Kornmalt & Humlekottar

Vi vaknar pigga och glada i Sacramento och tänker att vi borde ge oss iväg tidigt då vi hade ett par timmar framför på vår väg till mytomspunna Reno. Visst, Reno ligger ju i Nevada och inte i Kalifornien men det var ändå så pass "nära" att vi kände att vi lika bra kunde ta en sväng dit då vi inte hade tid att dra ända ner till Las Vegas. Reno har ju ändå en sorts mystik kring sig, inte på samma sätt som Las Vegas med sin "what happens in Vegas, stays in Vegas", men på ett annat sätt tycker jag.. Man har ändå hört en hel del musik där dom nämner Reno och det är liksom lite okänt territorium på något sätt. Vi hade fått en varning innan vi åkte dit att det tydligen skulle vara ganska sunkigt.. Nåväl, vi begav oss ändå, varför inte liksom? Vi körde genom skogar och berg och märkte hur naturen skiftade ganska snabbt, en hel del backar och vår lilla Yaris fick kämpa. Efter en tid kommer ut på vad som närmast kan liknas vid en slätt, väldigt lite växter och det såg ...

Efter en god natts sömn (nåja, så bra som man kan sova på ett halvsjabbigt hotell då) vaknar vi och beger oss utåt ganska snabbt. Något hungriga och så visste vi inte riktigt vart vi skulle gå så vi traskade lite längst med Market Street och hoppades finna något där. Vad vi fann var, till min stora förtjusning, ett ställe med en massa olika sorters korv i olika former och lite andra varianter på frukost. Även om sambon inte var lika övertygad så bestämde vi oss för att slå oss ned där på uteserveringen. Rostat bröd till henne och en lönnsirapskorv med stek ägg, ost och Yukon Gold-potatis till mig. Till detta ett glas grapefruktjuice och ett glas New Belgium Ranger IPA. Till frukost tänker ni? Jag skulle ju ändå inte köra någonstans säger jag! Korven var jävligt fin också, den feta osten gick fint ihop med den riviga beskan i ölen. Mätta och belåtna begav vi oss vidare ut i stan. Jag visste att San Francisco skulle vara backigt, men detta var ju helt vansinnigt. Innerstan har väg...