måndag 30 april 2018

Lite mer Richmond och vidare till Raleigh, NC

Richmond, lördag, regn fortfarande och till och med lite bakfull. Planen för dagen var att ta oss ner till North Carolina vilket bara tar ett par timmar med bil så vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi skulle köra. Från början hade vi tänkt köra utom Newport News, Norfolk och Virginia Beach men efter att väderleksrapporten sagt att det skulle mer eller mindre ösregna där hela dagen tyckte vi inte att det kändes värt att ta den omvägen. Det får bli en annan gång.

Istället stannade vi i Richmond fram till lunch. Först frukost på ett mysigt kafé, körde förbi några av stadens gamla byggnader från konfederationstiden och sedan en tur genom universitetsområdet som är mycket vackert, ett måste att kolla in om ni är på genomresa. Innan vi skulle köra vidare söderut stannade vi till på Rest in Pieces, en kuriosa- och odditiesbutik med en del rätt så bisarra grejer. Allt från satanistbiblar och tarotkort till uppstoppade djur och gamla läkarinstrument. 




Ett stenkast från Rest in Pieces ligger Hollywood Cemetery, en känd kyrkogård där det bland annat ligger ett par presidenter begravda. Enligt lokala sägner ska det spöka massor här där den kändaste legenden är The Richmond Vampire som drevs ut ur England på 1860-talet och är begravd i en krypta här på kyrkogården. Vi tog en promenad i duggregnet och försökte se om vi kunde se några spöken men vi såg inget tyvärr. En väldigt vacker kyrkogård var det dock. 



Vi satte kurs söderut och en stund senare befann vi oss i nästa stat - North Carolina! Vi hoppade ur bilen för att kolla in informationscentret, sträcka på benen och plocka på oss lite kartor och PANG vad luftfuktigheten slog oss rakt i ansiktet. Som att gå rakt in i en vägg. Tacka Gud för AC i bilen.



Jaha, var skulle vi nu köra då? Lördag kväll och vi hade ingen direkt plan. Först funderade vi lite på Charlotte men det var lite långt att köra den eftermiddagen så valet föll på NC's huvudstad, Raleigh. 

På vägen dit tänkte vi svänga förbi ett järnvägsmuseum som var rätt svårt att hitta. Efter att ha irrat runt på små landsvägar en stund frågade vi en polis var museet skulle finnas och han hälsade med ett rungande "Howdy folks!" och visade oss vägen. På väg dit körde vi förbi några trailers där vi såg en man och hans hustru i en av trädgårdarna. Kvinnan var av modell större och satt och solade i sin sviktande solstol, medan mannen gick runt i badbyxor, utan tröja och ett hölster med två pistoler hängandes runt höften. Riktigt exotisk känsla för oss timida svenskar.

Museet i sig var inte mycket att hänga i julgranen tyvärr så vi nöjde oss med safarin och styrde vidare mot Raleigh ganska omgående.

Vi visste inte mycket om Raleigh sedan tidigare men tydligen är det en stor studentstad och vi lyckades köra in och hitta ett hotell mitt på Glenwood Avenue, huvudgatan för barer och klubbar. Incheckade och klara under sen eftermiddag var det lika bra att gå ut och ta sig en öl direkt på ett av de många ställen i närheten, första stoppet blev Raleigh Beer Garden som tydligen har världsrekord i flest antal fat från olika bryggerier påkopplade samtidigt. Det var väldigt många fat där att välja mellan, så många att det blev jobbigt. Det var även väldigt mycket folk som ville beställa och det var nog svårt för många att bestämma sig för det tog väldigt lång tid.. Jag tycker nog det är bättre att ha färre kranar med fokus på att alla ska innehålla bra öl än att ha så många man bara kan. Men men, vi fick till slut varsin öl och satte oss på takbaren och det var riktigt trevligt där uppe. Fortfarande varmt men vinden svalkade skönt. 



Det blev bara en öl här och vi började traska ner mot nästa ställe när jag plötsligt trampar snett på trottoarkanten och faller handlöst till marken. Jag kan inte stödja mig på foten till att börja med och får lite panik. Vi fick en påse is från en restaurang bredvid oss och satt med foten i högläge med is en stund. Den initiala smärtan lade sig efter en stund och jag kunde gå någorlunda normalt, men foten svullnade rejält senare på kvällen. Tankarna vandrade och jag ville inte behöva åka till sjukhus och med facit i hand var det bra att vi inte gjorde det heller då svullnaden och blåmärkena lade sig mer och mer de nästkommande veckorna men det kändes riktigt jobbigt där ett tag. Det känns ju även extra orättvist att man bara hunnit dricka en öl så man kan inte skylla på fyllan heller.. Bara klumpighet. 

