söndag 21 augusti 2016

BRUS, Nørrebro

I onsdags blev jag och M2 och en hel drös danska journalister inbjudna till relativt nyöppnade BRUS i Nørrebro, Köpenhamn (slog upp portarna under CBC-veckan i våras) för rundtur och mer ingående information om hela konceptet med BRUS. 

När vi anlände vid 15-tiden välkomandes vi av Louise från To Öl och började titta runt. Både jag och M2 var på BRUS under öppningen men det var så väldigt mycket folk där då att man inte kunde få sig en riktig uppfattning om butiken och maten framförallt, och sen har det inte funnits nåt bra tillfälle för ett återbesök - förrän nu!

Efter en liten stund kom herr To Öl himself, Tobias. Vi fick varsin öl i näven (en av husets pale ales, Brus Willis.. Fantastiskt namn och väldigt god öl, härligt blommig och lättdrucken) och Tobias började berätta om ölen man brygger på BRUS och hela ekosystemet i huset.

Ett bryggeri, en restaurang, en bar och en butik som alla samspelar på ett eller annat sätt. Öl som serveras direkt från tankarna bakom baren, öl på lagring i tunnor som ligger i restaurangen, överbliven malt från bryggning som blir måltider och kakor i restaurangen, överblivna örter och frukter från maten som åker i ölen, husets hemmakomponerade cocktails på fat i baren och så vidare, kreativiteten flödar och allt ser jäkligt gött ut helt enkelt.


Utöver öl och cocktails experimenteras det också med fermenterad läsk och kombucha. Allt som BRUSar ska göras och serveras i huset. Under vårt besök fanns tyvärr ingen läsk, eller soda som danskarna säger, men jag ser fram emot att prova det när Tobias och gänget är tillräckligt nöjda med produkterna!


Efter att ha kollat in bryggeriet slog vi oss ner till bords i restaurangen, Spontan som den heter. Tobias fortsatte berätta om To Öl och BRUS och jag som alltid gillat To Öl väldigt mycket tyckte det var väldigt intressant att höra mer kring deras filosofi om hur dom anser öl ska smaka och vara.. Exempelvis om man gör en viss smaksättning så bör denna smaksättning vara med och höja ölen utan att ta över alltihop som det i många fall blir. Öl kan vara experimentell med tusentals olika smaker men To Öl vill ändå att grundsmaken ska vara just - öl. Man vill inte ha en öl som smakar apelsinjuice, man vill ha en öl med apelsintoner. Bra filosofi tycker jag!

Nästa öl som serverades var Wit is the new black, en veteöl med tillsatt lakrits, och i denna ölen förstod man verkligen hur Tobias menade. En välbalanserad, fyllig with med en fin balans mellan örtig sötma och beska, och med en lite salt eftersmak med lakritstoner. Mycket snyggt.

När Tobias pratat färdigt kom kökschefen Christian (tidigare kökschef på Michelinrestaurangen Marchal så förstår ni nivån det hela ligger på) och berättade lite om maten. Spontan serverar mat helt efter vad Christian vill laga i stort sett. Den ena veckan kan det vara en trerätters med enbart danska produkter och nästa vecka är det en åttarätters med den finaste fisken man kan få tag på. Prisläget varierar ju också därför och man vet aldrig i förväg vad som kommer serveras veckan därpå, men klassen på maten kommer alltid vara i topp. Tobias berättade även att när man startar en restaurang i dagens Köpenhamn förväntas man göra något med nordiska smaker, men så gör som sagt inte Spontan utan man går sin egen väg fullt ut.

Serveringen är uppbyggd som så att om man vill äta en hel middag sätter man sig så klart i restaurangdelen, men om man bara är sugen på snacks kan man få det serverat i bardelen. Dock är snacksen inte en liten påse jordnötter utan riktigt tillredda rätter från köket. Det första vi fick serverat var plommon inlagda i risvinäger och salt toppade med timjan och rotselleri toppad med isländsk timjan. Båda var goda men plommon var fenomenala i min bok, funkade så jäkla fint till veteölen.

