Mjödmåndag: Kuhnhenn Vanilla Gorillabilly
I'm back! Jag knepar och knåpar fortfarande på alla mina upplevelser och intryck från mina två veckors semester / frånvaro härifrån, så jag bjöd in en av mina absoluta favoritskribenter att recensera ett mjöd den här veckan! Ingen mindre än herr Manker himself från mankerbeer.com! Enjoy!
Det är sällan jag dricker mjöd, på tok för sällan med tanke på hur mycket jag tycker om mjöd. Sötman, smaken utav honung (som gärna får vara vild och lite rivig) och den nästan oljiga, klibbiga finishen. Att sitta och smutta på ett glas fint mjöd är därför något jag försöker unna mig, även fast det blir rätt sällan.
Därför är det med aningen avund jag läser den här sidan när det vankas några av världens bästa mjöd. Tur då att jag fick tillfället att prova en mjöd som Kristopher ännu inte provat varpå jag också gavs möjligheten att få gästspela på en av mina favoritsidor om öl, stort tack för det.
Mjödet som den lilla genomskinliga glasflaskan, prydd av en ärligt talat hemskt ful etikett med en albinogorilla innehåller heter Vanilla Gorilla Billy och har tagits fram utav Kuhnhenn Brewing. Känner ni inte riktigt till bryggeriet, startat av bröderna Eric och Bret så gjorde jag en intervju med Bret inför Copenhagen Beer Celebration, vilket ni finner här. Lite PR för min egna sida får jag minsann göra. Sedan 1995, alltså fyra år efter att de börjad brygga öl, har de bryggt mjöd och liksom många av deras öl är de tyvärr svårfunna.
Kikar vi närmre på den lilla flaskan mjöd vi har framför oss så ser vi att de skriver att den är hela 17% stark, med andra ord en perfekt sängfösare. Tyvärr finns det liksom det mesta bryggeriet gör inte så mycket information om deras produkter, utan det enda vi har att gå på är att de använt vaniljstänger vid tillverkningen av mjödet.
I glaset hamnar en vätska som påminner om kokts vaniljstång eller utspädd bourbon - med andra ord en urvattnat gyllene vätska. Tror du att du ska få ett skum så kan du börja om - icke sa nicke!
Doften fullkomligt exploderar och likt Wunderbaums så fylls rummet av klara dofter av vaniljstång, kanske till och med det mer koncentrerade vaniljextrakten. På det får jag lite aningar av bourbon och sötman i en riktigt fin bourbon. Följ sedan upp med mer mjödsötma och karaktären av vildhonung. Kanske lurar jag mig själv med att bourbontonerna finns där, säkert kommer de ifrån vaniljen - vilket brukar återfinnas i bourbon, men det finns lite inslag av trä och då ölet ändå är så starkt så är referenserna nog inte helt galna.
Det är sällan jag dricker mjöd, på tok för sällan med tanke på hur mycket jag tycker om mjöd. Sötman, smaken utav honung (som gärna får vara vild och lite rivig) och den nästan oljiga, klibbiga finishen. Att sitta och smutta på ett glas fint mjöd är därför något jag försöker unna mig, även fast det blir rätt sällan.
Därför är det med aningen avund jag läser den här sidan när det vankas några av världens bästa mjöd. Tur då att jag fick tillfället att prova en mjöd som Kristopher ännu inte provat varpå jag också gavs möjligheten att få gästspela på en av mina favoritsidor om öl, stort tack för det.
Mjödet som den lilla genomskinliga glasflaskan, prydd av en ärligt talat hemskt ful etikett med en albinogorilla innehåller heter Vanilla Gorilla Billy och har tagits fram utav Kuhnhenn Brewing. Känner ni inte riktigt till bryggeriet, startat av bröderna Eric och Bret så gjorde jag en intervju med Bret inför Copenhagen Beer Celebration, vilket ni finner här. Lite PR för min egna sida får jag minsann göra. Sedan 1995, alltså fyra år efter att de börjad brygga öl, har de bryggt mjöd och liksom många av deras öl är de tyvärr svårfunna.
Kikar vi närmre på den lilla flaskan mjöd vi har framför oss så ser vi att de skriver att den är hela 17% stark, med andra ord en perfekt sängfösare. Tyvärr finns det liksom det mesta bryggeriet gör inte så mycket information om deras produkter, utan det enda vi har att gå på är att de använt vaniljstänger vid tillverkningen av mjödet.
I glaset hamnar en vätska som påminner om kokts vaniljstång eller utspädd bourbon - med andra ord en urvattnat gyllene vätska. Tror du att du ska få ett skum så kan du börja om - icke sa nicke!
Doften fullkomligt exploderar och likt Wunderbaums så fylls rummet av klara dofter av vaniljstång, kanske till och med det mer koncentrerade vaniljextrakten. På det får jag lite aningar av bourbon och sötman i en riktigt fin bourbon. Följ sedan upp med mer mjödsötma och karaktären av vildhonung. Kanske lurar jag mig själv med att bourbontonerna finns där, säkert kommer de ifrån vaniljen - vilket brukar återfinnas i bourbon, men det finns lite inslag av trä och då ölet ändå är så starkt så är referenserna nog inte helt galna.
För att vara 17% så är det här det mildaste jag har druckit. Ingen
direkt kolsyra eller kropp men mer av en elegant, mjuk känsla som
bjussar på vaniljglassliknande gräddiga smaker. Tycker att det kan
finnas lite syrlighet och gröna äpplen från honungen, men de ger
variationen till de annars rätt dominanta vaniljsmakerna. Rätt rå
honung, med viss fruktighet och det är skönt att den inte är lika söt i
munnen som man kunnat tro.
Ska jag ge ett slutomdöme så är det bara att lyfta på hatten. 17% är
som bortblåsa och smakerna av rå honung utan de allra råaste bitarna
ger en bra motpol till vaniljens väldigt markerade stämpel. Det här är
bra skit - inga ord om det!
Kommentarer