tisdag 29 maj 2012

Rüdbrygger Saison Elementaire

För ett par veckor sen snappade jag upp via Beer Sweden Forumet att hembryggaren Viktor från Linköpingska Rüdbrygger var ute efter en burk Heady Topper, och lyckligtvis hade jag en över. Vi snackade lite fram och tillbaka och kom fram till ett byte som vi båda var nöjda med. Idag hämtade jag ut mitt paket med min avtalade bytesöl och en rolig extra som Viktor skickat med.

Ölen i fråga är en hembrygd saison på 6,2% vid namn Saison Elementaire och fyndigt nog, ölstilen till ära, har dom döpt om bryggeriet på etiketten till Rudbrouwer. Nördigt som fan men hur kul som helst tycker jag, haha. Spännande då jag inte har druckit så värst många hembrygder tidigare, två eller tre stycken från Antons Bronxeng Brewery men inte så mycket mer. Jag hade gärna åkt på SM i hembrygd men det är så mycket annat som kommer i vägen så det har inte blivit av det heller. Nåväl, hur var ölen då?


Snyggt orange, något grumlig med stort poröst helvitt skum som sjunker undan efter en stund.

Mycket trevlig och frisk doft med citronzest, stall, vitpeppar, lavendel och banan. Tankarna förs verkligen till Belgien och känns riktigt stiltypisk och snygg.

Något lägre kolsyra än vad jag väntade mig, men absolut inget som stör.. Snarare tvärtom! Bra munkänsla och mycket belgiska toner, fin balans. Stallet återkommer, även så gör citronzest, banan, koriander, lavendel och vitpeppar. Syrligt och uppfriskande avslut. Ölen känns väldigt proffsig och jag vet inte om jag hade kunnat känna så stor skillnad på denna och en icke-hembrygd.

Riktigt trevlig öl Viktor, tack så mycket för denna! Funkade dessutom väldigt bra ihop med lite hård fårost.

lördag 26 maj 2012

Babblande kring Single Hop öl och en legend

Jag och tjejen hade lite beslutsångest idag kring vad vi skulle äta till middag, så vi beslutade oss till slut för att skita i att laga mat och åka in till Lund istället. Vi funderade en stund på vart vi skulle käka, men jag kom på att Bishops Arms hade kopplat på Mikkellers och Brill & Co's samarbetsöl Kärlek på fat häromdagen så det fick bli där.

Lustigt nog så blev det inte den ölen jag drack till burgaren när vi var där ändå. Det fick bli ett glas av Mikkeller Single Hop Summit IPA istället. Den var trevlig, väldigt fruktig med en lite udda kryddig ton som jag inte kunde sätta fingret på. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om alla tusentals Single Hop öl som har kommit nu på sista tiden. Det är kul om man har flera framför sig och provar fram skillnader mellan dom, men om man bara ska dricka en för att det är gott så håller långt ifrån alla måttet.


Brewdogs Mixpack förra året var kul, men jag är tveksam till om jag ska köpa årets.. Vet inte varför egentligen, kanske mest för att spara pengar till USA-resan, men också kanske för att jag börjar tröttna på Single Hop grejen. Det har kommit så många olika nu att det liksom inte är så spännande längre. Det är kul om man har många eller om just den du råkar få i glaset är välgjord, men i många fall är dom enkelspåriga och ganska trista. Även om en Simcoe-humlad dubbel IPA kan vara fantastiskt bra så tycker jag nog att det lätt bli enformigt, och att det är bättre med flera sorters humle som kompletterar varann istället. Detta känns lite svamligt men ni förstår nog vad jag menar.

Nåväl, Summit IPAn gjorde sitt jobb rätt bra som partner till min burgare, men efter den var jag sugen på något mörkt och tungt.. Jag kollade in imperial stout-utbudet lite och funderade först på att ta North Coast Old Rasputin, den levererar alltid liksom. Sen såg jag att man hade en flaska Nögne Ö Sunturnbrew ståendes bredvid kylen och började fundera på den istället, tills jag började bli skeptisk till om jag skulle fixa den rökigheten vid det tillfället eller inte.. Men när jag stod där och fortsatte snegla mot kylen så såg jag den. Det självklara valet. Lite undangömd i mörkret stod den och lurade.


Thomas Hardys Ale 2005! Jag har en flaska i skafferiet från 2005 och en från 2008 som jag tänkt öppna länge, men nu tänker jag definitivt spara dom ännu längre. Herregud vilken öl alltså. Helt klart värd all sin hype i mitt tycke och även numera en av mina favoriter. Jag vet inte varför jag inte provat någon tidigare, jag har väl väntat till ett fint tillfälle. Det är liksom ingen öl jag vill ha med på en provning utan den ska drickas i sin egen prakt. Och det gjorde den idag. Och det gjorde den bra. Eftervärmen från dagens sol var fortfarande närvarande och vi satt precis ute vid den öppna fönsterväggen, vinden svalkade oss och solen smekte de gamla husen runtomkring oss. Perfekt tillfälle för denna ölen. Perfekt öl. Perfekt. Perfekt.

Så här satt vi i mysiga gamla Lund, smuttandes på en fantastisk öl, hade en väldigt trevlig konversation med en glad läsare som kom fram och hälsade (tack för att du kom fram förresten, väldigt kul!) mätta och belåtna efter maten och väldigt nöjd med efterrätten. När Hardyn sen var uppdrucken var det dags att bege sig ner mot tåget och åka hemåt.. Men vi ses snart igen Bishops, jag är fortfarande sugen på den där kärleken.

tisdag 22 maj 2012

Bästa grillade kycklingen, BBQ-sås och ett par öl

Igår kom Gripen över för lite recap efter Köpenhamnshelgen och sin resa till Rom, och så passade vi på att käka lite och naturligtvis ta ett par öl. Inget avancerat, men ändå sådär avslappnat gött liksom.

