Nor'Cal-semester del 3; Toronado, Healthy Spirits och Magnolia
Dag nummer två (om man inte räknar de första timmarna som en dag, vilket jag nog inte gör) vaknar vi väldigt tidigt eftersom vi, som jag skrev i förra inlägget, somnade lite tidigare än väntat dagen före. Vi ligger kvar i sängen och kollar American Ninja Warrior ett tag, otroligt fjantigt program men ändå lite trollbindande.
En dusch senare begav vi oss ut på stan. Planen för dagen var att bege sig upp mot legendariska Haight-Ashbury-området och i klassiskt semestermanér så tänkte vi gå dit. Men först blev det en rejäl frukost beståendes av korv, omelett, stekt lök, hash brownie och grapefruktjuice. Under tiden vi satt och käkade såg vi en jävligt rolig buss förresten, det såg ut som en gammal skolbuss som man hade gjort om till turistbuss, och den sprutade ur sig massvis av såpbubblor. Finns det någon enklare glädjekälla än såpbubblor?
Fullproppade med frukost begav vi oss sedan upp mot Haight-Ashbury. Det är en rätt bra bit att gå och med lite stopp här och var i butiker och annat på vägen så tog det ett par timmar.
Ett av stoppen vi gjorde var The Painted Ladies, de fem husen som var med i Huset Fullt när det gick på TV för en del år sedan. Bob Saget i sitt esse.
Även här var det naturligtvis backigt som fan och en del vätskepauser krävdes. På vägen upp till Haight-Ashbury tänkte vi därför att vi kunde stanna till på 547 Haight Street. Där ligger Toronado, en av de kändaste ställena att dricka öl på i ölnördskretsar, och även bland locals verkar det som.
Häftigt ställe måste jag säga! Här fanns även gratis wi-fi vilket är guld värt när man är så långt utomlands, man har ju hört skräckhistorier om hur mycket roamingen kan kosta så den har man helst avstängd.
Ganska mörkt inne på Toronado, klistermärken, affischer och gamla fatkranar överallt på väggarna och rätt så fullt med folk även om det bara var eftermiddag. Imponerande fatlista med ca 85-90% amerikansk hantverksöl, däribland Pliny the Elder, Allagash White, ett par från Drakes, Bear Republic Racer 5 på cask och så vidare. De andra 10-15% var främst belgiska öl, vilket jag tror gör stället ännu mer hypat bland amerikaner.
Kul ställe, så kul att det faktiskt blev ytterligare ett besök helgen därpå. Jag fick i mig en Deschutes Green Lakes Organic Ale och en Magnolia Proving Ground IPA innan det var dags att gå vidare, vi hade ju ett par ställen till att besöka under dagen.
Vi gick upp mot Haights och svängde sen av ner mot vänster där en av de högst ratade ölbutikerna ligger. Väldigt trevliga områden gick vi genom då, väldigt familjära och mysiga, om än jävligt backiga.
Nåja, nu var vi framme. Healthy Spirits är en relativt liten butik på ett hörn i ett trevligt område, och blev även min favoritbutik i San Francisco. Nog för att City Beer vinner mycket på att ha sina fat, men Healthy Spirits hade helt klart det roligaste och största sortimentet. Det var här jag handlade större delen av de ölen jag tog med hem.
Mannen i kassan, ägaren till butiken, var också väldigt trevlig och nyfiken på hur ölscenen var i Sverige. Vi stod och snackade en stund och jag berättade lite kring vår öl och våra bryggerier och han berättade om sin verksamhet. Jag berömde honom för hans grymma utbud, då sken han upp. Han tyckte själv att City Beer var fantastiskt bra också, och han hade velat ha fatöl på Healthy Spirits men han fick inte för att det tydligen låg en skola bara ett par kvarter därifrån. Aja, med det utbudet så tycker jag knappt han behöver det!
Eftersom vi gick så köpte jag inte med mig några öl den dagen, men jag la undan ett par stycken så vi kunde återkomma dagen efter när vi hämtat hyrbilen och skulle bege oss uppåt.
Vi traskade vidare upp mot Haight-Ashbury och klockan började närma sig ganska sen eftermiddag och det började kurra i magarna. Ett litet pitstop i Buena Vista Parkdär det intogs en burk av Oskar Blues Deviant Dale's, och sen vidare upp till Haight-Ashbury och Magnolia. Planen var att min sambo skulle kolla skor, för just den modellen hon var ute efter skulle tydligen finnas här uppe. Men först var vi hungriga!
