tisdag 31 januari 2012

Nørrebro Bryghus - en hyllning!

Som jag skrev häromdagen så tänkte jag göra ett eget inlägg om besöket på Nørrebro Bryghus eftersom jag tycker att det är ett så jävla bra ställe och bryggeri att det förtjänar en mer ingående rapport.

Jag har länge hållt Nørrebro som mitt favoritbryggeri i Danmark. Jag har faktiskt inte druckit någonting därifrån än som inte fallit mig i smaken, snarare tvärtom. Bara nu i helgen provade vi ett tiotal öl där och jag gav ingen av ölen lägre betyg än 7 av 10, det säger väl en hel del.



Det hela började med att vi trillade in vid 18-tiden efter att ha värmt upp på Fermentoren och Mikkeller Bar. Det var inte så jättemycket folk där just då dessutom så vi hittade ett bord nära baren. Vi går fram och ska beställa varsin öl när Kasper (med mäktiga titeln Ölambassadör) märkte att vi var svenskar och började snacka med oss. Han och Gripen hade haft lite mailkontakt tidigare i veckan så han visste att vi skulle komma. Lite småsnack först och sen tog vi varsin öl och satte oss ned.


Efter en stund kom Kasper bort och ville visa oss bryggeriet, det tackar man väl knappast nej till? Vi gick bort till bryggverket och de stora tankarna som stod längst ner i lokalen och Kasper berättade om deras verksamhet, öl och planer. Jag kan ibland ha något svårt för att förstå danska även om jag är skåning, men han pratade ändå så pass rent att jag förstod honom utan problem. 



Sedan händer något jävligt häftigt. Han berättar att dom har en öl som ligger och lagras på tre olika sorters vinfat, en öl som från början inte blev som dom tänkt sig, men istället för att hälla ut den så bestämde dom sig för att göra ett mjöd av den. Han går bort och häller upp ett glas som vi får smaka på chardonnaylagringen. Det var.. Kanske det godaste vi drack den kvällen. Kanske det godaste jag druckit i år, bortsett från en annan öl från Nørrebro vid namn Seven. Men så är jag ju en sucker för mjöd också. Syrligt och vinöst, samtidigt som det finns en grym honungssötma med vackert värmande alkohol. Jag hoppas att några flaskor letar sig till Sverige när den är klar, för jag måste ha tag på fler av denna gudomliga dryck.

 När vi stått här en stund och förundrat oss över de stora jästankarna, snackat öl och druckit öl, så gick vi tillbaka till bordet och beställde lite käk. Jag tog kvällens special som var en uppochnervänd shepherds pie ackompanjerat med en Ravnsborg Rød och de andra tog varsin burgare. Min paj var hur god som helst, köttet var tillagat till perfektion och gjorde sig väldigt bra till den humliga och söta ölen.


Vi satt kvar en stund och drack ett par öl till, bland annat hade man Little Knorky Ale och Lil Granja på fat, båda suveräna öl. Little Knorky har jag två flaskor av i skafferiet sen släppet i våras, ska bli kul som fan att öppna en sån snart! Lil Granja är en sweet stout som jag inte hade jättehöga förväntningar på tidigare, men kommer definitivt att köpa ett gäng av dom när dom släpps på Systembolaget den första Mars. Till slut plockade vi på oss ett par öl från kylen och gav oss vidare ut i kylan. 



Nørrebro Bryghus är ett fantastiskt ställe och alla som är någonlunda ölintresserade borde unna sig ett besök hit. Ölen är minst sagt toppklass, jättegod mat, suverän service, allt. Något jag tycker är kul med Nørrebro är att dom är lite utav en joker bland danska bryggerier. Ofta när folk ska nämna sina favoriter i Danmark så säger dom Mikkeller, Amager, Beer Here, To Öl och så vidare, och alla dom är grymma, men Nørrebro Bryghus är i min mening ännu bättre. Intressanta, innovativa, spännande och helt enkelt jävligt bra öl som håller absolut världsklass i mina ögon. Jag kommer definitivt att åka hit igen, antagligen rätt så snart.

måndag 30 januari 2012

Senaste tidens ölinköp

Privatimporter, postorderöl, samköp och Köpenhamnsbesök. Det har blivit en hel del öl inhandlad på sista tiden. Av just den anledningen så tänkte jag vara så himla okonventionell och hoppa över systembolagssläppet den första februari helt och hållet. Delvis för att där är väl egentligen inget som jag verkligen, verkligen måste ha och dessutom så tror jag att jag kommer att få chansen att dricka de ölen jag är sugen på där ändå, på ett eller annat sätt.

Vad har jag köpt då? Tja. Först ut var privatimporten jag hämtade ut för ett par dagar sen. Nästa blev en låda öl från danska butiken Vinens Verden. Smidig affär att handla från med massor av kul öl, och Mads som driver den är enormt trevlig.