Nästa öl som hälldes upp var Saving Private Sammy, en fullkomligt magisk black IPA, eller cascadian dark ale om man så vill. Denna ölstilen är svår att få till riktigt bra och det finns betydligt fler misslyckade varianter än drickbara, men när det väl blir bra så blir det väldigt bra och här slog To Öl bollen ur parken. Stor kropp utan att bli för mycket, otroligt blommig och fräsch i en vacker balans med de rostade och tunga eftersmakerna. Både jag och M2 var så pass imponerade att vi köpte varsin growler med hem. En av de bästa öl To Öl gjort, definitivt.


Efter lite mer diskussion dukades det upp ett helt gäng smårätter. Short ribs, surkål med bacon, kimchi och koriandermajonnäs bland annat, allt fermenterat och tillagat i köket så klart. 

Maten höll föga oväntat mycket hög klass. Ribsen var grillade till perfektion och hade en subtil BBQ-smak som passade riktigt bra med koriandermajonnäsen. Kimchin var rätt så spicy men väldigt god, och surkålen med baconen var helt fantastisk även den. Väldigt hög nivå, som sagt. Till maten serverades To Öl Gose to Hollywood, en torrhumlad gose med apelsiner. Har druckit den tidigare och den är väldigt fräsch, gjorde sig kanon till maten.

När maten var uppäten och ölen slunkit ner pratade vi lite innan vi skulle bege oss hemåt om den sprillans nya Copenhagen Öl & Whisky festival på Forum nästa helg som är den första i sitt slag i Köpenhamn. Med hjälp och inspiration av SBWF är det full fokus på öl, whisky och rom från torsdagen den 25e till lördagen den 27e Augusti. Vi fick med oss lite fribiljetter som kommer att lottas ut här på Kornmalt under nästa vecka, så håll utkik! 

torsdag 18 augusti 2016

The Pacific Northwest del 8: Bend, Oregon

Efter en natts (förvånansvärt bra) sömn i bilen körde vi vidare mot Bend i soluppgången. Fortsatt mäktiga vidder att köra genom även om bergen för tillfället bytts ut mot prärier. Efter många långa landsvägar som aldrig såg ut att ta slut gled vi in i Bend vid niotiden på morgonen och slog oss ner på en diner för full amerikansk frukost.


En intressant sak vi fick erfara på vägen var att man i Oregon inte får tanka sin bil själv mellan 06.00 på morgonen och 18.00 på kvällen, ytterligare en state law som inte är helt lätt att förstå sig på. Visst, det är väl gött att sitta kvar i bilen om det är dåligt väder eller what not, men det känns ändå så omodernt att man använder sig av ett system som vi i Sverige har skrotat sedan länge.

Nåväl, efter frukosten hade vi några timmar att slå ihjäl innan vi kunde checka in på hotellet som spenderades på outletområdet precis söder om stan. Det är verkligen en fröjd att shoppa i USA och jag kommer alltid hem med betydligt mer kläder än vad jag trott. Större storlekar och lägre priser, helt fantastiskt.

Vid lunchtid checkade vi in på hotellet och tog varsin välbehövlig dusch innan vi i raska steg tog oss till Sunriver Brewing för att kolla när Sverige fick stryk av Belgien och få i oss en bit mat.


Bend är en intressant stad, ölmässigt. Det bor ungefär 80 000 personer i staden och man kan stoltsera med inte mindre än 27 (!) bryggerier. Det är verkligen öl överallt. Bara på vägen genom stan gick hade vi kunnat gå inom 4-5 stycken till om det varit lite senare på dagen. 

Men åter till lunchen. Sunriver Brewing är ett bryggeri som ligger i Sunriver (no surprise there) en bit söder om Bend men som har en liten pub i Bend (eller Galveston som området heter) också. Mycket luftig och fräsch lokal, helt perfekt en varm sommardag som denna. 

Jag beställde en tallrik hot wings och ett stort glas Vicious Mosquito IPA och frugan tog friterad avocado och ett glas Fuzztail hefeweizen. Båda ölen passade jäkligt bra till respektive mat, blev en perfekt lättare lunch till matchen, även om fotbollen lämnade mer att önska..


Ytterligare ett par öl intogs här och vi fick varsin karta över Bend som man tagit fram med en drös bryggerier utmarkerade, klockrent när man vill prova och se så mycket som möjligt! 

Nästa stopp blev 10 Barrel Brewing som ligger i nästa kvarter. 10 Barrel var ett ganska litet bryggeri för ett par år sedan som köptes upp av AB Inbev (läs mer här), men som ändå håller fin klass på ölen tycker jag. Vi delade en rätt stor flight i skuggan på uteserveringen men stannade inte jättelänge då det var väldigt mycket folk på restaurangen och därför också ganska högljutt.



