Dag två i DC
Dag nummer två börjar på hotellrummet med room service-frukost. Det är alltid lika obekvämt när man som svensk inte riktigt vet när man ska dricksa men vi gjorde väl inte bort oss alltför mycket denna gången heller vill jag tro.
Vi begav oss ut på stan och svetten började lacka ganska omgående. Redan på förmiddagen gick temperaturen upp mot 30-sträcket och luftfuktigheten började göra sig påmind, dock inte så farligt nu som det var senare på resan tack och lov men jag kommer till det i senare inlägg.
Dagens första mål var National Air and Space Museum som jag fått många tips om innan vi åkte hit, ett Smithsonian-museum med gratis inträde som ligger på National Mall-området mellan Washingtonmonumentet och Kapitolium. Här ligger massor av museer och man hade nog kunnat spendera nästan hela dagen i dessa kvarteren men vi nöjde oss med luft- och rymdmuseet och efter det en tur inom National Museum of the American Indian, båda väl värda att besöka av olika anledningar tycker jag och dom ligger bredvid varann dessutom (och det finns AC, aaaaah!).
Lite rikare på kunskap, kultur och vemod efter att ha läst om utrotningen av den amerikanska ursprungsbefolkningen traskade vi vidare i den stekande solen en rätt bra bit innan vi kom till nästa stopp.
Bluejacket Brewery ligger i dom södra delarna av stan, rätt nära Washington Nationals baseballarena. Väldigt stort bryggeri med riktigt schyssta, luftiga lokaler. Här bestämde vi oss även att käka lunch och valet föll på en pastramiburgare och till det blev det så klart några öl. Ölen var över lag bra men hamnade någonstans i mellanskiktet i mitt tycke. Jag hade gärna gått hit igen och rekommenderar att man tar ett besök, men då främst för den sköna atmosfären. Ett bra ställe helt enkelt.
Bara ett par kvarter söderut ligger Anacostia River och vi fick tips av en ur personalen på Bluejacket att det ska ligga en nyöppnad ostronbar med bra öl längst med boardwalken, ett givet stopp! Vi gick ner mot vatten och njöt av de svalkande vindarna, även om den värsta värmen lagt sig under eftermiddagen var det fortfarande rätt hett. Bara några minuter senare ser vi The Salt Line, ostronbaren i fråga.
Riktigt trevligt ställe, skön uteservering med utsikt över floden och upp mot arenan. Ölutbudet var kul med väldigt blandad öl och ostronen var snyggt presenterade på papper där man kryssade i vilka sorter man ville ha. Nu är varken jag eller frugan några fantaster av ostron så vi skippade den biten. Jag kan bli sugen på ostron när jag ser det bli serverat men jag vet också att när jag väl börjar äta dom tycker jag inte att det är så gott egentligen. Märkligt att man kan bli sugen på saker man inte gillar.
Några öl senare var det dags att bege sig vidare mot nästa stopp ett kvarter bort, Bardo Brewing. Jag hade inte läst speciellt mycket om bryggeriet sedan tidigare och det jag läst har varit ganska ljummet så förväntningarna var inte jättehöga men det låg ju så nära att det är var lika bra att kika förbi.
Ölmässigt infriades mina förväntningar skulle jag säga, liksom Bluejacket hamnade det någonstans i mellanskiktet. Gott, men inget man skriver hem om. Bryggeriet i sig självt var rätt häftigt däremot. Stor grusplan där allt verkar göras under öppen himmel. Bryggning, jäsning, servering. Toaletterna var gamla containers man hade installerat avlopp i bara. Vi klämde ett par öl här och spelade lite corn hole med några från det lokala fotbollslaget, DC United, som var ute för att promota laget som vi förstod det. Lite konstigt å ena sidan att ett så pass stort fotbollslag behöver göra så men å andra sidan är ju inte vanlig fotboll så stort i USA heller.