Pretty Things Baby Tree, Midtfyn Rough Snuff II, Amager Bryghus Old Mans Ale, Avery Mephistopheles 2007, Cantillon Fou'Fune och även ölen jag drack tidigare veckan, Stone/Green Flash/Pizza Port Highway 78.

Sen fick jag med mig en hel del kul grejer från Köpenhamn i helgen. Från Kihoskh blev det;


Clown Shoes Brown Angel, Bear Republic Pete Brown Tribute, Maine Beer Co Peeper Ale, Maine Beer Co Zoe, Captain Lawrence Captain's Reserve Imperial IPA

Och från Ölbutikken;


The Bruery Mischief, Green Flash Barley Wine 2011, Nörrebro Bryghus Tripel de Lente Sauternes Barrel, Shorts Brew Black Cherry Porter

Och som om inte detta var nog så trillade det även in fyra flaskor Samuel Adams Imperial White genom ett samköp.


Utöver detta tillkom även ytterligare två flaskor av Tripel de Lente och en flaska Seven Bordeaux Barrel från Nörrebro. Nu förstår ni nog varför jag inte kommer att handla något på släppet nästa vecka.

söndag 29 januari 2012

Årets första Köpenhamnsvistelse

Igår var det dags för årets första, men långt ifrån sista, resa över sundet. Den främsta anledningen var som jag skrev häromdagen att Dropkick Murphys spelade på Vega, och även om jag inte lyssnar särskilt mycket på dom längre så är dom alltid fantastiskt bra live, och det är alltid trevligt att åka till Köpenhamn dessutom.

Kring 13-tiden hoppade jag och tjejen på tåget och i Malmö hoppade även Gripen och en annan god vän till mig på. Dagens första öl knäcktes under tågfärden som färdkost ihop med en påse Snyders.


The Bruery Saison Rue i plastglas på ett tåg. Sämre tågresor har man haft. Det är sannerligen en fantastisk saison, grymt fin kolsyra med apelsinskal och jäst, mums!

Vi landade i Köpenhamn strax efter klockan två och satte direkt kurs ner mot Fermentoren. Jag var där under premiären och måste säga att jag tycker att stället är riktigt schysst. Avslappnat, blandat folk och så jävla icke-pretto! I ölväg har dom 10 kranar med blandad öl och hur många flaskor dom har vet jag faktiskt inte, men det är ändå kranarna som är mest intressanta. Ungefär hälften av kranarna var deras egen öl och andra hälften var verkligen friskt blandad. Vi beställde in vars en öl, jag föll för Gänstaller Doppelbock som var enormt fruktig och söt, rätt så lagom att starta dagen med. Utöver den blev det bland annat Mikkeller/Three Floyds Boo Goop som var mycket humligare än vad jag trodde, men likväl värd ett köp nästa vecka.



Ett par öl till här sen gick vi ner till ett av mina favoritställen för att köpa öl med hem. Kihoskh! Jag har tidigare hyllat detta stället och jag gör det gärna igen. Vi lullade runt där inne i en halvtimme kanske, jag fick med mig några riktigt intressanta grejer.


Exakt vad jag fick med kommer i ett annat inlägg. På väg tillbaka mot huvudbangården för att låsa in ölen trillade vi också inom Ölbutikken och jag måste nog säga att denna gången hade Kihoskh roligare saker inne. Men men, några öl här och sen gick vi och låste in våra inköp.

Nästa stopp blev en snabbis inom Mikkeller Bar.. Det känns ju nästan som ett måste när man är i Köpenhamn liksom, plus att det var första besöket för min goda vän som var med. Även här hade man som vanligt några riktigt intressanta grejer på fat. Jag bestämde mig för ett litet glas av Grassroots Nighthawks at the Diner som jag föll för nästan enbart för namnet. Ni som lyssnar på Tom Waits vet varför! Ölen i sig var en rejält rostad stout med massor av trevlig humle. Bra val där av mig.


Vi kände oss lite stressade för vi hade en rätt lång väg att gå till nästa ställe. Nästa gång tar vi nog taxi. Nörrebro Bryghus! Jag tänkte skriva ett seperat inlägg om besöket här istället för det var helt enkelt så jävla bra. Jag har länge hållt Nörrebro som mitt favoritbryggeri i Danmark, och efter detta besöket kan jag bara höja det ännu mer till skyarna. Fantastiskt ställe och bryggeri. Men mer om det i ett senare inlägg!


Vi satt, som ni kanske har räknat ut, här ett rätt bra tag. Nu var det dags för ett ställe som Gripen inte besökt tidigare, och är ett av mina favoritställen för öldrickande, tillika det första ölstället jag gick till för seriöst öldrickande. Örsted Ölbar! Inte så våldsamt långt att gå från Nörrebro heller, snarare rätt så lagom så att man får i sig lite frisk luft mellan bägarna. Här tog jag en helt fantastisk öl. Ölen jag höll som en av de allra bästa på SBWF i höstas. Amager Bryghus Sinnes Series Gluttony! Löjligt bra öl! Rejält med humle och grym sötma som balanseras enormt fint i mitt tycke. Riktigt, riktigt bra.


