måndag 19 september 2016

The Pacific Northwest del 11 - Mycket mer öl och hemresa

Andra dagen i Portland och sista dagen på resan började vi med frukost på Bowery Bagels. Rökt lax med cream cheese på jalapeñobröd, helt perfekt. Varför är inte bagels större i Sverige än vad det är? Sjukt gott ju.


Efter frullen gick vi en runda i stan och sen bort mot den östra sidan av floden med ett stopp på Portland Saturday Market.

Precis som namnet avslöjar är det en marknad som bara är på lördagar, och här fanns precis vad som helst. Väldigt mycket hemgjort, eller handcrafted som amerikanarna vill kalla det. Bara man benämner vilket skit som helst som craft så säljer det. Marknaden är ganska stor och var precis som en svensk marknad fast med amerikanska prylar helt enkelt. Lite mat och öl fanns också, och väldigt mycket marijuanaprylar (lagligt i Oregon sedan två år tillbaka).



Vi strosade runt här i en timmes tid ungefär innan vi tog oss över floden och först ett stopp på EVO, en jättestor skate- och surfbutik på SE Martin Luther King Jr Blvd. Massa snygga kläder och annat, även om det var ganska dyrt. Men men, efter det traskade vi ner till första bryggeriet för dagen, Hair of the Dog!

Trevlig bryggpub där man såg hela bryggeriet i bakgrunden. Stor bar och väldigt luftig lokal, liten uteservering utanför och gott om folk trots att man öppnade bara 30 minuter innan vi kom dit. Tjejen bakom baren var hjälpsam och trevlig trots att hon var ensam där.


Några av deras standardöl intogs, Little Dog, Ruth och Fred bland annat. Ville ha ett glas Blue Dot som är så attans god men den var slut för tillfället tyvärr. 

Det började kurra i magarna och det fanns mat att köpa på plats men inget vi var sugna på för tillfället så vi gick ett halvt kvarter till Boke Bowl och käkade lite ramen och dumplings istället. Helt okej mat, inget speciellt men funkade som bukfylla. 

Vi bestämde oss för att börja gå upp mot Cascade som ligger en 10 minuters promenad därifrån.


Förhållandevis liten bryggpub men med stor uteservering. Väldigt informativ personal som berättade om varje öl man köpte (gick bara att köpa två samples åt gången per person, oklart varför?) men det kändes lite stressat med all information. Det är så klart bra att dom berättar vad man dricker, men när personalen är märkbart stressad blir det bara obekvämt.

Ölen är över lag okej på Cascade, men dom är gravt överskattade i Sverige tycker jag. Dom blev ju väldigt populära för ett par år sedan när deras öl var ganska svåra att komma över och man fick byta sig till grejerna i stort sett, och då det inte fanns så mycket annan amerikansk suröl på marknaden var det ju skithäftigt.. Men idag vete tusan om dom håller måttet på riktigt. 

Deras största problem tycker jag är att all öl är så attans stark. Det var runt ett 20-tal fat på bryggpuben och jag tror att jag såg två eller tre som var under 7% ABV, max. Många låg på mer än 10% vilket gjorde dom väldigt spritiga och i kombination med den fräna vinägersyran många amerikanska surölsbryggerier tampas med blir det ingen trevlig upplevelse. 

Så mitt omdöme får väl bli ett tveksamt "nja". Några öl var okej men resten var inte speciellt bra, finns betydligt bättre bryggerier i Portland att lägga sin tid på.

När vi skulle gå vidare fick vi av en ur personalen tipset om Commons Brewery som ligger bara ett par kvarter därifrån. Det fanns med på min lista av bryggerier att besöka och jag hade sedan tidigare läst att det ska vara bra men jäklar, vilka öl!




Först och främst var bryggpuben i sig väldigt trevlig. Stor lokal med bryggeriet och fatlagring bakom baren, väldigt clean och fräsch serveringsdel med ett mycket snyggt, gammaldags industriellt stuk med tegel i baren. Jag är en riktig sucker för tegel. Högt till tak då det verkar vara en gammal lagerbyggnad, riktigt jäkla snyggt helt enkelt. Mycket trevlig personal dessutom.