Magnolia fick det bli, och det kändes jävligt bra. Magnolia är en ganska hypad och hyllad bryggpub i centrala Haights med nästan 20 öl på fat och cask, samtliga deras egna om jag inte missförstod. Vi slog oss ned utanför och beställde varsin öl, burgare till mig och fish n chips till henne.
Jag tog mig ett glas av deras Kalifornian Kölsch som törstsläckare och det jobbet gjorde den alldeles perfekt. Kölsch verkar vara en omtyckt ölstil i USA, flera av bryggerierna och ölbutikerna vi besökte hade flera sorters kölsch och dom jag provade var väldigt trevliga. Läskande och "crisp" så passade dom perfekt i den värmande sommarsolen.
Burgaren kommer in och jag tar ett glas Big Cypress Brown som var både humlig och maltig samtidigt, vilket gjorde sig väldigt bra med den maffiga och feta burgaren. Riktigt, riktigt god burgare för övrigt, en av de bättre jag åt under hela resan! Inte den absolut bästa, den hittade jag i Santa Cruz, men denna var inte långt ifrån.
Matkoman infinner sig men vi kämpar vidare en stund och kollar i alla sjuka butiker med allt från vintage kläder till bongar och grönsaker. Om ni fortfarande undrar vad det är för område egentligen och varför det är så legendariskt så är det för att det var hippie-centrum under The Summer of Love 1969 och har senare behållt den statusen med droger, kärlek och rock n roll. Längst gatorna satt allt från vanliga uteliggare till kids som bara hängde, väldigt trevlig stämning, Grateful Dead-t-shirts i butikerna och extremt drogliberalt.
Vi stannade till på en liten pub som hette Alembic där jag tog ett glas av Sierra Nevada Ovila Dubbel. Ovila är ett projekt från Sierra Nevada där dom har jobbat fram en serie "autentiska" belgiska öl ihop med munkar från belgiska kloster. Själv tyckte jag att den av på tok för söt och gillade inte den alls.
Med den ölen kände vi oss klara för kvällen och begav oss tillbaka ner till hotellet, vi hade en lång söndag framför oss med körning till Santa Rosa bland annat. Innan dess blev det stopp på två bryggerier, men vilka det var får ni se i nästa inlägg!
En dusch senare begav vi oss ut på stan. Planen för dagen var att bege sig upp mot legendariska Haight-Ashbury-området och i klassiskt semestermanér så tänkte vi gå dit. Men först blev det en rejäl frukost beståendes av korv, omelett, stekt lök, hash brownie och grapefruktjuice. Under tiden vi satt och käkade såg vi en jävligt rolig buss förresten, det såg ut som en gammal skolbuss som man hade gjort om till turistbuss, och den sprutade ur sig massvis av såpbubblor. Finns det någon enklare glädjekälla än såpbubblor?
Fullproppade med frukost begav vi oss sedan upp mot Haight-Ashbury. Det är en rätt bra bit att gå och med lite stopp här och var i butiker och annat på vägen så tog det ett par timmar.
Ett av stoppen vi gjorde var The Painted Ladies, de fem husen som var med i Huset Fullt när det gick på TV för en del år sedan. Bob Saget i sitt esse.
Även här var det naturligtvis backigt som fan och en del vätskepauser krävdes. På vägen upp till Haight-Ashbury tänkte vi därför att vi kunde stanna till på 547 Haight Street. Där ligger Toronado, en av de kändaste ställena att dricka öl på i ölnördskretsar, och även bland locals verkar det som.
Häftigt ställe måste jag säga! Här fanns även gratis wi-fi vilket är guld värt när man är så långt utomlands, man har ju hört skräckhistorier om hur mycket roamingen kan kosta så den har man helst avstängd.
Ganska mörkt inne på Toronado, klistermärken, affischer och gamla fatkranar överallt på väggarna och rätt så fullt med folk även om det bara var eftermiddag. Imponerande fatlista med ca 85-90% amerikansk hantverksöl, däribland Pliny the Elder, Allagash White, ett par från Drakes, Bear Republic Racer 5 på cask och så vidare. De andra 10-15% var främst belgiska öl, vilket jag tror gör stället ännu mer hypat bland amerikaner.
