tisdag 31 juli 2012

Snart pank igen

Det var ju själve fan att man inte kan hålla i pengarna som en vuxen människa. Precis när man klarat sig fram till löning så ska man naturligtvis invaderas av Slöddertäljare för att dricka skitbra öl och ha en grym jävla dag i Köpenhamn. Då är det fan inte lätt att hålla i pengarna!

Gripen har sammanfattat helgen rätt bra i föregående inlägg så jag behöver väl inte dra hela historien igen. Dock kan jag säga att jag håller med honom om att det var en riktigt trevlig helg, både i fredags när vi satt hemma hos mig, grillade och hällde i oss lite schysst bärs och i lördags när vi besudlade den danska huvudstaden.

Jag tänkte egentligen mest tacka Anton, Thomas, Svante och Sven för helgen men jag tänkte att jag kan ju både flasha lite med ölen jag köpte med hem och några av ölen vi intog. Innan norrlänningarna anlände knäckte jag och Gripen en flaska Allagash Coolship Red.


En makalöst bra amerikansk suröl med hallon. Allagash var ju det första amerikanska bryggeriet att börja använda traditionella kylskepp för sina öl som de gamla belgiska surölsbryggerierna gör och detta är alltså en öl som har fått jäsa i detta kylskepp. Needless to say så var den som sagt väldigt, väldigt bra. Som en belgisk lambic men med en annan sorts smakdjup, komplexitet och en ganska udda nötig ton som gjorde ölen jävligt häftig. Grym öl, tack för den Gripajävel!

En annan av helgens absolut bästa intogs på Mikkeller Bar och det var Hill Farmstead Civil Disobedience 2.


Otroligt bra saison med helt magiska citrustoner, Hill Farmstead är ett bryggeri som vi är långt ifrån bortskämda med här och jag tror att det enda sättet ett kunna prova deras öl är att 1) åka till bryggeriet 2) byta sig till ölen eller 3) dra till Mikkeller Bar och försöka hitta någon av de flaskorna som vi inte redan slugat i oss. Sist vi var där drack vi Art, Arthur, Clara och Flora som alla var fantastiskt bra. Otroligt friska och välbalanserade öl, jag vet nog inga bryggerier utanför Belgien som gör lika bra saisons faktiskt.

Jag köpte även in en flaska av Jolly Pumpkin Ale Absurd som är en annan ur Baudelaire-serien där vi även har den riktigt, riktigt trevliga iO Saison med rosor och nypon.


Ale Absurd är en tripel gjord på råg och i vanlig ordning när det gäller Jolly Pumpkin så skummade den ner hela stället innan vi kunde dricka den, och även om den kanske inte var riktigt lika bra som iO Saison så var det fortfarande en rätt häftig öl som jag letat efter länge. Så lite utav en höjdpunkt var det ändå!

Vidare begav vi oss senare på kvällen bort till Fermentoren, lagom bugasprängda efter två kebaber. Där fanns den nya collaboration ölen mellan Mikkeller och Stillwater, en rököl på 10 nätta %.


Och den var förbannat bra! Jag drack tillochmed två glas av den, och jag ångrar att jag inte köpte någon när jag såg den tidigare på dagen på Kihoskh. Dock visste jag ju inte hur bra den var då, men nästa gång jag ser den så kommer jag lätta köpa ett par flaskor. Inte alls spritig trots sina 10% och en riktigt fin rökighet. Rököl är något av en favorit här kanske ni har märkt.

Nåväl, vi drack ju en jävla massa annan öl också däribland Three Floyds Dark Lord 2009 (tror jag? Rätta mig kring årgången om jag har fel), Mikkeller Viktoria, Widmer Brothers Russian Imperial Raspberry Stout, Cantillon Saint-Gilloise och Hill Farmstead Daybreak för att nämna några.

Vi handlade ju även med oss lite öl hem. De flesta av mina bärs inhandlades på Kihoskh, där jag (vi) ÄNTLIGEN fick chansen att kolla in källaren. Jag har bara hört sägnerna sedan tidigare men nu var det alltså dags. Gissa hur spänd jag var.

Jag tog inga bilder där nere, men man kan väl säga att där var lågt till tak och en jävla massa öl. Väldigt mycket dansk öl men även en hel del belgisk. Vi yrade nog runt där nere i typ 45 minuter innan vi kände oss klara, och helvete vad varmt där var. Så innan jag smälte helt så plockade jag på mig lite kul grejer och sen gick vi upp och betalade. De öl jag inte köpte där köpte jag på Barley Wine där dom precis höll på att packa upp bland annat en av Rodenbachs specialöl, Caractére Rouge, en suröl på 7% gjord med körsbär, hallon och tranbär. Så 130 DKK kändes lite som ett fynd faktiskt.