Samtidigt delar Gripen och min andra vän på en De Molen/Flying Dog Bat Out of Hell.. Den var ju också förjävla bra. Jag minns att den släpptes i storflaskor på Systembolaget i våras, men det höga priset avskräckte mig. Nu ångrar jag det.

 Härefter hade klockan blivit så mycket som att det var dags att gå bort till Vega och dricka fulöl. En snabb kebab på en av Istedgades alla kebabställen, sen in och köpa vars ett 75 centilitersglas med Carlsberg Hof och bara njuta av bandet. Som sagt så kommer både inhandlade öl och en stor jävla hyllning till Nörrebro Bryghus. Fantastisk dag, som vanligt i Köpenhamn.

onsdag 25 januari 2012

Stone/Green Flash/Pizza Port Carlsbad Highway 78 Scotch Ale

Då var det dags för en gammal hederlig ölrecension, det var rätt längesen nu. Dagens öl är ett samarbete mellan tre amerikanska bryggare, närmare bestämt Chuck Silva från Green Flash, Jeff Bagby från Pizza Port Carlsbad och Mitch Steele från Stone. Ölen i fråga är en scotch ale på 8,8% och är döpt efter en motorväg i Kalifornien.

Saxat från Stones hemsida
"It's a very malty (read: NOT HOPPY) style of beer that we formulated with three different crystal malts, chocolate malt, and English pale malt to provide a rich, bready body. East Kent Goldings and Target hops provide a very modest backbone of peppery hops, but the flavor is unequivocally malt-driven. Scotch Ale yeast and a touch of raw sugar called sucanat add a distinctive complexity to this hefty 8.8% abv beer."

Stone/Green Flash/Pizza Port Carlsbad Highway 78 Scotch Ale!


Ölen är grumligt rosenröd med en väldigt liten vit skumkrona som försvinner fort.

Väldigt maltig doft med massvis av kola, dadlar, lite blommigt och en liten hint av rök.

Skön munkänsla med små kolsyrebubblor. Även här är kolan mest framträdande ihop med dadlar och torkade fikon. När den är kall finns det en ganska otrevlig alkoholton och en metallisk eftersmak, men när den närmar sig rumstemperatur blir den betydlig trevligare. Alkoholen finns fortfarande kvar och tyvärr tycker jag inte att ölen har kroppen att bära en så framträdande alkoholsmak, men eftersmaken är sötare och det infinner sig även en viss efterbeska som hänger kvar en bra stund.

Allt som allt en trevlig öl, men långt ifrån den bästa scotch ale jag druckit. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om samarbetsbrygder.. Man hajpar gärna upp dom direkt, utan att ens veta om det är något bra. Jag menar - Stone, Pizza Port och Green Flash? Tre suveräna bryggerier! Det borde ju bli top notch, men det är väl kanske svårt när man använder sig av oprovade recept och sånt, jag vet inte. För många kockar?

Betyg; 6/10

måndag 23 januari 2012

Lite privatimport

Se där, då trillade det in en liten privatimport från Brill & Co idag. Brill är för övrigt nominerade, och verkar vinna, som bästa importör 2011 på Beer Sweden Forum Awards. Välförtjänt tycker jag! Snabb leverans, priser på hemsidan, styckplock, ingen delbetalning och ofta uppdaterad öllista. Riktigt bra jobbat! 


Stillwater Autumnal, Stillwater Existent och The Bruery Saison Rue. Ska bli gott.

Det blir förresten en vända till Köpenhamn i helgen. Huvudattraktionen för oss är att Dropkick Murphys spelar på Vega. Lyssnar väl inte nåt nämnvärt på dom längre, men dom bjuder alltid på en bra show och man tackar väl aldrig nej till en dag i Köpenhamn?

Planen är även att handla lite öl på Khioskh och dricka lite öl på Fermentoren, samt att besöka Nörrebro Bryghus som jag faktiskt aldrig har varit på tidigare. Jag har kommit fram till att Nörrebro nog är mitt favoritbryggeri i Danmark, så det känns lite kass att inte ha besökt bryggeriet och bryggpuben! Men nu är det alltså dags.

Blindöl; rond 4

Sista och avslutande ronden. Vid denna tiden hade den första snön börjat falla över Skåne på många månader. Mysigt! Jag går och besöker toaletten och Gripen häller upp sin sista öl till oss. Det är en ljus öl med klarvitt skum. Ölen är sur, stallig och funky. Detta är en geuze. Vilken? Jag vet att han har ett par Girardin Black Label hemma, men kan detta var en sån? Jag har aldrig druckit dom innan så jag gissar på det. Fel! Aha, då slog det mig. Han har ju en suris till som jag aldrig provat tidigare. Cantillon Lou Pepe Geuze 2008! Rätt!


