måndag 29 april 2013

Mjödmåndag: B. Nektar Chazzano Ethiopian Harrar Mead

Veckans mjödmåndag skrivs idag av mig, Blafa, från ett soligt Köpenhamn. Dessvärre visade sig mjöden i fråga bli en lite mer mulen upplevelse men mer om det snart. I lördags satte sig iallafall Kristopher och Ola på tåget över bron till den stora staden på andra sidan sundet för allmänt öldrickande och hygge. Med sig i väskan hade han bland annat veckans mjöd som under dagen kom att inmundigas, nämnligen B. Nektar Chazzano Ethiopian Harrar Mead.

Chazzano är ett kafferosteri i Ferndale, Michigan som bistått med både kaffe och expertis till bryggandet av mjöden. Genom blötlägning av det etopiska harrar-kaffet i 48 timmar påstår man sig maximera smaken, därefter har det kallbryggda kaffet blandats med mjöden. 

Harrarkaffet är ett av världens äldsta och blev utvalt till mjödet då det sägs bara sig väl med de jordiga, mineraltonerna från vildhonungen man använt. Likt de andra Wildflower mjöden från B. Nektar kommer även Chazzano Ethiopian Harrar i en vacker blå flaska, denna gång på 375ml.


Chazzano Ethiopian Harrar är en djupt orange, nästan kopparfärgad mjöd. Redan vid upphällning är kaffet märkbart, dofterna sprider i luften sig så fort mjödet når glasen. Tillsammans med kaffet finns i den tunga doften också en hel del brända och rostade toner. Det går närmast att beskriva som en blanding av kallt kaffe och nyrostade kaffeböner, alltså två helt olika dofter i kaffespektrat. Precis som hos flera andra av de smaksatta mjöd vi provat är honungskaraktären något sekundärt som ligger vilandes i bakgrunden. Men blandingen av kaffe och mjöd bjuder även på kryddiga drag av peppar och chili.

Smaken skiljer sig lite från doften och kaffet är inte riktigt lika överväldigande här. Istället kommer honungssmaken fram bättre, tillsammans med en lite nötig, karamellaktig smak. Tyvärr finns det en rå, malplacerad bitterhet i smaken som jag har svårt att acceptera och min övergripande uppfattning om mjödet är faktiskt högst tveksam. Den kryddiga, och lätt smutsiga kaffedoften har jag svårt att gilla och helheten blir inte riktigt vad jag hoppats på. Ett intressamt mjöd som tyvärr inte når hela vägen i min bok.

tisdag 23 april 2013

Artisanbröd: Rågbröd med bacon, soltorkad tomat, timjan och Sixpoint 3Beans

Blev sugen på att baka bröd igen i sönsdags, men det var liksom förra gången lite av ett infall och inget jag förberett sedan tidigare så jag körde på samma "filmjölksbrödbas" som förra gången, fast nu med ny smaksättning. 


Bröd är ju precis som all annan mat fritt att smaksätta med precis vad man vill. Förra gången använde jag dill, kardemumma och belgisk öl, denna gången använde jag bacon, soltorkad tomat, timjan och porter. 

Sätt ugnen på 150 grader direkt. Börja sen med att steka ett paket bacon riktigt knaprigt. Under tiden du gör det så blandar du 5 deciliter rågmjöl, 5 deciliter fullkornsvetemjöl, 1 tesked salt och 1 tesked bikarbonat. Tillsätt 5 deciliter filmjölk och 1 deciliter sirap och blanda runt väl.

Finhacka bacon, en halv burk soltorkade tomater och en halv kruka timjan. Tillsätt sedan dessa i brödsmeten ihop med en skvätt öl, jag använde Sixpoint 3Beans. Om det är alldeles för kletigt så kan du tillsätta lite mjöl, annars smörar du helt sonika en brödform, lägger ner smeten och strör frön över, jag hade solrosfrön och pumpakärnor. In i ugnen i två timmar sen är det bara att njuta!

Det här blev riktigt gott, fint med baconsältan och örtigheten från timjanen samtidigt som det rostade i portern gjorde sitt. Nästa gång ska jag ge mig på att göra ett "riktigt" bröd tänkte jag, förbereda degen någon dag innan och så med andra ord. Hur det blir får vi se då!

måndag 22 april 2013

Mjödmåndag: Mjödhamnen Päron till tvilling

Päronmjöd, hur ofta dricker man det? Inte ofta! Tur för oss skåningar att det finns på hyllan på Systembolaget Väla i Helsingborg då (ni uppåt landet kan förstås också köpa det, finns att beställa styckvis på Systembolagets hemsida). Mjödhamnen står med sina över 40 brygder för den bredaste portföljen av mjöd i Sverige, utan tvekan. Och då är inte ens importmjöden medräknade.

Denna måndagens mjöd är som sagt smaksatt med päron, eller det innehåller 20% päronmust, närmare bestämt. Liksom samtliga av Mjödhamnens egna mjöd så kommer detta på en avlång, vacker 75 cl flaska med en grymt snygg glaskork. Halvsött, 13,2% starkt, etc. Jag låter Mjödhamnen själv presentera det närmare. Här nedan är ett utdrag från hemsidan

"Det här är ett väldigt intressant mjöd om det kontrasteras mot ”Kullabrygden”. Båda mjöden är nämligen gjorda på samma honung, och båda är halv-söta, men med den väsentliga skillnaden att det här mjödet även innehåller 200 liter päronmust. Päron skapar dock inga alltför skarpa kontraster, varför skillnaderna blir högst subtila. Ett fruktigt bett i övre gommen, och något högre beska är de tydligaste spåren av päronen, men samtidigt undertrycks de något ”päronaktiga” tonerna från inslagen av lind- och hallonblom i honungen, vilket gör det hela lite förvirrande."