Men men, efter att smärtan börjat lägga sig lite och innan jag märkte att foten börjat svullna hann vi med ett par ställen till. Devolve, en schysst klädbutik med tillhörande bar i butiken.

Bakom butiken gick man över järnvägen till Clouds Brewing, ett rätt så medelmåttigt bryggeri med en del gästöl på fat. Riktigt schysst lokal dock, högt till tak och allmänt chill. Inget måste men är man i närheten kan man stanna till. 

Lite längre söderut finns Draught & Dram och detta stället gillade vi verkligen! 



En rätt liten bar där uteserveringen är lika stor som insidan, en handfull kvalitativa öl på fat och stort utbud av whiskey i alla former. Riktigt trevligt ställe där vi nog hade suttit mycket längre om det inte vore för min stukade fot. Kvällen var ljum och det började kännas som att det var tid att halta tillbaka till hotellet. På vägen upp stannade vi till på ett helt random ställe och klämde varsin Miller High Life, spelade Skee-Ball och kollade college football på storbildsskärm utomhus. Det var nog fan kvällens höjdpunkt faktiskt. 

Efter det blev det varsin Banh Mi i sängen på hotellet och foten i högläge hela natten. 



söndag 29 april 2018

Öl i Richmond, Virginia

Fredag morgon, dags att hämta hyrbilen. Vi packade ihop våra grejer och promenerade bort till Avis mitt i stan för att hämta ut vår.. KIA?! Vi hade ju bokat en Ford Escape, dock med den lilla notisen "eller liknande". När man är i Amerika vill man ju köra amerikanskt! Nåväl, detta var också en fin bil och den tjänade sitt syfte. Alltid gött att köra automatare dessutom, lite som att ha extra semester på semestern.

Vi satte kurs söderut mot den gamla sydstatshuvudstaden Richmond, Virginia. På vägen ner stannade vi och shoppade på ett par outlets, vi passar alltid på att ta ett par extra timmar för dessa stoppen när vi kör i USA, det finns ju så mycket större och roligare utbud av kläder än hemma.. Avsevärt billigare är det dessutom. 

Här någonstans började det regna lite grann och lagom tills vi anlände i Richmond var det fullskaligt ösregn á la Syndafloden. Hotellet var bokat men låg nere i stan och bryggerierna vi ville besöka ligger en bra bit från innerstan. Richmond är liksom en rätt så avlång stad så det kändes inte värt att sticka ner och checka in än då det enligt Google Maps skulle ta runt två timmar att promenera till bryggerierna som låg högst på min lista av ställen att besöka här. 

Frugan tog rollen som designated driver som vanligt och vi körde bort till första stoppen som blev The Answer. 



Vi parkerade bilen och sprang in genom ösregnet till en stor bryggpub som kändes väldigt lokal. Mycket folk vilket kanske inte är så konstigt då det var fredag kväll, men vi fick en plats i baren direkt. Perfekt med bra utsikt över faten och menyerna. Och ja jäklar, vad bra detta var. Jag kan redan nu säga att det var ett av de bästa bryggerierna vi besökt i USA över huvud taget. Hypen är på riktigt. The Answer är absolut toppklass när det kommer till NEIPA och berliner weisses så det var det vi satt och sög i oss och bara fullkomligt njöt.

Lite smått lyriska var det dags för oss att käka lite och vägg i vägg med The Answer ligger Mekong Restaurant, en vietnamesisk restaurang med en smått ofattbar mängd öl på fat för att vara en sådant här ställe. Riktigt god mat hade dom också, och väldigt blandat folk som var där och käkade. Som tidigare nämnt kändes det väldigt lokalt här vilket var riktigt kul när det är så pass bra som det ändå är.




Mätta och belåtna tog vi oss ner mot stan och på väg dit hittar vi ingen mindre än det hypade bryggeriet The Veil. 

Riktigt fet och snyggt designad lokal med öl i toppklass. Det hade varit släpp av nya öl under dagen och det fanns som tur var kvar en drös fyrpack så vi kunde plocka på oss några stycken, en t-shirt så klart och sen satt vi en stund och bara mös av ösregnet utanför och ölen i våra glas. 





Det började bli kväll och vi kände att det var dags att checka in på hotellet. Vi hade bokat på The Berkley som var ett gammalt men fint hotell i centrala Richmond. Portieren tog hand om bilen och vi tog en snabb paus på rummet. Regnet hade lugnat ner sig och det var bara lite dugg nu så vi bestämde oss för att promenera 7-8 kvarter till ytterligare ett bryggeri som det börjar skapas lite välförtjänt hype kring, Triple Crossing. 



