torsdag 27 juni 2013

Skånska pubar: Café Ariman i Lund

Som namnet antyder så är detta inte en pub, eller ens ett ölställe i någon större utsträckning egentligen.. Dock vill jag ändå framhäva Café Ariman då det är det enda stället i Lund där du kan få hantverksmässig öl till lunch, och även det enda stället du faktiskt kan dricka kvalitativt hela veckan, och till ett jävligt schysst pris dessutom. Bishops Arms och Rauhrackel är ju till exempel stängda på söndagar, iallafall under sommaren.



Café Ariman är ett populärt litet café som ligger precis bakom Lunds domkyrka med ett litet, men varierat ölutbud som snurrar rätt ofta. Jag vet inte exakt hur mycket dom köper in av varje öl, men det är nog inte mycket då det har varit nya öl varje gång jag varit där dom senaste gångerna.

I matväg är detta som sagt ett café med bullar och bakverk, men det finns också ett par mindre varmrätter att välja mellan. Som tidigare nämnt är det ett populärt ställe vilket också gör att det ofta är ganska fullpackat både inne i lokalen och på uteserveringen (bilden ovan är inte så rättvis då den togs på en regnig söndag, haha). 

Väldigt blandat klientel, allt från folk i den övre medelåldern som sitter och spelar schack, till folk som knappt blivit torra bakom öronen som står och hinkar Brooklyn Lager i baren.


Café Ariman är inget ställe som du behöver gå några omvägar för att besöka, men om du är i Lund så bör du trilla och ta en öl. Alltid trevlig stämning, bra musik och sköna människor gör detta till ett grymt ställe för en öl innan man drar vidare, en bit mat eller skönt bara söndagshäng.

måndag 24 juni 2013

Mjödmåndag: Mjödhamnen Sommar

Jag tror inte att Mjödhamnen behöver någon närmare presentation vid det här laget, men här kommer en mindre presentation av deras senaste mjöd! Ni som följer Mjödhamnen på facebook har nog inte missat att dom för ungefär en månad sen släppte sin sommarblend, ett rosémjöd framtaget i samarbete med Carl Jan Granqvist som dom kallar rätt och slätt Sommar. 

Ett rosémjöd tänker ni, vad tusan är det för något? Ja, det frågade jag mig också, och när jag läste beskrivningen kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan beställde en flaska som jag öppnade på midsommarafton.. Och jag funderar redan på att beställa fler.

"Vitt skilda smaker har här fått komma samman och skapat en torr, karaktärsfull, balanserad och kryddig roséblend av åtta olika mjöd. Syrlighet från rosenkvitten, doft av havtorn, färg från blåbär med underliggande honungstoner som har ursprung i sex olika landskap ger en dryck som passar sommarens subtila äventyr. 

Prova den kyld till egenfångad laxöring, varför inte till en skaldjursgryta eller till smörslungade primörer. Detta är en gudadryck till kurtisen i syrenbersån tycker jag," Carl Jan Granqvist. Det här mjödet är en blend av åtta olika mjöd, som valts ut av Carl Jan, från ett antal olika alternativ."


Mjödet är persikofärgat rosa, påminner lite om fruktköttet på en mogen vattenmelon.

Doften sprudlar av sommar och sol! Serverad lite lätt kyld bjuder detta mjöd på aromer som smultron, hallon, jordgubbar, solorosor, örter och övermogna päron samt lite brända toner och honung. Ljuvligt!

I smaken finner vi också en hel del sommarsmaker, dock lite robustare och dom följer inte riktigt doften så mycket som man hade kunnat tro. Övermogna smultron och jordgubbar, oblandad hallonsaft, gurkvatten, cognac och lite kalk. Förhållandevis tunn för att ligga på över 12% ABV, vilket gör den farligt lättdrucken. Hur gott som helst. Nä, nu har jag bestämt mig. Jag ska ha fler. 

Liksom alla Mjödhamnens alster finns Sommar i beställningssortimentet på Systembolaget.

torsdag 20 juni 2013

73 år gammal öl - In de Oude Pruim 1940

Det här med att lagra öl är rätt intressant. Det är något som dom flesta av oss ölfantaster gör i mindre eller större utsträckning skulle jag vilja påstå helt säkert utan att ha kollat upp någon statistik. Kanske är det några imperial stouts man köpte på sig för ett par år sedan, några gamla lambics eller barley wines som står någonstans där hemma och samlar damm, eller ett par gamla belgare som lite då och då dyker upp i redan lagrat tillstånd på Systembolaget, som Chimay 2003 exempelvis gjorde häromsistens.