Ölen var som sagt väldigt bra också. Vi provade väl knappt hälften av de som fanns tillgängliga ungefär och samtliga höll mycket hög klass, framförallt saisons och humledrivna öl. Bland annat drack vi två av resans absoluta toppöl här. En precis lagom torrhumlad kellerbier med perfekt balans mellan det lite dammiga som en kellerbier ska ha och den fruktiga humlen, och en saison med ananas som var helt sanslöst god. Konstigt nog smakade den Piggelin, men herregud vilken öl. En sån öl man kan dricka om och om och om igen utan att tröttna. 

Vi satt kvar ganska länge och efter en tid började det fyllas rätt ordentligt med folk så vi gick vidare. Det blev lite planlös vandring en bit norrut tills vi gick rakt in i ett block party som ett skivbolag anordnat. Hela kvarteret av avspärrat och från området hördes rejält brölande från banden som lirade. Vi blev jäkligt sugna på att dra in och hänga men valde att vänta lite och sätta oss på Burnside Brewing Co som låg precis på andra sidan festen, och på uteserveringen hörde man banden klart och tydligt ändå så det blev precis lagom för oss.


Burnside var helt okej, både puben och ölen. Bäst var deras Burnsida IPA tyckte jag, fullproppad med amerikansk humle men lite väl maltig för min smak. Men ja, över lag var det helt okej.

Vi stannade inte jättelänge utan valde att gå vidare till Base Camp Brewing istället. På vägen dit gick vi förbi flera tältläger för hemlösa, det finns verkligen sjukt mycket hemlösa i Portland. Dom håller sig för sig själv så det stör ju inte direkt men det är svårt att undvika att tänka på hur befolkningen mår i detta landet ibland.

Nåja, några kvarter till sen anlände vi till Base Camp. Stor lokal med högt till tak även här och en massa fat att välja mellan. Väldigt mycket folk men lokalen var som sagt rymlig och svalde en hel del människor, plus uteserveringen som kunde hålla en del folk där med. Dom var bra bemannade bakom baren så trots att det var mycket öldrickare här tog det inte lång tid innan man fick service.



Vi tog in ett par olika öl och slog oss ner i ett hörn. Genomgående bra öl, roligast var deras S'mores stout där man satte fast en marshmallow i glaset likt en citronskiva och brände av. Ölen var lite väl rostad för att det skulle funka klockrent med den söta marshmallown, men kul idé och ölen var i övrigt väldigt god. 

Efter Base Camp bestämde vi oss för att ta oss ner till stan igen för en välbehövlig halvtidsvila på hotellet. Vi gick inom en random jourbutik och köpte med ett par öl att mumsa på, jag fick med mig en riktigt färsk burk IPA från Gigantic Brewing bland annat. Smarrigt minst sagt.

Efter att ha samlat krafterna lite grann begav vi oss åter ut på stan, först riktigt god pizza och öl på Sizzle Pie och sedan till Dante's där vi kollade på Poison Idea och hinkade PBR resten av kvällen. Mycket bra avslutning på en mycket bra resa med andra ord.


Vi kom i säng lite senare än vad vi tänkt så vi fick nog inte önskad mängd sömn, men det gjorde inte så mycket för hela söndagen vigdes åt hemresan ändå (bland annat 8 timmar i Amsterdam där den största delen av tiden spenderades på Beer Temple så klart).

Något jag även vill nämna är hur mycket öl det finns på Portlands flygplats. Oregon tar stor stolthet i sin ölkultur vilket är helt fantastiskt och verkligen återspeglas på flygplatsen. Flera butiker sålde öl från staten, och det var inte ett par bryggerier bara utan säkert 10-15 stycken fanns representerade. Riktigt häftigt.

Nåväl, slut på reserapporteringen för denna gången. Hoppas det smakat!

onsdag 7 september 2016

The Pacific Northwest del 10 - Öl och arkadspel i Portland

Så var det fredag! Och näst sista dagen på resan. Lite vemodigt men ändå lite skönt. Vi skulle lämna bilen 14.00 i centrala Portland så på vägen in till stan stannade vi till på en stor premium outlet i Beaverton för frukost och lite mer shopping. Vid 13-tiden bestämde vi oss för att ta oss till biluthyrningen vilket skulle ta typ en kvart att köra.. Men tji fick vi, för jäklar vad mycket trafik det var. 

