onsdag 31 juli 2013

Bourbon: Johnny Drum Private Stock 15 y o

För några veckor sedan lade jag en beställning på Master of Malt, en brittisk webshop med ett helt fantastiskt sortiment som levererar till Sverige. Allt från bourbon och rågwhiskey till skotsk single malt till gin, rom, absinthe, tequila och gud vet allt som finns att tillgå. Frakten är inte särskilt dyr (två flaskor kostade mig runt 200:-, helt okej!) och leveranstid på 4-5 dagar. Jag kommer med andra ord att handla här igen. Min beställning den gången bestod av en flaska Noah's Mill Bourbon och en flaska Johnny Drum Private Stock 15 y o, och det är den senare jag recenserar i detta inlägget.

Johnny Drum Private Stock 15 är en bourbon på 50,5% ABV, eller 101 proof som jänkarna definerar det, lagrad och buteljerad på Kentucky Bourbon Distillers (förkortat KBD) från Bardstown, Kentucky. KBD hette från Willet Distilling Company när det startades 1935 och kallas det fortfarande än idag. Dom bytte namn 1984 när företaget köptes upp av Even G. Kulsveen från Norge, gift med dottern till den förre chefen Thompson Willet som är sonen till grundaren av Willet Distilling Company, Lambert Willet.

Var whiskeyn är destillerad är hemligt, och så är det med alla produkter som kommer från KBD. Det finns folk som vill påstå att det destilleras på Heaven Hill som ligger väldigt nära KBD, men man vet inte helt säkert. Vad dom då istället gör är att dom hittar på "fantomdestillerier" som dom skriver på flaskorna, till exempel på Noah's Mill som också är från KBD står det "Noah's Mill Distilling Company". Dom destillerade sin egen whiskey fram till början av 80-talet, men efter det har dom bara buteljerat och lagrat fram till början av 2012 när dom tog upp destilleringen igen.

Men nu till whiskeyn! Denna bourbon är döpt efter legenden om en ung man som ville vara med i den amerikanska armén, men var för ung för att kunna rekryteras. Det var nämligen så på den tiden att om man var under 18 år så fick man inte vara militär, såvida man inte var hornblåsare eller trummare. 

Den är unga killen, Johnny Drum, ville verkligen vara militär när det amerikanska inbördeskriget startade, och när han blev nekad i sin hemstad rymde han hemifrån och hittade till slut ett regemente som tog emot honom som trummare istället. När inbördeskriget var slut åkte han hem till Kentucky igen och började odla majs.  Vad han då lärde sig var att man skulle använda all majs och inget fick gå till spillo, så han började helt sonika tillverka bourbon som, enligt KBD's egen utsago, var den bästa bourbon som fanns i hela området. En längre historia finns här, på KBD's hemsida.

Om detta är sant eller en myt låter jag vara osagt, men Tusse på Veckans Fredagswhiskey har skrivit om denna bourbon tidigare och hittade den här länken till en man vid namn Johnny Clem som stämmer in ganska bra på Johnny Drum, bortsett från att att han inte brände whiskey.. Så jag gissar att legenden om Johnny Drum mycket väl kan vara byggd på Johnny Clem. Lite rolig kuriosa i vilket fall som helst. Nu till whiskeyn!


I glaset finner vi en mörk, kopparfärgad vätska. 50,5% är alkoholhalten för den som undrar det och jag börjar med att prova den helt outspädd. Doften är ganska rivig och bjuder på smörkola, russin, halm och mynta. Toner av marsipan och blött trä kommer fram när jag låtit den öppna sig lite grann i glaset.

Väl inmundigad är det eldigt och komplext. Som sagt så är den ganska stark och fortfarande icke utspädd. Smaker av halm, majs, örter och lite stearin. Lång, eldig, stark eftersmak. 

Ett par droppar vatten i, och nu öppnar sig denna bourbon direkt! Doften bjuder på betydligt mer majs och vanilj och känns mycket mjukare och mer avrundad än tidigare. Även smaken är mycket rundare och lenare, komplexiteten är inte längre lika intensiv och alla smakerna kommer fram på ett helt annat sätt.

