Kornmalt & Humlekottar

Det finns få saker så får mig att längta efter julen, denna så kommersiella högtid fylld av stress och krav kan dra musten ur de flesta! Då är det bra att påminna sig själv om en påfyllning ibland, att helt enkelt uppmärksamma det trevliga med julen. Varför inte inomhusmys när mörkret faller på tillsammans med vänner, god mat, lussekatter och självfallet den alltid så viktiga julmusten. Det var under en eftermiddag i denna anda som jag, Kristopher, Grip, Ola, Erik och Alexi tog på oss den ack så viktiga uppgiften att kora den godaste julmusten. 15 sorter hade vi till slut lyckats skrapa ihop, de flesta funna i våra vanligaste matbutiker. Allt från dekorativa glasbuteljer till PET-flaskor i en inte så exklusiv magnumstorlek. På skivspelaren gick våra svenska julklassiker varma varvat med Frank Sinatras så välkända röst och bordet var dagen till ära smyckat med en liten ljusslinga. Med en sådan stämning i luften var förhållandena optimala för en bra och rättfärdig provning av lite mus...

Sista och avslutande ronden. Vid denna tiden hade den första snön börjat falla över Skåne på många månader. Mysigt! Jag går och besöker toaletten och Gripen häller upp sin sista öl till oss. Det är en ljus öl med klarvitt skum. Ölen är sur, stallig och funky. Detta är en geuze. Vilken? Jag vet att han har ett par Girardin Black Label hemma, men kan detta var en sån? Jag har aldrig druckit dom innan så jag gissar på det. Fel! Aha, då slog det mig. Han har ju en suris till som jag aldrig provat tidigare. Cantillon Lou Pepe Geuze 2008! Rätt! Detta är sannerligen en fantastisk öl. En blend av tre olika tvååriga lambics. Makalöst bra. Syra, stall, gammal ost, trä, citron. Vi hade även en bit appentzeller extra på bordet som jag tyckte gjorde sig förjävla bra med ölen. Fan vilken god öl. Och poäng till mig dessutom! Kvällens sista öl får Gripen gissa på. En röd klar öl som doftar kola, vanilj och massor, massor med karamellmalt. Relativt lättdrucken, den var dessutom tunnare än vad jag ...

Rond tre. Nu blir det svårt. Gripen går ut ur rummet, häller upp ölen i våra glas och ger mig mitt. Jag sätter näsan till och tänker direkt, 'jävlar, det här var annorlunda'. Väldigt mörkt röd öl, nästan kolsvart men det finns ändå lite ljus som går igenom. Det luktar liksom rostat och så finns det någonting i både doften och smaken som jag verkligen inte kan sätta fingret på. Jag gissar att det är en imperial porter, mycket på grund av att den inte var så tung och rostad på ett sådant sätt jag oftare känner i porters än i stouts. Det var en imperial stout, på förvånansvärt låga 8%. Lite tunn är den, men den är jävligt spännande. Jag känner alla de klassiska imperial stout-kännetecknen som rostat kaffe, mörk choklad och kanske en liten hint av vanilj. Men vad fan är det där extra som jag inte kan placera? Johannesbröd. Ölen är Shorts Brew Imperial Carob Stout. Jag visste att han hade den hemma men den kom inte alls upp i tanken. Jävligt häftig öl och antagligen mer häftig ...

Efter första ronden var vi hungriga och slängde ihop lite mat, men under tiden tog vi nästa öl. Min tur att gissa. Mörkt, mörkt brunt öl, nästan svart. Lite krämigt skum. Rätt så hårt rostat, välhumlat, sirap, beskt, choklad, alla smakerna sticker åt olika håll. Jag har ingen aning om vad jag ska gissa på. Först undrade jag om det var en julöl för jag tyckte att det fanns en viss julkrydda i den. Det känner jag mig lite bortgjord för nu i efterhand, men det är väl det som är det roliga med blindprovningar? Sen gissade jag att den hade en alkoholhalt på runt 7%. Det var fel. 10% är rätt. Sen gissade jag att det var en belgisk öl, och där hade jag rätt. Då kläcker Gripen att det är en hybridöl mellan två bryggerier. Jag frågar, 'Struise'? Ja. 'Stillwater'? Ja. 'Outblack'? Ja. Fast jag fick nog inget poäng för den då vi kom så långt att han fick säga att det var samarbetsöl och att ölstilen var en hybrid mellan black IPA och belgian strong ale. Vi käkar lite...

Blindprovningar är bra på många sätt. För det första så är det roligt och jävligt intressant att dricka en öl och se den för var den är, utan att ha sett vilken öl det egentligen rör sig om. Det blir lätt så att en öl blir lite bättre, eller sämre, beroende på hur etiketten ser ut och vetskapen om vilket bryggeri som gjort den. För det andra så är det ett perfekt sätt att vidga sina kunskaper och referenspunkter när man sitter där och luktar, tänker, jämför och fan vet allt. Man hittar så mycket nya saker och får verkligen tänka och anstränga sig. Och för det tredje så är det också ett bra tillfälle att dricka öl man inte hade druckit annars. Jag hade en öl jag knäckte som jag haft alldeles för länge för jag inte har vetat när jag ska öppna den. Nåväl, nu till gårdagen. Vi hade fyra öl var som vi tänkte att det kunde vara kul att blinda varann på. Nu var det kanske inte helt optimalt då vi har en rätt så bra hum om vad den andra har hemma, men det kan vara både positivt och negat...