Från Ölbutikken blev det mer enkla men fortfarande förjävla bra öl som To Öl Raid Beer. Riktigt mumsig välhumlad pilsner, ska nog ta en nu alldeles strax till matlagningen faktiskt.


Nörrebro Bryghus Viking Oud Bruin 2010, Nörrebro Bryghus Little Korkny Cognac 2007, Fantôme Black Ghost, Fantôme Pissenlit, Bögedal Hylde (kan bara inte få nog av fläder) och slutligen Rodenbachen på slutet där. Jag har faktiskt en Pissenlit på väg hem från Etre Gourmet men jag förväntar mig inget annat än toppklass av en saison med maskrosor från ett av mina belgiska favoritbryggerier så jag tänkte att jag lika bra kunde köpa en till.

Så, tack igen alla inblandade för helgen! Om ni vill ha mer utförlig redogörelse än mitt något röriga inlägg och Gripens lite mer strukturerade så är jag säker på att Anton och Thomas kommer nämna den gångna helgen inom en snar framtid, så håll utkik där också.

måndag 30 juli 2012

Cigarr med Cigar city Maduro!

I skrivande stund sitter jag på balkongen och varvar ner efter helgen. Det har varit en helt fantastisk helg och jag vill börja med att tacka alla som varit med, alla som varit med och ölat, snackat eller bara varit dansk, det var helt kanon! Jag vill också passa på att tacka min förstående sambo som trots att vi båda för en gångs skull båda två var lediga en fredag lät mig åka runt och ölnörda istället, tack!

I fredags bilade
Anton ner tillsammans med sin bror (och etikettdesigner) Svante, pappa (och bryggpartner in crime) Sven och polare Thomas. Jag tog tåget till Kristopher där vi käkade mat och drack många helt fantastiska öl innan de gick och la sig, och jag åkte hem till Lund.





På lördagen sen så hoppade vi på tåget mot Köpenhamn där jag och Kristopher agerade guider, vi började med vars ett glas på Mikkeller bar innan vi tog oss till Kihoskh och Ölbutikken för att fylla våra väskor. Efter det lämnade norrlänninarna av sina öl på hotellet och jag och Kristopher låste in våra på stationen, sedan bar det av till Barley wine följt av samma procedur för att slutligen parkera våra arslen på Mikkeller bar några timmer, där vi njöt av helt fantastiska öl i mycket gott sällskap. När vi hade provat det vi var allra mest taggade på så satte vi kursen mot Fermentoren, via ett riktigt härligt kebabställe där vi (över)fyllde våra magar. Stort tack igen till alla jag umgicks med och träffade på såväl butiker som barer, det var fantastiskt trevligt!



Men...! Nu är det söndag och disken är diskad, dammsugaren är tillbaka i skåpet och jag tycker jag förtjänat att lyxa till det ytterliare lite de sista lediga timmarna innan den nya arbetsveckan. När jag tänker på hur jag ska lyxa till det så är svaret ganska uppenbart. Idag ska jag prova en cigarr jag nyss fått hem, tillsammans med ett trevligt öl tänkte jag mig. Att det skulle få bli ett Cigar city öl kändes nästan självklart, och med tanke på detta hade jag faktiskt plockat på mig en Cigar city Maduro under gårdagen i Köpenhamn.



Cigarren jag tänkt festa loss på är Villa Zamoranos No.15, en Honduransk cigarr. Jag är, som ni lär märka, total novis på cigarrer men tycker det verkar spännande, så jag har börjat utforska lite. Ni bör därför inte lägga någon större vikt av vad jag har att säga om cigarren, däremot så kan jag verkligen rekomendera stället där jag köpte den. Jag har många gånger hört väldigt gott om Den anspråkslösa cigarraffären i Malmö, en arbetskamrat till mig som tyckte det var kul att jag var nyfiken på cigarrer gav mig en cigarr förra veckan och när jag sedan frågade var han köpt den och vad han tyckte jag skulle gå vidare med så sa han att jag bör kolla in ett prova-på-paket ovanstående butik och ta det därifrån. Jag gick in på länken och bestämde mig för att det fick räcka med två cigarrer och en snoppare för min första beställning, sagt och gjort. Onsdag kväll beställde jag, och redan på fredagen låg paketet i brevinkastet. Dessutom med ett väldigt trevligt handskrivet meddelande, för någon som är nyfiken på cigarrvärlden har jag svårt att tänka mig ett varmare välkomnande än såhär!


Nåväl, nu är det ju så att detta är en ölblogg, så vi återgår till ölet lite! Som sagt så är det Cigar citys Maduro, en brown ale på 5.5%.


Lite chokladig, nötig, rostad malt och med en lätt ton av kaffe. Maltig och bra doft!



