Jobba, grilla, öla

Just nu sitter jag här hemma och försöker skriva ihop lite om gårdagen med balkongdörren öppen, solen skiner som fan utanför och jag har hört att det snöar uppåt landet. Man måste älska Skåne. Det var ju så att det blev "lite" öl hemma hos pappa Balder i Vellinge igår, ihop med Henning och Röstlund från Ölrådet, samt min gamle vän Ola.

Balder och Ola roade sig under för- och eftermiddagen med att spika ihop ett nytt trappräcke till Balders (dåvarande) livsfarliga trappa (= mer eller mindre ett hål i golvet om man kom uppifrån) medan jag och Röstlund klippte gräset. Vi kände oss alla som en liten helylle familj när vi gick där hemma och pulade och drack pilsner. Jag kände så iallafall. Resultatet av allas jobb med fint, men framförallt gräsmattan blev exceptionellt snygg.

När allt var klappat och så tände vi grillen och började öla lite mer, sen anslöt även min bättre hälft. Balder hade tidigare på dagen kokt ett par revben i lite Nils Oscar Rökporter och handlat korv, jag hade gjort senap och hade med mig lite svensk nypotatis och rosmarin. 

Tanken var att koka potatisen och trä den på rosmarinkvistarna, på med lite olivolja, salt och peppar och sen grilla. Jag vet inte varför det inte gick, men det slutade med att vi slängde ner rosmarinkvistarna bland potatisen och skakade runt istället. Det blev gott det också.

Nu hade vi knäckt ett par olika öl, bland annat Anchorage Tide and it's takers som vi alla tyckte var riktigt grym. Sötsyrlig tripel lagrad på franska ekfat som tidigare innehållt Chardonnay. På etiketten kunde man läsa att ölet var bryggt hos Dogfish Head för att sen tas ut till Anchorage för jäsning i tidigare nämnda ekfat där. Resultatet blev en väldigt frisk tripel som trots sina modiga 9% var en riktigt bra start på kvällen.

Till maten drack vi en Brooklyn Local 2 (som syns på bilden med maten ovan) som jag varit sugen på vääääldigt länge, så när jag såg att Röstlund hade med den så blev jag lite varm inombords. Bryggd med socker och honung så var den naturligtvis rätt söt och passade kanske inte riktigt så bra till maten som vi hade hoppats, men den var ändå en suverän öl. Här fanns också en svag syrlighet i den tyckte jag som gjorde sig bra i ölet, lätt en öl jag är sugen på att dricka igen.

Ytterligare delade vi en storflaska av La Trappe's Quadrupel innan Caroline (som var nykter naturligtvis) körde oss in till Malmö då vi hade sett att Bishops Savoy hade kopplat på Westbrook IPA på en av sina gästkranar. Samtidigt passade vi på att hämta upp Henning, alltid ett nöje att se den mannen!

Bishops hade även Old Foghorn på kran och den är ju aldrig fel. Jag tycker nog att den är i klass med Bigfoot faktiskt. Men jag tog faktiskt ingen av dessa två utan jag brukar passa på att ta något från cask när jag besöker pubar som har cask. Denna gången blev det Fullers Wild River. En, som jag förstått det, sprillans ny öl från Fullers som ska vara tungt humlad med brittisk humle. Trevlig öl måste jag säga, blommig och frisk. Det är rätt gött att ta en brittisk öl från casktunnorna som avbrott mot allt annat galenskap man häller i sig.

När det var avklarat begav vi oss åter ut till Vellinge och fortsatte där. Bland annat delade vi en flaska av Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper som jag och Ola drack för första gången i somras, snart ett år sedan vill säga. Då minns vi båda att vi inte var speciellt imponerade, men nu var den betydligt bättre. Otroligt vad ett års lagring kan göra med en öl! Tung kropp med mjuka toner av torkade fikon och smörkola. Den kostade hela 178 riksdaler när den släpptes på Systembolaget och jag tycker väl kanske fortfarande inte att den är värd det, men den kom lite närmare verkligheten denna gången iallafall.

Ett par De Molen avverkades, bland annat Weer & Wind som är ett helt fantastiskt barley wine. Har bara provat den cognacslagrade varianten tidigare som var lite vassare, men denna var också makalöst bra. Är det något De Molen kan så är det tunga öl. Men långt ifrån alla De Molen öl är bra. Vi hade också oturen att sippa i oss Klap van de Molen och den var verkligen ingen hit. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva den mer än kass. Ingen god öl.

Det blev ett par öl till, och kvällens absolut sämsta öl var utan tvekan Brewdog AB:08. Fy fan. Mina förväntningar var väldigt låga på denna ölen, och den sjönk ändå under. Sötsliskigt, smörigt och kvalmigt öl. Senare öppnades en flaska av Sierra Nevada Porter som inte var något att hurra över den heller. Tunn och totalt meningslös tycker jag. Trist, för annars brukar ju Sierra Nevada leverera fina grejer.

Brooklyn Moster Ale 2009 däremot, där hade vi fina grejer. En galet bra barley wine som jag är glad över att ha en flaska hemma. Frågan är hur länge man ska lagra den, med tanke på hur bra den var så blir jag sugen på att öppna en i detta nu. Grymt fina vinösa toner med plommon, choklad, russin och farinsocker.

En av de sista ölen för kvällen blev en doppelbock, en av de bättre doppelbockar jag druckit. De Molen stod för humlen, Närke Kulturbryggeri för receptet och Gänstaller Bräu för bryggningen. Resultatet är en makalöst bra doppelbock, svagt rökig med russin, gammal humle, kryddpeppar och torkad aprikos. Inköpt på Kihoskh eller Barley Wine tror jag, så om ni har vägarna förbi håll ögonen öppna.

Mellan dessa ölen blev det även ett par andra och nu ser det ut som att vi har hällt i oss hur mycket som helst, men man kan ju ha i åtanke att vi var fem stycken som delade så det blev inte så våldsamt mycket i slutändan. Visst, lite slirig blev man ju framåt slutet men det var inte så farligt som det låter, det blev ju både mat och en liten utflykt som avbrott.

Allt som allt en kanontrevlig eftermiddag och kväll, nu ska jag snart bege mig bort till morsan för att grilla lite i det vackra vädret. Imorgon kommer Gripen över och då tänkte vi ta 2-3 öl och snacka lite skit, men mer om det kommer väl senare i veckan. Håll även koll på bloggen efter Gripens kommande rapport från sin resa till Rom, det kommer bli väldigt intressant läsning om jag känner honom rätt. Vilket jag tror att jag gör. Tjao!