söndag 30 september 2012

Öl i Stockholm del 1; SBWF - "Snickeriet"

Så, nu fungerar datorn igen efter en rejäl formatering och jag har börjat återhämta mig efter helgens bravader i huvudstaden. Det blev två minst sagt intensiva, men jävligt roliga, dagar med otroliga mängder öl och massvis med roliga bekantskaper, nya som gamla. Jag vet inte hur många inlägg jag kommer att dela upp återberättelsen i, men vi börjar från början så får vi se var vi slutar. Jag kan redan nu förvarna om att det inte blev så många bilder och dom som togs blev ganska dåliga tyvärr, men jag hoppas att ni orkar läsa ändå.

Det hela började med att jag och Balder möttes upp på Sturup/Malmö Airport/MAX i torsdags morse och tog flyget vid 09-tiden upp till Arlanda. Vi hade siktat på att hinna med pressbrunchen vi var bjudna till på Nacka Strandsmässan innan själva festivalen skulle sätta igång men ju mer tiden gick och vi närmade oss Stockholm, ju mer fick vi inse att vi inte skulle hinna det. Nåväl, flygbussen in till stan, leta upp hotellet vi skulle skeda på och sen så fort som möjligt ner till mässan.


Vi anlände kring lunchtid och där var redan en hel del folk som stod och väntade. Vi ställde oss i kö, svenska som vi är, och på tolvslaget öppnades dörrarna och folket strömmade in. Presspassen hämtades ut och redan här börjar vi stöta på välbekanta ansikten, men sen blev det raka vägen ner till "Snickeriet" (bara jag som tänker på den här gamla pärlan när man hör smeknanmet på den salen?) för att möta upp Manker och M2 och för första stoppet hos allas våra favoritbröder Brekeriet.

Jag har ju som tidigare sagt fått chansen att prova Brekeriets testbrygder förut och visste därför att det skulle vara bra öl, men jävlar alltså.. För någon som, likt mig, älskar saisons och fruktöl så var detta verkligen en av mässans absoluta höjdpunkter. Och för många andra också verkar det som, jag har läst inget annat än hyllningar kring Brekarnas öl vilket glädjer mig enormt! Fem öl fanns totalt. Två saisons, en farmhouse ale, en fruktöl och en rököl.


Jag provade mig genom allihop med start på saisons. Den som heter just Saison tyckte jag var helt fenomenal och även den bästa av saisonerna. Riktigt uppfriskande och lätt, och ihop med friskheten från bretten så är detta en öl som jag hoppas många kommer uppskatta och beställa då både den och rökölen Roken kommer att kunna beställas från Systembolaget inom en snar framtid. Den lite rustikare Brillant och samarbetsbrygden var också väldigt kompetenta, men jag håller nog Saison som den bästa av dom tre.

Vidare provade jag deras helt fantastiska fruktöl Cassis, smaksatt med svartvinbär. Jag, liksom många andra, håller denna som en av mässans absoluta höjdpunkter! För det första så var den riktigt snyggt lila med ett ljust lila skum.. Men när man sen smakar den och den exploderar av smaker som snyggt balanseras mellan det syrliga i bretten och bärens sötma och syra. Detta är kanske den bästa svenska ölen som gjorts i år, i skrivande stund så kan iallafall jag inte komma på någon bättre.

Även ett smakprov av den riktigt kraftiga rökölen Roken intogs. Detta är en öl som jag vet ska kunna gå att beställa efter den 1 November och det tycker jag att ni ska göra! Som sagt så var den riktigt kraftig, rejält med läder och bränd torv i både smak och doft. En öl som man inte dricker snabbt utan lätt kan sitta med en hel kväll.. Riktigt fet.

Jaha, hur följer man upp detta då? Slå ett öga till höger om Brekeriets monter så finner du Struise och deras extravaganta ölvagn som även fanns med på Copenhagen Beer Celebration i våras. Här är det inte svårt att hitta något man gillar, det svåra är att kunna välja någon av alla dom 30 fatkranar som finns med, fulla med godsaker.


Vi provade ett gäng där också men det var några som stod ut lite extra. Först och främst - Pombon.. Det står spontanjäst äpplecider på deras papper vid montern och detta var ju så jävla häftigt. En av bryggarna har en polare med en jävla massa äppleträd som varje år fäller en massa frukt som bara ruttnar bort. Detta tyckte han var tråkigt och gjorde istället en öl/cider på dessa äpplen, lät spontanjäsa och lagrade sedan på ekfat. Resultatet? Hur gott som helst. Varför är det inte fler som gör detta?