Detta är sannerligen en fantastisk öl. En blend av tre olika tvååriga lambics. Makalöst bra. Syra, stall, gammal ost, trä, citron. Vi hade även en bit appentzeller extra på bordet som jag tyckte gjorde sig förjävla bra med ölen. Fan vilken god öl. Och poäng till mig dessutom!

Kvällens sista öl får Gripen gissa på. En röd klar öl som doftar kola, vanilj och massor, massor med karamellmalt. Relativt lättdrucken, den var dessutom tunnare än vad jag trodde att den skulle vara. Han säger inte så mycket, varken om land, ölstil eller bryggeri. Jag trodde faktiskt att han skulle sätta denna för vi pratade om denna ölen häromdagen. Efter en stund ger han upp.


Hoppin Frog Outta Kilter Wee Heavy Scotch Red Ale. En amerikansk scotch ale på strax över 8%. Det var en rejäl kontrast mot föregående öl kan jag tala om. Som sagt så var den tunnare än vad jag väntade mig, men ändå en schysst öl. Scotch ale är som jag skrivit tidigare något av en favoritstil för mig och även om denna ölen inte var den bästa jag druckit så var den helt klart bra tycker jag.

Nu börjar det bli ett rätt så tjockt lager snö där ute och det är dags att kalla det quit. Gripen far hemåt och jag går och lägger mig. Matchen slutade 1-1.

Som jag skrev i första inlägget här så tycker jag att det är skitroligt med blindprovningar. Speciellt när man har så här vitt skilda öl och man omöjligtvis kan gissa vad som komma skall. Vi har också ett exempel på Shorts-ölen som jag antagligen hade varit lite mer positiv mot om jag vetat från början vilken öl det är. Fånigt jag vet, men det är så det är, utseende och hype spelar in, oavsett om ni vill eller inte.

söndag 22 januari 2012

Blindöl; rond 3

Rond tre. Nu blir det svårt. Gripen går ut ur rummet, häller upp ölen i våra glas och ger mig mitt. Jag sätter näsan till och tänker direkt, 'jävlar, det här var annorlunda'. Väldigt mörkt röd öl, nästan kolsvart men det finns ändå lite ljus som går igenom. Det luktar liksom rostat och så finns det någonting i både doften och smaken som jag verkligen inte kan sätta fingret på.

Jag gissar att det är en imperial porter, mycket på grund av att den inte var så tung och rostad på ett sådant sätt jag oftare känner i porters än i stouts. Det var en imperial stout, på förvånansvärt låga 8%. Lite tunn är den, men den är jävligt spännande. Jag känner alla de klassiska imperial stout-kännetecknen som rostat kaffe, mörk choklad och kanske en liten hint av vanilj. Men vad fan är det där extra som jag inte kan placera?


Johannesbröd. Ölen är Shorts Brew Imperial Carob Stout. Jag visste att han hade den hemma men den kom inte alls upp i tanken. Jävligt häftig öl och antagligen mer häftig än god, iallafall i mitt tycke. Smaken och doften jag inte kunde placera kan jag nu senare likna vid torkade örter. För övrigt är detta en one-off som Shorts gjorde 912 flaskor av 2007 och är nummer 6 av 13 ur deras MMVII Imperial Beer Series. Jag har en Imperial Soft Parade ur samma serie som väntar i skafferiet.. Blir nog trevligt.

Nu är det dags för mig att ge tillbaka. En öl jag egentligen haft alldeles för länge. Väldigt udda, söt och funky doft med gula äpplen. Smaken är väldigt söt och ganska trevlig faktiskt. Jag såg på Gripen att han inte hade en aning om vad han drack och han undrade om det inte var en cider jag hade prackat på honom. Så var det inte.


Lindemans Faro.. Faro är i stora drag en lambic där man tillsatt socker och bör helst drickas inom en månad efter bryggning, allra helst på plats nere i Belgien. Jag har aldrig druckit någon faro innan och jag kan tänka mig att många inte anser att denna är 'äkta', men vafan, någonstans måste man ju börja. Jag gillade den hursomhelst, trevlig sötma samtidigt som det fanns vissa lambicdrag i den.

Fortfarande 1-0 till Gripen. Snart blir det sista avslutande ronden innan vi stupar.

lördag 21 januari 2012

Blindöl; rond 2

Efter första ronden var vi hungriga och slängde ihop lite mat, men under tiden tog vi nästa öl. Min tur att gissa.

Mörkt, mörkt brunt öl, nästan svart. Lite krämigt skum. Rätt så hårt rostat, välhumlat, sirap, beskt, choklad, alla smakerna sticker åt olika håll. Jag har ingen aning om vad jag ska gissa på. Först undrade jag om det var en julöl för jag tyckte att det fanns en viss julkrydda i den. Det känner jag mig lite bortgjord för nu i efterhand, men det är väl det som är det roliga med blindprovningar? Sen gissade jag att den hade en alkoholhalt på runt 7%. Det var fel. 10% är rätt. Sen gissade jag att det var en belgisk öl, och där hade jag rätt. Då kläcker Gripen att det är en hybridöl mellan två bryggerier. Jag frågar, 'Struise'? Ja. 'Stillwater'? Ja. 'Outblack'? Ja.


