Turistande, BBQ och öl i bluesens hemstad
Den första av våra två dagar i Memphis började vi med att äta på ett jäkligt fint frukostställe som jag naturligvis glömt vad det heter. En riktigt smarrig fried chicken biscuit blev det iallafall innan vi körde ner till stan för lite turistande.
På vägen stannade vi till i Health Sciences Park som ligger bredvid universitetets Health Science Center, därav namnet. Men det är inte det som är intressant med denna parken utan det är vad den hette innan, Forrest Park. Så hette den för att det står ett monument i den över Nathan Bedford Forrest (Forrest Gump, någon?), general för Konfederationen under det amerikanska inbördeskriget och även skapare av Ku Klux Klan.
Monumentet är ett av de många som planeras att tas ner efter starka protester runt om i södern, dock har det inte hänt än vad jag vet utan det bevakas av polis på grund av vandalism och demonstrationer i parken. Jag som har ett stort intresse för historia i allmänhet och amerikansk historia, inbördeskriget och medborgarrättsrörelsen i synnerhet tyckte det var intressant att se denna statyn men jag förstår verkligen att man vill ta bort den. Även om Forrest var en stor del av historien hade jag inte velat se den varje dag med tanke på allt hemskt den symboliserar.
Nästa stopp i turistandet var blev något helt annat, nämligen Bass Pro Shops Pyramid.
Pyramiden byggdes 1991 och var tänkt som sport- och evanemangsarena men gick inte runt rent ekonomiskt så den såldes till staden 2009. Den stod oanvänd fram till 2015 när Bass Pro Shops köpte upp den och gjorde den till en megastore med flera våningar fiske-, jakt- och sportartiklar, bowlinghall (som heter fish bowl, haha!), restauranger och skjutbana. Helt galen butik med fiskedammar, fåglar som går fritt inne i pyramiden och till och med alligatorer. Anledningen till att det är en pyramid från början är för att man tyckte det var passande med att Memphis är döpt efter staden i Egypten med samma namn som ligger vid Nilen precis som Memphis i USA ligger vid Mississippifloden. Och vad finns i Egypten? Pyramider så klart.
Vi körde vidare ner mot centrum och ställde bilen för att ta en promenad på den kända huvudgatan Beale Street.
För er som inte vet är Beale Street en viktig gata för Memphis historia och så även för bluesen, dessutom är gatan K-märkt sedan 1966. Mängder av bluesklubbar och restauranger kantar gatan som är en av de mest besökta i landet. Varje år genomförs en gigantisk musikfestival här och då är det så mycket folk på gatorna att man knappt kommer fram över huvud taget. Men på en trött fredagsförmiddag var det inte så mycket folk här, tack och lov. Vi strosade runt lite och kollade i lite butiker innan vi beslöt oss för att gå bort till National Civil Rights Museum.
På vägen dit gick vi inom och kikade lite på Gibsonfabriken som ligger i slutet av Beale Street ungefär. Jag är själv helt omusikalisk så jag fick väl inte så mycket ut av det men det är ju alltid kul att titta lite.
National Civil Rights Museum ligger i en tillbyggnad av Lorraine Motel, hotellet där Martin Luther King blev skjuten. På bilden ser ni ringen där han stod. Bilarna och hotellrummen är arrangerade att se ut precis som det gjorde under mordet.
Vi tog turen på museet som börjar med historien kring slavhandeln och fortsätter med slaveriet i USA, frigörelsen och medborgarrättsrörelsen. Otroligt intressant och samtidigt skrämmande, man blir märkbart rörd när man går runt där inne och läser om alla händelser och historier. Vi i Sverige och Europa över lag underskattar nog storleken av denna rörelsen. Ett måste om ni är i Memphis.
Efter några timmar började det kurra i magen igen och när man är i Memphis måste man ju så klart äta barbeque! Valet föll på Central BBQ som enligt många är den bästa i stan. Det finns tre lokationer men vi tog originalet på Central Avenue och attans vad gott det var. Jag fick lite panik när jag skulle välja så det fick bli en pulled pork-macka vilket jag ångrar nu för även om den var grymt god så smakade jag lite av andra i sällskapet som köpte ribs och herregud vad goda dom var.
