Kentucky, äntligen!
Efter två dagar i Nashville var det dags att lämna regnet bakom oss och köra norrut genom soliga bourbon country, Kentucky! Målet för dagen var Louisville men vi hade ett par stopp på vägen varav det första ligger utanför Cave City strax norr om Bowling Green - Dinosaur World!
Perfekt stopp om man reser med barn eller folk som jag som är barnslig förtjusta i dinosaurier. Parken är precis som man väntar sig fast torrare. Det var skönt att sträcka på benen lite och det var liksom lite bisarrt och tragikomiskt att traska runt i den lilla parken med en massa plastdinosaurier överallt. Lätt värt ett besök.
Tvärs över gatan finns The Ole General Store, en stor loppis-ish med så mycket prylar överallt att man knappt kom fram i vissa gångar. Vi spenderade nästan längre tid här inne än på dinosaurieparken, det fanns så mycket (skräp) att kolla på.
Dock köpte vi inget här utan bestämde oss för att köra vidare mot den lilla staden Bardstown istället som tydligen fått utmärkelsen "Most beautiful small town in America". Med flera stora distillerier i närheten (Heaven Hill, Jim Beam, Makers Mark, Barton och Willett bland annat) kallas Bardstown inte helt otippat även för "bourbon capital of the world", och man har även en stor bourbonfestival varje år som drar mer än 50 000 besökare.
Vi parkerade bilen och tog en promenad. Inte helt oväntat finns det en hel del barer och butiker med fokus på just bourbon, men för tillfället ville vi bara käka lunch. Vi hamnade på ett ganska mysigt ställe som serverade amerikansk husmanskost, Mammy's Kitchen.
Maten var väl helt okej men rätt smaklöst tyvärr. Det bästa på min talrik var de friterade gröna tomaterna, det var riktigt smarrigt. Efter lunchen var det dags att ta sig till det första distilleriet på resan, Heaven Hill som ligger precis i utkanten av stan.
Heaven Hill är en av de allra största bourbonproducenterna i världen och i deras katalog finner vi bland annat Evan Williams, Elijah Craig, Old Fitzgerald och Parkers Heritage för att nämna några. Vi körde till det stora besökscentret och gick runt där inne ett tag, vi blev erbjudna att ta distillerituren men avböjde artigt då vi hade ett besök planerat på Willett strax här efter där vi tänkte ta turen.
Men besökscentret här var trevligt, det fanns enormt mycket information och historia att läsa om Heaven Hill, bourbon och Kentucky som helhet. Runt distilleriet låg alla de stora byggnaderna där faten lagras, och jäklar vad många det var! Och stora var dom! När vi körde vidare såg vi en av turerna som åkte runt i golfbilar för att ta sig runt, så stort var det.
Några minuter söder om Heaven Hill ligger det distilleri jag sett mest fram emot att besöka - Willett. Kortfattat så är det ett rätt litet familjeägt distilleri (de flesta bourbondistillerierna är familjeägda) som har haft en lite brokig historia fram tills idag. Det ursprungliga företaget grundades 1936 och producerade bourbon och rye fram till energikrisen under 1970-talet då familjen inte tyckte whiskeyn var lönsam längre utan började göra etanol istället. Strax därefter sjönk priserna på bensin och företaget konkade.
Ett par år senare köpte svärsonen Even Kulsveen upp företaget och döpte om det till Kentucky Bourbon Distillers och återigen började man fokusera på whiskey. Till en början släppte man den whiskey som legat på fat sedan ursprungsdistilleriet fortfarande opererade, men efter en tid valde man att köpa in bourbon och rye från andra distillerier och bara göra blends för lagring och tappning. Så jobbade Willett fram till 2012 då man äntligen återöppnade sitt gamla distilleri igen och numera gör sin egen whiskey efter många år. I Willetts katalog hittar vi förutom deras egna namn även Johnny Drum, Noahs Mill, Rowans Creek och Kentucky Vintage bland annat. Man lagrar och tappar även whiskey åt Black Maple Hill och Michters med flera. Det är en riktig djungel att försöka hålla koll på allt det här.
Vi rullade in på grusvägarna genom området med de stora lagringshusen (dock betydligt mindre än Heaven Hills) och knallade in på besökscentret och bokade en rundtur som precis skulle börja.
Turen började på distilleriet där man först gick igenom företagets långa historia för att sedan ta oss vidare in till området med själva destilleringen. Det var otroligt varmt och fuktigt där inne och då var det inte ens speciellt varmt utomhus, jag kan knappt föreställa mig hur det är under högsommaren.. Turguiden gick genom hela processen med oss, svarade på frågor och bjöd oss på mäsk innan vi gick vidare ut till tappnings- och lagringshusen.