Fast jag fick nog inget poäng för den då vi kom så långt att han fick säga att det var samarbetsöl och att ölstilen var en hybrid mellan black IPA och belgian strong ale.

Vi käkar lite och delar en Oppigårds Indian Tribute, jäkligt trevlig IPA det där, och sen var det Gripens tur att gissa.

Han är ganska hemlighetsfull när han sitter där och funderar så jag är inte hundra på vad som försiggick inne i hans söta huvud, men det såg förvirrat ut. Ölet i sig är krämigt, mörkbrunt och doftar gott av plommon, fikon och russin. Chokladmalt säger Gripen. Mycket gott öl var vi båda överens om, även det finns en viss alkoholton som gör att det känns lite obalanserat. Lagrat är det iallafall. Är det en amerikansk öl? Nej. Var är det ifrån då? Sverige.. Sverige?! Han ger upp.


Hantverksbryggeriet Baronen 2008. Riktigt bra öl tycker jag, har en kvar i garderoben som ska sparas länge, länge. Jag tyckte att det var lite finurligt av mig att ta ytterligare en från Hantverksbryggeriet, hoho.

Fortfarande 1-0 till Gripen.

fredag 20 januari 2012

Blindöl; rond 1

Blindprovningar är bra på många sätt. För det första så är det roligt och jävligt intressant att dricka en öl och se den för var den är, utan att ha sett vilken öl det egentligen rör sig om. Det blir lätt så att en öl blir lite bättre, eller sämre, beroende på hur etiketten ser ut och vetskapen om vilket bryggeri som gjort den.

För det andra så är det ett perfekt sätt att vidga sina kunskaper och referenspunkter när man sitter där och luktar, tänker, jämför och fan vet allt. Man hittar så mycket nya saker och får verkligen tänka och anstränga sig.

Och för det tredje så är det också ett bra tillfälle att dricka öl man inte hade druckit annars. Jag hade en öl jag knäckte som jag haft alldeles för länge för jag inte har vetat när jag ska öppna den.

Nåväl, nu till gårdagen. Vi hade fyra öl var som vi tänkte att det kunde vara kul att blinda varann på. Nu var det kanske inte helt optimalt då vi har en rätt så bra hum om vad den andra har hemma, men det kan vara både positivt och negativt. Fyra öl som sagt och jag tänkte dela upp kvällen i fyra delar/"ronder".

Först ut blev Gripens första öl som han blindade på mig. Det var en ljus skapelse med vitt skum, väldigt rund i både smak och doft. Mycket, mycket fruktig med rätt så små och ettriga kolsyrebubblor. Väldigt välhumlad utan att vara besk. Mycket fint balanserad. Min första tanke var att det var en saison med tanke på kolsyran och fruktigheten. Först tänkte jag på Saison Duport Dryhopped, även om jag inte har druckit den och den är antagligen inte alls såhär.. Och det var fel. Saison var också fel. Vad var det då?


En veteöl. Tack för den. Mikkeller/Jester King Drink in the Sunbelt. En verkligen o-typisk veteöl. Inget klassiskt som skumbanan och jäst utan mycket mer åt saisonhållet. Som sagt väldigt fruktig utan att vara besk. Riktigt bra öl.

Sen blindade jag herr Grip på en öl som jag vet att han inte druckit innan. En rosenröd öl som var syrlig utan att vara sur. Fruktig. Är det en amerikanare? Nej. Han satt en stund och sniffade och smakade och funderade men kom ganska snabbt fram till att det var Hantverksbryggeriet Alkemisten.


Här fungerade uteslutningsmetoden rätt så bra då han visste att jag hade en sådan här hemma, men annars hade det nog varit svårt att gissa.

1-0 till Gripen!

måndag 16 januari 2012

Tysk öl är underskattat

Efter att jag och Gripen hade suttit hemma hos mig häromdagen och druckit ett par öl tog vi tåget till Lund för att dricka några till. Första stoppet blev Bishops Arms för jag såg att dom hade kopplat på råg-IPAn Beer Here Hopfix som har fått så mycket god kritik. Jag ville egentligen in där redan tidigare i veckan för då hade dom kopplat på en annan öl som jag verkligen var sugen på, men jag trodde att den skulle vara slut nu.. Det var den inte!

Först blev det iallafall Hopfix och en burgare som passade rätt bra ihop. Det blev ett par andra öl också, men det är inte dom jag tänkte skriva om. Någon gång här avvek också Gripen så han missade några av kvällens höjdpunkter. Nej, detta inlägget dedikerar jag tysk öl. Ölen jag ville dricka var Aecht Schlenkerla Ur-Bock!


