onsdag 28 november 2012

Källarknut/Ölsvammel Nalle Puhs Julporter

I Örebro finner vi hembryggarföreningen Frövifors Maltvänner som består av ett gäng bryggarentusiaster som får höga placeringar och vinner både guld, silver och brons i olika kategorier på hembryggar-SM. Jag har inte haft chansen att prova någon av deras öl tidigare men har följt dom med nyfikenhet sedan jag läste att Stefan 'Ölsvammel' Eriksson gick med där tidigare i vår. 

Därför var det väldigt kul när en av dom mest omtyckta hembryggda ölen jag läst om på svenska bloggar kom med posten häromdagen! Bryggd av just Stefan och hans far är detta en julporter med saffran på 10,5% som jag inte kunde hålla fingrarna ifrån särskilt länge. 

"Jag gick med i Källarknut 2009 om jag inte minns fel. Vi var med i SM första gången 2010 (första gången för föreningen) och har tagit totalt 7 medaljer. Föreningen har som helhet tagit 12 medaljer på 3 tillfällen. Nu har jag dock gått med i farsans nystartade hembryggarförening Frövifors Maltvänner (de var ett gäng som pendlade från Frövi till Örebro för att brygga), men har bra kontakt med Källarknut. Så nästa SM kommer det två hungriga bryggargäng till SM. De två föreningarna kommer båda ställa upp med brygder och vi kör en genensam resa till SM.
Angående Nalle Puhs Julporter så kom den till genom att vi brygde en honungsporter till SM 2010 (kom 4:a i Folkets Val). Chrille från Närke gjorde grundreceptet. Sen experimenterade vi med ett varsitt 9-liters fat varav farsan gjorde en saffran och honungskryddad variant. Den blev så pass bra att vi bestämde oss för att göra om den. Vi gjorde dock om receptet helt och gjorde en imperial porter som grund och sen kryddade vi den med honung och saffran. Det var farsan som gjorde receptet och jag, han och en gubbe som heter Erkki som brygde den."


Etiketten ser lite vintage ut för det första. Ska den vara såhär eller har den tagit lite stryk? Jag gillar det i vilket fall! När jag häller upp ölen finner vi en mörkt brunröd på gränsen mot svart vätska i glaset med ett litet kompakt mörkt skum. Påminner lite om hur en julmust ser ut faktiskt. 

I doften finns vi russin, dadlar, vanilj, lite chark och ek som ihop med en stor dos saffran direkt för tankarna till julbak, lussekatter och mörka vinternätter!


Munkänslan är mjuk med små, små stickiga kolsyrebubblor. Smaken bjuder på framförallt russin och dadlar, men också portvin, vanilj, ischoklad och även här en massa saffran. Det är en skönt värmande öl med en väldigt angenäm komplexitet som jag kan tänka mig passar riktigt fint på julaftonskvällen med lite sällskapsspel och mörk choklad. Eftersmaken är bitter, söt och hänger kvar och värmer halsen en bra stund efter sista klunken.


En riktigt schysst öl som jag tror hade tagits emot med öppna armar av svenska folket om den gjorts i större skala. Var väldigt gott ihop med en bit långlagrad prästost, kan tänka mig att det blir ännu bättre ihop med en smakrik brännvinsost. Grymt bra jobbat Stefan!

tisdag 27 november 2012

Äppelfläsk

I söndags var jag och min bättre hälft en sväng på det nya gigantiska köpcentrat Emporia i Malmö, vansinnigt stort är det, och en jävla massa affärer finns det. Nu var det söndag, lönehelg och dagen efter Brekeriets invigning vilket förkortade vårt besök nämnvärt, men lite fick vi handlat ändå. Jag fick till exempel med mig en ny kokbok hem vid namn Skånska Matupplevelser ihopsatt och författad av nätverket med samma namn.


Det är en väldigt trevlig kokbok med massvis av skånska recept från restaurangerna som medverkat. Allt från nya, innovativa rätter till gamla klassiker som gås, äggakaga och det jag lagat ikväll - äppelfläsk! En mycket lättlagad och rustik maträtt med enkla smaker som balanseras härligt mot varann.


Knaperstek valfri mängd rimmat stekfläsk långsamt. Jag hade ungefär 700 gram. Detta tar en stund, så och under tiden så skalar och skivar du en stor gul lök och fyra skånska äpplen, tar bort kärnhus och så naturligtvis. Nu är det höst och de svenska äpplena varierar lite från månad till månad, men den klassiska sorten Ingrid Marie finns alltid vid denna tiden och fungerar riktigt bra till denna rätten med sin stora syrlighet. 

När du stekt färdigt fläsket kryddar du med en halv tesked var av kummin och mald ingefära innan tar du upp det ur pannan och håller varmt. Här efter steker du löken och äpplena i samma stekjärn med fettet från fläsksteket en stund tills allt är mjukt och fint, varpå du lägger löken och äpplena på samma fat som fläsket och serverar direkt. Om du vill ha sås/sky kan du hälla i en skvätt vatten i stekjärnet bara och vispa ihop så får du lite  där direkt med alla smakerna från maten. Själv hade vi lite rödkål till, och så serveras alltsammans med kokt potatis.


Som sagt så är detta enkla smaker och inget som helst komplicerat, billig mat som håller länge. Till maten brukar jag vanligtvis dricka mjölk, men en maltig bock eller en schysst rököl passar fint till. Laga, njut och känn dig skånsk!

måndag 26 november 2012

Brekeriet grand opening!

I helgen var det äntligen dags! Allas våra favoritbröder Ek hade sin officiella öppning med bryggerivisning, presentation av deras öl, bakgrund, framtidsplaner och så vidare. Det hela började redan i fredags för allmänheten, sen för inbjudna i lördags och ytterligare en dag för allmänheten i söndags. Jag och Grip fick vår inbjudan till lördagsspektaklet för en tid sen och har taggat som tusan sedan dess. 


Vår dag började med att jag körde och hämtade upp Grip, Blafa, M2 von MankerBeer och Henning af Ölrådet för att sedan köra ut genom det grådassiga regnet på den skånska landsbygden och köpa inflyttningspresenter till Brekarna på någon utav de skumma loppisar som man hittar här nere lite varstans. Vi hamnade i den lilla hålan Marieholm som ligger i Eslövs kommun. 