Triple Crossing har två ställen i stan, en mindre bryggpub downtown och en lite större i Fulton söder om stan, men det var alltså den i stan vi gick till. Snygg byggnad, skön stämning och riktigt bra öl. Efter några glas började det närma sig stängning så jag köpte med mig ett par crowlers och vi började strosa tillbaka mot hotellet med ett sista stopp på vägen i form av Capital Ale House.

Trevlig bar med bra utbud av öl men inget jättespeciellt. Sen är det ju svårt att bli imponerad av vad som helst egentligen när ribban är lagd så högt som den är efter tre snuskigt bra bryggerier på samma kväll. Lagom rund under fötterna slabbade vi i oss lite kycklingvingar för att sen gå tillbaka och krascha på hotellet.



lördag 28 april 2018

Dag två i DC

Dag nummer två börjar på hotellrummet med room service-frukost. Det är alltid lika obekvämt när man som svensk inte riktigt vet när man ska dricksa men vi gjorde väl inte bort oss alltför mycket denna gången heller vill jag tro.



Vi begav oss ut på stan och svetten började lacka ganska omgående. Redan på förmiddagen gick temperaturen upp mot 30-sträcket och luftfuktigheten började göra sig påmind, dock inte så farligt nu som det var senare på resan tack och lov men jag kommer till det i senare inlägg. 

Dagens första mål var National Air and Space Museum som jag fått många tips om innan vi åkte hit, ett Smithsonian-museum med gratis inträde som ligger på National Mall-området mellan Washingtonmonumentet och Kapitolium. Här ligger massor av museer och man hade nog kunnat spendera nästan hela dagen i dessa kvarteren men vi nöjde oss med luft- och rymdmuseet och efter det en tur inom National Museum of the American Indian, båda väl värda att besöka av olika anledningar tycker jag och dom ligger bredvid varann dessutom (och det finns AC, aaaaah!). 



Lite rikare på kunskap, kultur och vemod efter att ha läst om utrotningen av den amerikanska ursprungsbefolkningen traskade vi vidare i den stekande solen en rätt bra bit innan vi kom till nästa stopp.

Bluejacket Brewery ligger i dom södra delarna av stan, rätt nära Washington Nationals baseballarena. Väldigt stort bryggeri med riktigt schyssta, luftiga lokaler. Här bestämde vi oss även att käka lunch och valet föll på en pastramiburgare och till det blev det så klart några öl. Ölen var över lag bra men hamnade någonstans i mellanskiktet i mitt tycke. Jag hade gärna gått hit igen och rekommenderar att man tar ett besök, men då främst för den sköna atmosfären. Ett bra ställe helt enkelt. 



Bara ett par kvarter söderut ligger Anacostia River och vi fick tips av en ur personalen på Bluejacket att det ska ligga en nyöppnad ostronbar med bra öl längst med boardwalken, ett givet stopp! Vi gick ner mot vatten och njöt av de svalkande vindarna, även om den värsta värmen lagt sig under eftermiddagen var det fortfarande rätt hett. Bara några minuter senare ser vi The Salt Line, ostronbaren i fråga. 

Riktigt trevligt ställe, skön uteservering med utsikt över floden och upp mot arenan. Ölutbudet var kul med väldigt blandad öl och ostronen var snyggt presenterade på papper där man kryssade i vilka sorter man ville ha. Nu är varken jag eller frugan några fantaster av ostron så vi skippade den biten. Jag kan bli sugen på ostron när jag ser det bli serverat men jag vet också att när jag väl börjar äta dom tycker jag inte att det är så gott egentligen. Märkligt att man kan bli sugen på saker man inte gillar.



Några öl senare var det dags att bege sig vidare mot nästa stopp ett kvarter bort, Bardo Brewing. Jag hade inte läst speciellt mycket om bryggeriet sedan tidigare och det jag läst har varit ganska ljummet så förväntningarna var inte jättehöga men det låg ju så nära att det är var lika bra att kika förbi.

Ölmässigt infriades mina förväntningar skulle jag säga, liksom Bluejacket hamnade det någonstans i mellanskiktet. Gott, men inget man skriver hem om. Bryggeriet i sig självt var rätt häftigt däremot. Stor grusplan där allt verkar göras under öppen himmel. Bryggning, jäsning, servering. Toaletterna var gamla containers man hade installerat avlopp i bara. Vi klämde ett par öl här och spelade lite corn hole med några från det lokala fotbollslaget, DC United, som var ute för att promota laget som vi förstod det. Lite konstigt å ena sidan att ett så pass stort fotbollslag behöver göra så men å andra sidan är ju inte vanlig fotboll så stort i USA heller. 



Kvällssolen började sjunka och vi kände att det var dags att bege oss vidare upp mot Georgetown som vi hört skulle vara en väldigt mysig del av Washington DC. Vi hoppade på tunnelbanan och några minuter senare befann vi oss uppe vid hotellet för den korta promenaden över floden på andra hållet.

Middag stod på schemat och valet föll på Old Glory BBQ (som verkar ha stängt för gott nu när jag söker efter det). En kalkonmacka och en mac n cheese fick det bli. Ölutbudet var inget att hänga i julgranen och maten var väl helt OK men jag börjar nog förstå varför man inte har öppet längre nu när jag tänker tillbaka på det. Vi pratade en del med servitören som undrade var vi var ifrån då han tyckte han kände igen språket. Han fick gissa. 

- Norge..? 
- Nej. 
- Tyskland..? 
- Nej. 
- Kazakstan? 

Rätt långt hopp från Tyskland till Kazakstan kan jag tycka men det är inte så lätt alltid. 



Tvärs över gatan från restaurangen ligger Georgetown Tobacco, en riktigt trevlig tobaksbutik med rätt stort utbud av både burkar, fickor och egna blends för piptobak. Cigarrer fanns det också en attans massa så klart. Jag köpte på mig ett par olika sorter och tackade för mig. 

Vi korsar gatan ännu en gång för att ta en öl på dagens sista stopp, The Sovereign.

Ett av de högst rejtade ställena i DC är denna baren med belgisk inriktning. De flesta amerikanare vi pratat med tipsade om The Soveregin och jag förstod snabbt varför - det finns väldigt mycket belgisk öl här. Med andra ord inte riktigt det vi var ute efter. Detta har hänt mig flera gånger förut och jag förstår att det är mycket mer spännande för en amerikanare att dricka belgisk öl än amerikansk öl, men som svensk åker man ju inte till USA för att dricka öl man kan dricka hemma, eller åtmistone en bilfärd hemifrån. 

Det blev bara ett snabbt stopp innan vi begav oss tillbaka till hotellet förhållandevis, vi hade ju en bit att köra dagen därpå! 



fredag 27 april 2018

En tur genom södern - ankomst i Washington DC

Nu var det ett tag sedan det hände något här igen och med ny resa till västvärldens högborg på gång är det väl på tiden att jag skriver ner lite om den förra turen vi tog under augusti och september 2017. Denna gången skulle stora delar av den amerikanska södern avhandlas med både start och slut i huvudstaden, Washington DC. 

Vi landade i DC en tidig onsdagseftermiddag och tog oss smärtfritt till hotellet som låg i området Foggy Bottom med runt 15 minuters gångavstånd till alla de största monumenten på ena hållet och 15 minuter till Georgetown på andra hållet. Bara ett stenkast från hotellet ligger även delar av universitetsområdet och en stor Whole Foods med sedvanligt ölutbud. Dock var det inte dit vi gick först då våra magar kurrade och vi kände att det var dags att inmundiga det mest amerikanska som finns - hamburgare. Jag läste förresten någonstans att Kim Jong Il tar cred för att ha uppfunnit hamburgaren, men jag förknippar av någon anledning ändå den mer med USA.

En 15 minuters promenad nordöst om hotellet hittade en kedja som skulle stilla våra begär. 


Shake Shack! Jag har lyckats missa deras burgare varje gång jag varit i USA men har länge hört att dom ska ligga i toppen bland snabbmatskäket i USA, och jag är beredd att hålla med! Jag har alltid hållt In-N-Out och Five Guys högst med Smashburger på väldigt tät andraplats och Shake Shack hamnade någonstans där i mitten av dom. Men sen är jag ju en sucker för Wendys också som många tycker är äckligt så vad vet jag.. Nåväl, gott var det och mätta blev vi!

Efter den sena lunchen/tidiga middagen var vi sugna på öl. Vi promenerade runt en kvart till i samma riktning och hittade ChurchKey, en bar med riktigt brett ölutbud på ovanvåningen och restaurang som heter Birch & Barley på botteplan. Vi hade som bekant just käkat så vi nöjde oss med öl. 



Många lokala förmågor på fatmenyn, riktigt kul! Right Proper, Hellbender, Atlas Brew Works och Ocelot Brewing var några som fanns representerade. Stort utbud av flaskor också men botaniserade bara lite lätt i dom då jag nästan alltid väljer fat när jag är ute och slirar. Vi beställde in några öl och satte oss vid fönstret och mös. Här någonstans började jetlagen kicka in så smått och vi började känna oss ganska sega, dock var klockan bara runt 17-tiden så vi kände att vi måste hålla ut några timmar till och vända dygnet så fort vi kan. 

Vi begav oss ut igen på stan för lite frisk luft och turistande resten av dagen, det blev inte mer öl utan mest en lång promenad och en massa mäktiga monument över viktiga amerikanare. Men det är ju inte fy och skam det heller, och oj vad skönt det var att gå och lägga sig efter det.