torsdag 30 augusti 2012

Semesteröl Nr.2 - Surly darkness 2008.

Dags nu för mitt andra semesteröl. Det blir ett öl vi tidigare nämnt här på bloggen, fast då av årgång 2011. Nu är det en en flaska från 2008, som har min favoritetikett av alla årgångar. Ölet är som den uppmärksamme redan förstått Surly Darkness, och årgången är som sagt 2008. Denna imperial stout bryggs bara en gång om året, byter etikett varje år, och är alltid kolsvart på såväl in- som utsida av flaskan. Bildligt talat på det senare, förstås.

Söt, fruktig och chokladig doft. Katrinplommon och kola tycker jag mig kunna urskilja. Det är en riktigt speciell doft med oerhört mycket nyanser och en väldig komplexitet. Jag fortsätter dofta och hittar soja, och tyvärr lite kokta grönsaker mot slutet. Inte överväldigande mycket dock, så vi hoppas på det bästa och tar en smutt.

Väldigt len, ganska fyllig och med en lätt kolsyra. En hel del sojalik sälta, ganska lätt men påtaglig beska, choklad och en kolaliknande sötma, dessutom med lite farinsocker. Det är en speciell smak, först kan jag inte bestämma mig, jag vill inte att flaskan ska vara kass. Men tyvärr så är det nog så, det är förmodligen en DMS infektion med kokta grönsaker även i smaken. Jag har bara druckit den en gång tidigare, då en flaska från 2011, men jag vågar påstå att såhär bör det inte smaka utan jag har haft otur med den här flaskan.

Det har varit lite snack nyligen om det här med att som ölbloggare publicera recensioner eller omdömen av dålig öl, så jag tänkte att jag passar på att fråga vad ni som läser Kornmalt & Humlekottar tycker om saken? Jag själv brukar inte förbereda recension om det inte är ett öl jag har höga förväntningar på, och i regel blir jag så besviken när dessa inte möts att jag inte orkar skriva om det... Men skulle ni vilja läsa sådant, även om det inte kommer bli några långa utförliga recensioner?

tisdag 28 augusti 2012

Kräftskiva / blafkrieg!

Jag vet inte riktigt hur jag ens ska försöka sammanfatta lördagen som var.. Det dracks otroliga mängder öl, kräftorna flög till höger och vänster och det var en rejält trevlig samling ölnördar som hade tagit sig ner till Vellinge. Det var öl överallt. Det var kaos. Det var.. Blafkrieg.

Dagen börjar med att jag känner mig lite halvbakis efter att ha varit på Malmöfestivalen dagen innan och kollat in när Graveyard i vanlig ordning öste ur sig en makalös konsert. Fan alltså, det är verkligen ett av dom bästa livebanden jag sett.. Och jag har faktiskt hunnit med att se rätt många i mina dar. Men få är så här bra. Helt fantastiskt band.


Nåväl, lördagen startar med att jag åker inom Malmö en sväng med min bättre hälft för att gå lite på loppis innan hon kör ner mig till pappa Balder i Vellinge. Jag landade där kring 13-tiden och slog mig ned, öppnade en Brooklyn Lager och snackade lite skit med Manker och M2 som varit där sedan dagen innan, även dom såg lite slitna ut.. Av naturliga skäl.

Välfylld kyl

Vi satt där ett tag och flabbade, gjorde lite pajdeg och förberedde lite grann inför när resten av sällskapet skulle anlända. En knapp timme senare började dom trilla in. Gripen och Blafa, Henning, Röstlund och Almryd från Ölrådet, killarna bakom Sveriges Bryggradio, Magnus från TWC / Elixir, André från Brekeriet och allas vår goda vän Thorsten. En härlig samling pågar med andra ord.

Här någonstans börjar kaoset som kommer att urarta i ett ordentligt blafkrieg. Det börjar lite mjukt med småsnack och lättare öl men efter en stund börjar det knäckas kvalitetsgrejer till höger och vänster. Det var liksom som en helt okontrollerad ölprovning där det ändå flöt i en skön takt och man fick prova det mesta man ville ändå.


Flera riktigt häftiga öl dracks, både innan, under och efter själva kräftintaget. Midnight Sun Monks Mistress, Ommegang Art of Darkness, Russian River Sanctification, tre nya single hop från Amager gjorda på tre sprillans nya humlesorter, Allagash Curieux, Cantillon Vigneronne 2005, Bruery ISO:FT, Bruery Oud Tart, Ommegang / D'Achouffe Gnomegang, Boon Framboise 2004, Hoppin Frog Hop Heathen, The Worlds Smallest Brewery Praktikanten och Cigar City / Mikkeller Bohr, Dirac och Nielsbohrium för att nämna några. Jag tror att vi kom upp i ett femtiotal öl allt som allt och exemplen här ovan visar väl nivån ganska hög.

Jag tänker inte skriva exakt alla vi drack, inte heller några recensioner på någon av dom tror jag. Mycket för att jag inte antecknade något särskilt utan bara njöt av stunden och sällskapet, och lite för att det var rätt mycket som dracks, många som delade och därför lite svårt att få en helhetsbild av vissa av ölen.. Men vad jag kan minnas så var det ingen som jag tyckte var direkt dålig, även om vissa kanske var mer häftiga än bra.

Bruery ISO:FT exempelvis har ju ett av dom roligaste/nördigaste namnen någonsin och jag hade ganska höga förväntningar på ölet. Dock tyckte jag att det var lite för mycket frukt och lite för lite syra eller något annat över huvud taget för att det ska bli riktigt bra. Bruery är ju ett av mina favoritbryggerier och mycket av det dom gör är kanon, men även solen har sina fläckar och ibland når man helt enkelt inte ända fram.

Russian River Sanctification däremot var en av de absoluta höjdpunkterna. Jag kan inte hylla Russian River tillräckligt helt enkelt. Otroligt bra ljus suröl från ett oerhört kompetent bryggeri. Detta var en 375 ml flaska som kanske inte var optimal att ta med då alla ville testa den, men bara minnet av hur det lös i ögonen på Thorsten när han såg flaskan var värt varenda droppe. Det, mina vänner, det är kärlek!


En annan höjdpunkt var när M2 drog fram en flaska av Brewdog Sink the Bismarck!. Snaps ska man ju ha på kräftskivor och vår humlesnaps som vi skapade under förra helgen blev inte så gott som man hade kunnat hoppas på.. 

Det var en skvätt Absolut Exotic fullproppad med Centennialhumle. Det blev en rejält jävla besk snaps med enormt intensiva smaker från humlen. Kul grej, men jag vet inte ens om jag vill rekommendera det till någon.