Med en befolkningsmängd på i runda slängar 1500 pers så känner jag till minst fyra (!) loppisar där. Känns som helt orimligt många i förhållande till hur många där bor, men vad gör det? Vi besökte tre av dom, hittade några riktigt fina presenter och M2 fick äta sin första Lunnamelle någonsin. Bättre start på dagen kunde vi nog inte få! Färdigshoppade begav vi oss hem till mig, fixade med presenterna och delade ett par öl innan vi skulle hoppa in i taxin mot Djurslöv där vi anlände lagom till 14.45 ungefär. 


Bryggeriet är en vacker tegelbyggnad "mitt i Djurslöv", eller ja.. Den ligger på vägen som går genom Djurslöv helt enkelt. Det är inte så mycket annat där mer än en bilskrot längre ner på gatan och lite hus runtomkring. Byggnaden är faktiskt ursprungligen ett gammalt bryggeri från början av 1900-talet som lade ner i mitten av 50-talet om jag inte minns fel. Brekeriet hyr en del av huset och i resten finns det hotell och lite restaurang och så. Något vi alla hoppas på är att det kanske kan öppnas en liten bryggpub där i framtiden, det hade varit så jävla härligt. Men det återstår att se, vi får hålla tummarna!

Redan utanför möttes vi av Fredrik som välkomnade oss, lite stressad då dom ju skulle gå live inom bara några minuter. Det är nämligen så att ingen mindre än Darren från BeerSweden hade tagit sig ända ner hit för att medverka och sända en ungefär 40 minuter lång livesändning via Brekeriets hemsida. Hela sändningen finner ni här

Vi stormade in i lokalen med alla våra presenter i högsta hugg och det var massor av folk, bland annat fann vi våra goda vänner på Sveriges Bryggradio (som också gjorde en härlig film där bland annat yours truly medverkar på en liten intervju, ni kan se den här!) och ingen mindre än Sveriges argaste ölbloggare Anders And som satt i en hörna och såg ovanligt glad ut. Något annat vore ju otänkbart i sammanhanget!


Vi gick bort till den lilla baren och tog varsin öl, de första två smakprovet bjöds det på sen fick man köpa vilken öl man ville av deras egna och även importölen för en schysst peng. En sprillans ny öl blev min första för dagen, en sur porter som heter just Surporter. Jag har provat lite prototyper hos Christian sedan innan och redan då gillade jag den. Härligt sur-syrlig med en skön maltbas som bjuder på torrostat kaffe och kakaobönor. Påminde lite om Den Gale Bryggers Gl. Bådmans Porter för er som testat den.

Kort härefter hälsade Fredrik oss alla hjärtligt välkomna och livesändningen startade. Stämningen var liksom ölen god, det är så jävla härligt att vi här nere i Skåne börjar få en riktig ölscen som vi kan vara stolta över. Med Brekeriet och Malmö Brygghus (den nya Cacaoportern är SÅÅÅÅÅÅÅ GOD!) i framkant som vågar ta ut svängarna och göra kul, bra och välgjord öl ihop med stabila up and coming South Plains så tror jag verkligen att vi har något på gång här.

Och på tal om South Plains så hade Anders (som knegar extra och hjälper Jeffery på South Plains) med sig en skvätt av deras nya Russian Imperial Porter, och även om den inte var färdig så var det verkligen lovande. Något för er alla att hålla utkik efter med andra ord! Tiden flöt på, vi lämnade över våra gåvor till André som verkade bli väldigt glad. Jag menar, vem hade inte gillat den här lampan och virkade tavlor? 


Det är gåvor värda en kunglighet. Livesändningen var i full gång och det var dags för Brekarna att bli intervjuade, så lite mer öl för oss i baren och efter en stund var sändningen klar och Christian tog oss allihop på en rundvisning på det lilla bryggeriet. 


Här berättade han om deras öl, om brettanomyces-jäst som dom använder i alla sina öl och om framtidsplaner på sitt eget härligt nördiga sätt. Ni som träffat Christian vet vad jag menar! Litet och mysigt var bryggeriet med planer om att kunna bygga ut lite, men det kommer med tiden förhoppningsvis. Efter en stund var det dags att bege sig in till puben igen för mer öl, och när vi stod där och snackade så såg vi något bekant på bardisken.. Var det.. Var det verkligen.. Cassis? Vi hade bara hört att den var slut.

Men jo, visst var det så. En ny batch är ju på gång och även om denna inte var riktigt färdig så smakar den redan helt ljuvligt. Ni som följer bloggen har redan läst mina hyllningar kring den i SBWF-inlägget för en tid sen, så tänk er dom och höj dom lite till. Så jävla bra den är.

Lite mer småsnack med den alltid lika trevliga Christian i baren och några glas Saison till sen var det dags för oss att bege oss mot Lund och Gripanästet för pizza och mer öl. Även här intogs några riktiga höjdare så som The Bruery Black Tuesday, Deschutes The Abbyss och Alpine Chez Monieux. Några timmar där och sen ett besök på Bishops som hade Redchurch Old Ford Export Stout på fat, och även den är fantastisk. Om ni är i krokarna så sväng förbi, det kan finnas kvar! Här satt vi resten av kvällen och snackade skit, drack öl och hade det så jävla bra. Även André Brek anslöt lite senare på väg hem och tog en öl innan det var dags någon timme efter midnatt för välbehövlig sömn.


Det var en lång, men jävligt bra dag! Stort tack till Grip, Blafa, M2 och Henning för sällskap och galenskaper, vi hade fan riktigt kul. Ännu större tack till Brekeriet för ett grymt besök på ert bryggeri, där vi hoppas att få återkomma inom en snar framtid! Vi önskar er all lycka med alltihop, men så länge ni fortsätter i samma spår så kommer det inte vara några problem.

fredag 23 november 2012

Efter must kommer öl..

Ja, några öl blev det efter julmustprovningen också, vi behövde ju något att balansera upp sockerkicken med. Det fanns både highs och lows, men lägstanivån var hög och dom bästa var helt magnifika. Och nu när jag ska jobba ikväll vilket innebär att jag missar beermakers dinner med De Molen på Gastro så får jag väl istället minnas tillbaka till förra helgen och sagla lite.. Och se fram emot morgondagen förstås, då det blir besök på Brekeriet! 

Nåja, här nedan finner du iallafall några av ölen vi drack;


Mikkeller / Three Floyds Boogoop Grand Marnier Barrel aged, som namnet antyder en alldeles nysläppt Grand Marnier-lagrad variant av Boogoop. Väldigt udda, ganska syrlig men ändå tung med fruktiga toner av cognac, gröna äpplen och toffee. 

Cascade The Vine, en av mina senaste bytesöl.. En ganska snäll amerikansk suris som jag beskrev lite här. Inte så värst sur eller så värst komplex som jag väntade mig, men ändå en riktigt skön och njutbar öl som bröt av allt det tunga väldigt fint. Syran finns där ändå, men den ackompanjeras av lite sötma och drag av grapefrukt, ananas och omogna äpplen. Lite sur fruktjuice över det hela.


The Bruery Cuir. Ett riktigt monster på 15% som var en av kvällens sista öl, och bra var nog  det. Väldigt extrem öl, mycket maltsötma, mycket torkad frukt, mycket sprit. Lite för mycket sprit för min smak, och det var nog bra att vi var fem-sex stycken när vi öppnade den, riktigt tung öl.. 

Crooked Stave Petite Sour Blackberry, en av dom jag var mest taggad på! Väldigt fruktig med riktigt fina toner av björnbär och stall. Inte alls så sur som jag trodde att den skulle vara, men grymt snygg balans mellan fruktigheten och bretten. Jag har nu provat två öl från det extremt hypade bryggeriet Crooked Stave och jag måste säga att dom är suveräna, framförallt otroligt balanserade, men jag vet inte.. Det når ändå inte ända fram till jackpoten för mig, jag vet inte varför. Men fortfarande - grymt bra öl.

Midnight Sun Berserker 2012, aaaaah. En av kvällens höjdpunkter. Monsterbra öl, framförallt när den lagrats ett par år. Som färsk är den stor, rivig, rätt så rejält rostad och sockret har inte hunnit lägga sig ordentligt. Riktigt fet. Som lagrad ett par år är den något av det bästa jag druckit, någonsin. Otroligt mjuk och len, enorma toner av bränt socker och väldigt mörk choklad. Om ni någonsin får chansen att grabba tag i en sån här flaska - tveka inte.

Ithaca Excelsior! Twelve, en amerikansk quadrupel.. Den här ölen har jag varit riktigt sugen på ända sen jag bytte till mig den i somras, men nja.. Tyvärr var den alldeles för snäll för min smak. Väldigt lättdrucken, svaga toner av torkad frukt, honung och russin. Kul att äntligen ha provat men lämnade inga bestående intryck.



Nörrebro Little Korkny Cognac 2007, en öl jag fyndade ur Kihoskh's källare i somras. Det här var en riktigt fet öl i min mening, lite trä, lite nötter, toffee, stooora cognacstoner, grym balans och väldigt fin munkänsla. Ska se om dom har fler nästa gång jag är där, men jag tvivlar.. Och vill minnas att vi köpte dom sista. Men man vet ju aldrig!

Firestone Walker 15 (XV). Kvällens bästa öl, hands down. Sällan har jag smakat öl som har så många lager av smaker som bara sköljer fram, gång på gång på gång. Detta är en blend av åtta Firestone Walker öl, bland annat Double Jack, Parabola, DDBA och några till, däribland ett par av dom som enbart serveras på bryggpuben. En helt galen blandning med andra ord. Och så många smaker den hade! Vanilj, choklad, citrusskal, kokos, rom, ekfat, plommon, allt i en underbar balans. Magisk öl.

7venth Sun Nothing Too Fancy. Detta var faktiskt den första ölen (förutom färsk 90 Minutes IPA, mmmums) vi drack för kvällen, lite lustigt att den hamnade sist här. Ett helt nytt bryggeri för mig, alltid skoj! Ölen hade en rejäl ättikssyra med en hel del hallon och andra bär i smak och doft. Den hade lite för aggressiv syra för min smak, om den hade dämpats lite så hade denna kunnat hamna riktigt högt. Kul öl iallafall, och jag blir definitivt sugen på att prova mer från bryggeriet!

Det blev en högkvalitativ kväll med andra ord. Tack till Grip, Blafa, Erik, Stefan och Ola för ölbidragen! Nu ska jag snart köra och jobba men ni får ha en grym helg allesammans! Jag ska tänka på er som ska på De Molen-middagen (och er andra som dricker öl på annat håll också förstås) och gråta en skvätt, sen ska jag tagga inför morgondagen. Trevlig helg! 

tisdag 20 november 2012

Gästskribent; Blafa - Julmust, julmust, julmust!

Det finns få saker så får mig att längta efter julen, denna så kommersiella högtid fylld av stress och krav kan dra musten ur de flesta! Då är det bra att påminna sig själv om en påfyllning ibland, att helt enkelt uppmärksamma det trevliga med julen. Varför inte inomhusmys när mörkret faller på tillsammans med vänner, god mat, lussekatter och självfallet den alltid så viktiga julmusten.

Det var under en eftermiddag i denna anda som jag, Kristopher, Grip, Ola, Erik och Alexi tog på oss den ack så viktiga uppgiften att kora den godaste julmusten. 15 sorter hade vi till slut lyckats skrapa ihop, de flesta funna i våra vanligaste matbutiker. Allt från dekorativa glasbuteljer till PET-flaskor i en inte så exklusiv magnumstorlek. På skivspelaren gick våra svenska julklassiker varma varvat med Frank Sinatras så välkända röst och bordet var dagen till ära smyckat med en liten ljusslinga. Med en sådan stämning i luften var förhållandena optimala för en bra och rättfärdig provning av lite must!

För att inte vara färgad av fördomar och åsikter om de olika märken vi testade skedde provningen blint, iallafall för min egen del. Kristopher fick agera upphällare och jag förblev ovetande om vad som fanns i glasen. Vi provade dock musten i omgångar, så efter att ha smakat ett par stycken avslöjades dessa. Resultaten var inte helt förvånande och i de flesta fall var vi eniga om huruvida julmusten höll måttet eller inte. Skalan jag använder är en enkel 10-gradig skala där betygen står i förhållande till varandra, de första julmusterna fick helt enkelt utgöra referenspunkterna. Låt mig nu presentera mina tankar och åsikter om det vi smakade. 



Zeunerts - Julmust; 9
Inte förvånande stod denna fantastiska must ut ur mängden. Även genom sin mörka färg, förekommande skumkrona och fylliga kropp urskiljde den sig. En mustig doft med stor kryddighet spred sig från glaset, choklad, kaffe och arrak var väl förekommande. Smaken var dessutom fyllig med en välavvägd sötma. Den mjuka, lena kroppen tillsammans med en lång härlig eftersmak gör den given på julbordet.

Spendrups - Nygårda Julmust Lagrad på Bourbon fat; 9
Även den nu så omtalade bourbonfatslagrade musten stack ut från resten. Tidigare har jag kanske inte varit så imponerad av den men i förhållande till alla andra julmuster förtjänar den en plats i toppen. De rena bourbontonerna är inte så framträdande men dofter av kaffe, kakao och vaniljkola går inte att ta miste på. En komplett must med genomgående smak från första till sista sippen, dessutom bär den på en härlig eftersmak. Bättre än jag minns den och naturligtvis förtjänar även denna must en plats i finrummet!

Spendrups - Nygårda Ekfatslagrad Julmust; 7
Jag hade svårigheter att placera den must, jag anade först att detta kunde vara Zeunerts men icke! Nygårdas ekfatslagrade must hittas i våra vanliga butiker och imponerar med sin definierade kryddighet och rena smak. Att den inte är överdrivet söt och sliskig tillsammans med en len kropp och en lagom kolsyra gör att den placerar sig högt på listan. Snygg är den också med ett skum som inte genast försvinner.

Eldorado (Producerad av Hellefors) - Julmust; 6
Willys budgetmärke Eldorado har inte alltid ett så gott rykte och det var förvånande att se den placera sig så högt på listan. En genomgående smak och en balanserad sötma gör ändå att den står ut. Smakerna är hyfsat rena och kolsyran sitter på rätt nivå. Tyvärr är förpackningen inget att hurra för, fulare etikett får man leta efter och ska den stå på julbordet är det i karaff!

Carlsberg - Apotekarnes Julmust; 6
Apotekarnes julmust är kanske vår allra vanligaste must. Vi drack denna från glasflaska och det kan ha gjort en skillnad men jag tycker ändå den gör skäl för sitt rykte som den klassiska musten. Här finns lite koladofter tillsammans med den vanliga smaken vi förknippar med julmust. Denna must känns dock rundare och mer sammanflätad än dess konkurrenter.

ICA (Producerad av Hellefors) - Julmust (Med extra kärlek); 5
ICA försätter i julens tecken och skänker hela 3kr per såld flaska vilket måste anses givmilt med ett ursprungspris på knappt en tia. Den bär på de klassiska dofterna med en aningen större kryddighet än sina rivaler. Tyvärr är den lite sockersöt och högt kolsyrad, att eftersmaken dessutom är kort och klen gör att betygets sänks en grad.

Hellefors - Läckö Julmust; 5

Hellefors, julmustens egna De Proef, gör en billig must som fungerar hyfsat. Kolsyran sitter rätt men den känns lite blaskig och jag saknar kryddorna tillsammans med en mer väldefinierad smak.

Coca-Cola - Bjäre Julmust; 5
En enkel julmust som inte sticker ut på något sätt. Smaken är lätt men saknar kryddor, att betyget håller är främst på grund av den lämpliga kolsyran och den svagare sötman som gör att den faktiskt inte känns så sliskig.

Sockerbageriet (Producerad av Brunneby Musteri) - Juldricka; 5
Att en av provningens mer exklusiva drycker hamnar så här långt ner är lite förvånande. Brunneby musteri producerar must för flera olika försäljare och om denna är representativ för alla vågar jag inte svara på. Tyvärr kändes denna oerhört platt och den låga kolsyran gjorde att smakerna aldrig riktigt fick blomma ut. Doften var emellertid trevlig med enbär och andra kryddor, men något som känns som avslaget går tyvärr hem hos mig.

Spendrups - Nygårda Julmust; 4
Nu börjar vi närma oss bottenskiktet och här finns inte mycket att säga. Lite söt och kletig i smaken tillsammans med enkla smaker gör den tråkig utan att vara direkt dålig.

Krönleins - Three Hearts Julmust; 3
Three Hearts julmust är däremot obalanserad och spretig, smakerna kommer inte samman och den saknar en fyllighet och eftersmak.

Coop (Producerad av Hellefors) - Julmust; 3
Coops julmust påminner mig om läskkoncentrat, att den dessutom är sockersöt är ingen bonus. Väldigt snarlik Julboden från Lidl.

Harboe - Julmust, Blå etikett; 3
Harboes sockerfria must har en sak som talar för den, en fyllighet som många andra saknar. Tyvärr räcker inte detta hela vägen utan den behövs något för att bryta av den kletiga, kladdiga sötman den bär på.

Lidl (Producerad av Hellefors) - Julboden Julmust; 2
Julbodens julmust intar jumboplatsen på grund av sin metalliska smak som jag verkligen inte vill ha i julmust, utöver det smakas socker och koncentrat. Nej, den är inget att skriva hem om.



Phew, Det var det hela! Smaklökarna var efter detta helt slut och höga på socker kunde vi avsluta extravagansen i julmust. Lyckligtvis hade vi massa trevlig mat och öl att återhämta oss med. Tyvärr var det en hel del julmust vi inte fick provat, däribland Herrljunga, Hammars och Mora gammeldags julmust som alla fått god kritik (vi får kanske lov att följa upp med ett ord eller två om dessa vid ett senare tillfälle). Tillsvidare har Addicted to Julmust en kompetent sammanställning över de flesta sorter som finns att tillgå i Sverige.

Innan jag helt avslutar detta nu långa inlägg måste jag få lyfta på hatten till Alexi, hembryggare verksam tillsammans med Helsingborgs Hembryggargille, som kom på den helt lysande idén att torrhumla julmust.. Okej, helt lysande verkade den inte just då, men efter ett par öl skred Kristopher till verket med en kaffepress och kopiösa mängder Chinook humle. Jag tror vi var eniga om att resultatet var helt enastående!



Torrhumlad Julmust (Valfritt märke); 10
Det må låta absurt men chinook humlens fantastiska dofter parade sig med julmusten på ett helt ypperligt sätt, och förhöjde dessutom bladningen till något helt nytt! Har ni lite humle över efter julölsbryggandet vill jag rekommendera detta. Torrhumla och upp med drycken på en karaff, en klar snackis på julbordet som kommer gå perfekt till all den tunga maten. Se bara till att inte all kolsyra rymmer, det kan vara en god idé att hälla på lite ohumlad must för att spä det lite!

Avslutningsvis vill jag tacka för jag fått gästskriva på denna eminenta blogg, förhoppningsvis har mitt raljerande gjort det lättare att välja must till julfirandet! Jag hoppas jag får återkomma med andra ämnen vid ett senare tillfälle!

Mustiga hälsningar - Johan / Blafa

måndag 19 november 2012

Dragen julgris

Pulled pork, eller dragen gris som det blir rakt översatt till svenska, är med sin busenkla förberedning och tillagning kanske en av dom bästa rätterna att bjuda på när man känner att man vill ha annat att göra än att stå vid spisen hela dagen (som att dricka öl till exempel). Man kan ha i lite vad man vill i kryddväg, men annars är ingredienslistan väldigt enkel. I lördags gjorde vi dessutom alltsammans med en liten jultwist, och fan vad gott det blev!


Sätt ugnen på 125 grader och häll en skvätt olivolja i en ugnssäker gryta. Ta en stor bit fläskkarré, 1500 gram ungefär och gnid in med havssalt och grovmalen svartpeppar, kanske lite röksalt eller liknande om du känner för det, och lägg i grytan. Dela en hel vitlök på tvären och klyfta två gula eller röda lökar och släng i grytan. Blanda en hel flaska barbequesås, vi använde Sweet Baby Rays klassiska, och 2-3 deciliter läsk av colakaraktär.. Och årstiden till ära så använde vi naturligtvis julmust. 

Blandningen häller du sen över kött och lök, sen in i ugnen med lock på i 4-5 timmar tills köttet är riktigt mört. Då drar du med gaffel sönder köttet så det blir långa fina strimlor eller bitar som du låter ligga i såsen en halvtimme eller så innan servering.


Man kan göra chiligryta på det hela eller bara ha det på macka, men vi käkade det som burgare, eller sloppy joes om man så vill. Torrosta ett par goda bullar (eller frallor som man säger i Norrland), lite mer bbq-sås om man vill det, lök, inlagd chili, sallat, och så vidare.. Och rödkål. Glöm inte rödkålen, satan vad gott det var ihop med köttet. Det blev en helt fantastisk måltid faktiskt, perfekt för den tunga ölkväll vi hade framför oss.

torsdag 15 november 2012

Många öl blev det..

Här kommer den lite sena rapporteringen från förra helgens bravader nere i Vellinge. Efter att ha mjukstartat hemma hos Gripen under tidig eftermiddag med den sympatiska Boulevard Tank 7 Saison och den farligt lättdruckna, men ändå otroligt smakrika och fylliga Kuhnhenn Dark Heathen Triple Bock så hämtade pappa Balder oss vid 15-tiden.


Väl nere i Vellinge så stannade vi till hemma hos Balder med en julöl (vad annars?) från St. Bernardus och småsnackade lite innan hans bättre hälft gjorde helgens godaste gärning och körde oss ner till Mange (f.d. TWC, numera Elixir Wine) för att dricka mer öl. 

Och öl blev det. Väldigt mycket. Vi inledde lite lätt med en Firestone Walker Double Jack, en sannerligen fantastisk DIPA som för tankarna tillbaka till San Francisco-resan i somras på en gång. Samtidigt, eller strax efteråt, så bjöd Mange på en gammal Malmö Festival öl.. Årtalet är osäkert, men slutet på 80, början på 90? Någon som känner igen den? 


Ja, den smakade ju ungefär så som ni kan gissa att den smakade. Jag drack nog mest av den. Fint. Ni som läser Ölrådet känner antagligen till Mange sedan tidigare, det är han som har bjudit Balder med flera på en massa obskyra öl från 50-, 60-, 70- och 80-talet. Och ikväll blev inget undantag, men vi återkommer till det senare. 

Ett par andra öl gicks igenom, däribland en 2,8% Falcon Julöl från mitten av 90-talet som jag känner mig tvungen att berätta om.. Inte för att den var bra, men för att det är skitkul. Men på tal om öl från 90-talet så blev nästa öl ut en paralellprovning mellan Anchor Christmas 1996 och 2011. 


2011an var fortfarande mycket kryddig och hade en hel del kolsyra. Jag minns att jag gillade den förra året men har inte lagrat någon själv, ska bli intressant att se hur den är i år.. Dom ändrar ju sitt recept varje år så det blir väl kanske ingen regelrätt paralellprovning på det sättet förvisso, men vi kör ändå! 1996 års version var föga oväntat mycket mjukare och maltigare, en del sötma har bildats och kolsyran var väldigt len och fin. Inte särskilt oväntat och jag vet inte om jag ska börja lagra mina Anchor i 16 år innan jag dricker dom, men det var ju riktigt kul att testa iallafall!

Nästa öl ut var ingen mindre än Goose Island Rare Bourbon County Stout, en riktig val som gjordes 2008 och sen tappades i 24 månader på 23 år gamla Pappy van Winkle-fat, en one off-brygd som aldrig kommer göras igen. Och som grädde på moset så ligger den på tredje plats över världens bästa imperial stouts. En otroligt eftersökt öl med andra ord. Tack som tusan till Grip som tog med den. Men hur var den då, lever den upp till sin hype? 

I min mening - nej. Faktiskt inte. Det var en helt fantastisk öl som jag mer än gärna hade druckit igen, igen och igen om det hade bjudits, men inte en öl som jag kommer lägga någon energi på att skaffa mig. Väldigt, väldigt mycket bourbonsmak och rörsocker, mjuk men ändå lite sträv. Vi hade hypat upp den något helt enormt i våra huvuden så vi föreställde oss något som skulle sakna motstycke, men det gjorde den helt enkelt inte, inte för mig och Grip iallafall. Som sagt, en helt fantastisk öl, men det finns bättre imperial stouts i min mening. 

..och när vi nämnde det så var vi ju tvungna att kolla hur vår gamla favorit Marshal Zhukov från Cigar City stod sig mot den minst sagt legendariska och hypade Rare BCS. Och den stod sig! Jag minns inte helt exakt vad dom andra tyckte men det verkade som att vi allihop var ganska överens om att Marshal Zhukov är lika bra, om inte bättre. Jag  tycker iallafall bättre om den. 

Nu kände vi att det var dags att bryta av med lite surt, och tre sura öl fanns på plats. Först ut och även kvällens häftigaste suris var The Bruery Tart of Darkness. M-mhm! Riktigt rejäl syra, hästfilt och även en del malt från grundstouten. Väldigt komplex, väldigt udda, väldigt god. Den andra blev Surly Five som jag tyckte var bra, men inte SÅ bra. En helt okej suröl med en del syra men inte alls så bitig som man vill ha den, lite för söt för att bli riktigt bra. Den sista av de tre var ingen mindre än Cantillon Mamouche, och den jäveln gör ju ingen besviken. Det är ju som bekant en  gammal favorit här så jag behöver kanske inte beskriva den närmare. Fläder + lambic = kärlek.


Vidare tog vi en öl som jag hade med mig och som jag varit sugen på ända sen jag köpte den i San Francisco. Shmaltz Brewing He'Brew Funky Jewbelation, en galen blend som det är enklast att bara kopiera vad Shmaltz själv skriver om den. "Shmaltz Barrel Aged Release #6. A blend of 6 ales aged in 73% rye whiskey barrels and 27% in bourbon barrels. The blend consists of of 3-month Jewbelation 15, 9-month Vintage Jewbelation, 1-month Bittersweet Lenny’s RIPA, 14-month Origin, 7-month Reunion Ale ’11, and 14-month Messiah." En öl som för mig verkligen smakar som urtypen av ölstilen american strong ale. Mycket vinös sötma och ekfat ihop med fikon, farinsocker, vanilj och rom. Riktigt fet öl.

Efter detta blev det ytterligare en sorts paralellprovning, mellan av vad jag tycker är världens två bästa barley wines. Pelican Mother of all Storms och Thomas Hardys ale, denna från 2005. Det var en riktigt tuff kamp och jag vill säga att det var oavgjort.. Mother of all Storms är en så jävla enorm öl, stora smaker, otroligt fyllig, galet mäktig. Verkligen en öl som jag vill ha många av och har planer på att byta till mig så fort jag får tillfälle. Thomas Hardyn är ju helt klart en legend som alltid levererar och gör skäl för titeln som en av världens två bästa barley wines. 

Och som om det inte vore nog så drog Mange fram en gammal barley wine från Eldridge Pope som tidigare gjorde just Thomas Hardy ("nuförtiden" är/var det O'Hanlons). Det är hittills den äldsta ölen jag druckit med sina 35 år på nacken och jag måste fan säga att den levererade! Ett öl från 1977 som fortfarande är bra alltså, det är galet. Riktigt häftig öl som påminde mycket om ett fint portvin, en öl som jag inte tror att jag kommer få dricka igen. Det här är sannerligen ett riktigt hantverk gjort för lagring och som faktiskt klarar det. Jag undrar hur dagens öl kommer att stå sig efter 35 år, om dom tunga imperial stouts och barley wines som görs i detta nu kommer att vara lika bra eller bättre efter så lång tid, eller tappar dom alltihop efter ett tiotal år? Det kan man ju spekulera i ett tag..


Efterrätt! Cholkad + chokladstout blev det, och det blev bra. Foothills Sexual Chocolate är en öl som legat på min "bucket list" ett rätt bra tag så nu var det riktigt kul att äntligen få prova den.. Precis som namnet antyder så är det rejält med choklad i den vackra skapelsen och söt och fyllig som den var så gjorde den sig riktigt bra till efterätten. 

Nu var det snart dags att bege sig hemåt och jag måste erkänna att det blev ganska slirigt på slutet. Men innan vi skulle sticka iväg till bussen så hann vi med en paralellprovning till. Inte mindre än fem årgångar av Samichlaus provades, med sju års mellanrum. 2011, 2004, 1997, 1990 och 1983. Detta är ju en öl som ligger på 14% och som gör sig alldeles ypperligt till lagring och det är riktigt häftigt att se hur den åldras. Som dom flesta riktigt gamla öl så blir den mer och mer vinös med tiden, sötman framträder och kan mer och mer liknas vid dessertvin. Men det är definitivt inget negativt utan det är fan skithäftigt.

När det var uppdrucket och klart så var det tid att vingla bort till bussen. Jag och Grip tog vårt pick och pack och lämnade Balder och Mange till sitt öde (Manges feta ölkyl, värre kan man ha det). En härlig bussresa in mot Malmö där jag blev bjuden på Carlsberg Sort Guld (perfekt avslutning på kvällen eller hur?), en kebab sen tåget hem. 

En riktigt jävla fet kväll med många riktigt häftiga öl, tack till Mange som huserade och tack till er andra också för god öl och glatt humör. Detta är en kväll man kommer minnas (delvis av) väldigt länge!


måndag 12 november 2012

Ölkunskap

När det kommer till ölens beståndsdelar så har det sedan ett bra tag tillbaka varit humlen som varit i fokus och malten som en liten sidekick ibland. Den ena amerikanska humlesorten hit, den andra Nya Zeeländska humlesorten dit, tall, grapefrukt och lite maltsötma för balansen. Men det finns ju mer i öl än bara humle och malt som vi alla vet. Vi har ju den ack så viktiga jästen som kan tillföra minst lika mycket, och i vissa fall även mer smak och karaktär än både humle och malt tillsammans.. Och sist men absolut inte minst den viktigaste ingrediensen av dom alla - vattnet. 

Jag är ingen hejare på kemi, bryggning, hur jäst utvecklas och så vidare men det är alltid kul att lära sig mer om sådant som tillsammans bildar allas vår favoritdryck. Därför tänkte jag tipsa er om att surfa in på Manker Beers Ölkunskap där det finns tydliga och snyggt överskåldiga artiklar kring ölstilar, öltyper, malt, humle, jäst och vatten. Väldigt intressant alltsammans och skönt lättläst. Jag lärde mig iallafall lite, kanske ni gör det också?

fredag 9 november 2012

Aecht Schlenkerla Urbock / En kärleksförklaring till Bamberg och dess rököl

När jag för ett par veckor sen recenserade Mikkeller / Stillwater Rauchstar så raljerade jag även lite kring hur bra jag tycker att Aecht Schlenkerla Urbock är, och när jag var i Köpenhamn i helgen så stod där ett gäng flaskor på Ölbutikken och bara väntade på mig. Jag högg ett par direkt och kände mig så jävla nöjd. För detta mina vänner, är fan ta mig kärlek på flaska. 

Ända sen jag provade på den, i min mening, fantastiska Aecht Schlenkerla Märzen som finns på Systembolaget så har jag haft en förkärlek för rököl, och den har bara växt sig starkare och starkare hela tiden. Därför är det ganska givet att en av höjdpunkterna hittills i mina öläventyr var förra sommaren då jag och tjejen besökte Bamberg, även känt som rökölens huvudstad och ursprung. Det är även ett av dom resmål vi besökt jag verkligen längtar som mest tillbaka till.

Bamberg är en otroligt mysig liten stad på runt 70 000 invånare som ligger ett par mil ovanför Nürnberg i södra Tyskland. Som jag har förstått det så är det en av de tyska städerna som fick minst stryk under andra världskriget och därför har kvar så mycket gamla byggnader och vackra omgivningar. För vackert är det. Åh. Som en liten sagostad någonstans långt, långt ute i skogen. Och öl kan dom göra, ja jävlar. I själva Bamberg finns inte mindre än 9 privata bryggerier, men i området Franken som Bamberg ligger i finns det över 300 (!) stycken vilket gör det till världens nionde bryggeritätaste område.

Precis som de flesta tyska bryggerier så görs det pilsner, lager, weissbier, doppelbock och så vidare, men det är rökölen som är Bambergs specialitet, och Aecht Schlenkerla är antagligen den kändaste av dom Bambergska ölen. Brauerei Heller heter bryggeriet officiellt förresten, Schlenkerla är den urgamla puben (med anor ända bak till 1300-talet) som ligger inne i Bamberg som ölen är döpt efter.. Vilken fantastisk ölhistoria detta landet har alltså. Man gör inte så många öl, åtta stycken finns registrerade på ratebeer.com, men dom som finns är något utöver det vanliga. 

Idag gör jag ett försök att recensera deras höst-/vinteröl Urbock på 6,5% som tappas och serveras under Oktober - December. Det brukar hitta hit ett par fat till Sverige också, så håll koll på din lokala Bishops eller vem det nu är som håller dig med bra öl. Detta är också ett av mina absoluta favoritöl för den delen, jag vet inte många som är i närheten av att vara lika bra. Aja, till recensionen!


Ölen är djupt mahognyfärgad med ett rött skimmer när man håller den mot ljuset. Skummet är stort, kompakt, krämigt och vackert. 

Doften är jävligt tung, maltig och bjuder på lägereldsrök, torkat kött, nötter, brända löv och lite honung. Sötman finns där och gifter sig så otroligt vackert med rökigheten.

Munkänslan är len, stickig, lättdrucken och fyllig samtidigt. Smakerna bara virvlar runt och sköljer över en i vågor. Först väldigt sött och maltigt, sen kommer rök- och charktonerna för att sen avslutas så småningom med en lång, lång bitterhet som närmast kan liknas vid mörkt choklad med väldigt hög kakaohalt. När man har tagit en stooor klunk så ligger den magiska smaken av rökt malt kvar i strupen och letar sig upp till näsa och tunga under varje andetag. Helt otrolig öl. Helt otroligt. 

Nu ska jag bara tjata på min blivande fru att vi ska åka tillbaka till Bamberg igen. Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att hon är särskilt svår för det..

torsdag 8 november 2012

En touch av vinter och ett par bytesöl

Igår fick jag nog av den gamla bannern här på bloggen, och med tanke på att vintern är på ingång så kunde det ju vara trevligt med lite kallare färger. Blev ganska nöjd med resultatet om jag får säga det själv, det ser ju minst sagt kyligt ut (och lite värmande samtidigt på något sätt). Kanske borde ta och göra om den lite då och då, säsongsbaserat? Omväxling förnöjer ju som vi alla vet. Nåväl.

Tre öl till ramlade förresten in häromdagen. Lite mindre byte denna gången och inte lika mycket valar men det är ju alltid trevligt med ny öl!


Cascade The Vine. En blend av tripel, blond quadrupel och golden ale som har jäst ihop med vindruvssaft och lagrats med mjölksyra på ekfat i sex månader. Den mest spännande av dessa tre i min mening!

The Bruery Tart of Darkness. Finns även att köpa i Köpenhamn. Riktigt störigt att jag snackade ihop detta bytet innan jag visste det, men så är det ibland. Jag sparar ju typ 180 DKK iallafall. Detta är en stout på 5,6% som dom har lagt på ekfat med deras "special blend of souring bacterias and yeast". Kanske dricker den i helgen faktiskt.. Väldigt sugen.

New Glarus Raspberry Tart. Denna har jag hört ska vara väldigt fruktig och söt, nästan som hallonsaft. Gjord med vete, hallon och gammal Hellertau-humle.

Jahopp. Det var det för denna gången. Kommer nog upp recension på någon öl imorgon, får se vilken det blir ikväll när jag kommer hem från jobbet.. Sen är det ölsmakning i Vellinge på lördag med Balder, Gripen och Mange. Där kan vad fan som helst hända, men jag lovar att det kommer bli öl av världsklass och ni kommer med allra största säkerhet få läsa skrytet efteråt. Lite liveuppdatering kommer att ske på facebooksidan dessutom.

tisdag 6 november 2012

Moor Amoor, give us Moor!

I tisdags förra veckan förlorade Skåne ett av sina bästa ölställen. Det var dagen vi aldrig hade hoppats på skulle inträffa, dagen då Dahlberg serverade sina sista öl. Dom har nämligen blivit uppköpta av krogen bredvid, tragiskt nog.. En sorgens dag för alla som gillar kvalitetsöl och en uteservering med bästa läget i Helsingborg med andra ord. Men all good things must come to an end, eller vad man nu säger.. Så med det i åtanke plus att min kära sambo fyllde år så blev det perfekt att dra dit för en gravöl och säga tack och adjö till Dahlberg. 

Det blev inte många öl då jag skulle upp 04.00 dagen därpå, men två britter slank ner. En av dom var en porter vid namn Amoor som Fredrik rekommenderade från, för mig tills dess helt oprovade, Moor Brewing Co som huserar i Somerset i västra England och den gjorde ett väldigt stort intryck på mig.

Saxat från hemsidan
"As soon as you smell it you will know this is one decadent porter. The rich aroma is from the healthy dose of Chocolate malt, blended with Pale, Crystal and Wheat malts. Bramling Cross hops add fruitiness and earthiness to the beer, which is fermented with an English yeast."


Ölen är mörkt brunröd, eller kopparfärgad om man så vill. Inte så mörk som en porter brukar vara, och den ser nästan lite tunn ut. Skummet är stort, vitt, kompakt och hänger kvar en stund för att sen lämna snygga lacings längst glaset.

Doften är maltig och fyllig med lägereldsrök, mjölkchoklad, vete, nötter, torkade fikon och ganska svagt kaffe. Stor doft, större än vad jag väntade mig!

Fyllig och len munkänsla med skön kolsyra som dansar runt fint i gommen. Maltig, rökig och bitter smak med mörk choklad, chark, nötter, dadlar och kallt kaffe samtidigt som den är ganska blommig. Jävligt mycket smak för att ligga på 4,7%! Det här är fan en helt suverän porter. Att den är så smakrik för så pass låg alkoholhalt är verkligen trevligt och något man inte ser alltför ofta!

Det här hade varit en helt perfekt öl att ta när man lagar mat, när man bara ska hänga med polare, kanske när man ska på fest, på sommaren, på vintern, till mat och egentligen närsomhelst. Galatea som tar in Moor och tar även in flera andra spännande brittiska bryggerier så som Summer Wine, Redchurch och New Wave som jag provade några av under SBWF, men jag hoppas verkligen att dom kommer börja dyka upp mer frekvet på våra pubar runt om i landet..  För det här är svinbra.

Den andra britten jag sörplade i mig var en Bethnal Pale Ale från Redchurch och även den var hur grym som helst! Humlig like a motherfucker men ändå riktigt välbalanserad med snygga toner av gräs och tall. Nä, jag får nog ta och kontakta Galatea och se om det finns möjlighet för privatimport helt enkelt.

måndag 5 november 2012

Mikkeller Black Sensation

I lördags var det Sensation White i Köpenhamn.. Ganska jävla ointressant. Men som en motpol pågick även ett annat sensationellt event som var desto roligare. Black Sensation på Mikkeller Bar där alla fatkranarna under hela dagen och kvällen bestod av helvetiskt mörk och tung öl. Så ja, valet kring vilken sensation man skulle ta sig till var ganska självklart.

Dessutom så var Gyllenbock, Basunen och Ola nere från Stockholm så ett besök var givet! Jag anlände kring lunchtid till den danska huvudstaden och mötte upp Stockholmarna direkt. Först blev det en liten sväng ner till Ölbutikken och Kihoskh i vanlig ordning för lite öl att ta med hem, dock blev det inget märkvärdigt för min del. En frukostkebab på det och sen bort till Mikkeller Bar.


Vi kom dit ganska tidigt, fick ett schysst bord och kunde i lugn och ro beställa in öl innan det började strömma in mer och mer folk. Hela den första uppsättningen av fatlistan gicks igenom (nu låter det som att vi gjorde detta i en handvändning men vi satt faktiskt där i 5-6 timmar) och även några som kopplades på senare under dagen samt ett par flaskor. Jag tänkte inte gå genom alla ölen vi drack, men jag kan säga att det över lag var hög kvalitet, spännande och extremt välgjorda öl. Inte alls många som inte föll mig i smaken, tvärtom gjorde nästan allihop det. Och då är jag inte heller någon stoutfanatiker.

Några av dom absoluta höjdpunkterna var följande (samtliga Mikkeller);
- George! Cognac. Satan vilken öl! Trögflytande som sirap, svart som satan och otroligt fyllig i både smak och doft. Cognac dominerade ihop med soja, kaffe, lite lakrits och övermogna äpplen. Riktigt, riktigt, riktigt bra öl.
- Abel on Dope. Också den riktigt tung och fyllig, men inte lika trögflytande som ovanstående. Mycket fint rostad och med mycket fudge- och chokladtoner. 
- Gypsy Tears 100% Brett w/ Stillwater och Fanö. Detta var nog den ölen som hade mest skum av alla vi drack, men det var inget negativt. Krämig och mycket fruktig öl med en del rostat som sen balanserades riktigt snyggt med den funkiga brettjästen.
- Texas Ranger barrel aged Islay Kriek edition. Här snackar vi smaker i flera omgångar! Doften dominerades av rök från Islaylagringen och syrlighet från körsbären, men det var i smaken allt hände. Det är inte jätteofta man stöter på en öl där smakerna kommer i vågor allt eftersom man dricker. Först choklad och kaffe, sen rök och tjära som följs utav sura körsbär för att sen avslutas med en touch av chili. Riktigt häftig öl.


Men alla var som sagt inte suveräna.. Som till exempel Texas Ranger barrel aged Islay Framboise edition. Det här var ett virrvarr av smaker som inte hängde ihop alls. Väldigt obalanserad öl med hallon som mest framträdande, men lite rök, chili och choklad som stack ut på alla möjliga håll. Det var väl den som var minst god, och så fanns det ett par som inte lämnade några större intryck, som Oyster stouten exempelvis.. Men utöver det så var det som sagt mycket bra öl över lag.

Efter ett tjugotal fatöl och ett par flaskor, däribland Stella 1 och 2, så började vi känna oss klara och begav oss upp till deras hotellrum där det bjöds på Cantillon Zwanze 2010 och Goose Island Juliet, bland annat. Zwanzen var oväntat snäll men med det där klassiska Cantillon-funket med stall, gröna äpplen och vinäger. Dock väldigt snäll som sagt vilket var lite oväntat. Juliet är en "belgian style ale with wild yeasts and aged in cabernet barrels with blackberries", och här fanns det syra! Rejält sträv öl med mycket bär och vinfat, en riktig höjdare med andra ord. En av dom bästa Goose Island-ölen jag druckit faktiskt.

Min tanke var att gå ner till Kihoskh och köpa en till att ta med hem, men när jag insåg att det faktiskt var röd dag och sista tåget skulle gå om 20 minuter så blev det istället att gå ner till huvudbangården. Jävligt trist! Delvis för att jag verkligen ville ha en flaska till av Juliet, och delvis för att jag gärna hade hängt kvar och druckit öl naturligtvis. Men jag var nöjd ändå! En riktigt bra dag var det, många nya grymma öl och trevligt sällskap i vanlig ordning. Nu tar det väl ett tag innan det blir Köpenhamn igen.. Om jag kan hålla mig borta det vill säga, det är ju Zwanze Day den 1:a December..