Nor'Cal-semester del 10; Alcatraz och pridefestival
Näst sista inlägget handlar om näst sista och sista dagen i San Francisco. Kämpa! Vi hade lite planer för dagen, bland annat skulle vi till Alcatraz vid 11-tiden så vi kom iväg rätt tidigt och käkade frukost på en halvmysig italiensk restaurang/café uppe i vad vi gissar är Little Italy eller motsvarande, om det nu finns i San Francisco. En rejäl frukost blev det, med grapefruktjuice naturligtvis.
Vi tog oss sen ner till Pier 33 där båtarna till Alcatraz går och ställde oss i kö. Vi hade köpt biljett typ två månader innan vi åkte dit då vi hade hört att det allt som oftast är slutsålt.. Och visst var det slutsålt, nästa lediga tur var lite mer än två veckor fram. Skönt att vi hade biljetter tyckte vi.
Vi, och många andra förväntansfulla turister, hoppade på den lilla färjan och efter knappt 10 minuter var man framme på den mytomspunna ön. Det var nog här vi såg (och hörde) allra mest turister under hela resan. Lite svenska där, lite norska där, japaner, amerikaner från andra stater, tyskar, och så vidare. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är en av de största landmärkena för San Francisco, och så är det jävligt häftigt också ju.
Jag har aldrig varit speciellt påläst när det gäller Alcatraz så det var en hel del ny fakta för min del. Fakta nummer ett var att det är ett gammalt fort som byggdes på öl under 1800-talet av den amerikanska försvarsmakten.
Inte så konstigt egentligen, den ligger ju klockrent mitt i bukten där. 1934 byggde man sen om den gamla anläggningen till vad som har kallats världens mest rymningssäkra fängelse, endast tre personer har lyckats komma därifrån och man vet inte ens om dom överlevt.
1963 stängdes fängelset då man till slut insett att det var i på tok för dåligt skick för att kunna hålla några fångar, och/eller fångvaktare för den delen. Det var ju nämligen så att alla som jobbade på fängelset bodde på ön ihop med sina familjer. Fängelset är bara en del av husen som finns på ön, utöver det så finns det gamla lägenheter för fångvaktare och deras familjer, fängelsedirektörens hus, bårhus, kraftverk, umgängeslokal och lite sånt.
Väldigt, väldigt spännande historier fick vi höra från folk som bott där, bland annat så sägs det att familjerna trivdes som fan då dom fungerade nästan som ett eget litet samhälle där ute. På dagarna tog barnen båten till skolan och fruarna shoppade i stan, och på eftermiddagen åkte dom tillbaka och åt middag och umgicks med vänner precis som vanligt. Det märktes tydligen inte av alls att några av världens farligaste människor bodde bara ett par hundra meter ifrån dom.
Nåväl, många historier om det och mycket annat fick man höra, högst intressant. Vad jag inte heller hade riktigt koll på var att mellan 1969 och 1971 ockuperades Alcatraz av indianer som i ett desperat försök ville ha ön som sin egen och låta den åter bli "indian land". Under 18 månader höll indianerna fortet här och försörjde sig via öns eget kraftverk, odlade den mat man kunde och annars fick man av sympatisörer från fastlandet.
Efter dessa 18 månader stormade till slut polis och militär ön och fick bort alla ockupanterna, och idag är Alcatraz ett naturreservat med väl skött och vacker natur, stora fina trädgårdar och ett enormt fågelliv. Det var verkligen sjukt mycket fåglar där, dom har ju inga naturliga fiender på ön så det är perfekt för dom.
Väldigt intressant historia har den gamla ön iallafall, och vi strosade runt där i ett par timmar, tittandes på de gamla byggnaderna, någon film och sen tog vi audio-touren inne i själva fängelset. Då får man ett par hörlurar och en liten walkman typ som tar dig genom fängelset och berättar riktigt mycket och detaljerat om alla rum, korridorer, personer och händelser som är av intresse. Riktigt kul var det, och även ett måste för alla er som besöker San Francisco, men som sagt - köp biljetter i förväg.