På tal om snaps så bjöd Magnus på sin Naga Vodka, 100 000 scoville units. Det vill jag definitivt inte rekommendera någon. Det brände något fruktansvärt, men man måste ju testa.. Och så fick jag ju lära mig hur bra sockerlösning fungerar mot något starkt, så något gott fick jag ju ur det!

Men åter till Sink the Bismarck!. Jag har druckit den en gång tidigare, på Brewdog BMD på Gastro, och tycker att den är skithäftig. 41 kraftfulla % men ändå så har den drag av Hardcore IPA som den är baserad på. Humlen finns där, maltsötman finns där och slutligen så finns all den brännande alkoholen där. Jävligt märklig "öl", men ändå häftig.


Om ni är nyfikna på exakt vilka vi drack så kan ni ju kika på Untappd (som verkligen gick på högvarv, imponerande att deras server inte kraschade) och helt enkelt fråga om det är någon öl ni vill veta mer om.

Kräftor, västerbottenpaj och ostmackor åts, öl blafades och snackades och jävelskap hittades på. Mycket av det finns dokumenterat men bör för allas säkerhet låsas in för all framtid. Detta var en kraftigt förkortad version av lördagen, men så blir det ibland.

Tack till alla inblandade iallafall! Balder som styrt upp alltihop och alla fina pågar som kom ner och firade med oss. Mer än så vet jag inte hur/om jag ska berätta, men det var en kväll att minnas. Om man kan. Dom där jävla kräftorna..

måndag 27 augusti 2012

Semesteröl - Struise Kabert.

Förra veckan hade jag min första och enda veckas semester under sommaren. Den var välbehövlig och vältimad. Vädret var för det mesta soligt och fint, men inte så jävligt att man knappt orkar vistas utomhus utan jag och flickvännen passade på att åka runt en hel del runt stugan ute på vackra Österlen. Självklart lyxade jag till det ytterligare, utöver den fantastiska omgivningen och sällskapet, med en påse häftig öl! Bland annat svalkade jag mig med 3 fonteinen Oude geuze 2010 i badtunnan under dagen (havet var bara runt 16 grader, och det är ju meningen att man ska ha det skönt på semestern...), innan vi började elda ordentligt. Badtunnan ja, den har ni en bild på här. Tyvärr är locket i vägen, precis som ett öl som jag undersökte både länge och noga innan upphällning. För er som inte kan läsa på flaskan så är det en Struise Kabert, en imperial stout gjord på en blandning mellan Struise Black Albert and Portsmouth Brewing Kate the Great och lagrad på portvinsfat.

När jag väl hällt upp ölet hittar vi choklad, portvin och russin i doften. Även vanilj och ektoner från fatet som ger en väldigt rund doft. Om en doft kan vara krämig, då är den det. Precis som skummet!

Den är len, ganska fyllig med små och lite lätt stickiga bubblor. Satan. Satan vilken smak! Portvin, choklad och russin sitter i från doften, så även från fatet med vanilj och ek. Det finns även en hel del kaffe och rostade toner, vilket är högst välkommet då den annars förmodligen vore på tok för söt. En liten alkoholkyss med klara drag åt portvin rundar av och ger ytterligare en välkommen brytning mot sötman. Ett speciellt öl, på en speciell plats, i speciellt sällskap, vid ett speciellt tillfälle. Perfektion.

Jag kan meddela att njutningen minskade inte när jag hoppade i det 40-gradiga (och stigande) vattnet istället för den 20-gradiga kvällsluften. Jag hann förresten med ett par recensioner till innan flickvännen tröttnade på mig, de dyker förmodligen upp här snart de också!

onsdag 22 augusti 2012

Mjödhamnen Kryddig Vicker

Mjöd är fortfarande ett ganska outforskat område för mig. Jag har provat ett par stycken, däribland den fantastiska Apis Póltorak Jadwiga som enligt många är världens bästa mjöd och även bland annat Mölska från Mjödhamnen som jag också gillade. Utöver dessa har det bara varit sorter som inte lämnat något bestående intryck och jag har helt enkelt lagt krutet på andra saker.

Jag har läst på rätt många ställen att Polen ska vara ett av världens bästa mjödländer, och efter att ha provat tidigare nämnda Jadwiga så tvivlar jag inte alls. USA ligger även i framkant när det gäller mjödproduktion men det förvånar väl ingen, dom anammar ju allt och gör det (ofta) bättre och mer extremt. Jag har ännu inte provat något amerikanskt mjöd, men det hade varit jävligt kul att testa.. I Mjödhamnens monter på SBWF exempelvis, det kommer vara ett av ställena ni kommer finna mig på under mässan. Fast först får man väl bekanta sig mer med de svenska varianterna?

Mjödhamnen har en enorm dryckesportfölj med mängder av spännande mjöd, främst från Sverige men också från Polen och USA. Samtliga går att beställa via Systembolaget nu tack vare den nya "lokala bryggerier"-tjänsten så det är bara för er att köra igång och beställa något som verkar kul. Just detta jag provar idag är ett halvtorrt mjöd som jag faktiskt hittade på Systembolaget Väla i Helsingborg där detta finns ihop med två andra (Kullabrygden och Päron till tvilling) då dom produceras på Kullahalvön mellan Helsingborg och Ängelholm.

Saxat från hemsidan;
"Carl Georg Lie har sin mycket stora biodling i de inre delarna av Kullahalvön, precis mittemellan Höganäs, Helsingborg och Ängelholm. Han väntade väldigt länge med att slunga 2010 års skörd, vilket gjordes strax innan jässtarten i mars. Det stora draget till honungen kom 2010 från vitklöver och vicker. Mjödet verkar ha fått relativt tydliga kryddiga toner, vilka möjligtvis har sitt ursprung från vickern. Mjödet har visat sig vara ett utmärkt matmjöd, och fruktighet i maten, verkar ge mjödet ett gigantiskt lyft."

Mjödhamnen Kryddig Vicker!


Mjödet är ljust, ljust gult och påminner om ett vitt vin. Inget skum what so ever. Jävligt snygg flaska, mycket elegant.

Redan i doften känner man att det är olikt alla de andra mjöd jag testat sen tidigare. Mycket kryddigt och lite torrt med toner av nötter, nyklippt gräs, sav, stearin, timjan, honung och en helt örtgård. Det sticker lite värmande i näsan när man kör ner den i glaset.