Själv så lagrar jag dock inte så värst mycket, även om några öl ligger här och tar plats.. Framförallt då för att jag inte hittar tid att dricka upp dom på grund av allt annat kul som ska drickas, men vissa av dom är väl lite experiment också får jag erkänna. En som däremot lagrar öl är min gode vän Magnus, känd från Elixir Wine och före detta TWC Dryckesutbildning. Varje gång man är hemma hos Mange så bjuder han på gamla öl, vissa äldre än andra..

Och förra helgen var ett sådant exempel. Jag och ett gäng ölnördar hade blivit inbjudna till att dricka öl och käka korv i Vellinge, och något sådant är det svårt att tacka nej till naturligtvis. Exakt vilka öl som skulle drickas avslöjades inte förrän vi var på plats, men jag tror inte att någon av oss gick därifrån besviken. Snarare tvärtom.



Efter lite blandade grejer som till exempel Saison Dupont Dry Hopping 2013, Amager Double Black Mash (sprillans ny imperial stout från Amager, håll utkik efter denna, helt fantastisk), Xbeeriment Black Force One Bourbon Barrel, Mikkeller Stella 4 och en vertikalprovning av åtta olika fatlagringar av Hof Ten Dormaal Barrel Aged Project Brew var det äntligen dags för eftermiddagen att kulminera i en öl som var inte mindre än 73 år gammal.

73 år, det är fan helt galet. Hur ofta får man dricka en öl som är äldre än ens föräldrar? Och för några av er kanske tillochmed era far- och morföräldrar. Från en början trodde vi att detta skulle vara en geuze då det var ett vitt streck på flaskan (innan man började använda etiketter skiljde man på geuze och kriek genom ett vitt streck på geuze och ett rött på kriek), men när vi började smutta och analysera så var det flera stycken som märkte av en viss fruktighet.. Då såg vi att det stod kriek på den sönderruttnade korken. Felmärkning eller solblekning, ingen aning. Men hur var den då, mer än fruktig?


För det första så var den faktiskt otroligt välbehållen. Sur, komplex, något platt men inte helt död, och framförallt så fanns det en hel del körsbärssmak kvar. Det var väldigt oväntat faktiskt då det första fruktlambics brukar förlora är just fruktsmaken. Dock skrev ölgurun Tomas Danko en förklaring på BeerSweden-forumet till varför just körsbär och andra stenfrukter behåller sin smak i många år:

"Det finns ett ämne (amygdalin, men även andra föreningar) i stenfruktkärnor som främjar produktionen av benzylföreningar (benzylacetate främst) och vissa estrar (vilka smakar bär och frukt, typ jordgubbe mm, inte de vanliga typ isoamyl etc)) i kombination med Brettanomyces Custersii.

Old school-metoderna när man lagrar på hela klarbär/moreller resulterar i detta vilket blir en viktig del av smakkaraktären. En teori kan vara att dessa ämnen finns kvar långt senare vilket då skulle förklara varför just kriek tenderar smaka väldigt bärigt många år senare jämfört med andra varianter (vindruvor, hallon, smultron) där allt är som bortblåst efter ett antal år.

Källa: http://onlinelibrary...CC7DC18D.d03t04"

Även om jag inte är så bra på dom vetenskapliga termerna så var det intressant att få en förklaring till varför just körsbärsöl är något av det bästa att lagra. Tack för det Danko!

Det var minst sagt en upplevelse att få prova så gammal öl, och jag tyckte tillochmed att den var bättre än båda dom två andra gamla lambics vi provade samma dag (Lindemans Geuze 1996 och Boon Geuze 1996), vilket är jävligt häftigt. Tusen tack till Mange som styrde upp det här, helt makalöst. Tack!

onsdag 19 juni 2013

Bröllopsresa i Barcelona del 5; The George & Dragon, Cat Bar och slutkläm

Efter att ha spenderat eftermiddagen på köpcentra och La Resisténcia var det nu dags att leta upp ytterligare en pub, denna hade flera stycken vi mött talat gott om så vi var väldigt nyfikna. Jag ska inte säga att den var svår att hitta till, men man fick titta en extra gång när man gick förbi för den är inte jättesynlig. The George & Dragon!




Förhållandevis stora lokaler, med en lång bardisk, bord lite överallt och en projektor med sport längst ner. Det var faktiskt första gången vi sett sport på något av ölställena vi besökt, konstigt nog. Vi gick in och slog oss ned vid ett bord och bad om varsin meny. Vi var hungriga och sugna på tapas. 


