tisdag 3 december 2013

Poppels Vintervärmare Tvåtusentretton

En öl jag letade febrilt efter förra året men aldrig fick chansen att prova var Poppels Vintervärmare. Den kom i en mycket liten kvantitet och var dessutom egentligen ett misslyckande då pumpen som kyler ölen gick sönder under bryggningen och man fick improvisera och kämpa som djur för att få ihop det. Lyckligtvis blev detta vad jag har hört en riktigt bra öl och många, inklusive undertecknad, har undrar om den skulle komma åter i år.

Och det gjorde den! Ölen är antagligen inte riktigt likadan då bryggverket vad jag vet har hållt ihop hela vägen i år, men förväntningarna är ändå riktigt höga! Lite mer öl kom ut till allmänheten i år också, dom 300 liter som gick förlorade under förra året är nu i flaskor istället för på golvet. Det är vi alla tacksamma för!


Ölen är mörkt brun till gränsen på svart, med ett brun-röd-rostigt skimmer när man håller glaset mot ljuset. Skummet är smutsbrunt och försvinner fort.

I näsan finner vi genast mörk choklad och väldigt lätt rostad malt, lite tallskog, havre, julmust, russin och lite dadlar. Fyllig och lite torr doft, inte så klibbig som vissa såna här öl kan bli.

Även i smaken finner vi choklad och mörka, torkade frukter som russin, dadlar och plommon, men även rost och lite rökiga toner som avslutas mjukt mot gommen och lite eldigt i svalget. Kroppen är fyllig, kolsyran ganska livlig med stora bubblor och eftersmaken bitter. Mycket gott, och verkligen en öl jag gärna sitter och värmer mig med under vintern när jag vill ha något annat än stouts eller barley wines.

Går att beställa från och med idag (igår blir det ju nu när klockan är över 00.00 tillochmed) till alla Systembolag i landet, skynda innan dom tar slut!

måndag 25 november 2013

Mjödmåndag: Samlade tankar en lördag natt 01:00 och framåt

I lördags hade jag rejäl bartime med Manker, Grip, Blafa och André Ek, och även min älskade fru var med ett par timmar på slutet. Det var en lång dag full av öl, mjöd, cocktails, bryggeribesök, födelsedagsfirande och allmän dekadens, och efter att klockan slagit 01.00 på natten så borde man egentligen låta bli allt som har med internet att göra. 

Dock sket vi fullständigt i det den här gången och började summera kvällen och lite av vad vi druckit.. Och här nedan följer det som skrevs. Inte allför pjåkigt faktiskt, även om det är "lite" svamligt ibland. Mycket nöje. 


Blafa calling:
Klockan är 01:02 och det känns som en fantastiskt bra idé att skriva ännu ett mjödinlägg. Vi befinner oss just nu i skånes metropol, Kävlinge tillika Kristophers hem och tillflyktsort. Natten börjar krypa allt närmare inpå oss och på bordet framför mig står ett tiotal tomma flaskor och ett par halvdruckna hemmagjorda cocktails. Hur sammanfattar man en kväll som denna?...

Låt oss belysa höjdpunkterna. Kuhnhenn som vi tidigare behandlat på bloggen fortsätter att imponera och förundra genom att på ett så lekfullt och experimentiellt sätt brygga mjöd. Vad sägs om ett en Chocolate Port Pyment smaksatt med apelsin eller den eggande Candy Appel Pyment? Orange Chocolate Port Pyment? Inovativa smaker är bara förnamnet!

Manker intermission:
Ja, vi har druckit mjöd i världsklass nu och klockan är nu 01.16. Vad är bra mjöd? vilka är de bästa mjöderierna? Varför har mjöd gått från att vara E-type och källarlokaler til väldigt komplexa drycker? Jag vet inte. Därför ska blafa skriva mer nu.

Blafa: Så, tillbaka till mjöden i fråga, Choklad, portvin, honung och apelsin, vilken jävla smakexplosion! De initiala tankarna går till svennefestens bålskål med en djup bakgrundsmak av honung och choklad. Fylligt, friskt, komplext och härligt med en lång eftersmak av choklad. Hallonvarianten av samma dryck Raspberry Chocolate Pyment bygger vidare på samma smaker denna gången med en fruktigare sötare bärig nyans, minst lika bra!


Golden Coast Mead med deras Californial Oaked Mead imponerar däremot knappast, här dominerar smaken av bakjäst tillsammans med ruttet trä.. nå,låt oss gå vidare..

Manker:
Jag har nyss vaknat till efter att ha lyssnat på skatepunk och druckit mjöd och nu ska jag ska gå vidare. Kuhennn  gjort en peppar mjöd. Efter en 6-7 olika fenomenala mjöd från dem så var detta som att ta på ett vildsvin i tron om att det är en kossa. Kossan blir bacon.

Blafa: Håll käften. Så mycket för att hålla en röd tråd... I ärliga utsagor sover Kristopher och vi dricker mest slattar. Manker fingrar på en Nörrebro Brygghus Korkny Ale på Cognacsfat... Vi har just blandat drinkar på champagne och att sammla tankarna kring mjödet känns allt  svårare. Apple Candy Pyment var iallafall en fantastisk mjöd som gestaltar den skånska åpplekakan på ett bättre sätt en något annat..

Caroline (Kristophers fru):
01.35. Scar tissue har precis gått på i genomlyssningen av Californication och jag dricker någons restglas av Mountain Meadows Mead, bara för att den är så god och stod lämnad ensam. Jag kan vanligen inte kan dricka alkohol över 9% utan rysningar och gåshud på armarna, men till dessa rysningarna njuter jag lite lagom. Gott! Och californication är, tillsammans med några få andra utvalda album, ett av de få som är så  grymt bra i sin helhet, man behöver inte hoppa några spår...

Manker: SKURKISH. Grönsaker dödad. 01.42

Blafa: En utsago från mannen i fråga förtjänar vi nog.. Låt oss höra KP?

