Världens högsta flaggstång och ankomst i Titletown!
Lördag morgon, dags att åka vidare! Vi hade dock planer på att slå ihjäl lite tid med ett par stopp i Milwaukee innan vi skulle bege oss mot Green Bay. Vi började med frukost på samma ställe som gårdagen, hur smarrigt som helst. Här efter var det tid att styra kosan mot Miller’s bryggeri som ligger en kvarts körsträcka innerstan ungefär.
På vägen ut till Miller gjorde vi ett snabbt stopp på 924 North 25th Street där det förut låg ett lägenhetshus men idag bara är en gräsplätt som man inte vill bygga på. Varför är det så då? Jo, för att det var här Jeffrey Dahmer’s lägenhet låg. Ni vet kannibalen från Milwaukee som mördade sjutton pojkar och män för att sedan förvara dom i badkaret och kylen, förgripa sig på liken och äta upp dom? Japp, här bodde han. Så jag kan väl förstå om man kanske inte vill bo i hans gamla lägenhet, eller ens på tomten den låg på. Idag är det som sagt bara en gräsplätt här och inget som över huvud taget kan förknippas med hans liv, men det var ändå lite spooky på något sätt att bara vara där.
Vi fortsatte ut till Miller där vi mest gick i gift shopen för att spendera lite pengar. Dom har rundvisningar i bryggeriet flera gånger dagligen om man vill kolla in det men det var inget som direkt passade med vårt schema så vi köpte några strumpor och annat trams och begav oss vidare norrut.
Sträckan mellan Milwaukee och Green Bay tar knappt två timmar att köra så det kan man göra i ett svep utan problem. Men vad är det roliga i det när det ligger en massa sköna småstäder längst vägen? Jag menar, precis utanför Sheboygan som ligger ungefär mitt emellan de två städerna stoltserar ett företag med att ha världens största flaggstång! Det vill man ju inte missa!
Och jösses vad stor den var! Flaggan som vajade i vinden lät så mycket när den stod och slog att det lät som motorvägen låg precis bredvid oss. Mäktigt!
Efter denna överväldigande upplevelse började det bli dags för lunch så vi spurtade ner till stan och snubblade över en restaurang vi fick feeling för som heter Black Pig. Stället var väl lite mer än halvfullt när vi kom in men vi valde att sätta oss i baren ändå. Jag föredrar personligen i de flesta fall att sitta i baren framför att sitta vid ett bord. Man kan sitta och studera fatlistan och kylskåpen, man ser i regel eventuella TV-apparater bättre och det är lättare att få kontakt med personalen när man vill beställa öl, betala eller vad man nu vill göra.
Vi beställde in lite käk, för min del blev det koreanska vårrullar som sköljdes ner med lokal bärs från 3 Sheeps Brewing som visade sig ligga ett par kilometer bort. Maten var god, vill framförallt minnas att frugans tryffel mac n cheese var riktigt smarrig.
När vi var klara med maten tänkte vi sticka vidare men vi ville ändå kolla in om det fanns fler bra ställen i Sheboygan. Vi frågade bartendern vad han rekommenderade och han sa åt oss att köra till bryggeriet jag precis druckit öl från, 3 Sheeps.
Sagt och gjort, tio minuter senare knallade vi in på bryggeriet som ligger i en stor och luftig industrilokal i de norra delarna av stan. Och det kändes genast som ett riktigt bra ställe. Stor bar, god öl, grym personal, mycket sittplatser och ett rum vid sidan av med arkadspel. What’s not to love?! Framförallt var ölen riktigt bra tyckte jag, en bra bit över mina förväntningar. Jag trodde väl inte att det skulle vara dåligt men jag förväntade mig typ.. Medelmåtta. Men jag blev glatt överraskad över att det här var riktigt gott. Tjejen som skötte de flesta av våra beställningar var hur trevlig som helst dessutom så vår upplevelse här var kanon.