I ölväg fanns nästan bara Rogue. George & Dragon var tydligen väldigt stolta över att ha störst utbud av Rogue i Barcelona, och det tvivlar jag inte på att dom har.. Vilket är lite antiklimax för mig då jag inte är något större fan av Rogue, och dom hade mest standardsortiment dessutom vilket jag tycker består av högst mediokra öl. Men en Dead Guy Ale slank ner till maten, den är väl helt okej. 

Men käket var bra, tapas blev det som sagt. Chistorras, patatas, räkor i nån chilisås, anjovis med balsamico, och så vidare.. Riktigt gott var det, och väldigt mätta blev vi. Vi satt kvar en stund och jag provade en belgisk dubbel av Popaire, ett för mig helt okänt spanskt bryggeri, och en Barcinum av ett bryggeri som jag inte visste vad dom hette.. Men det var också en belgisk variant. Båda två helt okej, men Popaire var snäppet vassare än Barcinum. 

Vi satt kvar en stund och smälte maten innan vi gick vidare genom stan och kollade in den där kyrkan Gaudi designade som aldrig blir färdig. Det är fan ett jävligt mäktigt, och jävligt märkligt, projekt. Stora tentakler som går från kyrkan och ner i marken och hundratals små, plågade ansikten på väggarna. Väldigt gotiskt, lite skrämmande och jävligt häftigt. Vi gick också förbi det där andra huset han designat, men det var verkligen skitfult. Såg ut att platsa bättre i Bedrock än i Barcelona.


På vår väg tillbaka till hotellet trillade vi förbi ytterligare en pub, denna vid namn Cat Bar. Vegansk pub liksom Ale & Hop med 10 fatöl och 30-40 flasköl. Massvis av Brewdog och resten lokala öl, mer eller mindre. 

Det blev bara en öl här under den här kvällen, men eftersom det låg två kvarter från vårt hotell så gick vi tillbaka hit under torsdagen och provade deras grymma veganska burgare innan vi skulle ta bussen till flygplatsen.





Onsdagen och torsdagen lullade vi mest runt i stan med återbesök på Ale & Hop och Cat Bar bland annat, så det är väl kanske inget som är av så stort intresse för er. Sammanfattningsvis blev vi faktiskt lite kära i Barcelona. Innan vi åkte ner talade dom flesta väldigt gott om stan så våra förväntningar var väldigt höga, men jag måste säga att dom faktiskt infriades. 

Lagom stor stad med gångavstånd till dom flesta ställen, inte alltför dyrt, många sköna ställen att dricka öl, vin och drinkar på, stor variation på mat, jävligt häftig arkitektur och en stor skön strand, som grädde på moset. Ett ganska ultimat resmål för dig som vill både steka på stranden och dra på en schysst pubrunda. Vi var där i fem dagar så vi hade tid att slappna av och bara ta det lugnt.. Vilket är ovanligt för oss som vanligtvis far runt till en massa städer och sällan spenderar mer än två nätter på ett ställe. Kort sagt - åk till Barcelona, du kommer inte bli besviken!

tisdag 18 juni 2013

Bröllopsresa i Barcelona del 4; Rosses i Torrades och La Resisténcia

Tisdag morgon vaknar vi som vanligt vid 9-tiden och chillar en stund innan vi beger oss ut på stan för att leta upp någonstans att käka frukost. Den här dagen tänkte vi gå åt andra hållet, mer inåt stan så att säga. Efter en stund hittade vi något som liknade en liten hotellbar med rätt billig frukost, och jävlar vad mätt jag blev den här morgonen.


Bredvid oss satt en man i kostym och drack vin till sina ägg och korv, samt avslutade sin frukost med en kaffe och konjak. Hur ofta ser man det i Sverige? På ett civilserat ställe alltså, inte bänkarna utanför Systembolaget. 

Aja, mätta och belåtna gick vi en bit in i stan med målet på ett stort köpcentra i Les Corts-området. På vägen dit gick vi förbi den högst rejtade ölbutiken i stan, Rosses i Torrades, fast jag var inte lika imponerad som resten av folket som varit där innan mig.




Helt klart en trevlig affär med ganska stor bredd på ölen, dock mer urplockad än vad den med det långa namnet var. Kanske (antagligen) beror detta på att den ligger lite mer tillgängligt och har högre betyg på Ratebeer vilket gör att folk därför går dit först, vad vet jag.. När jag var där var det iallafall ungefär som i den andra ölbutiken fast utan specialarna. En hel del lokal öl fanns förstås och jag köpte på mig ett gäng, men utöver det så var det inget jättespeciellt. Väldigt trevlig kille bakom kassan dock, väl värt ett besök om ni är närheten.

Vi traskade vidare upp mot köpcentrat där jag satte mig och drack en kopp kaffe så fick frugan shoppa loss lite grann. En stund senare började det kurra i magen och vi beslutade oss för att käka på Hamburguesa Nostra, ett rätt schysst ställe med ett kul koncept.