Kristopher:
RHCP ljuder i högtalarna och jag vet knappt var jag är. Vi har druckit en hel del öl, mjöd och cocktails ikväll och för att summera det hela så har det varit en jävligt bra kväll. Om jag nu ska göra som resten av pågarna och töserna som redan skrivit här så får jag väl recenera lite mjöd. Kuhnhenn Port Chocolate Orange Pyment är ett mjöd som smakar och doftar romerska bågar, mer eller mindre. Massvis av choklad och apelsinskal i både doft och smak, och med massvis menar jag verkligen MASSVIS! Löjligt intensivt, och det är verkligen detta som är Kuhnhenns styrka.

Ja, just intensiviteten är Kuhnhenns stora grej. Bret och Eric som driver bryggeriet kan verkligen konsten att ta fram det allra bästa i öl och mjöd, vad man nu vill njuta av. Att kunna ta fram en så intensiv smak eller doft av dessa ingredienser är verkligen något speciellt. Och det är något Kuhnhenn lyckas med, nästan varje gång.



Någon tog en tugga av julkransen

tisdag 19 november 2013

Vinterns bästa värmare

I fredags släpptes runt 50 julöl på Systembolaget, och det är en jävla massa om du frågar mig. Dels var det dom vanliga industriella, mörka versionerna av Sofiero och Falcon med flera, dels var det sköna klassiker som Ayinger Winter Bock, Ölvisholt Jolabjor och Nils Oscar julöl, och dels var det nya bekantskaper som dessa fyra jag vill hylla idag.

Jag har valt att hylla dessa fyra för jag tycker att det är väldigt kul när det inte bara dyker upp dom i många fall ganska tråkigt kryddade julölen utan istället också en del rejäla vintervärmare, lite tyngre öl som man kan mysa med under hela det kalla halvåret. Visst, det finns väl en del kryddor även i ett par av dessa, men jag tycker ändå att dom passar bättre framför brasan än till julbordet.


Dugges Christmas Idjit, Evil Twin Christmas Eve in a New York City Hotel Room, Mikkeller Via Til Fra och Mohawk Blizzard. Fyra grymt stabila och ganska tunga imperial porters / stouts, som dessutom är grymt prisvärda tycker jag då dom alla ligger runt 30 spänn och mellan 8-10% ABV. 

Alla har sina små egenheter och alla fyra är riktigt bra, det var längesen jag var så här nöjd över ett släpp på Systembolaget, ett släpp som dessutom ska finnas tillgängligt i minst en månad till! Efter det får det helt enkelt bli att bunkra upp rejält så man har värme till dom resterande vintermånaderna.

måndag 18 november 2013

Mjödmåndag; Redstone Blueberry Honey Wine

I Boulder, Colorado finns ett litet mjöderi som heter Redstone. Till skillnad från flera andra mjöderier det skrivits om här på måndagarna så har Redstone ganska stor distribution i USA, i runt 20 stater kan man finna deras mjöd. Dock skickar dom föga förvånat ingenting över Atlanten, så vi européer får i vanlig ordning antingen åka till USA och köpa på oss ett par flaskor eller byta oss till deras mjöd.. Och det är det sistnämnda jag gjort, uppenbarligen. 

Redstone är grundat av mjödfantasten David Myers som också har startat International Mead Festival. Det finns inte jättemycket information om Redstone att finna, men om ni är mer nyfikna så kan ni ju kika på (den ganska fula) hemsidan

En sak jag gillar med Redstone är att dom har patentkork på sina flaskor. Eftersom mjöd i dom flesta fall går att förvara under en lång tid även efter man öppnat flaskan så är ju detta något som fler mjöderier borde ha egentligen. I skrivande stund har jag två mjöd hemma som jag öppnat för ett par veckor sen som håller sig i finfint skick tack vare patentkorken. 

Mjödet jag recenserar ikväll är ett traditionellt sött mjöd från 2012 med blåbär. 


Mjödet är ljust röd-rosa-ish helt utan skum.

Doften är mycket fruktig och söt med flera olika bär, då främst blåbär, honung, vanilj och blandade örter. Luktar riktigt gott, med andra ord.

Även smaken är rejält fruktig. Blåbär, lingon, koncentrerad jordgubbssaft och kanel är smaker som kommer förbi. Det är inte särskilt komplext utan mer rena smaker i en balanserad enkelhet. Avslutningen är söt och eldig, värmer fint såhär på höstkanten.

Mycket trevligt mjöd, ser verkligen fram emot dom andra tre jag har ståendes.

torsdag 7 november 2013

Två julöl från Electric Nurse

Electric Nurse från Göteborg är ett litet flygande bryggeri / "ölmärke" beståndes av Peter Robertsson och Ida Engström från företaget Brewtrade. Om jag inte minns helt fel så brygger dom hos Dugges nu, men har för avsikt att en dag köpa eget. De flesta av er har antagligen provat deras APA och DIPA som funnits på Systembolaget sedan en tid tillbaka, själv tycker jag att framförallt DIPAn är schysst.

Men nu är det snart jul, så utöver dessa två öl så släpper nu Peter och Ida två julöl ihop med resten av julölen den 15/11 som jag tänkte skriva några ord om här idag. Vi börjar med portern Underbar Jul som ligger på 4,2%, ganska låg alkoholhalt med andra ord.


Mörkt, mörkt, mörkt brun öl, på gränsen till svart. Ofiltrerad och grumlig med en beige skumkrona som sjunker undan ganska snabbt.

Fyllig doft av massvis med mörk choklad, aska, kallt kaffe och kryddpeppar. Betydligt starkare än vad jag väntade mig på så låg alkohohalt, trevligt! 

Smaken är lite svagare än doften, men även här finner vi mörk choklad, nymalt kaffe, aska och lite peppar. Bra balans. Kroppen är tunn, men det passar dom enkla smakerna som dominerar ölen rätt bra. Jag kan tänka mig att det är en finfin måltidsdryck, både under julen och sen över lag till den ganska tunga maten vi svenskar äter på vintern. Den passade rikigt bra till mackorna jag just käkade med köttbullar / rödbetssallad och skinka / senap iallafall.

Vi fortsätter med Christmas ale är en amber ale på 4,4%, även här ganska låg alkoholhalt.


Ölet är skimrande rödbrunt, med mer rött än brunt. Skummet är fluffigt smutsvitt och stannar kvar en stund för att sen lämna snygga lacings på glaset.

I doften finner vi mycket amerikansk humle. Gräs och kåda är mycket framträdande, karamellmalten spelar fint i bakgrunden och även lite gummi och tallskog finns med. Liksom portern är det mycket doft, trevligt!

