom baren. Ölen var dessutom riktigt bra, definitivt några av de bästa vi drack i New Mexico. Drack framförallt en imperial stout här som höll riktigt hög klass.

När vi var klara här var det slut på bryggerierna i området så vi beställde en Uber istället för att promenera. Vi hade ett “måste” kvar att besöka för kvällen som låg en bit bort och började närma sig stängningsdags.

La Cumbre! Ett av de lite mer kända bryggerierna i Albuquerque, och då framförallt för deras humliga öl. Rätt så litet tap room med förhållandevis mycket folk. Träinredning på ett lite mer dive bar-igt sätt. Blev serverade öl av en snackig och kanontrevlig tjej och ja, ölen var riktigt bra här. Några av de bästa humledrivna ölen på hela resan.


Det var som sagt snart dags att stänga så vi beställde ytterligare en Uber som tog oss tillbaka downtown där vi stannade till på Red Door Brewing (som även dom har ytterligare ett tap room utanför centrum). OK öl här, inget speciellt alls och rätt tråkigt tap room, stelt liksom. Här efter började vi bli rätt så jäkla trötta så lite fyllekäk på Jimmy John’s och stupa på hotellrummet.


Det blev en lång, men riktigt bra dag i en onekligen underskattad stad. Jag kan varmt rekommendera Albuquerque för alla som är intresserade av denna regionen i USA, ska ni till Arizona tycker jag definitivt det är värt att ta extra tid för att ta sig till New Mexico också.

måndag 20 maj 2019

Grand Canyon, dinosauriespår och äntligen Monument Valley

Hotellet vi bodde på, Residence Inn, var över lag fräscht, rent och snyggt. Överraskande god frukost hade dom dessutom, vilket är ganska ovanligt på amerikanska hotell. Vanligtvis är det Fruit Loops i olika färger och alldeles för knaperstekt bacon men här fanns det en massa alternativ. Framförallt var det väldigt skönt att det fanns så mycket gott att välja på eftersom jag under natten blivit ganska dålig i magen och inte fått så mycket sömn. Oklart vad det var som fick mig att bli dålig men jag mådde bra på morgonen, utöver att jag var trött förstås. 

Vi fyllde på energinivåerna ordentligt med ägg, korv och våfflor och satte sedan fart mot närmsta Wholefoods för att införskaffa lite färdkost till den långa dagen vi hade framför oss. Detta var för övrigt en dag helt utan öl, hoppas ni tycker det är åtminstone lite intressant ändå.


Vårt första stopp efter vi lämnat Flagstaff var inget mindre än Grand Canyon nationalpark. Vi körde in genom den södra infarten (än en gång rullade vi bara rakt in tack vare vårt fina säsongskort!) och körde upp till besökscentret och tog en promenad där. Liksom i alla andra nationalparker finns det mängder av trails man kan vandra på och en uppsjö av olika aktiviteter som anordnas. Vi hade “bara” några timmar här så vi körde mest runt och stannade vi de olika utsiktsplatserna som finns längst med vägarna, inga längre hikes denna dagen. 

Det låter sjukt dumt men både jag och frugan tyckte Grand Canyon var lite.. Underväldigande. Svårt att sätta fingret på vad det var för det är verkligen en sjuk häftig park egentligen. Jag tror att det är så ofattbart stort att man inte riktigt kan greppa det från utsiktsplatserna, det bli liksom lite overkligt. Detta, plus att vi bara några dagar tidigare besökt Bryce Canyon och Zion som båda är extremt karaktäristiska gjorde nog att vi var lite härdade, eller nåt. Om man är i områdena och bara har tid för några av dessa så rekommenderar jag Bryce och Zion framför Grand Canyon, men det är naturligtvis en smaksak - alla är helt fantastiska.


Vi spenderade några timmar här innan vi fortsatte norrut. Vår plan var att köra till Page i norra Arizona och ta en guidad tur genom Antelope slot canyons men tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för det. Riktigt tråkigt för det ska vara en helt magisk upplevelse, men det får bli nästa gång! Man kan ju inte göra allt samtidigt, dessvärre.