Lite försening ska man ju alltid räkna med men detta var löjligt. Så istället för 15 minuter tog det runt en timme att ta sig in och frustrationen var total, men så fort bilen var avlämnad och vi kunde traska bort till hotellet släppte det mesta igen. Äntligen incheckade i the hipster capital of the world - Portland!

Vi bodde på The Society Hotel i Chinatown, väldigt centralt med flera riktigt bra barer precis i närheten. Vi hade på förhand bestämt att fredagen skulle spenderas på den västra sidan floden och lördagen på den högra. Det är inga jätteavstånd att gå oavsett men ändå skönt att dela upp dagarna då det är så många ställen man vill besöka.

Första stoppet blev middag på Deschutes Public House på NW Davis Street. Väldigt, väldigt stor bryggpub och restaurang som såg helt fullpackad ut men vi lyckades knipa åt oss ett bord. Jag tog en av veckans specialare som var en crab roll och till den en öl- och ostsoppa ackompanjerat av en riktigt färsk och fruktig pale ale. Frugan körde på en laxsallad med rostade kikärter, fetaost och en mycket välbalanserad suröl till det. Riktigt bra mat, mycket bättre än väntat.



Mätta och belåtna var vi sugna på mer öl, vilket inte var svårt att hitta.. Bara två kvarter bort finns Fat Head's Brewery, en bryggpub modell större med en jäkla massa fat. Även här serveras mat så en stor del av lokalen är serveringsyta men då vi redan käkat beställde vi en liten flight och slog oss ner på uteserveringen istället. 


Jag följde samma mönster som tidigare på resan och körde på suröl och humliga öl och blev inte besviken. Deras flaggskepp Head Hunter IPA är helt fantastisk, en öl jag hade kunnat dricka många av trots att den ändå ligger på 7,5%. Klibbig men ändå fräsch, fruktig och välbalanserad. Nästan alla ölen vi drack var till belåtenhet, den enda som inte riktigt föll mig i smaken var en ginlagrad IPA som var alldeles för spretig. Men utöver det var det kanon, lätt en av de bästa bryggpubarna vi besökte i Portland.



Vidare blev vi sugna på cocktails och inte helt oväntat finns det en hel del bra cocktailbarer i Portland också, Clyde Common en av dessa. Nu hade det blivit eftermiddag och många ställen, inklusive detta, var helt fulla med after workare men vi lyckades få en plats i baren. 

En barrel aged Hanky Panky (söt vermouth, dry gin, Fernet Branca) blev det för min del, riktigt gott. Så gott att jag när jag kom hem beställde lite ekkuber från Humlegården och håller just nu på att "fatlagra" en flaska Boulevardier här hemma. Ska bli intressant att se om det ens kommer i närheten av den jag drack i Portland, eller om det blir platt fall. Tiden får utvisa.


Nästa stopp blev Baileys Taproom, en trevlig men ganska liten ölbar med 26 fat i toppklass. Finns väl inte så mycket mer att säga om det tror jag. Bra ställe, väl värt ett besök.

I samma gränd som Baileys finns Tugboat Brewing. Rätt coolt ställe, men ganska mörk lokal. Dämpad belysning, fördragna fönster och bokhyllor längst väggarna, fick lite studentpub/speakeasy-vibbar. Svårt att förklara, men ni kanske förstår vad jag menar. Annars får ni klara er ändå.


Bakom baren stod för övrigt en man som var vansinnigt lik Edward Blom, fast något mindre till volymen. Både till utseende, röst och manér hade han kunnat vara Edwards lillebror. Han hade hört detta tidigare ett par gånger fick vi veta, för när vi sa att vi var från Sverige frågade han om vi visste vem Edward Blom var. Kändes lite bisarrt, men kul!

Ölen på Tugboat var över lag helt okej, inga fantastiska skapelser men väl njutbara ihop med en liten tallrik potstickers och lite sällskapsspel. Skönt ställe över lag helt enkelt. 

Vi kände att det började bli dags att gå tillbaka till hotellet, dock med ett sista stopp på vägen.



Ground Kontrol är en arkad med mängder av klassiska spelmaskiner, allt från Donkey Kong till Tekken till Space Invaders till flipperspel, helt omöjligt att inte stanna till här. Att man sen har fem fat med lokal bärs gör ju inte ont heller (man börjar inte servera alkohol förrän efter 17.00 dock, så dagtid kryllar det var kids här). 25 cent per spel kostade det om jag inte missminner mig. Riktigt bra ställe!