Mycket ljust gult, klart mjöd helt utan skum. Ser ut som vitt vin, mer eller mindre. 

Doften är söt, kryddig och bjuder på honung, övermogna päron (tänk Anjou), olivolja, klöver/örter, svartpeppar, bark och cognac. Över 13% och alkoholen gör sig absolut påmind, dock utan att ta över.

 Munkänslan är väldigt len, nästan helt utan kolsyra. Minimala bubblor finns och dansar lätt över tungan, men det är väldigt lite. Smaken är också väldigt len och förvånansvärt svag jämfört med doften. Övermogna päron återkommer, så även ljus honung tillsammans med en lätt syrlighet, tänk omogna gröna vindruvor.. En del örter likaså, men framförallt så är det väldigt fruktigt.

Å ena sidan så är detta mjödet ganska endimensionellt, men å andra sidan är det så snyggt balanserat att det inte gör något. Väldigt elegant, som vanligt från Mjödhamnen.

söndag 21 april 2013

Gårdagens bravader

Som jag skrev igår på facebooksidan så missade jag tyvärr Malmö Öl & Whisky Festival, men det verkar ha varit en riktigt trevlig mässa som jag gissar (hoppas!) återkommer nästa år.. Så jag väl får se till att asa mig dit då. Men jag gick inte lottlös för det! Istället begav jag mig in till Malmö vid lunchtid för en öl med Gyllenbock, för att sen åka hem till Balder och dricka mer öl.

Jag hoppade på tåget vid 12-tiden och strosade runt lite i stan innan Bishops Gustav öppnade, då tog jag mig ett glas Närke Örebro Bitter Peated Viking och slog mig ned på uteserveringen i väntan på Gyllenbock. 

Peated Viking-varianten är vanliga Örebro Bitter som gjorts med finsk torvrökt malt, och även om danskarna som satt bredvid mig kedjerökte så att jag knappt kunde få en sniff på ölen så tyckte jag att den var riktigt schysst. Jag tycker att Örebro Bitter är helt  fenomenal i sig självt, och rökmalten lade till en väldigt subtil och välbalanserad rökig ton som höjde upplevelsen lite. Rökt bitter liksom, hur ofta dricker man det?

Bocken anlände och vi beställde in varsin burgare och jag tog ett glas (Nils Oscar) Frequency Bohemian Hopsody som var ganska obalanserat besk. Det är en helt okej öl i mitt tycke, DIPA måste inte vara superbalanserat alltid, men den hade gärna fått ha lite mer fruktighet för att ta bort den grövsta beskan. Hur som helst en helt okej öl som sagt, en av dom bättre jag provat från Frequency. 


Efter en timmes tid anslöt Balder en liten stund innan vi skjutsade ner Bocken till Slagthuset för att sen bege oss ner mot Vellinge. Inom matbutiken och handla lite korv och tillbehör inför kvällen, sen raka vägen till Brasserie Vellanche. 

Väl framme hann vi knappt innanför dörren innan vi knäckte en Tröegs Nugget Nectar, och jävlar vad gott det var. Knappt två månader gammal och ändå höll den upp en rejäl smakbukett med massor av tropiska frukter. Färgen var ändå det som var bäst, otroligt orange.. Riktigt snygg öl.


Vi avverkade Red Hook Long Hammer IPA och Firestone Walker Pale 31, sen körde vi igång grillen. Nu var det inte vanlig grillning som låg på schemat, utan rökning! Jag har aldrig rökt någon mat tidigare så det var kul att prova på. Vi gjorde det i Balders Weber-klotgrill genom att lägga kolen i sidorna av grillen, blöta ekspån på och lax och färsk salsicca i mitten.. Så det blev indirekt värme, så att säga. 

I väntan på röken sippade vi på en Central Waters Bourbon Barrel Barleywine som vi båda tyckte var riktigt bra. Det var otroliga mängder bourbon i både smak och doft, plus att den var riktigt söt med smörkola och vanilj. Mycket njutbar tyckte vi iallafall, och två personer på en 355 ml flaska var precis lagom. 


En annan öl som vi också provade var Freitgeist AbraxXas som enligt beskrivningen på flaskan är en berliner weisse med rökmalt, även om  jag läser på andra ställen att den kategoriseras som en lichtenheiner. Det var i vilket fall som helst en jävligt speciell upplevelse. Den tyska rökmalten bjöd på chark och lägereld, medan mjölksyrebakterierna bidrog med syrliga toner av gröna äpplen, lägg sedan till aprikos och vete på det så har vi en av dom konstigaste, men mest intressanta öl jag provat.

Laxen och korven började bli klara, damerna hade fixat potatissallad med ruccola, grönmögelost och nötter där inne så det var bara att gå och slå sig ned. Till maten drack vi Crooked Stave Surette Reserva Chardonnay Barrel som definitivt var den bästa Crooked Stave jag provat! 