Istället blev planen att hinna till Monument Valley och tajma solnedgången där. På vägen dit stannade vi till på ett värdshus i Cameron som drivs av Navajoindianer, Cameron Trading Post. 

Här blev det en sen lunch i form av Navajo taco till frugan och frybread med rostbiff och brunsås till mig. En rätt som inte ser mycket ut för världen men som var riktigt smarrig. Friterat bröd (typ som en langos fast tjockare) med rostbiff, stekt lök, paprika och sås.


Mätta och belåtna fortsatte vi nordost och en dryg halvtimme senare såg vi en stor skylt längst med vägen.. “DINOSAUR TRACKS THIS WAY”. Strangely intriguing, tänkte vi och körde in på den lilla grusvägen som tog oss ett hundratal meter ut i öknen till några små marknadsstånd där vi blev mötta av en kort man som visade sig vara Navajo.

“Vill ni se dinosauriespår?” frågade han oss. “Följ med här”, fortsatte han. Vi blev lite osäkra på hur långt bort de här spåren skulle ligga och frågade oss själv om vi vågar lämna bilen här ute i ingenstans. Vår oro visade sig dock vara onödig då dinosauriespåren uppenbarade sig precis på andra sidan marknadsstånden. Vi undrade vad en rundtur kostade och han förklarade att dom inte får lov att ta betalt utan man donerar det man tycker att det är värt helt enkelt, alternativt köper något från stånden.




Rundturen tog väl 20-30 minuter ungefär och han visade oss massor av spår, förstelnade ägg och fossiler. Tydligen är det så att för en herrans massa år sedan var denna regionen ett stort träsk där det trampade runt hur mycket dinosaurier som helst och skapade avtryck i gyttjan. Sedan helt plötsligt slog det en dag ner flera stora meteroiter i området som virvlade upp så mycket jord och damm i luften så att allihop dog. Detta lade sig som ett konserverande lager på marken och med tiden förstelnades allt som låg ovan jord och spåren bevarades intakta. Så. Jävla. Häftigt. Som gammal dinosaurienörd var detta verkligen en helt fantastisk upplevelse. 

Han förklarade även att han och hans familj bor några hundra meter bort i en klyfta i åsen. Där lever dom i stort sett självförsörjande, odlar sina egen mat och sköter sig själv mer eller mindre helt och hållet. Hans största problem var att ungdomarna nu för tiden vill ha smart phones och en massa annat som kräver ström så dom hade införskaffat några generatorer som kunde lösa det problemet. Mycket intressant pratstund med denna herren som jag tyvärr inte minns vad han heter.

Efter rundturen tackade vi för oss, köpte lite smycken och satte fart genom Navajoreservatet mot resans mäktigaste stopp - Monument Valley.


Vi tajmade körsträckan väldigt bra, lagom när vi började skymta de gigantiska formationerna i öknen började också solen dala. Vi hade fortfarande gott om tid på oss och hann med att ta rätt coola bilder och verkligen ta in hela ögonblicket. Det är svårt att förklara hur tagen man blev av den här platsen. Helt otroligt mäktigt. Och ja, det är precis här som Forrest Gump kommer på att han inte vill springa mer.


Helt magisk plats och vi var väldigt nöjda att vi fick se den i solnedgången. Detta är en av de platser som ligger överst på min lista av ställen att åka tillbaka till. Det ligger lite ställplatser för husbilar lite överallt i området också, vore så häftigt att spendera natten här och se det även i soluppgången. Men det får bli en annan gång!

Solen började som sagt gå ner och vi ville ta oss en rätt så bra bit till innan vi skulle sova. Jag vill minnas att vi plöjde i mörkret genom öknen och bergen i runt två och en halv timme tills vi slutligen nådde Farmington i New Mexico där vi spenderade natten på ett rätt så sunkigt hotell. Det var en ganska seg körsträcka när solen gått ner men vi fick bland annat se vildhästar vid vägkanten så det var rätt jäkla häftigt ändå. 