Dock är smaken även på denna svagare än doften. Karamellmalt, gräs och kåda är dom mest framträdande smakerna. Livlig kolsyra som gör ölen lite fylligare. Skön balans, enkelt och framförallt lättdrucket. Sett till alkoholhalten så är det rätt mycket smak tycker jag.

Två lätta och trevliga öl! Om jag ska välja en till julbordet så tror jag att portern hade passat bäst helt klart, men amber ale'n är ju en klockren session ale för den som vill dricka många öl utan att bli alltför snurrig. Båda värda ett köp tycker jag, det är ju inte många pengar det handlar om.

tisdag 29 oktober 2013

En försenad Mjödmåndag; Mjödhamnen Vinter

Här kommer denna veckans Mjödmåndag som egentligen skulle publicerats igår, men med St. Jude / Simone stångandes på rutorna och en fantastisk uppvisning i Borås av våra himmelsblåa pågar som resulterade i SM-guld, så blev det lite uppskjutet. Hoppas ni inte är alltför arga!

I våras släppte Mjödhamnen sin fantastiska Sommar som även kom in i det fasta sortimentet nu på hösten (tack Systembolaget, några månader för sent men kul att ni kör), och nu på fredag, den 1/11 följer man upp med ytterligare ett säsongsmjöd: Vinter, ett mjöd med pomerans, tallskott, älggräs och skvattram. 

Lite udda kryddor, jag fick tillochmed googla vad skvattram och älggräs är för något för det hade jag ingen aning om.. Men skvattram är tydligen en ört som använts istället för humle eller pors i öl förr i tiden, samt smaksättare till brännvin, och älggräs är en annan gammal ört som använts till att krydda mjöd, portvin och ättika. Så nu vet vi det!

På flaskan kan vi läsa;
"Runda honungstoner i balans med citrusfriskt kryddiga inslag av pomerans, tallskott, älggräs och skvattram gör sig väl till sill, skinka och andra julbordsläckerheter. Prova även att värma upp med lite honung och nejlika för att få en riktigt unik glögg."


I glaset finner vi en ljus, gul-rosa vätska helt utan skum. Färgen påminner mig om köttet på en persika.

Doften är kryddig och frisk med stora toner av vilda bär, ingefära, svartpeppar, honung, klöver, rost och bark. Associationerna dras till en tidig morgonpromenad i skogen med daggen som droppar överallt. Riktigt mysig att sitta och sniffa på.

Smaken bjuder på lite trä, honung och blött gräs men framförallt mer bär. Munkänslan är smekande len helt utan kolsyra och eftersmaken är bitter och ihållande med värmande alkohol. Som efter att ha druckit en väldigt mild Old Fashioned, nästan. Det hela är sötare än vad jag väntat, fast det gör mig absolut ingenting då jag över lag föredrar söta mjöd framför torra.

På flaskan står det som sagt att mjödet ska passa till julmaten och det kan jag faktiskt tänka mig att det gör! Jag kommer ha en flaska på julbordet i år att dricka till senapssillen, revbenen och skinkan. Det borde du med ha.

fredag 25 oktober 2013

Mikkeller Hoppy Lovin Christmas Sauternes Barrel Aged

Så var det dags för julöl! I vanlig ordning är det en stor julölsinvasion på Systembolaget i mitten av November med många klassiker och en del nya bekantskaper. Dock är inte dagens julöl från Systembolaget så jag går inte närmare in på det för tillfället, den är köpt på Mikkeller & Friends i Köpenhamn där det också finns en uppsjö av julöl i olika varianter. 

Hoppy Lovin Christmas är Mikkellers återkommande jul-IPA gjord med ingefära och granskott (var det inte mistel innan?), och i klassiskt Mikkeller-manér så har han i år valt att lägga lite av den på rödvinsfat och lite av den på sauternesfat, och det är sauternesvarianten jag recenserar idag.


Ölen är klart gyllene halmgul med en helvit rejäl skumkrona som tar en stund på sig att sjunka undan och lämnar mycket lacings på glaset.

Doften är väldigt funky och stora, jordiga toner av stall, vitpeppar, päron, jordgubbar och exotisk frukt som mango och passionsfrukt. Många intryck på en gång men det är väldigt snyggt balanserat!

Väl i munnen är det väldigt torrt och fruktigt med medelstor beska, en hel del gröna druvor, grapefrukt, kiwi, mango, papaya, banan och åter igen jordgubbar. Dom stalliga tonerna hänger med fortfarande och lämnar en ganska besk, men fruktig, eftersmak. Torr avslutning.

Mycket speciell öl och inte särskilt julig egentligen, men jag kan nog tänka mig att ha den på julbordet ändå, de torra och jordiga tonerna bryter nog av den feta, skånska julmaten ganska snyggt. Får se om jag köper på mig en till imorgon och sparar, eller om jag prioriterar något annat. Oavsett så tycker jag att den är värd ett köp om ni ser den!

torsdag 24 oktober 2013

Berlinweekend del 4; TV-spelsmuseum, Oktoberfest och mer öl

I det avslutande inlägget i Berlin-serien vaknar vi ganska tidigt på lördagen och beger oss genast ut på stan i jakt på frukost. En laxbagel och en skål yoghurt senare var vi på väg ner mot Alexanderplatz för lite shopping och turistande. Vad vi inte visste var att det var Oktoberfestfirande i stan, exakt på Alexanderplatz faktiskt. Men innan vi tar oss ända dit så stannade vi till på Karl Marx Allee 93a. Varför då?

För att här finns ett TV-spelsmuseum! Precis allt du kan tänka dig från dom allra första uråldriga spelkonsolerna och arkadspelen till dom allra senaste maskinerna finns, dock med lite mer tonvikt på det gamla. 





Jag tror att vi spenderade nästan två timmar här inne, vilket är ganska länge för lokalerna är inte så våldsamt stora. Riktigt kul var det att mysa runt och läsa om alla möjliga konsoler som funnits, provspela gamla arkadspel som knappt finns längre så som Donkey Kong, Frogger och Space Invaders. Ett måste att kolla in om ni är i Berlin tycker jag.