Efter det var det dags att stupa i sängen med en lång lördag framför oss. 

torsdag 1 september 2016

The Pacific Northwest del 9 - Block 15, Pelican, de Garde

Något slitna efter gårdagens eskapader men i gott mod vaknar vi utvilade i Bend och sätter fart mot kusten genom Oregons fantastiska skogar. Slutmålet är Tillamook men med stopp i Corvallis och Pacific City på vägen.

Bara någon mil utanför Bend kör vi genom en stad som heter Sisters, som är helt magiskt mysig. Det är sannerligen något visst med amerikanska småstäder, framförallt när dom är så oerhört välbehållna. Lite som att köra rakt in i ett modernt cowboysamhälle. Hade gärna stannat här längre men vi hade lite annat på schemat så det får bli en annan gång. 

Vi fortsätter genom bergen och efter någon timme befinner vi oss i Corvallis, en medelstor stad bara några mil från kusten. Liksom de flesta andra städer kryllar här av bryggerier men vi hade bara siktet på ett egentligen - Block 15.



Jag har sedan tidigare provat deras suröl och dom är riktigt, riktigt bra så det var kul att stanna till och prova lite annat. En flight med fem öl beställdes in, mest sura och humliga. 

Samtliga höll fin klass, precis som väntat. Bäst var Sticky Hands DIPA, en av bryggeriets flaggskepp. Riktigt klibbig och tallig, precis så som man vill ha sin västkustöl. Surölen som serverades var även dom bra,  bland annat en med persika som var riktigt smarrig. Bryggpuben var över lag trevlig också, fräsch lokal och väldigt avslappnat med en massa locals som käkade lunch.


Dock skulle vi inte käka här utan tänkte istället ta vår lunch på Pelicans berömda bryggpub på stranden i Pacific City så vi satte oss åter i bilen och susade iväg i duggregnet.


Väl framme fick vi bord med utsikt över havet vilket och beställde in öl och lite käk. En po'boy med friterade knivmusslor för min del och pasta för frugan. Helt okej mat men inget jättekul, och detsamma gäller ölen. Inget som smakade illa men inget var nåt speciellt heller. Den mesta av hypen här ligger nog helt klart i placeringen av bryggpuben, och i deras helt sanslöst bra barley wine Mother of all Storms som släpps årligen..



Men det var kul att ha besökt oavsett, och med hungern släckt var vi tvungna att gå ner och doppa fötterna i havet.. Hur ofta får man chansen att frysa tårna av sig i Stilla Havet? Inte jätteofta, vilket är skönt för jäklar vad kallt det var. Ett gäng surfare chillade längre bort på stranden och några var ute och försökte fånga vågor, och även om dom hade våtdräkter på sig så såg det snuskigt kallt ut.

Nåja, vi kände oss klara här så vi körde upp till Tillamook och checkade in på hotellet. Inrättade och klara beställde mannen i disken en taxi som tog oss ut till de Garde Brewing som ligger i en företagsby vid flygplatsen utanför stan.. Det tog väl tio minuter med bil ungefär men det hade nog tagit upp mot en timme att gå hela vägen.


Och ja jäklar. Jag visste på förhand att detta skulle bli en topp på resan men jäklar vad bra dom är. Tio öl på fat varav fyra var gästöl. Vi kom dit knappt en timme innan stängning (de Garde stänger rätt tidigt, redan vid 19.00 torsdag, fredag, lördag och 17.00 på söndagar) men då det var rätt lugnt med folk hade vi gott om tid att prova oss igenom ölen. 

Apricot Bu, Houblon Peche, Anián, Biere Blue, Hose och The Unblended fanns av deras egna öl - samtliga absolut toppklass. Allra högst smällde Apricot Bu, Hose och The Unblended där den sista var den bästa av de tre. En oblandad suröl direkt från tankarna på lagret bakom oss. De Garde brygger på traditionellt vis med öppna kar och vilda bakterier, precis som de belgiska lambicbryggerierna och det är helt sanslöst bra öl.


Tydligen har bryggarna letat land och rike runt efter en plats med den bästa marken att ha bryggeriet på för att få rätt bakterier i ölen och hamnade här i Tillamook. Väldigt intressant bryggeri.