Vi började med en öl Gripen köpte på Ölbutikken för ett par veckor sen, Jester King Le Petit Prince. En farmhouse table beer vill Jester King själv kalla den och vi kan väl hålla med. På endast 2,9% var denna ölen perfekt att starta en kväll med, inte minst när man ska jobba dagen efter. Till en början var vi lite skeptiska, men den liksom växte på oss ju mer vi drack. Mycket smakrik och "farmhousig" för att vara på så låg alkoholhalt, lätt en öl jag hade kunnat tänka mig ha hemma oftare.


Vidare blev det en lite tyngre öl, en rödvinslagrad belgisk imperial stout på 10,5% från Alvinne, Podge Bourgogne Barrel hette den. Till en början fruktade Gripen att den var infekterad då den såg ut att ha läckt lite från kapsylen, så vi förväntade oss att den skulle vara helt död. Det var den inte. 

Jag öppnade den när den stod på bordet, för vi väntade oss som sagt att det inte skulle hända något. En millisekund efter att vi öppnat den så SPRUTADE det öl ur flaskhalsen och vi fick hasta oss bort och ställa den i vasken istället. Det fullkomligt vällde ut skum, ingen av oss hade sett något så grovt tidigare.





Hur smakade den då? Jo, den var riktigt trevlig. Vi blev dock inte riktigt kloka på om den var något infekterad eller om det bara var rejält med rödvinslagring i den för den var ändå rätt syrlig.. I vilket fall som helst så var det en god öl, och om den var infekterad så var det inget som störde. Riktigt fina rödvinstoner ihop med rostad malt och belgojäst. Den blev ganska mäktig efter en stund och fick tyvärr möta vasken, delvis för att vi båda skulle jobba morgonen efter och delvis för att den som sagt blev jävligt mäktig. God öl dock, kanske skulle varit fler som delat.

Jag hade tidigare under dagen förberett käket som bestod av kyckling, BBQ-sås och coleslaw bland annat, vilket jag tänkte dela med mig av.

BBQ-såsen är ganska enkel. Två gula lökar, två röda chilifrukter, två vitlöksklyftor. Grovhacka och stek långsamt i kastrull tills mjukt. Tillsätt en tetra med krossade tomater, två matskedar farinsocker, två matskedar worchestershiresås, två matskedar rödvinsvinäger och två deciliter coca cola. Jag skvätte även i lite liquid smoke för att få ännu mer grillsmak. Låt puttra i 45 minuter ungefär, häll på burk och låt svalna. Enkel och god sås som du kan spara länge i kylen.




Coleslawn är väldigt enkel och något jag brukar göra rätt ofta istället för att ha potatis, ris eller pasta till om man ska ha t.ex. burgare eller något annat grillat. Jag gör den väldigt basic och ändrar kanske receptet lite från gång till gång, men över lag brukar den se ut såhär. Strimla ett halvt vitkålshuvud, alternativt ett helt huvud med färsk vitkål, och två gula lökar. Blanda med tre deciliter creme fraiche, några matskedar majonnäs, ett par teskedar vinäger (helst rödvinsvinäger), dijonsenap, salt och peppar. Gör denna tidigt på dagen så den kan stå och gona till sig i kylen, när kålen mjuknat är den perfekt.

Kycklingen jag gjorde igår hör till en av mina absoluta favoriträtter. Jag gjorde den för första gången förra sommaren och förstår egentligen inte varför jag inte gör den oftare. Först gör du en marinad på två finhackade vitlöksklyftor, ungefär tre centimeter riven ingefära, en matsked farinsocker, en matsked chilisås, en matsked soja, fyra matskedar hoisinsås, salt och peppar. Dela/strimla kycklingen till önskade bitar och lägg i marinaden i minst en timme. Grilla. Njut. Aaaah.

Till detta hade vi även en väldigt enkel men väldigt god liten sidorätt beståendes av rödlök som jag skurit ett kors i genom hela löken, lagt ner rosmarinkvistar i klykorna, en rejäl klick smör på det och lindat in i folie. Detta lilla paketet läggs sen rakt på glöden i knappt tio minuter. Löken blir så jäävla mör och fin av smöret, och med rosmarinen till där så blir det hur gott som helst.



Vi grillade allt som skulle grillas och lade det sedan i baguetter, delade en De Ranke Hop Harvest som vi båda tyckte var rätt lagom till maten. Baguetterna kanske var en bra idé men inte funkade riktigt i praktiken. En sådan baguette blev det och sen körde vi direkt från tallriken istället.



Lagom tills vi käkat upp tittade Brekeriet-Christian förbi och vi öppnade en flaska av min all time favourite.. Cantillon Mamouche. Åh. Den är bara SÅ BRA. Fläder gör sig så satans bra i lambic och denna ölen hade jag kunnat dricka varje dag. Cantillon gör ju alltid bra öl, men denna är för mig som fläderfanatiker något extra. Ihop med Cantillons stallighet blir det perfektion. Den är inte riktigt så sur som man väntar sig heller, mer syrlig.. Fantastiskt bra öl. Jag är fortfarande i någon sorts delirium när jag tänker på den.