Munkänslan är ganska tunn, något fylligare än ett "vanligt vitt vin" (vad det nu innebär, men ni förstår nog vad jag menar) och något tunnare än vad man väntade sig. Smaken är både torr och söt samtidigt och bjuder på äpplen (tänk Gravensteiner typ), päron, gröna druvor, timjan/rosmarin/annan "skogig" ört, ljus honung och lite jäst på slutet. Efter man tagit en klunk som virvlat runt i munnen en stund så stannar en värmande känsla (12%, antagligen därför) kvar i munnen och håller i sig ganska länge. Eftersmaken mynnar ut i röda äpplen och vad jag kan tänka mig är den här vitklövern. 

Allt som allt ett mycket elegant och väldigt spännande mjöd! Jag har aldrig druckit något liknande i öl- och mjödväg men jag måste säga att det växer på mig. Att det är torrt gör det spännande och det är väldigt udda så jag råder er att ha ett väldigt öppet sinne när ni provar, för prova, det borde ni göra!

Riktigt snygg glaskork

tisdag 21 augusti 2012

Ölbryggning och öldrickning

I helgen som var så tog jag och Gripen oss ner till pappa Balder i Vellinge för att prova på att brygga öl för första gången. Balder har gjort det tidigare så han var veteranen (nåja, så mycket har han inte bryggt heller) i sammanhanget, medan jag och Gripen var oskulder. Vad det var för öl som bryggdes är ännu lite hemligstämplat men kommer att presenteras både här och på Ölrådet inom en snar framtid.. Hoppas nu den blir bra bara. Men det tror jag nog!

Och så blev det ju lite öldrickande också. Gripen mådde inte helt hundra så han drack ingenting mer än läsk.. Lite trist, men för att se det positiva så blev det ju mer över till mig och Balder istället.

Vi anlände kring lunchtid och satte igång med själva bryggandet direkt. Fixa med ingredienser, koka vatten och så vidare. Första ölen vi drack var faktiskt en av Balders senaste hembrygder som var rätt schysst bortsett från att den inte hade så mycket kolsyra, tyvärr. Men med lite mer bubbel så tycker jag att den hade varit en trevlig törstsläckare i sommarsolen! Bra jobbat gamle man.

Här efter var det dags för saison! Jag har länge hållit saison som en av mina favoritstilar inom öl och det är fortfarande en stil som växer på mig, framförallt efter den här sommaren när jag har fått prova en hel del olika saisons. Denna gången gav vi oss på en mörk en från belgiska Jandrain Jandrenouille.


V Cense heter den och var en riktigt schysst mörk saison med klassiska drag som apelsinskal och jäst, ihop med en maltig kryddighet som gjorde ölen både komplex och lättdrucken på samma gång. Jandrain Jandrenouille har bara gjort sex öl enligt ratebeer och nu har jag provat tre av dom med deras IV Saison som allra bäst, och V Cense som tät tvåa. VI Wheat drack jag på fat på Moeder Lambic i Bryssel förra sommaren och även den var kanon, vilket är ett bra omdöme då jag inte är någon fantast av veteöl.

Nåväl, under tiden vi sippade på denna ölen så hade det kokat upp inne på spisen så vi fick tillsätta all smaksättning och fixa och dona där inne lite grann, sen var det bara att vänta igen. Då var det dags för Balder att dra fram en burköl, en IPA från kanadensiska Central City Brewing som var ett helt år gammal men fortfarande hade en riktigt grym humlebeska! Passade fint i eftermiddagssolen.

Vi knäckte även en Westbrook Covert Hops, en svart IPA på strax under 6% som hade en schysst smak men tyvärr en rejäl kolsyra som sabbade ganska mycket för mig. Jag gillar aggressiv kolsyra i saisons och ett fåtal andra ölstilar, men i denna ölen blev det inte bra tycker jag.

Här efter hade den blivande ölen kokat klart så vi gick in och tog ut ölen för att hälla av, filtrera och kyla ner. Jag kan typ inga som helst termer för processen och vad som händer när och så vidare, men det kommer väl med tiden antar jag.. Aja, filtreringen och nedkylningen gick fint, så sen blev det tillsättning av jäst och ställa alltsammans åt sidan i någon vecka innan vi tappar upp på flaska. Det var väl i runda slängar så här det gick till iallafall, jag tror att Balder har procedur och recept lite mer exakt för den som vill veta det. Första gången för oss som sagt, haha.


Vid denna tidpunkten började Gripen känna sig färdig för dagen och körde hemåt, men jag stannade kvar för mer öl och häng i Vellinge. Vi slog oss ned i solen i trädgården och öppnade nästa öl, även den en saison/farmhouse ale.. 

Fast en kanadensisk sådan! Driftwood är ett spännande litet bryggeri som jag bara har provat en öl från tidigare och den gjorde riktigt bra intryck så nu var det kul att få prova ytterligare något därifrån! Levererade dom även denna gången då?


Ja, det får jag verkligen säga! Väldigt svalkande och lätt saison som jag mer än gärna dricker igen! Riktigt läskande öl att ta i den varma solen med en grymt trevlig pepprighet och fin balans. Mycket gott! Synd att dom, precis som de flesta mindre amerikanska och kanadensiska bryggerier, knappt hinner och har kapaciteten för att kunna tillfredsställa behovet i sin egen omnejd för detta är ett bryggeri jag vill se mer av.

Det är fortfarande varmt och min bättre hälft har inte hunnit anlända än så vi tar oss en öl till. Efter Allagash-succén förra helgen så kände vi att det var inte mer än rätt att fortsätta med något spännande från det lilla Maine-bryggeriet.


Allagash Victor är en belgian strong ale bryggd med röda druvor, som trots sina 9% var väldigt lättdrucken. Stor, lite söt och mycket bra fruktighet som består av äpplen, päron, vindruvor, jäst, örter och honung i en vacker symbios. Vi drack den kylskåpskall vilket jag tycker var en bra temperatur för den då de godaste smakerna kom fram då, fast den var verkligen inte fy och skam när den kom upp lite i rumstemp heller. Allagash börjar mer och mer växa fram som en av mina nyare favoriter på den amerikanska belgoscenen, riktigt välgjord och god öl gör dom.

Här efter var det dags att tända grillen, käka lite burgare och knäcka ytterligare en öl. Nu en från Balders favoritbryggeri Avery vid namn Eighteen, en torrhumlad rågsaison från 2011 som jag tyckte var jävligt häftig, även om den kanske inte var särskilt stiltypisk för en saison. Den var ganska långt ifrån en saison faktiskt, men inte sämre för det! Bitter och söt samtidigt med en hel del råg, kavring, franska örter och sirap. Om jag hade blindprovat den så hade jag nog hellre gissat på belgisk dubbel faktiskt.