Smaken är även den väldigt maltig, det är inte mycket man märker av humlen, och i och med den stabila maltbasen med bl.a. havre så är ölet väldigt fylligt för sin ringa alkoholhalt. Mycket choklad, lite rostad malt och väldigt nötig smak med lite lätt jordiga toner.

Efter att ha friskat upp minnet och bildat en bra uppfattning om ölet, som jag druckit tidigare och tyckt väldigt mycket om, så är det dags att ta fram cigarren. En Villa Zamorano No.15, en Honduransk cigarr som utifrån vad jag har hört lär vara relativt mild.



Jag är som sagt en riktig nybörjare men jag upplever cigarren som mild och fin men ändå smakrik, väldigt balanserad utan något som sticker ut. Det blir inte på något sätt för mycket och den känns väldigt lättrökt, en cigarr jag gärna röker igen!


Hur funkar parningen då? Cigarren som är ganska mild funkar riktigt bra ihop med det ganska milda, men smakrika, ölet och de kompletterar varandra väldigt snyggt tycker jag. Både cigarren och ölet är bättre tillsammans än var för sig. För mig så lyfter cigarren ölet från att vara ett stabilt, gott och bra öl till något extra. Ölet känns samtidigt väldigt lagom till cigarren och tar inte över för mycket, eller för den delen rensar bort den trevliga cigarrsmaken.


Det här var verkligen ett helt fantastiskt avslut på helgen, och ett koncept jag kommer jobba vidare på i framtiden! Tack igen till alla ölbloggare, ölnördar, nya och gamla vänner, ölbutiker, cigarraffärer, barer, min förstående flickvän och alla andra som förgyllt min helg!

onsdag 25 juli 2012

Inkokta tomater á la Camilla Plum

Då är vi vid den där tidpunkten på året igen. Tiden då man lägger in saker till höger och vänster, och det är något jag tycker är jävligt roligt. Häromdagen la jag in gurka, precis som jag gjorde förra året. Hemgjord inlagd gurka är alltid suveränt gott till klassisk husmanskost som biff med lök och kålpudding, och dessutom jättelätt att göra.

Men utöver gurkan tänkte jag prova något annat, och när jag läste Öhmans Mat & Vin häromdagen så blev jag jävligt inspirerad att göra Camilla Plums Inkokta Tomater. Det är svårt att motstå recept av Camilla Plum, alla som sett hennes matlagningsprogram vet vad jag talar om. Så jävla häftig tant, måste besöka hennes gård snart. Så jag tog med mig tjejen på en cykeltur över dagen, och sen på vägen hem stannade vi till i mataffären och köpte på oss tomater i flertalet olika former och sorter. Gula, orange, röda, plommon, tigrella, cocktail, gröna, ja fan vet allt.


Receptet är väldigt enkelt, det tar en stund att göra men det är det värt. Du börjar med att sterilisera burkar, om du inte redan har gjort det, genom att ställa dom med en liten slurk vatten på ungefär 125 grader i ugnen i en halvtimme ungefär. Locken/plastringarna brukar jag slänga i kokande vatten i 10 minuter ungefär, jag har läst någonstans att det är rätt. Om det är sant eller inte kan någon som läser detta gärna få berätta för mig.

När du tagit ut burkarna så kan du sänka värmen på ugnen till 110-120 grader ungefär, det är så varmt det ska vara när tomaterna sen ska in. Under tiden burkarna och locken svalnar så rengör och halverar du dina halvstora tomater och skivar de stora, de minsta kan vara hela. Blanda friskt när det gäller färger och varianter, det blir bara snyggare och kul med variation.


När du gjort det så trycker du ner rätt så många tomater i varje burk som du varvar med örter, jag använde färska lagerblad från min lagerbladsplanta jag har i köket och basilikan som alltid står här och blir vissen, (denna gången var den dock ganska nyinköpt och fin) och halverade vitlökar. Man kan ta vitlöksklyftor också men det är mycket snyggare och mer intensiv smak om du helt enkelt skivar en hel vitlök. Jag använde, likt Öhman, färsk vitlök. Det ska vara hårt packat och inte så mycket luft kvar.

När du känner att det är hårt packat och ser stiligt ut med allt innehåll så tar du en rejäl nypa flingsalt ovanpå och sen häller du på en hel del olivolja. Jag tog så att två tredjedelar av tomaterna simmade i olivolja ungefär. Om du använder patentburkar så kan du stänga dom helt, och om du använder burkar med vanligt lock så skruvar du på det väldigt lätt, bara precis när det tar emot.

In med burkarna i ugnen och låt dom stå där tills det kokar, det tar lite mer än en timme ungefär, kanske upp till en och en halv. Håll koll på dom lite då och då helt enkelt. När det bubblar och tomaterna ser kokta ut så stänger du av värmen och tar ut burkarna. Patentburken kan du låta behålla locket på och de andra burkarna kan du skruva av och låta ånga av sig lite. Ta det försiktigt bara, det kan vara tryck i burken så det svämmar över lite. Därefter sätter du helt enkelt in dom på eftervärmen ett tag och sen kan dom stå rumstempererat någon timme till efter det innan sätter in den i kylen.