Jag har tidigare inte varit helt övertygad av Crooked Stave, och även om alla öl jag provat därifrån har varit mycket stabila och bra, så har det alltid saknats det där lilla extra som gör det superbt.. Men här fanns det. Mängder av exotisk frukt i en vacker symbios med en rätt så framträdande syra och lite ek från vinfatet. Riktigt, riktigt gott!

När maten var uppäten hade min bättre hälft med sig chokladcheesecake som vi med glädje smaskade i oss. Istället för vanlig Philadelphiaost så körde hon med den som är smaksatt med Marabou mjölkchoklad och det blev riktigt bra! Har faktiskt aldrig provat den osten tidigare, men det funkade fint i en cheesecake iallafall.


Här någonstans anslöt även Mange och Ronny, och vi avverkade några öl till så som Duck-Rabbit Baltic Porter, Garrisson Ol Fog Burner, Yazoo Sue och Allagash Curieux, samt även ett mjöd från B. Nektar smaksatt med körsbär och chipotle. Mjödet får ni veta mer om en måndag inom dom närmsta veckorna, och ölen var över lag väldigt bra, fast Ol Fog Burner var den som stack ut mest.. Grymt fina toner av kola och ekfat. 

Klockan började närma sig sängdags och det var dags att bege sig hemåt. Det blev en riktigt trevlig lördag får jag säga, men det var ju ingen överraskning. Nästa helg tar jag en sväng till Köpenhamn ser det ut som, om någon kommer vara där så hojta!

fredag 19 april 2013

Mikkeller SpontanCherryFrederiksdal

Igår var Gripen här och vi delade ett gäng öl. Vi provade oss igenom ett tiotal och det var ganska spridda skurar.. Några nya, några lagrade, några bra, några dåliga, några vaskade och en fenomenal.

Mikkeller fortsätter med sin till synes oändliga serie med spontanjästa öl innehållandes olika frukter och bär. Allt från dom vanliga klassikerna hallon (framboise), svartvinbär (cassis) och körsbär (kriek) till ganska okonventionella smaksättningar som fikon, fläder, lychee och kaffe, bland annat. Jag har provat sex eller sju stycken sedan tidigare, plus att jag har ytterligare åtta stycken hemma som ska provas så småningom.

Dom senaste varianterna är Spontansauternes som är lagrad på Sauternes-fat och SpontanCherryFrederiksdal som är den vi drack igår, och även släpps på Systembolagets T7-butiker den 2/5. Den har efterjäst med lokala körsbär från Frederiksdal i Danmark och jag hade hört sedan tidigare att den ska vara ganska spektakulär.

Saxat från ratebeer.com;
"Mikkeller gets a little sour. SpontanCherryFrederiksdal is an oak aged sour ale by the Danish gypsy brewery. Frederiksdal refers to the estate from which the beer gets its sour cherries."


I glaset finner vi en djupt rosenröd vätska, mycket påminnande om rödvin. Skummet är ljust rosa och lämnar vackra lacings på sidorna av glaset.

När näsan närmar sig glaset så fullkomligt exploderar dofterna! Otroligt fylligt med körsbär, marsipan, ekfat, vanilj och mandelmassa. Redan i doften är detta den bästa surölen jag provat från Mikkeller. Grymt spännande.

Smaken är också helt fenomenal, så klart. Fyllig och samtidigt lättdrucken klockar den här ölen in på 8% vilket är ganska högt, men det gör absolut ingenting. Mängder av körsbär och marsipan här också, även andra röda bär som vinbär och lingon tycker jag mig finna ihop med ekfatstonerna. Mycket fruktig och ganska syrlig eftersmak, och jag vill bara ha mer, mer, mer!

Det här är ett givet köp för mig när den släpps på Systembolaget om ett par veckor, 129:- kostar en butelj och i min mening är det helt klart värt det. Köp en eller två att dricka nu, och lika många att lagra. Riktigt bra öl.

onsdag 17 april 2013

Inför Copenhagen Beer Celebration 2013

Under första helgen i Maj är det äntligen dags för CBC 2013! Jag missar fredagen men kommer att befinna mig på plats under båda lördagens sessions.. Redan förra året var jag grymt nöjd efter den stora ölfesten, men något säger mig att det kommer bli ännu bättre i år (även om Struises vagn kommer bli sjukt svår att slå, om det ens går).

Copenhagen Beer Celebration är det jag pratar om nu för dig som kanske inte vet. Det är kort sagt Mikkellers feta ölfestival som hade sin första upplaga förra året och blev hyllad ölvärlden över. Om du däremot följer iallafall några av våra många svenska ölbloggar så har du med allra största säkerhet hört talas om det tidigare, och förhoppningsvis har du redan biljett dit också.

Några saker som jag tror kommer göra årets festivalupplevelse ännu bättre än sist är bland annat att istället för polett-/kontantsystem så är ölen "gratis" efter vi entrat festivalen. Ölen är alltså medräknad i inträdet. Varje bryggeri har med från sex upp till tolv öl och kommer att servera en tredjedel av sin arsenal på vart pass. Med andra ord så kommer man inte kunna dricka alla öl om man inte har den rosa biljetten som gäller för alla tre passen.. Men jag kommer väl förhoppningsvis klara mig med dom totalt ~180 öl som kommer att finnas för provning under dom två passen jag besöker. Om det inte räcker så får jag nog söka hjälp.