Kul ställe, så kul att det faktiskt blev ytterligare ett besök helgen därpå. Jag fick i mig en Deschutes Green Lakes Organic Ale och en Magnolia Proving Ground IPA innan det var dags att gå vidare, vi hade ju ett par ställen till att besöka under dagen.
Vi gick upp mot Haights och svängde sen av ner mot vänster där en av de högst ratade ölbutikerna ligger. Väldigt trevliga områden gick vi genom då, väldigt familjära och mysiga, om än jävligt backiga.
Nåja, nu var vi framme. Healthy Spirits är en relativt liten butik på ett hörn i ett trevligt område, och blev även min favoritbutik i San Francisco. Nog för att City Beer vinner mycket på att ha sina fat, men Healthy Spirits hade helt klart det roligaste och största sortimentet. Det var här jag handlade större delen av de ölen jag tog med hem.
Mannen i kassan, ägaren till butiken, var också väldigt trevlig och nyfiken på hur ölscenen var i Sverige. Vi stod och snackade en stund och jag berättade lite kring vår öl och våra bryggerier och han berättade om sin verksamhet. Jag berömde honom för hans grymma utbud, då sken han upp. Han tyckte själv att City Beer var fantastiskt bra också, och han hade velat ha fatöl på Healthy Spirits men han fick inte för att det tydligen låg en skola bara ett par kvarter därifrån. Aja, med det utbudet så tycker jag knappt han behöver det!
Eftersom vi gick så köpte jag inte med mig några öl den dagen, men jag la undan ett par stycken så vi kunde återkomma dagen efter när vi hämtat hyrbilen och skulle bege oss uppåt.
Vi traskade vidare upp mot Haight-Ashbury och klockan började närma sig ganska sen eftermiddag och det började kurra i magarna. Ett litet pitstop i Buena Vista Parkdär det intogs en burk av Oskar Blues Deviant Dale's, och sen vidare upp till Haight-Ashbury och Magnolia. Planen var att min sambo skulle kolla skor, för just den modellen hon var ute efter skulle tydligen finnas här uppe. Men först var vi hungriga!
Magnolia fick det bli, och det kändes jävligt bra. Magnolia är en ganska hypad och hyllad bryggpub i centrala Haights med nästan 20 öl på fat och cask, samtliga deras egna om jag inte missförstod. Vi slog oss ned utanför och beställde varsin öl, burgare till mig och fish n chips till henne.
Jag tog mig ett glas av deras Kalifornian Kölsch som törstsläckare och det jobbet gjorde den alldeles perfekt. Kölsch verkar vara en omtyckt ölstil i USA, flera av bryggerierna och ölbutikerna vi besökte hade flera sorters kölsch och dom jag provade var väldigt trevliga. Läskande och "crisp" så passade dom perfekt i den värmande sommarsolen.
Burgaren kommer in och jag tar ett glas Big Cypress Brown som var både humlig och maltig samtidigt, vilket gjorde sig väldigt bra med den maffiga och feta burgaren. Riktigt, riktigt god burgare för övrigt, en av de bättre jag åt under hela resan! Inte den absolut bästa, den hittade jag i Santa Cruz, men denna var inte långt ifrån.
Matkoman infinner sig men vi kämpar vidare en stund och kollar i alla sjuka butiker med allt från vintage kläder till bongar och grönsaker. Om ni fortfarande undrar vad det är för område egentligen och varför det är så legendariskt så är det för att det var hippie-centrum under The Summer of Love 1969 och har senare behållt den statusen med droger, kärlek och rock n roll. Längst gatorna satt allt från vanliga uteliggare till kids som bara hängde, väldigt trevlig stämning, Grateful Dead-t-shirts i butikerna och extremt drogliberalt.
Vi stannade till på en liten pub som hette Alembic där jag tog ett glas av Sierra Nevada Ovila Dubbel. Ovila är ett projekt från Sierra Nevada där dom har jobbat fram en serie "autentiska" belgiska öl ihop med munkar från belgiska kloster. Själv tyckte jag att den av på tok för söt och gillade inte den alls.
Med den ölen kände vi oss klara för kvällen och begav oss tillbaka ner till hotellet, vi hade en lång söndag framför oss med körning till Santa Rosa bland annat. Innan dess blev det stopp på två bryggerier, men vilka det var får ni se i nästa inlägg!
 | |
| Huset där allas vår Charles Manson bodde en gång i tiden. |
Kommentarer