Vad använder man nu detta till då? Tja, jag tänkte ha det som tillbehör när man äter grytor, pasta och annat och det verkar det fungera jävligt bra till! Hade det till lite pasta och köttfärssås häromdagen och det blev riktigt gott måste jag säga. Olivolja funkar ju som alla vet kanon till pasta, och när man sen får den friska tomatsmaken ihop med lagerbladet och vitlöken så blir det ett klockrent tillbehör. Kan även användas som bas i tomatsåser och dylikt om man vill det.

Riktigt kul och enkelt! Snart lägger jag nog in något annat, då kommer det upp fler recept här. Nästa blir kanske svenska små knipperödbetor, eller kanske chili. Jag tror att det blir chili, jag har ett grymt recept på det som jag är riktigt sugen på just nu. Ja, chili blir det nog.

tisdag 24 juli 2012

Nä, nu håller vi oss hemma i Sverige!

Jahapp, nu är Kristopher klar med sin USA-spree och jag tänkte klämma in ett inlägg. Detta inlägget blir inte vilket som helst, utan jag är faktiskt så fräck att jag tjuvar inlägg nummer 300! I det här inlägget ska jag berätta vad vi gör när vi är sugna på fantastiska öl här hemma i Sverige! Efter jobbet körde jag hem om lite snabbt, för att sedan sätta kursen österut. Detta var väldigt dumt, då jag möttes av ett helt sinnessjukt regnväder, bitvis så att man fick stå nästan helt still... Men det skulle nog bli värt det ändå! Mitt första av två mål var att leta upp ett mysigt litet sommarställe där herr Blafa gömde sig från städernas oljud. Det var lite av ett projekt att hitta dit, men det gick till slut bra, Blafa mötte mig en bit bort och visade vart jag egentligen skulle ha kört, sedan tog vi hans väska och satte kursen mot Simrishamn. Simrishamn var det slutgiltiga målet, här skulle jag minsann få tag på fantastisk öl.

Simrishamn, vafan skulle du där och göra tänker ni då. Det gjorde jag också, när en amerikan jag kommit i kontakt med via ratebeer var lite bytessugen. Men det kunde jag ju skita i, för där stod jag någon vecka senare precis nere vid havet i Simrishamn med de här ölen i en påse:

Som ni kanske ser på bilden så rör det sig om Founders Kentucky Breakfast Stout (KBS) från 2010, en Cigar city Whisky barrel aged Hunahpu's imperial stout och en flaska Minneapolis Town hall Czar Jack som även den är en imperial stout. Vid det här laget så vet nog redan de flesta av er att jag älskar imperial stouts, vilket också förklarar vad som hände härnäst:

Mitt glas fylls av en vätska som är svart som natten med ett väldigt mörkt brunt skum som snabbt fräser undan.

I doften har vi mycket choklad, kaffe, rostat och en liten kyss alkohol. Lite runda toner av vanilj, en del ekdoft och härliga bourbontoner. Det är komplext och inbjudande i doften, det här ska bli kul!

Den är väldigt, väldigt len, fyllig, massor av choklad både i för- och eftersmak. Det första jag fastnar för är hur jävla bra eftersmaken är. Det är lite mjölkchoklad som tillsammans med vanilj och riktigt trevliga bourbontoner lämnar mig otroligt nöjd. Eftersmaken är så bra att man nästan dricker enbart för att upprätthålla nivån av den. Helt underbar!Åter till själva smaken, haha. Det börjar med en lite rivig dos bitter choklad, lite hårda rostade toner och ett uns kaffe, sedan kommer det bourbon, ek och lite vanilj för att sedan rundas av mot eftersmaken. Och den har jag ju redan beskrivit, men jag är inte säker på att jag la tillräckligt stor vikt vid hur fantastisk den är!

Flaskan jag dricker är från 2010 och jag har aldrig tidigare druckit ölet, men det känns som att det är just såhär det borde vara! Lent och lagom sött med ett lagom bourbonsting som bryter sötman och chokladigheten. Svingott!

Då det här är inlägg nummer 300 (och eftersom jag hade ett litet missöde med laptopen jag skrev inlägget från och det därmed blev en fördröjning i tiden) så tycker jag att vi slutar inte där, utan jag drar upp en bild till på lite bytesöl jag fått hem så ni vet vad ni kan få komma att läsa om framöver!