Väl framme i Farmington slängde vi i oss några cheeseburgare på McDonalds innan det var dags att krascha på närmsta Best Western. Tydligen är detta ett centrum för metamfetamin så nu i efterhand gjorde det inte så mycket att vi inte kom hit tidigare. Svårt att tänka på annat än Breaking Bad när man är i New Mexico och pratar om meth. Men mer Breaking Bad blir det i nästa inlägg, stay tuned!

söndag 19 maj 2019

Montezuma Castle, Jerome och Flagstaff

Efter två härliga dagar i Phoenix var det nu dags att lämna vårt underbara hotell och sätta kurs norröver mot Flagstaff som var dagens slutmål. Om man vill kan man ta I17 hela vägen upp, det tar strax över två timmar men vi hade i vanlig ordning några stopp att göra så det tog lite tid än så, men det är ju också det som är hela charmen med att roadtrippa.

Vi stannade till på en tobaksbutik på vägen ut ur stan, Ye Olde Pipe Shop. Kort och slätt en trevlig butik, har inte så mycket att tillägga. Liksom många andra tobaksbutiker i USA hade dom en hel del egna house blends vilket så klart är kul. Jag köpte inget med mig denna gången dock.




Efter lite mer än halva vägen kör man förbi Montezuma Castle, några mycket gamla byggnader placerade på och i bergväggen av ursprungsbefolkningen för runt 1000 år sedan. Nationalparkskortet vi köpte i Utah täcker även nationalmonument för övrigt så vi knallade rakt in, hur nöjda som helst. 

Rätt häftiga byggnader! Det är lätt att glömma att det även finns så här gamla saker i USA som mest fokuserar på det dom åstadkommit sedan dom blev en nation 1776. Monumentet i sig självt är ganska litet så man spenderar väl inte mer än runt en halvtimme här men jag tycker ändå det är värt att stanna till på när man ändå kör förbi.



I Arizona finns det även väldigt många så kallade ‘ghost towns’, städer som grundades vid exempelvis gruvor som sedan övergavs när jobben helt enkelt tog slut. Vi hade kollat upp några på förhand, bland annat Bumblebee som ligger långt ute i ingenstans. Vi var på väg dit men grusvägarna var så grova att framförallt jag blev lite nervös att hyrbilen skulle klara av det så vi skippade den. 

Istället satte vi fart mot Jerome som är byggt vid just en gammal gruva men som fortfarande är en stad än idag, dock det skulle finnas en del av stan som man ville benämna som ‘spökstad’. Tyvärr var det inte så spännande som vi hade hoppats på. Det vi såg framför oss på vägen dit var en ökenversion av Garnet i Montana som vi besökte för några år sedan men vad vi fann när vi kom fram var mer eller mindre en plojgrej. Synd, men vad ska man göra liksom. Vi passade på att mata lite getter och grisar och sen körde vi vidare istället.

Tur i oturen fick vi åtminstone kolla in nutida Jerome en stund, en fantastiskt mysig liten stad uppe i bergen. Påminde väldigt mycket om de småstäder man kör igenom i de italienska alperna om ni har varit där. Branta backar, utsikt över hela Arizona kändes det som och små, charmiga caféer och butiker överallt.





Efter vi varit uppe och vänt här fortsatte vi norrut genom ett område många hade pratat om när vi sa att vi skulle köra denna vägen, nämligen Sedona. 

Det man möts av när man börjar närma sig Sedona är dessa gigantiska och sjukt häftiga röda klippor som reser sig ur jorden runtomkring en. Red Rock State Park ligger en bit utanför stan så vi körde inom där och tog en promenad också, så himla fin ark. Flera av de vi pratat med i Phoenix med omnejd sa att dom brukar åka hit för att få lugn och ro och hajka med familj och vänner, och det förstår jag. Väldigt lugnande område på något sätt.



