Grand Canyon, dinosauriespår och äntligen Monument Valley
Hotellet vi bodde på, Residence Inn, var över lag fräscht, rent och snyggt. Överraskande god frukost hade dom dessutom, vilket är ganska ovanligt på amerikanska hotell. Vanligtvis är det Fruit Loops i olika färger och alldeles för knaperstekt bacon men här fanns det en massa alternativ. Framförallt var det väldigt skönt att det fanns så mycket gott att välja på eftersom jag under natten blivit ganska dålig i magen och inte fått så mycket sömn. Oklart vad det var som fick mig att bli dålig men jag mådde bra på morgonen, utöver att jag var trött förstås.
Vi fyllde på energinivåerna ordentligt med ägg, korv och våfflor och satte sedan fart mot närmsta Wholefoods för att införskaffa lite färdkost till den långa dagen vi hade framför oss. Detta var för övrigt en dag helt utan öl, hoppas ni tycker det är åtminstone lite intressant ändå.
Vårt första stopp efter vi lämnat Flagstaff var inget mindre än Grand Canyon nationalpark. Vi körde in genom den södra infarten (än en gång rullade vi bara rakt in tack vare vårt fina säsongskort!) och körde upp till besökscentret och tog en promenad där. Liksom i alla andra nationalparker finns det mängder av trails man kan vandra på och en uppsjö av olika aktiviteter som anordnas. Vi hade “bara” några timmar här så vi körde mest runt och stannade vi de olika utsiktsplatserna som finns längst med vägarna, inga längre hikes denna dagen.
Det låter sjukt dumt men både jag och frugan tyckte Grand Canyon var lite.. Underväldigande. Svårt att sätta fingret på vad det var för det är verkligen en sjuk häftig park egentligen. Jag tror att det är så ofattbart stort att man inte riktigt kan greppa det från utsiktsplatserna, det bli liksom lite overkligt. Detta, plus att vi bara några dagar tidigare besökt Bryce Canyon och Zion som båda är extremt karaktäristiska gjorde nog att vi var lite härdade, eller nåt. Om man är i områdena och bara har tid för några av dessa så rekommenderar jag Bryce och Zion framför Grand Canyon, men det är naturligtvis en smaksak - alla är helt fantastiska.
Vi spenderade några timmar här innan vi fortsatte norrut. Vår plan var att köra till Page i norra Arizona och ta en guidad tur genom Antelope slot canyons men tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för det. Riktigt tråkigt för det ska vara en helt magisk upplevelse, men det får bli nästa gång! Man kan ju inte göra allt samtidigt, dessvärre.
Istället blev planen att hinna till Monument Valley och tajma solnedgången där. På vägen dit stannade vi till på ett värdshus i Cameron som drivs av Navajoindianer, Cameron Trading Post.
Här blev det en sen lunch i form av Navajo taco till frugan och frybread med rostbiff och brunsås till mig. En rätt som inte ser mycket ut för världen men som var riktigt smarrig. Friterat bröd (typ som en langos fast tjockare) med rostbiff, stekt lök, paprika och sås.
Mätta och belåtna fortsatte vi nordost och en dryg halvtimme senare såg vi en stor skylt längst med vägen.. “DINOSAUR TRACKS THIS WAY”. Strangely intriguing, tänkte vi och körde in på den lilla grusvägen som tog oss ett hundratal meter ut i öknen till några små marknadsstånd där vi blev mötta av en kort man som visade sig vara Navajo.
“Vill ni se dinosauriespår?” frågade han oss. “Följ med här”, fortsatte han. Vi blev lite osäkra på hur långt bort de här spåren skulle ligga och frågade oss själv om vi vågar lämna bilen här ute i ingenstans. Vår oro visade sig dock vara onödig då dinosauriespåren uppenbarade sig precis på andra sidan marknadsstånden. Vi undrade vad en rundtur kostade och han förklarade att dom inte får lov att ta betalt utan man donerar det man tycker att det är värt helt enkelt, alternativt köper något från stånden.
Rundturen tog väl 20-30 minuter ungefär och han visade oss massor av spår, förstelnade ägg och fossiler. Tydligen är det så att för en herrans massa år sedan var denna regionen ett stort träsk där det trampade runt hur mycket dinosaurier som helst och skapade avtryck i gyttjan. Sedan helt plötsligt slog det en dag ner flera stora meteroiter i området som virvlade upp så mycket jord och damm i luften så att allihop dog. Detta lade sig som ett konserverande lager på marken och med tiden förstelnades allt som låg ovan jord och spåren bevarades intakta. Så. Jävla. Häftigt. Som gammal dinosaurienörd var detta verkligen en helt fantastisk upplevelse.