När klockan började närma sig 19-tiden var det dags att bege sig ner till stan igen. Samma taxi som vi tog ut kom och hämtade och tog oss ner till Pelicans bryggpub i centrala Tillamook. Eller ja, centrala och centrala, Tillamook är en väldigt liten stad där det nog inte händer mycket alls egentligen förutom bryggerierna. Det är en hel del turister här men det är till stor del på grund av vandringsleder och andra vildmarksaktiviteter i området. Och för Tillamook Cheese Factory så klart, en enorm ostfabrik i utkanten av stan.

Vi stannade kvar på Pelican resten av kvällen, hinkade in mer öl, lirade shuffle board och käkade varsin burgare. Både maten och ölen var bättre här än i Pacific City tyckte jag, konstigt nog. 

Här efter kom vi i säng ganska tidigt då vi hade lite att göra dagen därpå innan vi skulle lämna bilen på resans sista stopp - Portland!

söndag 21 augusti 2016

BRUS, Nørrebro

I onsdags blev jag och M2 och en hel drös danska journalister inbjudna till relativt nyöppnade BRUS i Nørrebro, Köpenhamn (slog upp portarna under CBC-veckan i våras) för rundtur och mer ingående information om hela konceptet med BRUS. 

När vi anlände vid 15-tiden välkomandes vi av Louise från To Öl och började titta runt. Både jag och M2 var på BRUS under öppningen men det var så väldigt mycket folk där då att man inte kunde få sig en riktig uppfattning om butiken och maten framförallt, och sen har det inte funnits nåt bra tillfälle för ett återbesök - förrän nu!

Efter en liten stund kom herr To Öl himself, Tobias. Vi fick varsin öl i näven (en av husets pale ales, Brus Willis.. Fantastiskt namn och väldigt god öl, härligt blommig och lättdrucken) och Tobias började berätta om ölen man brygger på BRUS och hela ekosystemet i huset.

Ett bryggeri, en restaurang, en bar och en butik som alla samspelar på ett eller annat sätt. Öl som serveras direkt från tankarna bakom baren, öl på lagring i tunnor som ligger i restaurangen, överbliven malt från bryggning som blir måltider och kakor i restaurangen, överblivna örter och frukter från maten som åker i ölen, husets hemmakomponerade cocktails på fat i baren och så vidare, kreativiteten flödar och allt ser jäkligt gött ut helt enkelt.


Utöver öl och cocktails experimenteras det också med fermenterad läsk och kombucha. Allt som BRUSar ska göras och serveras i huset. Under vårt besök fanns tyvärr ingen läsk, eller soda som danskarna säger, men jag ser fram emot att prova det när Tobias och gänget är tillräckligt nöjda med produkterna!


Efter att ha kollat in bryggeriet slog vi oss ner till bords i restaurangen, Spontan som den heter. Tobias fortsatte berätta om To Öl och BRUS och jag som alltid gillat To Öl väldigt mycket tyckte det var väldigt intressant att höra mer kring deras filosofi om hur dom anser öl ska smaka och vara.. Exempelvis om man gör en viss smaksättning så bör denna smaksättning vara med och höja ölen utan att ta över alltihop som det i många fall blir. Öl kan vara experimentell med tusentals olika smaker men To Öl vill ändå att grundsmaken ska vara just - öl. Man vill inte ha en öl som smakar apelsinjuice, man vill ha en öl med apelsintoner. Bra filosofi tycker jag!

Nästa öl som serverades var Wit is the new black, en veteöl med tillsatt lakrits, och i denna ölen förstod man verkligen hur Tobias menade. En välbalanserad, fyllig with med en fin balans mellan örtig sötma och beska, och med en lite salt eftersmak med lakritstoner. Mycket snyggt.

När Tobias pratat färdigt kom kökschefen Christian (tidigare kökschef på Michelinrestaurangen Marchal så förstår ni nivån det hela ligger på) och berättade lite om maten. Spontan serverar mat helt efter vad Christian vill laga i stort sett. Den ena veckan kan det vara en trerätters med enbart danska produkter och nästa vecka är det en åttarätters med den finaste fisken man kan få tag på. Prisläget varierar ju också därför och man vet aldrig i förväg vad som kommer serveras veckan därpå, men klassen på maten kommer alltid vara i topp. Tobias berättade även att när man startar en restaurang i dagens Köpenhamn förväntas man göra något med nordiska smaker, men så gör som sagt inte Spontan utan man går sin egen väg fullt ut.