Vi begav oss vidare mot Good Life Brewing Co som ligger en 15 minuters promenad söder om 10 Barrel. Vi såg först inte var bryggpuben låg då den ligger inne på en gårdsplan där det finns fler restauranger och ett kafferosteri bland annat och svensk som man är vågar man inte bara gå in var som helst, men efter en liten stund skådade vi ingången.

Schysst lokal med högt till tak och stor bar. Gedigen fatlista med ett tiotal öl och om man inte var sugen på öl fanns det även cocktails att tillgå, ett av de få bryggerierna vi besökte som serverade sprit faktiskt. Dock hade vi redan druckit en del öl och vi hade en del öldrickande framför oss så vi avvaktade med drinkarna till ett senare tillfälle.


När vi kände oss klara på Good Life gick vi bara ut mot vägen igen och stannade där till på Cascade West Grub & Alehouse (inte relaterat till bryggeriet Cascade).

Jävligt skönt ställe. Dunkel belysning och fullproppat med locals som satt och hinkade bärs, dock inte Miller Lite som man hade kunnat förvänta sig utan naturligtvis en massa lokalt. Vi beställde varsin öl och fastnade vid ett av biljardborden ett tag. För min del blev det en pale ale från Crux Fermentation Project, färsk och humlig som sig bör. Behöver jag säga att vi trivdes som fiskarna i vattnet?


Vi hade lätt kunnat stanna här hela dagen men hade fler ställen att besöka och mer öl att dricka så vi fick bege oss vidare. En välbehövlig promenad senare gick vi förbi Deschutes gigantiska bryggeri som tyvärr var stängt för dagen, men på andra sidan Deschutes River hittar vi Craft Kitchen & Brewery.

En ganska stor bryggpub med trevlig utsikt över floden från uteserveringen. Ölen var helt okej men inget speciellt så vi satt inte kvar jättelänge. Istället fortsatte vi gå bort mot Crux som ligger en tio minuters promenad därifrån. På vägen dit gick vi förbi Immersion Brewing och ATLAS Cider, dock stannade vi aldrig till då vi kände att vi behövde få mer mat i magen och jag verkligen ville kolla in Crux innan solen började skymma. Men ja, som sagt.. Bryggerier överallt.


Utanför Immersion stod en food truck som precis höll på att stänga för kvällen så det blev en schysst burgare där, mycket bra timing för bara ett par kvarter där efter var vi på Crux som hade någon slags minifestival.. Eller familjedag var det kanske. Mycket folk var där oavsett. Och oerhört mysigt.



Vi började båda bli ganska trötta efter en lång dag med alldeles för lite sömn så det blev bara ett par öl här, dock väldigt skönt att chilla utomhus och kasta bönpåsar i kvällssolen. Och ölen var kanon så klart, men that goes without saying. Mycket bra avslutning på kvällen med andra ord.

På vägen tillbaka till hotellet tänkte vi svänga förbi Boneyard men dom hade stängt för dagen, plus att det var tydligen bara growlerfills på bryggeriet så vi hade inte kunnat dricka någonting där ändå. Lite trist tyvärr, men sånt är livet. Ytterligare en kort promenad sen var vi tillbaka på hotellet för välbehövlig sömn.

tisdag 16 augusti 2016

The Pacific Northwest del 7 - Gardiner, Yellowstone, Boise

Efter ett par dagar i Montana var det nu dags att bege sig söderut en liten bit, mot Yellowstone! Efter att ha intagit ytterligare en söt frukost på hotellet (med en japansk dam vid bordet bredvid som var mer högljudd i sitt smaskande än jag någonsin erfarit tidigare) satte vi kurs mot nationalparken med ett stopp i den väldigt mysiga småstaden Gardiner precis norr om den norra infarten till Yellowstone.



Vi tog en snabb lunch i Gardiner, kycklingmacka för frugan och bisonburgare för mig, innan vi körde vidare. Rätt gott kött, påminner så klart om nöt men med en något "vildare" smak. Efter detta spenderade vi hela dagen i Nationalparken som sagt och då det är kanske inte så våldsamt intressant för er att sitta och läsa om svaveldoftande hål i marken, geysers och watikihjortar så bjuder jag på ett par bilder innan vi går vidare.






Vi spenderade natten i Idaho Falls som ligger precis öster om Yellowstone, och då vi redan ätit varsin burgare på Wendys på vägen var det bara att gå och lägga sig så fort vi hittat ett hotell.

Dagen därpå kom vi igång rätt så tidigt och lullade runt på Walmart i någon timme innan vi körde till Blackfoot för en av resans absoluta höjdpukter - Idaho Potato Museum!


Ja, det är precis så mäktigt som det låter. Potatisens historia, både i världen och i USA, odlingsmetoder, rekord, trivia och gud vet allt.. Definitivt ett måste om ni är i närheten!

Efter Blackfoot hade vi ungefär tre timmars körning till Boise som är huvudstad och största stad i Idaho med sina runt 600 000 invånare (medräknat förorter). 

Mycket större stad än de vi besökt på flera dagar, fick genast en "storstadskänsla" i jämförelse. Vi kryssade genom eftermiddagsrusningen och hittade en parkeringsplats på andra sidan gatan från första bryggeriet vi besökte i stan, Woodland Empire!



Så jäkla skönt ställe! Stor och snygg lokal, väldigt luftigt och svalt (en av de varmaste dagarna under resan, solen stekte på rätt bra). 16 öl på fat varav 12 av dessa var deras egna om jag minns rätt, och fyra gästöl. 

Jag började med ett stort glas Les Bois, en fantastiskt fräsch saison i klassisk vallonsk tappning. Helt perfekt törstsläckare i värmen. Vidare provade vi även ett par berliner weisses som också var riktigt bra, havrestouten Electric Warrior och deras flaggskepp City of Trees IPA.. Samtliga mer än godkända, definitivt ett av de bästa bryggerierna vi besökte under hela resan!

Efter att ha verkligen njutit av Woodland Empire en stund började det kurra i magarna och tyvärr fanns det ingen mat här så vi traskade istället bort till Bittercreek Alehouse beläget mitt i stan några kvarter bort.



Stor restaurang med väldigt stort utbud av fatöl, mycket lokalt vilket är kul så klart! Då värmen började avta något slog vi oss ner på uteserveringen och jag tog mig en flight och en Reuben sandwich medan frugan som var designated driver klapp ett glas kombucha och halloumitacos, riktigt nöjda båda två! Rekommenderas varmt om ni befinner er i stan.

Mätta och belåtna gick vi några kvarter åt andra hållet och fortsatte ner till Boise Brewing Co, ett ganska stort bryggeri som höll helt okej kvalitet på ölen. Inget att skriva hem om kanske men kul att ha besökt. Bäst var deras cream ale på nitro, riktigt krämig och blommig. Finfint.



Här efter var min tanke att besöka Barbarian Brewing som jag fick rekommenderat så vi körde upp mot bryggeriet som ligger i ett lite mer industriellt område en bit utanför innerstan, bara för att mötas av stängda dörrar. Tydligen var det semesterstängt (om jag minns rätt, för det ska egentligen vara öppet alla dagar i veckan). 

Vi vände på bilen och gled tillbaka några kvarter och hamnade istället på Bella Brewing, ett litet lokalt bryggeri i samma område.



Litet bryggeri som sagt, plats för ett 30-tal personer gissar jag, exkluderat uteserveringen. Nio öl på fat, gratis popcorn och simhopp på TV. Drack bland annat deras Wot's it 2 Ya?! IPA som var riktigt färsk och fin och Mahalo Melon, en wit med vattenmelon. Båda smarriga!

Efter att ha suttit här en stund och samlat kraft styrde vi bilen mot Bend, Oregon. Denna kvällen blev betydligt längre än vi förväntat oss då det var den enda natten vi inte lyckades hitta ett hotell längst vägen. Vi har aldrig haft problem med det tidigare, man kör alltid genom en massa småhålor med billiga hotell och motels men inte denna gången.. Vi körde så länge vi orkade och stannade sen på en ställplats för husbilar och somnade för natten. Vi körde för övrigt förbi ett ställe vid namn "Bates Motel" med en trasig neonskylt, lagom spooky..

torsdag 11 augusti 2016

The Pacific Northwest del 6 - Garnet ghost town och öl i Bozeman

Pigga och glada vaknar vi söndag morgon i ett soligt Missoula, intog frukost och satte sedan fart mot nästa stopp vilket skulle bli Bozeman. Men på vägen dit hade vi en avstickare till Garnet ghost town, en gammal guldgrävarby som ligger en bit upp i bergen.