Efter det cyklade vi ner till Alexanderplatz där vi fann en jävla massa folk, öl som flödade, pretzels, currywurst, glühwein, schweinzhaxe, marknad och gud vet allt. Solen värmde på ordentligt så vi slog oss ned i ett par solstolar och bara tittade på folk och drack varsin öl, det blev en av dom skönaste eftermiddagarna denna hösten har bjudit på.




När solen gick i moln var det dags för oss att cykla vidare och vi var sugna på att kolla in bryggpuben Brauhaus Südstern som ligger nere på Kreuzberg, så upp på cyklarna och iväg! En sak som var riktigt fint nu var att det var Berlin Maraton så att hur många gator som helst var avspärrade för biltrafik vilket gjorde att vi mer eller mindre kunde glida heeeeela vägen från Alexanderplatz tillbaka till Kreuzberg utan att behöva stanna mer än 4-5 gånger. Hur ofta händer det? 


Väl nere på Brauhaus Südstern gick vi in i den mörka lokalen och tog varsin öl. Även här finns wifi vilket jag tycker är värt att nämna som sagt, det är inte många som har det. Ölen var helt okej även här och man kunde köpa med sig en growler om man kände för det. Jag kände inte för det utan nöjde mig med ölen vi drack på plats. 



Här kan man också käka och det ska vara bra mat har jag läst, dock var vi inte hungriga för tillfället så vi tog bara några öl och satte sedan fart mot nästa mål.

Vi cyklade runt lite i dom turkiska kvarteren och sedan vidare upp mot centrala Kreuzberg och värdshuset Zur Kleinen Markthalle där vi hade tänkt käka. Och det gjorde vi fan rätt i. Schweinzhaxe för hela slanten, yum yum yum! 



En stor, mör skinkbit med knaprigt skinn, stark senap och mängder av surkål. Bättre än så blir det inte. Dom hade dessutom ett ganska roligt ölutbud, lite mer varierat än många andra ställen i Berlin. En weissbier från Meckatzer och en Schwarzbier från Kulmbacher sen var vi så mätta att vi knappt kunde gå, då kände vi att det var dags att bege sig upp mot Freidrichshain och hotellet igen.


På väg upp mot hotellet trillade vi in på ett riktigt hipsterställe. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det, och jag vantrivdes nåt fruktansvärt. Inga bilder togs men tänk er att man har gjort en bar i ett vardagsrum där inget är likadant som nåt annat. Stolar, bord, soffor och alltihop är helt omaka, ett akvarium i en gammal TV och tomma tavelramar på väggarna. Och så rökte varenda jävel som en skorsten där inne. Tack men nej tack.

Den totala matkoman som infann sig efter maten ville inte riktigt släppa så det var lika bra att ge upp och dra upp mot hotellet igen. 

På söndagen var det dags att köra hemåt igen, dock hann vi med ett par timmar på den helt vansinnigt stora loppisen i Mauer Park. Jag vet inte hur många stånd här var med olika prylar men när man gick där var det som om det aldrig skulle ta slut! Allt från lite seriösare marknadsstånd med broschar, vinylskivor, kläder, väskor och liknande till massor av olika matvagnar till folk som bara sålde undan sitt gamla skit. 




Jag hittade en gammal Tom Waits-vinyl och en schysst träback jag tänkte ha min bourbon i, så jag var hur nöjd som helst. Den här loppisen har öppet varje söndag under sommarhalvåret, vintern vet jag inte faktiskt. Nåväl,ett par timmar här som sagt sen var det dags att sätta sig i bilen och bege sig hemåt.

Sammanfattat så är Berlin ett perfekt resemål för en weekend. En fantastisk stad som man inte kan låta bli att blir förälskad i. För en ölnörd är det ett bra ställe om man gillar tysk öl, vill man ha amerikansk och belgisk så ska man däremot inte hoppas på för mycket. Men du åker inte till Berlin för ölen.. Nej, hit åker du för hela upplevelsen. Vi kommer definitivt åka hit snart igen.

onsdag 23 oktober 2013

Copenhagen Beer Celebration 2014

På fredag nästa vecka, den 1/11, klockan 20.00 släpps biljetterna för 2014 års upplaga av Copenhagen Beer Celebration som utspelar sig 3-4/5. En orgie i fantastiska och i många fall svåråtkomliga öl från bryggerier vi inte ser särskilt ofta här i norra Europa.. Eller i resten av Europa för den delen. 

Nytt för i år är att det finns fyra pass totalt, två på fredagen och två på lördagen. Tiderna är 10.00 - 14.30 och 15.30 - 20.00 båda dagarna, kanske lite väl tidigt att börja 10 på morgonen tycker jag, men å andra sidan har man gott om tid på kvällen att dra runt på stan där alla ölställen lär gå bananas så jag klagar inte! 

470 DKK kostar biljetten per pass, eller om man vill vara high roller och köpa pink ticket så kostar den 1720, då får man tillgång till samtliga pass. Själv tänkte jag köra på båda lördagspassen som jag gjorde förra året, det passade mig bra. 

Liksom tidigare år så utspelar sig kalaset i Sparta Hallen och smakprover på samtliga öl ingår i priset. Mat finns på plats i form av fantastiska Johns Hot Dog Deli och andra spännande montrar, blir intressant att se vad man har hittat på för skoj den här gången. 

Och nu till det mest spännande av allt.. Bryggerierna! Eftersom det är fyra pass i år så slår man på stora trumman och öser in inte mindre än 40 (!) bryggerier! Vilka då undrar ni? Jo, sedan tidigare är följande offentliggjorda:

Alpha State
Brewdog
Freigeist
J. Wakefield
Kernel
Loverbier
Mikkeller
Närke Kulturbryggeri
Three Floyds
To Öl

Och för en liten stund sen publicerade Fredrik på Malt, Humle, Jäst och Vatten ytterligare några:

7th Sun
Baird
Cycle / Pegs Cantina
Westbrook

PLUS att jag har fått äran att presentera ytterligare två:

- Belgiska Alvinne, som är nya för i år! Mycket spännande bryggeri, ett av dom  mer experimentella och innovativa i Belgien.
- Kuhnhenn, som har varit med tidigare, ett av mina favoritbryggerier! Mjöd och öl i världsklass!

