Öl i faboulösa Vellinge
Igår var vi som sagt i Vellinge och kollade in Balders nya hus för första gången. Det dracks en jävla massa öl och åts en massa god mat i form utav Rodenbachkokta musslor, Bikini Blonde-Beer Butt Chicken och vaniljglass med Carnegiesås.
Det hela började med att jag, Gripen och Blafa tog bussen från Malmö söderut men Balder hade missat att berätta en viss detalj, att det tydligen fanns två bussar. Det hela resulterade i att vi hamnade i Trelleborg, men som tur var så blev väntetiden inte lång innan hans alltför kära sambo och Magnus från TWC kom och hämtade oss.
Väl framme hos Balder var det uppdukat med pompa och ståt på en av uteplatserna i trädgården och vi öppnade första ölen, en kanadensare faktiskt, Unibroue Quelque Chose 2002. En hybridöl mellan brown ale och kriek kan man väl säga, som även går att värma om man känner för det. Vi drack den iallafall kall och jag måste säga att den var jävligt trevlig! Jag vet inte hur den är färsk, för denna flaskan var ju 10 år gammal. Dock var den väldigt trevlig att börja kvällen med, mycket körsbär och annat sött.
Sen serverades det förrätt och vi öppnade ytterligare en öl från Unibroue, denna gången från 2004. Edition 2004 heter den och är (eller var) en abbey ale, mer än så vet jag väl inte. Också denna var riktigt god med massor av torkad frukt, russin och aprikos.
Nästa öl var en av kvällens roligaste upplevelser och även den äldsta för kvällen. Det blev den andra Eylenboschen som Gripen köpte på Ölbutikkens Vintage-släpp. Vi drack framboisen för ett par veckor som och var helt begeistrade så vi hade naturligtvis väldigt höga förväntningar på denna. Inte minst Blafa, han var som ett litet barn när han såg flaskan! Eylenbosch Kriek 1990 är det vi pratar om och jag kan väl säga att den var väldigt trevlig, även om jag håller framboisen högre. Den hade fortfarande grymt bra körsbärstoner, men det var rätt mycket kork i både smak och doft som tyvärr störde mig lite. Det störde inte så mycket att jag tyckte illa om den för den var verkligen njutbar, men den når inte riktigt upp till framboisen kan jag väl säga.
Solen står inte längre i zenit och skuggan börjar krypa över oss så nu tar Magnus fram två värmande flaskor öl. Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine som kommer på Systembolaget den andra maj. Grymt bra, jag hade redan från början planerat att köpa denna men nu finns det definitivt ingen tvekan om att jag ska göra det. Grym munkänsla och riktigt fina rödvinstoner, ett givet köp den andra maj!
Nu flyttar vi in under tak och intar huvudrätten. Det är första gången jag äter Beer Butt Chicken och det är första gången Balder lagar det, och jag får väl erkänna att det såg lite groteskt ut, inte minst när vi tog ut burken ur kycklingröven..
Men gott var det! Ölen hade verkligen gjort kycklingen enormt saftig. Det smakade kanske inte så våldsamt mycket öl, men det var verkligen gott. Balder hade rubbat den ordentligt dessutom, så vi som fick varsin vinge hade det gött med det kryddiga och knapriga skinnet. Ölen fick vi ju inte heller vaska, så en liten sipp provade vi allt.. Varm lager med kycklingrester. Det var faktiskt inte så illa som man tror, och om man inte provar får man aldrig veta!
Till maten drack vi The Bruery Mischief och ni som följer bloggen har kanske märkt att The Bruery är ett av mina absoluta favoritbryggerier. Väldigt frisk öl med citrus, lite jäst, apelsinskal, vitpeppar och tropisk frukt. Behöver jag säga att den passade perfekt med kycklingen?
Nu var det snart dags för Fantôme Chocolat som har stått i mitt skafferi alldeles för länge, men innan dess bjöds det på Dansk Fadöl. Härligt! Eller? Jag drack faktiskt upp mitt glas, men Gripen vaskade sitt. Lite dålig stil att hälla ut det som bjuds!
Sen blev det iallafall chokladsaison från belgiska Fantôme. Jag har inte provat massor av Fantôme än och jag är inte jättebevandrad i den belgiska öldjungeln, men jag måste säga att jag håller Fantôme väldigt högt bland de belgiska bryggerierna. Chocolat är en saison där man har tillsatt kakaobönor i bryggningen, och även om man inte kände av direkt att det skulle vara chokladsmak i den så var iallafall jag och Magnus överens om att det fanns toner av kakao i eftersmaken. Kanske inget man skulle tänkt direkt på om man inte visste, men vi tyckte ändå att det var ganska tydligt, även om de andra tre inte tyckte det. Choklad eller ej, en god öl var det iallafall! I övrigt rätt stiltypisk belgisk saison, och det är ju aldrig fel.