Som menyn visar här ovan så fanns det en mängd olika hamburgare som serveras med minimalt med tillbehör. Man hittar vad man vill ha och använder sedan dom dressings som också finns på bild ovan, välj fritt vilka kombinationer man är sugen på. Det fanns även mini-hamburguesas, men vi tog båda varsin normalstor. Det var inget revolutionerande men rätt gott, och det fanns även så att man kunde köpa med sig råa hamburgare därifrån och grilla hemma.

När vi var mätta och belåtna begav vi oss ner mot Joan Miró-parken för att dricka upp ölen jag köpte tidigare under dagen. Ungefär här började det regna lite grann, vi hade följt väderleksrapporter sedan någon vecka tidigare som sa att det skulle regna ganska rejält under flera dagar av vår vistelse.. Men vi hade väl turen med oss antar jag, för det regnade ungefär i 20 minuter  och sen försvann det och kom inte tillbaka under tiden vi var där.

Klockan tickade väldigt långsamt för tillfället och när ölen var uppdruckna var det en stund kvar tills nästa pub på listan skulle öppna.. Vi drev runt lite i kvarteren runt Joan Miró-parken som var ganska tråkiga faktiskt, inte alls samma charm som dom delar av Barcelona vi besökt tidigare. Vi slog oss ner och tog en kopp kaffe och vips, så var det dags att traska bort till La Resisténcia!





10 fat och runt 50 flaskor fanns, dock tittade jag inte alls på flaskmenyn så vad det var för något kan jag inte uttala mig om. Långsmal pub med dämpad, gul belysning, träbänkar, ölrelaterade bilder lite överallt och 60-tals covers på spanska i högtalarna. Behöver jag säga att jag gillade  det här stället?

Mannen bakom baren var rätt dålig på engelska, men han var ändå jävligt trevlig. Med ett stort leende på läpparna serverade han oss öl efter öl och gjorde sitt bästa för att småsnacka lite när jag var framme och beställde. Även här var det en del katalansk öl, men också Brewdog naturligtvis, och ett gäng tyskar. Lite enklare ölutbud än på exempelvis Ale & Hop, men fullt tillräckligt. Mat kunde man också få, dock var vi inte hungriga då utan vi beslöt oss för att efter en handfull öl tacka för oss.

Allt som allt är detta en pub jag råder er att besöka, även om den ligger lite avsides. Den har inte det bästa ölutbudet, häftigaste lokalen eller bästa placeringen, men det var som en riktigt schysst kvarterspub där man kände sig direkt hemma utan att ens ha varit där tidigare. Väldigt nöjda begav vi oss in mot stan igen och bort till nästa ställe.

söndag 16 juni 2013

Rågwhiskey: Jefferson's Rye 10 y o

Idag är det rågwhiskey på menyn. En kanadensisk rågwhiskey tillochmed. Eller ja, den är producerad i Kanada av ett amerikanskt företag, Mclain and Kyne, och sedan importerad och distribuerad av amerikanska Castle Brands som även äger Mclain and Kyne. Så ja, eftersom den är tillverkad i Kanada så är den kanadensisk, även om företaget är amerikanskt. Inte så rörigt egentligen, men rörigt blir det när det kommer till vad som är vad i USA och Kanada..

Flaskan jag har framför mig är en del av Jefferson's Presidential Collection som släpps i väldigt små batcher av Jefferson's Bourbon. Jefferson's Bourbon startades för över 15 år sedan av Trey Zoeller och hans farsa Chet som tydligen är en välkänd bourbonhistoriker. Dom ville göra en hyllning till USA's tredje president, Thomas Jefferson, för att han enligt dom var "a man widely recognized for his scientific mind and experimental nature". 

Det finns fyra stycken whiskeys i deras portfolio, och idag är det den senaste av deras alster jag ger mig på. En rågwhiskey som består av 100% råg, vilket inte verkar vara jättevanligt. Dessutom så är reglerna för vad som får kallas för rågwhiskey lite olika mellan USA och Kanada. Och det är nu det blir rörigt.

I USA måste det till vara minst 51% råg i tillverkningen, max 80% ABV i destilleringen och den ska lagras på nya, kolade ekfat med en procenthalt på max 62,5% (125 proof) när den äntrar fatet. Efter två års lagring kallas det för straight rye whiskey.