Cigar city Bourbon barrel aged Bolita 2009, Midnight sun Berserker 2008, Surly Darkness 2008, Three floyds Dark Lord 2008, Cigar city Campeador - fergus mor 2009 och sist ut Three floyds Dark Lord 2009. En påse rätt så spännande öl, helt enkelt! Det ser i alla fall jag fram emot!

onsdag 18 juli 2012

Nor'Cal-semester del 11; Sammanfattning och avslutning

Så, vad var bäst nu då? Enklast är väl om man gör en liten lista tror jag.

1. Bästa resmålet;


Santa Cruz. Om/när jag åker tillbaka till Kalifornien så hade jag nog fan kunnat tänka mig att bo en vecka i Santa Cruz och bara ha det gött. Om man sen ska någonstans så tar det bara ett par timmar att ta sig runt hela Bay Area-området så det är inte så farligt.

Santa Cruz hade allt i min mening. Lagom varmt, färsk och grym öl, grymma burgare och fantastisk stämning över lag i hela stan. Det är väl ungefär det jag definierar som ett perfekt resmål.

2. Bästa Ölbutiken; 


Healthy Spirits. City Beer var ju också fantastiskt bra och vann rätt mycket med sina fatöl, men Healthy Spirits tycker jag hade rätt så mycket bredare och roligare utbud med öl från större delar av USA. Här köpte jag större delen av mina öl, och dessutom ligger det inte alls särskilt långt ifrån Toronado och Haights Ashbury.

3. Bästa snabbmaten; 


In-N-Out Buger vinner detta i all sin enkelhet.

4. Bästa burgaren;


Ja, det har jag ju redan berättat i tidigare inlägg, den fanns på burger. i Santa Cruz. Med så bra ingredienser, färska råvaror och otroligt bra öl så kan det inte gå fel. Magnolia var suverän, men burger. var bättre..

5. Bästa puben;
Den här är knepig eftersom jag vill lägga bryggpubarna för sig. Så det gör jag. Men det är ändå svårt.. Jag vill säga 775 Gastropub i Reno för att deras utbud var helt makalöst bra, minuset där var ju att det var mer eller mindre folktomt och att det ligger på ett köpcentra, konstigt nog.


Annars står ju Toronado väldigt, väldigt högt i kurs. Galna fatöl hade dom, flaskorna hade jag inte tid eller ens en tanke att titta på då faten var i fokus hela tiden. Väldigt svårt val, så jag får väl säga att det blev oavgjort där.

6. Bästa bryggpuben;


Ja, det fanns väl inga konstigheter här heller. Iron Springs, 21st Amendment och Bear Republic i all ära, men det finns en som slår dom alla på fingrarna. Russian River naturligtvis. Om jag ska lägga ihop pubar och bryggpubar så vinner Russian River även här, för det stället är bara fantastiskt. Himmelskt.

7. Bästa ölen;
Det här är ju fan inte lätt. Jag kan för enkelhetens skull rada upp dom som jag gett 9/10 och över.
- Russian River IPA, 9
- Russian River Supplication, 9
- Russian River Consecration, 10
- Bear Republic Barrel 45 Wet Hop Wild Racer 5, 9
- Stillwater Kopstootje, 9
- Oskar Blues Deviant Dales, 9,5
- Firestone Walker Union Jack, 9
- Stone Ruination 10th Anniversary, 9,5
- Shmaltz Coney Island Human Blockhead, 9
- Midnight Sun Obliteration 2010, 9

Då talar listan sitt tydliga språk; resans bästa öl var Russian River Consecration. Den var fan helt sjukt bra. Jag är riktigt glad att jag har en liten flaska hemma och en större på väg hem.. Yum.

Nu kommer jag inte på fler saker att lista, men detta borde väl räcka? Om ni kommer på något ni undrar över så är det ju bara att lägga en kommentar här eller på facebooksidan som jag kallt räknar med att ni alla följer.

Kort sagt en fantastisk resa som jag mer än gärna gör igen, och det vet jag med säkerhet att tjejen också gör.. Så vem vet vad som händer nästa år?

måndag 16 juli 2012

Nor'Cal-semester del 10; Alcatraz och pridefestival

Näst sista inlägget handlar om näst sista och sista dagen i San Francisco. Kämpa! Vi hade lite planer för dagen, bland annat skulle vi till Alcatraz vid 11-tiden så vi kom iväg rätt tidigt och käkade frukost på en halvmysig italiensk restaurang/café uppe i vad vi gissar är Little Italy eller motsvarande, om det nu finns i San Francisco. En rejäl frukost blev det, med grapefruktjuice naturligtvis.


Vi tog oss sen ner till Pier 33 där båtarna till Alcatraz går och ställde oss i kö. Vi hade köpt biljett typ två månader innan vi åkte dit då vi hade hört att det allt som oftast är slutsålt.. Och visst var det slutsålt, nästa lediga tur var lite mer än två veckor fram. Skönt att vi hade biljetter tyckte vi.