Oh lord. Detta gillade jag verkligen. Det blev en hel del rököl i somras när vi besökte Bamberg, och jag kan bara säga att jag har saknat det! Och jag saknar Bamberg. Måste åka dit igen. Alla som överhuvudtaget gillar öl borde åka dit minst en gång under sin livstid.

Urbocken är iallafall en säsongsöl från Aecht Schlenkerla som man brygger mellan Oktober och December. Den lagras flera månader i blöta källare under Bambergs gator och tappas direkt från ektunnorna. Riktigt tungt rökig öl. Lägereld, rökt kött, ekträ. Ölet är svart eller väldigt mörkt brunt med en krämig beige skumkrona. munkänslan är fyllig, något trögflytande och helt fantastisk. Så jävla bra öl.

Nu vill jag dricka mer tysk öl, men inte Becks och sån skit. Var går jag då om jag befinnner mig i Lund? Det finns bara ett ställe för sånt - Rauhrackel. En liten österrikisk källarpub som ligger i kvarteret bredvid Lunds Nation, för er som känner till Lund. Inte jättelätt att hitta för den syns inte så bra, men när man väl hittat den vill man inte gå därifrån.

På vägen dit blev det ett pitstop på Café Ariman som jag inte besökt på väldigt länge. Jag minns att dom hade Brooklyn Lager på fat sist jag var där, men mer kul än så var det inte. Nu har dom, utöver sitt vanliga sortiment med Red Stripe och annan internationell lager, faktiskt börjat ta in lite finöl också. Sex olika tror jag att jag såg, däribland Sly Fox Pikeland Pils och Dugges High Five. Som jag har förstått det så har dom rätt så stor ruljans på de ölen också. Trevligt!

Sen var det iallafall dags för Rauhrackel. Vi traskade i minusgraderna genom kvarteren med de gamla ockuperade husen bakom Kulturen, förbi stadsteatern och sen upp till Rauhrackel. In i värmen och hittade två lediga stolar vid baren. 


Ett gäng fatkranar, endast tysk öl, mycket från Weltenburger. Jag började med en Barock Dunkel, tjejen körde på Hefeweizen Hell och så tog vi in en tallrik med blandat kött, korv och senap att sitta och smaska på. Den maltiga ölen passade bra till tilltugget, något rostad och en viss bitterhet.


Jag tittade lite i menyn och pratade lite med mannen som driver stället som rekommenderade Weltenburger Asam Doppelbock. Jag var egentligen sugen på Andechser Doppelbock Dunkel, men jag litade på karln och körde på hans val. Den var riktigt bra. Mörkt brun öl med massor, massor av malt samtidigt som den är fruktig. Munkänslan är len som fan och ölen är så jävla fint balanserad. Dadlar, fikon, farinsocker. Det blir lätt ett besök på Rauhrackel väldigt snart igen, är riktigt sugen på att prova Andechsern efter denna smakupplevelsen. 

Slutligen måste jag säga att det är en sjuk hype kring amerikansk öl. Missförstå mig rätt, jag hypar själv amerikansk öl! Amerikanarna gör den absolut mest extrema och experimentsfulla öl som finns idag och det är (nästan) alltid en upplevelse att prova något nytt från de amerikanska bryggerierna. 

Det jag vill ha sagt är att man kan inte alltid dricka vilda amerikanare. Tyskland som är ett av världens största ölländer är också ett av världens mest underskattade ölländer tycker jag, speciellt i nördkretsar. Så fort det kommer till europeisk öl pratar man direkt om belgare och engelsmän, sen avfärdar man ofta ganska snabbt Tyskland för att vara ett land som bara producerar ljus tråkig lager. Men så länge tyskarna fortsätter göra doppelbockar och rauchbier på denna nivån så kommer dom alltid att stå högt i kurs hos mig.


söndag 15 januari 2012

Två öl här hemma

Igår slutade jag tidigt från jobbet så jag körde till Lund och hämtade upp Gripen för att ta ett par öl ihop. Planen från början var att åka till Köpenhamn och möta upp pappa Balder och galningarna från Mankerbeer, men det är inte direkt gratis att åka dit och Januari är, som för många andra, inte den månad då man vanligtvis lever i överflöd.

Som tur är så har vi iallafall lite öl hemma att suga i oss. Gripen tog med sig denna ölen som han köpte på Ölbutikken för ett par veckor sen.



Anchorage Love Buzz Saison. En amerikansk saison på 7% lagrad på Pinot Noir-fat. Jävligt snygg öl! Både flaskan, etiketten och själva ölen i sig. Orange vätska med helvitt, tjockt och grymt skum. Kryddig öl med mycket exotiska citrussmaker och lite karamell i bakgrunden. Den har en viss alkoholsmak som jag i början tyckte var helt missplacerad, men när jag suttit en stund med den så växte den verkligen på mig. Ju mer jag drack, desto mer välbalanserad och komplex blev ölen, hela tiden kom nya smaker fram. Mycket god öl!