Kvällssolen började sjunka och vi kände att det var dags att bege oss vidare upp mot Georgetown som vi hört skulle vara en väldigt mysig del av Washington DC. Vi hoppade på tunnelbanan och några minuter senare befann vi oss uppe vid hotellet för den korta promenaden över floden på andra hållet.
Middag stod på schemat och valet föll på Old Glory BBQ (som verkar ha stängt för gott nu när jag söker efter det). En kalkonmacka och en mac n cheese fick det bli. Ölutbudet var inget att hänga i julgranen och maten var väl helt OK men jag börjar nog förstå varför man inte har öppet längre nu när jag tänker tillbaka på det. Vi pratade en del med servitören som undrade var vi var ifrån då han tyckte han kände igen språket. Han fick gissa.
- Norge..?
- Nej.
- Tyskland..?
- Nej.
- Kazakstan?
Rätt långt hopp från Tyskland till Kazakstan kan jag tycka men det är inte så lätt alltid.
Tvärs över gatan från restaurangen ligger Georgetown Tobacco, en riktigt trevlig tobaksbutik med rätt stort utbud av både burkar, fickor och egna blends för piptobak. Cigarrer fanns det också en attans massa så klart. Jag köpte på mig ett par olika sorter och tackade för mig.
Vi korsar gatan ännu en gång för att ta en öl på dagens sista stopp, The Sovereign.
Ett av de högst rejtade ställena i DC är denna baren med belgisk inriktning. De flesta amerikanare vi pratat med tipsade om The Soveregin och jag förstod snabbt varför - det finns väldigt mycket belgisk öl här. Med andra ord inte riktigt det vi var ute efter. Detta har hänt mig flera gånger förut och jag förstår att det är mycket mer spännande för en amerikanare att dricka belgisk öl än amerikansk öl, men som svensk åker man ju inte till USA för att dricka öl man kan dricka hemma, eller åtmistone en bilfärd hemifrån.
Det blev bara ett snabbt stopp innan vi begav oss tillbaka till hotellet förhållandevis, vi hade ju en bit att köra dagen därpå!
Vi begav oss ut på stan och svetten började lacka ganska omgående. Redan på förmiddagen gick temperaturen upp mot 30-sträcket och luftfuktigheten började göra sig påmind, dock inte så farligt nu som det var senare på resan tack och lov men jag kommer till det i senare inlägg.
Dagens första mål var National Air and Space Museum som jag fått många tips om innan vi åkte hit, ett Smithsonian-museum med gratis inträde som ligger på National Mall-området mellan Washingtonmonumentet och Kapitolium. Här ligger massor av museer och man hade nog kunnat spendera nästan hela dagen i dessa kvarteren men vi nöjde oss med luft- och rymdmuseet och efter det en tur inom National Museum of the American Indian, båda väl värda att besöka av olika anledningar tycker jag och dom ligger bredvid varann dessutom (och det finns AC, aaaaah!).
Lite rikare på kunskap, kultur och vemod efter att ha läst om utrotningen av den amerikanska ursprungsbefolkningen traskade vi vidare i den stekande solen en rätt bra bit innan vi kom till nästa stopp.
Bluejacket Brewery ligger i dom södra delarna av stan, rätt nära Washington Nationals baseballarena. Väldigt stort bryggeri med riktigt schyssta, luftiga lokaler. Här bestämde vi oss även att käka lunch och valet föll på en pastramiburgare och till det blev det så klart några öl. Ölen var över lag bra men hamnade någonstans i mellanskiktet i mitt tycke. Jag hade gärna gått hit igen och rekommenderar att man tar ett besök, men då främst för den sköna atmosfären. Ett bra ställe helt enkelt.