Nå, nu har det kanske blivit lite väl mycket snack om Alcatraz. Efter vårt besök här så tog vi oss åter igen upp till Haights Ashbury för lite shopping och ett par öl. Tjejen fick tag på ytterligare två par Minnetonka Moccasins som hon är helt galen i och jag mös mest runt.
Klockan började närma sig kväll och vi började bege oss tillbaka mot stan, men med ett pit stop på Toronado. Det känns ju onödigt att inte stanna där när man ändå är i närheten liksom! Jag hällde i mig en Russian River Blind Pig IPA och ett glas Shmaltz He'Brew Hop Manna, båda suveränt bra öl. Om jag inte minns fel så var Blind Pig dessutom självrunnen, vilket gör hela grejen ännu lite häftigare.
Nu började klockan närma sig kväll och vi tog en taxi tillbaka ner till hotellet. Jag tror att det blev snabbmatsburgare någonstans i brist på fantasi och överflöd av trötthet, en runda kring Market Street och stan och sen upp för en sängfösare i form utav Stone 10th Anniversary Ruination IPA. Det var en riktigt galen IPA/DIPA. Det är vanliga Ruination-receptet, fast man har pressat upp alkoholhalten över 10%, samt dubblat mängden humle. Ni förstår nog hur galen den här ölen är, speciellt när den inte är mer än ett par veckor gammal. Riktigt, riktigt, riktigt bra öl. Det är verkligen en välsignelse att få dricka den så färsk.
Aja, här efter slocknade vi väl ganska snart tror jag och när vi vaknade så var det ju dags att packa ihop allt och börja fundera på hemresan. Jag fick ner mina 18 öl i våra tre väskor, och ihop med allt annat vi shoppat så lyckades vi klocka in alla väskorna på ganska exakt 50 pounds, precis den gränsen som var tillåten.
Vi lät väskorna stå kvar på hotellet under dagen, vårt flyg skulle nämligen inte lyfta förrän vid 19-tiden på kvällen. Sen var det även så här att just under denna helgen vi var i San Francisco så var det även Pridefestival! Vi hade inte direkt märkt av det då vi inte hängt i Castro (som tydligen är det största gay-distriktet) eller för att det inte direkt snackats så värst mycket om det.. Mer än på söndagen. Då var det parad!
Från klockan 10 på morgonen fram till klockan 16 så var det en rejäl parad och enorm fest längst hela Market Street. Folk trängdes i mängder för att få se lite av paradtåget som pågick med pompa och ståt i timtal, och det var så jävla häftigt.
Vi gick runt och tittade där i ett par timmar och såg en jävla massa olika floats (Sarah Silverman var också där för övrigt. Gött tyckte jag, man kan ju inte åka till USA utan att se en enda kändis!), utstyrslar och gud vet allt innan vi till slut bestämde oss för att fördriva de sista två timmarna på City Beer istället.
Bra val tycker jag, även om prideparaden var grym. Här satte vi oss och varvade ner och fick oss en 'buzz before the flight' som killen i baren beskrev det. Russian River Damnation blev det för mig, ytterligare en grymt bra tolkning på en belgisk öl. Lite mer lättdrucken än flera andra Russian River-öl, men fortfarande lika komplex och välbalanserad. Riktigt fin att sitta där och smutta på ett tag.
Innan tjejen hade hunnit dricka upp sitt så var jag i vanlig ordning klar med mitt. Det var 45 minuter tills vi skulle bege oss upp till hotellet och ringa en taxi som kunde ta oss till flygplatsen, så jag tänkte att jag hinner med en öl till. Då såg jag att det fanns ett par imperial stouts på fatkranarna och tänkte att jag knappt hade druckit någon imperial stout alls på resan! Inte så konstigt kanske då det har varit sommarväder hela tiden, men ändå!
