Efter regnet kommer sol, efter solen kommer...?

Nu när solen har gått ner och surölssuget är stillat på balkongen så börjar det bli lite svalt, och jag tänker att det är läge för något lite värmande. Jag satt och funderade på antingen barley wine eller imperial stout, med det i åtanke gick jag och kollade i ölförrådet och fastnade snabbt för ett bytesöl som jag tänkt mig dricka ganska omgående.

Det är en fatlagrad version av ett öl jag köpte på ölbutikken och drack häromdagen, så jag ville recensera det med originalversionen färskt i minnet. Dessutom så är flaskan vaxad, och som vi alla vet så är vaxade flaskor bättre... Eller? Haha, säga vad man vill om detta "hype-påfund", men det är i alla fall oftast en fingervisning om att det är ett lite udda öl man har dukat upp. Jag var inte överförtjust i originalet, och jag är lite skeptisk till vaxet (som i det här fallet känns som att det är där för att skapa hype) så vi får se vad jag egentligen tycker om:

Dark horse Plead the 5th Bourbon barrel aged Imperial stout.

Namnet är ju kort och bra i alla fall... Ölet är på klassisk stoutmaner väldigt mörkt brunt och har ett brunt fräsande skum som faller bort lika snabbt som det byggs upp.

Doften i den fatlagrade versionen är betydligt rundare än den vanliga, det är ett starkt inslag av bourbon och ek med en russinliknande sötma som jag inte minns från den vanliga. Lite chokladiga toner hinner jag också registrera innan suget att smaka blir för stort!

Kroppen är något fylligare än jag minns originalet, och smaken är helt makalöst bra! Det här hade jag faktiskt inte väntat mig, trots det flashiga vaxet! Det är rätt så skarpa bourbontoner och den är egentligen inte tillräckligt len, tillräckligt fyllig för den massiva bourbon-punchen, inte heller tillräckligt chokladig eller söt för att bryta av den, men på något sätt så funkar det! Om det är tillfället eller vad det är, det kvittar egentligen. För fy tusan vad jag njuter! Det är inte mycket kvar av grundölet, som jag snabbt tröttnade på och tyckte var lite för lakritsig och med för tunn kropp. Här har vi ganska bittra rostade toner, lätt vaniljig ek, lite lenande choklad och en kraftig och spritig bourbonkyss som skrämmer bort de flesta andra smakerna.

På någon nivå kan jag tro att det här ölet hade vunnit på lagring, jag kan tänka mig att malten hade kunnat träda fram lite mer och balansera upp ölet lite. Vilket nog hade gjort det lite bättre, men som sagt, just idag är den fantastisk! Tillsammans med lite salt och smakrik hårdost (hårdlagrad gouda och parmesan i mitt fall) så funkar det dessutom utmärkt och osten tonar ner spritigheten något.