I Kanada däremot finns inga direkta bestämmelser för hur stor mängd råg det måste vara i whiskeyn, så det kan med andra ord vara väldigt lite.. Kanadensisk whiskey kallas helt enkelt för rågwhiskey för att den historiskt sett är gjord på råg, men det behöver som sagt knappt vara någon råg inblandad nuförtiden. Det som gäller är att den har samma arom, smak och karaktär som vanligtvis kopplas samman med kanadensisk whiskey, den ska lagras minst tre år, vara tillverkad i Kanada och ha minst 40% ABV. Rörigt? Tja, det beror väl på vem man frågar, men jag är smått förvirrad just nu.. Men det ger sig med tiden antar jag.

Nåväl, till recensionen!

Saxat från hemsidan;
"Jefferson's Rye: The newest addition to the Jefferson's line, Jefferson's Rye is made with 10 year old North American Straight Rye Whiskey. It offers a fantastic combination of age, purity and strength. Jefferson's Rye features a full body with classic caramel and vanilla flavors and a mid-palate spiciness that is slightly tempered by notes of dark chocolate."


I glaset finner vi en kopparfärgad vätska på 47%, förhållandevis starkt med andra ord.

Aromen är ganska mjuk och komplex med vanilj, sött rågbröd, övermogna päron, apelsinzest, lite örter, nyklippt gräs, läder och ekfat. 

Kroppen är len och fin och smaken bjuder på vanilj och övermogna äpplen och päron, lite läder, ingefära, sirap och örter finns också. Den är ganska söt, sötare än flera andra rågwhiskeys jag provat. Påminner lite om bourbon trots avsaknaden av majs. Avslutningen både bränner och kyler på samma gång och lämnar toner av örter kvar i munnen. Riktigt gott det här, väldigt nöjd!

Om man läser på amerikanska whiskeybloggar så är det många som vill likna den vid Whistlepig Rye, fast 20-30 dollar billigare. Dock har jag inte provat Whistlepig (än) och kan inte uttala mig om huruvida det stämmer eller inte.. Jag får väl helt enkelt se till att finna en flaska och prova själv. 

Jag köpte för övrigt denna flaskan på Juuls Vinhus i Köpenhamn, kommer försöka köpa på mig något nytt därifrån så ofta jag har chansen, makalöst utbud. 

fredag 14 juni 2013

Bröllopsresa i Barcelona del 3; Några lokala öl och La Cerveteca

Som jag nämnde i gårdagens inlägg så begav vi oss efter ölbutiken La Cervecita Nuestra De Cada Dia ner till stranden igen med några lokala öl i ryggsäcken. Det fanns en del att välja på och jag kände inte till någon av dom så värst mycket (vilket höjer upplevelsen lite extra med lite gamble), men jag kände mig sugen på IPA eller pale ale, så jag tog helt enkelt tre på måfå.


Två pale ales från Cerveza Fort och en IPA från Nomada (som för oss svenskar nog är mest kända för att Omnipollo gjorde sin En El Basque där) blev det. Samtliga bra öl, några av dom bättre lokala öl jag drack under hela veckan faktiskt. Färskt och fint, framförallt Nomada Humala IPA var riktigt schysst. Fort Motueka var kul då Mouteka är en humlesort som jag har väldigt dålig koll på, men den var full av härliga tropiska frukter och satt jävligt bra där på stranden i kvällssolen. Den mest anonyma av dom tre var Fort Barcelona Pale Ale som ändå var helt okej, fast utan att lämna några bestående intryck.

Här efter går vi längst med strandpromenaden ner mot stan, förbi det fantastiska området La Barceloneta. Det var två områden i Barcelona som som gjorde starkt intryck på oss, dels dom klassiska gotiska kvarteren med urgamla byggnader, smala gränder och gotiska skulpturer titt som tätt, och dels så var det La Barceloneta. Det sistnämnda är ett bostadsområde som ligger på en spets i Barcelonas hamnområde. 

Många, smala gator i ett rutnät med massvis av små butiker och restauranger överallt. Vi gick hit flera dagar och blev smått förälskade i dessa kvarteren.  Av någon väldigt konstig anledning så har jag faktiskt inga bilder därifrån, men jag tror inte att dom hade gjort La Barceloneta rättvisa ändå. Ni får helt enkelt inte missa det när ni besöker Barcelona. Vidare gick vi upp till ett ölställe som ligger ett stenkast från hamnen, La Cerveteca. 





Ett ganska litet ställe och en hel del folk, 13 fat varav några handpumpade och ett hundratal flaskor. Här var det stor fokus på Nögne Ö och Rogue, både i fatväg och i kylarna. Det var tillochmed så att det fanns tre kylar varpå Nögne Ö hade en, Rogue hade en och den sista var blandad.. Och så var det lite öl på hyllor och så runt om i lokalen, men jag är väldigt undrande över deras fascination av Rogue och Nögne Ö. Detta var dessutom inte det ställe som hade mest Rogue, men mer om det senare.. 

