Game day in Green Bay!

Söndag och GAME DAY! Äntligen!

Vi startar dagen vid 10-tiden med en kort promenad till The Creamery för frukost som för min del bestod av buiscits and gravy och en stor Bloody Mary till det. Mycket fett, mycket kolhydrater och värmande alkohol. Kan man få en bättre start på en ruggig och blöt vinterdag?




Efter denna stadiga måltid beställde vi en Uber som tog oss ner till kvarteren runt Lambeau, nu stod det tailgating på schemat!


Man hör ibland diskussioner om vilka städer eller stater som “andas” football. Texas med två lag i NFL och Texas Tech som är ett av de bättre college football-lagen är en stat som alltid nämns. Det andra stället som alltid är med i diskussionerna är Green Bay. I en stad med 100 000 invånare med en stadion som tar in 81 000 och är i stort sett slutsåld varje match, där kan man säga att befolkningen verkligen älskar sitt lag. Årskort? Ställ dig i kö. Eller ställ dina barn i kö så kanske dom kan få, kön är nämligen extremt lång och beräknas just nu vara i ungefär 30 år om du skriver upp dig idag. En av de bidragande anledningarna är att årskort kan ärvas så det släpps bara ett hundratal per år medan kön bara växer och växer och är i skrivande stund uppe i över 100 000 personer som väntar. Jag läste tillochmed någonstans att platser i kön ärvs familjemedlemmar emellan. Helt galet.


I och med den enorma kärleken den här staden känner för football har jag också fått berättat för mig att tailgatingen är en av de absolut bästa i hela ligan så förväntningarna var minst sagt höga, vädret till trots. Och vi blev inte besvikna. Vår Uberförare släppte oss flera kvarter från stadions parkering och gatorna var fulla av gröna och gula människor. Allt var grönt och gult. Barer och matställen var öppna sedan åtta på morgonen och fullpackade med folk som drack öl och snackade football. 


Desto närmare vi kom, desto mer ståhej var det. Efter ett par hundra meter kom vi fram till parkeringen utanför stadion där själva tailgatingen hålls. Och jäklar vad mycket folk, mat, öl och sprit, och vilken jävla stämning! Den regnblandade snön föll tungt över oss allihop men på parkeringen var det tält efter tält med groggbufféer, grillar och orimliga mängder mat uppdukat överallt. Det går knappt att beskriva hur det var att gå runt där när klockan bara var halv elva på morgonen, en smått surrealistisk känsla. Men alldeles, alldeles underbart.












Vi strosade runt någon timme tills vi druckit upp ölen vi hade med oss, sedan var det dags för match! Kön in till stadion flöt smidigt, köerna inne på stadion till mat och öl flöt desto sämre. Vi kände oss lite stressade, man vill ju inte missa något av matchen man betalat stora pengar för att komma in på men till slut fick vi tag på några öl och letade upp våra platser.


Snön övergick till regn och jag är glad att jag var mer påpälsad än vad jag brukar vara för det var både väldigt blött och väldigt kallt den här eftermiddagen. En full Lambeau experience med andra ord. Det skulle bara varit 10-15 grader kallare så vi sluppit regn och fått ren snö istället, men man kan ju inte få allt här i världen. 






Matchen slutade tyvärr med vinst för Arizona Cardinals och blev även spiken i kistan för Packers drömmar om slutspel det året, men inget ont som inte har något gott med sig.. Efter matchen sparkades nämligen Packers head coach Mike McCarthy som enligt mig inte riktigt hängt med i utvecklingen av ligan. Packers fans kommer alltid att vara evigt tacksamma för att McCarthy varit med och vunnit Super Bowl XLV, men i takt med att ligans dominerande lag skapar nya spel satt Packers fast i något som tyvärr inte fungerade. Det har ju däremot gått avsevärt mycket bättre i år med vår nya head coach Matt LaFleur som tog oss ända till Championship Final där vi tyvärr åkte ut mot ett extremt formstarkt San Francisco 49ers. Men det har varit ett bra mycket roligare år än förra året iallafall, och förväntningarna är minst sagt höga inför nästa säsong! 


Åter till Lambeau! Lite ledsna och frusna lämnade vi stadion och gick tvärs över gatan till Hinterland Brewing för några gravöl. Rätt schysst ställe, naturligtvis väldigt mycket folk så vi slog oss ned under grisvärmarna i tältet på uteserveringen. Ölen var helt okej och stämningen var ändå god trots förlust.




Någon timme senare beställde vi en Uber som tog oss tillbaka till hotellet för lite uppfräschning innan vi promenerade ner till Hagemeister Park för att käka middag. Ingen blir väl förvånad när jag säger att det blev burgare och öl.


Detta hade varit en lång dag så efter maten började vi traska tillbaka till hotellet, med ett snabbt stopp på Ned Kelly’s Pub som ligger på samma gata som Hagemeister. Ned Kelly’s har en attans massa fat och det var rätt lugnt och skönt där inne, men när vi stod och skulle försöka välja vilken öl vi ville dricka kom vi efter en stund fram till att vi nog hellre går tillbaka och håller kväll istället. Men jäklar, vilken häftig dag det blev.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Burgare, metal, hemfärd

Pörkölt med nokedli

Inlagd chili