Balders kära sambo hade bakat en riktigt fin hallon- och blåbärspaj till efterrätt och nu började vi bli riktigt jävla mätta! Dock kan man alltid få ner en extra bit paj med vaniljsås så efter det blev det en rejäl matkoma i någon timme innan vi gav oss på kvällens sista öl.


Founders Kentucky Breakfast Stout 2010, en öl jag varit sugen på att prova ganska länge men aldrig tagit mig tid eller ork att försöka fixa. Jag är ju ingen stoutfantast egentligen så det är rätt skönt när Balder och Gripen är det så jag kan få prova av dom och fokusera mitt eget på annat! Som dom också får prova så klart. Win-win skulle jag vilja säga.

Ölen var i vilket fall som helst en klockren avslutning på kvällen. Mjuk och len munkänsla, fyllig som fan och grymma fattoner blandat med choklad och kaffe. Jag vet, det låter som vilken fatlagrad stout som helst och jag är ganska dålig på att beskriva just stouts men det får vara vad det är. Den var jävligt bra iallafall och om ni får chansen så tycker jag definitivt att ni ska prova den.

Det var en lång dag och det blev ett jävligt långt inlägg märker jag nu i efterhand, så jag hoppas att det var trevlig läsning iallafall. Nu blir det ganska lugnt fram till helgen och sen är det kräftskiva.. Och det mina vänner, det kommer gå till historien.

fredag 17 augusti 2012

Inför Stockholm Beer & Whisky Festival 2012

Då var det snart dags igen. Festivaldags! Årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival går av stapeln den 27 september och varar i dagarna tre till den 29 september för att sen återkomma torsdagen därpå och tre dagar fram. Mellan 4-6 oktober med andra ord.

Förra året åkte vi upp under första helgen och det är planen att göra i år också. Dock med bara en tredjedel av styrkan. Förra året var vi en vacker sextett, men i år blir det bara en duo beståendes av mig och Balder. Bara och bara, vi är ju ändå vackra som sex personer ihop så det reder vi nog ut ändå, vi får dricka 200% snabbare och mer helt enkelt.

Vad är planen då? Ja, vi lyfter från Sturup/Malmö Airport/MAX (åh så internationellt) kring 08.00 någon gång och landar således vid 09.00 utanför den kungliga hufvudstaden för att sen ta oss in till stan, checka in och antagligen käka (dricka) lunch någonstans innan vi intar mässan.

Vad finns det för intressant på mässan då? Tittar man på listan av utställare och vad dom ska ha med sig så är den långt ifrån komplett, men man kan ju titta vad där finns och drömma om resten. Jag har inte läst på så våldsamt mycket än, men om man går uppifrån och ner i bokstavsordning så är det följande ställen som jag just nu känner att jag kommer spendera en hel del tid hos;

Arcus Sweden. Whiskey och bourbon för hela slanten. Anledningen till att jag vill stanna till här är att jag är nyfiken på lite Pappy van Winkle, med tanke på hur grym öl som har lagrats på dom faten så vill man smaka vad all the fuzz is about från början.
Brekeriet. Ett givet stopp. Med sin lite udda franska och belgiska portfölj ackompanjerad med sina franska cider så är dom en  av favoritmontrarna. Framförallt cidern är ju helt fantastisk.
Brewers Association. Här stod vi väldigt länge förra året då det var helt klart en av de häftigaste och mest intressanta montrarna. Jag har en känsla av att dom kommer leverera precis lika bra grejer i år.
Brill & Co. Allas vår favoritimportör Brill behöver väl knappast någon närmare förklaring?
Carlsberg Sweden. Denna montern var vi nästan på väg att hoppa över förra året, men som tur var så gjorde vi inte det. Där bjöds det på Brooklyn Black Ops och annat gott, jag antar att det görs det i år igen och då blir det definitivt ett stopp där.
Elixir Wines. Jag antar att Elixir kommer att hänga ihop med TWC Dryckesutbildning nu när dom gått ihop? Riktigt mycket riktigt kul dansk öl iallafall!
Mjödhamnen. Jag missade Mjödhamnen förra året och det grämde mig länge. Det blir lätt ett längre stopp där i år då jag har hört att dom ska sitta på en hel del fantastisk mjöd.

Detta är bara några av de monters som jag redan nu vill besöka, sen finns det ju Nynäshamns Ångbryggeri, Malmö Brygghus, Nils Oscar och så vidare som jag inte nämnt. Listan på hemsidan är inte på något sätt komplett verkar det som då jag saknar rätt stora aktörer så som Wicked Wine och Great Brands, och så även bryggerier som Ängö och Eskilstuna. Det vore ju lite märkligt om dessa inte skulle dyka upp, eller? Nåväl, vi får helt enkelt hålla utkik på hemsidan, och om inte annat så lär vi ju se dom när vi är på plats.

Dock så kommer vi bara att gå på mässan under den första torsdagen, men vi kommer att finnas i Stockholm under fredagen också för att sen åka hem på lördagen. Under fredagen kommer blir det som sagt inget mässande utan då kommer vi att glida runt i stan och dricka öl hela dagen istället. Oliver Twist, Akkurat, några Bishops, några Monks och lite annat står på schemat. Ser ut att bli en bra helg.

torsdag 16 augusti 2012

Allagash Tripel Reserve

Vi kör vidare med ölen från helgen. Nu blir det en amerikansk tolkning av en belgisk tripel från Portland-bryggeriet Allagash. Portland, Maine är det vi pratar om, inte Oregon. Lite rörigt när det är flera amerikanska stater som har samma namn på de största städerna, speciellt när båda städerna har riktigt intressanta bryggerier. I Maine finns som sagt bland annat Allagash, och i Oregon finner vi exempelvis Cascade, Upright och Hair of the Dog. Ortsnamnet Portland levererar alltså!

Jag har bara provat tre öl från Allagash men jag måste säga att dom har gjort ett grymt bra intryck. Jag är ju en sucker för amerikanska varianter av belgiska ölstilar, och Allagash är ju ihop med Russian River, Hill Farmstead, Goose Island, The Bruery och Ommegang några av dom bästa på just detta tycker jag.

För några veckor sen provade vi ju en fantastisk och faktiskt regelrätt lambic från dom och under vistelsen i USA provade jag deras wit. Jag köpte även med mig några Allagash-öl hem, däribland ytterligare en tripel, en quadrupel och en belgian strong ale. Men nu dags för deras året runt-tripel, och den heter Tripel Reserve!