Även Black Berry Albert stod ut från Struisevagnen, det är Black Albert lagrad på vinfat.. Exakt vilka vinfat det var har av någon outgrundlig anledning trillat ur skallen på mig, så om någon som läser detta har lust att berätta så får ni gärna göra det! Den var iallafall helt fantastisk med alla de mörka kaffe-, portvin-, och chokladtonerna som redan finns i ölen sen innan blandat med den uppfriskande och lite syrliga fatlagringen. Ölporr på hög nivå. Vi provade några till här innan vi gick vidare. Bland annat Macadam och Cuvee Delphine vilka båda två är värda att nämnas, även om de två föregående var höjdpunkterna här.

Bredvid Struise hade vi sedan Mohawk med några av sina spännande experimentbrygder, och längst ut på kanten Malmö Brygghus som bland annat hade med sin milda, men full kompetenta skånska lambic Grand Crew. Det ska bli spännande att se hur den utvecklas med tiden, även om den redan nu var väldigt trevlig.


Mitt emot dessa hjältar så har vi några andra hjältar. En lång monter från Elixir Wine innehållandes Amager, Xbeeriment, Det Lille Bryggeri, Stronzo, Lervig, South Plains, Djävlebryg och Hornbeer. Samtliga bryggerier hade dessutom bryggarna med sig vilket jag tycker var riktigt kul! Grymt bra jobbat av pågarna på Elixir som fått med sig alla dessa bryggare, det är precis på såna här ställen man vill träffa dom.. När dom kan hänga, dricka öl och snacka skit helt enkelt utan att behöva tänka på allt runtomkring. Riktigt kul!

Även här fanns några av kvällens häftigaste öl, framförallt från hypade Xbeeriment. Detta är ett pyttelitet danskt bryggeri som vi får se alldeles för lite av här i Sverige. Dom hade med sig fem öl, däribland den fantastiska A Beer called Horse som många av er kanske provade på CBC i våras där den hade premiär. Dessa fat som är med i Stockholm är från samma batch och jag tror inte att dom gör fler av den.. Vilket är synd, för jävlar vad häftig den är! Som att dricka ättikssprit nästan, otroligt sur.


Även ett brittiskt barley wine vid namn Copper Snow var med, även det väldigt, väldigt bra med tonvis av torkad frukt och smörkola. Hoppenheimer är deras DIPA, tappad bara två dagar före festivalen.. Otroligt färsk med andra ord. Nästan för färsk faktiskt vilket gjorde den mer häftig än bra egentligen, även om den var skithäftig. Madraz IPA däremot var hur grym som helst.

Längre bort på denna montern hittar vi bland annat Lervig som har fått sig ett rejält uppsving i Sverige sedan deras Rye IPA och Konrads Stout lanserades på Systembolaget tidigare i höst. Här fick jag prova Hoppy Joes, en grovt humlebesk amber ale på under 5%. Väldigt lättdrucken och grymt smakrik för att vara med så låg alkoholhalt. Perfekt sessionöl?

Vi provade lite mer öl från resten av bryggerierna i Elixirs monter innan vi sedan begav oss vidare ut mot resten av mässan. Med andra ord så tycker jag att man redan här inne fick provat några av mässans bästa öl och framförallt några av dom absolut trevligaste montrarna. Riktigt kul att det var så många bryggare på plats, och så är ju importörerna himla goa också. Danmark och Skåne levererar!

I nästa del av denna intensiva helg besöker vi Wicked Wine, Galatea, Brill och OT, samt går på provning med Brewdog och Boulevard arrangerad av Manker Beer och Cask Sweden. Stay tuned!

söndag 23 september 2012

Ensam i Köpenhamn

Tidigare i veckan kände jag att det var ganska längesen jag var i Köpenhamn. Visst, det var ju ungefär två månader sen men allt är ju relativt, och när man ändå bor så pass nära som jag gör så ser jag ingen anledning till att inte åka dit med jämna mellanrum. Det är rätt roligt att se hur stor ruljans det är på ölen i butikerna och på pubarna jämfört med i Sverige, och när man inte varit där på två månader så finns det en hel del nytt att prova.

Men tjejen jobbade och de flesta andra som brukar vilja hänga med var antingen upptagna på annat håll, mer eller mindre panka med tanke på att det är helgen innan lön och/eller så sparar dom sig inför SBWF nästa helg.. Så jag åkte ensam. Första gången faktiskt, men det var riktigt mysigt.