När den var uppdrucken blev det även ett par hembrygder som Christian tagit med sig. Som vanligt spännande öl när det gäller Brekeriet och jag väntar med spänning tills dom har fått ordning på bryggeriet och allt så man kan få dricka deras öl i större skala.

Förresten, ni som ska till hembryggar SM i Uppsala i helgen borde hålla utkik efter bröderna Ek, dom kommer nämligen vara där med några av sina öl. Prova för fan! Efter det var det dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. Om ändå varje måndag var såhär.


söndag 20 maj 2012

Jobba, grilla, öla


Just nu sitter jag här hemma och försöker skriva ihop lite om gårdagen med balkongdörren öppen, solen skiner som fan utanför och jag har hört att det snöar uppåt landet. Man måste älska Skåne. Det var ju så att det blev "lite" öl hemma hos pappa Balder i Vellinge igår, ihop med Henning och Röstlund från Ölrådet, samt min gamle vän Ola.

Balder och Ola roade sig under för- och eftermiddagen med att spika ihop ett nytt trappräcke till Balders (dåvarande) livsfarliga trappa (= mer eller mindre ett hål i golvet om man kom uppifrån) medan jag och Röstlund klippte gräset. Vi kände oss alla som en liten helylle familj när vi gick där hemma och pulade och drack pilsner. Jag kände så iallafall. Resultatet av allas jobb med fint, men framförallt gräsmattan blev exceptionellt snygg.


När allt var klappat och så tände vi grillen och började öla lite mer, sen anslöt även min bättre hälft. Balder hade tidigare på dagen kokt ett par revben i lite Nils Oscar Rökporter och handlat korv, jag hade gjort senap och hade med mig lite svensk nypotatis och rosmarin. 

Tanken var att koka potatisen och trä den på rosmarinkvistarna, på med lite olivolja, salt och peppar och sen grilla. Jag vet inte varför det inte gick, men det slutade med att vi slängde ner rosmarinkvistarna bland potatisen och skakade runt istället. Det blev gott det också.




Nu hade vi knäckt ett par olika öl, bland annat Anchorage Tide and it's takers som vi alla tyckte var riktigt grym. Sötsyrlig tripel lagrad på franska ekfat som tidigare innehållt Chardonnay. På etiketten kunde man läsa att ölet var bryggt hos Dogfish Head för att sen tas ut till Anchorage för jäsning i tidigare nämnda ekfat där. Resultatet blev en väldigt frisk tripel som trots sina modiga 9% var en riktigt bra start på kvällen.


Till maten drack vi en Brooklyn Local 2 (som syns på bilden med maten ovan) som jag varit sugen på vääääldigt länge, så när jag såg att Röstlund hade med den så blev jag lite varm inombords. Bryggd med socker och honung så var den naturligtvis rätt söt och passade kanske inte riktigt så bra till maten som vi hade hoppats, men den var ändå en suverän öl. Här fanns också en svag syrlighet i den tyckte jag som gjorde sig bra i ölet, lätt en öl jag är sugen på att dricka igen.

Ytterligare delade vi en storflaska av La Trappe's Quadrupel innan Caroline (som var nykter naturligtvis) körde oss in till Malmö då vi hade sett att Bishops Savoy hade kopplat på Westbrook IPA på en av sina gästkranar. Samtidigt passade vi på att hämta upp Henning, alltid ett nöje att se den mannen!


Bishops hade även Old Foghorn på kran och den är ju aldrig fel. Jag tycker nog att den är i klass med Bigfoot faktiskt. Men jag tog faktiskt ingen av dessa två utan jag brukar passa på att ta något från cask när jag besöker pubar som har cask. Denna gången blev det Fullers Wild River. En, som jag förstått det, sprillans ny öl från Fullers som ska vara tungt humlad med brittisk humle. Trevlig öl måste jag säga, blommig och frisk. Det är rätt gött att ta en brittisk öl från casktunnorna som avbrott mot allt annat galenskap man häller i sig.

När det var avklarat begav vi oss åter ut till Vellinge och fortsatte där. Bland annat delade vi en flaska av Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper som jag och Ola drack för första gången i somras, snart ett år sedan vill säga. Då minns vi båda att vi inte var speciellt imponerade, men nu var den betydligt bättre. Otroligt vad ett års lagring kan göra med en öl! Tung kropp med mjuka toner av torkade fikon och smörkola. Den kostade hela 178 riksdaler när den släpptes på Systembolaget och jag tycker väl kanske fortfarande inte att den är värd det, men den kom lite närmare verkligheten denna gången iallafall.


Ett par De Molen avverkades, bland annat Weer & Wind som är ett helt fantastiskt barley wine. Har bara provat den cognacslagrade varianten tidigare som var lite vassare, men denna var också makalöst bra. Är det något De Molen kan så är det tunga öl. Men långt ifrån alla De Molen öl är bra. Vi hade också oturen att sippa i oss Klap van de Molen och den var verkligen ingen hit. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva den mer än kass. Ingen god öl.

Det blev ett par öl till, och kvällens absolut sämsta öl var utan tvekan Brewdog AB:08. Fy fan. Mina förväntningar var väldigt låga på denna ölen, och den sjönk ändå under. Sötsliskigt, smörigt och kvalmigt öl. Senare öppnades en flaska av Sierra Nevada Porter som inte var något att hurra över den heller. Tunn och totalt meningslös tycker jag. Trist, för annars brukar ju Sierra Nevada leverera fina grejer.


Brooklyn Moster Ale 2009 däremot, där hade vi fina grejer. En galet bra barley wine som jag är glad över att ha en flaska hemma. Frågan är hur länge man ska lagra den, med tanke på hur bra den var så blir jag sugen på att öppna en i detta nu. Grymt fina vinösa toner med plommon, choklad, russin och farinsocker.

En av de sista ölen för kvällen blev en doppelbock, en av de bättre doppelbockar jag druckit. De Molen stod för humlen, Närke Kulturbryggeri för receptet och Gänstaller Bräu för bryggningen. Resultatet är en makalöst bra doppelbock, svagt rökig med russin, gammal humle, kryddpeppar och torkad aprikos. Inköpt på Kihoskh eller Barley Wine tror jag, så om ni har vägarna förbi håll ögonen öppna.


Mellan dessa ölen blev det även ett par andra och nu ser det ut som att vi har hällt i oss hur mycket som helst, men man kan ju ha i åtanke att vi var fem stycken som delade så det blev inte så våldsamt mycket i slutändan. Visst, lite slirig blev man ju framåt slutet men det var inte så farligt som det låter, det blev ju både mat och en liten utflykt som avbrott.

Allt som allt en kanontrevlig eftermiddag och kväll, nu ska jag snart bege mig bort till morsan för att grilla lite i det vackra vädret. Imorgon kommer Gripen över och då tänkte vi ta 2-3 öl och snacka lite skit, men mer om det kommer väl senare i veckan. Håll även koll på bloggen efter Gripens kommande rapport från sin resa till Rom, det kommer bli väldigt intressant läsning om jag känner honom rätt. Vilket jag tror att jag gör. Tjao!

torsdag 17 maj 2012

Ölsenap revisited

För lite mer än ett år sedan, när bloggen var nystartad och jag satt här och tvingade på er mina tafatta inlägg om allt möjligt, gjorde jag bland annat ölsenap. Jag minns att det var väldigt enkelt, men jag har ändå inte tagit mig tiden att göra det igen. Förrän nu.


Planen för helgen är att bege sig ner till pappa Balder i Vellinge för att ta ett par öl och grilla. Det blir ingen extravagant provning denna gången, utan mer chilla och dricka gott typ. Visst, ett par specialare blir det ju alltid, bland annat har jag en flaska av Anchorage Tide and it's takers tripel som jag köpte i Köpenhamn förra helgen och är väldigt sugen på att knäcka, och kanske något annat också. Men utöver det blir det nog mest Zlaty Bazant för min del, vilket inte alls är fy och skam det heller.

Men vi tänkte ju även tända grillen som sagt. Balder står för revbenen och Korvhuset står för korven, så jag tänkte att då kan jag ju stå för senapen. Det är ju ändå mer än ett år sen jag gjorde senap sist så det kan ju vara roligt. Inte minst för Balder och Ola som inte fick chansen att prova senapen sist!

Jag gjorde senapen på samma sätt denna gången, fast dubbel sats och en annan öl. Istället för Amager Double Black IPA (en av mina första recensioner för övrigt, inte riktigt lika mycket ordbajseri som nuförtiden eller hur?) så använde jag denna gången Nögne Ö Imperial Stout. Jag tror, och hoppas, och antar, att imperial stouten ska ge en mycket mörkare och tyngre smak än vad den svarta IPAn gjorde. Nåväl, time will tell.. 

tisdag 15 maj 2012

Ölhelg i Köpenhamn del 4; Copenhagen Beer Celebration och Örested Ölbar

Var var vi nu? Jo just det, jag tänkte snacka lite om kvällens bästa monter. Den stod definitivt Struise för.

Med en mängd olika öl och den coolaste montern av alla befann dom sig som sagt utomhus där det ibland kanske blåste lite för mycket, men inget som störde direkt förutom när våra glas blåste ner på marken och vi fick hämta nya. Som tur är så var dom tomma. De gamla alltså, lite trist att de nya var det.

Här fanns det en hel del kul grejer och även några öl som man aldrig trodde att man skulle få prova. Dirty Horse 1983 var en av dom. Jag vet inte vad mer jag ska säga än att den var fantastiskt bra. Fantastisk syra, fantastisk fruktighet, fantastisk öl. Pannepot Wild tog jag mig ett glas av, denna från 2007. Jag har en flaska 2008 hemma så det blir nog att lagra den ett tag till! Även den kanonbra öl naturligtvis.



Struise stod även för kvällens mest extrema öl, ingen mindre än Black Damnation VI Messy. Ett frysdestillerat monster på 39%. Den doftade whisky, men smakade inte ens i närheten av 39%, galet bra dold alkohol. Väldigt bra öl också för den delen, väldigt imponerande. Andra monster som fanns var Special K på 22%, även där riktigt snyggt dold alkohol och förvånansvärt njutbar öl. Five Squared på 25% tyckte jag inte alls om när vi provade den på Sour & Bitter, men den var något bättre på CBC. Fortfarande ingen favorit.

Två lågalkoholhaltiga öl fanns också med hos Struise. En blond på 1,8% vid namn AA som var mycket smakrik och lik en vanlig blond, lätt en öl jag hade kunnat dricka massvis av. Läskande och god. Grymt. Den andra var en stout på 2% vid namn Single Black. Jag provade Nögne Ö's lågalkoholhaltiga stout Stuten på Köpenhamns Ölfestival förra året och tyckte att den var vedervärdig, men Struise hade verkligen lyckats med sin. Smakrik och grov. Något tunn, men det får man ju räkna med i en öl på 2%.