Allt som allt ett schysst ställe, jag tog mig en handpumpad lokal öl som jag inte minns namnet på nu, och så slog vi oss ned med en skål oliver och picklade grönsaker. Oliver serveras för övrigt överallt i Barcelona, till allt. Så fort du sätter dig ner på ett ställe så kommer dom med en skål oliver.. Så jag hoppas du gillar det om du ska dit, annars får du se till att börja göra det.


Det stod ett gäng amerikaner i mitten av lokalen som jag snackade lite med, dom pluggade någon sorts ölutbildning i München och passade på att åka runt lite i Europa under tiden. Rätt trevliga killar, och väldigt amerikanska om man kan säga så.. Mycket snack om öl, inte helt oväntat, men dom hade förvånansvärt dålig koll på det mesta som låg utanför USA, även i ölväg. Fast det har jag uppfattningen av att större delen av amerikanare har, även dom som är globetrotters.. Det är bara dom riktiga nördarna som har koll på öl från resten av världen.

Nåväl, några öl här och sen var det dags att bege sig tillbaka till hotellet för lite välbehövlig sömn.

torsdag 13 juni 2013

Bröllopsresa i Barcelona del 2; Cava på stranden och ölshopping på La Cervecita Nuestra De Cada Dia

En av många trånga gator i Barcelona
Jag minns inte hur det är på helgerna, men det är väl värt att notera att på vardagar är dom flesta intressanta ställena stängda mellan 14.00 och 17.30, nästan det enda vi hittade som var öppet under dom tiderna var större restauranger och butiker som låg vid dom mer folkrika gatorna, alternativt svindyra uteserveringar nere vid stranden.

Detta gäller så klart även dom ölbutiker och pubar vi besökte, dom flesta öppnade helt enkelt 17.30.. Så antingen får man fördriva tiden genom att kolla in alla häftiga gamla byggnader, driva runt på någon turistfälla, hänga på hotellet tittandes på spansk dubbad tv eller på stranden med en flaska cava och annat gott från någon av Barcelonas saluhallar. Och det var precis det sistnämnda vi gjorde den här eftermiddagen.





Det finns flera saluhallar i Barcelona, vissa större än andra. Den allra största ska tydligen ligga vid änden av La Rambla, men det var inte den vi besökte. Istället hittade vi en som vi tyckte var ganska stor ändå, och låg bland dom gotiska kvarteren inte alltför långt ifrån stranden.. Cansaladeria i Xarcuteria Josep Vilà (långt namn jag vet) heter den och ligger bland dom gotiska kvarteren, på ett helt okej gångavstånd till havet. 

Hård fårost, fuet, minisalami, oliver, inlagd paprika, körsbär och och en billig flaska cava inhandlades, sen satte vi kurs mot stranden.



Väl nere på stranden hittade vi ett ställe att lägga oss på, ut med ett par stora badlakan och sen placerade vi oss där ett par timmar. Det var gissningsvis runt 22-24 grader varmt, men eftersom det var en svag bris från havet så kändes det inte som mer än 18 kanske. Väldigt behagligt, men också väldigt lömskt.. Needless to say så brände jag mig ganska rejält. Men men, det är sånt som händer när man är en kritvit skåning som spenderar större delen av sin tid inomhus.

Det fanns inte så mycket att göra åt det mer än att smörja in med aloe vera och låta va. Vi begav oss efter det upp till ölbutiken La Cervecita Nuestra De Cada Dia (ytterligare ett långt namn, men värt att minnas/notera) i El Puebleno-området. Ganska schysst område över lag, avslappnat och inte alls mycket turister. Skönt.





Lagom till när dom öppnade efter sin siesta trampade vi in i lokalen som hade jättehögt till tak och, enligt mig, bäst ölutbud av dom ölbutikerna vi besökte i Barcelona. Här fanns allt från belgisk geuze till förhållandevis svåråtkomliga jänkare som olika Pipeworks, Brooklyn Black Ops och ett par mjöd från Kuhnhenn (gissa vad jag köpte) till mängder av lokala öl. 

Åtta fat fanns också, inga lokala grejer påkopplade när vi var där, men ett par nya öl för min del blev det ändå. Ett riktigt bra ölutbud i övrigt hade den här butiken vilket gör att jag definitivt kommer återvända när jag är i Barcelona nästa gång. Damen bakom kassan var inte särskilt snackig, men det var lugnt och skönt där och det var precis vad jag kände att vi behövde just då. Jag plockade på mig några lokala öl från en av kylarna, betalade för oss och sen gick vi ner till stranden igen och drack upp våra nyköpta öl. 