Memphis style ribs är inte kladdiga som man brukar få annars i BBQ-sammanhang utan här är dom bara dry rubbade och sedan väldigt långsamt rökta så får man själv doppa i sås om man vill det. Troligtvis dom bästa revbenen jag någonsin ätit. Och lokal öl till det så klart, vilken jäkla lunch alltså.
Mätta och belåtna var vi nu sugna på mer öl så Jims fru körde oss till Memphis' bästa bryggeri, Wiseacre!
Vi trillade in vid 17-tiden när det var förhållandevis folktomt och tog oss ett par öl inne på bryggpuben då det forfarande var rätt varmt ute. En stund senare kände Jim igen en kille som satt längre bort i lokalen som det visade sig att han kände sedan tidigare, Matty hette han och jobbar för Blackberry Farms. Han slog sig ner hos oss och vi snackade om lite allt möjligt och bestämde att vi skulle ses igen i Nashville några dagar senare då han bor där.
Efter ett tag började det komma mer och mer folk i träningskläder, det var tydligen ett event under eftermiddagen där man skulle springa en viss sträcka och sen bjöds löparna på öl efter det. Solen började skymma men kvällen var ljum och vi satt på trappan en stund tills Jims farsa anslöt, och efter ytterligare ett par öl bestämde vi oss för att sticka till Rec Room, en stor arkad några kvarter för att spela lite och dricka lite mer öl där.
Häftigt ställe med en mängd klassiska arkadspel men också stora soffgrupper med tillhörande TV-spel på projektor man kunde hyra gruppvis. Jag fortsatte briljera på Skee-Ball och efter en tid var det dags för nästa ställe, Railgarten.
Vi hoppade in i en Uber och satte kurs mot det då nyöppnade Railgarten.
Riktigt stort ställe med klubb, flera barer, volleybollbanor, flera beer pong-bord, lekplats, hundgård och stor scen vi slog oss ned framför i några brassestolar i sanden. Riktigt grym kille som uppträdde, det är nog inget ställe jag hade gått till själv men det var verkligen fantastisk stämning när alla dansade runtomkring en. Glada och småfulla satt vi förstås kvar här rätt länge och njöt Wiseacre från den lilla baren bakom oss innan vi tog en Uber hem igen. Riktigt bra kväll!
På vägen stannade vi till i Health Sciences Park som ligger bredvid universitetets Health Science Center, därav namnet. Men det är inte det som är intressant med denna parken utan det är vad den hette innan, Forrest Park. Så hette den för att det står ett monument i den över Nathan Bedford Forrest (Forrest Gump, någon?), general för Konfederationen under det amerikanska inbördeskriget och även skapare av Ku Klux Klan.
Monumentet är ett av de många som planeras att tas ner efter starka protester runt om i södern, dock har det inte hänt än vad jag vet utan det bevakas av polis på grund av vandalism och demonstrationer i parken. Jag som har ett stort intresse för historia i allmänhet och amerikansk historia, inbördeskriget och medborgarrättsrörelsen i synnerhet tyckte det var intressant att se denna statyn men jag förstår verkligen att man vill ta bort den. Även om Forrest var en stor del av historien hade jag inte velat se den varje dag med tanke på allt hemskt den symboliserar.
Nästa stopp i turistandet var blev något helt annat, nämligen Bass Pro Shops Pyramid.
Pyramiden byggdes 1991 och var tänkt som sport- och evanemangsarena men gick inte runt rent ekonomiskt så den såldes till staden 2009. Den stod oanvänd fram till 2015 när Bass Pro Shops köpte upp den och gjorde den till en megastore med flera våningar fiske-, jakt- och sportartiklar, bowlinghall (som heter fish bowl, haha!), restauranger och skjutbana. Helt galen butik med fiskedammar, fåglar som går fritt inne i pyramiden och till och med alligatorer. Anledningen till att det är en pyramid från början är för att man tyckte det var passande med att Memphis är döpt efter staden i Egypten med samma namn som ligger vid Nilen precis som Memphis i USA ligger vid Mississippifloden. Och vad finns i Egypten? Pyramider så klart.
Vi körde vidare ner mot centrum och ställde bilen för att ta en promenad på den kända huvudgatan Beale Street.
