torsdag 20 juni 2013

73 år gammal öl - In de Oude Pruim 1940

Det här med att lagra öl är rätt intressant. Det är något som dom flesta av oss ölfantaster gör i mindre eller större utsträckning skulle jag vilja påstå helt säkert utan att ha kollat upp någon statistik. Kanske är det några imperial stouts man köpte på sig för ett par år sedan, några gamla lambics eller barley wines som står någonstans där hemma och samlar damm, eller ett par gamla belgare som lite då och då dyker upp i redan lagrat tillstånd på Systembolaget, som Chimay 2003 exempelvis gjorde häromsistens.

Själv så lagrar jag dock inte så värst mycket, även om några öl ligger här och tar plats.. Framförallt då för att jag inte hittar tid att dricka upp dom på grund av allt annat kul som ska drickas, men vissa av dom är väl lite experiment också får jag erkänna. En som däremot lagrar öl är min gode vän Magnus, känd från Elixir Wine och före detta TWC Dryckesutbildning. Varje gång man är hemma hos Mange så bjuder han på gamla öl, vissa äldre än andra..

Och förra helgen var ett sådant exempel. Jag och ett gäng ölnördar hade blivit inbjudna till att dricka öl och käka korv i Vellinge, och något sådant är det svårt att tacka nej till naturligtvis. Exakt vilka öl som skulle drickas avslöjades inte förrän vi var på plats, men jag tror inte att någon av oss gick därifrån besviken. Snarare tvärtom.



Efter lite blandade grejer som till exempel Saison Dupont Dry Hopping 2013, Amager Double Black Mash (sprillans ny imperial stout från Amager, håll utkik efter denna, helt fantastisk), Xbeeriment Black Force One Bourbon Barrel, Mikkeller Stella 4 och en vertikalprovning av åtta olika fatlagringar av Hof Ten Dormaal Barrel Aged Project Brew var det äntligen dags för eftermiddagen att kulminera i en öl som var inte mindre än 73 år gammal.

73 år, det är fan helt galet. Hur ofta får man dricka en öl som är äldre än ens föräldrar? Och för några av er kanske tillochmed era far- och morföräldrar. Från en början trodde vi att detta skulle vara en geuze då det var ett vitt streck på flaskan (innan man började använda etiketter skiljde man på geuze och kriek genom ett vitt streck på geuze och ett rött på kriek), men när vi började smutta och analysera så var det flera stycken som märkte av en viss fruktighet.. Då såg vi att det stod kriek på den sönderruttnade korken. Felmärkning eller solblekning, ingen aning. Men hur var den då, mer än fruktig?


För det första så var den faktiskt otroligt välbehållen. Sur, komplex, något platt men inte helt död, och framförallt så fanns det en hel del körsbärssmak kvar. Det var väldigt oväntat faktiskt då det första fruktlambics brukar förlora är just fruktsmaken. Dock skrev ölgurun Tomas Danko en förklaring på BeerSweden-forumet till varför just körsbär och andra stenfrukter behåller sin smak i många år:

"Det finns ett ämne (amygdalin, men även andra föreningar) i stenfruktkärnor som främjar produktionen av benzylföreningar (benzylacetate främst) och vissa estrar (vilka smakar bär och frukt, typ jordgubbe mm, inte de vanliga typ isoamyl etc)) i kombination med Brettanomyces Custersii.

Old school-metoderna när man lagrar på hela klarbär/moreller resulterar i detta vilket blir en viktig del av smakkaraktären. En teori kan vara att dessa ämnen finns kvar långt senare vilket då skulle förklara varför just kriek tenderar smaka väldigt bärigt många år senare jämfört med andra varianter (vindruvor, hallon, smultron) där allt är som bortblåst efter ett antal år.

Källa: http://onlinelibrary...CC7DC18D.d03t04"

Även om jag inte är så bra på dom vetenskapliga termerna så var det intressant att få en förklaring till varför just körsbärsöl är något av det bästa att lagra. Tack för det Danko!

Det var minst sagt en upplevelse att få prova så gammal öl, och jag tyckte tillochmed att den var bättre än båda dom två andra gamla lambics vi provade samma dag (Lindemans Geuze 1996 och Boon Geuze 1996), vilket är jävligt häftigt. Tusen tack till Mange som styrde upp det här, helt makalöst. Tack!

Inga kommentarer: