måndag 31 mars 2014

Prairie Bomb!

Ett av dom senaste stjärnskotten på den amerikanska ölhimlen är Prairie Artisan Ales från Krebs, Oklahoma. Jag tror att dom flesta svenska ölnördar har hört talas om dom vid denna tidpunkten, dels för att ett par av deras öl har nått Köpenhamn sedan en tid tillbaka, och dels för att deras samarbetsbrygd med Omnipollo, Potlatch, kommer ut på Systembolaget imorgon, den 1/4. 

Bryggeriet är fortfarande ungt, men har genom sina välgjorda öl fått en rejäl hype. Flera av deras öl är i farmhouse-stil, vilket ju just nu är väldigt inne i USA, och så även börjar bli stort även här i Sverige (Brekeriet, någon?). Därför ligger Prairie helt rätt i tiden att skapa sig den hype dom behöver för att bli riktigt stora. Att dom sen har gjort samarbeten med bryggare som tidigare nämnda Omnipollo och även Evil Twin gör ju inte saken sämre.

Men ölen jag tänkte recensera idag är inget samarbete och det är inte heller någon farmhouse ale. Det är dock en av deras standardbärs, men det är inget som helst som är standard med den. Det handlar om en imperial stout på snälla 14% gjord med kaffe, kakaobönor, vaniljstänger och chili. Låter det gott? Det är det också.

Saxat från hemsidan;
"Bomb! is an imperial stout aged on espresso beans, chocolate, vanilla beans, and ancho chile peppers. All the flavors meld to create a truly unique beer. The peppers add just the right amount of heat to compliment the intense coffee and chocolate flavors."


I glaset finner vi en kolsvart öl med ett mycket litet begiefärgat skum som sjunker undan snabbt.

Näsan är rejält fyllig med mörk choklad, nyrostat kaffe och fruktig chili. Vaniljen finns där men spelar på andra fiol tack vare både chokladen, kaffet och chilin. Chilin är mer framträdande än i många andra öl med denna ingrediens, dock är det inte så att den blir svår eller för mycket på något sätt, snarare att den balanserar alltihop.

När man tar sin första klunk så exploderar det i munnen. Choklad, kaffebönor, vanilj, ek, ja gud vet allt. Alla dessa smakerna som kommer mot en i en rasande fart plus den stora fruktigheten från chilin gör det här till en av dom bättre icke fatlagrade imperial stouts jag druckit. Det är ju ofta så att när folk pratar om hur gott det är med imperial stout så är det ofta fatlagrade versioner man nämner, dom som inte har legat på ekfat eller bourbonfat försvinner lite i mängden. Men inte Bomb!. Och ja, att det dessutom är en av deras standardöl säger ju en hel del om Prairie. Ser du den så ska du inte tveka en sekund.

Jag fick min flaska från Mikkeller & Friends (tack Blafa!), men den lär dyka upp i Sverige förr eller senare gissar jag. Det handlar nog mest om vilken importör som börjar ta in Prairie först.. Men den är värd att vänta på.

fredag 28 mars 2014

Höganäs Bryggeri / High Nose Brew Twisted Twin DIPA

Som ni sett så var jag på Höganäs Bryggeri för en tid sedan och jag fick därifrån med mig ett par öl hem att prova i lugn och ro. Dessa provades inte långt därefter men recensionen har tagit lite längre tid att skriva, men bättre sent än aldrig! 

Ölen jag recenserar är även samma öl som fanns på Mikkeller & Friends ettårsjubileum för ett par veckor sedan, ihop med många andra öl från flera av Sveriges mest framstående bryggerier. Av att döma på recensionerna på Ratebeer så verkar nördarna vara fullt nöjda, och så är även jag. För er som vill prova ölen så kommer den vara med på En Öl & Whiskeymässa i Göteborg, och jag gissar att den kommer dyka upp lite varstans i landet utöver det! 

Nåväl, det handlar som sagt om en DIPA, humlad med Amarillo, Citra och Cascade som klockar in på nätta 7,6%. Den är bryggd hos Höganäs men går under labeln High Nose Brew, som är Höganäs experimentella del. Tyvärr blir min bild lite trist men flaskan jag fick hade ingen etikett. Men ni får ju se ölen iallafall!


Ölen är grumlig och orange-ish, skummet är vitt och lämnar trevliga lacings på glaset. 