En annan sak som också är grymt är att det kommer finnas en bottle shop så att man ska kunna köpa med sig öl ifrån festivalen. Ett ypperligt tillfälle att kunna köpa lite öl från några av dom svåråtkomliga bryggerier som kommer finnas representerade under helgen. Exakt vad som kommer finnas i shopen är inte offentliggjort än, men det kommer nog att bli en hel del bra öl misstänker jag.

Någon officiell middag ingick inte i priset i år, dock är det inte hela världen då ölen gjorde det istället. Dock kommer det finnas några schyssta matställen att köpa mat på under festivalens gång, bland annat Johns Hot Dog Deli som även fanns förra året.

Sist men inte minst så har vi ju bryggerierna. Några helt fantastiska bryggerier kommer att finnas på plats, däribland Kuhnhenn, Firestone Walker, Surly, Three Floyds, To Öl, Westbrook, Kernel, Xbeeriment, Mikkeller och Cigar City, plus ett tjugotal till.. Det har dessutom börjat avslöjas vilka öl vilka bryggerier kommer ha med sig. Dock tänker jag inte göra någon lista över det, men om ni är nyfikna så går ni in här och lägger ett bokmärke, där kommer Manker att kontinuerligt uppdatera listor på öl som kommer finnas på plats. 

För mer CBC-nörderi så rekommenderar jag MankerBeer som även är den officiella CBC-ölbloggen varmt. Intervjuer med bryggare, nyheter och annan infomation kommer fortlöpande. Ses vi där?


Bild lånad från Mikkellers facebooksida

tisdag 16 april 2013

Öl i Hamburg del 4: Gröninger Braukeller och sammanfattning

Fjärde och avslutande delen av Hamburg-inläggen! Efter ett par sköna timmar på Altes Mädchen Braugasthaus var vi på väg ner i stan igen, förbi tivolit Hamburger Dom där det var någon sorts uppträde och en helvetes massa aktivister av olika slag. Vi traskade förbi lite loppisar och annat smått och gott innan vi till slut hamnade på den (väldigt) stora bryggpuben Gröninger Braukeller.




Den här puben ligger i en källare och är fem eller sex salar djup, vi fick ett bord precis vid dom stora pannorna ganska nära ingången så när man skulle besöka toaletten längre ner så kändes det som om stället aldrig skulle ta slut! Rum på rum på rum och mycket folk överallt med tiolitersfat och stora brickor med korv, kassler, stekt potatis och allt möjligt. Grym stämning, needless to say!


I ölväg är detta inget ställe för en ticker då dom bara har typ två eller tre av sina egna öl, men om du är ute efter tysk kultur och en skön middag så är det stället för dig. Servitrisen kom och tog våra beställningar och lämnade en bricka med vitt bröd och senap, vilket jag inte fattade något alls av. Vet inte ens om jag gjorde rätt, men det funkade fan rätt bra att doppa brödet i senapen och dricka pilsner till.. Jävligt märkligt, men som sagt rätt gott.

En stund senare kom våra schweinshaxes in, ett riktigt fett fläsklägg med galet knaprigt skinn och helt otroligt mört kött, serverat med kålsallad. Daaamn, vad gott det var! Och ett enlitersglas med pilsner till det, sen var kvällen fulländad. 


En smärre matkoma infann sig av naturliga skäl och vi tänkte att det var dags att knalla bort till hotellet igen. Under söndagen begav vi oss norrut igen vid 11-tiden, körde en sväng inom Lübeck där allt var stängt, ett stopp på bordershoppen för att inhandla en massa dryck till bröllopet, och sen raka vägen hem. Så det var inget som var speciellt intressant för er läsare. 

Sammanfattningsvis så kan jag säga att vi hade en riktigt mysig och avslappnad helg.. Ganska lagom för en weekend. Som ölentusiast är det inget att sikta in sig på då ölkulturen är ganska död utöver dessa ställena jag skrivit om, plus ett fåtal till.. Vilket är ganska lite då det bor rätt mycket folk i Hamburg, plus att dom flesta ställena vi besökte hade som sagt bara ett par av sina egna öl. Men det är ju alltid kul att upptäcka en ny stad i vilket fall som helst och så var det även nu, sen vi får se vart det bär av nästa gång!

Ingen aning om varför denna bilen låg uppochner. Förvånade blev vi iallafall.

måndag 15 april 2013

Mjödmåndag: B. Nektar Vanilla Cinnamon

Här kommer mitt (Blafa, red. anm.) andra mjödinlägg och vad passar bättre än att fortsätta beta av lite B. Nektars breda sortiment. Idag ska vi ge oss på ett smaksatt mjöd närmare bestämt en dryck vid namn Vanilla Cinnamon. 

Denna mjöd är bryggd med en riklig mängd hela kanel- och vaniljstänger, något som också ska visa sig tydligt i smaken. Dessutom rekommenderar man från bryggeriet att dricka den uppvärmd något som för mig är nytt, givetvis provade vi det också! Låt oss se hur den smakade.


