Ölbryggning och öldrickning
I helgen som var så tog jag och Gripen oss ner till pappa Balder i Vellinge för att prova på att brygga öl för första gången. Balder har gjort det tidigare så han var veteranen (nåja, så mycket har han inte bryggt heller) i sammanhanget, medan jag och Gripen var oskulder. Vad det var för öl som bryggdes är ännu lite hemligstämplat men kommer att presenteras både här och på Ölrådet inom en snar framtid.. Hoppas nu den blir bra bara. Men det tror jag nog!
Och så blev det ju lite öldrickande också. Gripen mådde inte helt hundra så han drack ingenting mer än läsk.. Lite trist, men för att se det positiva så blev det ju mer över till mig och Balder istället.
Vi anlände kring lunchtid och satte igång med själva bryggandet direkt. Fixa med ingredienser, koka vatten och så vidare. Första ölen vi drack var faktiskt en av Balders senaste hembrygder som var rätt schysst bortsett från att den inte hade så mycket kolsyra, tyvärr. Men med lite mer bubbel så tycker jag att den hade varit en trevlig törstsläckare i sommarsolen! Bra jobbat gamle man.
Här efter var det dags för saison! Jag har länge hållit saison som en av mina favoritstilar inom öl och det är fortfarande en stil som växer på mig, framförallt efter den här sommaren när jag har fått prova en hel del olika saisons. Denna gången gav vi oss på en mörk en från belgiska Jandrain Jandrenouille.
V Cense heter den och var en riktigt schysst mörk saison med klassiska drag som apelsinskal och jäst, ihop med en maltig kryddighet som gjorde ölen både komplex och lättdrucken på samma gång. Jandrain Jandrenouille har bara gjort sex öl enligt ratebeer och nu har jag provat tre av dom med deras IV Saison som allra bäst, och V Cense som tät tvåa. VI Wheat drack jag på fat på Moeder Lambic i Bryssel förra sommaren och även den var kanon, vilket är ett bra omdöme då jag inte är någon fantast av veteöl.
Nåväl, under tiden vi sippade på denna ölen så hade det kokat upp inne på spisen så vi fick tillsätta all smaksättning och fixa och dona där inne lite grann, sen var det bara att vänta igen. Då var det dags för Balder att dra fram en burköl, en IPA från kanadensiska Central City Brewing som var ett helt år gammal men fortfarande hade en riktigt grym humlebeska! Passade fint i eftermiddagssolen.
Vi knäckte även en Westbrook Covert Hops, en svart IPA på strax under 6% som hade en schysst smak men tyvärr en rejäl kolsyra som sabbade ganska mycket för mig. Jag gillar aggressiv kolsyra i saisons och ett fåtal andra ölstilar, men i denna ölen blev det inte bra tycker jag.
Här efter hade den blivande ölen kokat klart så vi gick in och tog ut ölen för att hälla av, filtrera och kyla ner. Jag kan typ inga som helst termer för processen och vad som händer när och så vidare, men det kommer väl med tiden antar jag.. Aja, filtreringen och nedkylningen gick fint, så sen blev det tillsättning av jäst och ställa alltsammans åt sidan i någon vecka innan vi tappar upp på flaska. Det var väl i runda slängar så här det gick till iallafall, jag tror att Balder har procedur och recept lite mer exakt för den som vill veta det. Första gången för oss som sagt, haha.
Vid denna tidpunkten började Gripen känna sig färdig för dagen och körde hemåt, men jag stannade kvar för mer öl och häng i Vellinge. Vi slog oss ned i solen i trädgården och öppnade nästa öl, även den en saison/farmhouse ale..
Fast en kanadensisk sådan! Driftwood är ett spännande litet bryggeri som jag bara har provat en öl från tidigare och den gjorde riktigt bra intryck så nu var det kul att få prova ytterligare något därifrån! Levererade dom även denna gången då?
Ja, det får jag verkligen säga! Väldigt svalkande och lätt saison som jag mer än gärna dricker igen! Riktigt läskande öl att ta i den varma solen med en grymt trevlig pepprighet och fin balans. Mycket gott! Synd att dom, precis som de flesta mindre amerikanska och kanadensiska bryggerier, knappt hinner och har kapaciteten för att kunna tillfredsställa behovet i sin egen omnejd för detta är ett bryggeri jag vill se mer av.
Det är fortfarande varmt och min bättre hälft har inte hunnit anlända än så vi tar oss en öl till. Efter Allagash-succén förra helgen så kände vi att det var inte mer än rätt att fortsätta med något spännande från det lilla Maine-bryggeriet.
