Cantillon Soleil de Minuit
För två veckor sedan när jag och min nyblivna fru inledde vår semester med att köra till Stockholm (med stopp i Karlskrona och Norrköping, fast det vet ju redan ni som
följer facebooksidan förstås) fick jag chansen att äntligen få prova en av världens mest omtalade, hypade och mystiska öl. Det var ju naturligtvis inte huvudsyftet med att åka upp till huvudstaden, men man måste ju passa på! Vi mötte därför upp Manker på torsdagseftermiddagen och begav oss efter en liten pubrunda i stan bort mot Akkurat.
Cantillon Soleil de Minuit gjordes för första och till synes enda gången 1999. Det är en fruktlambic med hjortron, producerad exklusivt för den legendariska ölpuben Akkurat i Stockholm. Det tog drygt 10 år för dom första flaskorna att sälja slut och när dom var slut så var dom slut, så var det sagt. Tills nu..
För en tid sedan började det tisslas och tasslas om att det hade, eller skulle, levereras en stor mängd hjortron till Cantillon i Bryssel, och hela världens lambicnördar gick bananas. Skulle verkligen Cantillon brygga en av sina 'ghost whales' igen? Ja, efter ytterligare en tid så gick Akkurat och Cantillon ut med att så var fallet! Den 18/5 (samma dag som vi gifte oss för övrigt!) släpptes den nya batchen med X antal flaskor och ett enda fat.. Och nu var det min tur att få dricka den mytomspunna brygden.
Levde den upp till den ouppnåeliga hypen då? Nja. Nej. Eller det är egentligen svårt att svara på när den är så här ung, det går ju inte att jämföra en lambic som är alldeles färsk med en som lagrats i 10+ år. Hypen ligger ju på den gamla versionen och i stort sett alla som druckit den baserar sina smak- och doftupplevelser på en lagrad flaska.
För det första var den inte alls så sur som jag trodde den skulle vara, men det lär den bli med tiden, precis som alla Cantillons fruktlambics blir. Den var väldigt, väldigt torr och fruktig däremot. En god lambic, absolut, men doften hade en väldigt stark och rätt så otrevlig ton av bränd plast som jag inte kunde komma förbi. Vi diskuterade detta fram och tillbaka och kom fram till att det bör vara hjortronen som gör detta och att det antagligen kommer att lägga sig efter en tids lagring.
Så nej, i nuläget lever den inte upp till hypen som säger att det är en av världens bästa öl. Dock tror jag att om man ger den ett par år i Akkurats källare så kommer det att bli väldigt, väldigt, väldigt bra.
följer facebooksidan förstås) fick jag chansen att äntligen få prova en av världens mest omtalade, hypade och mystiska öl. Det var ju naturligtvis inte huvudsyftet med att åka upp till huvudstaden, men man måste ju passa på! Vi mötte därför upp Manker på torsdagseftermiddagen och begav oss efter en liten pubrunda i stan bort mot Akkurat.
Cantillon Soleil de Minuit gjordes för första och till synes enda gången 1999. Det är en fruktlambic med hjortron, producerad exklusivt för den legendariska ölpuben Akkurat i Stockholm. Det tog drygt 10 år för dom första flaskorna att sälja slut och när dom var slut så var dom slut, så var det sagt. Tills nu..
För en tid sedan började det tisslas och tasslas om att det hade, eller skulle, levereras en stor mängd hjortron till Cantillon i Bryssel, och hela världens lambicnördar gick bananas. Skulle verkligen Cantillon brygga en av sina 'ghost whales' igen? Ja, efter ytterligare en tid så gick Akkurat och Cantillon ut med att så var fallet! Den 18/5 (samma dag som vi gifte oss för övrigt!) släpptes den nya batchen med X antal flaskor och ett enda fat.. Och nu var det min tur att få dricka den mytomspunna brygden.
Levde den upp till den ouppnåeliga hypen då? Nja. Nej. Eller det är egentligen svårt att svara på när den är så här ung, det går ju inte att jämföra en lambic som är alldeles färsk med en som lagrats i 10+ år. Hypen ligger ju på den gamla versionen och i stort sett alla som druckit den baserar sina smak- och doftupplevelser på en lagrad flaska.
För det första var den inte alls så sur som jag trodde den skulle vara, men det lär den bli med tiden, precis som alla Cantillons fruktlambics blir. Den var väldigt, väldigt torr och fruktig däremot. En god lambic, absolut, men doften hade en väldigt stark och rätt så otrevlig ton av bränd plast som jag inte kunde komma förbi. Vi diskuterade detta fram och tillbaka och kom fram till att det bör vara hjortronen som gör detta och att det antagligen kommer att lägga sig efter en tids lagring.
Så nej, i nuläget lever den inte upp till hypen som säger att det är en av världens bästa öl. Dock tror jag att om man ger den ett par år i Akkurats källare så kommer det att bli väldigt, väldigt, väldigt bra.
Kommentarer