Dessutom så kommer det under dagen att publiceras ännu fler bryggerier, både hos Manker och 99 bottles. Håll utkik! 

Både 2012 och 2013 var helt suveräna festivaler och jag tvivlar inte en sekund på att det kommer bli det i år också. Vi ses väl där?

tisdag 22 oktober 2013

Gästkrönika hos Manker: Ett öppet brev till Systembolaget

För er som missat det så publicerade mina BFF's på Sveriges bästa ölblogg MankerBeerBlog idag en krönika jag skrev häromveckan. "Öppet brev till Systembolaget". Enjoy!

måndag 21 oktober 2013

Berlinweekend del 3; Max, Moritz och döner!

Efter en shoppingrunda och lite yrande i stan var det dags för mer öl! Efter lite dividerande hamnade vi till slut på det värdshuset Max unt Moritz som ligger på Oranienstrasse precis vid Moritzplatz. 


Max unt Moritz är ett charmigt gammalt värdshus byggt 1902 med 3-4 husöl åt gången som varierar efter säsong. I vanligt tyskt manér så är det pilsner, veteöl, och så vidare som gäller. Helt okej öl, men det är inte ölen man går hit för utan för stämningen. Hela stället känns så jävla tyskt på något sätt. Tydligen så ska maten vara rikigt schysst också men vi käkade inte här under denna helgen, det får bli nästa gång. 




Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga än att jag tycker att ni borde gå förbi och ta ett par öl om ni är i Berlin. Kul kuriosa är att värdshuset är döpt efter pojkarna Max och Moritz som bara sprang runt och hittade på jävelskap, vilket också finns illustrerat på sju tavlor som finns upphängda runt om i matsalarna. 

Nu var det dags att börja bege sig upp mot hotellet, dock kurrade det lite i magen och vad är det man ska äta när man är i Berlin om inte en riktig dönerkebab. Dom tyska turkarna är kända för att göra världens bästa döner och jag är inte sen att hålla med. 



Hela Berlin kryllar av ställen som serverar döner dessutom så det är inte särskilt svårt att hitta. Vi hade ett litet hål i väggen bara några kvarter ifrån vårt hotell så det fick bli där. Vägg i vägg med detta ligger för övrigt Stadler Café som också är ett riktigt schysst ställe att dricka öl på. 

Jag fick tyvärr inga bilder därifrån men liksom dom andra ställena så är det en handfull öl som serveras, dock liknar det här cafét inget annat vi var på under hela helgen. Litet, ganska trångt, lite industriell inredning med jazz i bakgrunden och snubben bakom bardisken hade spikhalsband och skinnbyxor. Hur coolt som helst.

Här efter var det dags att gå upp och däcka på hotellet.


Ja, ölen fick jag ha med mig själv.

torsdag 17 oktober 2013

Skånska pubar: Speakers Corner i Landskrona

När man ska gå ut och ta en öl i Skåne så hamnar man vanligtvis i Malmö, ibland Helsingborg för omväxlings skull och lite då och då även i Lund. Dessa tre städer är dom enda som egentligen har särskilt bra ölställen att vistas på i min mening. Visst, både Kristianstad och Hässleholm har Bishops Arms vilket ju är trevligt, utanför Kivik finns Fridens Gårdskrog med ett skönt sortiment men över lag är det ganska torrt utanför Malmö, Lund och Helsingborg. Men om du av någon anledning befinner dig i Landskrona då? Vad gör du då? Måste du ta tåget någon annanstans för att kunna få i dig en vettig öl?

Nej. Det är faktiskt så att Landskrona har ett par ställen som serverar kvalitetsöl. Det handlar inte om några jättesortiment, men det är ändå skönt att veta att ölkulturen inte är helt obefintlig i en så förhållandevis stor stad som Landskrona. Det stället jag gillar bäst är Speakers Corner. Stor uteservering, ett par trevliga öl på fat, flasklista innehållandes mestadels belgare och britter och ett bra utbud på bourbon och whisky. 


Visst, nu ska du inte förvänta dig något i stil med en Bishops Arms eller Hamnmästaren för så stort och brett utbud är det absolut inte, men det är ändå något som gör att jag gillar Speakers Corner. Ungefär som med Café Ariman i Lund så behöver du inte ta några omvägar hit men jag tycker absolut att du ska titta förbi om du är i stan och är törstig.

fredag 11 oktober 2013

Klackabackens Bourbonporter

Idag är det dags för skånsk öl! Dock handlar det varken om Brekeriet ellet Malmö Brygghus den här gången. Nej, det handlar om Klackabacken, ett sprillans nytt bryggeri från Kristianstad som inte ens har en handfull öl i sin portfölj. En lager vid namn Original och en IPA är vad pågarna har släppt sedan tidigare och dom verkar ha fått ett varmt välkomnande av svenska ölentusiaster.

Själv har jag bara provat IPAn och jag gillade den väldigt mycket! Ren, fräsch, bra balans och inte alls så maltig och kvalmig vissa svenska IPAs tenderar att bli ibland. Därför var det ju jäkligt kul att se deras nya skapelse släppas  i det lokala beställningssortimentet på Systembolaget förra veckan - en porter på 8% med fyra månader i bourbonfat, för under 40 spänn dessutom. Svårt att inte lägga en beställning med det priset tycker jag.

Saxat från hemsidan
"Klackabackens kraftfulla porter är bryggd på chokladmalt och två sorters karamellmalt. För att balansera de fylliga tonerna av kaffe, choklad och karamell har vi jäst och lagrat portern på bourbonek. Denna porter passar fint till crème brûlée och mörk chokladkaka, brûlée och mörk chokladkaka.


I glaset finner vi en mörkt brun öl som skimrar i brun-röda nyanser när man håller glaset mot ljuset. Skummet är beige, poröst och försvinner ganska snabbt. Pluspoäng för den snygga etiketten också.

Det första jag tänker på när jag sätter näsan till är choklad och torkad frukt, som i en riktigt schysst sherry eller ett bra portvin. Doften är fyllig och krämig med en lite pepprig ton i bakgrunden. Bourbonlagringen ger en extra dimension med vanilj och ekfat, men det är just den torkade frukten som slår genom mest. Härligt!