Vi stod en rätt bra stund och snackade med snubbarna från Struise som var riktigt roliga. Dom hade kommit till Köpenhamn kvällen före och struntat att gå och lägga sig för att istället dra ut på stan och dricka bärs. Dom var hemma vid 6 på morgonen, men bara för att duscha och sen dra och förbereda sig för mässan. Så, dom var väl uppe i 36 timmar ungefär när vi var där, och dom hade inte planer på att gå och lägga sig på länge till. Vilka hjältar!

Vi gick in igen och kollade in lite annat smått och gott. Xbeeriment hade med sig ett gäng experimentbrygder som vi alla blev väldigt imponerade av. A Beer called Horse var en suröl som var riktigt, riktigt sur men också väldigt bra. Vi var inkörda på suröl sedan dagen innan och vi var flera stycken som tyckte att den absolut kunde mäta sig med de amerikanska surölen.

Farmers Cabinet hade vi peppat som fan innan mässan, och dom bjöd på några roliga brygder även dom. Marry me in Gosling var en gose som är en ganska okänd tysk ölstil från Leipzig med 50% vete, koriander och salt. Alltså en väldigt udda ölstil. Dock så gillade jag denna ölen! Väldigt udda mot vad man är van vid, det är ju inte ofta man dricker salt öl, men den var snyggt balanserad och så fick man ju prova en ölstil till. Även The Bruery Salt of the Earth som jag skrev om igår är en gose förresten, det glömde jag nog nämna.

Mikkeller stod för övrigt för mässans två äckligaste öl. Jag vet att man inte ska säga att saker och ting är äckliga, men jag tycker fan att dom två ölen var det. Beer Geek English Breakfast och Beer Geek High ICU Breakfast Peel Edition. English Breakfast var gjord med te, och den beskan hörde INTE hemma i en öl enligt mig. Fruktansvärd öl. Samma gällde High ICU, den innehöll den äckliga delen av beskan från apelsinskal man inte vill ha. Usch. Visserligen vägde Mikkeller upp det med Islay Barrel Aged Texas Ranger Famboos som var grym. Mycket syra från hallonen, men också en hint av rök och även smak från ursprungsölen Texas Ranger. Udda, men grym!

Nu var det middag. Maten kom från gourmetrestaurangen Mieckl & Hurtigkarl. Vi fick ingen beskrivning på vad vi åt, men den såg ut att bestå av en bit oerhört mört kött, något som liknade potatismos, något som påminde om vattenkrasse och en sås som innehöll humle. Fin kombination, speciellt köttet tyckte jag var kanon. Till detta bjöds det på Mikkeller Young Lambic som passade fint till maten.



Efter detta började vi känna oss rätt klara på Copenhagen Beer Celebration, och begav oss istället i samlad trupp in mot stan. Någon nämnde Mikkeller Bar men vi misstänkte att där skulle vara totalt fullpackat även denna dagen så vi bestämde oss för att dra till Örsted Ölbar istället. Dessutom hade de flesta i sällskapet inte besökt Örsted tidigare så det var ju också en anledning att dra dit.

Där var också en hel del folk kan jag ju säga, men inte ens i närheten av vad det ska ha varit på Mikkeller Bar. Skönt tyckte vi, köpte vars en öl och satte oss på uteserveringen. Jag avnjöt en Flying Couch It's Living och jag tycker att den var bra. Flying Couch är ett väldigt nytt danskt mikrobryggeri och jag har bara provat deras svarta IPA Paint it Black tidigare, men jag tror att dom kommer att släppa en hel del kul öl inom den närmsta tiden.


Här trillade även Gyllenbock och gänget in för lite bärs. Dom hade varit på Mikkeller Bar och kunde bara intyga på att det var alldeles för mycket folk. Kylan gjorde sig påmind och det blev precis ett långbord ledigt inomhus så vi intog det. Jag klämde en av Örsteds egna öl, Bitter Bitch och kikade lite i ölmenyn. Balder och Manker delade en flaska Port Brewing Older Viscosity och njöt i fulla drag. Det bästa var att jag slög en del av den flaskan innan vi stack, sannerligen en fantastisk öl.

Klockan började närma sig 12 och eftersom väskinlåsningsavdelningen (?) stängde 01.00 så var det dags att bege sig hemåt. Jag och Henning gick upp och hämtade våra grejer medan resten av truppen fortsatte ut på stan. Lagom till 01.30 stupade jag hemma i sängen, förvånansvärt pigg efter två dagars intensivt ölande.

Sammanfattningsvis kan jag ju säga att jag är väldigt nöjd med "resan". Ölen vi drack var av absoluta toppklass, flera av dom var öl jag aldrig nånsin trodde att jag skulle få dricka. Mässorna var väl över lag bra. Sour & Bitter hade ju sina brister som jag skrev häromdagen, men ölen vägde i min bok upp det. Jag hoppas ju bara att om festivalen återkommer så får det ju vara bättre uppstyrt, men ölen får gärna vara densamma.

Copenhagen Beer Celebration var en bra festival, men jag hade mer än gärna sett att man har garderob nästa år. Samma gäller bättre sköljstationer, en stor vattendunk utom hus räcker inte, speciellt när det kostar 1 polett att köpa vatten på flaska. Dessutom är det faktiskt lite snålt att Mikkeller tar 2 poletter när det är deras egen festival.. Men i övrigt var jag väldigt nöjd! Grymt bra öl över lag, några nya och sjukt häftiga öl fick vi provat, maten var bra och såna här mässor drar ju en hel del roligt folk dessutom. Om båda festivalerna återkommer nästa år så går jag med glädje på dom.