När man sen fortsätter norrut kör man även genom staden Sedona som såg hur trevlig ut som helst. Det är nog lite av en turistort men jag hade definitivt kunnat tänka mig att stanna här en natt om vi hade haft några nätter till på resan. Men det får bli vid ett annat tillfälle! Jag är helt övertygad att vi kommer att åka hit igen förr eller senare. När man kört genom själva stan fortsätter man i botten av en lång klyfta där vägen kantas av campingar och hotell. Otroligt mysig körsträcka.

När det är så mycket att titta på längst med vägen går tiden jäkligt fort och vips! Så var vi i Flagstaff. Vi hade planerat en natt här och jag hade några bryggerier jag ville kolla in så vi började helt sonika på dagens första (och bästa!), Mother Road med lite öl och varsin pizza från restaurangen bredvid, och letade upp ett hotell för natten. Grymt bryggeri med riktigt bra öl, snygg design på allt dom gjorde och en riktigt trevlig uteservering.




Här delade vi bord med Ted som jobbade som forskare och geolog i Grand Canyon, mycket intressant och roligt att träffa så himla många olika typer av människor. Teds sambo var dessutom från Frankrike så han benämnde olika sträckor och höjder han rekommenderade oss i (kilo)meter vilket är väldigt förvirrande när man äntligen börjat vänja sig vid miles. Hur trevlig som helst var han iallafall. 

Några öl senare och med magarna fulla av pizza tog vi oss bort till hotellet och checkade in. Residence Inn var hotellet vi skulle bo på och det ligger passande nog i samma kvarter som nästa bryggeri, Dark Sky Brewing.




Även Dark Sky var ett bryggeri som föll oss båda i smaken. Ganska stora lokaler med trevlig personal och genomgående bra öl. Kvällen till ära var det quiz night men vi hade missat större delen av den redan så vi nöjde oss med några öl. 

Flagstaff har förvånansvärt många bryggerier för att vara en rätt så liten stad i amerikanska mått mätt (runt 65 000 invånare bor här). Mother Road och Dark Sky var de som toppade listan av rekommendationer men vi hade tid för några till och eftersom det som sagt är en liten stad kunde vi promenera runt till de flesta av dom. 

Nästa stopp var Flagstaff Brewing som tyvärr såg väldigt ocharmigt ut så vi var bara inne om och vände. Istället knallade vi bort till Lumberyard Brewing som hade en mycket trevligare känsla.




Skön kille som serverade oss våra öl som väl var helt okej. Inget fantastiskt men absolut inte dåligt. Vi började här någonstans bli ganska trötta så det blev bara en eller två öl innan det var dags att bege sig tillbaka mot hotellet. På vägen tillbaka stannade vi till på Beaver Street Brewery som jag tyckte var direkt dåligt. Tydligen är det ett populärt ställe vilket jag kan tänka mig eftersom ölen var riktigt billig, men tyvärr var den också riktigt dålig. 

Men men, det hade blivit så pass mycket bra öl under kvällen så vi var glada ändå när vi gick den sista lilla biten tillbaka till sängen. En riktigt lång, men riktigt bra dag.

lördag 18 maj 2019

Kaktusar, baseball och mer öl i Phoenix

Dag två i Phoenix började vi med att strosa runt i Desert Botanical Garden. Redan vid 10 på morgonen var det varmt som tusan så vi var försiktiga med solskydd och drack väldigt mycket vatten. Fascinerande hur mycket vatten man kan dricka utan att ens bli kissnödig. Jag minns inte exakt hur varmt det var men vi kom över 40 grader tidigt i alla fall. När man går runt i de temperaturerna känner man ingen direkt skillnad mellan 35 och 45 grader tycker jag, det man däremot märker är hur mycket snabbare man blir uttorkad när det är så varmt. Farligt om man inte är vaksam! Rätt roligt att lokalbefolkningen inte tyckte det var så jobbigt heller, en herre sa till oss att “just wait ‘til it hits the 130’s (~55°C), that’s real hot”. Tack men nej tack tänkte jag, skönt att vi var där innan den värsta värmen drog in.