I näsan hittar vi direkt klassisk grapefrukt, persika, kåda och lite mer exotisk frukt som mango och papaya. Den doftar färskt och riktigt gott. Det fina är att den senaste batchen buteljerades faktiskt igår så att ni som provar den på mässan kommer få ungefär samma intryck som jag fick.

Smaken följer doften, mycket grapefrukt och annat exotiskt som papaya, passionsfrukt och mango. En härlig bitterhet som inte tar över för mycket, snygg balans och med en förhållandevis låg kolsyra vilket gör ölen ganska lättdrucken. Ganska kort efterbeska. 

Allt som allt en riktigt schysst DIPA, inget världsomvälvande men väldigt stabilt. Att den nästan ligger på 8% märks inte av överhuvudtaget och om den skulla ta sig ut på flaska till allmänheten så kommer jag dricka många av denna till sommaren.

måndag 24 mars 2014

Rotolo med spenat, ricotta och butternutpumpa

Vegetarisk mat är något som jag lagar alldeles för sällan. Jag och frugan försöker ha det så ofta som möjligt, men det är ganska svårt att hitta bra recept. Ibland blir det bara en gång, ibland blir det två eller tre dagar, och ibland inte alls. Därför blev jag väldigt glad när jag fann det här receptet på ett av Jamie Olivers många program som brukar visas på kanal 7. Här är grundreceptet, jag gjorde ett par ändringar på vägen.


Börja med att lägga en butternutpumpa i ugnen, 180 grader varmt. Dom brukar väga runt 1 kg och då tar det ungefär två timmar för den att bli perfekt mjuk. Vänd den ett par gånger när den bakas. Under tiden den ligger där inne så kan du chilla med en öl på balkongen en stund, och när det gått två timmar så tar du ut den och låter svalna lite.


Hacka en handfull klyftor vitlök och örter, bladpersilja och oregano passar fint. Stek i olivolja tills vitlöken blivit mjuk och häll på ca 700 gram ekologiska passerade tomater. Låt koka upp och sänk värmen så det bubblar lite lätt. Samtidigt hackar du en rödlök och steker mjuk i olivolja, och när den börjat mjukna så öser du i runt 500 gram frusen spenat som du låter tina och bli tillagad i stekjärnet. 

Vid denna tidpunkten har pumpan hunnit svalna, så då skalar du den och tar bort kärnhuset, vi ska bara ha fruktkött kvar. Köttet krossar du med en gaffel, det ska se ut som rotmos när det är klart. Salta och peppra alltihop.


När detta är gjort tar du fram färska lasagneplattor. Om man tycker att dom är för hårda så kan man koka dom typ 30 sekunder, men jag struntade i det. Lägg ut en platta på en skärbräda eller arbetsbänk, sen lägger du en stor matsked spenat/lök, en stor matsked pumpa och lite ricotta


Rulla ihop plattan, dela på mitten så vi får två "rör", och ställ på högkant i tomatsåsen. Detta gör du tills din ugnsform är full eller tills din pasta är slut, sen river du på rejält med parmesan och ställer in alltihop i ugnen i runt 40 minuter, tills pastan är mjuk helt enkelt.


Som sagt så lagar jag för lite vegetarisk mat, främst för att det är svårt att hitta recept, men detta kommer jag definitivt att göra igen. Riktigt jäkla gott och inte allför avancerat att göra, om än lite kladdigt. Jamies recept säger fetaost men jag tycker att ricotta passar bättre med spenat än vad feta gör, plus att ricotta blir inte lika salt som fetaost. Butternutpumpan är söt och mjuk och gör sig perfekt med pastasåsen. Ett måste för alla att prova!

fredag 14 mars 2014

Rågwhiskey: Willett Rye Single Barrel 5yo

Det var längesen jag recenserade whiskey nu fick jag höra häromdagen, och med tanke på att jag införskaffar en hel del ny whiskey rätt så ofta så är det väl inte mer än rätt att jag recenserar lite av den då och då också.. Så idag går vi in på en av mina favoriter när det kommer till råg.

Den här flaskan köpte jag i Berlin i höstas och är en femårig rågwhiskey, den européiska bottlingen. Den "vanliga" Willett Rye är fyraårig och brukar inte vara så svår att få tag på (och framförallt rätt så prisvärd i USA, runt $40, en aning dyrare i Sverige/Europa), jag har själv en flaska av den ståendes här hemma för vidare bruk.  Ytterligare finns det en mängd olika årgångar på dom, från 3 år upp till 25, vissa av dom mer rare än andra. 