Här hade vi kunnat hänga hela dagen och dricka bärs och spela spel men allt har ett slut och vi hade ändå en bit kvar innan vi kunde nå vårt slutmål för dagen så vi fick ta oss i kragen och köra vidare. En knapp timme senare gled vi in i Green Bay och passade på att stanna till på Walmart och köpa ett tolvpack Miller Lite med Packersloggan på. Dom smakar trots allt ändå lite bättre med den fina loggan på paketet.
Lite Walmartshopping senare körde vi upp till Lambeau Field för att kolla in det innan vi tog oss till hotellet. Stadion ligger ändå en bra bit utanför innerstan så vi tänkte att det var lika bra att kika förbi direkt istället för att ta det under matchen när man ska trängas med 70 000 andra fans där inne. Det var någon sorts julkonserter på gång och rätt mycket folk på plats så vi strosade runt där inne en stund och spenderade lite pengar i shoppen innan vi kände att det började bli dags för middag och öl.
Med kurrande magar körde vi den sista lilla biten till hotellet för att ställa bilen och promenera ner till stan. Valet på hotell den här helgen föll på Village Inn som är ett slitet (men rent) hotell precis utanför själva stadskärnan.
Green Bay är med sina 100 000 invånare dubbelt så stort som Sheboygan men det kändes fortfarande som en rätt liten stad. Hotellen i dessa samhällena borde inte vara speciellt dyra då heller tänker man, och när jag kollar idag ser jag att det här stället tar runt 700 kronor per natt vilket är rätt rimligt med tanke på vilket skick det var i. Dock är inte fallet så när NFL-säsongen är igång och Packers har hemmamatcher. Jag minns inte exakt vad vi betalade förutom att det var hutlöst dyrt.. Men vad gör man inte för att för möjligheten att äntligen få gå och se hemmamatch på Lambeau Field? Exakt.
Incheckade och klara klämde vi några Miller Lite på hotellrummet innan vi tog oss ut och fick se att det börjat falla rejäla mängder blötsnö. Riktigt blöt snö. Skönt att vi inte behövde köra mer den dagen. Valet av kvällsmat föll på Al’s Hamburgers på South Washington Street som hade riktigt smarriga burgare och ett litet men schysst utbud av lokal öl. Vi satte oss i hörnet och åt vår mat när en av tjejerna som jobbade där slog sig ned vid oss och började prata om att några av Packers spelare brukar käka där och sen gick konversationen vidare till annat jag inte minns så mycket av. Hon var så där amerikanskt social och trevlig som bara amerikanare kan vara, den där amerikanska gästfriheten är en av de charmigaste sakerna med att semestra i USA.
Mätta och belåtna tackade vi för oss och gick in på Stir-Ups som är en dive bar vägg i vägg med Al’s. Tanken var att lira lite biljard och dricka mer Miller Lite men när vi tog ett biljardbord och började spela kom det en extremt påfrestande och rentav svinpackad tjej som ville vara med. Hon hängde kvar orimligt länge och ville inte riktigt låta oss vara ifred så vi beslöt oss för att gå vidare istället.
Vi tog en kvarts promenad till andra sidan floden och stannade till på en annan dive bar, Keggers, för en PBR innan vi gick vidare. Schysst ställe men inget att skriva hem om, även om jag uppenbarligen gör det nu.
Tvärs över gatan från Keggers ligger Copper State Brewing i en snygg gammal tegelbyggnad som gissningsvis använts till någon sorts industri förr i tiden. Green Bay som helhet är ju en väldigt industriell stad med en viktig hamn i Lake Michigan så det är inte så konstigt att det kryllar av gamla, coola byggnader här att starta bryggerier och annat i.
Copper State var som sagt ett snyggt ställe men ölen var väl sisådär. Det blev av den anledningen bara en här innan vi tog oss tvärs över den andra gatan till Titletown Brewing.
Titletown är för övrigt Green Bays smeknamn då Packers är det lag med flest titlar i NFL (observera titlar, inte Super Bowls som man började kalla det 1966. Bryggeriet Titletown vinner nog inte jättemånga titlar däremot. Det var väl inte dåligt direkt men det var inte speciellt bra heller. Ganska exakt mitt emellan kan man väl säga. Bryggpuben var rätt schysst men väldigt mörk. Det är kanske trevligare där på sommaren.