Kladdigt och ofärdigt. Obegripligt för många, nästan även så för mig.

måndag 14 maj 2012

Ölhelg i Köpenhamn del 3; Morgon och Copenhagen Beer Celebration

Utvilade och pigga vaknar vi tidigt dagen efter utan att känna några speciella värkar från dagen före. Nåja, jag var iallafall pigg och glad, Balder fick lite mindre sömn än vad han räknat med då jag har en tendens att snarka lite när jag har druckit.. Men han var glad ändå! Vi skedade en stund i vår mysiga dubbelsäng och efterblafade på Untappd i en timmes tid innan Gripen äntrade rummet. Gripen sover sällan bra när han inte sover hemma så han såg lite vingabröden ut, och han verkade även vara den som mådde lite sämre av oss tre trots att han drack minst öl och mest vatten.

Nåväl, vi steg upp rätt tidigt, duschade, gjorde oss fina och satt på hotellrummet för lite bullshittande fram och tillbaka. Vid 09-tiden någon gång begav jag och Gripen oss ut på stan för att handla lite frukostbullar och byta ett par öl med en amerikanare som Gripen haft kontakt med sen en tid tillbaka. 

Det var full rulle ute på stan naturligtvis, man tänker ju inte riktigt på att det egentligen var en vanlig fredag. Vi gick där i ett ändå ganska kyligt Köpenhamn och svettades som små grisar, något som ni alla kanske känner igen dagen efter, tills vi kom fram till mötesplatsen.


Hälsa fint, snacka lite om gårdagen och byta ölen, sen begav vi oss hem mot hotellet igen. Jag såg på Gripen att han började se mer och mer sliten ut. Bytet drog ut lite på tiden så vi fick hoppa över frukostbullarna och checka ut mer eller mindre direkt när vi kom tillbaka till hotellet, vi skulle ju åka hem efter CBC nämligen istället för att stanna en natt till.

Vi checkade ut och ställde oss utanför för att vänta in Röstlund och Henning från Ölrådet, samt deras polare Daniel som hade varit nere på Kihoskh och handlat med sig lite proviant hem. Efter det gick vi upp till huvudbangården för att låsa in våra grejer i deras 24-timmarsskåp som är jävligt bra, ett tips för alla er som är i Köpenhamn och handlar öl men inte vet vart ni ska lägga ölen innan ni åker hem. 50 DKK för ett dygn är kanon, även om man bara är där över dagen. Skåpen är säkra och där är personal som kollar hela tiden det är öppet.

Vi klämde i oss varsin burgare och sen började Gripen bli riktigt risig, så han tog det väldigt jobbiga beslutet att dra hemåt istället. Väldigt trist för oss allihop då vi väldigt gärna hade velat ha med honom, och han hade naturligtvis gärna varit med eftersom vi sett fram emot detta i flera månader.. Men mår man dåligt så mår man dåligt, finns ingen anledning att dra ut på det då utan det är bättre att dra hemåt.

Lite sorgsna begav vi oss sedan ner till tåget som skulle ta oss ner till en buss som i sin tur skulle ta oss ut till Spartahallen där Copenhagen Beer Celebration höll hus.

Det första vi möttes av var ett stort släp med massvis med tappkranar, en grupp väldigt glada människor och en stor banner där det stod De Struise Brouwers. Redan nu kunde man ana att detta skulle bli en bra kväll. Vi gick och lämnade in våra biljetter, fick våra orangea armband och våra glas. Gripen hade varit en hjälte ett par dagar tidigare och förköpt biljetter på Mikkeller Bar, så vi behövde inte bry oss om det direkt.


Väl inne på mässan så visste vi knappt vart vi skulle börja. Som sagt så befann vi oss i en idrottshall så det var kanske inte den vanliga mässhallen, men jag tyckte framförallt att det var väldigt skönt att det var så högt till tak. Det var inte så våldsamt mycket folk när vi kom heller så det var ju inga problem med det. Luftigt och inte så varmt. Om jag ska klaga på något så var det en sak som var jävligt störig. Det fanns ingen garderob. Man fick alltså asa runt på sin jacka och vad man nu hade med sig hela kvällen istället, riktigt drygt.

Toaletterna var väl sådär, men som kille har man ju en fördel att kunna stå upp och de portabla pissoarerna fungerade hur bra som helst för mig. Tjejerna hade det antagligen inte lika roligt i sina bajamajor, men ja.. Jag är ju ingen tjej så det är ju inte mitt problem, haha!

Redan nu hade vi fått ett bättre första intryck än av Sour & Bitter. Så, nu när vi är på en  av årets mest hypade ölmässor, vad börjar vi med? En cocktail förstås. Nere i ett av hörnen av lokalen fanns det en liten monter med en amerikansk tjej som blandade cocktails som skulle smaka öl. Geuze, russian imperial stout, Mikkeller 1000 IBU och en Stillwater öl som jag inte minns just nu vilket det var. 

Flera andra jag pratade med under kvällen var väldigt skeptiska, men jag tyckte att det var hur häftigt som helst. Under kvällen provade jag Geuze, 1000 IBU och imperial stouten och dom var faktiskt rätt så snarlika originalen. Speciellt imperial stouten var lik, påminde om vad jag tror en väldigt gammal och lagrad imperial stout kan likna, vinös och något spritig. Hur som helst en riktigt rolig grej tycker jag.