För er som inte vet är Beale Street en viktig gata för Memphis historia och så även för bluesen, dessutom är gatan K-märkt sedan 1966. Mängder av bluesklubbar och restauranger kantar gatan som är en av de mest besökta i landet. Varje år genomförs en gigantisk musikfestival här och då är det så mycket folk på gatorna att man knappt kommer fram över huvud taget. Men på en trött fredagsförmiddag var det inte så mycket folk här, tack och lov. Vi strosade runt lite och kollade i lite butiker innan vi beslöt oss för att gå bort till National Civil Rights Museum.
På vägen dit gick vi inom och kikade lite på Gibsonfabriken som ligger i slutet av Beale Street ungefär. Jag är själv helt omusikalisk så jag fick väl inte så mycket ut av det men det är ju alltid kul att titta lite.
National Civil Rights Museum ligger i en tillbyggnad av Lorraine Motel, hotellet där Martin Luther King blev skjuten. På bilden ser ni ringen där han stod. Bilarna och hotellrummen är arrangerade att se ut precis som det gjorde under mordet.
Vi tog turen på museet som börjar med historien kring slavhandeln och fortsätter med slaveriet i USA, frigörelsen och medborgarrättsrörelsen. Otroligt intressant och samtidigt skrämmande, man blir märkbart rörd när man går runt där inne och läser om alla händelser och historier. Vi i Sverige och Europa över lag underskattar nog storleken av denna rörelsen. Ett måste om ni är i Memphis.
Efter några timmar började det kurra i magen igen och när man är i Memphis måste man ju så klart äta barbeque! Valet föll på Central BBQ som enligt många är den bästa i stan. Det finns tre lokationer men vi tog originalet på Central Avenue och attans vad gott det var. Jag fick lite panik när jag skulle välja så det fick bli en pulled pork-macka vilket jag ångrar nu för även om den var grymt god så smakade jag lite av andra i sällskapet som köpte ribs och herregud vad goda dom var.
Memphis style ribs är inte kladdiga som man brukar få annars i BBQ-sammanhang utan här är dom bara dry rubbade och sedan väldigt långsamt rökta så får man själv doppa i sås om man vill det. Troligtvis dom bästa revbenen jag någonsin ätit. Och lokal öl till det så klart, vilken jäkla lunch alltså.
Mätta och belåtna var vi nu sugna på mer öl så Jims fru körde oss till Memphis' bästa bryggeri, Wiseacre!
Vi trillade in vid 17-tiden när det var förhållandevis folktomt och tog oss ett par öl inne på bryggpuben då det forfarande var rätt varmt ute. En stund senare kände Jim igen en kille som satt längre bort i lokalen som det visade sig att han kände sedan tidigare, Matty hette han och jobbar för Blackberry Farms. Han slog sig ner hos oss och vi snackade om lite allt möjligt och bestämde att vi skulle ses igen i Nashville några dagar senare då han bor där.
Efter ett tag började det komma mer och mer folk i träningskläder, det var tydligen ett event under eftermiddagen där man skulle springa en viss sträcka och sen bjöds löparna på öl efter det. Solen började skymma men kvällen var ljum och vi satt på trappan en stund tills Jims farsa anslöt, och efter ytterligare ett par öl bestämde vi oss för att sticka till Rec Room, en stor arkad några kvarter för att spela lite och dricka lite mer öl där.
Häftigt ställe med en mängd klassiska arkadspel men också stora soffgrupper med tillhörande TV-spel på projektor man kunde hyra gruppvis. Jag fortsatte briljera på Skee-Ball och efter en tid var det dags för nästa ställe, Railgarten.
Vi hoppade in i en Uber och satte kurs mot det då nyöppnade Railgarten.
Riktigt stort ställe med klubb, flera barer, volleybollbanor, flera beer pong-bord, lekplats, hundgård och stor scen vi slog oss ned framför i några brassestolar i sanden. Riktigt grym kille som uppträdde, det är nog inget ställe jag hade gått till själv men det var verkligen fantastisk stämning när alla dansade runtomkring en. Glada och småfulla satt vi förstås kvar här rätt länge och njöt Wiseacre från den lilla baren bakom oss innan vi tog en Uber hem igen. Riktigt bra kväll!
Kommentarer