Verkar som att någon hade det gött på tågstationen under fredagskvällen iallafall.
Vid 11-tiden tog jag min iPod, paraply och ryggsäck och begav mig genom ösregnet till tåget mot Köpenhamn. Med byte i Malmö och lite banarbete här och var så tog det nästan en timme att ta sig fram, men det var okej. Det är ganska avslappnande att åka tåg ibland, så länge det inte är under rusningstid. Kring lunch var jag framme och förväntade mig ösregn som utlovat även där, men det var bara lite mulet.

Första stoppet blev Ölbutikken.. Jag tänkte redan från början hålla det ganska lugnt denna gången med inköpen, delvis för att jag inte riktigt vad som fanns att köpa och delvis för att även jag tänkte spara lite pengar inför nästa vecka. Men när jag kommer in så står det massvis med nya öl där, och hur lätt är det att inte köpa då? En hel del från Pretty Things, Epic Brewing Co (det amerikanska, inte det Nya Zeeländska vi fick på Systembolaget förra våren), Anchorage och Cambridge bland annat. Mycket kul öl med andra ord.

Men jag höll mig förvånansvärt lugn och köpte bara med mig fem öl därifrån. Lite stolt över mig själv där faktiskt. Efter det gick jag ner genom det fortfarande icke-regnande Köpenhamn till Kihoskh. Där var det däremot inte så mycket nytt som jag väntade mig, men en del fanns det ju naturligtvis. Bland annat så hade dom fått in The Bruery White Oak, Fruet och Tart of Darkness som alla tre är ganska svåra att få tag på i vanliga fall. Det är tillochmed så att jag nyss har bytt till mig en Tart of Darkness från en kille i USA, så den är på väg hit till mig i ett paket i detta nu.. Ganska störigt, hade gärna fått något annat då och köpt denna i Köpenhamn. Men men, det visste ju inte jag när bytet bestämdes så nu får man väl se det som att jag sparade 145 DKK.

Så, slut på shoppingen. Jag gick bort till Mikkeller Bar och satte mig där. Det är riktigt gött att vara där vid öppning eller någon timme senare bara när det är mer eller mindre folktomt. Det är förstås roligt att vara där på kvällarna också så man kan snacka med andra nördar och annat löst folk, men det är gött på ett annat sätt när man är ensam och bara kan sitta och mysa.


Det fanns som vanligt en hel del kul grejer på fat. Jag började med en Maui Sobrehuman som är en red ale med körsbär. Det är ett samarbete mellan Maui och Jolly Pumpkin där båda bryggerierna har gjort sin version av samma öl. Mauis version som jag drack tyckte jag var helt okej, fin fruktighet och trevlig humle men den lämnade inte några större intryck efter det. Får se om man kan få testa Jolly Pumpkins någon gång i framtiden och se hur den är.

Jag fortsatte med To Öl Snowball som är en välhumlad saison på 8% och den var riktigt grym. Mycket humle så det smakade mer som en belgisk IPA än en saison, men det gjorde inget. Riktigt gott.

När den var uppdrucken blev det Fanö Bryghus Dr. Owl. Detta är en grisette, vilket är en väldigt ovanlig och nästan utdöd belgisk ölstil med låg akoholhalt (denna var på 3,7% om jag inte minns fel) gjord på vete och kornmalt, väldigt nära besläktad med saison. Den stora skillnaden mellan dom två är att saison gjordes av och till bönderna, medan grisetten gjordes till gruvarbetarna. Namnet kommer av att ölen serverades till gruvarbetarna när dom fortfarande hade sina gråa arbetsrockar på sig och betyder därav just "grå".

Jag har bara provat en grisette tidigare och det är Hill Farmstead Clara som var helt makalöst bra.. Även den provades på Mikkeller Bar och ingen blir väl förvånad av att det blir superbt när det kommer från Hill Farmstead. Men hur var Fanös grisette då?


Jag gillade den! Väldigt lättdrucken och riktigt smakrik med en stor och fyllig munkänsla och kolsyra som exploderar i munnen. Rejält med vete, vitpeppar och franska örter i smak och doft. Kanske inte riktigt lika bra som Hill Farmsteads, men fortfarande en grymt bra sessionöl. Det är kul när bryggerier börjar återuppliva gamla och nästan utdöda ölstilar så som grisette, gose, lichtenheiner och så vidare (Erik på Ölnörderi skrev ett väldigt intressant inlägg om bortglömda tyska ölstilar här).