Så valet föll på Midnight Sun Obliteration VII 2010. Tidigare har jag bara druckit en imperial stout från Midnight Sun och det var Berserker som var en av de absolut bästa imperial stouts jag druckit, helt galet jävla bra. Obliteration var inte jättelångt ifrån, utan det var en suverän imperial stout med all den tyngden som ska finnas i den sortens öl. Mjuk som sammet men tung som sten, enda problemet när man får dom från fat är att dom oftast är lite för kalla.. Men det fick jag leva med, och efter 45 minuter var det dags att bege sig till hotellet igen som sagt och få tag på en taxi.
Vi tog oss till flygplatsen utan större problem, lite stressad verkade taxichauffören då paraden hade spärrat av större delen av stan, men efter en stund hittade han rätt och vi kom fram till flygplatsen i god tid innan flyget.
Man kan ju gärna förvänta sig att det ska finnas saker att göra på flygplatser, speciellt när det är flygplatser till så stora städer som San Francisco. Man ska inte förvänta sig för mycket. Det fanns knappt en handfull restauranger och ingen av dom var egentligen speciellt intressant, men till slut blev det lite mexikanskt käk och några av resans sista öl till det.
Vi boardade i tid och hade en härlig 10 timmars flygning till London framför oss.
Som tur var så fanns de här små TV-skärmarna i nacken på framförvarande även på detta flyg så jag kunde iallafall titta på vad jag ville. Fyra och en halv film hann jag med, rätt bra jobbat faktiskt. Sen var jag så trött under mellanlandningen att jag knappt kunde stå upp. En och en halv timme där, en timmes flyg hem och sen blev vi till slut upphämtade på Kastrup av min mor som körde oss hela vägen hem till dörren.
Detta blev ett ganska långt inlägg och om du har läst hela vägen hit så ska du få en klapp på axeln, det är knappt så jag orkar läsa genom allt igen. Om du inte har läst hela inlägget utan bara skummat dig ner hit så kan du vara lugn ändå. I nästa inlägg, som är det avslutande, kommer en mindre sammanfattning av hela resan och vad jag tyckte var bäst när det gäller öl, pub, mat, och så vidare.
Vi tog oss sen ner till Pier 33 där båtarna till Alcatraz går och ställde oss i kö. Vi hade köpt biljett typ två månader innan vi åkte dit då vi hade hört att det allt som oftast är slutsålt.. Och visst var det slutsålt, nästa lediga tur var lite mer än två veckor fram. Skönt att vi hade biljetter tyckte vi.
Vi, och många andra förväntansfulla turister, hoppade på den lilla färjan och efter knappt 10 minuter var man framme på den mytomspunna ön. Det var nog här vi såg (och hörde) allra mest turister under hela resan. Lite svenska där, lite norska där, japaner, amerikaner från andra stater, tyskar, och så vidare. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är en av de största landmärkena för San Francisco, och så är det jävligt häftigt också ju.
Jag har aldrig varit speciellt påläst när det gäller Alcatraz så det var en hel del ny fakta för min del. Fakta nummer ett var att det är ett gammalt fort som byggdes på öl under 1800-talet av den amerikanska försvarsmakten.
Inte så konstigt egentligen, den ligger ju klockrent mitt i bukten där. 1934 byggde man sen om den gamla anläggningen till vad som har kallats världens mest rymningssäkra fängelse, endast tre personer har lyckats komma därifrån och man vet inte ens om dom överlevt.
1963 stängdes fängelset då man till slut insett att det var i på tok för dåligt skick för att kunna hålla några fångar, och/eller fångvaktare för den delen. Det var ju nämligen så att alla som jobbade på fängelset bodde på ön ihop med sina familjer. Fängelset är bara en del av husen som finns på ön, utöver det så finns det gamla lägenheter för fångvaktare och deras familjer, fängelsedirektörens hus, bårhus, kraftverk, umgängeslokal och lite sånt.