En kort beskrivning på hemsidan säger; 
"This strong golden ale is marked by passion fruit and herbal notes in the aroma, with suggestions of banana and honey in the complex palate. The Tripel has a remarkably long and smooth finish."


Ölen är gyllene som sig bör med en stor, vit och porös skumkrona. Ser riktigt stiligt ut.

Doften är örtig och full av belgiska drag med banan, men även lite mango, papaya och apelsin. Det första som slår mig är att den doftar väldigt likt den legendariska Tripel Karmeliet, som också råkar vara något av en favorit hos mig.

Även smaken påminner om Tripel Karmeliet med all banan och exotisk komplexitet som sprudlar runt som ren glädje i munnen. Munkänslan är precis så stickig och kittlande som man vill ha den i den här sortens öl, och att den skulle vara på 9% hade jag aldrig kunnat gissa. Jag tror att vi lyckades servera den vid precis rätt temperatur också för detta var verkligen helt suveränt i den varma balkongsolen. Det är exakt sån här välgjord, experimentell och riktigt jävla god öl jag vill åt.

onsdag 15 augusti 2012

Firestone Walker Parabola

Nu är det dags för mig att täcka ett öl från vår underbara lördag! Det här är en flaska jag har sett fram emot väldigt länge, jag har riktigt längtat efter att få öppna den sedan jag bytte till mig den i samband med S&B/CBC tidigare i år. Firestone Walker Parabola batch 1 stod i helgen äntligen på sin rätta plats, precis bredvid kapsylen och ett halvfullt glas.

Firestone Walker är ett Kalifornienbaserat bryggeri som lär hålla väldigt hög klass. Jag har tidigare inte druckit något från bryggeriet, me
n jag har bara hört väldigt gott om allt de gör. Bara en sådan sak som att de har hela 7 öl med betyg på över 4.0 av 5.0 på Ratebeers betygsskala säger en hel del, och har varit tillräckligt mycket för att jag ska bli riktigt taggad på deras öl. Att Parabola sedan är deras högst betygsatta öl, och dessutom en imperial stout (min favorit!), har gjort att det kliat ordentligt i fingrarna ett par månader nu.

På Ratebeer.com står det;
"Parabola has been a major component of past anniversary blends and is one of our most aggressive offerings. This beer features bold bourbon and tobacco aromas and a rich dark chocolate, charred oak flavor. Parabola is best enjoyed in moderation and is a perfect beer to pair with those chocolate dessert favs.
An extension of
Quercus Alba —the Firestone Walker Barrel aged program. Russian Imperial Stout Aged in Bourbon Barrels."

I glaset ser den väldigt mörk, tjock och snygg (lite som oss på provningen faktiskt!) ut med ett härligt krämigt skum. Men under upphällningen utropade framförallt Balder att den såg tunn ut, med visst medhåll från Kristopher. Jag själv var på tok för taggad för att lägga märke till något sådant, men jag litar på mina bröder här.

Deras iakttagelse gjorde att jag nästan satte i halsen av skratt när jag tog den första sippen. När fnisset - och leendet - lagt sig tillräckligt för att jag skulle kunna prata så utbrast jag: "Vattnigt, skulle det här vara vattnigt?". Det var det inte. Det var fylligt, lent, krämigt... Och alldeles underbart! Smakintrycken var många, och det här skrivs ner utifrån minnet så något jättedetaljerat blir det inte. Men, den var chokladig, vaniljig, hade en hel del ek, en hel del bourbon, väldigt mild tobak och en massa andra fullständigt lysande smaker som verkligen hade mognat ihop till ett, i mitt tycke, nära nog fulländat öl. Det var för mig det överlägset bästa ölet på provningen, och för den delen det absolut bästa jag druckit på väldigt länge. Det här bryggeriet, och det här ölet, kommer jag att dricka av så fort tillfälle ges igen!

Magiskt!

tisdag 14 augusti 2012

Struise Aardmonnik

Här har vi ännu en öl som dracks i lördags. Denna ölen är en sur en i stilen flamländsk röd, eller oud bruin om ni så vill, bryggd av legenderna De Struise Brouwers. Till en början så var jag inte så väldigt imponerad av Struise, men det är ett bryggeri som har växt rejält på mig och gör det ytterligare varje gång jag provar en ny öl av dom.

Inte minst när jag och Balder spenderade en hel del tid vid deras vagn på CBC där hade dom några riktiga kanoner med sig som bland annat Dirty Horse, Pannepot Wild, XXX Rye Tripel, Black Damnation IV Messy och Rio Reserva 2008 som var några av höjdpunkterna för mig vid den festivalen.

Så nu, av naturliga skäl, håller jag istället Struise väldigt högt och tycker att dom är ett av de mest spännande europeiska bryggerierna med en jävla massa häftig och riktigt experimentell öl som jag mer än gärna utforskar mer och mer. Därför känns det ju helt fantastiskt att dom även kommer till SBWF och kommer att vara där med sin makalösa ölvagn, och där kommer det finnas riktigt kul grejer.. Så om ni ska till SBWF i år så får ni för allt i världen inte missa detta.

Som sagt så är det en röd suröl som recensionen kommer att handla om, årgång 2008 är det och Gripen köpte denna flaskan under sin visit i den italienska huvudstaden för ett par månader sen. Ända sen han sa att han hade med sig den hem så har jag varit riktigt taggad på den, och i lördags var det äntligen dags.

På ratebeer.com står det;
"Due to its authenticity, Earthmonk received as little sugar as possible during bottle conditioning in order to preserve all original aromas and flavours. This beer comes with little carbonation and a mini head. Is best served at cellar temperature and poured generously, meaning from a hight of approximately 15 to 20 CM, in an upright standing tulip glass. A big bubbled head will quickly make place for the Earthmonk coming alive! Bottle-conditioned in 33cl (5000 btls.) and 75cl (1000 btls.). At Struise, we never retire beers. At ratebeer, Beers are retired when a new batch is not bottled within 12 months. As Earthmonk takes 18 months to age on oak... we have to be patient."


Ölen är lite tjockflytande och djupt röd, på gränsen mot brun, helt utan skumkrona. Etiketten är uppochned, och faktiskt lite obehaglig på något sätt, haha.

Jag tyckte framförallt att doften dominerades av kola och vinäger, men även körsbär, sviskon, läder, lakrits och starkvin. Syrligt och komplext.

Munkänslan är len och något oljig med en väldigt, väldigt mjuk kolsyra som gör att ölen verkligen påminner om ett schysst dessertvin. Balsamvinäger, plommon, körsbär, läder, russin och lakrits. Rodenbach är väl typexemplet på flamländsk röd suröl, men denna ölen är ett par nivåer över Rodenbach i komplexiteten. Den har vissa oud bruin-drag, men kan för min del lika bra kategoriseras som en sur quadrupel. Riktigt mumsigt.