Klockan var fortfarande inte särskilt sent så vi hann med ett ställe till innan det var dags att gå till hotellet, men det tar vi i nästa inlägg.

tisdag 11 juni 2013

Nu börjar han med jänkarwhiskey också

Japp, jag bara breddar mina horisonter hela tiden, hoppas att ni inte tröttnar alltför mycket. Men nu har jag iallafall bestämt mig för att dyka ner i den amerikanska spritens djupa träsk, och även om jag bara trängt genom ytspänningen än så länge så känner jag att det kommer bli en bra resa.

Jag har aldrig tidigare varit något större fan av att dricka ren sprit, med nubbe och eventuellt en rökig whisky någon gång som mer eller mindre enda undantagen (Irland, USA och i vissa fall Kanada är dom enda länder som skriver whiskEy med ett E, i resten av världen stavas det whisky om jag inte missminner mig, kan vara bra att veta), och även om jag har haft perioder då jag varit nyfiken på både rom och tequila så har det aldrig fastnat riktigt. 

Dock har jag sen en tid tillbaka börjat intressera mig lite för ett par andra sorters whisky, då i synnerhet amerikanska alternativ som bourbon, råg- och vetewhisky, och då på ett lite djupare plan än vad som kan kallas "en period".

Jag vet inte riktigt vad det var som triggade igång det, men varför inte liksom? Kanske var det alla dessa otaliga bourbon- och whiskeylagrade öl man provat och vill veta var det kommer ifrån, eller kanske börjar öl bli tråkigt? Nej, så långt ska vi inte gå. Öl kommer alltid att vara i fokus för mig, men om något är gott så är det ju gott, då ska det drickas! Och i mitt fall då även skrivas om.

Så nu tänkte jag att jag ska börja recensera lite schysst whiskey och bourbon här när jag kommer över något gott helt enkelt. Jag har redan börjat gå loss på mjöd och det verkar ni inte vara helt missnöjda med, så jag antar att lite fina destillat är nästa naturliga steg för min del. Det är ju något alla vi som gillar öl har en relation till, antingen för sig själv eller som någon schysst lagring på ett bra öl.

Jag tror att jag kommer hålla mig till amerikansk whiskey och bourbon i första hand, även om det antagligen kommer smita in både svenska och kanadensiska inslag. Det kommer blandas friskt med sorter som finns på Systembolaget, på krogar och som jag köpt på mig i Köpenhamn. Om ni har tips, synpunkter, klagomål eller råd så är dom mer än välkomna!

Pappy van Winkle family reserve 20 y o och Parkers Heritage collection 27 y o, två riktiga giganter

måndag 10 juni 2013

Mjödmåndag: Mazurskie Grunwaldzki

Mjödmåndag igen! Denna gången tar vi oss från det stora landet i väst till ett av dom stora länderna i öst(..ra Europa) - Polen! Även om fokus har legat lite på amerikanska mjöd här (vilket inte är så konstigt med tanke på att det är det jag är mest nyfiken på över lag) så är jag inte sen att erkänna att ett av dom absolut bästa mjöd jag provat har varit ett polskt. Apis Poltorak Jadwiga heter det och är ett dessertmjöd, precis som det mjödet jag recenserar idag.

Att polackerna är duktiga på att göra mjöd är ingen nyhet direkt. Faktum är att dom gör några av världens bästa söta mjöd, även kallade dessertmjöd, och detta är dom kända jorden över i ölkretsar för. Själv gillar jag flera sorters mjöd, allt från syrliga och torra till söta och klibbiga, och jag känner mig för närvarande mer bevandrad i den torra delen av mjödvärlden. Därför mailade jag helt enkelt Mjödhamnen för en tid sen och frågade vad dom rekommenderade för söta mjöd ur deras portfölj.

Jag fick svaret att av deras egna mjöd bör jag prova 'Blomma och Blad' och/eller 'Bark och Blad', och bland deras importmjöd fanns det ett sprillans nytt sött mjöd vid namn Mazurskie Miody Dwojniak Grunwaldzki. Som skrivet i namnet är detta ett dwojniak mjöd, med andra ord består det av 50% honung. Sagt, gjort och beställt, och nu sitter jag här med ett glas av just den polska brygden. Hur är den då?

  
Vätskan är klar och kopparfärgad, påminner om cognac till utseendet. I vanligt ordning finns inget skum överhuvudtaget.

Doften exploderar i sötma, framförallt russin, dadlar och madeira. Andra intryck är bland annat övermogna röda vindruvor och körsbär, plommon, ekfat och vanilj. Om man tar ett riktigt djupt andetag påminner det lite om när man sniffar på ett glas bourbon, fast inte alls lika intensivt förstås.