Jag har läst på flera ställen att många tycker att den blir bättre efter lite spädning, och jag håller med delvis. Det handlar rätt mycket om vad man  är sugen på för tillfället. Utan vatten är den råare och mer instängd, lite svårare typ. Med vatten blir den mer öppen och förhållandevis lättdrucken, vilket förstås är samma fenomen som för mycket annan whiskey så det är inte direkt något unikt för den här. 

Oavsett om man väljer att späda eller inte så är det här en riktigt bra bourbon som snabbt kom att bli en av mina favoriter. För 369 SEK på Master of Malt är den grymt prisvärd och definitivt en bourbon jag kommer att köpa fler flaskor av när tillfälle ges.

fredag 26 juli 2013

Saft på röda vinbär

Idag är det min älskade fru som gästar här på Kornmalt, spännande! Ett recept som inte alls handlar om öl, men likväl något jäkligt gott att avnjuta på sommaren. Rödvinbärssaft! Enjoy!

Jag har den senaste veckan passat min brors katt, och varje gång jag var där spanade jag in deras bärbuskar och provsmakade några av de supermogna hallonen. Häromdagen var vi bjudna över på middag och naturligtvis var jag på bären igen. "Ta med några hem" blev till en länsning av buskarna och resulterade i två liter röda vinbär.



Vi pratade lite om vad man gör med två liter röda vinbär, och förslag från vänner innefattade såväl sylt, gele och chutney som kir och vin. Jag kände lite att röda vinbär är ett wildcard smakmässigt och eftersom Kristopher menade att det är för surt för sylt till våfflor, så fick det istället bli saft. Vi är inga saftdrickare, och jag har aldrig gjort saft innan, men samtidigt är det ju en grej man måste kunna som vuxen, vilket vi ju är nu, gifta och allt.

Så, jag hittade lite olika recept och kombinerade ihop två stycken som jag tyckte lät bra. Det ena var på röd vinbärssaft med vanilj och hade en bra grund, och den andra hade citron i och beskrevs som väldigt fräsch. Eftersom jag har en förkärlek för citron så tog jag det enkla grundreceptet men tog bort vaniljen till fördel för citron. Väldigt syrligt men gott.

Du behöver:

2 l röda vinbär
8 dl vatten
6 dl Strösocker
1-2 citroner (en för varje liter bär, jag använde 1,5st)
1 krm natriumbensoat

Diska flaskorna noggrannt och sätt i dem i en kall ugn. Kör på ugnen på 125 grader och låt dem ligga där tills du behöver dem. På så sätt blir de desinficerade och saften håller längre. Jag visste inte hur mycket saft det skulle bli, så jag tog lite vad jag hade för att det skulle räcka. En av Kristophers fina mjödflaskor, en patentflaska och en burk som reserv. Tur var det för ena flaskan gick sönder. Använd inte IKEAs patentflaskor, de är bara för prydnad. Jag trodde korken var av keramik men den smälte som en marshmallow i ugnen.



Skölj bären och skrubba citronen noggrannt. Varva bären med citronskivor i en gryta och häll över vattnet. Koka upp och sjud i ca 10 minuter under lock. Ena receptet sa att man kunde mosa bären lite med en potatispress, men det var ganska otympligt och en slev mot kanten räcker fint. När det kokat färdigt häller du upp bären i en syltduk och låter det rinna av i 20-30 minuter.

Eftersom jag tänkte att en gång inte gör en till saftmakerska så köpte inte jag en hel ställning. Det fick bli lite improvisation och jag fick hälla av efter hand som min skål (bringaren från mixern...) blev full, men det fungerade ändå. Ska man göra det fler gånger kan det dock vara värt med ett ordentligt kit.





Häll tillbaka saften i grytan och på med värmen igen. Häll i sockret medan du rör väl, och låt det sjuda i 10 minuter igen. Ta av grytan från plattan och skumma av saften. Ta upp lite av saften i en liten kopp och rör ner natriumbensoatet där i. Man kan även använda atamon om man har det, kolla då mängden på förpackningen. Detta har man i för att saften inte ska jäsa (för det vill man ju inte!) samt hålla sig längre. Med konserveringsmedel behöver man inte tvunget förvara saften i kylen, vilket man måste annars.

Rör ner natriumbensoatblandningen i den övriga saften igen, och nu är det klart att hällas upp i de rengjorda flaskorna.

Att göra saft var enklare än jag trodde, och det var en givande känsla att verkligen nyttja bären som fåglarna annars tagit. Saften blev frisk och god och inte alls för syrlig som jag nästan var rädd för. Perfekt en riktigt solig dag!



fredag 19 juli 2013

Brekeriet på framfart

Skåne bubblar. Är det inte Malmö Brygghus så är det bröderna Ek som har nya saker på gång hela tiden. Och är det inte nya öl så är det events, och det är väl precis vad vi behöver i Sverige! Mer bra svensk (skånsk!) öl och mer tillfällen att träffa bryggare, andra ölentusiaster och dra med icke-invigda vänner till som även dom kan få bli trollbundna.

Just nu har Brekeriet två events på gång, först Meet the Brewers/en mindre tap takeover på Mikkeller & Friends den 31/7. Sex fat kommer att kopplas på med Brekarnas öl och bröderna kommer finnas på plats för mingel och "shit chat", som dom själv beskriver det. 

Om du inte har chans att vara i Köpenhamn den här dagen så kommer det en chans till bara några dagar senare. Då kommer bröderna nämligen att anordna sin första "Brekeriet Bar". I samma byggnad som dom har sitt bryggeri ligger även ett hotell, och det är i restaurangen där som Brekeriet kommer servera sina egna öl och sina importöl under hela lördagen den 3/7. 

Med öppning 13.00 och gratis inträde pågår spektaklet ända fram till 23.00 på kvällen. Tio goa timmar för er att sitta ute i den skånska myllan och dricka bra öl, äta något gott och umgås med kul folk. Men kom ihåg - cash is king. Det är kontanter som gäller.

Själv kommer jag inte att kunna ta mig till Köpenhamn, men på Brekeriet Bar kommer ni att finna mig i minglet. Vi ses väl där?

tisdag 16 juli 2013

Hoppin Frog Gangster Frog

Det var längesen jag köpte något av Hoppin Frog. Det är ett bryggeri som liksom har hamnat lite i skymundan för allt annat som kommer hit, iallafall för min del. Jag vet att dom gör stabil öl, men ändå har det varit annat som varit mer intressant av någon anledning och eftersom jag tyvärr inte bajsar pengar så har jag fått välja bort vissa till förmån för andra. Men det är väl sånt som händer antar jag, det är fler bryggerier som har hamnat i det facket och med allra största säkerhet kommer det hända med ytterligare fler.

Men nu när jag var inom en snabbis på Mikkeller & Friends i helgen så gick jag där och plockade på mig lite Mikkeller och Kernel i lugn och ro, tills jag såg lite nya öl från just Hoppin Frog. Dom flesta hade jag redan provat men där var en flaska som såg helt sprillans ny ut. I skrivande stund har den 40 ratings på ratebeer.com vilket väl får ses som en ganska ny öl.

En IPA på 7,5% känns ju dessutom som ett klockrent val när den svenska högsommaren befinner sig i sitt esse. Jag vet ju också att Hoppin Frog är duktiga på just humliga öl, både Hop Dam, Mean Manalishi och Hoppin to Heaven är ju grymt bra alla tre exempelvis! Dessa fyra (inklusive Gangster Frog då alltså) finns för övrigt att privatimportera styckvis hos våra vänner på Brill & Co just nu, skynda fynda!

Saxat från hemsidan;
"Crisp and satisfying American I.P.A. with a skillfully assertive American hop aroma & flavor. Bright spicy citrus hop character up front, with a distinct orange & tropical fruit hop bouquet to add a welcome complexity & strike the perfect balance. It’s all about the hops with Gangster Frog I.P.A.


Ölen är grumlig och bärnstensfärgad, drar åt morotsjuice när man håller den mot ljuset. Skummet är helt vitt och försvinner ganska fort.

I näsan sprudlar det av kåda, karamell, svartpeppar, örter, rädisor och avslutningsvis blött gräs. Doften är ganska endimensionell och söt, men det är väldigt fräsch ändå trots sötman som ibland gör öl lite sunkigare än vad dom borde vara.