Väldigt, väldigt spännande historier fick vi höra från folk som bott där, bland annat så sägs det att familjerna trivdes som fan då dom fungerade nästan som ett eget litet samhälle där ute. På dagarna tog barnen båten till skolan och fruarna shoppade i stan, och på eftermiddagen åkte dom tillbaka och åt middag och umgicks med vänner precis som vanligt. Det märktes tydligen inte av alls att några av världens farligaste människor bodde bara ett par hundra meter ifrån dom.
Nåväl, många historier om det och mycket annat fick man höra, högst intressant. Vad jag inte heller hade riktigt koll på var att mellan 1969 och 1971 ockuperades Alcatraz av indianer som i ett desperat försök ville ha ön som sin egen och låta den åter bli "indian land". Under 18 månader höll indianerna fortet här och försörjde sig via öns eget kraftverk, odlade den mat man kunde och annars fick man av sympatisörer från fastlandet.
Efter dessa 18 månader stormade till slut polis och militär ön och fick bort alla ockupanterna, och idag är Alcatraz ett naturreservat med väl skött och vacker natur, stora fina trädgårdar och ett enormt fågelliv. Det var verkligen sjukt mycket fåglar där, dom har ju inga naturliga fiender på ön så det är perfekt för dom.
Väldigt intressant historia har den gamla ön iallafall, och vi strosade runt där i ett par timmar, tittandes på de gamla byggnaderna, någon film och sen tog vi audio-touren inne i själva fängelset. Då får man ett par hörlurar och en liten walkman typ som tar dig genom fängelset och berättar riktigt mycket och detaljerat om alla rum, korridorer, personer och händelser som är av intresse. Riktigt kul var det, och även ett måste för alla er som besöker San Francisco, men som sagt - köp biljetter i förväg.
Nå, nu har det kanske blivit lite väl mycket snack om Alcatraz. Efter vårt besök här så tog vi oss åter igen upp till Haights Ashbury för lite shopping och ett par öl. Tjejen fick tag på ytterligare två par Minnetonka Moccasins som hon är helt galen i och jag mös mest runt.
Klockan började närma sig kväll och vi började bege oss tillbaka mot stan, men med ett pit stop på Toronado. Det känns ju onödigt att inte stanna där när man ändå är i närheten liksom! Jag hällde i mig en Russian River Blind Pig IPA och ett glas Shmaltz He'Brew Hop Manna, båda suveränt bra öl. Om jag inte minns fel så var Blind Pig dessutom självrunnen, vilket gör hela grejen ännu lite häftigare.
Nu började klockan närma sig kväll och vi tog en taxi tillbaka ner till hotellet. Jag tror att det blev snabbmatsburgare någonstans i brist på fantasi och överflöd av trötthet, en runda kring Market Street och stan och sen upp för en sängfösare i form utav Stone 10th Anniversary Ruination IPA. Det var en riktigt galen IPA/DIPA. Det är vanliga Ruination-receptet, fast man har pressat upp alkoholhalten över 10%, samt dubblat mängden humle. Ni förstår nog hur galen den här ölen är, speciellt när den inte är mer än ett par veckor gammal. Riktigt, riktigt, riktigt bra öl. Det är verkligen en välsignelse att få dricka den så färsk.
Aja, här efter slocknade vi väl ganska snart tror jag och när vi vaknade så var det ju dags att packa ihop allt och börja fundera på hemresan. Jag fick ner mina 18 öl i våra tre väskor, och ihop med allt annat vi shoppat så lyckades vi klocka in alla väskorna på ganska exakt 50 pounds, precis den gränsen som var tillåten.
Vi lät väskorna stå kvar på hotellet under dagen, vårt flyg skulle nämligen inte lyfta förrän vid 19-tiden på kvällen. Sen var det även så här att just under denna helgen vi var i San Francisco så var det även Pridefestival! Vi hade inte direkt märkt av det då vi inte hängt i Castro (som tydligen är det största gay-distriktet) eller för att det inte direkt snackats så värst mycket om det.. Mer än på söndagen. Då var det parad!
