Lite mer Richmond och vidare till Raleigh, NC
Richmond, lördag, regn fortfarande och till och med lite bakfull. Planen för dagen var att ta oss ner till North Carolina vilket bara tar ett par timmar med bil så vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi skulle köra. Från början hade vi tänkt köra utom Newport News, Norfolk och Virginia Beach men efter att väderleksrapporten sagt att det skulle mer eller mindre ösregna där hela dagen tyckte vi inte att det kändes värt att ta den omvägen. Det får bli en annan gång.
Istället stannade vi i Richmond fram till lunch. Först frukost på ett mysigt kafé, körde förbi några av stadens gamla byggnader från konfederationstiden och sedan en tur genom universitetsområdet som är mycket vackert, ett måste att kolla in om ni är på genomresa. Innan vi skulle köra vidare söderut stannade vi till på Rest in Pieces, en kuriosa- och odditiesbutik med en del rätt så bisarra grejer. Allt från satanistbiblar och tarotkort till uppstoppade djur och gamla läkarinstrument.
Ett stenkast från Rest in Pieces ligger Hollywood Cemetery, en känd kyrkogård där det bland annat ligger ett par presidenter begravda. Enligt lokala sägner ska det spöka massor här där den kändaste legenden är The Richmond Vampire som drevs ut ur England på 1860-talet och är begravd i en krypta här på kyrkogården. Vi tog en promenad i duggregnet och försökte se om vi kunde se några spöken men vi såg inget tyvärr. En väldigt vacker kyrkogård var det dock.
Vi satte kurs söderut och en stund senare befann vi oss i nästa stat - North Carolina! Vi hoppade ur bilen för att kolla in informationscentret, sträcka på benen och plocka på oss lite kartor och PANG vad luftfuktigheten slog oss rakt i ansiktet. Som att gå rakt in i en vägg. Tacka Gud för AC i bilen.
Jaha, var skulle vi nu köra då? Lördag kväll och vi hade ingen direkt plan. Först funderade vi lite på Charlotte men det var lite långt att köra den eftermiddagen så valet föll på NC's huvudstad, Raleigh.
På vägen dit tänkte vi svänga förbi ett järnvägsmuseum som var rätt svårt att hitta. Efter att ha irrat runt på små landsvägar en stund frågade vi en polis var museet skulle finnas och han hälsade med ett rungande "Howdy folks!" och visade oss vägen. På väg dit körde vi förbi några trailers där vi såg en man och hans hustru i en av trädgårdarna. Kvinnan var av modell större och satt och solade i sin sviktande solstol, medan mannen gick runt i badbyxor, utan tröja och ett hölster med två pistoler hängandes runt höften. Riktigt exotisk känsla för oss timida svenskar.
Museet i sig var inte mycket att hänga i julgranen tyvärr så vi nöjde oss med safarin och styrde vidare mot Raleigh ganska omgående.
Vi visste inte mycket om Raleigh sedan tidigare men tydligen är det en stor studentstad och vi lyckades köra in och hitta ett hotell mitt på Glenwood Avenue, huvudgatan för barer och klubbar. Incheckade och klara under sen eftermiddag var det lika bra att gå ut och ta sig en öl direkt på ett av de många ställen i närheten, första stoppet blev Raleigh Beer Garden som tydligen har världsrekord i flest antal fat från olika bryggerier påkopplade samtidigt. Det var väldigt många fat där att välja mellan, så många att det blev jobbigt. Det var även väldigt mycket folk som ville beställa och det var nog svårt för många att bestämma sig för det tog väldigt lång tid.. Jag tycker nog det är bättre att ha färre kranar med fokus på att alla ska innehålla bra öl än att ha så många man bara kan. Men men, vi fick till slut varsin öl och satte oss på takbaren och det var riktigt trevligt där uppe. Fortfarande varmt men vinden svalkade skönt.
Det blev bara en öl här och vi började traska ner mot nästa ställe när jag plötsligt trampar snett på trottoarkanten och faller handlöst till marken. Jag kan inte stödja mig på foten till att börja med och får lite panik. Vi fick en påse is från en restaurang bredvid oss och satt med foten i högläge med is en stund. Den initiala smärtan lade sig efter en stund och jag kunde gå någorlunda normalt, men foten svullnade rejält senare på kvällen. Tankarna vandrade och jag ville inte behöva åka till sjukhus och med facit i hand var det bra att vi inte gjorde det heller då svullnaden och blåmärkena lade sig mer och mer de nästkommande veckorna men det kändes riktigt jobbigt där ett tag. Det känns ju även extra orättvist att man bara hunnit dricka en öl så man kan inte skylla på fyllan heller.. Bara klumpighet.
Men men, efter att smärtan börjat lägga sig lite och innan jag märkte att foten börjat svullna hann vi med ett par ställen till. Devolve, en schysst klädbutik med tillhörande bar i butiken.
Bakom butiken gick man över järnvägen till Clouds Brewing, ett rätt så medelmåttigt bryggeri med en del gästöl på fat. Riktigt schysst lokal dock, högt till tak och allmänt chill. Inget måste men är man i närheten kan man stanna till.
Lite längre söderut finns Draught & Dram och detta stället gillade vi verkligen!
En rätt liten bar där uteserveringen är lika stor som insidan, en handfull kvalitativa öl på fat och stort utbud av whiskey i alla former. Riktigt trevligt ställe där vi nog hade suttit mycket längre om det inte vore för min stukade fot. Kvällen var ljum och det började kännas som att det var tid att halta tillbaka till hotellet. På vägen upp stannade vi till på ett helt random ställe och klämde varsin Miller High Life, spelade Skee-Ball och kollade college football på storbildsskärm utomhus. Det var nog fan kvällens höjdpunkt faktiskt.