Serveringen är uppbyggd som så att om man vill äta en hel middag sätter man sig så klart i restaurangdelen, men om man bara är sugen på snacks kan man få det serverat i bardelen. Dock är snacksen inte en liten påse jordnötter utan riktigt tillredda rätter från köket. Det första vi fick serverat var plommon inlagda i risvinäger och salt toppade med timjan och rotselleri toppad med isländsk timjan. Båda var goda men plommon var fenomenala i min bok, funkade så jäkla fint till veteölen.

Nästa öl som hälldes upp var Saving Private Sammy, en fullkomligt magisk black IPA, eller cascadian dark ale om man så vill. Denna ölstilen är svår att få till riktigt bra och det finns betydligt fler misslyckade varianter än drickbara, men när det väl blir bra så blir det väldigt bra och här slog To Öl bollen ur parken. Stor kropp utan att bli för mycket, otroligt blommig och fräsch i en vacker balans med de rostade och tunga eftersmakerna. Både jag och M2 var så pass imponerade att vi köpte varsin growler med hem. En av de bästa öl To Öl gjort, definitivt.


Efter lite mer diskussion dukades det upp ett helt gäng smårätter. Short ribs, surkål med bacon, kimchi och koriandermajonnäs bland annat, allt fermenterat och tillagat i köket så klart. 

Maten höll föga oväntat mycket hög klass. Ribsen var grillade till perfektion och hade en subtil BBQ-smak som passade riktigt bra med koriandermajonnäsen. Kimchin var rätt så spicy men väldigt god, och surkålen med baconen var helt fantastisk även den. Väldigt hög nivå, som sagt. Till maten serverades To Öl Gose to Hollywood, en torrhumlad gose med apelsiner. Har druckit den tidigare och den är väldigt fräsch, gjorde sig kanon till maten.

När maten var uppäten och ölen slunkit ner pratade vi lite innan vi skulle bege oss hemåt om den sprillans nya Copenhagen Öl & Whisky festival på Forum nästa helg som är den första i sitt slag i Köpenhamn. Med hjälp och inspiration av SBWF är det full fokus på öl, whisky och rom från torsdagen den 25e till lördagen den 27e Augusti. Vi fick med oss lite fribiljetter som kommer att lottas ut här på Kornmalt under nästa vecka, så håll utkik! 

torsdag 18 augusti 2016

The Pacific Northwest del 8: Bend, Oregon

Efter en natts (förvånansvärt bra) sömn i bilen körde vi vidare mot Bend i soluppgången. Fortsatt mäktiga vidder att köra genom även om bergen för tillfället bytts ut mot prärier. Efter många långa landsvägar som aldrig såg ut att ta slut gled vi in i Bend vid niotiden på morgonen och slog oss ner på en diner för full amerikansk frukost.


En intressant sak vi fick erfara på vägen var att man i Oregon inte får tanka sin bil själv mellan 06.00 på morgonen och 18.00 på kvällen, ytterligare en state law som inte är helt lätt att förstå sig på. Visst, det är väl gött att sitta kvar i bilen om det är dåligt väder eller what not, men det känns ändå så omodernt att man använder sig av ett system som vi i Sverige har skrotat sedan länge.

Nåväl, efter frukosten hade vi några timmar att slå ihjäl innan vi kunde checka in på hotellet som spenderades på outletområdet precis söder om stan. Det är verkligen en fröjd att shoppa i USA och jag kommer alltid hem med betydligt mer kläder än vad jag trott. Större storlekar och lägre priser, helt fantastiskt.

Vid lunchtid checkade vi in på hotellet och tog varsin välbehövlig dusch innan vi i raska steg tog oss till Sunriver Brewing för att kolla när Sverige fick stryk av Belgien och få i oss en bit mat.


Bend är en intressant stad, ölmässigt. Det bor ungefär 80 000 personer i staden och man kan stoltsera med inte mindre än 27 (!) bryggerier. Det är verkligen öl överallt. Bara på vägen genom stan gick hade vi kunnat gå inom 4-5 stycken till om det varit lite senare på dagen. 