Bara ett par kvarter söderut ligger Anacostia River och vi fick tips av en ur personalen på Bluejacket att det ska ligga en nyöppnad ostronbar med bra öl längst med boardwalken, ett givet stopp! Vi gick ner mot vatten och njöt av de svalkande vindarna, även om den värsta värmen lagt sig under eftermiddagen var det fortfarande rätt hett. Bara några minuter senare ser vi The Salt Line, ostronbaren i fråga.
Riktigt trevligt ställe, skön uteservering med utsikt över floden och upp mot arenan. Ölutbudet var kul med väldigt blandad öl och ostronen var snyggt presenterade på papper där man kryssade i vilka sorter man ville ha. Nu är varken jag eller frugan några fantaster av ostron så vi skippade den biten. Jag kan bli sugen på ostron när jag ser det bli serverat men jag vet också att när jag väl börjar äta dom tycker jag inte att det är så gott egentligen. Märkligt att man kan bli sugen på saker man inte gillar.
Några öl senare var det dags att bege sig vidare mot nästa stopp ett kvarter bort, Bardo Brewing. Jag hade inte läst speciellt mycket om bryggeriet sedan tidigare och det jag läst har varit ganska ljummet så förväntningarna var inte jättehöga men det låg ju så nära att det är var lika bra att kika förbi.
Ölmässigt infriades mina förväntningar skulle jag säga, liksom Bluejacket hamnade det någonstans i mellanskiktet. Gott, men inget man skriver hem om. Bryggeriet i sig självt var rätt häftigt däremot. Stor grusplan där allt verkar göras under öppen himmel. Bryggning, jäsning, servering. Toaletterna var gamla containers man hade installerat avlopp i bara. Vi klämde ett par öl här och spelade lite corn hole med några från det lokala fotbollslaget, DC United, som var ute för att promota laget som vi förstod det. Lite konstigt å ena sidan att ett så pass stort fotbollslag behöver göra så men å andra sidan är ju inte vanlig fotboll så stort i USA heller.
Kvällssolen började sjunka och vi kände att det var dags att bege oss vidare upp mot Georgetown som vi hört skulle vara en väldigt mysig del av Washington DC. Vi hoppade på tunnelbanan och några minuter senare befann vi oss uppe vid hotellet för den korta promenaden över floden på andra hållet.
Middag stod på schemat och valet föll på Old Glory BBQ (som verkar ha stängt för gott nu när jag söker efter det). En kalkonmacka och en mac n cheese fick det bli. Ölutbudet var inget att hänga i julgranen och maten var väl helt OK men jag börjar nog förstå varför man inte har öppet längre nu när jag tänker tillbaka på det. Vi pratade en del med servitören som undrade var vi var ifrån då han tyckte han kände igen språket. Han fick gissa.
- Norge..?
- Nej.
- Tyskland..?
- Nej.
- Kazakstan?
Rätt långt hopp från Tyskland till Kazakstan kan jag tycka men det är inte så lätt alltid.
Tvärs över gatan från restaurangen ligger Georgetown Tobacco, en riktigt trevlig tobaksbutik med rätt stort utbud av både burkar, fickor och egna blends för piptobak. Cigarrer fanns det också en attans massa så klart. Jag köpte på mig ett par olika sorter och tackade för mig.
Vi korsar gatan ännu en gång för att ta en öl på dagens sista stopp, The Sovereign.
Ett av de högst rejtade ställena i DC är denna baren med belgisk inriktning. De flesta amerikanare vi pratat med tipsade om The Soveregin och jag förstod snabbt varför - det finns väldigt mycket belgisk öl här. Med andra ord inte riktigt det vi var ute efter. Detta har hänt mig flera gånger förut och jag förstår att det är mycket mer spännande för en amerikanare att dricka belgisk öl än amerikansk öl, men som svensk åker man ju inte till USA för att dricka öl man kan dricka hemma, eller åtmistone en bilfärd hemifrån.
Det blev bara ett snabbt stopp innan vi begav oss tillbaka till hotellet förhållandevis, vi hade ju en bit att köra dagen därpå!
Kommentarer