Vi, och många andra förväntansfulla turister, hoppade på den lilla färjan och efter knappt 10 minuter var man framme på den mytomspunna ön. Det var nog här vi såg (och hörde) allra mest turister under hela resan. Lite svenska där, lite norska där, japaner, amerikaner från andra stater, tyskar, och så vidare. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är en av de största landmärkena för San Francisco, och så är det jävligt häftigt också ju.


Jag har aldrig varit speciellt påläst när det gäller Alcatraz så det var en hel del ny fakta för min del. Fakta nummer ett var att det är ett gammalt fort som byggdes på öl under 1800-talet av den amerikanska försvarsmakten. 

Inte så konstigt egentligen, den ligger ju klockrent mitt i bukten där. 1934 byggde man sen om den gamla anläggningen till vad som har kallats världens mest rymningssäkra fängelse, endast tre personer har lyckats komma därifrån och man vet inte ens om dom överlevt.


1963 stängdes fängelset då man till slut insett att det var i på tok för dåligt skick för att kunna hålla några fångar, och/eller fångvaktare för den delen. Det var ju nämligen så att alla som jobbade på fängelset bodde på ön ihop med sina familjer. Fängelset är bara en del av husen som finns på ön, utöver det så finns det gamla lägenheter för fångvaktare och deras familjer, fängelsedirektörens hus, bårhus, kraftverk, umgängeslokal och lite sånt.




Väldigt, väldigt spännande historier fick vi höra från folk som bott där, bland annat så sägs det att familjerna trivdes som fan då dom fungerade nästan som ett eget litet samhälle där ute. På dagarna tog barnen båten till skolan och fruarna shoppade i stan, och på eftermiddagen åkte dom tillbaka och åt middag och umgicks med vänner precis som vanligt. Det märktes tydligen inte av alls att några av världens farligaste människor bodde bara ett par hundra meter ifrån dom.

Nåväl, många historier om det och mycket annat fick man höra, högst intressant. Vad jag inte heller hade riktigt koll på var att mellan 1969 och 1971 ockuperades Alcatraz av indianer som i ett desperat försök ville ha ön som sin egen och låta den åter bli "indian land". Under 18 månader höll indianerna fortet här och försörjde sig via öns eget kraftverk, odlade den mat man kunde och annars fick man av sympatisörer från fastlandet.

Efter dessa 18 månader stormade till slut polis och militär ön och fick bort alla ockupanterna, och idag är Alcatraz ett naturreservat med väl skött och vacker natur, stora fina trädgårdar och ett enormt fågelliv. Det var verkligen sjukt mycket fåglar där, dom har ju inga naturliga fiender på ön så det är perfekt för dom.


Väldigt intressant historia har den gamla ön iallafall, och vi strosade runt där i ett par timmar, tittandes på de gamla byggnaderna, någon film och sen tog vi audio-touren inne i själva fängelset. Då får man ett par hörlurar och en liten walkman typ som tar dig genom fängelset och berättar riktigt mycket och detaljerat om alla rum, korridorer, personer och händelser som är av intresse. Riktigt kul var det, och även ett måste för alla er som besöker San Francisco, men som sagt - köp biljetter i förväg.






Nå, nu har det kanske blivit lite väl mycket snack om Alcatraz. Efter vårt besök här så tog vi oss åter igen upp till Haights Ashbury för lite shopping och ett par öl. Tjejen fick tag på ytterligare två par Minnetonka Moccasins som hon är helt galen i och jag mös mest runt.

Klockan började närma sig kväll och vi började bege oss tillbaka mot stan, men med ett pit stop på Toronado. Det känns ju onödigt att inte stanna där när man ändå är i närheten liksom! Jag hällde i mig en Russian River Blind Pig IPA och ett glas Shmaltz He'Brew Hop Manna, båda suveränt bra öl. Om jag inte minns fel så var Blind Pig dessutom självrunnen, vilket gör hela grejen ännu lite häftigare.


Nu började klockan närma sig kväll och vi tog en taxi tillbaka ner till hotellet. Jag tror att det blev snabbmatsburgare någonstans i brist på fantasi och överflöd av trötthet, en runda kring Market Street och stan och sen upp för en sängfösare i form utav Stone 10th Anniversary Ruination IPA. Det var en riktigt galen IPA/DIPA. Det är vanliga Ruination-receptet, fast man har pressat upp alkoholhalten över 10%, samt dubblat mängden humle. Ni förstår nog hur galen den här ölen är, speciellt när den inte är mer än ett par veckor gammal. Riktigt, riktigt, riktigt bra öl. Det är verkligen en välsignelse att få dricka den så färsk.

Aja, här efter slocknade vi väl ganska snart tror jag och när vi vaknade så var det ju dags att packa ihop allt och börja fundera på hemresan. Jag fick ner mina 18 öl i våra tre väskor, och ihop med allt annat vi shoppat så lyckades vi klocka in alla väskorna på ganska exakt 50 pounds, precis den gränsen som var tillåten.