Om inte det är ett tecken på att ölens status växer mer och håller på att bli större än vad den varit på många, många år så vet jag inte vad. Det är ju framförallt de amerikanska bryggerierna som försökte återskapa dessa stilar, men när man ser att även Fanö exempelvis gör det så finns det hopp för att det ska kunna gå att hitta här i Europa också. Grymt kul tycker jag som är mer inne på sånt än på alla miljontals single hop (D)IPA's och fatlagringar till höger och vänster.

Och på tal om gamla ölstilar så blev nästa öl ett glas Dark Horse Perkulator Coffe Doppelbock. Jag har inte blivit så värst imponerad av Dark Horse tidigare och jag blev inte så värst imponerad denna gången heller. Nog för att det var sjukt mycket kaffe i den här och den var förvånansvärt lättdrucken trots sina 7,5%, men jag vet inte.. Den nådde inte ända fram.

Det gjorde inte heller Beer Here Pumpernickel Mörker Porter, men den fick avsluta besöket. Visst var den helt okej med många "mörka" och "tunga" smaker om man kan skriva så, rejält med pumpernickel och rostad malt men lite för tunn i kroppen för att kunna bära alla dessa smakerna. Detta fick bli den sista innan jag begav mig tillbaka till regniga Sverige, men jag fick som sagt med mig lite öl hem också.


Mikkeller/Stillwater Rauchstar som jag druckit tidigare, grymt bra rököl. Det är inte ofta jag köper öl som jag redan druckit så det säger väl det mesta. Cambridge Red God imperial red ale, Pretty Things Fluffy White Rabbits, Epic Brewing Smoked Porter och Brainless on Peaches samt en growler från Mikkeller bar full av den fantastiska Vesterbro Pils, en  av de absolut bästa pilsners jag druckit.

Det var det och jag tror att det kommer att komma en eller två recensioner på just dessa öl nu under veckan, kan ju vara kul för er att veta hur någon av dom smakar iallafall om det skulle vara så att ni har vägarna förbi Köpenhamn inom det snaraste. Annars är det väl mest pepp inför SBWF som gäller, för på torsdag smäller det!

måndag 17 september 2012

Nectar Ales Black Xantus

En öl som legat på min 'bucket list' sen en rätt lång tid tillbaka är Nectar Ales Black Xantus. Det är en bourbonlagrad imperial stout där man tillsatt fair trade-kaffe. Jag är egentligen inget större fan av imperial stouts (klart jag tycker att det kan vara fantastiskt gott, men det finns annat jag föredrar helt enkelt) men av någon anledning så har denna ölen satt sig på min näthinna och vägrat släppa taget. Jag tror att jag såg den för första gången på någon ölblogg för något år sedan, men jag minns fan inte exakt var.. Men sen har den suttit där.

Därför var detta naturligtvis då en öl som jag eftersökte under resan till San Francisco tidigare i sommar då Nectar Ales vid den tidpunkten ägdes av Firestone Walker och därför borde finnas i Kaliforniens större ölbutiker.. Och det fanns den! Jag hittade min flaska lite undangömd på Healthy Spirits och köpet var givet. Och förra helgen intogs den ihop med Balder och Grip.

Som en liten side note kan jag även berätta att Nectar Ales inte längre ägs av Firestone Walker. Hela historien är lite (ganska mycket) förkortat så att Nectar Ales grundades 1987 av Humboldt Brewing Company och var sitt eget ända fram till 2003 då man kände att man inte längre kunde möta upp efterfrågan.. Dom kontaktade Firestone Walker som sedan köpte upp Nectar Ales år 2005, där dom nu har haft sitt bryggande tills för ungefär två månader sen när det bestämdes att dom skulle säljas till Total Beverage Solution i Mt. Pleasant, South Carolina. Frågan är om den kommer vara lika lättillgänglig i Kalifornien efter detta.. Det får tiden utvisa helt enkelt!

Nåväl, nog om detta. Saxat från hemsidan;
"Black Xantus (pronounced Zantis) is truly a unique bird. An Imperial Stout aged in American oak barrels, infused with fresh organic/ fair-trade coffee from our local coffee roaster, Jobella Coffee Roasters. This special, limited release beer bursts with bourbon and espresso aromas leading into chocolate and black cherry flavor. It’s 11% ABV is softened by time in barrels which also contributes to the beer’s appeal. We are very proud of this new addition to the Nectar Ales family."