I smaken däremot är det chokladen som dominerar. Mjölkchoklad, kakao samsas med sviskon, russin och dadlar som i sin tur går över i bittert kaffe på slutet. Rätt så livlig kolsyra som gör ölen ganska fyllig och lämnar en lite stickig känsla i munnen när man svalt undan. Eftersmaken är bitter och sitter kvar rätt länge. 

Det här tycker jag var riktigt bra. Inget extremt och världsomvälvande kanske, men en riktigt schysst och trevligt balanserad porter som jag mer än gärna hade bjudit folk på till chokladkakan efter maten. Om jag ska hitta något att klaga på så är det att kolsyran är lite väl stickig för min smak i den här sortens öl, men jag är ju en sån som vill ha stouts och porters så platta som möjligt, och då är jag ganska petig. Mycket trevlig öl och framförallt prisvärd med sina 40 spänn.

Jag gillar verkligen riktningen Klackabacken är på väg mot och jag ser fram emot att se mer från Kristianstadpågarna. Beställ och prova deras öl du också!

torsdag 10 oktober 2013

Berlinweekend del 2; Shopping!

På fredagsmorgonen vaknar vi vid 9-tiden, duschar och beger oss ut ganska snabbt för att hyra cyklar. Berlin är en stor stad och det är lite för krävande att gå dit man vill ta sig, och eftersom man ska dricka öl hela dagarna så får bilen bli stående. Visst kan man köpa dagspass på S-bahn och stadsbussarna men vi föredrar att ta oss runt på egen hand, och eftersom det inte är så backigt i stan så är cyklar perfekt.. Dessutom finns cykeluthyrning lite överallt så det är inte svårt att hitta heller.

Vi cyklade ner till Kreuzberg för frukost och jag upptäckte en nyfunnen kärlek för lax och pepparrot som också blev temat för mina frukostar resten av helgen. Mätta och belåtna cyklade vi förbi Checkpoint Charlie och Brandeburger Tor upp till stadsdelen Moabit där ölbutiken Berlin Bier Shop ligger, på Kirschstrasse närmare bestämt.


Tyskarna är inte direkt kända för att ha speciellt roligt utbud i sina ölbutiker, snarare tvärtom. Gillar man tysk öl som jag gör, då är det ju perfekt, men vill man ha lite mer mångfald än så, då brukar det inte vara så intressant. Dock är Berlin Bier Shop undantaget. Jag har aldrig varit i en tysk ölbutik med så mycket amerikansk, belgisk och brittisk öl! 

Utöver alla tyska så fann vi öl från Firestone Walker, Cisco, Founders, Oskar Blues och Pretty Things, för att nämna några. Riktigt skoj! Mannen bakom kassan var oerhört hjälpsam och trevlig dessutom vilket höjde upplevelsen ytterligare. Han talade mycket gott om Founders All Day IPA som man kunde "dricka hela dagen utan att bli full", sen skrattade han hjärtligt. 




Ryggsäcken fylldes och vi satte fart mot Tiergarten som vi skulle passera på vår väg mot det monstruösa köpcentrat KaDeWe. Innan vi åkte hit hade min fru kollat upp lite ställen hon ville besöka och ett av dessa var ett café som ligger vid en av dammarna i Tiergarten, tyvärr minns jag inte vad det heter just nu.

I vanligt tyskt manér så serveras väldigt få öl, i detta fallet bara en Andechs Pilsner, men vad gör det? Den är ju god! Vi beställde varsin sejdel och slog oss ned vid vattnet där vi började prata med några amerikanare som var på genomresa. Vi satt väl där en timmes tid innan det var dags att rulla vidare igen.


Nästa mål - KaDeWe. Detta enorma varuhus med en massa fancy märkeskläder och smycken som jag är totalt ointresserad av. Men dom också har en riktigt fet delikatessavdelning på översta våningen med ett mycket stort sortiment på whisky och annan sprit, däribland bourbon och rågwhiskey som ni kanske redan räknat ut att jag var ute efter.

Klassiker som Wild Turkey och Eagle Rare fanns i hyllorna, men jag var främst ute efter High West som jag först inte hittade någonstans. Nåväl, bättre lycka nästa gång tänkte jag tills jag kom till andra sidan av rummet. Där, innanför en glasmonter såg jag en High West Double Rye. Men bredvid den stod något ännu mer intressant! En Willett 5 y o, det är inte något man ser så ofta! Naturligtvis högg jag den flaskan direkt, vi betalade för oss och tog hissen ner till cyklarna igen. 

Nu började det kurra i magarna och vi var sugna på mer öl.. Men mer om det i nästa inlägg. 


tisdag 8 oktober 2013

Poppels Projekt 1 DIPA

Den Göteborgska ölscenen bubblar mer och mer av välgjorda och spännande öl från bryggerier som All In, Beerbliotek, Poppels och Stigbergets Bryggeri för att nämna några nya, men även gamla aktörer så som Dugges, exempelvis. Det är riktigt kul att se hur en ny våg av duktiga bryggare tar mer och mer plats och gör så att vi svenskar kan få dricka bra och framförallt färsk öl som ska drickas färsk. 

Två av mina favoriter är Beerbliotek som vågar ta ut svängarna med lite udda stilar som hallonwit och wheat wine, och Poppels som jag bara provat två öl av tidigare men dom två har varit jävligt stabila. De två jag provat är deras Brown Ale och Nya Världens IPA och jag var mer än nöjd som ni ser i recensionerna. Därför måste jag naturligtvis ge mig på att prova den DIPA som släpptes i det lokala beställningssortimentet alldeles nyligen, med tanke på hur bra de två föregående ölen var så är förväntningarna minst sagt höga!

Saxat från hemsidan
"Ölen du håller i din hand är en dubbel IPA, en ny ölstil skapad av amerikanska mikrobryggerier under 1990-talet. Med en ”bigger is better”-mentalitet ökade man både malt och humle jämfört med en IPA. I en bra DIPA balanseras alltid den kraftiga humlen av en fyllig maltkropp."


Ölen är vackert rosa-orange-ish, tänk lite som en blandning mellan fruktköttet på en grapefrukt och en apelsin. Skummet är vitt och försvinner fort.

