The Pacific Northwest del 6 - Garnet ghost town och öl i Bozeman
Pigga och glada vaknar vi söndag morgon i ett soligt Missoula, intog frukost och satte sedan fart mot nästa stopp vilket skulle bli Bozeman. Men på vägen dit hade vi en avstickare till Garnet ghost town, en gammal guldgrävarby som ligger en bit upp i bergen.
Istället för att ta I-90 österut körde vi på den lite mindre men väldigt vackra MT-200 en bit innan vi tog av mellan mile markers 22 och 23 på en rätt så liten skogsväg som sedan gick över i en ännu mindre grusväg en bit upp på berget.
Garnet grundades under guldruschen i den senare delen av 1800-talet och var under sin storhetstid hem för runt 1000 personer. Flera butiker, hotell, barberare och inte mindre än 13 (!) salooner fanns i staden under denna tiden, dock övergavs Garnet i början av 1900-talet när det blev svårare och dyrare att gräva guld och helt plötsligt var populationen nere på 150. Några år senare förstördes nästan hela staden i en brand och i stort sett alla flyttade därifrån.
Men på i mitten av 1930-talet höjde Roosevelt priserna för guld och Garnet var åter bebott under en kortare period innan andra världskriget bland annat drev iväg befolkningen igen under 40-talet och sedan dess har det stått tomt.
Garnet hålls i ordning av volontärer som är i spökstaden under vår, sommar och höst. Under vintern är det så mycket snö att man inte kan ta sig dit utan ett snöskoter, dock kan man faktiskt hyra en av stugorna i byn om man är äventyrlig nog att ta sig upp. Verkar rätt häftigt, det är verkligen långt ut i ingenstans.
Vi började känna oss nöjda och fyllda med historia och kultur och satte oss återigen i bilen och styrde mot Bozeman som är en ganska liten stad på knappt 30 000 invånare. Vi kom in österifrån och körde mer eller mindre rakt på Montala Ale Works som är en sjukt stor restaurang med fin bredd på öl och whiskey.
Vi var där en stund innan öppning så vi fördrev lite tid på en stor loppis på andar sidan gatan. En halvtimme senare märkte vi att det var väldigt mycket folk som anlänt till restaurangen och kom ganska snabbt på att det var fars dag i USA denna söndagen, så det var kanske inte så konstigt..
Men vi tog varsin öl och slog oss ner på uteserveringen. En okej men ganska trist burgare intogs och vi letade upp ett hotell precis i närheten, Western Heritage Inn vill jag minnas att det var.. Rent och fräscht men har nog inte blivit renoverat sedan 80-talet. Incheckade och klara traskade vi bort till Bozeman Brewing Co som låg ett längre stenkast från hotellet.
Ingen uteservering tyvärr vilket vore helt fantastiskt för utsikten utanför bryggpuben var grymt trevlig. Ölen var genomgående bra, främst väldigt goda pale ales och IPAs. Drack även en av resans få mörka öl här, en härligt rostad porter som satt väldigt fint som avbrott från all humlad öl man frossar i.
Vid 19-tiden hade vi druckit våra tre pints var så vi gick tillbaka till Montana Ale Works för lite mer öl. Det ligger åtminstone två bryggerier till i stan men vi hann helt enkelt inte till dom denna kväll. White Dog som ligger längre ner längst med W Main Street ska vara bra och så även Bridger Brewing som ligger på universitetsområdet en bit bort. Dock stänger dom redan 20.00 respektive 21.00 så tiden blev knapp.. Men om ni är i stan får ni gärna återrapportera till mig om ni provar något från dom!
Fortfarande väldigt mycket folk på Montana Ale Works så vi fick en plats i baren. IPA och vingar blev det till kvällsmat, och ett litet glas lokal bourbon från Big Horn. Väldigt mild bourbon med mjuka ek- och vaniljtoner, smakade knappt sina 40% ABV. Kvällen avslutades med ett par parti biljard innan vi gick hem och knoppade in.
Istället för att ta I-90 österut körde vi på den lite mindre men väldigt vackra MT-200 en bit innan vi tog av mellan mile markers 22 och 23 på en rätt så liten skogsväg som sedan gick över i en ännu mindre grusväg en bit upp på berget.
Garnet grundades under guldruschen i den senare delen av 1800-talet och var under sin storhetstid hem för runt 1000 personer. Flera butiker, hotell, barberare och inte mindre än 13 (!) salooner fanns i staden under denna tiden, dock övergavs Garnet i början av 1900-talet när det blev svårare och dyrare att gräva guld och helt plötsligt var populationen nere på 150. Några år senare förstördes nästan hela staden i en brand och i stort sett alla flyttade därifrån.
Men på i mitten av 1930-talet höjde Roosevelt priserna för guld och Garnet var åter bebott under en kortare period innan andra världskriget bland annat drev iväg befolkningen igen under 40-talet och sedan dess har det stått tomt.
Garnet hålls i ordning av volontärer som är i spökstaden under vår, sommar och höst. Under vintern är det så mycket snö att man inte kan ta sig dit utan ett snöskoter, dock kan man faktiskt hyra en av stugorna i byn om man är äventyrlig nog att ta sig upp. Verkar rätt häftigt, det är verkligen långt ut i ingenstans.
Vi började känna oss nöjda och fyllda med historia och kultur och satte oss återigen i bilen och styrde mot Bozeman som är en ganska liten stad på knappt 30 000 invånare. Vi kom in österifrån och körde mer eller mindre rakt på Montala Ale Works som är en sjukt stor restaurang med fin bredd på öl och whiskey.
Vi var där en stund innan öppning så vi fördrev lite tid på en stor loppis på andar sidan gatan. En halvtimme senare märkte vi att det var väldigt mycket folk som anlänt till restaurangen och kom ganska snabbt på att det var fars dag i USA denna söndagen, så det var kanske inte så konstigt..
Men vi tog varsin öl och slog oss ner på uteserveringen. En okej men ganska trist burgare intogs och vi letade upp ett hotell precis i närheten, Western Heritage Inn vill jag minnas att det var.. Rent och fräscht men har nog inte blivit renoverat sedan 80-talet. Incheckade och klara traskade vi bort till Bozeman Brewing Co som låg ett längre stenkast från hotellet.
Ingen uteservering tyvärr vilket vore helt fantastiskt för utsikten utanför bryggpuben var grymt trevlig. Ölen var genomgående bra, främst väldigt goda pale ales och IPAs. Drack även en av resans få mörka öl här, en härligt rostad porter som satt väldigt fint som avbrott från all humlad öl man frossar i.
Vid 19-tiden hade vi druckit våra tre pints var så vi gick tillbaka till Montana Ale Works för lite mer öl. Det ligger åtminstone två bryggerier till i stan men vi hann helt enkelt inte till dom denna kväll. White Dog som ligger längre ner längst med W Main Street ska vara bra och så även Bridger Brewing som ligger på universitetsområdet en bit bort. Dock stänger dom redan 20.00 respektive 21.00 så tiden blev knapp.. Men om ni är i stan får ni gärna återrapportera till mig om ni provar något från dom!
Fortfarande väldigt mycket folk på Montana Ale Works så vi fick en plats i baren. IPA och vingar blev det till kvällsmat, och ett litet glas lokal bourbon från Big Horn. Väldigt mild bourbon med mjuka ek- och vaniljtoner, smakade knappt sina 40% ABV. Kvällen avslutades med ett par parti biljard innan vi gick hem och knoppade in.
Kommentarer