Smaken är ganska maltig och söt även den och bjuder på nyklippt gräs, kåda, peppar och grapefrukt. Betänk att det verkligen är kåda jag menar och inte tallskog i sig, klibbigt och träigt, liksom. Torr avslutning.

Jag vill inte påstå att jag kan hur en IPA ska smaka enligt konstens alla regler, men jag vill påstå att det här är en riktigt bra östkust-IPA. Maltig, mycket karamell och ganska torr. Inte alls så humlig som västkust-IPAs är utan mer fokus på söt malt och tyngre smaker som kåda och peppar. Riktigt härlig öl som jag inte heller tror behöver vara superfärsk för att kunna njutas av. Mitt förslag till er är att om ni inte har nära till Köpenhamn så lägger ni genast en privatimport hos Brill & Co på den här ölen.. Och när ni ändå håller på så ta Hop Dam, Mean Manalishi och Hoppin to Heaven också. Ni kommer inte att bli besvikna.

Jävligt god till burgare dessutom.

måndag 15 juli 2013

Mjödmåndag: Mjödhamnen Blomma och Blad

I skrivande stund har Mjödhamnen släppt inte mindre än 38 mjöd. Större delen av dessa 38 är torra och halvtorra, vissa mousserande och andra inte.. Jag har än så länge provat en handfull av deras mjöd och har varit mer än nöjd varje gång. Udda, men fängslande smaker kan man väl kort beskriva det som.

Dock så har alla jag testat hittills varit just torra och halvtorra, jag har ännu inte provat något av Mjödhamnens få söta mjöd.. Tills idag! Samtidigt som jag mailade med Mjödhamnen om söta mjöd och fick tipset om att beställa Mazurskie Grunwaldzki fick jag även tipset om Blomma och Blad från deras egen portfolio.

Saxat från hemsidan
"Kombinationen ljus bladhonung och blomblad från lavendel i ett sött mjöd är minst sagt förförisk. Honungen består främst av bladhonung av okänt ursprung, nektarinnehållet är främst från raps och klöverväxter. Lavendeln kommer från Marocko dit biodlaren Mats Larsson reste för att besöka sina släktingar, strax innan han besöktes av Expedition Lokalt Mjöd: Ett perfekt tillfälle att inhandla lite exotiska kryddor att krydda mjöd med. 

Mjödets sötma är betydligt högre än de flesta mjöd vi tillverkar, dock något torrare än det liknande mjödet ”Bark och Blad” på samma honung. Mjödets vatten kommer från Kallkällan i Flöghult, som en gång i tiden såldes som mineralvatten."


I glaset finner vi en väldigt klar, ljus vätska. Tänk flädersaft. Inget skum överhuvudtaget.

Doften är väldigt söt och blommig med en hel del kanel, nejlika, råsocker, röda vinbär och vanilj. Lavendeln känns av om man letar efter den, men hade jag inte vetat att det skulle vara lavendel i så hade jag nog inte gissat på det. Dock är det väldigt blommigt som sagt, lite som en äpplepaj på fönsterbrädet en ljummen aprilkväll. Poetiskt!

Mjuk munkänsla, inte så oljig som söt mjöd tenderar att bli utan mer smekande lätt. Smaken är söt, men också ganska syrlig och väldigt fruktig. Honungen är mycket framträdande, och här tycker jag mig känna lavendeln mer än vad jag gjorde i doften.. Dock fortfarande inte lika mycket att jag hade gissat det direkt. Vanilj, gula äpplen, maskrosor och en hint av kanel. Lång, fin eftersötma som värmer fint i halsen efter varje sipp.

Riktigt gott, det här är nog det bästa mjödet jag provat av Mjödhamnen hittills. Får nog ta och beställa syskonvarianten Bark och Blad som är gjord med kanel och samma sorts honung nästa gång. Liksom alla Mjödhamnens mjöd finns den här buteljen i beställningssortimentet på Systembolaget.

torsdag 11 juli 2013

Malmö Brygghus Holy Herbert

Igår släppte Malmö Brygghus sin senaste öl på bryggpuben på Bergsgatan, och eftersom jag och pappa Balder sedan tidigare hade bestämt oss för en liten after work idag så var det inget svårt beslut att det skulle bli just på Malmö Brygghus. 