Doften är STOOOOR! Och gud vad gott det luktar! Otroligt fräscht och fruktigt med stora toner av blöt tallskog, kiwi, blodapelsin och kattpiss samsas vackert med Hubba Bubba-tuggummi och knäck. Mycket doft, mycket balanserat och mycket färskt, det var ett tag sedan jag fick sniffa på en så här väldoftande (D)IPA. 

Även smaken är klockren. Tall, kåda, grapefrukt, blodapelsin, physalis och mango i en fin symbios med en jävligt stabil maltbas. Mycket bra balans med exakt rätt mängd beska som balanserar all fruktigheten. Kroppen är fyllig men samtidigt väldigt lättdrucken, perfekt kombination för den här sorterns öl tycker jag. Nu när den dessutom är så här färsk tar inte beskan över på ett sätt som den ibland gör med humliga öl som stått lite för länge utan det smakar verkligen humle.

Jag kan bara säga hatten av till Poppels. Det här är en av dom fem bästa svenska DIPAs jag druckit, kanske tillochmed topp tre. Jag blev så imponerad att under tiden jag skrev den här recensionen så gick jag in och beställde två flaskor till. 29,90:- kostar dom och jag kan inte komma på en enda öl som är mer prisvärd än det just nu. Jag läste på MankerBeers facebooksida att den bara gjordes i 1600 liter och därmed är ganska limiterad, så in och beställ nu! Ni vill inte missa denna ölen!

måndag 7 oktober 2013

Berlinweekend del 1; Torsdag kväll

För några veckor sedan började det verkligen kännas av att jag inte haft något ordentlig semester i sommar. Efter bröllopet var jag och frugan lediga två veckor där vi hann med en roadtrip genom Sverige och nästan en veckas vistelse i Barcelona, men det är mycket som ska hinnas med så någon avslappning blev det inte tal av. Och med tanke på att min fru också haft fullt upp hela sommaren så kände vi att det var dags för en weekend. Vi började diskutera lite grann om var man kan åka och kom till slut fram till att vi kör ner till Berlin, det var ändå ett par år sedan vi var där sist.

Hemifrån oss som bor utanför Lund tar det ungefär åtta timmar att köra ner. Två och en halv timme till danska Rödby, typ en timme med båten till Puttgarden och sen nästan fyra timmar i Tyskland innan man når den tyska huvudstaden, plus lite tid för fika- och toalettpauser.

Sagt och gjort, torsdagen för snart två veckor sedan satte vi oss i bilen och rullade söderut. Vädret var strålande för bilkörning, soligt och runt 15 grader, och vi var framme innan vi visste ordet av. Incheckning på hotell Georghof i Friedrichshain (bra hotell med schysst läge om man gillar att hänga i Friedrichshain och Kreuzberg, cykeluthyrning runt hörnet, rekommenderas) var klart innan 17.00 och vi begav oss ut för ett par öl och en bit mat. 

Första stoppet för denna weekend blev bryggpuben Hops & Barley som ligger i Friedrichshain bara ett par kvarter från vårt hotell. Vi har varit här tidigare och jag gillar denna bryggpuben, även om jag mindes ölen som bättre. Denna torsdagskväll fanns det en pilsner, en weissbier, en dunkel och en vienna lager som heter Bernstein på kranarna. Jag tog Bernstein'en och frugan en weiss, sen slog vi oss ned på den lilla uteserveringen. 


Ölen är billig som på dom flesta ställena i Berlin, mellan 2½ och 3 euro kostar fatölen per glas (halvliter that is), betydligt billigare än i Sverige. Som sagt så var ölen inte så bra som jag mindes den, det kan väl ha varit dagsformen eller nåt, vad vet jag, men jag tycker ändå att man bör besöka Hops & Barley när man är i Berlin för det är ett skönt ställe.


Ett par öl här sen traskade vi vidare ner till Kreuzberg för att få lite mat i oss. När vi har varit i Berlin tidigare så har vi sovit på ett vandrarhem som heter 36 Rooms och ligger mitt på Kreuzberg. Det funkar om man reser själv eller inte bryr sig om att sova i dorms, dock har vi tagit riktigt hotell denna gången. 

Varför nämner jag detta nu då? Jo, för att tvärs över Wienerstrasse finns ett ställe som heter Tiki Heart, en riktigt schysst bar med tiki-inredning och butik i källaren. Butiken är för kitschig för min smak men om du gillar rockabilly och klysch-punk så bör du ta en titt.. Men nu fokuserar vi på baren.

Dom har inget vidare ölutbud men dom har såå jävla fina burgare, och dom blandar riktigt goda cocktails. En bisonburgare för mig och en vego-burgare med getost för frugan, Singapore Sling i glaset och Social Distortion, Stiff Little Fingers och Cock Sparrer i högtalarna så började sinnesron infinna sig. Väl värt att veta är också att dom har wi-fi, vilket många tyska ställen inte har. 


Vi satt kvar här någon timme och drack fler drinkar innan vi gick inom en jourbutik för att handla chips och ett par öl, sedan en taxi tillbaka till hotellet. Klockan var inte särskilt mycket men efter att ha varit uppe tidigt och spenderat åtta timmar i en bil blir man lätt lite sliten.. Och med två dagar till framför sig var det bäst att hålla sig i skinnet!

måndag 30 september 2013

Mjödmåndag: Kuhnhenn Bourbon Barrel French Toast Mead

Mjödmåndag igen! Det var ett tag sedan. Nu kanske ni tror att jag inte druckit mjöd på flera månader, vilket naturligtvis inte är sant. Jag har flera recensioner som ligger och väntar på att bli publicerade, men dom ska finslipas lite till för att det ska bli så läsvärt som jag vill ha det. Men under tiden jag pillar på det så har min gode vän Manker från MankerBeerBlog skrivit ett gästinlägg om ett mjöd han drack för en tid sen, ett mjöd jag länge velat prova  så ni kan ju gissa hur avundsjuk jag är! Dom flesta av er vet nog redan vem Manker är (annars får ni surfa in på sidan ju!), så utan närmare presentation;

Ibland har man tur, otrolig tur. När turen träffar en ska man inte behöva känna sig elitistisk eller som att jante drar en kniv i sidan på en för att man ska få prova på att uppleva något som är få förunnat. Samtidigt kan inspiration vara en lika viktig och värdefull källa för fortsatta äventyr som vetskapen om vad som finns. Idag är det mjöd jag vart bjuden på och inte vilken mjöd som helst. På RateBeers lista över världens 25 högst betygsatta mjöd har Kuhnhenn Brewing sju stycken mjöd på listan, en av dem på andra plats enbart slagen av B. Nektar Ken Schramm Signature Series - The Heart of Darkness.