Vi lät väskorna stå kvar på hotellet under dagen, vårt flyg skulle nämligen inte lyfta förrän vid 19-tiden på kvällen. Sen var det även så här att just under denna helgen vi var i San Francisco så var det även Pridefestival! Vi hade inte direkt märkt av det då vi inte hängt i Castro (som tydligen är det största gay-distriktet) eller för att det inte direkt snackats så värst mycket om det.. Mer än på söndagen. Då var det parad!


Från klockan 10 på morgonen fram till klockan 16 så var det en rejäl parad och enorm fest längst hela Market Street. Folk trängdes i mängder för att få se lite av paradtåget som pågick med pompa och ståt i timtal, och det var så jävla häftigt.





Vi gick runt och tittade där i ett par timmar och såg en jävla massa olika floats (Sarah Silverman var också där för övrigt. Gött tyckte jag, man kan ju inte åka till USA utan att se en enda kändis!), utstyrslar och gud vet allt innan vi till slut bestämde oss för att fördriva de sista två timmarna på City Beer istället.

Bra val tycker jag, även om prideparaden var grym. Här satte vi oss och varvade ner och fick oss en 'buzz before the flight' som killen i baren beskrev det. Russian River Damnation blev det för mig, ytterligare en grymt bra tolkning på en belgisk öl. Lite mer lättdrucken än flera andra Russian River-öl, men fortfarande lika komplex och välbalanserad. Riktigt fin att sitta där och smutta på ett tag.



Innan tjejen hade hunnit dricka upp sitt så var jag i vanlig ordning klar med mitt. Det var 45 minuter tills vi skulle bege oss upp till hotellet och ringa en taxi som kunde ta oss till flygplatsen, så jag tänkte att jag hinner med en öl till. Då såg jag att det fanns ett par imperial stouts på fatkranarna och tänkte att jag knappt hade druckit någon imperial stout alls på resan! Inte så konstigt kanske då det har varit sommarväder hela tiden, men ändå!


Så valet föll på Midnight Sun Obliteration VII 2010. Tidigare har jag bara druckit en imperial stout från Midnight Sun och det var Berserker som var en av de absolut bästa imperial stouts jag druckit, helt galet jävla bra. Obliteration var inte jättelångt ifrån, utan det var en suverän imperial stout med all den tyngden som ska finnas i den sortens öl. Mjuk som sammet men tung som sten, enda problemet när man får dom från fat är att dom oftast är lite för kalla.. Men det fick jag leva med, och efter 45 minuter var det dags att bege sig till hotellet igen som sagt och få tag på en taxi.

Vi tog oss till flygplatsen utan större problem, lite stressad verkade taxichauffören då paraden hade spärrat av större delen av stan, men efter en stund hittade han rätt och vi kom fram till flygplatsen i god tid innan flyget.

Man kan ju gärna förvänta sig att det ska finnas saker att göra på flygplatser, speciellt när det är flygplatser till så stora städer som San Francisco. Man ska inte förvänta sig för mycket. Det fanns knappt en handfull restauranger och ingen av dom var egentligen speciellt intressant, men till slut blev det lite mexikanskt käk och några av resans sista öl till det.

Vi boardade i tid och hade en härlig 10 timmars flygning till London framför oss. 


Som tur var så fanns de här små TV-skärmarna i nacken på framförvarande även på detta flyg så jag kunde iallafall titta på vad jag ville. Fyra och en halv film hann jag med, rätt bra jobbat faktiskt. Sen var jag så trött under mellanlandningen att jag knappt kunde stå upp. En och en halv timme där, en timmes flyg hem och sen blev vi till slut upphämtade på Kastrup av min mor som körde oss hela vägen hem till dörren.

Detta blev ett ganska långt inlägg och om du har läst hela vägen hit så ska du få en klapp på axeln, det är knappt så jag orkar läsa genom allt igen. Om du inte har läst hela inlägget utan bara skummat dig ner hit så kan du vara lugn ändå. I nästa inlägg, som är det avslutande, kommer en mindre sammanfattning av hela resan och vad jag tyckte var bäst när det gäller öl, pub, mat, och så vidare.

söndag 15 juli 2012

Nor'Cal-semester del 9; 21st Amendment och La Trappe Café

Ja, vid det här laget förstår ni nog att vi verkligen gillade Santa Cruz, därför var det naturligtvis trist att behöva åka vidare. Men all good things must come to an end, och även om vi skulle tillbaka upp till San Francisco denna fredagen så var vi ju ändå tvungna att köra ner och gå en runda på wharfen och doppa fötterna i Stilla Havet.