Nu var det dags för mitt bidrag som är en öl jag köpte i somras på Ölbutikken. Vi har planerat flera gånger att öppna denna, men hela tiden skjutit upp det för ett bättre tillfälle. Det blev igår.


En amerikansk barley wine på 11% bryggd med vete. Från 2009 dessutom, såg vi i efterhand. Smuttynose Wheat Wine heter den iallafall och jävlar alltså, den var riktigt kraftfull! Väldigt klart och rosenrött öl med lite helvitt skum som försvinner rätt så fort utan att lämna några direkta spår efter sig. Kraftig och maltig med kola, torkade fikon och aprikoser, mörk sirap och en skarp alkoholton. Snällt av Gripen att vilja dela denna med mig för jag hade nog inte pallat dricka en hel bomber själv. Hur som helst så var denna också en grymt bra öl och jag tycker det är skönt att vi tog den så pass tidigt så att man kunde få ut så mycket som möjligt av den.

Efter detta tog vi tåget till Lund för mer öl. Hoppas att ni också hade en bra helg!


torsdag 12 januari 2012

En lördag i Göteborg del 4 - Kvällens bästa öl och söndag

Nu har jag låtit er hållas tillräckligt länge. För den uppmärksamma så skymtar man även ölen på Dark Hops-bilden i förra inlägget.


Nørrebro Bryghus Seven Imperial Stout Niepoort Barrel 2008. Åh herregud. Jag saliverar bara jag tänker på den. 

Okej, vi tar det från början. Vi stod och hängde i baren för att se om vi kunde hitta något riktigt spännande. Det var rätt så dåligt upplyst så vi kunde bara skymta konturer av flaskor och etiketter, men jag tyckte mig kunna se en öl från Nørrebro Bryghus någonstans där i mörkret. Jag bad om att få titta på flaskan och mycket riktigt var det så. En imperial stout från 2008 lagrad på portvinsfat. Låter hur bra som helst.

Och ja, det var den. Redan när jag luktade på den kände jag hur kärleken bara strömmade inom mig. En sanslöst bra doft, len som sammet och så satans välbalanserad att det var löjligt. Portvin var naturligtvis mest utåt, men så mycket annat kom fram också, så som riktigt mörk choklad, russin och dadlar. Smaken? Gudomligt. Vi konstaterade båda två att detta antagligen var den bästa ölen vi druckit hittills i våra ölkarriärer.

Vi satt, som ni kanske förstår, med denna en rätt bra stund. Men all good things must come to an end och till slut var flaskan tom. Vi grät en skvätt och funderade på om vi skulle gå bort till Haket istället. Äh, vi sitter bra här tänkte vi och gick bort till baren och kikade vidare i mörkret. Där, på mellersta hyllan, näst längst ut, står en flaska av vad som såg ut att vara något från The Lost Abbey. Mycket riktigt. Serpents Stout. 2009. Ja tack. Vi var lite oroliga över hur den skulle stå sig mot Nørrebro'n, men den gjorde helt klart sitt jobb. Den var inte bättre, men den var riktigt jävla bra.


Den tyngsta imperial stouten jag druckit på ett bra tag och en häftig övergång från den ack så vackra Niepoorten till denna monsterstout. Stor och överväldigande samtidigt som den var mjuk och len. Perfekt munkänsla. Kaffe, choklad, vanilj, torkad frukt, farinsocker, alla de rätta sakerna en grym stout ska innehålla helt enkelt. Kvällens näst bästa öl och åter igen - fantastiskt bra.

Nu hade vi kunnat gå bort till Haket men som ni kanske förstår så började vi bli lite 'sömniga'. Det fick bli spårvagnen hem istället och Haket får det bli en annan gång. Jag tror att det ligger kvar där det är.

En god (nåja) natts sömn och sen hotellfrukost! M-mhm! Frukosten var också bra på hotellet, det var verkligen ett riktigt trevligt hotell! Vi kommer lätt att ta in där nästa gång vi åker till Göteborg. Efter frukosten var det dags för frukost nummer två, ni vet den där stärkande frukosten man tar för att orka med några timmar på Ullared på vägen hem?


Frukost har sällan smakat så bra. När denna var avslutad var det dags att bege sig hemåt. Jag körde naturligtvis inte själv utan överlät det till dom som inte drack giganter under gårdagen (och morgonen). Säkerheten först, alltid!