Härefter var det dags för kvällens huvudnummer, anledningen till att vi alla åkt land och rike runt för att till slut landa i lilla Vellinge. Cigar City Marshal Zhukov's Imperial Stout 2010 som jag mer eller mindre tvingade Balder att köpa när han var i Amsterdam i höstas. Infriades våra förväntningar då? Med råge. Det var kanske den absolut snyggaste ölen jag någonsin sett, och då är jag ingen imperial stout-fantast. Svart som själva helvetet, trögflytande som motorolja och ett skum som var så jävla tjockt och mörkt, mörkt, mörkt, mörkt, mörkt brunt, man hade nästan kunnat ta en tugga av det. Och ölen var lika fantastisk som den såg ut. Hittills har jag bara druckit en imperial stout som varit bättre. Fantastiskt len och fyllig munkänsla med enorma toner av mörkt och bittert choklad, hårt rostad espresso, lite rök, lite vanilj, lite av allt det där goda du vill ha i din imperial stout. Magiskt!
Sen drog Magnus fram en Fullers Vintage Ale 2002 på bordet och den har hållt sig väldigt väl på dom 10 årens lagring. Russin, fikon, torkad aprikos, lite värmande alkohol, hade gärna druckit denna i vintras när snön föll. Trevlig öl!
Nu hade vi ytterligare en tung monsterstout på gång så vi kände att det kanske var bäst att bryta av med något, och vad bryter bäst om inte en sur jävel? Cantillon Lou Pepe Geuze 2008 togs fram och den är hur bra som helst. Jag och Gripen drack den i vintras och var båda helt tagna över hur bra den är och det var den även denna gång. Mycket fin syra, gröna äpplen, jäst, stall, ja, Cantillon helt enkelt. Världsklass!
Nästa öl blev då som sagt en imperial stout till. Gripen köpte den i Köpenhamn nyligen och vi tyckte att det kanske var lite tungt att dricka själv eller ens dela på två då den ligger på 19,4%. Mikkeller Black Buffalo heter den iallafall och är den senaste i Black-serien lagrad på Buffalo Trace-tunnor. Även denna var faktiskt hur bra som helst. Jag känner att jag börjar låta lite tjatig, men det här var en grym kväll som ni kanske förstått. Bourbonlagringen gjorde sig sjukt bra och gav ölen grymma vaniljtoner bland allt mörkrostat kaffe, all mörk choklad och värmande alkohol som redan fanns där sen innan. Satt som en smäck till vaniljglassen.
Nu drog Balder fram några cigarrer, och det är verkligen inte min starka sida. Har aldrig rökt en hel cigarr tidigare och jag har aldrig varit intresserad av att göra det heller, och eftersom jag inte röker vanliga cigaretter heller så var mina lungor nog inte riktigt beredda på vad som skulle komma. Alltså, jag hade inga problem med att röka den, inga halsbloss och så vidare, men efter en stund började jag känna mig rejält funky och mådde inte alls bra. Ni kanske tror att det beror på ölen, men jag tror faktiskt inte det då vi var 5 st som har delat all ölen och jag kände inte mig särskilt berusad.
Det var rätt trist för att vid denna tiden hade vi även betat av några ur Southern Tier's Blackwater-serie och tanken var att göra Blackwater Suicide (Chocolate, Mokah, Jah-Va, Oat och Creme Brulee blandat i ett glas) efter vi var klara med dom. Jag har druckit allihop utom Oat sen tidigare så jag drack inte speciellt mycket av dom, och när jag sen blev kass av cigarren så drack jag inte mer alls utan jag och Gripen bestämde oss istället för att call it a night och dra hemåt, det var ändå 1½ timme lokaltrafiksfärd hem och efter att ha jobbat sex dagar så är man lite sliten.
Sagt och gjort, vi traskade hemåt och de övriga tre satt kvar ett tag till. Som jag förstod det så öppnade dom bara tre öl till så vi missade väl inte så våldsamt mycket! Kanske tur det dessutom, jag mår ju ändå rätt bra idag för en gångs skull. Mycket trevlig kväll, trevligt sällskap, god mat och god öl. Tack till Balder som gjorde all maten och grattis till det grymma huset, och tack till er andra för öl och glatt humör. Nu ska jag nog ta en öl, är trots allt ledig imorgon också.