Det som imponerar mig mest är hur allt görs för hand här. Man rullar faten på skenor mellan byggnaderna, hissar fat upp och ned i lagringsutrymmena, tappar på flaska, och så vidare. När whiskeyn sen är är i flaskor märks varje flaska med alkoholhalt, ålder, fatnummer och batchnummer. Vi kikade runt lite i ett av husen och såg att det hängde några köttstycken där inne i mitten någonstans. Det är tydligen ett samarbete Willett har med en restaurang i Louisville där man hängmörar kött bland faten vilket ger det en söt, vaniljig ton. Bourbonlagrat kött om man så vill.
Sista stoppet på turen var provsmakning av några av deras standardprodukter, jag hade sedan tidigare provat de flesta av dom och det är helt enkelt bra skit rakt igenom. Vi började känna oss nöjda så en t-shirt senare satte vi fart mot Louisville där vi bokat rum Gralehaus!
Denna fantastiska BnB (Bed and Brew) ligger sydost om innerstan i området Highlands och är en av två ställen med samma ägare som ligger vägg i vägg. Det finns över lag rätt många ölbarer och restauranger i detta området, minst 3-4 stycken till inom några minuters gångavstånd och ännu fler efter det. Incheckade och klara i vårt otroligt mysiga rum gick vi ett tiotal meter och slog oss ned på det andra stället som är en bar och ligger i en gammal kyrka - Holy Grale. Många amerikanare älskar Holy Grale av samma anledning som jag skrev i inlägget om Sovereign i DC, det finns massvis av importerad öl här. Missförstå mig inte, det är ett grymt ställe men inte vad vi letade efter riktigt.
Vi satte oss i baren, tog varsin öl och började snacka lite med de två herrerna bredvid oss. Väldigt exotiskt att vi var från Sverige tyckte dom och vi satt där ganska länge, alltid trevligt med denna välkända southern hospitality man hört så mycket om. Vi fick några tips om vad som är värt att besöka i närheten och bestämde oss för att ta en kvarts promenad bort till Mile Wide Brewing.
Den berömda Kentuckysolen hade börjat dala och mörkret lägger sig som ett täcke över staden. Lika glada är vi för det och beställer varsin öl på den rätt stora bryggpuben som ligger i en källare på ett industriområde. Ölen var god men kanske inget jättespeciellt kände jag, dock var puben i sig självt trevlig och personalen mycket hjälpsam när vi frågade efter någonstans att käka.
Valet föll på ett ställe som heter Hilltop Tavern och ligger halvtimmes promenad bort så vi hoppade in i en Uber istället. Hilltop Tavern kan närmast liknas vid en kvarterskrog med smarrig pubmat och en oförskämt bra fatlista för att vara en dive bar i stort sett. Trevligt!
Efter vi ätit började vi känna oss rätt slitna efter och tänkte att vi borde väl egentligen ta oss tillbaka till rummet, men ett stopp till orkar vi med. Det ligger ett bryggeri precis ned för backen från Hilltop Tavern som heter Apocalypse Brew som jag var lite sugen på men den (ö)kända restaurangen Sergio's World Beers jag hört mycket om ligger på andra sidan kanalen så valet var givet. Sergio's nästa!
Vid den här tiden hade regnet kommit till stan och fullkomligt öste ner över oss. Vi småjoggade med paraplyet och ett par minuter senare var vi på plats.. Och jag förstår helt plötsligt vad folk pratat om. När vi satt på Holy Grale sa de två vi pratade med där att vi absolut inte får missa Sergio's för det är ett så galet ställe, men man tar ju alltid sånt med en nypa salt. Den där nypan hade inte behövts i detta fallet.
Det är svårt att beskriva Sergio's på ett rättvist sätt för jag har inte riktigt sett något liknande. När man först kommer in är det en bar direkt till höger och några kylar med öl rakt fram. Inget konstigt med det. Vi tog varsin öl och fortsatte in i lokalen där det fanns några kylar till. Och några till. Och ännu fler kylar. Och lite lådor med öl i en hörna. Och ännu mer öl. Det var alltså kyl efter kyl efter kyl efter kyl med öl. Jag kan tänka mig att större delen av flaskorna som stod där hade passerat sin peak för längesen men det var inget man tänkte på utan man var bara överväldigad. En hel del svenska öl fanns också, Brekeriet och Dugges bland annat.