Efter detta så strosade vi runt och provade öl till höger och vänster, och ungefär nu så tror jag att även Ölhunden dök upp. Lite skitsnack och sen gick på ölen igen. Bland de första ölen jag provade som också var en av de bästa var Three Floyds Arctic Panzer Wolf. En oerhört fantastisk och balanserad dubbel IPA. Även deras schwartzbier Das Kleine Schwartz Einhorn var riktigt bra.


Jag kommer inte sitta och här och rada upp all öl vi drack för det blev en hel del, men några av höjdpunkterna kommer nämnas. Bland annat så gav vi oss på en av mässans absolut bästa öl, Westbrook Mexican Coffee Cake. Många vi pratade med var överens om detta, grymt bra öl med fin sötma och kaffe all over. Måste kolla om man kan få tag på ett par flaskor av den.

Något av det roligaste med såna här mässor, utöver ölen, är att träffa alla man träffar så sällan, samt att lära känna så mycket mer folk. Den amerikanska killen vi bytte öl med tidigare på dagen var där med två av sina vänner, och när vi letade efter sittplatser såg vi dom och slog oss ned där. Väldigt öppna och trevliga människor som var lätta att prata med, så där stannade vi rätt länge och pratade om allt möjligt. Fick även några tips som kan vara användbara nu när jag åker till San Francisco om en månads tid!

Som sagt så satt vi där en rätt bra stund och drack öl med dom innan det började kurra i magen. Nu var väl klockan runt 16 och vi skulle ha vår middag 19.00, så det kändes som att vi ville ha något i ölmagarna innan dess. Det man kunde köpa var korv. Och korven i sig var definitivt inget speciellt utan en helt vanlig varmkorv, men tillbehören gjorde den lite roligare. Fyra varianter fanns med olika tillbehör, alla inkluderade öl på något sätt. Ölsenap, ölketchup, ölpicklade grönsaker, och så vidare. Jag provade två av varianterna och tyckte att båda var riktigt goda även om man kunde ha valt att ha någon roligare korv till.

Aja, korven fyllde sitt syfte som bukfylla och vi fortsatte med ölen. To Öl OV-RAL IIPA var mässans nästa höjdpunkt. En dubbel IPA med saisonjäst. Det var en av de bästa dubbel IPAs jag druckit, tillochmed amerikanerna var riktigt imponerade! Det känns lite som att jag hoppar över rätt mycket bra öl vi drack under kvällen, för det var verkligen en hel del riktigt jävla bra öl vi drack under kvällen, men detta inlägget blir nog långt redan som det är.

Därför tänkte jag att jag kapar här och låter er läsa klart resten imorgon. Deal?

söndag 13 maj 2012

Ölhelg i Köpenhamn del 2; Sour & Bitter

Efter nästan 6 timmars uppvärmning begav vi oss äntligen mot helgens första mässa, och vi förväntade inte oss något mindre än en tillställning av episka proportioner. Blev det så då? Infriades förväntningarna? Levde Drikkerigets nya supermässa upp till hypen? Var det den fetaste mässan nånsin?

Det första som hände var att vi hamnade på fel buss. Eller ja, fel buss var det inte, det var rätt buss men den gick på fel håll. Så 40 minuter till ena änden av Köpenhamn, vänta där 20 minuter och sen nästan en timme ut till andra änden. Men men, skit händer och vi kom fram i rätt lagom tid ändå kände vi.

Lokalen mässan hölls i var en stor lagerlokal mitt i ett industriområde, vi hade aldrig kunnat gissa att det skulle finnas några av världens bästa öl där inne. Regnet duggade så vi halvjoggade bort till ingången där vi stod i en liten kö in för att kunna hänga in jackan och få ett glas. Väl inne så såg det inte riktigt ut som någon av oss hade tänkt sig det.




Stora vita kala väggar, ölen serverades av bryggarna och annat branschfolk på uppfällbara bord och sittplatser var det ont om. Jag vet inte exakt hur många som var där, men det fanns kanske sittplatser vid borden för 50 personer och vi var betydligt fler i lokalen. Resten av oss fick stå, sitta på pallar eller i saccosäckar. Vi gick iallafall in och mötte upp Thorsten och två av hans vänner som var hjältar och hade fixat ett par pallar till oss så vi kunde sitta där med dom.

Vi gick och kollade in ölutbudet. Ja, där fanns ju iallafall inget att klaga på. Fullsmockat med enormt spännande öl, smakprov från Bruery, Lost Abbey och Pizza Port, hela flaskor av 3 Fonteinen. Och jävlar ja.. Vad bra öl vi drack.



Vi började ta vars en öl av Bruery, jag tog Sour in the Rye som var riktigt jävla bra, grymt fin syra och stall i den. Balder tog sig ett glas av Salt of the Earth som var en av de mest udda öl jag någonsin druckit! Riktigt, riktigt salt öl, rätt knepigt att dricka ett helt glas av själv så han gick runt och försökte bjuda bort det istället. Gripen gick rakt fram och köpte sig ett glas av Lost Abbeys smått legendariska Isabelle Proximus som levde upp till alla våra förväntningar. Galet bra amerikansk suröl. Synd att man antagligen aldrig kommer få dricka den igen.