Munkänslan är oljig och väldigt len. Övermogna körsbär och hallon är det första jag tänker på ihop med russin och dadlar. Väldigt fruktigt, men väldigt, väldigt sött. Dom 15% det här mjödet ligger på visar sig framförallt efter man svalt undan den senaste sippen, men det är inget som stör då dom är väldigt snyggt balanserade in i hela upplevelsen. Riktigt jävla gott.

Åter igen visar dom polska mjöderierna var dom söta mjödskåpen ska stå. För den som är nyfiken så finns det här mjödet i beställningssortimentet på Systembolaget.

söndag 9 juni 2013

Bröllopsresa i Barcelona del 1; Ankomst och öl på Ale & Hop

Lagom till när vi började planera bröllopet för lite mindre än ett år sedan, började vi (iallafall jag) också direkt spåna på var man kan åka på bröllopsresa. Tankarna gick till USA, då främst New York, men också till Skottland, Irland, Italien och så vidare.. Men efter många om och men och diskussioner fram och tillbaka hamnade vi till slut i Barcelona. 

Det är egentligen ganska lustigt att det blev Barcelona för varken jag eller min bättre hälft har varit så speciellt inspirerade att åka till Spanien tidigare.. Men nu i efterhand kunde vi knappt gjort ett bättre val, och vi vill definitivt åka tillbaka inom en snar framtid. Vi tar det från början!

Vi lämnade Kastrup 07.00 på söndagsmorgonen och landade i Barcelona ungefär 10.00. Det är en ganska liten flygplats som ligger en halvtimme utanför stan, och flygbussar går mellan flyplatsen och stan var tionde minut tror jag. Vi var inne i stan vid 11-tiden och letade oss ner till vårt hotell som låg mitt i dom gotiska kvarteren, Gotica hette det. Incheckning snabbt och lätt, upp med väskorna på rummet och sen ut och leta upp någonstans vi kunde käka lunch.


För en gångs skull hade vi inte kollat upp så värst mycket mer än en handfull ställen innan vi stack dit, så lunchen intogs på ett av torgen mitt i stan bland en jävla massa turister. Aningen överprisat, föga oväntat, men det fyllde sin funktion. Vi strosade vidare genom stan, längst med La Rambla ner till vattnet. La Rambla måste för övrigt vara ett av dom mest överskattade ställen jag någonsin varit på. Vad är hypen? Det är ju som en sämre version av Sjöbo marknad typ. Nä, det undvek vi hädanefter. 

Ganska trötta efter att ha fått sova ungefär tre timmar föregående natten så var det inga större åtaganden den här eftermiddagen. Vi fördrev någon timme på Akvariumet och gick sen ner i stan igen för att leta upp det första av dom ölställena vi tänkt besöka, Ale & Hop.



En ganska liten vegansk pub med tio fat som byts ut ganska ofta (två under den kvällen, flera stycken till under ett par dagar), några lokala och några importerade och ett trettiotal flaskor. Väldigt avslappnad stämning, skön miljö och grymt trevliga människor bakom baren. Här provade jag mig igenom ett gäng katalanska öl från bland annat La Pirata, Ales Agullons och Fort, men även lite annat från exempelvis Buxton, Toccalmatto och Brewdog. 

Brewdog ja, dom var onekligen överrepresenterade i Barcelona. Inte nödvändigtvis på Ale & Hop som hade massor av annan kul öl, men på många andra ställen kryllade det av öl från Brewdog, och även Rogue av någon lustig anledning.. Jag vet inte varför, men om någon vet  så får ni gärna berätta för mig för jag är väldigt nyfiken.


Nåväl, tillbaka till Ale & Hop. Det började kurra lite i magarna så vi bestämde oss för att beställa lite käk. Menyn är ganska liten och det är mestadels tilltugg, men en handfull burgare fanns och jag bestämde mig för en rödbetsburgare. 

Det var kanske den bästa veganska burgare jag käkat kan jag konstatera så här i efterhand. Kanske var det hela situationen som gjorde den extra bra, eller så var den helt enkelt så god. Jag vet inte, jag njöt i fulla drag iallafall. 


Vi satt kvar här resten av kvällen och begav oss ganska tidigt tillbaka till hotellet för att slockna efter en lååång dag. Ale & Hop kom till att bli en av våra två favoritpubar i Barcelona, plus att det ligger dessutom ganska centralt, bara ett par kvarter från dom gotiska kvarteren och Triumfbågen. Fräscht ställe, bra och roligt ölutbud, grym mat och trevlig personal. Vad mer kan man begära?