Nöjda, glada och smått chockade drack vi upp våra öl och beställde en Uber som tog oss tillbaka till Gralehaus. God natt!
Perfekt stopp om man reser med barn eller folk som jag som är barnslig förtjusta i dinosaurier. Parken är precis som man väntar sig fast torrare. Det var skönt att sträcka på benen lite och det var liksom lite bisarrt och tragikomiskt att traska runt i den lilla parken med en massa plastdinosaurier överallt. Lätt värt ett besök.
Tvärs över gatan finns The Ole General Store, en stor loppis-ish med så mycket prylar överallt att man knappt kom fram i vissa gångar. Vi spenderade nästan längre tid här inne än på dinosaurieparken, det fanns så mycket (skräp) att kolla på.
Dock köpte vi inget här utan bestämde oss för att köra vidare mot den lilla staden Bardstown istället som tydligen fått utmärkelsen "Most beautiful small town in America". Med flera stora distillerier i närheten (Heaven Hill, Jim Beam, Makers Mark, Barton och Willett bland annat) kallas Bardstown inte helt otippat även för "bourbon capital of the world", och man har även en stor bourbonfestival varje år som drar mer än 50 000 besökare.
Vi parkerade bilen och tog en promenad. Inte helt oväntat finns det en hel del barer och butiker med fokus på just bourbon, men för tillfället ville vi bara käka lunch. Vi hamnade på ett ganska mysigt ställe som serverade amerikansk husmanskost, Mammy's Kitchen.
Maten var väl helt okej men rätt smaklöst tyvärr. Det bästa på min talrik var de friterade gröna tomaterna, det var riktigt smarrigt. Efter lunchen var det dags att ta sig till det första distilleriet på resan, Heaven Hill som ligger precis i utkanten av stan.
Heaven Hill är en av de allra största bourbonproducenterna i världen och i deras katalog finner vi bland annat Evan Williams, Elijah Craig, Old Fitzgerald och Parkers Heritage för att nämna några. Vi körde till det stora besökscentret och gick runt där inne ett tag, vi blev erbjudna att ta distillerituren men avböjde artigt då vi hade ett besök planerat på Willett strax här efter där vi tänkte ta turen.
Men besökscentret här var trevligt, det fanns enormt mycket information och historia att läsa om Heaven Hill, bourbon och Kentucky som helhet. Runt distilleriet låg alla de stora byggnaderna där faten lagras, och jäklar vad många det var! Och stora var dom! När vi körde vidare såg vi en av turerna som åkte runt i golfbilar för att ta sig runt, så stort var det.
Några minuter söder om Heaven Hill ligger det distilleri jag sett mest fram emot att besöka - Willett. Kortfattat så är det ett rätt litet familjeägt distilleri (de flesta bourbondistillerierna är familjeägda) som har haft en lite brokig historia fram tills idag. Det ursprungliga företaget grundades 1936 och producerade bourbon och rye fram till energikrisen under 1970-talet då familjen inte tyckte whiskeyn var lönsam längre utan började göra etanol istället. Strax därefter sjönk priserna på bensin och företaget konkade.
Ett par år senare köpte svärsonen Even Kulsveen upp företaget och döpte om det till Kentucky Bourbon Distillers och återigen började man fokusera på whiskey. Till en början släppte man den whiskey som legat på fat sedan ursprungsdistilleriet fortfarande opererade, men efter en tid valde man att köpa in bourbon och rye från andra distillerier och bara göra blends för lagring och tappning. Så jobbade Willett fram till 2012 då man äntligen återöppnade sitt gamla distilleri igen och numera gör sin egen whiskey efter många år. I Willetts katalog hittar vi förutom deras egna namn även Johnny Drum, Noahs Mill, Rowans Creek och Kentucky Vintage bland annat. Man lagrar och tappar även whiskey åt Black Maple Hill och Michters med flera. Det är en riktig djungel att försöka hålla koll på allt det här.
Vi rullade in på grusvägarna genom området med de stora lagringshusen (dock betydligt mindre än Heaven Hills) och knallade in på besökscentret och bokade en rundtur som precis skulle börja.
Turen började på distilleriet där man först gick igenom företagets långa historia för att sedan ta oss vidare in till området med själva destilleringen. Det var otroligt varmt och fuktigt där inne och då var det inte ens speciellt varmt utomhus, jag kan knappt föreställa mig hur det är under högsommaren.. Turguiden gick genom hela processen med oss, svarade på frågor och bjöd oss på mäsk innan vi gick vidare ut till tappnings- och lagringshusen.