Efter en stund så satt vi där på våra pallar och hade det gött med våra smakprov, samtidigt som vi tänkte att vi kan ju lika bra börja köpa in flaskorna och dela. Sex personer på en storflaska är rätt lagom, så det gjorde vi. Hela Armand'4-serien provades igenom, Armand & Tomme blenden, Millenium Geuze och även Golden Blend. Man blir lite skrynklig i munnen efter så mycket suröl, men herregud. Herregud vilka öl. Samtliga världsklass, och några ännu bättre. Millenium Geuze var helt enkelt sjukt bra, en av de absolut bästa för kvällen. Jag vet inte ens hur mer jag ska beskriva den. Fantastiskt bra öl. Den fyraåriga lambicen ska vi inte ens prata om.






Det var kul att prova hela Armand'4-serien efter varann, jag har Lente och Zomer hemma så nu vet jag vad jag har att vänta mig. Personligen tycker jag nog att Lente var bäst, så det var ju tur att jag har en sån iallafall! Oerhört frisk och len, gröna äpplen, stall och allt annat sånt du vill ha i din uppfriskande vårlambic. Den som stack ut mest var Winter som var riktigt grov i sammanhanget. Grov syra som hängde kvar länge, och den kändes även lite tyngre än de övriga.

Någonstans i mitten av detta spektakel så dämpas ljuset och man får en brun papperspåse tilldelat sig. I påsen fanns en servett, en muffin, en påse vitt pulver som tydligen var malda tallbarr och florsocker som jag förstod det, och något till tror jag. Maten serverades i mörkret, inte på tallrikar utan man skulle äta med händerna. Det funkar ju. Kanske. Inte. Speciellt inte om du sitter på en jävla pall utan ett bord. Och definitivt inte när man serverar superkladdiga och stekheta revben. Nog för att revbenen var hur goda som helst, men tyvärr vägde det inte upp hela middagen för mig.



Under "middagen" så gick det runt personal med revben på brickor och serverade lite sporadiskt, annars fick man glida runt till olika matstationer där det serverades gemsallad med en sås som påminde om kebabsås, ost med valnötschutney och sockervadd bland annat. Vid varje station fanns en lapp med förslag på vad man skulle dricka till sin mat, bitter eller surt helt enkelt.

Efter lite förvirrat kladdigt ätande i mörkret tändes ljuset och jag tog fram en saccosäck och satte mig i den istället och försökte ha pallen som bord. Det funkade. I en halvtimme. Sen pallade inte ryggen mer. Dock så var det ett helt berg av saccosäckar i mitten av lokalen så efter ett tag placerade jag och Balder våra manliga rövar mitt på den högen, då blev det mer behagligt. Att man sen ser ut som en uppochnervänd sköldpadda när man ska ta sig upp därifrån är väl en annan sak! Någon gång här anslöt även galningarna från Manker Beer och matade Balder med revben och suröl, det såg ut som en väldigt sjuk version av det romerska rikets toppskikt ungefär.


Vi fortsatte hälla i oss obskyr, svårtillgänglig och alldeles underbar öl en stund till. Provade några till av Bruery, bland annat Oude Tart, Mother Funker, Loakal Red och Trois Poules Francais. Samtliga hur bra som helst, jag som redan innan var frälst i Bruery blev bara ännu mer såld. Ett av de absolut bästa bryggerierna just nu i min mening.. Galet spänd på Cuir som jag fick med mig hem. Det blev även ett glas av Jolly Pumpkin Bambic som jag tyckte var riktigt bra, men inte riktigt lika bra som resten!

21.00 släpptes flaskorna man fick köpa med sig hem och kön blev väldigt stor väldigt snabbt ut till bilarna utanför där ölen såldes. Den omåttligt populära och hypade Framboos var det maxköp på 3 flaskor av, men många sålde och gav sina biljetter till andra. Sen fick vi även höra att man släppte flaskorna utan maxköp när mässan var slut, samt sålde lite annan öl som egentligen inte skulle säljas, så vissa verkar ha åkt därifrån med 5-6 lådor a la 6 flaskor styck och annat gott.



Det gjorde inte vi däremot, för vi begav oss in mot stan strax efter 22-tiden istället. Vi kände att vi nog var klara där och om pengarna skulle räcka för ytterligare en dag till så var det bättre att åka ner och ta en öl på Fermentoren istället. Fermentoren undrar ni, varför gick vi inte till Mikkeller Bar? För att man inte kunde gå dit. Det var så mycket folk att man knappt kunde komma in. På Fermentoren var det mer behagligt dock, gott om folk både inne och utanför, självrunnen rauchbier och annat gött som t.ex. Cantillon Iris och Pannepot på fat.


Här blev vi kvar en timme ungefär sen gick vi genom ett regnigt Köpenhamn en sväng till Kihoskh och sen tillbaka upp till hotellet med en påse chips och en Mikkeller Tiger Baby, in till min och Balders stora fina dubbelsäng med svarta sidenlakan och spegelvägg. Gripen sov i skrubben bredvid. 

Jag tyckte att mässan var knepig och svår att bedöma. Ölen var av absolut toppklass och dryckesupplevelsen i sig var något av det häftigaste jag varit med om, frågan är när man kommer få uppleva något liknande igen. Maten smakade bra, men hela systemet kring maten är i min mening helt efterblivet. 

Sitta i en saccosäck eller på en pall och äta revben, sallad och fan vet allt utan att ens ha det på en tallrik? Nej, det är inget för mig. Jag ser gärna en upprepning av denna festivalen för ölen och folkets skull för vi hade väldigt kul i övrigt, men det måste verkligen vara bättre planerat nästa gång. Dagen efter blev det Copenhagen Beer Celebration, men mer om det imorgon!