Ur den mörkblåa flaskan rinner en lätt strågul och viskös mjöd ner i glaset. Den lämnar lacings på glasets kanter och förefaller redan vid denna anblick fyllig och rik. Doften börjar sprida sig så fort drycken nått botten av glaset och det är en säregen, speciell doft denna mjöd bjuder på! Den första doften är vi i sällskapet eniga om - bränt ris och bakom denna udda doft en slöja av kanel, vanilj, bakdeg och grädde. 

Det tog mig ett par minuter att vänja mig vid denna helt unika doft men när receptorerna väl anpassat sig kunde jag börja uppskatta den allt mer. Associationerna drogs åt ris á la malta och julens efterrätter, något jag inte förväntade mig i hitta i ett mjöd. När drycken fått luftas och getts tid att öppna upp sig visade den sig även bjuda på de mer klassiska tonerna av honung och örtig blomighet.

Kroppen är mjuk och len och likt doften bär även smaken tydliga drag av mjödets smaksättningar, vanilj och kanel dominerar även här och liknelsen till risgrynsgröten står sig rätt bra. Värmande alkohol och vanilj i eftersmaken leder till ett långt trivsamt avslut och vid detta lag måste jag nog erkänna att jag verkligen börjar fatta tycke för denna till en början väldigt udda mjöd. 

Tyvärr saknar jag honungskaraktären lite men det skulle visa sig att den kom fram när vi provade värma mjödet lite. Drycken ändrade inte karaktär något nämnvärt men kaneltonerna förstärktes och honungen fick allt större spelrum. Får jag välja föredrar jag den lite lätt ljummen, kanske just i små sippar till äpplekakan?

torsdag 11 april 2013

Öl i Hamburg del 3; Altes Mädchen Braugasthaus - Hamburgs bästa ölutbud

Vi lämnar Joh.Albrecht Brauhaus och beger oss som tidigare nämnt ner mot Reeperbahn. Efter att ha smugit runt där ett tag och kollat på folk, käkat currywurst och förundrats över hur många strippklubbar och sexshoppar det egentligen kan finnas marknad för, var det nu dags att bege sig upp till vad jag fått höra ska vara det bästa stället för hantverksöl i Hamburg.


Innan vi reste så kollade jag runt på diverse bloggar och forum för att hitta dom bästa ställena att fördriva tiden på. Genom Ratebeer fick jag kontakt med en kille som bor i Hamburg och var sugen på att ge mig tips på några pubar och så, och Altes Mädchen Braugasthaus var ett av dom som han snackade varmast om. Han skrev;

"You are lucky. 2 weeks ago a game-changer for the scene opened here (I haven't visited it yet, but everyone who had, loved it). 
Altes Mädchen: http://altes-maedchen.de/en/ 
9-12 taps some exclusive for them and 50-60 bottles, some very hard to find germans. The food is also great , made by gourmet chefs. You can either select a specific plate, have tapas, or take a variation platter. It is more expensive than the average german restaurant but it is certainly worth it."

Så det var klart att vi var tvungna att gå dit! Vi gick runt 30 minuter norrut mot Lagerstrasse och när vi väl kom fram så hittade vi inte stället. Det enda som fanns var ett bryggeri som hette Rattsherren och en massa tegelbyggnader. Efter lite irrande fram och tillbaka hittade vi till slut en stor uteservering och tänkte att här måste det vara! Vi gick in, och där fanns.. Kaffe. Ett stort jävla hipstercafé. Jahapp.

Vi gick ut igen och lite längre ner på gatan fick jag syn på en stor vimpel, och vi gick ditåt.. Och där var det. Krångligt att hitta, men vi tänkte att det måste ju vara värt det efter hans lovord!


Väl inne så ser vi en väldigt stor, nybyggd, fräsch och grymt trevlig pub med 10-12 kranar och två kylar med öl (runt 50 fick jag det till). Ölutbudet var onekligen störst i Hamburg, dock säger det inte så mycket för oss svenskar som är vana vid att knalla ner till vår närmaste Bishops och ha dubbelt så mycket öl bara där.

På fat var det lite mer än hälften som hörde till Ratsherren och resterande var gästöl från bland annat Weissbierbrauerai Hopf och Schneider & Sohn. I kylarna finner vi ganska blandat, allt från amerikansk IPA och pale ale, till brittiska bitters, till belgiska quads och lambics. En ganska rolig blandning med andra ord. Något som även fanns var en eller två öl från Firestone Walker, ett helt fantastiskt bryggeri från Kalifornien som inte exporterar till Sverige. Däremot ska det tydligen gå att hitta deras öl lite här och var i Tyskland, dock var detta ända stället jag såg det på under denna vistelsen.


Tyskarna må vara traditionella i sitt öldrickande, men så är ju ett långt mycket mer traditionellt ölland än vad Sverige är.. Och det är fint i sig, dom som är bäst på tysk öl är ju naturligtvis tyskarna själv. Men det är ändå värmande i själen att även dom vill börja experimentera, prova mer, prova nytt, och det är ställen som detta som visar att det faktiskt finns tyskar som vill föra den internationella ölrevolutionen framåt.

Så vi tog oss vars en öl och slog oss ned på uteserveringen. Jag tog ett glas av Tysklands bästa DIPA, Fritz Ale, riktigt snyggt balanserad och fruktig öl. Solen sken på oss rätt bra vid denna tiden och det var riktigt mysigt att sitta där ute och bara chilla.