Från klockan 10 på morgonen fram till klockan 16 så var det en rejäl parad och enorm fest längst hela Market Street. Folk trängdes i mängder för att få se lite av paradtåget som pågick med pompa och ståt i timtal, och det var så jävla häftigt.
Vi gick runt och tittade där i ett par timmar och såg en jävla massa olika floats (Sarah Silverman var också där för övrigt. Gött tyckte jag, man kan ju inte åka till USA utan att se en enda kändis!), utstyrslar och gud vet allt innan vi till slut bestämde oss för att fördriva de sista två timmarna på City Beer istället.
Bra val tycker jag, även om prideparaden var grym. Här satte vi oss och varvade ner och fick oss en 'buzz before the flight' som killen i baren beskrev det. Russian River Damnation blev det för mig, ytterligare en grymt bra tolkning på en belgisk öl. Lite mer lättdrucken än flera andra Russian River-öl, men fortfarande lika komplex och välbalanserad. Riktigt fin att sitta där och smutta på ett tag.
Innan tjejen hade hunnit dricka upp sitt så var jag i vanlig ordning klar med mitt. Det var 45 minuter tills vi skulle bege oss upp till hotellet och ringa en taxi som kunde ta oss till flygplatsen, så jag tänkte att jag hinner med en öl till. Då såg jag att det fanns ett par imperial stouts på fatkranarna och tänkte att jag knappt hade druckit någon imperial stout alls på resan! Inte så konstigt kanske då det har varit sommarväder hela tiden, men ändå!
Så valet föll på Midnight Sun Obliteration VII 2010. Tidigare har jag bara druckit en imperial stout från Midnight Sun och det var Berserker som var en av de absolut bästa imperial stouts jag druckit, helt galet jävla bra. Obliteration var inte jättelångt ifrån, utan det var en suverän imperial stout med all den tyngden som ska finnas i den sortens öl. Mjuk som sammet men tung som sten, enda problemet när man får dom från fat är att dom oftast är lite för kalla.. Men det fick jag leva med, och efter 45 minuter var det dags att bege sig till hotellet igen som sagt och få tag på en taxi.
Vi tog oss till flygplatsen utan större problem, lite stressad verkade taxichauffören då paraden hade spärrat av större delen av stan, men efter en stund hittade han rätt och vi kom fram till flygplatsen i god tid innan flyget.
Man kan ju gärna förvänta sig att det ska finnas saker att göra på flygplatser, speciellt när det är flygplatser till så stora städer som San Francisco. Man ska inte förvänta sig för mycket. Det fanns knappt en handfull restauranger och ingen av dom var egentligen speciellt intressant, men till slut blev det lite mexikanskt käk och några av resans sista öl till det.
Vi boardade i tid och hade en härlig 10 timmars flygning till London framför oss.
Som tur var så fanns de här små TV-skärmarna i nacken på framförvarande även på detta flyg så jag kunde iallafall titta på vad jag ville. Fyra och en halv film hann jag med, rätt bra jobbat faktiskt. Sen var jag så trött under mellanlandningen att jag knappt kunde stå upp. En och en halv timme där, en timmes flyg hem och sen blev vi till slut upphämtade på Kastrup av min mor som körde oss hela vägen hem till dörren.
Detta blev ett ganska långt inlägg och om du har läst hela vägen hit så ska du få en klapp på axeln, det är knappt så jag orkar läsa genom allt igen. Om du inte har läst hela inlägget utan bara skummat dig ner hit så kan du vara lugn ändå. I nästa inlägg, som är det avslutande, kommer en mindre sammanfattning av hela resan och vad jag tyckte var bäst när det gäller öl, pub, mat, och så vidare.
Kommentarer