Han förklarade även att han och hans familj bor några hundra meter bort i en klyfta i åsen. Där lever dom i stort sett självförsörjande, odlar sina egen mat och sköter sig själv mer eller mindre helt och hållet. Hans största problem var att ungdomarna nu för tiden vill ha smart phones och en massa annat som kräver ström så dom hade införskaffat några generatorer som kunde lösa det problemet. Mycket intressant pratstund med denna herren som jag tyvärr inte minns vad han heter.
Efter rundturen tackade vi för oss, köpte lite smycken och satte fart genom Navajoreservatet mot resans mäktigaste stopp - Monument Valley.
Vi tajmade körsträckan väldigt bra, lagom när vi började skymta de gigantiska formationerna i öknen började också solen dala. Vi hade fortfarande gott om tid på oss och hann med att ta rätt coola bilder och verkligen ta in hela ögonblicket. Det är svårt att förklara hur tagen man blev av den här platsen. Helt otroligt mäktigt. Och ja, det är precis här som Forrest Gump kommer på att han inte vill springa mer.
Helt magisk plats och vi var väldigt nöjda att vi fick se den i solnedgången. Detta är en av de platser som ligger överst på min lista av ställen att åka tillbaka till. Det ligger lite ställplatser för husbilar lite överallt i området också, vore så häftigt att spendera natten här och se det även i soluppgången. Men det får bli en annan gång!
Solen började som sagt gå ner och vi ville ta oss en rätt så bra bit till innan vi skulle sova. Jag vill minnas att vi plöjde i mörkret genom öknen och bergen i runt två och en halv timme tills vi slutligen nådde Farmington i New Mexico där vi spenderade natten på ett rätt så sunkigt hotell. Det var en ganska seg körsträcka när solen gått ner men vi fick bland annat se vildhästar vid vägkanten så det var rätt jäkla häftigt ändå.
Väl framme i Farmington slängde vi i oss några cheeseburgare på McDonalds innan det var dags att krascha på närmsta Best Western. Tydligen är detta ett centrum för metamfetamin så nu i efterhand gjorde det inte så mycket att vi inte kom hit tidigare. Svårt att tänka på annat än Breaking Bad när man är i New Mexico och pratar om meth. Men mer Breaking Bad blir det i nästa inlägg, stay tuned!
Vi fyllde på energinivåerna ordentligt med ägg, korv och våfflor och satte sedan fart mot närmsta Wholefoods för att införskaffa lite färdkost till den långa dagen vi hade framför oss. Detta var för övrigt en dag helt utan öl, hoppas ni tycker det är åtminstone lite intressant ändå.
Vårt första stopp efter vi lämnat Flagstaff var inget mindre än Grand Canyon nationalpark. Vi körde in genom den södra infarten (än en gång rullade vi bara rakt in tack vare vårt fina säsongskort!) och körde upp till besökscentret och tog en promenad där. Liksom i alla andra nationalparker finns det mängder av trails man kan vandra på och en uppsjö av olika aktiviteter som anordnas. Vi hade “bara” några timmar här så vi körde mest runt och stannade vi de olika utsiktsplatserna som finns längst med vägarna, inga längre hikes denna dagen.
Det låter sjukt dumt men både jag och frugan tyckte Grand Canyon var lite.. Underväldigande. Svårt att sätta fingret på vad det var för det är verkligen en sjuk häftig park egentligen. Jag tror att det är så ofattbart stort att man inte riktigt kan greppa det från utsiktsplatserna, det bli liksom lite overkligt. Detta, plus att vi bara några dagar tidigare besökt Bryce Canyon och Zion som båda är extremt karaktäristiska gjorde nog att vi var lite härdade, eller nåt. Om man är i områdena och bara har tid för några av dessa så rekommenderar jag Bryce och Zion framför Grand Canyon, men det är naturligtvis en smaksak - alla är helt fantastiska.
Vi spenderade några timmar här innan vi fortsatte norrut. Vår plan var att köra till Page i norra Arizona och ta en guidad tur genom Antelope slot canyons men tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för det. Riktigt tråkigt för det ska vara en helt magisk upplevelse, men det får bli nästa gång! Man kan ju inte göra allt samtidigt, dessvärre.