Vi ses väl vid Struisevagnen?

måndag 13 augusti 2012

Cigar City Cucumber Saison

Ni som följer oss på facebooksidan såg redan i lördags att vi satt och hällde i oss en del häftiga öl under eftermiddagen. Som utlovat så kommer det också att publiceras några recensioner av några av dessa öl, exakt vilka öl får ni se efter hand men vi börjar med den som var en av de häftigaste ölen vi drack. Rätt så långt ifrån det godaste, men absolut ett av de häftigaste.

På flaskan står det;
"The humble gherkin. Usually we encounter this unassuming green fruit pickled or sliced and flung atop a salad. But the cucumber has so much more to offer us. It is a remarkably refreshing gourd with the power to cool a dry tongue and when just two sliced wheels are placed atop the eyes of a lounging lass in a stock photo ad for a spa the mythical cucumber has the magical ability to justify obscene spa service fees. Truly an amazing botanical gift to the world. We chose to employ the cucumber in a low gravity Saison to create a refreshing seasonal ale redolent with notes of honey, tropical fruit, lemon bitterness, and of course cucumbers. Brewed as a survival tool for the Florida Summer this cucumber creation features Citra and Sorachi Ace hops. So put some cucumber wheels on your eyes, lean back, relax and enjoy. Ahhhhhhh."

Cigar City Cucumber Saison!


Ölen är mörkt gul med en stor porös helvit skumkrona som försvinner ganska snabbt och lämnar snygga lacings på glaset. Ser ut som en ganska klassisk saison.

Men doften.. Haha! Det första vi alla utropade var saltgurka! Riktigt galen doft med väldigt mycket saltgurka och vanlig slanggurka, som på något sjukt sätt balanseras ihop snyggt med klassiska saisonsmaker som koriander, belgojäst och vitpeppar.

Även smaken domineras av gurka i olika former. Främst saltgurka och slanggurka, men även här finns en klassisk saison bakom alltsammans. Vitpeppar, koriander, citronskal och jäst. Aggressiv kolsyra, fyllig men ändå lättdrucken öl. Mer häftigt än gott kan man kort beskriva den här ölen. Väldigt, väldigt udda men också en av de häftigaste öl vi druckit i år, helt klart. Stort tack till pappa Balder som tog med den!

fredag 10 augusti 2012

Höstschema

Sommaren börjar lida mot sitt slut och snart tar hösten vid. Eller? Det är ändå bara första halvan av Augusti nu och här nere i Skåne brukar sommarvärmen hålla i sig iallafall September ut.. Så man kan väl nästan säga att vi är i mitten av sommaren någonstans, iallafall om man följer vädret och inte kalendern. Det känns lite som att årstiderna har förskjutits. När man var liten så var det varmt i April och kallt i September, men det är tvärtom nu. Eller är det jag som minns fel?

Aja, nu ska vi inte prata om vädret. I det här inlägget tänkte jag mest dela med mig lite av vad som händer för oss nu i höst så ni vet vad ni kommer att få läsa om, bland annat. Till att börja med så är det snart någon sorts galen kräftskiva i Vellinge som pappa Balder ska hålla i med folk från alla möjliga konstellationer. Vilka det är som kommer lär ni få veta i efterhand, men jag tror att det kommer bli en maxad tillställning med en hel del grym öl och förhoppningsvis trevlig läsning för er i efterhand.

Några lite mer offentliga sammanhang där ni kan stöta på oss är först och främst på årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival. Igår köptes biljetten, hotellet bokades och flyget betalades. Den 27 September flyger jag och Balder till den kungliga hufvudstaden för att ströva planlöst runt på mässan och dricka en jävla massa öl. Den 28 ölar vi runt i stan som vi gjorde förra året med besök på Akkurat och Oliver Twist inplanerade, bland annat. Vem som än känner sig manad får gärna hänga på.

Utöver biljettinköp till höger och vänster så bokades det även in två middagar igår. Inte vilka middagar som helst, utan två stycken Beermakers Dinners på Gastro i Helsingborg. Det är Fredrik som har gjort det fenomenala jobbet och anordnat två aftnar med fantastisk öl och mat.

Den 13 Oktober är det dags för Mikkeller och 10-rätters meny, och enligt egen utsago så tar Mikkeller med sig en hel del "crazy shit". Vad det är för något vågar man knappt ens tänka på mer än att det kommer bli en riktigt jävla fet kväll.

Den 23 November kommer ingen mindre än Oliver Menno aka De Molen. Det kommer också att bli en ytters intressant kväll. Ska bli väldigt kul att se vilka öl som paras med vilken mat, speciellt då jag över lag är ganska skeptisk till De Molens ljusare öl, medan hans mörka är makalöst bra. Väldigt intressant som sagt, och även den kvällen kommer nog bli riktigt, riktigt bra, speciellt om jag känner Fredrik rätt.

Och som om inte det vore nog så har han även fått dit Christian från Beer Here och förhoppningsvis (hoppas, hoppas, HOPPAS!) Armand från 3 Fonteinen att ha ytterligare två BMD's till våren. Det hade ju varit jävligt kul, speciellt 3 Fonteinen hade varit riktigt jävla monster.

Tja, det är väl dom grejerna som är inbokade så det lär ju inte bli lika mycket rännande till Köpenhamn nu i höst som det har varit de senaste månaderna. Men tror jag nog att det kommer vara värt det. Det kommer ju ändå trilla in lite ny öl, delvis från ett par byten jag har på gång med några amerikanare och delvis så släpps det ju en hel del feta grejer på Systembolaget.. Alesmith Speedway Stout, Stone Russian Imperial Stout och Nögne Ö Sunturnbrew Bourbon Barrel för att ta några exempel. Och så släpps ju SKA Modus Hoperandi i säsongssortimentet.. Aaah, fantastisk öl. Grymt bra jobbat av Great Brands där.

Nåväl, nu har jag väl rantat på lite väl mycket så vi avslutar här. Imorgon möter jag upp Gripen och tar ett par öl som ni får recensioner på under nästa vecka. Vilka det är får ni veta då!

onsdag 8 augusti 2012

Gripens lördag himmave!