Efter ett par timmar i den botaniska trädgården började det kurra lite i våra magar så vi bestämde oss för att köra upp till den väldigt mysiga stadskärnan i Old Town Scottsdale och hitta nåt ställe att käka lunch på.

Vi hade inte kollat upp något ställe här på förhand utan parkerade bilen och promenerade runt lite bland alla turistbutiker, smyckesaffärer och konstgallerier innan vi till slut satte oss på David’s Hamburgers & Mexican Food. Ett litet anspråkslöst ställe men min ‘green chile burger’ (when in Rome(Arizona)!) slank ner utan problem.



Dagens nästa stopp var Chase Field där vi skulle kolla matchen mellan Arizona Diamondbacks och Cincinnati Reds så vi hoppade in i bilen och körde ner till downtown Phoenix där stadion ligger. Runt en halvtimme tog det att köra och mestadels motorväg hela sträckan till stan. Det började bli riktigt varmt nu så det var otroligt skönt att komma in på en luftkonditionerad baseballstadion med gratis wifi och kall öl. Det var en matinéematch vilket betyder att den spelas mitt på dagen - perfekt tidsfördriv i den stekheta värmen.


Tyvärr förlorade D-Backs dagens match men det var riktigt gött häng där i några timmar. Avslappnat sätt att bara ta det lugnt, träffa folk, käka en korv och dricka några öl.. Och inte ens speciellt dyrt, tror vi betalade runt $15 för biljetterna och jag tycker ändå vi fick schyssta platser. Efter matchen stack vi tillbaka till hotellet för mer öl och poolhäng i några timmar.


Lite senare under eftermiddagen började temperaturen bli lite mer behaglig så vi beställde en Uber som tog oss till Sun Devil Liqours, en öl- och spritbutik i Mesa som jag ville kolla in.

Butiken såg ut som vilken amerikansk ölbutik som helst, mycket bra utbud från massor av lokala bryggerier dock. Uberföraren blev mest förvånad att han skulle släppa av oss vid vad han tyckte såg ut som en helt random spritbutik. Det roliga här var att man kunde gå en trappa ned så finns där en bar och vinkällare. Tyvärr blev det en miss för var den inte öppen just den dagen vi besökte men det var kul att se det ändå, jäkligt oväntat att den skulle ligga där i vad som utifrån såg ut att vara en ganska sunkig butik.





Vi beställde ytterligare en Uber som tog oss till dagens sista anhalt; Arizona Wilderness bryggpub i Gilbert.

Inte helt oväntat ett jättepopulärt ställe, tror det var det enda på denna resan som vi var tvungna att vänta utanför för sittplatser.. Vanligtvis kan man nästan alltid få en plats i baren men här var det smockfullt. Tjejen som tog hand om bordsplaceringen kändes inte speciellt service minded heller tyvärr.

Men men, vi väntade lydigt tills det var vår tur sen fick vi plats vid ett bord inne i restaurangen. Schysst bryggpub över lag, fick en väldigt personlig och jordnära känsla av den. I stort sett all mat som serverades var lokalt odlad och uppfödd i Arizona och på väggarna fanns tavlor och bilder på bryggarna och personalen ute på olika hikes och andra äventyr i Arizona.





Maten var riktigt bra och ölen likaså. Det enda bekymret jag hade var den dåliga akustiken inne i restaurangen men det var inget större problem. Killen som servade oss vid bordet var kanontrevlig och vi hade en finfin middag med en massa god öl. Om du planerar att åka till Phoenix tycker jag inte att du ska missa detta stället. 

AZ Wilderness har numera även en bryggpub i downtown Phoenix men den öppnade efter vi varit där så jag vet inte hur den är tyvärr, men jag kan tänka mig att den håller precis lika hög klass som denna i Gilbert. 

Solen började skymma och vi kände att det var dags att bege sig tillbaka mot hotellet. Vi beställde Ubern som skulle ta oss hem, shoppade lite i butiken och avslutade kvällen med ett sista dopp i poolen innan sängdags. Fantastisk avslutning på en fantastisk dag!