Babblande kring Single Hop öl och en legend

Jag och tjejen hade lite beslutsångest idag kring vad vi skulle äta till middag, så vi beslutade oss till slut för att skita i att laga mat och åka in till Lund istället. Vi funderade en stund på vart vi skulle käka, men jag kom på att Bishops Arms hade kopplat på Mikkellers och Brill & Co's samarbetsöl Kärlek på fat häromdagen så det fick bli där.

Lustigt nog så blev det inte den ölen jag drack till burgaren när vi var där ändå. Det fick bli ett glas av Mikkeller Single Hop Summit IPA istället. Den var trevlig, väldigt fruktig med en lite udda kryddig ton som jag inte kunde sätta fingret på. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om alla tusentals Single Hop öl som har kommit nu på sista tiden. Det är kul om man har flera framför sig och provar fram skillnader mellan dom, men om man bara ska dricka en för att det är gott så håller långt ifrån alla måttet.

Brewdogs Mixpack förra året var kul, men jag är tveksam till om jag ska köpa årets.. Vet inte varför egentligen, kanske mest för att spara pengar till USA-resan, men också kanske för att jag börjar tröttna på Single Hop grejen. Det har kommit så många olika nu att det liksom inte är så spännande längre. Det är kul om man har många eller om just den du råkar få i glaset är välgjord, men i många fall är dom enkelspåriga och ganska trista. Även om en Simcoe-humlad dubbel IPA kan vara fantastiskt bra så tycker jag nog att det lätt bli enformigt, och att det är bättre med flera sorters humle som kompletterar varann istället. Detta känns lite svamligt men ni förstår nog vad jag menar.

Nåväl, Summit IPAn gjorde sitt jobb rätt bra som partner till min burgare, men efter den var jag sugen på något mörkt och tungt.. Jag kollade in imperial stout-utbudet lite och funderade först på att ta North Coast Old Rasputin, den levererar alltid liksom. Sen såg jag att man hade en flaska Nögne Ö Sunturnbrew ståendes bredvid kylen och började fundera på den istället, tills jag började bli skeptisk till om jag skulle fixa den rökigheten vid det tillfället eller inte.. Men när jag stod där och fortsatte snegla mot kylen så såg jag den. Det självklara valet. Lite undangömd i mörkret stod den och lurade.

Thomas Hardys Ale 2005! Jag har en flaska i skafferiet från 2005 och en från 2008 som jag tänkt öppna länge, men nu tänker jag definitivt spara dom ännu längre. Herregud vilken öl alltså. Helt klart värd all sin hype i mitt tycke och även numera en av mina favoriter. Jag vet inte varför jag inte provat någon tidigare, jag har väl väntat till ett fint tillfälle. Det är liksom ingen öl jag vill ha med på en provning utan den ska drickas i sin egen prakt. Och det gjorde den idag. Och det gjorde den bra. Eftervärmen från dagens sol var fortfarande närvarande och vi satt precis ute vid den öppna fönsterväggen, vinden svalkade oss och solen smekte de gamla husen runtomkring oss. Perfekt tillfälle för denna ölen. Perfekt öl. Perfekt. Perfekt.

Så här satt vi i mysiga gamla Lund, smuttandes på en fantastisk öl, hade en väldigt trevlig konversation med en glad läsare som kom fram och hälsade (tack för att du kom fram förresten, väldigt kul!) mätta och belåtna efter maten och väldigt nöjd med efterrätten. När Hardyn sen var uppdrucken var det dags att bege sig ner mot tåget och åka hemåt.. Men vi ses snart igen Bishops, jag är fortfarande sugen på den där kärleken.