Allagash Victor är en belgian strong ale bryggd med röda druvor, som trots sina 9% var väldigt lättdrucken. Stor, lite söt och mycket bra fruktighet som består av äpplen, päron, vindruvor, jäst, örter och honung i en vacker symbios. Vi drack den kylskåpskall vilket jag tycker var en bra temperatur för den då de godaste smakerna kom fram då, fast den var verkligen inte fy och skam när den kom upp lite i rumstemp heller. Allagash börjar mer och mer växa fram som en av mina nyare favoriter på den amerikanska belgoscenen, riktigt välgjord och god öl gör dom.
Här efter var det dags att tända grillen, käka lite burgare och knäcka ytterligare en öl. Nu en från Balders favoritbryggeri Avery vid namn Eighteen, en torrhumlad rågsaison från 2011 som jag tyckte var jävligt häftig, även om den kanske inte var särskilt stiltypisk för en saison. Den var ganska långt ifrån en saison faktiskt, men inte sämre för det! Bitter och söt samtidigt med en hel del råg, kavring, franska örter och sirap. Om jag hade blindprovat den så hade jag nog hellre gissat på belgisk dubbel faktiskt.
Balders kära sambo hade bakat en riktigt fin hallon- och blåbärspaj till efterrätt och nu började vi bli riktigt jävla mätta! Dock kan man alltid få ner en extra bit paj med vaniljsås så efter det blev det en rejäl matkoma i någon timme innan vi gav oss på kvällens sista öl.
Founders Kentucky Breakfast Stout 2010, en öl jag varit sugen på att prova ganska länge men aldrig tagit mig tid eller ork att försöka fixa. Jag är ju ingen stoutfantast egentligen så det är rätt skönt när Balder och Gripen är det så jag kan få prova av dom och fokusera mitt eget på annat! Som dom också får prova så klart. Win-win skulle jag vilja säga.
Ölen var i vilket fall som helst en klockren avslutning på kvällen. Mjuk och len munkänsla, fyllig som fan och grymma fattoner blandat med choklad och kaffe. Jag vet, det låter som vilken fatlagrad stout som helst och jag är ganska dålig på att beskriva just stouts men det får vara vad det är. Den var jävligt bra iallafall och om ni får chansen så tycker jag definitivt att ni ska prova den.
Det var en lång dag och det blev ett jävligt långt inlägg märker jag nu i efterhand, så jag hoppas att det var trevlig läsning iallafall. Nu blir det ganska lugnt fram till helgen och sen är det kräftskiva.. Och det mina vänner, det kommer gå till historien.
Och så blev det ju lite öldrickande också. Gripen mådde inte helt hundra så han drack ingenting mer än läsk.. Lite trist, men för att se det positiva så blev det ju mer över till mig och Balder istället.
Vi anlände kring lunchtid och satte igång med själva bryggandet direkt. Fixa med ingredienser, koka vatten och så vidare. Första ölen vi drack var faktiskt en av Balders senaste hembrygder som var rätt schysst bortsett från att den inte hade så mycket kolsyra, tyvärr. Men med lite mer bubbel så tycker jag att den hade varit en trevlig törstsläckare i sommarsolen! Bra jobbat gamle man.
Här efter var det dags för saison! Jag har länge hållit saison som en av mina favoritstilar inom öl och det är fortfarande en stil som växer på mig, framförallt efter den här sommaren när jag har fått prova en hel del olika saisons. Denna gången gav vi oss på en mörk en från belgiska Jandrain Jandrenouille.
V Cense heter den och var en riktigt schysst mörk saison med klassiska drag som apelsinskal och jäst, ihop med en maltig kryddighet som gjorde ölen både komplex och lättdrucken på samma gång. Jandrain Jandrenouille har bara gjort sex öl enligt ratebeer och nu har jag provat tre av dom med deras IV Saison som allra bäst, och V Cense som tät tvåa. VI Wheat drack jag på fat på Moeder Lambic i Bryssel förra sommaren och även den var kanon, vilket är ett bra omdöme då jag inte är någon fantast av veteöl.
Nåväl, under tiden vi sippade på denna ölen så hade det kokat upp inne på spisen så vi fick tillsätta all smaksättning och fixa och dona där inne lite grann, sen var det bara att vänta igen. Då var det dags för Balder att dra fram en burköl, en IPA från kanadensiska Central City Brewing som var ett helt år gammal men fortfarande hade en riktigt grym humlebeska! Passade fint i eftermiddagssolen.