 Istället för att ta I-90 österut körde vi på den lite mindre men väldigt vackra MT-200 en bit innan vi tog av mellan mile markers 22 och 23 på en rätt så liten skogsväg som sedan gick över i en ännu mindre grusväg en bit upp på berget. 

Garnet grundades under guldruschen i den senare delen av 1800-talet och var under sin storhetstid hem för runt 1000 personer. Flera butiker, hotell, barberare och inte mindre än 13 (!) salooner fanns i staden under denna tiden, dock övergavs Garnet i början av 1900-talet när det blev svårare och dyrare att gräva guld och helt plötsligt var populationen nere på 150. Några år senare förstördes nästan hela staden i en brand och i stort sett alla flyttade därifrån.


Men på i mitten av 1930-talet höjde Roosevelt priserna för guld och Garnet var åter bebott under en kortare period innan andra världskriget bland annat drev iväg befolkningen igen under 40-talet och sedan dess har det stått tomt.

Garnet hålls i ordning av volontärer som är i spökstaden under vår, sommar och höst. Under vintern är det så mycket snö att man inte kan ta sig dit utan ett snöskoter, dock kan man faktiskt hyra en av stugorna i byn om man är äventyrlig nog att ta sig upp. Verkar rätt häftigt, det är verkligen långt ut i ingenstans.

Vi började känna oss nöjda och fyllda med historia och kultur och satte oss återigen i bilen och styrde mot Bozeman som är en ganska liten stad på knappt 30 000 invånare. Vi kom in österifrån och körde mer eller mindre rakt på Montala Ale Works som är en sjukt stor restaurang med fin bredd på öl och whiskey.


Vi var där en stund innan öppning så vi fördrev lite tid på en stor loppis på andar sidan gatan. En halvtimme senare märkte vi att det var väldigt mycket folk som anlänt till restaurangen och kom ganska snabbt på att det var fars dag i USA denna söndagen, så det var kanske inte så konstigt..

Men vi tog varsin öl och slog oss ner på uteserveringen. En okej men ganska trist burgare intogs och vi letade upp ett hotell precis i närheten, Western Heritage Inn vill jag minnas att det var.. Rent och fräscht men har nog inte blivit renoverat sedan 80-talet. Incheckade och klara traskade vi bort till Bozeman Brewing Co som låg ett längre stenkast från hotellet. 



Ingen uteservering tyvärr vilket vore helt fantastiskt för utsikten utanför bryggpuben var grymt trevlig. Ölen var genomgående bra, främst väldigt goda pale ales och IPAs. Drack även en av resans få mörka öl här, en härligt rostad porter som satt väldigt fint som avbrott från all humlad öl man frossar i.

Vid 19-tiden hade vi druckit våra tre pints var så vi gick tillbaka till Montana Ale Works för lite mer öl. Det ligger åtminstone två bryggerier till i stan men vi hann helt enkelt inte till dom denna kväll. White Dog som ligger längre ner längst med W Main Street ska vara bra och så även Bridger Brewing som ligger på universitetsområdet en bit bort. Dock stänger dom redan 20.00 respektive 21.00 så tiden blev knapp.. Men om ni är i stan får ni gärna återrapportera till mig om ni provar något från dom!


Fortfarande väldigt mycket folk på Montana Ale Works så vi fick en plats i baren. IPA och vingar blev det till kvällsmat, och ett litet glas lokal bourbon från Big Horn. Väldigt mild bourbon med mjuka ek- och vaniljtoner, smakade knappt sina 40% ABV. Kvällen avslutades med ett par parti biljard innan vi gick hem och knoppade in.

måndag 8 augusti 2016

The Pacific Northwest del 5 - Öl i Missoula, Montana

Pigga och glada vaknade vi i Wenatchee och intog kanske den sötaste frukosten jag någonsin fått i mig.. Om det är något en resa till USA inte är så är det en hälsoresa. Höga på socker och taggade till tusen var det nu dags att köra genom Montana, något jag sett fram emot länge!


