Vellinge beer 2.0
Nu när vi är två bloggare på en blogg så diskuterade vi hur vi skulle lösa inlägget för Vellinge beer. Kristopher hade mer tid över och vi kom fram till att han drar ett initialt, summerande, inlägg varpå jag kompletterar med ett eget inlägg där jag redovisar mina favoriter. Jag tänkte dessutom att jag skulle recensera ett TWC-öl i inlägget för att få det lite intressantare. Tyvärr kände jag att det var för mycket med både Hr frederiksen veasel brunch och Xbeeriment Black force one bourbon barrel vilka var de jag hade någorlunda tillgängliga i källaren... Men! Jag hade ju en av Stockebodas öl hemma, och ur ett TWC glas representerar det ju 2/3 av mässan så det blir nästan ännu bättre!
Stockeboda Vinternattens ljus är ölet i fråga, och med en alkoholhalt på 5.8% och bäst före datum satt till 30/07 -11 så är jag lite orolig. Men vi kör ändå! Ölet är nästan kolsvart... Det lilla öl man ser under allt skum! Det skummar så pass mycket att jag tar en paus i upphällandet och skriver dessa rader... Fem minuter senare ser det ut såhär i glaset, och snart kan vi börja dofta på den!
Jag hittar egentligen inte så mycket doft, men lätta rostade toner, lätt av kaffe och lite maltig sötma. Helt enkelt malten i centrum, och inga direkta tecken på att tiden ska ha förstört den.
Även om den livliga kolsyran lättar upp kroppen så är den fortfarande fyllig för sin alkoholhalt. Genomgående i smaken är det rostade toner och kaffe, såväl på tungan som i eftersmaken. Avslutet har samma efterbeska som i en kopp svart, starkt kaffe. Andra smaker är lite choklad och kryddighet samt lite malt.
Jag var som sagt lite orolig över hur detta skulle smaka, jag har visserligen aldrig druckit ölet tidigare men med ett relativt alkoholsvagt öl som är över ett halvår över bäst före datumet vet man inte riktigt vad man får. Det syns både i glaset och i smaken att det är gott om mörk malt dock, och den har gjort sitt jobb väl!
Betyget får bli stabila 6.5 av 10. Ska ni bara prova ett öl från Stockeboda så tycker jag att det är Vinternattens ljus ni ska ha i glaset.
Nu till lite favoriter från mässan. Jag har valt ut det från respektive utställare som, av olika anledningar, blev min favorit. Hos Stockeboda var höjdpunkten ett öl jag inte provat tidigare, deras jubileumsöl som Kristopher tidigare lätt beskrev; maltig och god!
Hos TWC är det ett öl som de för ett par veckor sedan skrev att de hade på ingång; Det lille bryggeri Smoke imperial stout. Denna hoppades jag skulle dyka upp på mässan och mycket riktigt stod den där på bänken när jag klev in, så den beställdes. Den var smakrik och fyllig med en bra balans mellan rök och övriga smaker, tillräckligt med rök för att göra det tydligt hur den är tänkt, men inte för mycket för att övermanna övriga smaker. Kanongod, jag ser fram emot att sitta med den i glaset på favoritplatsen i soffan och njuta! En god stout i all ära, men det har jag ju druckit en eller två av...
Hos Brekeriet stod det däremot något jag aldrig provat innan: hantverksmässig cider! Här var jag verkligen ute på hal is, men kunniga och hjälpsamma som de är så fick jag en ordentlig genomgång av de tre sorterna som erbjöds och skillnader mellan de olika. Favoriten var La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete som (utifrån rosé-färgen, men vad vet jag?!) egentligen den jag trodde minst på, men den var lite torrare än de andra men hade fortfarande en härlig fruktighet och tillsammans med trevliga brett-toner blev det min favorit. Mer än så tänker jag inte gå in på smaken... Men gott var det!
Det fanns alltså mycket gott, och stämningen på mässan var minst lika god! Avslutar med ett stort tack till arrangörer, utställare och övriga besökare som gjorde allt till en riktigt trevlig eftermiddag!
Stockeboda Vinternattens ljus är ölet i fråga, och med en alkoholhalt på 5.8% och bäst före datum satt till 30/07 -11 så är jag lite orolig. Men vi kör ändå! Ölet är nästan kolsvart... Det lilla öl man ser under allt skum! Det skummar så pass mycket att jag tar en paus i upphällandet och skriver dessa rader... Fem minuter senare ser det ut såhär i glaset, och snart kan vi börja dofta på den!
Jag hittar egentligen inte så mycket doft, men lätta rostade toner, lätt av kaffe och lite maltig sötma. Helt enkelt malten i centrum, och inga direkta tecken på att tiden ska ha förstört den.Även om den livliga kolsyran lättar upp kroppen så är den fortfarande fyllig för sin alkoholhalt. Genomgående i smaken är det rostade toner och kaffe, såväl på tungan som i eftersmaken. Avslutet har samma efterbeska som i en kopp svart, starkt kaffe. Andra smaker är lite choklad och kryddighet samt lite malt.
Jag var som sagt lite orolig över hur detta skulle smaka, jag har visserligen aldrig druckit ölet tidigare men med ett relativt alkoholsvagt öl som är över ett halvår över bäst före datumet vet man inte riktigt vad man får. Det syns både i glaset och i smaken att det är gott om mörk malt dock, och den har gjort sitt jobb väl!
Betyget får bli stabila 6.5 av 10. Ska ni bara prova ett öl från Stockeboda så tycker jag att det är Vinternattens ljus ni ska ha i glaset.
Nu till lite favoriter från mässan. Jag har valt ut det från respektive utställare som, av olika anledningar, blev min favorit. Hos Stockeboda var höjdpunkten ett öl jag inte provat tidigare, deras jubileumsöl som Kristopher tidigare lätt beskrev; maltig och god!
Hos TWC är det ett öl som de för ett par veckor sedan skrev att de hade på ingång; Det lille bryggeri Smoke imperial stout. Denna hoppades jag skulle dyka upp på mässan och mycket riktigt stod den där på bänken när jag klev in, så den beställdes. Den var smakrik och fyllig med en bra balans mellan rök och övriga smaker, tillräckligt med rök för att göra det tydligt hur den är tänkt, men inte för mycket för att övermanna övriga smaker. Kanongod, jag ser fram emot att sitta med den i glaset på favoritplatsen i soffan och njuta! En god stout i all ära, men det har jag ju druckit en eller två av...
Hos Brekeriet stod det däremot något jag aldrig provat innan: hantverksmässig cider! Här var jag verkligen ute på hal is, men kunniga och hjälpsamma som de är så fick jag en ordentlig genomgång av de tre sorterna som erbjöds och skillnader mellan de olika. Favoriten var La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete som (utifrån rosé-färgen, men vad vet jag?!) egentligen den jag trodde minst på, men den var lite torrare än de andra men hade fortfarande en härlig fruktighet och tillsammans med trevliga brett-toner blev det min favorit. Mer än så tänker jag inte gå in på smaken... Men gott var det!
Det fanns alltså mycket gott, och stämningen på mässan var minst lika god! Avslutar med ett stort tack till arrangörer, utställare och övriga besökare som gjorde allt till en riktigt trevlig eftermiddag!
Kommentarer