Det som imponerar mig mest är hur allt görs för hand här. Man rullar faten på skenor mellan byggnaderna, hissar fat upp och ned i lagringsutrymmena, tappar på flaska, och så vidare. När whiskeyn sen är är i flaskor märks varje flaska med alkoholhalt, ålder, fatnummer och batchnummer. Vi kikade runt lite i ett av husen och såg att det hängde några köttstycken där inne i mitten någonstans. Det är tydligen ett samarbete Willett har med en restaurang i Louisville där man hängmörar kött bland faten vilket ger det en söt, vaniljig ton. Bourbonlagrat kött om man så vill.
Sista stoppet på turen var provsmakning av några av deras standardprodukter, jag hade sedan tidigare provat de flesta av dom och det är helt enkelt bra skit rakt igenom. Vi började känna oss nöjda så en t-shirt senare satte vi fart mot Louisville där vi bokat rum Gralehaus!
Denna fantastiska BnB (Bed and Brew) ligger sydost om innerstan i området Highlands och är en av två ställen med samma ägare som ligger vägg i vägg. Det finns över lag rätt många ölbarer och restauranger i detta området, minst 3-4 stycken till inom några minuters gångavstånd och ännu fler efter det. Incheckade och klara i vårt otroligt mysiga rum gick vi ett tiotal meter och slog oss ned på det andra stället som är en bar och ligger i en gammal kyrka - Holy Grale. Många amerikanare älskar Holy Grale av samma anledning som jag skrev i inlägget om Sovereign i DC, det finns massvis av importerad öl här. Missförstå mig inte, det är ett grymt ställe men inte vad vi letade efter riktigt.
Vi satte oss i baren, tog varsin öl och började snacka lite med de två herrerna bredvid oss. Väldigt exotiskt att vi var från Sverige tyckte dom och vi satt där ganska länge, alltid trevligt med denna välkända southern hospitality man hört så mycket om. Vi fick några tips om vad som är värt att besöka i närheten och bestämde oss för att ta en kvarts promenad bort till Mile Wide Brewing.
Den berömda Kentuckysolen hade börjat dala och mörkret lägger sig som ett täcke över staden. Lika glada är vi för det och beställer varsin öl på den rätt stora bryggpuben som ligger i en källare på ett industriområde. Ölen var god men kanske inget jättespeciellt kände jag, dock var puben i sig självt trevlig och personalen mycket hjälpsam när vi frågade efter någonstans att käka.
Valet föll på ett ställe som heter Hilltop Tavern och ligger halvtimmes promenad bort så vi hoppade in i en Uber istället. Hilltop Tavern kan närmast liknas vid en kvarterskrog med smarrig pubmat och en oförskämt bra fatlista för att vara en dive bar i stort sett. Trevligt!
Efter vi ätit började vi känna oss rätt slitna efter och tänkte att vi borde väl egentligen ta oss tillbaka till rummet, men ett stopp till orkar vi med. Det ligger ett bryggeri precis ned för backen från Hilltop Tavern som heter Apocalypse Brew som jag var lite sugen på men den (ö)kända restaurangen Sergio's World Beers jag hört mycket om ligger på andra sidan kanalen så valet var givet. Sergio's nästa!
Vid den här tiden hade regnet kommit till stan och fullkomligt öste ner över oss. Vi småjoggade med paraplyet och ett par minuter senare var vi på plats.. Och jag förstår helt plötsligt vad folk pratat om. När vi satt på Holy Grale sa de två vi pratade med där att vi absolut inte får missa Sergio's för det är ett så galet ställe, men man tar ju alltid sånt med en nypa salt. Den där nypan hade inte behövts i detta fallet.
Det är svårt att beskriva Sergio's på ett rättvist sätt för jag har inte riktigt sett något liknande. När man först kommer in är det en bar direkt till höger och några kylar med öl rakt fram. Inget konstigt med det. Vi tog varsin öl och fortsatte in i lokalen där det fanns några kylar till. Och några till. Och ännu fler kylar. Och lite lådor med öl i en hörna. Och ännu mer öl. Det var alltså kyl efter kyl efter kyl efter kyl med öl. Jag kan tänka mig att större delen av flaskorna som stod där hade passerat sin peak för längesen men det var inget man tänkte på utan man var bara överväldigad. En hel del svenska öl fanns också, Brekeriet och Dugges bland annat.
Nöjda, glada och smått chockade drack vi upp våra öl och beställde en Uber som tog oss tillbaka till Gralehaus. God natt!
Kommentarer