Efter några mindre succéer skapade av Malmö Brygghus bryggmästare Thomas Fransson så som Hop Man DIPA, den nya Cacao portern och alla ölälskande skåningars nya favorit-vete-IPA Canned Wheat, så var förväntningarna minst sagt uppskruvade. Den nya ölen i fråga är en belgisk tripel på 9,3% med 30% vetemalt där man tillsatt thaibasilika för extra krydda. Redan är låter det ljuvligt i mina öron.

Sagt och gjort, vi slog oss ned i skuggan på uteserveringen utanför den gamla tegelbyggnaden med vars ett glas öl och insöp sommaren. Balder körde på Haight/Ashbury Kölsch-ish som kanske inte var något revolutionerande, men ändå en mycket trevlig törstsläckare som jag också tror är en väldigt bra "övergångsöl".. En öl du kan bjuda dina ännu-icke-hantverksölälskande vänner på, med andra ord. 

Men nu till thaibasilika-tripeln, eller Holy Herbert som pågarna har valt att kalla den!


I glaset finner vi en klar (den ser grumlig ut på bilden på grund av kondensen på glaset) gyllene öl, på gränsen mot bärnsten, med ett litet kompakt helvitt skum som försvinner ganska fort.

Vete känns igen direkt i doften! Även en hel del skumbanan, vitpeppar och örter är framträdande, då i synnerhet den lite speciella doften av just thaibasilika. Får även in lite toner av klor på slutet.

Förhållandevis låg kolsyra ger en mjuk munkänsla och gör ölen förvånansvärt lättdrucken trots att den ligger på över 9%. Smaken är söt och lite besk samtidigt som den är läskande och fräsch. Även här är veten mycket framträdande. Skumbanan och örter återkommer också, dock är inte thaibasilikan lika tydlig i smaken som i doften.. Mer allmänt örtigt, typ. Alkoholhalten märks knappt av överhuvudtaget i smaken vilket gör ölen farligt lättdrucken så här på den soliga uteserveringen. Ganska kraftig efterbeska som hänger kvar en stund.

Kort sagt - Malmö Brygghus har gjort det igen! Även om Holy Herbert inte når lika högt som några av Thomas andra skapelser så är detta en högst njutbar öl som jag kommer dricka fler gånger till i sommar, och det föreslår jag att ni också ska göra.

tisdag 9 juli 2013

En lite försenad mjödmåndag: Kuhnhenn Megaglin Mead

En regnig julilördag tog min kära vän Kristopher sig med fru till Köpenhamn vilket till min stora glädje resulterat i denna Mjödmåndag, skrivet av mig: Blafa. Denna vecka kommer mjödet i fråga från amerikanska Kuhnhenn, ett bryggeri, tillika mjöderi som Manker tidigare behandlat på just denna blogg.

Kuhnhenn, detta lilla bryggeri från Michigan kan inte anklagas för att ligga på latsidan. Med nästan 400 unika öl och mjöd under bältet är variationsrikedomen stor, något just detta mjöd visar på. Tyvärr har vi inte sett något från dem i vårt avlånga land ännu men säkra källor kan bekräfta att en allt större del av deras fatöl snart finns att avnjuta på pubar i Köpenhamn.

Megaglin Mead är iallafall namnet på dagens mjöd och i beskrivningen till denna brygd sägs över ett dussin kryddor bidra till en mångfacetterad profil. Mjödet är tappat på en 375ml flaska och vi kan gissa på en rätt limiterad utgåva då omdömen och betyg lyser med sin frånvaro på nätet, flaskan inhandlades i Barcelona av alla platser!