I glaset finner vi en nästan kolsvart vätska, mot ljuset är den mörkt, mörkt, mörkt rödbrun, men det är inte mycket som tränger genom. Lite mörkbrunt skum bildas men försvinner ganska snabbt igen.

Doften är helt fantastisk. Enorma mängder rostat kaffe, men också snygga toner av vanilj, farinsocker, russin, ekträ och torkad frukt. Väldigt fylligt, föga oväntat.

Vid första sippen så exploderar smakerna i munnen! Även här stora mängder kaffe, men också väldigt mörk choklad, ekfat, vanilj, mörk sirap, dadlar, torkade fikon och värmande alkohol på slutet. Grym balans mellan bittert och sött. Munkänslan är riktigt vackert fyllig och kolsyran sticker lite lätt på tungan. Lite eldig men väldigt behaglig finish.

Tja, vad ska man säga? En riktigt grym öl som jag är glad att jag fått prova, men ledsen för att jag inte köpte fler av! Jag är som sagt ingen imperial stout-fanatiker, men ibland hittar man helt enkelt fullträffar som gör att man inte kan låta bli att älska stilen.

onsdag 12 september 2012

Monks Café Uniqum Blend No. 1

Monks är en liten kedja med krogar i Stockholm som fokuserar på öl. Jag tror att många av er som läser ölbloggar antagligen redan har lite koll på vilka dom är, annars finns det mer information här. Det finns fem pubar och två av dom är även bryggerier/bryggpubar som jag har förstått det, och ibland ger dom sig även på att släppa öl på Systembolagets specialsläpp. Jag har endast besök en av deras pubar (som jag gillade, blir förhoppningsvis någon till om två veckor i samband med SBWF) och druckit en av deras öl, men det ska det bli ändring på!

Monks Café Uniqum Blend No. 1 är en blend på 89,55% av deras egen Monks Victoria Imperial Stout, 9,95% Goose Island Bourbon County Stout och 0,5% Mackmyra Speical 06. Den finns att beställa via det lokala beställningssortimentet och ja, varför inte liksom? 55 spänn för en blend med den ack så fantastiska Bourbon County Stout är i min mening helt klart värt att prova.


Ur flaskan rinner en mörkt, mörkt, mörkt brun vätska som blir kolsvart i glaset. Lite espressobrunt skum bildas för att försvinna ganska snabbt igen.

Doften bjuder på en hel del bourbon. Jag har aldrig provat Monks Victoria för sig själv så jag vet inte hur den är, men denna ölen påminner rätt mycket om Bourbon County Stout i doften. Vanilj, ekfat, blött trä, gul curry (?!), farinsocker och lite rök.

Munkänslan är lite stickig av små kolsyrebubblor. Inte så len som jag väntade mig, men inte heller sträv eller störande. Ganska grov bitterhet med en hel del bourbon här med. Vaniljen är även här framträdande, men också kakaopulver, kallt kaffe, mörk sirap, banan och en rätt så grov efterbeska som ligger kvar länge i munnen. Alkoholhalten ligger på 10,4% och värmer bra i halsen och munhåla en stund efter sista klunken.

Jag tycker att detta var ett riktigt roligt experiment, och ett riktigt bra sådant! Nog för att det "bara" är en blend, och att den kanske inte är i samma division som de amerikanska imperial stouts jag provat, men den är helt klart över dom svenska. Sen om det är för att det är en (ganska liten) del Bourbon County Stout i den eller inte låter jag vara osagt, jag vill prova Victoria för sig innan jag ger ett omdöme kring det. Riktigt trevlig öl iallafall, väl värd sina 55 riksdaler! Bra jobbat Monks!

måndag 10 september 2012

Skånska pubar: Mogwai i Helsingborg

Detta är första delen i en liten pubguide som jag och Grip tänkte skriva ihop om skånska pubar nu över hösten. Det kommer kanske inte komma inlägg löpande efter varann, men när vi varit ute och druckit öl på något ställe så kommer det trilla in lite inlägg allt eftersom. Vi tänkte att det kan vara kul att ha en guide för folk som kommer utomsocknes ifrån att kunna ha för att navigera sig i den skånska öldjungeln.

Första inlägget handlar om ett ställe i Helsingborg som vi håller varmt om hjärtat. Vi har skrivit lite om det tidigare när vi varit där, men nu tänkte jag att det blir ett helt eget inlägg för enbart.. Mogwai!