Min helg framstår ju nästan lite tråkig efter att ha läst Kristophers rapport, men det är jävligt skönt med en lugn helg också ibland! En lugn och skön helg med varierande väder, och varierande öl! Jag har även hunnit med SKA's Decadent och jag måste säga det att om inte Kristopher redan övertalat er att prova så är den helt fantastiskt bra med sin härliga malttyngd med komplex och underbar sötma och ovanligt fyllig och trevlig kropp för stilen... Namnet till trots är den nog nästan mer något för er som favoriserar barley wine snarare än IPA-älskaren, men alla som uppskattar ett bra öl lär tycka om den! Nåja, nu tänkte jag ju berätta lite om helgen!

Det hela började varmt och skönt ute på balkongen med Goose island Sofie. Sofie är en saison på 6,5% som är jäst med vildjäst och lagrad på vinfat med apelsinskal. Den finns i beställningssortimentet på Systembolaget, men leve
reras bara inom Stockholm. Vi Skåningar och ni andra norrlänningar ute på slätten får hoppas på att hitta en vänlig själ som kan förse oss med ett par flaskor (Stort tack Anton!).

Etiketten må vara halvsunkig, men det är verkligen inte innehållet! Sofie är väldigt torr och lätt i kroppen med livlig kolsyra, verkligen uppfriskande och trevlig! Den har gott om apelsin och andra citrustoner i båd
e doft och smak, och på tungan får citrusen trängas med peppriga toner, vinfat och lite jäst. Riktigt trevlig och frisk med mycket apelsin och trevlig torr karaktär, ett perfekt balkongöl!

Sedan blev det dags för något helt annat, det var lite småkyligt och balkongutsikten ersattes med en film och de skrangliga möblerna av soffan. Det friska ölet skulle såklart också bytas ut, men mot vad? Något värmande tänkte jag. Hö
r och häpna, jag var inte sugen på stout! Så fort jag såg flaskan var det uppenbart för mig att Kuhnhenns Fourth dementia skulle öppnas. Denna flaskan köpte jag på Ölbutikken i Köpenhamn för en tid sedan, tyvärr är de slut i nuläget men vi får hoppas fler av denna och många andra av Kuhnhenn som gör många riktigt häftiga öl. Fourth dementia, eller 4D som det förkortas, är en old ale på 13,5% och den beskrivs som väldigt maltig och komplex. Kuhnhenn rekommenderar minst fyra månaders lagring, och min flaska är från 2011 så det har vi ju uppnått. (Flaskan är slängd och jag glömde när den är buteljerad, men det är hur som helst minst 8 månader nu.

Fourth dementia sätter verkligen malten i fokus med en fantastiskt trevlig doft med kola och
mycket karamellmalt. Smaken är av gammaldags kola, lite lätt chokladig, viss örtig humle och en lagom alkoholkyss på slutet för att rensa sötman. Den känns kanske lite ung på något vis, som att alkoholen kunde komma att integreras lite bättre, men den är riktigt bra och vid tillfället den dricks på så är det ganska trevligt med lite värmande spritighet. Den bourbonfatlsagrade varianten av det här ölet lockar, minst sagt...!

När jag nu tänker efter, så vore det kanske ändå synd att klaga!

tisdag 7 augusti 2012

En lördag i Göteborg

I helgen var det dags för äventyr igen. Dels för att fira min och tjejens förlovning (grattis till oss!) som skedde för knappt två veckor sedan, och dels för att det var ett tag sen som vi gjorde något, bara vi två. Så vi bestämde oss för att ta bilen till Göteborg över lördagen, sova på hotell, dricka lite öl och sen bege oss hemåt igen på söndagen.

Sagt och gjort, lördag förmiddag packade vi våra väskor och satte iväg norrut. Lagom till 14-tiden landade vi i Göteborg, parkerade på Nordstan och traskade bort till hotellet. Tjejens svägerska (haha, låter tantigare än vad det är!) hade bokat ett rum till oss på Palace och till vår stora förvåning (och lycka) så hade hon även redan betalt det som förlovningspresent till oss. Tusen tack för det!

Incheckade och klara så bestämde vi oss för att dela en lite extra fin öl innan vi begav oss ut på stan. Med oss hemifrån hade vi i kylväskan ihop med ett gäng kylklampar en flaska Rodenbach Caractére Rogue som är en Rodenbach-specialare gjord med körsbär, hallon och tranbär som jag köpte i Köpenhamn förra helgen.


Till att börja med så är jag glad att jag köpte två! En fantastiskt frisk och läskande öl, som trots sina 7% var väldigt lättdrucken. Riktigt fin balsamico-liknande syra och enorma mängder bär i smaken ihop med en riktigt fräsande och samtidigt mjuk munkänsla. Det är nog den bästa ölen jag druckit i flamländsk röd-stil faktiskt, riktigt god var den. Ska bli väldigt spännande vad ett par år i källaren gör med den andra flaskan.

Här efter begav vi oss ner på stan ett tag för lite shopping och allmänt häng, innan vi strosade genom soliga Göteborg ner till Ölrepubliken. Jag var jävligt sugen på att prova deras och Rovers nya husöl Dundermörk Dedikerad IPA från Nynäshamns Ångbryggeri, en svart IPA på 6,6%.

Och den levererade! Riktigt trevlig öl faktiskt, Nynäshamn bara fortsätter hålla hög standard och ständigt överraska mig. Dom är, i min mening, ett av Sveriges absolut roligaste bryggerier just nu. Ölen var som sagt riktigt bra, stora fina choklad- och rostade kaffetoner ihop med rivig och blommig humle. Mycket gott. Utöver den så blev det även en pint av Stenstrand Sommar Ale från samma bryggeri, även den kanongod. Väldigt somrig och jag tycker att den borde göras i större kvantitet under sommaren än vad den görs!

Vi kände oss nöjda och gick upp till hotellrummet igen för att droppa av sakerna vi köpte tidigare, och för att dela öl nummer två som fick hänga med hemifrån. Denna gången var det en saison från mitt personliga favoritbryggeri när det gäller saisons, Fantôme! När vi drack denna och jag la ut en bild på min Instagram med ett konstaterande att jag håller Fantôme och Hill Farmstead högst av alla saisonbryggerier så fick jag veta att Shaun Hill från Hill Farmstead faktiskt ibland använder Fantôme's jäst i sin bryggning.. Så det förklarar ju en hel del!


Ölen vi drack heter i vilket fall som helst Pissenlit och är en saison bryggd med maskrosor. Jag vet inte om jag hade gissat på maskrosor direkt, men den hade en riktigt trevlig kryddighet som var något utöver den vanliga kryddigheten som brukar finnas i saisons. Väldigt blommigt och friskt, samtidigt som den faktiskt håller 8%. Farligt gott!