Men åter till lunchen. Sunriver Brewing är ett bryggeri som ligger i Sunriver (no surprise there) en bit söder om Bend men som har en liten pub i Bend (eller Galveston som området heter) också. Mycket luftig och fräsch lokal, helt perfekt en varm sommardag som denna. 

Jag beställde en tallrik hot wings och ett stort glas Vicious Mosquito IPA och frugan tog friterad avocado och ett glas Fuzztail hefeweizen. Båda ölen passade jäkligt bra till respektive mat, blev en perfekt lättare lunch till matchen, även om fotbollen lämnade mer att önska..


Ytterligare ett par öl intogs här och vi fick varsin karta över Bend som man tagit fram med en drös bryggerier utmarkerade, klockrent när man vill prova och se så mycket som möjligt! 

Nästa stopp blev 10 Barrel Brewing som ligger i nästa kvarter. 10 Barrel var ett ganska litet bryggeri för ett par år sedan som köptes upp av AB Inbev (läs mer här), men som ändå håller fin klass på ölen tycker jag. Vi delade en rätt stor flight i skuggan på uteserveringen men stannade inte jättelänge då det var väldigt mycket folk på restaurangen och därför också ganska högljutt.



Vi begav oss vidare mot Good Life Brewing Co som ligger en 15 minuters promenad söder om 10 Barrel. Vi såg först inte var bryggpuben låg då den ligger inne på en gårdsplan där det finns fler restauranger och ett kafferosteri bland annat och svensk som man är vågar man inte bara gå in var som helst, men efter en liten stund skådade vi ingången.

Schysst lokal med högt till tak och stor bar. Gedigen fatlista med ett tiotal öl och om man inte var sugen på öl fanns det även cocktails att tillgå, ett av de få bryggerierna vi besökte som serverade sprit faktiskt. Dock hade vi redan druckit en del öl och vi hade en del öldrickande framför oss så vi avvaktade med drinkarna till ett senare tillfälle.


När vi kände oss klara på Good Life gick vi bara ut mot vägen igen och stannade där till på Cascade West Grub & Alehouse (inte relaterat till bryggeriet Cascade).

Jävligt skönt ställe. Dunkel belysning och fullproppat med locals som satt och hinkade bärs, dock inte Miller Lite som man hade kunnat förvänta sig utan naturligtvis en massa lokalt. Vi beställde varsin öl och fastnade vid ett av biljardborden ett tag. För min del blev det en pale ale från Crux Fermentation Project, färsk och humlig som sig bör. Behöver jag säga att vi trivdes som fiskarna i vattnet?


Vi hade lätt kunnat stanna här hela dagen men hade fler ställen att besöka och mer öl att dricka så vi fick bege oss vidare. En välbehövlig promenad senare gick vi förbi Deschutes gigantiska bryggeri som tyvärr var stängt för dagen, men på andra sidan Deschutes River hittar vi Craft Kitchen & Brewery.

En ganska stor bryggpub med trevlig utsikt över floden från uteserveringen. Ölen var helt okej men inget speciellt så vi satt inte kvar jättelänge. Istället fortsatte vi gå bort mot Crux som ligger en tio minuters promenad därifrån. På vägen dit gick vi förbi Immersion Brewing och ATLAS Cider, dock stannade vi aldrig till då vi kände att vi behövde få mer mat i magen och jag verkligen ville kolla in Crux innan solen började skymma. Men ja, som sagt.. Bryggerier överallt.


Utanför Immersion stod en food truck som precis höll på att stänga för kvällen så det blev en schysst burgare där, mycket bra timing för bara ett par kvarter där efter var vi på Crux som hade någon slags minifestival.. Eller familjedag var det kanske. Mycket folk var där oavsett. Och oerhört mysigt.



Vi började båda bli ganska trötta efter en lång dag med alldeles för lite sömn så det blev bara ett par öl här, dock väldigt skönt att chilla utomhus och kasta bönpåsar i kvällssolen. Och ölen var kanon så klart, men that goes without saying. Mycket bra avslutning på kvällen med andra ord.

På vägen tillbaka till hotellet tänkte vi svänga förbi Boneyard men dom hade stängt för dagen, plus att det var tydligen bara growlerfills på bryggeriet så vi hade inte kunnat dricka någonting där ändå. Lite trist tyvärr, men sånt är livet. Ytterligare en kort promenad sen var vi tillbaka på hotellet för välbehövlig sömn.