Där satt vi ett tag och jag provade ett par öl från Rattsherren, bland annat deras pale ale som var riktigt bra! Precis lagom humlad utan att det tar över, massor av citrus och tall. Grym session öl om man mot förmodan skulle tröttna på pilsner när man är i Tyskland. Hade varit kul att se lite export på detta bryggeriet, tror att dom kan komma att släppa en hel del skoj saker i framtiden.

Efter en timmes tid så mulnade det lite grann och temperaturen sjönk ett par grader varpå vi gick in och satte oss istället. Jag tog mig ett glas Ratsherren Zwickel Bier (kort sagt ofiltrerad öl, mer eller mindre samma sak som keller bier) och förundrades över hur grumlig den var. Jag vet att det är ofiltrerat, men den såg typ trögflytande ut, så grumlig var den alltså. Jag vet inte hur den är i förhållande till sin stil då jag bara har druckit två eller tre zwickel biers tidigare, men det var gott iallafall!


Klockan tickade långsamt och baren började fyllas upp med mer och mer folk. Vi funderade på om vi skulle äta här eller gå vidare, men vi (jag) var sugna på riktigt tyskt käk så vi begav oss. Det här var iallafall ett riktigt schysst ställe med förhållandevis mycket öl. Framförallt var det mycket öl i jämförelse med resten av stan. Härligt med bevis på att tyskarna också vill utvecklas! 

Nästa och sista stoppet: Gröninger Braukeller.

onsdag 10 april 2013

Öl i Hamburg del 2: Joh.Albrecht Brauhaus

På lördagen vaknar vi förhållandevis sent och kommer inte ut från hotellet förrän efter 10, vilket är rätt sent för att vara oss. Men det är väl positivt att man sover bra, eller? Hotellet i fråga hette Grand City Hotel Hamburg Mitte och låg lite avsides från stan, typ i ett kontorsområde eller hur man ska beskriva det.. Det var inte industriellt och det var inte bostadshus, mer som ett företagsområde typ. Men det var bra iallafall, fräscht och fint även om det såg ut som en betongklump utifrån och 10-15 minuters gång till centrum, och inte alltför dyrt.

Och på tal om att gå så tyckte vi båda att Hamburg faktiskt inte var så värst stort som vi väntade oss, det är ändå Tysklands näst största stad. Avstånden mellan hotellet, stadscentrum, Reeperbahn och dom olika ölställena vi besökte var inte värre än att man kunde traska runt så länge vädret höll sig i schack. Inte som Berlin exempelvis, där krävs ändå en cykel för att man ska kunna ta sig runt ordentligt utan att slösa för mycket tid på transport. Jag tror att det längsta vi gick under helgen var 30-40 minuter, vilket ändå får ses som överkomligt.

Vi strosade i vilket fall som helst runt i lite butiker i stan en stund innan vi började sakta men säkert bege oss ner mot Joh.Albrecht Brauhaus, en liten bryggpub som ligger några kvarter från rådhuset.


Det finns egentligen inte så jättemycket att säga om stället mer än att det var riktigt fräscht och fint! Ljusa lokaler, stora kopparpannor inne i puben och skön utsikt över kanalen. När vi kom in var det runt lunchdags och det satt ett gäng danskar och drack öl vid ett bord, några andra fanns även i lokalen men det var ganska tomt i övrigt.

Vi hade ätit frukost typ en och en halv timme tidigare så vi var inte hunriga, annars såg maten rätt schysst ut. Istället blev det vars en öl, tjejen tog en veteöl och jag en dunkel.. Veteölen var typiskt tysk med mängder av skumbanan och kryddpeppar, en bra tysk veteöl helt enkelt. Dunkeln tyckte jag var ännu bättre, riktigt maltsöt och ganska fyllig, precis som jag vill ha mina dunkels.




Jag hann även med en av deras helles lager som var en ganska medioker historia. Mycket malt, bröd och en hint av citrus. Vi satt där ändå ganska länge då detta faktiskt var det enda stället under dagen som hade wi fi. 

Tyskland är bra lustigt ibland, jag menar.. Pubar och affärer i en stad med runt två miljoner invånare, och många av dom har varken wi fi eller tar kort? Och så dubbar dom sina TV-program vilket för mig är ett mystierum år 2013. Lite förlegat på något sätt, men vad ska man göra? Det blir ju mer tid över för öl iallafall!

Solen började skina på ganska bra och vi började sakta men säkert bege oss ner mot Reeperbahn.

tisdag 9 april 2013

Öl i Hamburg del 1: Shopping på Bierland

Hamburg är en stad jag bara passerat i förbifarten på väg hem från vår lilla eurotrip för ett par år sedan, men med tanke på att det ligger runt 5 timmar hemifrån oss så är det nästan konstigt att vi inte tagit en weekend där tidigare. Jag menar, det är ju tillochmed närmare än Stockholm för oss skåningar. Därför tänkte vi ta tillfället i akt och faktiskt ta den där weekenden nu när vi ändå skulle ner och handla inför det stundande bröllopet.