Vi knäckte även en Westbrook Covert Hops, en svart IPA på strax under 6% som hade en schysst smak men tyvärr en rejäl kolsyra som sabbade ganska mycket för mig. Jag gillar aggressiv kolsyra i saisons och ett fåtal andra ölstilar, men i denna ölen blev det inte bra tycker jag.
Här efter hade den blivande ölen kokat klart så vi gick in och tog ut ölen för att hälla av, filtrera och kyla ner. Jag kan typ inga som helst termer för processen och vad som händer när och så vidare, men det kommer väl med tiden antar jag.. Aja, filtreringen och nedkylningen gick fint, så sen blev det tillsättning av jäst och ställa alltsammans åt sidan i någon vecka innan vi tappar upp på flaska. Det var väl i runda slängar så här det gick till iallafall, jag tror att Balder har procedur och recept lite mer exakt för den som vill veta det. Första gången för oss som sagt, haha.
Vid denna tidpunkten började Gripen känna sig färdig för dagen och körde hemåt, men jag stannade kvar för mer öl och häng i Vellinge. Vi slog oss ned i solen i trädgården och öppnade nästa öl, även den en saison/farmhouse ale..
Fast en kanadensisk sådan! Driftwood är ett spännande litet bryggeri som jag bara har provat en öl från tidigare och den gjorde riktigt bra intryck så nu var det kul att få prova ytterligare något därifrån! Levererade dom även denna gången då?
Ja, det får jag verkligen säga! Väldigt svalkande och lätt saison som jag mer än gärna dricker igen! Riktigt läskande öl att ta i den varma solen med en grymt trevlig pepprighet och fin balans. Mycket gott! Synd att dom, precis som de flesta mindre amerikanska och kanadensiska bryggerier, knappt hinner och har kapaciteten för att kunna tillfredsställa behovet i sin egen omnejd för detta är ett bryggeri jag vill se mer av.
Det är fortfarande varmt och min bättre hälft har inte hunnit anlända än så vi tar oss en öl till. Efter Allagash-succén förra helgen så kände vi att det var inte mer än rätt att fortsätta med något spännande från det lilla Maine-bryggeriet.
Allagash Victor är en belgian strong ale bryggd med röda druvor, som trots sina 9% var väldigt lättdrucken. Stor, lite söt och mycket bra fruktighet som består av äpplen, päron, vindruvor, jäst, örter och honung i en vacker symbios. Vi drack den kylskåpskall vilket jag tycker var en bra temperatur för den då de godaste smakerna kom fram då, fast den var verkligen inte fy och skam när den kom upp lite i rumstemp heller. Allagash börjar mer och mer växa fram som en av mina nyare favoriter på den amerikanska belgoscenen, riktigt välgjord och god öl gör dom.
Här efter var det dags att tända grillen, käka lite burgare och knäcka ytterligare en öl. Nu en från Balders favoritbryggeri Avery vid namn Eighteen, en torrhumlad rågsaison från 2011 som jag tyckte var jävligt häftig, även om den kanske inte var särskilt stiltypisk för en saison. Den var ganska långt ifrån en saison faktiskt, men inte sämre för det! Bitter och söt samtidigt med en hel del råg, kavring, franska örter och sirap. Om jag hade blindprovat den så hade jag nog hellre gissat på belgisk dubbel faktiskt.
Balders kära sambo hade bakat en riktigt fin hallon- och blåbärspaj till efterrätt och nu började vi bli riktigt jävla mätta! Dock kan man alltid få ner en extra bit paj med vaniljsås så efter det blev det en rejäl matkoma i någon timme innan vi gav oss på kvällens sista öl.
Founders Kentucky Breakfast Stout 2010, en öl jag varit sugen på att prova ganska länge men aldrig tagit mig tid eller ork att försöka fixa. Jag är ju ingen stoutfantast egentligen så det är rätt skönt när Balder och Gripen är det så jag kan få prova av dom och fokusera mitt eget på annat! Som dom också får prova så klart. Win-win skulle jag vilja säga.
Ölen var i vilket fall som helst en klockren avslutning på kvällen. Mjuk och len munkänsla, fyllig som fan och grymma fattoner blandat med choklad och kaffe. Jag vet, det låter som vilken fatlagrad stout som helst och jag är ganska dålig på att beskriva just stouts men det får vara vad det är. Den var jävligt bra iallafall och om ni får chansen så tycker jag definitivt att ni ska prova den.
Det var en lång dag och det blev ett jävligt långt inlägg märker jag nu i efterhand, så jag hoppas att det var trevlig läsning iallafall. Nu blir det ganska lugnt fram till helgen och sen är det kräftskiva.. Och det mina vänner, det kommer gå till historien.
Kommentarer