Vid den här tiden var det dags att börja tänka på refrängen så vi beställde en Uber som tog oss tillbaka till hotellet.
På vägen ut till Miller gjorde vi ett snabbt stopp på 924 North 25th Street där det förut låg ett lägenhetshus men idag bara är en gräsplätt som man inte vill bygga på. Varför är det så då? Jo, för att det var här Jeffrey Dahmer’s lägenhet låg. Ni vet kannibalen från Milwaukee som mördade sjutton pojkar och män för att sedan förvara dom i badkaret och kylen, förgripa sig på liken och äta upp dom? Japp, här bodde han. Så jag kan väl förstå om man kanske inte vill bo i hans gamla lägenhet, eller ens på tomten den låg på. Idag är det som sagt bara en gräsplätt här och inget som över huvud taget kan förknippas med hans liv, men det var ändå lite spooky på något sätt att bara vara där.
Vi fortsatte ut till Miller där vi mest gick i gift shopen för att spendera lite pengar. Dom har rundvisningar i bryggeriet flera gånger dagligen om man vill kolla in det men det var inget som direkt passade med vårt schema så vi köpte några strumpor och annat trams och begav oss vidare norrut.
Sträckan mellan Milwaukee och Green Bay tar knappt två timmar att köra så det kan man göra i ett svep utan problem. Men vad är det roliga i det när det ligger en massa sköna småstäder längst vägen? Jag menar, precis utanför Sheboygan som ligger ungefär mitt emellan de två städerna stoltserar ett företag med att ha världens största flaggstång! Det vill man ju inte missa!
Och jösses vad stor den var! Flaggan som vajade i vinden lät så mycket när den stod och slog att det lät som motorvägen låg precis bredvid oss. Mäktigt!
Efter denna överväldigande upplevelse började det bli dags för lunch så vi spurtade ner till stan och snubblade över en restaurang vi fick feeling för som heter Black Pig. Stället var väl lite mer än halvfullt när vi kom in men vi valde att sätta oss i baren ändå. Jag föredrar personligen i de flesta fall att sitta i baren framför att sitta vid ett bord. Man kan sitta och studera fatlistan och kylskåpen, man ser i regel eventuella TV-apparater bättre och det är lättare att få kontakt med personalen när man vill beställa öl, betala eller vad man nu vill göra.
Vi beställde in lite käk, för min del blev det koreanska vårrullar som sköljdes ner med lokal bärs från 3 Sheeps Brewing som visade sig ligga ett par kilometer bort. Maten var god, vill framförallt minnas att frugans tryffel mac n cheese var riktigt smarrig.
När vi var klara med maten tänkte vi sticka vidare men vi ville ändå kolla in om det fanns fler bra ställen i Sheboygan. Vi frågade bartendern vad han rekommenderade och han sa åt oss att köra till bryggeriet jag precis druckit öl från, 3 Sheeps.
Sagt och gjort, tio minuter senare knallade vi in på bryggeriet som ligger i en stor och luftig industrilokal i de norra delarna av stan. Och det kändes genast som ett riktigt bra ställe. Stor bar, god öl, grym personal, mycket sittplatser och ett rum vid sidan av med arkadspel. What’s not to love?! Framförallt var ölen riktigt bra tyckte jag, en bra bit över mina förväntningar. Jag trodde väl inte att det skulle vara dåligt men jag förväntade mig typ.. Medelmåtta. Men jag blev glatt överraskad över att det här var riktigt gott. Tjejen som skötte de flesta av våra beställningar var hur trevlig som helst dessutom så vår upplevelse här var kanon.
Här hade vi kunnat hänga hela dagen och dricka bärs och spela spel men allt har ett slut och vi hade ändå en bit kvar innan vi kunde nå vårt slutmål för dagen så vi fick ta oss i kragen och köra vidare. En knapp timme senare gled vi in i Green Bay och passade på att stanna till på Walmart och köpa ett tolvpack Miller Lite med Packersloggan på. Dom smakar trots allt ändå lite bättre med den fina loggan på paketet.