Jag kompade ut ett par timmar tidigare från jobbet i fredags och vid 13-tiden satte vi oss i bilen med kurs söderut. Vi anlände i Rödby lagom till båten som gick 15.15 och var således i Tyskland redan precis efter 16, ungefär två timmars körning till sen var vi i Hamburg! Jävligt smidigt faktiskt, framförallt om man dessutom har Brobizz och kan glida förbi dom långa köerna med folk som betalar manuellt vid bron och båten. 

Väl framme i Hamburg började vi leta oss inåt stan vilket inte var det lättaste.. Nog för att det är en storstad och man kan förvänta sig en del trafik, men det var fan lika jobbigt att köra här som i Bryssel! Enkelriktat åt alla möjliga håll, förbannade tyskar överallt som skulle fram, tusentals trafikljus och mycket suspekta korsningar.. Vilket jag ändå tycker är konstigt då Berlin är lika enkelt att köra i som Ängelholm, typ. Men men.

Vi skulle checka in på hotellet, men vi hade skrivit ut en karta sedan tidigare och såg att ölbutiken Bierland som jag ville besöka verkade ligga lite avsides, så vi kunde lika bra passa på att köra dit innan vi checkar in.. Så slipper vi gå den biten iallafall. Sagt och gjort, och några minuter senare anlände vi till den lilla butiken på Seumestrasse 10.


Väl inne i butiken blev vi bemötta av ägarinnan som kan vara en av dom vänligaste människorna jag någonsin träffat. Med ett stort intresse för öl så hjälpte hon oss med vad vi än ville ha, guidade oss runt den lilla butiken, småsnackade om allt möjligt på sin knackliga engelska och hela tiden med ett leende på läpparna. 

På Bierland finner vi mängder av tysk öl jag aldrig sett tidigare. Mycket traditionellt så som bockar, zwickelbier, keller bier och steinbier, men även mängder av veteöl, pilsner samt en ganska stor mängd internationell öl från bland annat Sierra Nevada, Sam Adams,  och så vidare. Jag strosade runt i den lilla butiken en stund och plockade på mig den ena tyska ölen efter den andra, dom allra flesta till mycket förmånliga priser (dom internationella var av naturliga skäl lite dyrare, men det är ju inte dom jag var ute efter ändå).. 



Dom flesta låg mellan £1.20 - £3.50, där dom dyraste är väldigt icke-traditionella nya tyska hantverksöl från bland annat Hopfenstopfer och Schoppe som brygger ett par helt okej IPA's, bland annat. 

Ett tiotal öl fick följa med därifrån, och det är väl värt att notera att dom inte tar kort utan det är cash som gäller. Av någon konstig anledning så är det många tyska ställen som bara tar kontanter, så tänk på att alltid ha det på er. Vi tog ut typ £150 och hade på oss vilket räckte jävligt länge då ölen i Tyskland sällan är särskilt dyr, även ute på puben.

Efter shoppingen körde vi upp till hotellet och checkade in, gick en runda ner i stan och tog en bit mat.. Inget speciellt, sen tillbaka för lite välbehövlig sömn. Morgondagen bjöd på en lite längre runda med stopp på tre ölställen, men det får ni läsa mer om i senare inlägg!

måndag 8 april 2013

Mjödmåndag: B. Nektar Wildberry Pyment

I väntan på rapporten från Hamburg och annat skoj så kör vi vidare på mjödet nu när det är måndag och allt. Det har varit lite segt dom senaste veckorna från min del då jag inte har funnit så värst mycket tid att skriva riktiga inlägg här på bloggen, dock är det betydligt mer aktivitet på facebooksidan.. Som vanligt. Aja, nu blir det bättring på det! Dels så kommer Hamburg-inläggen, sen har jag lite roliga öl att recensera, mat att laga och så händer det ju saker titt som tätt nu på våren. Men vi börjar med ett mjöd!

Det tredje mjödet i räkningen kommer även detta från B.Nektar (vi har ju ett gäng att recensera så det blir en del från dom, men även Mjödhamnen och lite annat är på gång) och heter Wildberry Pyment. 

Som hemsidan säger så är det ett semi-sött mjöd gjort med klöverhonung, shirazdruvsaft, naturligt koncentrat från vilda bär och är deras populäraste mjöd. Det finns även tips om att man kan göra sangria på det, eller servera med is som en wine spritzer, men vi föredrog att prova det helt för sig själv.


Mjödet är djupt rosenrött utan något som helst skum. Riktigt, riktigt häftig färg!

Doften är parfymerad och innehåller mängder av intryck så som röda druvor, honung, rosé-, krydd- och svartpeppar, rosor, mandelmassa, marsipan och vanilj. Som ett fint och sött rödvin skulle jag nog vilja jämföra det med.

Mycket blommigt och sött med mängder av röda druvor, halm, övermogna röda äpplen, plommon och körsbär, lingon och massor av björnbär, lite som bärsylt. Grymt bra balans och smakerna kommer i vågor efter varandra, hela tiden. Efteråt kommer en värmande alkoholhetta, riktigt mysigt. 

Kan mycket väl vara det bästa mjöd jag smakat hittills, helt otroligt fruktigt med en galen balans. Grymt gott.

tisdag 2 april 2013

Brekeriet Breidur

Den senaste i raden av Brekeriets skapelser släpps idag på Systembolaget. Brekarna har bland annat haft med sig den på Linköping Beer Expo, så några av er har kanske redan provat den. Dock var jag inte där, utan själv fick jag min flaska av Christian häromdagen och har varit riktigt nyfiken ända sen jag hörde talas om den för en tid sedan.. Och igår kunde jag inte hålla mig längre. 