Dock är det femåringen vi ska prata om idag. Detta en single barrel whiskey, vilket på svenska betyder att den kommer från enbart en tunna. Det kan vara lite gamble att köpa en sån här whiskey om man inte gjort efterforskningar före, men det är väl lite det som är charmen med det hela. Det är nämligen så att det kan skilja en hel del mellan tunnorna, vilket väl inte är helt konstigt, och får man tag på en tunna som är mindre bra så är det förstås inte lika tillfredsställande.. Så då får man börja ha koll på batch nummer, vad som tappats när och så vidare, och då blir det rejält nördigt. Och nej, jag är inte riktigt där än, men det kommer väl så småningom. Men men, nu till recensionen!



Whiskeyn är snyggt rödbrun, tänk körsbärsträ.

Doften är kraftig, det är 55% ABV / 110 proof så man får vara försiktig när man sätter näsan till. Jag brukar ha en isbit i men idag skippar vi det och ser hur mycket man kan få ut av whiskey när den nästan är rumstempererad. Det är kryddigt med nejlika, muskot, kakao, honung och sura körsbär.

Smaken är mjuk, riktigt mjuk. Även här mycket kryddigt, men också söta smaker som sirap och choklad. Lite blandade nötter och mörk kakao kommer också förbi. Smakerna kommer liksom i vågor, och den är helt klart lättdrucken för att vara så pass stark, och framförallt så har den en rätt så enkel komplexitet.. Jag vet, det låter motsägelsefullt men det är det enda sättet jag kan beskriva det på.

Avslutet är mycket hett och bjuder även här på kakaobönor, nötter och sirap men också en del eucalyptus. Mycket välbalanserat, komplext och riktigt gott. Min flaska är snart slut men innan jag avslutar den helt så måste jag ta mig tid att prova den mot fyraåringen och se hur stor skillnad det är egentligen. 

För den som vill köpa whiskey från Willett så tar GN Spirits in deras grejer.

torsdag 13 mars 2014

Ett färskt tips!

Psst.. Galatea fick nyligen in en liten sändning Ballast Point Sculpin, tappad i Januari. Finns som sexpack i beställningssortimentet.. Skynda fynda! Dom kommer sälja slut snabbt!

tisdag 11 mars 2014

Mikkeller X Kolsvart Lakrits IPA

I höstas när jag och frugan var i Köpenhamn för att titta på Bob Dylan så svängde vi förbi Mikkeller Bar på Viktoriagade på vägen hem. I vanlig ordning fanns där ett gäng riktigt kul öl, men dom som fångade mitt intresse allra mest var två stycken single hop IPAs med lakrits. 

En var med Simcore och en var med Citra, och även om jag inte minns dom stora skillnaderna med dom (utöver att det var mer kattpiss i Simcoe så klart) så minns jag att jag tyckte dom var grymt balanserade. Det var liksom först en vanlig single hop IPA och med allt vad det innebär, och sen en riktigt snyggt integrerad lakritston på slutet. Den tog inte över utan kom bara in och kompletterade hela ölet.

Så nu när jag var i Köpenhamn förra veckan och svängde förbi Mikkeller & Friends så kunde jag helt enkelt inte låta bli att plocka en flaska av Mikkeller X Kolsvart Lakrits IPA, ölen som jag fick berättat för mig är produkten av dom två experimentöl jag provade i höstas. Mina förväntningar var minst sagt höga, och i lördags satte jag mig på balkongen för första gången i år och provade ölen.


Färgen är djupt bärnstensfärgad med ljust, lite smutsfärgat beige skum som lämnar snygga lacings.

Doften är tropisk med honung, citronskal, viol, peppar och lite lakrits. Inte så humlig som dom jag provade i höstas utan mer fokus på lakritsen, även om det inte tar över. Lite mango och sedvanlig grapefrukt kommer också förbi.

Munkänslan är som sig bör i den här sortens öl, ganska mjuk till medium. Smaken är förhållandevis söt med mer tropisk frukt, honung, citronskal och så klart lakrits, fortfarande mest i bakgrunden. Avslutet är kort och ganska beskt, men det har inte alls den snygga lakritstonen som jag fick i höstas.

Lite besviken är jag allt, med tanke på hur uppspelt jag var när jag provade dom där single hop'sen så var kanske mina förväntningar lite för höga för den här ölen. Om du ser den på krogen eller i någon butik så föreslår jag att du provar den, mest för att det är lakrits i en IPA, hur ofta ser man det? Men ha inte för höga förväntningar. Det är en stabil öl, men inte så mycket mer.