Det hela började med att jag, Gripen och Blafa tog bussen från Malmö söderut men Balder hade missat att berätta en viss detalj, att det tydligen fanns två bussar. Det hela resulterade i att vi hamnade i Trelleborg, men som tur var så blev väntetiden inte lång innan hans alltför kära sambo och Magnus från TWC kom och hämtade oss.
Väl framme hos Balder var det uppdukat med pompa och ståt på en av uteplatserna i trädgården och vi öppnade första ölen, en kanadensare faktiskt, Unibroue Quelque Chose 2002. En hybridöl mellan brown ale och kriek kan man väl säga, som även går att värma om man känner för det. Vi drack den iallafall kall och jag måste säga att den var jävligt trevlig! Jag vet inte hur den är färsk, för denna flaskan var ju 10 år gammal. Dock var den väldigt trevlig att börja kvällen med, mycket körsbär och annat sött.
Sen serverades det förrätt och vi öppnade ytterligare en öl från Unibroue, denna gången från 2004. Edition 2004 heter den och är (eller var) en abbey ale, mer än så vet jag väl inte. Också denna var riktigt god med massor av torkad frukt, russin och aprikos.
Nästa öl var en av kvällens roligaste upplevelser och även den äldsta för kvällen. Det blev den andra Eylenboschen som Gripen köpte på Ölbutikkens Vintage-släpp. Vi drack framboisen för ett par veckor som och var helt begeistrade så vi hade naturligtvis väldigt höga förväntningar på denna. Inte minst Blafa, han var som ett litet barn när han såg flaskan! Eylenbosch Kriek 1990 är det vi pratar om och jag kan väl säga att den var väldigt trevlig, även om jag håller framboisen högre. Den hade fortfarande grymt bra körsbärstoner, men det var rätt mycket kork i både smak och doft som tyvärr störde mig lite. Det störde inte så mycket att jag tyckte illa om den för den var verkligen njutbar, men den når inte riktigt upp till framboisen kan jag väl säga.
Solen står inte längre i zenit och skuggan börjar krypa över oss så nu tar Magnus fram två värmande flaskor öl. Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine som kommer på Systembolaget den andra maj. Grymt bra, jag hade redan från början planerat att köpa denna men nu finns det definitivt ingen tvekan om att jag ska göra det. Grym munkänsla och riktigt fina rödvinstoner, ett givet köp den andra maj!
Nu flyttar vi in under tak och intar huvudrätten. Det är första gången jag äter Beer Butt Chicken och det är första gången Balder lagar det, och jag får väl erkänna att det såg lite groteskt ut, inte minst när vi tog ut burken ur kycklingröven..
Men gott var det! Ölen hade verkligen gjort kycklingen enormt saftig. Det smakade kanske inte så våldsamt mycket öl, men det var verkligen gott. Balder hade rubbat den ordentligt dessutom, så vi som fick varsin vinge hade det gött med det kryddiga och knapriga skinnet. Ölen fick vi ju inte heller vaska, så en liten sipp provade vi allt.. Varm lager med kycklingrester. Det var faktiskt inte så illa som man tror, och om man inte provar får man aldrig veta!
Till maten drack vi The Bruery Mischief och ni som följer bloggen har kanske märkt att The Bruery är ett av mina absoluta favoritbryggerier. Väldigt frisk öl med citrus, lite jäst, apelsinskal, vitpeppar och tropisk frukt. Behöver jag säga att den passade perfekt med kycklingen?
Nu var det snart dags för Fantôme Chocolat som har stått i mitt skafferi alldeles för länge, men innan dess bjöds det på Dansk Fadöl. Härligt! Eller? Jag drack faktiskt upp mitt glas, men Gripen vaskade sitt. Lite dålig stil att hälla ut det som bjuds!
Sen blev det iallafall chokladsaison från belgiska Fantôme. Jag har inte provat massor av Fantôme än och jag är inte jättebevandrad i den belgiska öldjungeln, men jag måste säga att jag håller Fantôme väldigt högt bland de belgiska bryggerierna. Chocolat är en saison där man har tillsatt kakaobönor i bryggningen, och även om man inte kände av direkt att det skulle vara chokladsmak i den så var iallafall jag och Magnus överens om att det fanns toner av kakao i eftersmaken. Kanske inget man skulle tänkt direkt på om man inte visste, men vi tyckte ändå att det var ganska tydligt, även om de andra tre inte tyckte det. Choklad eller ej, en god öl var det iallafall! I övrigt rätt stiltypisk belgisk saison, och det är ju aldrig fel.