Mogwai ligger i centrala Helsingborg, ett par stenkast från Knutpunkten och är inte alls svårt att hitta till. Man går bort till Stortorget och går upp tills man ser Dahlberg (som också är ett grymt ställe, kommer inlägg om det så småningom) på höger sida. Därefter går man vänster över torget och följer vägen en liten bit ner till Mogwai uppenbarar sig på väster sida.



Mogwai är inte din vanliga pub. Det ser inte ut som ett ölställe och man tror inte att det är ett ölställe förrän man går in och ser fyra feta kylar fullproppade med hantverksöl. Fatkranar finns i stort sett inte, men flaskor finns det mer än gott om. Jonatan som driver stället har ett stort ölintresse och en sund filosofi kring öl, vilket bland annat gör att Mogwais priser är några av dom bästa (lägsta) jag känner till i Sverige för mikroöl.

Tänk dig flaskölsutbudet som brukar finnas på din lokala Bishops.. Gånger två. Det är dessutom nyrenoverat sen ett par månader tillbaka vilket har gjort Mogwai luftigare, mer öppet och så känns det lite mer europeiskt på något sätt.




Inte nog med att det finns mängder av öl, det serveras några av södra Sveriges bästa pizzor också. Nu är det alltså inte lokala pizzerian-pizzor vi pratar om, utan riktigt välgjorda finpizzor med tunn botten och mycket smak och ingredienser. Att man sen kan käka dom ihop med en grym öl gör ju inte saken sämre.

Att Mogwai hör till ett av våra favoritställen råder det inga tvivel om, och jag rekommenderar alla som besöker Helsingborg att svänga förbi för att ta en öl och käka lite pizza. Ni kommer inte att ångra er!


söndag 9 september 2012

Besök på Charlis Brygghus

Igår var det öppet hus på Charlis Brygghus utanför Kristianstad och för en gångs skull så var både jag och min bättre hälft lediga samtidigt. Därför tänkte vi att det kunde vara en kul utflykt, det var ju rätt längesen man var i Kristianstadtrakten (som vi ändå gillar, Kristianstad är faktiskt rätt trevligt). Det, plus att jag inte har haft chansen att dricka så mycket från Charlis än utöver en mycket trevlig american pale ale vid namn G.A.P.A. som han och Fredrik jobbat fram till Gastro och Dahlberg i Helsingborg.

Vi drog hemifrån vid 10-tiden och körde uppåt mot skogarna i norr (läs Göinge). Tydligen så var det tyvärr så att Charlis inte hade serveringstillstånd för drycker över 2,25% så det enda som skulle serveras var svagdricka. Men eftersom vi var ute i så god tid så tänkte vi att vi lika bra kan dra inom stan och kolla vad som erbjuds på det lokala Systembolaget.

Endast en sort var standard där från Charlis och det var hans IPA Ipalla som har det något provocerande, men ändå roliga, uttalandet "En IPA som inte är töntigt sönderhumlad". Jag gillar det. Jag köpte iallafall på mig två flaskor och lite annat gott som jag missat från dom tillfälliga släppen, sen drog vi vidare. Om man vill prova mer så finns det ju alltid det lokala beställningssortimentet!

Det tog väl en kvart att köra från Kristianstad ungefär, bryggeriet ligger långt ut i skogen utanför en liten håla som heter Arkelstorp. Inga problem att hitta med GPS dock, och kring lunchtid trillade vi in på det lilla gårdsbryggeriet.



För att litet, det är det! Vi gick runt och kikade lite innan rundturen började med Kasper som är bryggaren. Han berättade att hans mål är att brygga ungefär 5000 liter om året, men naturligtvis är drömmen att det ska bli större och mer. Besöket var uppdelat i tre delar, först ut var bryggboden.


En liten stuga han byggt på sin tomt mer eller mindre. Där inne kokas och mäskas ölen, det finns ett kylrum och längre bak fanns etiketteringen. Allt görs för hand, flaska för flaska. Såg väldigt ljust och trevligt ut, och så var Kasper rolig att lyssna på dessutom. Han gick igenom bryggprocessen, varför man gör de olika momenten, vad humle har för egenskaper och så vidare.



Vi fick även prova svagdrickan som jag tyckte var rätt schysst. Jag har aldrig varit något fan av svagdricka, men denna var riktigt maltig och fin. Påminde om en brown ale eller en väldigt lättdrucken porter.

Här efter traskade vi ner över gården till maltkrosseriet, ett annat litet uthus han byggt. Där inne låg det säckvis med malt av olika sorter och på bordet fanns en liten maltkross. Vi smakade på lite pilsner-, choklad- och karamellmalt, han berättade lite om vilken malt man kan använda till vissa öl och deras egenskaper.





