Mjödmåndag: B. Nektar Chazzano Ethiopian Harrar Mead
Veckans mjödmåndag skrivs idag av mig,
Blafa, från ett soligt Köpenhamn. Dessvärre visade sig mjöden i fråga
bli en lite mer mulen upplevelse men mer om det snart. I lördags satte
sig iallafall Kristopher och Ola på tåget över bron till den stora staden på
andra sidan sundet för allmänt öldrickande och hygge. Med sig i väskan
hade han bland annat veckans mjöd som under dagen kom att inmundigas,
nämnligen B. Nektar Chazzano Ethiopian Harrar Mead.
Chazzano är ett kafferosteri i Ferndale, Michigan som bistått med både kaffe och expertis till bryggandet av mjöden. Genom blötlägning av det etopiska harrar-kaffet i 48 timmar påstår man sig maximera smaken, därefter har det kallbryggda kaffet blandats med mjöden.
Harrarkaffet är ett av världens äldsta och blev utvalt till mjödet då det sägs bara sig väl med de jordiga, mineraltonerna från vildhonungen man använt. Likt de andra Wildflower mjöden från B. Nektar kommer även Chazzano Ethiopian Harrar i en vacker blå flaska, denna gång på 375ml.
Chazzano Ethiopian Harrar är en djupt orange, nästan kopparfärgad mjöd. Redan vid upphällning är kaffet märkbart, dofterna sprider i luften sig så fort mjödet når glasen. Tillsammans med kaffet finns i den tunga doften också en hel del brända och rostade toner. Det går närmast att beskriva som en blanding av kallt kaffe och nyrostade kaffeböner, alltså två helt olika dofter i kaffespektrat. Precis som hos flera andra av de smaksatta mjöd vi provat är honungskaraktären något sekundärt som ligger vilandes i bakgrunden. Men blandingen av kaffe och mjöd bjuder även på kryddiga drag av peppar och chili.
Smaken skiljer sig lite från doften och kaffet är inte riktigt lika överväldigande här. Istället kommer honungssmaken fram bättre, tillsammans med en lite nötig, karamellaktig smak. Tyvärr finns det en rå, malplacerad bitterhet i smaken som jag har svårt att acceptera och min övergripande uppfattning om mjödet är faktiskt högst tveksam. Den kryddiga, och lätt smutsiga kaffedoften har jag svårt att gilla och helheten blir inte riktigt vad jag hoppats på. Ett intressamt mjöd som tyvärr inte når hela vägen i min bok.
Chazzano är ett kafferosteri i Ferndale, Michigan som bistått med både kaffe och expertis till bryggandet av mjöden. Genom blötlägning av det etopiska harrar-kaffet i 48 timmar påstår man sig maximera smaken, därefter har det kallbryggda kaffet blandats med mjöden.
Harrarkaffet är ett av världens äldsta och blev utvalt till mjödet då det sägs bara sig väl med de jordiga, mineraltonerna från vildhonungen man använt. Likt de andra Wildflower mjöden från B. Nektar kommer även Chazzano Ethiopian Harrar i en vacker blå flaska, denna gång på 375ml.
Chazzano Ethiopian Harrar är en djupt orange, nästan kopparfärgad mjöd. Redan vid upphällning är kaffet märkbart, dofterna sprider i luften sig så fort mjödet når glasen. Tillsammans med kaffet finns i den tunga doften också en hel del brända och rostade toner. Det går närmast att beskriva som en blanding av kallt kaffe och nyrostade kaffeböner, alltså två helt olika dofter i kaffespektrat. Precis som hos flera andra av de smaksatta mjöd vi provat är honungskaraktären något sekundärt som ligger vilandes i bakgrunden. Men blandingen av kaffe och mjöd bjuder även på kryddiga drag av peppar och chili.
Smaken skiljer sig lite från doften och kaffet är inte riktigt lika överväldigande här. Istället kommer honungssmaken fram bättre, tillsammans med en lite nötig, karamellaktig smak. Tyvärr finns det en rå, malplacerad bitterhet i smaken som jag har svårt att acceptera och min övergripande uppfattning om mjödet är faktiskt högst tveksam. Den kryddiga, och lätt smutsiga kaffedoften har jag svårt att gilla och helheten blir inte riktigt vad jag hoppats på. Ett intressamt mjöd som tyvärr inte når hela vägen i min bok.
Kommentarer