Lever drycken upp till sin beskrivning då? Ja och nej! Visst är det en kryddig söt dryck som möter våra glas. Redan innan detta gyllenfärgade mjöd nått våra glas sprider sig en doft av jul och kanel runt bordet. Här är det verkligen kanel som står i centrum, och till skillnad från ett av mina tidigare omskriva mjöd, B. Nektar Vanilla Cinnamon tar doften en helt annan riktning. Inte hittar vi några brända toner här utan vad som snarare sticker ut är en doft av nymalen kanel, trä och andra juliga kryddor där bland annat nejlika spelar en framträdande roll . Bakom detta en slöja av mjuk honung, äpplen och lite värmande alkohol.

Smaken följer inte helt förvånande doften men någonstans känner jag att den beskrivningens komplexitet uteblir. Nog är det ett trevligt mjöd alltid, överlag välbalanserat även om man i min mening gärna fått skruva ner alkoholen en grad eller två, den är tydligt märkbar. Megaglin Mead är trotts detta ett mjöd jag gärna sippat på långt in i sommarnatten. Mitt första Kuhnhenn mjöd har gett mig kraftig mersmak och jag ser definitivt fram emot att ta mig an fler av deras experimentella tolkningar på denna värmande honungsbrygd!

 Det var allt för denna gången och jag tackar för mig!

torsdag 4 juli 2013

Moonshine: Shine On Georgia Moon Corn Whiskey

Första gången jag var på Juuls Vinhus i Köpenhamn så var det en flaska, eller burk är det ju egentligen, som fångade mitt intresse direkt. En stor burk med genomskinligt innehåll, etikett som ska se lite hemgjord ut med texten "Shine on", och så stod den bland den amerikanska spriten. Jag var inte helt klar med vad det var för något mer än att det var en jävligt kul butelj, så jag hoppade den gången.

Dock var jag där igen förra helgen och var då lite mer påläst om denna spritdryck. Corn whiskey, white dog, white lightning eller helt enkelt moonshine.. Den här burken ska iallafall ge intrycket av att det är moonshine, eller hembränt som vi säger i Sverige. I vissa delar av USA finns en lång hembrännartradition sedan förbudstiden då det inte fick säljas någon sprit överhvudtaget.. Så man fick bränna själv helt enkelt, och då brände man ofta sin sprit på majs. 

För att det idag ska få kallas corn whiskey eller corn liquor måste det vara minst 80% majs i mäskningen och dom kan antingen lagras i ekfat flera år innan buteljering, men dom kan också buteljeras efter ett par månader.. Eller som i detta fallet, i mindre än en månad. Mindre än 30 dagar närmare bestämt, som det står på etiketten. En väldigt, väldigt ung whiskey med andra ord.



När jag ser på spriten så vet jag inte vad jag ska vänta mig alls, men vätskan är helt klar och ofägrad. Som helt vanligt vatten, vodka eller gin.

Doften är riktigt skarp och frän med en hel del majs, gräs, rosenvatten, gödsel, kanel och nejlika. Väldigt udda doft jag inte känt någon annanstans och jag antar att det är majsen som bidrar en hel del till det. Väldigt rå sprit.

Även smaken bjuder på mest majs och lite kanel, läder, gummi, örter och typ aceton eller liknande medel. Som sagt väldigt skarpt, men det funkar ändå på något sätt. Smaken och doften är inte alls vad man väntar sig när man först ser spriten vilket gör det och till en väldigt spännande upplevelse.

Detta är ingenting som jag kommer ta mig ett glas av att sitta och njuta av som en bra bourbon eller liknande, men det är ändå något jag tycker att dom som är intresserade av amerikansk sprit bör prova. 199 DKK på Juuls Vinhus gick denna burken på, helt klart värd pengarna i min mening.

tisdag 2 juli 2013

Picklad rödlök!

Det här receptet är busenkelt och svängs ihop på en kvart. Direkt taget från Food Junkies, den enda skillnaden var att jag varvade löken med rosépeppar. Perfekt tillbehör till burgare, pulled pork eller grillat, exempelvis. Riktigt gott blev det, tack för det pågar!

Blanda en deciliter ättika (12%), två deciliter socker, tre deciliter vatten och en tesked salt i en kastrull och låt koka upp. Samtidigt skivar du tre röda lökar tunt och lägger i din desinficerade glasburk. Varva gärna med rosépeppar. Låt lagen svalna lite grann och häll den sedan över löken. Ett dygn i kylen sen är det klart!