SVINKALLT!
Väl nere vid stranden så hörde vi ett rejält ulkande och då visade det sig att dom hade ett litet gäng sjölejon här också.. Dom är bara så jävla roliga. Vi letade upp dom, stod där en stund och bara njöt av tillfället.



Här efter blev det en sen frukost ute på en restaurang på wharfen innan vi begav oss vidare upp till San Francisco igen, via Highway 1 så klart.

Vi körde i lugn och ro och var framme i San Francisco någon gång under tidig eftermiddag, lämnade tillbaka hyrbilen och gick ner till hotellet där vi skulle bo under sista helgen och försökte checka in. Tyvärr kunde vi inte göra det än så vi satte väskorna där så länge och begav oss ut en sväng i stan istället, och nu var det ju ett perfekt tillfälle för en sen lunch.. Och var kan man ta den, om inte på det sista planerade ölstoppet?





Vi gick en stund, knappt en halvtimme, tills vi kom ner till 563 2nd Street där vi fann inget mindre än 21st Amendment! Vi var lite för sena för att ta del av lunchmenyn, men vi satte oss vid ett litet bord precis vid ingången och tog in lite öl. Det blev en flight här också, något annat vore ju befängt. Resans sista flight för övrigt!


The Conventioneer, Belgian Saison Farmhouse Ale, Hell or High Watermelon, 5-South, Amber Waves, Gigantes IPA, North Star Red, Red Giant och MCA Stout var ölen som stod framför mig. 

Genomgående trevliga öl men vissa stack ut som lite bättre. Saisonen var riktigt fin med en grym stickig klassisk munkänsla, Hell or High Watermelon är en veteöl med vattenmelon, en grymt bra törstsläckare. Gigantes var fin, men Red Giant var den bästa på flighten. Riktigt fet imperial red ale som jag tog ytterligare ett glas av senare.

Mat blev det också, för min del en jerk-kryddad kycklinghalva med sky och en Bitter American till det, en av de bästa måltiderna jag åt under resan.. Bortsett från burgaren på burger. förstås, den var makalöst bra.. Aah, vill ha såna här hemma!



Här började vi känna oss ganska nöjda efter att ha fått prova i runda slängar 14 nya öl. Mycket, mycket trevlig bryggpub. Luftig och snygg, trevlig stämning, god mat och superb öl. Inte alls långt från Market Street heller, så om ni är i San Francisco så tycker jag verkligen inte att ni ska missa 21st Amendment. Även här blev det en t-shirt att ta med sig och sen begav vi oss upp till hotellet för att checka in.

Uppe på hotellrummet delade vi en flaska Lost Abbey Red Poppy Ale och kollade lite TV innan vi tänkte ta oss vidare ut i kvällen. Vi bodde på typ sjuttonde våningen så utsikten var ganska häftig från hotellrummet.


Lite uppfräschning och sen gick vi ner i stan igen, utan att direkt veta vart vi skulle ta vägen. Vi hoppade på en spårvagn som gick ner mot Fishermans Wharf i hopp om att hitta något att göra där. 

Efter att ha åkt i knappt en kvart så såg jag en pub som hette La Trappe så jag tänkte att där finns säkert något gott inne.




Detta är kanske ingen pub ni ska leta er fördärvade efter, men om ni råkar stöta på den när ni åker spårvagnen så kan ni ju hoppa av och ta en öl, för det var ett ganska trevligt ställe. På markplan var det restaurang med mycket belgisk mat och i källaren var det pub.

Jag köpte ett glas av Pretty Things Once Upon a Time, November 22nd, 1838 och ett glas av Once Upon a Time, February 22nd, 1945, från samma bryggeri. Pretty Things Once Upon a Time är en jävligt häftig serie öl dom gör utifrån väldigt gamla recept. Jag har bara provat 1901 tidigare och den skulle vara någon sorts old ale, medan dessa två jag drack på den belgiska puben skulle vara mild ales. Den ena var på typ 2% och den andra över 7% och tanken var att man skulle dricka dom bredvid varann för att verkligen känna skillnaden. Väldigt kul grej, och väldigt kul få dom på fat på det sättet, alltid skoj med nytänkande!


Båda ölen var goda och väldigt intressanta också, kanske bör nämnas. Här efter gick vi vidare då det var jävligt varmt inne på denna puben, ner en sväng till Fishermans Wharf som höll på att stänga och sen blev det taxi upp i stan igen. En liten promenad ner om Market Street och kolla på alla gatuartister sen upp till hotellet och krascha för kvällen..

Vi hade en lång lördag framför oss där vi bland annat skulle till Alcatraz, så det var välbehövlig vila. Jag trodde först att detta skulle bli näst sista inlägget men det ser ut som att det inte blir så.. Det blir tredje sista, så nästa inlägg blir näst sista. Skönt tycker jag, då kan jag sitta och nostalgitrippa lite till.