Sista stoppet var i källaren under huset där han lagrar faten, och så förhoppningsvis så småningom, en massa flaskor. Just nu så gick ölen ur huset i en rasande fart, men när han kan öka kapaciteten så hoppas han på att kunna hushålla med fler flaskor där nere.





Här fanns även en liten bar som jag tror används vid ölprovningar och liknande, men som sagt så kunde vi inte prova något idag tyvärr. Vi stod kvar här och snackade rätt länge om allt som har med öl och den lokala ölscenen att göra. Bland annat berättades det att det har funnits runt 100+ bryggerier i Kristianstad under de senaste 100 åren, men mycket av det försvann ju under 80-talet när de stora bryggerierna köpte upp och la ner alltihop. Det hade ju varit jävligt häftigt om det inte hade hänt, tänk vilken bryggeriscen vi hade haft då! Varje liten by hade haft 2-3 bryggerier som hade gjort öl, must och svagdricka. Vilken liten utopi.

Allt som allt ett trevlig besök på ett mysigt litet bryggeri! Hoppas på att få se mer från Kasper och Charlis i framtiden. 

torsdag 6 september 2012

Nøgne Ø Bourbon Barrel Aged Sunturnbrew

Det här var en av ölen jag taggade mest inför släppet förra helgen. Den vanliga Sunturnbrew är en klar favorit hos mig som jag tycker är helt fantastisk. Denna bourbonlagrade versionen har jag provat ett smakprov av på Copenhagen Beer Celebration i våras, men den lämnade inget jättestort intryck mer än att jag minns att den var rätt häftig.. Så det var ju inget svårt val när den stod framför mig på Systembolaget.

Dock har den fått en hel del kritik av folk på sista tiden då det sägs att den är alldeles för sur för att passa ihop med röken och tyngden i ölen i sig, och vad jag kan minnas så fanns där en lite lustig, men ganska schysst, syrlig ton i ölen i våras. Men nu verkar det som att det är helt för surt om man ska tro folk som skriver om den.. Sen om den verkligen ska vara så eller om det är en infektion efter fatlagringen är det ingen som direkt klurat ut än så länge vad jag vet. Nåväl, det finns ju bara ett sätt att ta reda på det.

På flaskan kan vi läsa (väldigt lite);
"To enhance the flavor of our Sunturnbrew, we aged it in bourbon barrels for a year. We think it was a good year!"


Ölen är mörkt kastanjefärgad med röda nyanser. Nästan inget skum alls.

Om man doppar näsan ordentligt så känner man att den har tagit mycket doft av bourbonlagringen, framträdande vanilj ekträ blandas snyggt med rök, blött trä och chark. Tycker mig även känna en lite nötiga toner, men ingen direkt syra i doften iallafall. Luktar i min mening underbart.

Ganska stickig munkänsla och ölen lägger sig lite som en hinna över tungan. Och ja, visst fan är den sur. Vissa rökiga öl brukar få en ganska trevlig men subtil syra. Detta är inte subtilt.. Den är skitsur. Och ganska spretig. Till en början känner jag knappt varken bourbon eller rök mer än i eftersmaken, detta kan väl inte vara rätt? Det är förvisso inte äckligt men det är väldigt udda.  När den fått stå och lufta en stund så kommer det fram mer och mer av vad jag tror att den ska smaka, men det är fortfarande en lite olustig syra som inte vill lämna.

Lite antiklimax detta faktiskt då jag tycker att Nøgne Ø alltid brukar leverera toppklass annars, framförallt efter som vanliga Sunturnbrew är så fantastisk. Nu är bara frågan om jag ska spara min andra flaska och se om den lugnar sig efter ett par års lagring, eller reklamera den.. 

tisdag 4 september 2012

Korvfylld kyckling

Att fylla mat med annan mat är gamla nyheter och något vi alla gjort massvis med gånger. Fylla grönsaker med kött, kött med frukt, och så vidare. När det gäller kyckling så är ju klassikern att fylla med någon sorts ost, exempelvis någon blå-/grönmögel och sen linda bacon eller liknande runt. Och nog för att det är gött, framförallt när det är smakrik ost, men för ett tag sen läste jag något recept och såg vägen mot himmelriket. 