Detta blev en av de längsta sträckorna vi kom att köra under hela resan, men med den fantastiska natur man upplever när man kör genom skogar, slätter och berg i norra USA så går tiden snabbare än vad man kan tro. Ett kaffestopp i Spokane som var en rätt trevlig stad och även sista anhalten i Washington för oss, sen raka vägen mot Missoula, Montana!

Vi kom fram på eftermiddagen och bestämde oss för att käka något direkt, sockret från frukosten hade väl börjat avta antar jag. En riktigt grym burgare och löjliga mängder pommes frites på Five Guys blev det innan vi körde tillbaka lite grann och kollade in Big Sky Brewing.


Nu kommer vi till det här med state laws som är så lustigt, och väldigt ovant för oss svenskar. Jag kommer inte ihåg de exakta siffrorna men vi fick förklarat för oss att när ett bryggeri är för stort får dom inte lov att servera öl mot betalning, och exakt så var fallet på Big Sky. Här kunde man få några smakprover på ölen och sen fick det vara nog, så det var massor av folk här som gick in och drack sina smakprover, sen köpte dom varsitt sexpack och satte sig utanför i solen och chillade. Rätt soft, men jäkligt märkligt.

Då Big Sky ligger lite utanför stan köpte jag bara med mig ett par öl och sen körde vi in till Missoula igen för att hitta hotell och dricka mer öl.



Första stoppet blev Draught Works som var ett av dom absolut bästa och trevligaste bryggerierna vi besökte på hela resan. Stor, luftig lokal med stor uteservering, en trubadur som underhöll folket inomhus och grymt trevlig och informativ barpersonal.. Och riktigt bra öl dessutom. Framförallt duktiga på IPAs och fruktiga öl, drack bland annat en helt fantastisk tropisk IPA, Pineapple Express. 

Och här kommer vi till ytterligare en state law. Som mindre bryggeri får man bara servera max tre pints öl per person. För att hålla koll på detta får man när man beställer första ölen en kupong där man skriver sitt namn och bartendern kryssar i hur många öl man druckit, och när man druckit sin kvot får man snällt gå vidare eller dricka vatten helt enkelt. Detta gäller dock bara bryggerier, på barer kan du dricka hur mycket du vill.

Här satt vi kvar och mös i solen en stund och lyckades lokalisera ett ganska billigt hotell vid Clark Fork River som går genom stan, och med gångavstånd till flera bryggerier dessutom.. Incheckade och klara traskade vi knappt två kvarter bort till Imagine Nation, ett litet bryggeri beläget precis intill floden.


Väl inne var det inte jättemycket folk men ändå full rulle på ett helt jazzband som stod och jammade ganska intensivt i hörnet. Lite hög ljudvolym blev det nog egentligen men det hela kändes så pass bisarrt att det inte gjorde något. 

Vi slog oss ner på den lugna uteserveringen och hann med vars två öl innan stängning. Precis som i Seattle stänger bryggerierna förhållandevis tidigt under vardagarna, redan vid 19-tiden i vissa fall. 


När vi började känna oss klarar gick vi en kort promenix ner till stan där vi fann Tamarack Brewing, en betydligt större restaurang än tidigare besökta i Missoula.  Det fanns en stor restaurangdel men då vi blev ganska sprängmätta när vi åt vår egen vikt i pommes frites på Five Guys flera timmar tidigare bestämde vi oss för att sitta i baren och ta något mindre bara. 

Rätt schyssta öl här över lag, sänkte ett par pale ales till en tallrik spicy cajun shrimp och kollade när Chile spöade Mexiko i Copa America. Väldigt trevlig personal även här. Dom är ju trevliga över lag, amerikanare.. Framförallt när man kommer ut lite landsbygden.


Klockan tickade på och det började bli dags att gå tillbaka till hotellet, men först en öl på The Rhino som ligger tvärs över gatan från Tamarack. 

The Rhino är en rätt stor pub med en jäkla massa fatöl av blandad kvalitet, kändes riktigt 'local'.. Ett ställe man nog kan hänga på en hel kväll och bara kolla på folk typ. Något man stoltserade med var 'beers from around the world' där man bland annat fann dansk Elefantøl, samtidigt som det bredvid den var en kran med superfärsk lokal IPA. Blandad kvalitet på ölen som sagt.

Nåväl, nu kallade sängen så vi strosade tillbaka till hotellet i den ljumma junikvällen till ljudet av den porlande floden bredvid oss, hur klyschigt det än låter.

Montana är precis så vackert som man tror.