Mjödet som en vän från USA var mer än givmild och tog med sig var Kuhnhenn Bourbon Barrel French Toast Mead, en mjöd på rikliga 16% alkoholstyrka och framtagen med honung från vildväxande blommor. Mjödet har sedan fått ligga på bourbonfat innan det smaksatts med bananer, hasselnötter, lönnsirap och andra kryddor för att det ska efterlikna en bourbonlönnsirapsdränkt fattig riddare. Ni med oro över era kolestorolvärden kan nog sluta läsa nu. 

Tidigare har jag bara provat Kuhnhenns Vanilla Gorillabilly som även den fick äran att dyka upp här hos Kornmalt & Humlekottar. Den var sprängfylld med de bästa vaniljfröna och hade en sötma och smak som var svår att sätta fingret på, det var bara genombra. Att nu under dagarna tre få prova på ännu ett par mjöd från topplistan jag nyss skrev om är något jag är tacksam för, ölitist eller inte. Tyvärr görs både Kunhhenns öl och mjöd i så små batcher att du mer eller mindre måste bo i närheten av bryggeriet för att ha en chans att få prova på dem, eller vara beredd att betala i form av slantar eller bytesöl. 


Kuhnhenn Bourbon Barrel French Toast Mead!


Utseende: Utseendet på mjöden är av gyllenfärgad mörkare honungsvatten. 

Doft: Barndomens hyss kommer snabbt galopperande när doften av nygräddade fattiga riddare som gladligen pudrats med florsocker som sakta fått karamelliseras lätt. Bourbonflammberande bananer med dragning av kokos och rom gör en nypa vanilj sällskap. 

Doft: Sötman påminner om stickig likör mer än vad den är typiskt honungssöt och lite tung. Eftersmaken är av underbar kanel som sprinklas ut över söt honung och toasts. Tänk er en klassisk hajkbanan (banan som legat med choklad i ugnen) men addera cognac, bourbon och calvados för att ge en komplexitet av fruktig sprit, utan alkoholsting. 


Betyg? - Bäst+. Det här är bland det bästa jag har druckit. Jag kapitulerar helt och bara sitter och flinar.. Åt doften. Det är som om jag inte behöver smaka på mjöden utan nöjer mig med att då och då sniffa i mig lite från den dyra, njutningsfulla glädjebägaren. Får ni chansen, våga prova på mer mjöd för förr eller senare kanske ni finner de här guldkornen!

onsdag 25 september 2013

McEwans 1895 - 118 år gammal öl

I lördags var det dags för ännu en ölkväll hos Mange, och som trogna läsare vet så kan dom kvällarna sluta hur som helst.. Och denna gången blev det något verkligen extraordinärt. Det här med gammal öl har jag skrivit lite om sedan tidigare, och sist jag drack en riktigt gammal öl så var det även då hemma hos Mange, en kriek från 1940, och då trodde vi knappt att vi kunde komma längre bak i tiden.. Men tji fick vi.

För ett par veckor sedan kontaktade nämligen Mange mig, Balder och Thorsten om att vi skulle få vara med och dricka en ännu äldre öl han nyligen kommit över. Hur gammal då, undrade vi. Vilken öl, undrade vi. Hur fan lyckas du med det här, undrar vi fortfarande. Ni får se, svarade Mange.

Bokat och klart, i fredags förra veckan tog vi oss allihop ner till Vellinge och började dricka lite blandade schyssta öl i sensommarvärmen, öl så som Duvel Triple Hop 2013, August Schell Star of the North och Goose Island Lolita 2011, bland annat. 

Klockan tickar på och solen går ned så vi förflyttar oss in i köket, öppnar en annan bra öl och påbörjar kvällens middag. Ungefär här någonstans kommer Mange in och ställer kvällens huvudattraktion på bordet. McEwans 1895 heter den och har legat på havsbotten dom senaste 118 åren ihop med andra goa flaskor innehållandes whiskey och gin, bland annat. Hela historien kring SS Wallachia som skeppet hette, förlisningen och hur det bärgats finner du här.

Flaskan hade ingen etikett och en halvrutten sotad kork. Försiktigt avlägsnade vi korken med hjälp av en korkskruv, men lite föll ändå ner i flaskan. Omöjligt att inte få lite kork i flaskan när det är så här gammalt antar jag. När jag försöker pilla bort lite rester av korken blir jag lite sotig på fingrarna, som om dom bränt på flaskan eller nåt.



Sakta och försiktigt häller vi upp den gamla drycken i våra glas. En förvånansvärt klar, gyllene vätska uppenbarar sig och här och häpna - det finns fortfarande kolsyra! Vi hade räknat kallt med att ölen skulle vara totalt platt men det var den ta mig fan inte. Ett litet skum bildas och lägger sig nästan genast, dock ser vi fortfarande hur det bubblar och fräser i glaset.

Vi sätter näsan till och vet inte vad vi ska förvänta oss överhuvudtaget. Sot, brända popkorn, läder, gummi och saltvatten är vad jag känner. Ingen jättetrevlig doft, fast vad ska man förvänta sig efter 118 år på havsbotten? Smaken följer doften ganska mycket. Bränd majs, sot, gummi och sot. Korkbitarna flyter omkring livligt i ölen så vi får sila mellan tänderna när vi dricker. Tång och saltvatten känns av väldigt tydligt.


Nja, det här var ingen kulinarisk upplevelse, ganska mycket tvärtom faktiskt. Dock är det något av det häftigaste jag druckit och antagligen någonsin kommer att få dricka. Den här ölen har överlevt två sekelskiften, två världskrig och fan vet allt. Bryggarna hade nog inte trott att deras öl skulle hamna i fyra ölgalningars glas i lilla Vellinge närmare 120 år efter buteljering.. 

Tusen tack till Mange som lät mig vara med och få prova denna antikvitet, även om det mestadels smakade saltvatten så var det en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Helt otroligt.