Summa summarum så var det en mycket trevlig lördag och Göteborg levererade! Hotellet var bra som sagt, pubarna var trevliga och ölen var suveräna. Det blev inget besök på varken Haket eller Tre Små Rum, men något får man väl ha att göra nästa gång? Tack till alla inblandade! Ni får en bild till.

onsdag 11 januari 2012

En lördag i Göteborg del 3 - Ölstugan Tullen och kvällens bästa humle

Ölstugan Tullen. Puben som endast har svensk öl och som jag förra gången gillade bäst. Hur var det nu då? Jovars, fortfarande riktigt trevligt! Jag gillar verkligen att dom bara har svensk öl, det är en riktigt bra koncept som pushar den svenska ölkulturen framåt! Jag kan tänka mig att många kommer in dit och tänker 'finns det ens så här mycket svensk öl'? Ja, det finns det. Och många av dom är riktigt goda också.

Jag tog mig en Oppigårds Indian Tribute från fatet och Gripen körde på Dugges Duggish. Indian Tribute var god tyckte jag, rätt så välhumlad och väldigt fint balanserad, men jag börjar känna en viss hus-smak hos Oppigårds som jag inte alltid tycker passar. Hur som helst så gillade jag ändå Indian Tribute, men den bleknade i jämförelse med Duggish! Jävlar! Vad bra den var! Dugges gör det igen! Det var verkligen den superfruktiga välhumlade godisölen jag varit sugen på hela veckan! Suveränt god! Ser du den - prova!


Det blev även en Annas Red Ale från Eskilstuna Ölkultur som inte var så jätterolig. Den luktade inte alls gott, men smakade helt okej. Den tråkigaste jag druckit av det annars så framstående Eskilstunabryggeriet.


Nu gick vi vidare. Vi velade lite och kunde inte bestämma oss om vi skulle gå till Bishops Järntorget som jag nog tycker är det Bishops med bäst ölutbud jag besökt hittills, eller Haket som jag inte varit alls på tidigare. Valet föll på Bishops och Haket fick vänta.

Vad tar vi här då? Jag skymtade en Beer Here Dark Hops i kylen. Lite svart IPA kanske vore något? Den tar vi. Och den var riktigt bra. Rökigheten från rökmalten slår igenom hårt och ihop med Tomahawkhumlen gör den ölen så hård att det nästan rivs i halsen när man dricker den. Mycket trevlig öl.


Det här blev lite av ett 'mellan-inlägg', för jag vill låta er hållas lite inför nästa öl eftersom ölen vi tar in efter denna var en sanslöst bra öl. Den berättar vi mer om imorgon.

tisdag 10 januari 2012

En lördag i Göteborg del 2 - Öl på rummet och burgare på The Rover

Då så, efter uppvärmningen på Ölrepubliken begav vi oss som sagt tillbaka till hotellrummet. Mest för att lägga upp sakerna som damerna hade inhandlat, men vi passade naturligtvis även på att ta en öl.


Mikkeller Saison Sally. En saison som Mikkeller skapat hos De Prouf exklusivt för den smått fantastiska jourbutiken Kihoskh i Köpenhamn. Tyvärr tyckte jag inte att den var speciellt rolig. Rätt så klassisk munkänsla med stickig kolsyra och stort vitt skum. Ganska tam öl med jäst och apelsinskal. Hoppades på något häftigare, men men. Den var alltså inte dålig, men den var inte grym heller.

Vi hade ytterligare ett par öl med oss, men eftersom det bara fanns ett glas att tillgå så kände vi att vi lika bra kunde dra ner på stan istället. Det var även så att det började kurra lite i ölmagen och eftersom vi redan tidigare hade bestämt vart vi skulle äta så var det bara att hoppa på spårvagnen som gick 100 meter från hotellet rakt ner till Järntorget! Väl nere på Järntorget traskade vi ner till The Rover. 


Jag ville egentligen besöka The Rover i somras men hann aldrig med det så nu var det dags! Man har ju hört så jävla mycket gott om stället så förväntningarna var ganska höga. Mycket trevliga fatkranar till att börja med. Jag beställde in en Rogue Double Dead Guy Ale (som tyvärr var lite mesig tyckte jag) och Gripen körde på Evil Twin Södermalm Hipster Ale som hade världens häftigaste skum.


Sen kom maten, valet var inte svårt eftersom Balder har tjatat sönder oss om att vi måste äta Gustafsson på The Rover när vi är i Göteborg. Och ja Balder, den burgaren var riktigt bra. En fet burgare med västerbottenost, krämig coleslaw och hårt friterade potatisklyftor. Satt som en jävla smäck.

Mätta och belåtna var vi sugna på mer öl. Vi skymtade några Stone-öl i kylen och bestämde oss för att ta in en Stone IPA och en Stone Ruination IPA, två öl som jag hört mycket gott om. Hur var dom då? Jag har varit sugen på en ordentlig IPA/DIPA i flera dagar, men jag måste nog säga att Stones öl inte tillfredställde mitt begär. Båda var riktigt, riktigt bra med enormt mycket tallskog, men inte alls så fruktiga som jag var sugen på. Men den där tallskogen var brutal och det var ändå två riktigt bra öl.


Härefter satte vi kurs mot Ölstugan Tullen och senare Bishops Järntorget. Hörs imorrn!