Lite Walmartshopping senare körde vi upp till Lambeau Field för att kolla in det innan vi tog oss till hotellet. Stadion ligger ändå en bra bit utanför innerstan så vi tänkte att det var lika bra att kika förbi direkt istället för att ta det under matchen när man ska trängas med 70 000 andra fans där inne. Det var någon sorts julkonserter på gång och rätt mycket folk på plats så vi strosade runt där inne en stund och spenderade lite pengar i shoppen innan vi kände att det började bli dags för middag och öl.
Med kurrande magar körde vi den sista lilla biten till hotellet för att ställa bilen och promenera ner till stan. Valet på hotell den här helgen föll på Village Inn som är ett slitet (men rent) hotell precis utanför själva stadskärnan.
Green Bay är med sina 100 000 invånare dubbelt så stort som Sheboygan men det kändes fortfarande som en rätt liten stad. Hotellen i dessa samhällena borde inte vara speciellt dyra då heller tänker man, och när jag kollar idag ser jag att det här stället tar runt 700 kronor per natt vilket är rätt rimligt med tanke på vilket skick det var i. Dock är inte fallet så när NFL-säsongen är igång och Packers har hemmamatcher. Jag minns inte exakt vad vi betalade förutom att det var hutlöst dyrt.. Men vad gör man inte för att för möjligheten att äntligen få gå och se hemmamatch på Lambeau Field? Exakt.
Incheckade och klara klämde vi några Miller Lite på hotellrummet innan vi tog oss ut och fick se att det börjat falla rejäla mängder blötsnö. Riktigt blöt snö. Skönt att vi inte behövde köra mer den dagen. Valet av kvällsmat föll på Al’s Hamburgers på South Washington Street som hade riktigt smarriga burgare och ett litet men schysst utbud av lokal öl. Vi satte oss i hörnet och åt vår mat när en av tjejerna som jobbade där slog sig ned vid oss och började prata om att några av Packers spelare brukar käka där och sen gick konversationen vidare till annat jag inte minns så mycket av. Hon var så där amerikanskt social och trevlig som bara amerikanare kan vara, den där amerikanska gästfriheten är en av de charmigaste sakerna med att semestra i USA.
Mätta och belåtna tackade vi för oss och gick in på Stir-Ups som är en dive bar vägg i vägg med Al’s. Tanken var att lira lite biljard och dricka mer Miller Lite men när vi tog ett biljardbord och började spela kom det en extremt påfrestande och rentav svinpackad tjej som ville vara med. Hon hängde kvar orimligt länge och ville inte riktigt låta oss vara ifred så vi beslöt oss för att gå vidare istället.
Vi tog en kvarts promenad till andra sidan floden och stannade till på en annan dive bar, Keggers, för en PBR innan vi gick vidare. Schysst ställe men inget att skriva hem om, även om jag uppenbarligen gör det nu.
Tvärs över gatan från Keggers ligger Copper State Brewing i en snygg gammal tegelbyggnad som gissningsvis använts till någon sorts industri förr i tiden. Green Bay som helhet är ju en väldigt industriell stad med en viktig hamn i Lake Michigan så det är inte så konstigt att det kryllar av gamla, coola byggnader här att starta bryggerier och annat i.
Copper State var som sagt ett snyggt ställe men ölen var väl sisådär. Det blev av den anledningen bara en här innan vi tog oss tvärs över den andra gatan till Titletown Brewing.
Titletown är för övrigt Green Bays smeknamn då Packers är det lag med flest titlar i NFL (observera titlar, inte Super Bowls som man började kalla det 1966. Bryggeriet Titletown vinner nog inte jättemånga titlar däremot. Det var väl inte dåligt direkt men det var inte speciellt bra heller. Ganska exakt mitt emellan kan man väl säga. Bryggpuben var rätt schysst men väldigt mörk. Det är kanske trevligare där på sommaren.
Vid den här tiden var det dags att börja tänka på refrängen så vi beställde en Uber som tog oss tillbaka till hotellet.
Kommentarer