Exakt vilket recept jag läste kommer jag inte ihåg, men jag vet att personen/geniet i fråga fyllde sin kyckling med färsk chorizo.. Jag provade, och var helt fångad. Detta är väl antagligen inget nytt för många av er ändå, men jag hade aldrig tänkt på det och ja. Succén var ett faktum. Korven som innehöll en hel del fett och var mycket smakrik gjorde kycklingen så oerhört saftig och god att jag var tvungen att göra det igen. Och igen. Och igen.


Och ikväll gjorde jag det igen. Jag har oftast använt chorizo eller puszta till detta, men jag hade av en händelse en ring chistorras hemma och tänkte att eftersom chistorras är så makalöst gott i sig så borde det ju bara bli ännu bättre i kycklingen. 

Sagt och gjort.. Och visst blev det matporr av det hela. Väldigt enkel rätt att göra också dessutom. Skär ett snitt i kycklingfilén, in med något fet och kryddig korv (färsk korv ska det naturligtvis vara, inte "grillkorvar"), linda bacon runt, stek tills det finns yta och sen in i ugnen på 200 grader tills kycklingen är klar. Jag har inte ens kryddat med tanke på att korven har både vitlök, paprika och peppar i sig och baconet är så pass salt som det är, men man kan ju ösa på vilka kryddor man vill om man det.

Chistorras köpte jag på Korvhuset i Malmö, som även finns i Lund, men det borde gå att få tag på i diverse saluhallar runt om i landet. Så glöm osten och proppa fågeln med korv istället - det är den värd. Servera med vad du vill. Jag stekte lite potatis med örter, vitlök och rödvin och hade lite mango chutney och sallad till. Nu vet du vad du ska äta imorgon!

söndag 2 september 2012

Det här med storleken på flaskan


Bigger is better, eller? Det är en fråga som kommer upp väldigt ofta i öldiskussioner tycker jag, framförallt när det gäller amerikansk öl. Amerikanarna har ju en förkärlek till att göra allt lite större än alla andra, och även så verkar det gälla ölen. I många fall så kan du köpa mindre flaskor, men då måste du köpa 4- eller 6-pack.. Annars är det bombers (65 cl) som gäller.

Det har diskuterats lite grann om detta i "Varför så stora flaskor?"-tråden på Beer Sweden Forum, där bland annat Marc från Brill & Co tar sig tid att skriva och förklara lite kring hur det går till vid exempelvis importer. Ett roligt exempel som tas upp där är när Marc skriver att när Mikkeller buteljerar flaskor till USA så ska dom vara på 75 cl, men när det gäller den europeiska marknaden så är det 37,5 som gäller.. Varför är det så? Är det oftare att amerikanarna delar öl, eller dricker dom hellre stora öl själv? Högre toleransnivå? Mer törstiga än oss? Mindervärdeskomplex?

Det hänger ju väldigt mycket på vad det är för sorts öl tycker jag, vilken ABV (alkoholprocent) den håller och hur lättdrucken den är. Det är kanske lite jobbigare att hälla i sig 75 cl imperial stout på 16% än vad det är att dricka en lambic på 5% (framförallt dagen efter). Många vill gärna, av naturliga skäl, ha imperial stout, barley wine, quadruplar och andra högalkoholhaltiga öl på små flaskor som t.ex. De Molen brukar göra på 18 eller 25 cl och det förstår jag, även om jag inte håller med alla gånger..

För att själv så föredrar jag faktiskt ändå stora flaskor, framförallt när det gäller lättare ölstilar som saison, lambic och vissa D/IPA's, men även vid tyngre. Delvis för att det ofta är roligare att dela med vänner, och delvis för att jag tycker att det är mer estetiskt tilltalande. Stora flaskor är oftast helt enkelt snyggare än små både sett till flaskform och för att man får med hela artworket på etiketten utan att det ser ihoptryckt ut. Visst, risken finns ju att det snurrar till lite extra i skallen men det är väl en smäll man får ta i så fall, annars får man ju dela med en vän eller helt enkelt vänta tills man inte ska köra dagen efter..

Dessutom så sägs det ju att stora flaskor av lagringsöl utvecklas annorlunda än små. Jag kan inte särskilt mycket om lagringsprocessen men jag har hört att det beror bland annat på att jästen har en större yta att studsa i stora flaskor än i små.. Därför utvecklas mindre flaskor snabbare och kanske inte alltid lika väl. Men som sagt - jag kan inte så mycket om just denna processen, så om någon annan kan mer så får ni gärna fylla i!

Men visst kan jag hålla med om att små flaskor är smidigare ibland.. Men dom tar ju slut så fort. Vad föredrar ni? Är det något ni tänkt på?