Nu börjar hungern krypa på, men innan vi skulle bege oss ner till Järntorget och The Rover så blev det ett snabbt besök på 3 Små Rum där det intogs bland annat Närkes Örebro Bitter. En helt fantastisk öl i all sin enkelhet skulle jag vilja säga. Den har allt det där goda och enkla man vill ha i en bitter utan att bli tråkig. En öl jag helt klart hade velat se på fler pubar lite oftare.


Sen gick vi iallafall vidare ner till Rover och beställde varsin burgare, en Ass on Fire Burger till mig ihop med en Uncommon Brewers IPA sen var jag mätt och belåten för några timmar fram. Rovers burgare är verkligen något extra alltså, lätt några av de bästa i Sverige.

När vi ätit så tänkte vi dra bort en sväng till Haket som vi aldrig hade besökt tidigare. Vi började bli lite trötta så det blev en snabb vända, men jag måste säga att jag gillade Haket. Lite sunkigt, kvarterskrogigt på något sätt med en hel del kul öl till humana priser. Jag stod och snackade med den trevliga herren i baren en stund, beställde en North Coast Old Stock Ale 2009 och slog mig sen ner på uteserveringen hos min dam.


Jag har aldrig provat Old Stock tidigare, även om jag hört av väldigt många att den ska vara riktigt bra och väldigt prisvärd när den kommer till Systembolaget. Lagringsvänlig är den också tydligen. 2009'an var iallafall väldigt god, krämig och maltig som fan. Jag vet inte om jag ångrar att jag inte köpte fler och jag vet inte hur dom smakar nya, men om ni har tålamodet så tycker jag att ni kan spara en flaska i ett par år till. Mycket gott.

Som sagt så började vi bli lite trötta men där fanns fortfarande ett ställe kvar att besöka - Jerntorgets Brygghus. Kort sagt så blev jag faktiskt lite besviken, även om personalen var väldigt trevlig och nog för att det var riktigt bra priser där (69:- la jag för en Sixpoint Righteous och det får man fan säga är bra!) men det var ändå inte riktigt min sorts ställe. Det var lite "klubbigt" och jag kan tänka mig att det passar bra som ett ställe att förfesta på, men då har ganska svårt för klubbar och liknande så var det nog inget för mig.

Istället stannade vi till på Bishops Järntorget som sista ställe innan vi begav oss tillbaka till hotellet. Här drack jag en Grebbestads Ostronporter som jag tyckte var riktigt trevlig. Grebbestad är ett rätt intressant bryggeri tycker jag, lite utav en joker bland de svenska. Det är inte många andra som har gjort en ostronstout och har en återkommande doppelbock varje vår. Jag är fortfarande besviken över att dom inte dök upp på Stora Öl, Små Bryggerier-mässan i Malmö i våras.

Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet och krascha där. Dagen därpå sov vi ut ordentligt, käkade hotellfrukost och begav oss sedan tillbaka söderut där vi sen åkte in och tittade på när MFF blev våldtagna av domaren. Skandal. Nåväl, det är en annan historia och utöver det sista där så var det en riktigt trevlig helg! Några väldigt bra öl intogs och några av Göteborgs bästa pubar besöktes, vi är båda väldigt nöjda! Vart det bär av nästa gång återstår att se.


onsdag 1 augusti 2012

SKA Brewing Decadent DIPA

Jag kände att det var väldigt längesen jag gjorde en helt vanlig ölrecension, och ännu längre sen det var en ölrecension från en öl köpt på Systembolaget. Det har helt enkelt funnits annat att skriva om, och så är det relativt sällan jag dricker en öl ensam i lugn och ro nuförtiden som jag kan sitta och analysera, och som dessutom är värd att analyseras.

Därför kändes det ju väldigt passande att göra det nu när det idag kom en av mina favorit DIPAs till T5-butikerna! Jag svängde inom Systembolaget på Väla i Helsingborg på min väg hem från jobbet, plockade upp två flaskor av SKA Decadent och slängde in en i kylen direkt när jag kom hem. Nu sitter jag här hemma i kvällssolen med lite fin ska i bakgrunden och öppnar den något kylda rackaren.

På den eminenta hemsidan (leta upp The Toasters Don't let the bastards grind you down i spellistan och kör den när ni läser vidare, riktigt fet låt) kan vi läsa;

"It's a celebration. Imagine celebrating some huge, momentous occasion and then imagine drinking the liquid equivalent of that celebration every day.
Citrus aroma prevails. Mounds of fresh hop and caramel malts explode upon the palate. Originally produced to celebrate our tenth year in the business, this imperial IPA hides nothing of our tendency toward self-indulgent behaviour."


Till att börja med så är etiketten riktigt jävla snygg. Jag älskar ska och dödskallar så ett skankande skelett med en kvist humlekottar i munnen är ju en match made in heaven. Ölen i sig är också väldigt snygg. Ser precis sådär läskande ut som du vill att en öl ska se ut, gyllene orange med en stor vit skumkrona.

Det är rejält med humle i doften, även om ölen redan är ett halvår gammal. Jag tror det iallafall, datummärkningen säger bäst före februari 2013 och jag antar att det är ett års märkning. I vilket fall som helst finner vi mycket stickande humle i doften med mango, passionsfrukt, banan och nyklippt gräs.

Smaken är.. Så jävla bra. Även här en riktigt trevlig humlighet, men också en söt och grym maltsötma. Det är väl en av de saker som gör att den här ölen fortfarande är så bra som den är. Det vill säga att man har en tillräckligt bra maltbas i ölet som gör att även om humlen skulle lägga sig lite så är fortfarande ölet kanonbra. Även här passionsfrukt, mango och banan, men också ljus sirap, Werthers Original och en frisk kryddighet som balanseras snyggt med en rivig beska och fyllig munkänsla.

Ölen är ju på 10% och det märks av tack vare att den är rätt så rivig, men i min mening är det inget negativt utan bara höjer upplevelsen ytterligare ett snäpp. Som sagt så är den en av mina favoriter när det kommer till DIPA och jag ångrar redan nu att jag bara köpte två flaskor. Blir nog att beställa minst två till tror jag, om jag kan ta mig tid någon gång att dricka upp allt annat jag köper till höger och vänster.. Och på tal om det så kom det ju hem lite mer öl idag. Nu har man väl så man klarar sig de närmsta helgerna.

Fantôme Pissenlit, Fantôme La Piétrain Blonde, Brasserie Thiriez Vieille Brune, Jandrain Jandrenouille IV Saison, Jandrain Jandrenouille V Cense, Alvinne Cuvée d'Erpigny