Härefter var det dags för kvällens huvudnummer, anledningen till att vi alla åkt land och rike runt för att till slut landa i lilla Vellinge. Cigar City Marshal Zhukov's Imperial Stout 2010 som jag mer eller mindre tvingade Balder att köpa när han var i Amsterdam i höstas. Infriades våra förväntningar då? Med råge. Det var kanske den absolut snyggaste ölen jag någonsin sett, och då är jag ingen imperial stout-fantast. Svart som själva helvetet, trögflytande som motorolja och ett skum som var så jävla tjockt och mörkt, mörkt, mörkt, mörkt, mörkt brunt, man hade nästan kunnat ta en tugga av det. Och ölen var lika fantastisk som den såg ut. Hittills har jag bara druckit en imperial stout som varit bättre. Fantastiskt len och fyllig munkänsla med enorma toner av mörkt och bittert choklad, hårt rostad espresso, lite rök, lite vanilj, lite av allt det där goda du vill ha i din imperial stout. Magiskt!
Sen drog Magnus fram en Fullers Vintage Ale 2002 på bordet och den har hållt sig väldigt väl på dom 10 årens lagring. Russin, fikon, torkad aprikos, lite värmande alkohol, hade gärna druckit denna i vintras när snön föll. Trevlig öl!
Nu hade vi ytterligare en tung monsterstout på gång så vi kände att det kanske var bäst att bryta av med något, och vad bryter bäst om inte en sur jävel? Cantillon Lou Pepe Geuze 2008 togs fram och den är hur bra som helst. Jag och Gripen drack den i vintras och var båda helt tagna över hur bra den är och det var den även denna gång. Mycket fin syra, gröna äpplen, jäst, stall, ja, Cantillon helt enkelt. Världsklass!
Nästa öl blev då som sagt en imperial stout till. Gripen köpte den i Köpenhamn nyligen och vi tyckte att det kanske var lite tungt att dricka själv eller ens dela på två då den ligger på 19,4%. Mikkeller Black Buffalo heter den iallafall och är den senaste i Black-serien lagrad på Buffalo Trace-tunnor. Även denna var faktiskt hur bra som helst. Jag känner att jag börjar låta lite tjatig, men det här var en grym kväll som ni kanske förstått. Bourbonlagringen gjorde sig sjukt bra och gav ölen grymma vaniljtoner bland allt mörkrostat kaffe, all mörk choklad och värmande alkohol som redan fanns där sen innan. Satt som en smäck till vaniljglassen.
Nu drog Balder fram några cigarrer, och det är verkligen inte min starka sida. Har aldrig rökt en hel cigarr tidigare och jag har aldrig varit intresserad av att göra det heller, och eftersom jag inte röker vanliga cigaretter heller så var mina lungor nog inte riktigt beredda på vad som skulle komma. Alltså, jag hade inga problem med att röka den, inga halsbloss och så vidare, men efter en stund började jag känna mig rejält funky och mådde inte alls bra. Ni kanske tror att det beror på ölen, men jag tror faktiskt inte det då vi var 5 st som har delat all ölen och jag kände inte mig särskilt berusad.
Det var rätt trist för att vid denna tiden hade vi även betat av några ur Southern Tier's Blackwater-serie och tanken var att göra Blackwater Suicide (Chocolate, Mokah, Jah-Va, Oat och Creme Brulee blandat i ett glas) efter vi var klara med dom. Jag har druckit allihop utom Oat sen tidigare så jag drack inte speciellt mycket av dom, och när jag sen blev kass av cigarren så drack jag inte mer alls utan jag och Gripen bestämde oss istället för att call it a night och dra hemåt, det var ändå 1½ timme lokaltrafiksfärd hem och efter att ha jobbat sex dagar så är man lite sliten.
Sagt och gjort, vi traskade hemåt och de övriga tre satt kvar ett tag till. Som jag förstod det så öppnade dom bara tre öl till så vi missade väl inte så våldsamt mycket! Kanske tur det dessutom, jag mår ju ändå rätt bra idag för en gångs skull. Mycket trevlig kväll, trevligt sällskap, god mat och god öl. Tack till Balder som gjorde all maten och grattis till det grymma huset, och tack till er andra för öl och glatt humör. Nu ska jag nog ta en öl, är trots allt ledig imorgon också.
 |
| Nej det är faktiskt inte Cheap Thrills i glaset, det är vatten som hälldes i efter att Marshal Zhukov var slut.. Galet. |
Kommentarer