Efter det blev det varsin Banh Mi i sängen på hotellet och foten i högläge hela natten.
Istället stannade vi i Richmond fram till lunch. Först frukost på ett mysigt kafé, körde förbi några av stadens gamla byggnader från konfederationstiden och sedan en tur genom universitetsområdet som är mycket vackert, ett måste att kolla in om ni är på genomresa. Innan vi skulle köra vidare söderut stannade vi till på Rest in Pieces, en kuriosa- och odditiesbutik med en del rätt så bisarra grejer. Allt från satanistbiblar och tarotkort till uppstoppade djur och gamla läkarinstrument.
Ett stenkast från Rest in Pieces ligger Hollywood Cemetery, en känd kyrkogård där det bland annat ligger ett par presidenter begravda. Enligt lokala sägner ska det spöka massor här där den kändaste legenden är The Richmond Vampire som drevs ut ur England på 1860-talet och är begravd i en krypta här på kyrkogården. Vi tog en promenad i duggregnet och försökte se om vi kunde se några spöken men vi såg inget tyvärr. En väldigt vacker kyrkogård var det dock.
Vi satte kurs söderut och en stund senare befann vi oss i nästa stat - North Carolina! Vi hoppade ur bilen för att kolla in informationscentret, sträcka på benen och plocka på oss lite kartor och PANG vad luftfuktigheten slog oss rakt i ansiktet. Som att gå rakt in i en vägg. Tacka Gud för AC i bilen.
Jaha, var skulle vi nu köra då? Lördag kväll och vi hade ingen direkt plan. Först funderade vi lite på Charlotte men det var lite långt att köra den eftermiddagen så valet föll på NC's huvudstad, Raleigh.
På vägen dit tänkte vi svänga förbi ett järnvägsmuseum som var rätt svårt att hitta. Efter att ha irrat runt på små landsvägar en stund frågade vi en polis var museet skulle finnas och han hälsade med ett rungande "Howdy folks!" och visade oss vägen. På väg dit körde vi förbi några trailers där vi såg en man och hans hustru i en av trädgårdarna. Kvinnan var av modell större och satt och solade i sin sviktande solstol, medan mannen gick runt i badbyxor, utan tröja och ett hölster med två pistoler hängandes runt höften. Riktigt exotisk känsla för oss timida svenskar.
Museet i sig var inte mycket att hänga i julgranen tyvärr så vi nöjde oss med safarin och styrde vidare mot Raleigh ganska omgående.
Vi visste inte mycket om Raleigh sedan tidigare men tydligen är det en stor studentstad och vi lyckades köra in och hitta ett hotell mitt på Glenwood Avenue, huvudgatan för barer och klubbar. Incheckade och klara under sen eftermiddag var det lika bra att gå ut och ta sig en öl direkt på ett av de många ställen i närheten, första stoppet blev Raleigh Beer Garden som tydligen har världsrekord i flest antal fat från olika bryggerier påkopplade samtidigt. Det var väldigt många fat där att välja mellan, så många att det blev jobbigt. Det var även väldigt mycket folk som ville beställa och det var nog svårt för många att bestämma sig för det tog väldigt lång tid.. Jag tycker nog det är bättre att ha färre kranar med fokus på att alla ska innehålla bra öl än att ha så många man bara kan. Men men, vi fick till slut varsin öl och satte oss på takbaren och det var riktigt trevligt där uppe. Fortfarande varmt men vinden svalkade skönt.
Det blev bara en öl här och vi började traska ner mot nästa ställe när jag plötsligt trampar snett på trottoarkanten och faller handlöst till marken. Jag kan inte stödja mig på foten till att börja med och får lite panik. Vi fick en påse is från en restaurang bredvid oss och satt med foten i högläge med is en stund. Den initiala smärtan lade sig efter en stund och jag kunde gå någorlunda normalt, men foten svullnade rejält senare på kvällen. Tankarna vandrade och jag ville inte behöva åka till sjukhus och med facit i hand var det bra att vi inte gjorde det heller då svullnaden och blåmärkena lade sig mer och mer de nästkommande veckorna men det kändes riktigt jobbigt där ett tag. Det känns ju även extra orättvist att man bara hunnit dricka en öl så man kan inte skylla på fyllan heller.. Bara klumpighet.
Men men, efter att smärtan börjat lägga sig lite och innan jag märkte att foten börjat svullna hann vi med ett par ställen till. Devolve, en schysst klädbutik med tillhörande bar i butiken.
Bakom butiken gick man över järnvägen till Clouds Brewing, ett rätt så medelmåttigt bryggeri med en del gästöl på fat. Riktigt schysst lokal dock, högt till tak och allmänt chill. Inget måste men är man i närheten kan man stanna till.
Lite längre söderut finns Draught & Dram och detta stället gillade vi verkligen!
En rätt liten bar där uteserveringen är lika stor som insidan, en handfull kvalitativa öl på fat och stort utbud av whiskey i alla former. Riktigt trevligt ställe där vi nog hade suttit mycket längre om det inte vore för min stukade fot. Kvällen var ljum och det började kännas som att det var tid att halta tillbaka till hotellet. På vägen upp stannade vi till på ett helt random ställe och klämde varsin Miller High Life, spelade Skee-Ball och kollade college football på storbildsskärm utomhus. Det var nog fan kvällens höjdpunkt faktiskt.
Efter det blev det varsin Banh Mi i sängen på hotellet och foten i högläge hela natten.
Kommentarer