Istället blev planen att hinna till Monument Valley och tajma solnedgången där. På vägen dit stannade vi till på ett värdshus i Cameron som drivs av Navajoindianer, Cameron Trading Post.
Här blev det en sen lunch i form av Navajo taco till frugan och frybread med rostbiff och brunsås till mig. En rätt som inte ser mycket ut för världen men som var riktigt smarrig. Friterat bröd (typ som en langos fast tjockare) med rostbiff, stekt lök, paprika och sås.
Mätta och belåtna fortsatte vi nordost och en dryg halvtimme senare såg vi en stor skylt längst med vägen.. “DINOSAUR TRACKS THIS WAY”. Strangely intriguing, tänkte vi och körde in på den lilla grusvägen som tog oss ett hundratal meter ut i öknen till några små marknadsstånd där vi blev mötta av en kort man som visade sig vara Navajo.
“Vill ni se dinosauriespår?” frågade han oss. “Följ med här”, fortsatte han. Vi blev lite osäkra på hur långt bort de här spåren skulle ligga och frågade oss själv om vi vågar lämna bilen här ute i ingenstans. Vår oro visade sig dock vara onödig då dinosauriespåren uppenbarade sig precis på andra sidan marknadsstånden. Vi undrade vad en rundtur kostade och han förklarade att dom inte får lov att ta betalt utan man donerar det man tycker att det är värt helt enkelt, alternativt köper något från stånden.
Rundturen tog väl 20-30 minuter ungefär och han visade oss massor av spår, förstelnade ägg och fossiler. Tydligen är det så att för en herrans massa år sedan var denna regionen ett stort träsk där det trampade runt hur mycket dinosaurier som helst och skapade avtryck i gyttjan. Sedan helt plötsligt slog det en dag ner flera stora meteroiter i området som virvlade upp så mycket jord och damm i luften så att allihop dog. Detta lade sig som ett konserverande lager på marken och med tiden förstelnades allt som låg ovan jord och spåren bevarades intakta. Så. Jävla. Häftigt. Som gammal dinosaurienörd var detta verkligen en helt fantastisk upplevelse.
Han förklarade även att han och hans familj bor några hundra meter bort i en klyfta i åsen. Där lever dom i stort sett självförsörjande, odlar sina egen mat och sköter sig själv mer eller mindre helt och hållet. Hans största problem var att ungdomarna nu för tiden vill ha smart phones och en massa annat som kräver ström så dom hade införskaffat några generatorer som kunde lösa det problemet. Mycket intressant pratstund med denna herren som jag tyvärr inte minns vad han heter.
Efter rundturen tackade vi för oss, köpte lite smycken och satte fart genom Navajoreservatet mot resans mäktigaste stopp - Monument Valley.
Vi tajmade körsträckan väldigt bra, lagom när vi började skymta de gigantiska formationerna i öknen började också solen dala. Vi hade fortfarande gott om tid på oss och hann med att ta rätt coola bilder och verkligen ta in hela ögonblicket. Det är svårt att förklara hur tagen man blev av den här platsen. Helt otroligt mäktigt. Och ja, det är precis här som Forrest Gump kommer på att han inte vill springa mer.
Helt magisk plats och vi var väldigt nöjda att vi fick se den i solnedgången. Detta är en av de platser som ligger överst på min lista av ställen att åka tillbaka till. Det ligger lite ställplatser för husbilar lite överallt i området också, vore så häftigt att spendera natten här och se det även i soluppgången. Men det får bli en annan gång!
Solen började som sagt gå ner och vi ville ta oss en rätt så bra bit till innan vi skulle sova. Jag vill minnas att vi plöjde i mörkret genom öknen och bergen i runt två och en halv timme tills vi slutligen nådde Farmington i New Mexico där vi spenderade natten på ett rätt så sunkigt hotell. Det var en ganska seg körsträcka när solen gått ner men vi fick bland annat se vildhästar vid vägkanten så det var rätt jäkla häftigt ändå.
Väl framme i Farmington slängde vi i oss några cheeseburgare på McDonalds innan det var dags att krascha på närmsta Best Western. Tydligen är detta ett centrum för metamfetamin så nu i efterhand gjorde det inte så mycket att vi inte kom hit tidigare. Svårt att tänka på annat än Breaking Bad när man är i New Mexico och pratar om meth. Men mer Breaking Bad blir det i nästa inlägg, stay tuned!
Kommentarer