Breidur heter den och det betyder för övrigt helt enkelt "brett" på isländska. Brett som i bred alltså, inte brettanomyces.. Det är ju inte första gången det kommer ordvitsar från Brekeriet, alla som minns namnet på deras julöl vet vad jag pratar om.. Kanske ölsveriges mest fyndiga namn hittills. Nåväl, till Breidur!

Christians egna ord om ölen räcker gott och väl som presentation;
"Breidur är en ljus och frisk saison som har sekundärjäst tillsammans med mango och äpplen (70/30). Huvudjäst med brett, som tillsammans med frukten har gett fruktigt och brettigt öl."


Utseendemässigt har vi en halmgul och grumlig öl med en ganska liten men kompakt helvit skumkrona. 

Den karakteristiska doften från bretten finns naturligtvis, men ackompanjeras av riktigt fruktiga toner av gröna äpplen, halm och äppelcidervinäger. Väldigt "stalligt" och påminner mycket om fransk cider.

Munkänslan är stickig och fyllig och även här påminns vi om fransk cider, samtidigt som bretten ger en hel del funkiga toner. Liksom doften är det väldigt fruktigt med torra äpplen, äppelcidervinäger och en riktigt skön syra i bakgrunden. Mangon känner jag inte av direkt men misstänker att den bidrar till en hel del av fruktigheten. Elegant och riktigt gott, lite som en hybrid mellan fransk cider och saison tycker jag nog man kan säga. 

Den släpps som sagt idag på Systemblaget och finns i butikerna Staffanstorp, Entré och Hansa, men går naturligtvis att beställa över hela landet. 60 riksdaler går en flaska på och det kan tyckas vara saftigt enligt vissa, men om ni gillar fransk cider, saison och Brekeriets öl överhuvudtaget så kommer ni inte att bli besvikna tror jag. Beställ en eller två, prova, och om ni gillar är det ju bara att beställa fler. Jag ska ha ett par stycken iallafall.

En skånsk saison i förgrunden och ett vackert Öresund i bakgrunden. Poesi.

måndag 1 april 2013

Mjödmåndag: B. Nektar Zombie Killer

Dags för inlägg nummer två i denna följetong om Mjöd, missade ni första posten hittar ni den här. Jag som skriver idag går väl oftast under alias Blafa och är Kristophers vän och villiga vapendragare, jag har tacksamt tagit emot erbjudandet att varannan vecka få skriva av mig och delge mina tankar och upplevelser kring inmundigandet av dessa drycker. 

Precis som hos Kristopher finns även hos mig ett nyvaknat intresse för denna ljuva honungsdryck och jag ser fram emot att smaka mig igenom det breda och synnerligen intressanta sortiment av mjöd som finns tillgängligt idag om man bara lägger manken till. Min tidigare erfarenhet av mjöd sträcker sig till en drös polska varianter och några smakningar ur Mjödhamnens sortiment, den är alltså inte särskilt stor, något som gör detta projekt extra givande!

Nog om det! Låt oss se närmare på drycken i fråga denna måndag. Zombie Killer kommer likt förra veckans mjöd från B. Nektar och är en lätt Cyser, en blandning mellan honung och äppeljuice som låts jäsas tillsammans, alltså något som ligger väldigt nära en cider. Dessutom går mjödet under benämningen sessionable då alkoholstyrkan ligger på låga 6%. 

Zombie Killer släpptes som ett experiment våren 2011 men succén var tidigt ett faktum, långa köer och ett guld på Mazer Cup (den största internationella mjöd tävlingen) i “Sessionable”-klassen, gjorde att mjöden snabbt fann en fast plats i sortimentet. Inte nog med att Zombie Killer jäses med äppeljuice, i denna bryggd tillsätter man även en riklig skörd körsbär något som märks både i smak och färg. Ska vi ta och se närmare på anteckningarna?


Drycken jag slår upp i glaset är helt klar och ljust orange-rosa i nyansen, persikofärgad är ett ord jag längtat efter att få använda, mjödet är dessutom skumlöst och aningen visköst. Ur glaset blommar en söt doft, fylld av honung och äpplen med lätta gräsiga toner, en mjuk bärig doft och aningar av körsbär och kärnfrukter finns hela tiden närvarande men dessa förpassade till bakgrunden. 

Kroppen är stor och bär en antydan till den skarpa honungssötma som ofta återfinns i många mjöd, en lätt fin kolsyra får dock mjöden att kännas vinös och elegant. Äpplesmaken framträder i fin balans tillsammans med körsbären och honungstonerna skänker sötma och djup. Avslutet är torrare men en med en lång eftersmak av äppelcider och örtig honung. En komplex, fyllig och genomtänkt mjöd med härliga dofter och smaker. 

Påminner delvis om sofistikerad alkoläsk eller cider men då smakerna känns så välplacerade och naturliga lägger sig Zombie Killer i elegantare skikt. Uppfriskande och läskande, som gjort för våren och sommaren, något som vore väldigt roligt att se på den svenska marknaden!

Jag lyfter på hatten och tackar för mig, nästa vecka är Kristopher tillbaka med ett mjöd blodrött i färgen!