torsdag 28 februari 2013

Tre öl som släpps imorgon

Igår fick jag ett paket levererat till mig med tre öl från Galatea som släpps imorgon i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. En pale ale och två IPAs innehöll det och passade perfekt då jag kände mig jävligt sugen på lite humle. 

Galatea som alltid varit väldigt stabila och tagit in ganska traditionell öl jobbar just nu för fullt att expandera och ta in massvis av nya bryggerier. Sedan tidigare känner vi till alla dom nya, grymma britterna dom introducerat oss för som Summer Wine, Moor, Redchurch och Thornbridge till exempel. Nu har det dessutom även börjat trilla in lite amerikanska bryggerier också så som Lagunitas och Ballast Point (om vi lyckas få hit färsk Sculpin så behöver vi knappt någon annan IPA i det här landet). 

Oh well, ölen som fanns i paketet igår var Lagunitas New Dogtown Pale Ale, Thorbridge Jaipur och Epic Armageddon IPA. En amerikanare, en britt och en nya zeeländare, med andra ord. Här följer några snabba utlåtanden kring alla tre..


Lagunitas New Dogtown: Gyllene öl med vit fluffig skumkrona. Doften är fruktig och mild. Tallskog, kåda, lite parfymerat. Enkla smaker och balanserad beska, smaken följer doften ganska exakt. Inget revolutionerande men likväl en bra öl.

Thorbridge Jaipur: Gyllene öl med stort skum som hänger kvar länge. Mycket fruktig doft med honungsmelon, pomelo, mango, gräs och spannmål. Smaken är snäll men väldigt bra balanserad. Gräs, mango, apelsinskal. Lättdrucken och smakrik. Riktigt god, min favorit av dessa tre.

Epic Armageddon: Bärnstensfärgat öl med en porös vit skumkrona. Doftar massvis av aprikos och persika, men även karamell, banan och nässlor (?). Smaken är grov, besk och ganska spretig. Banan, persika, mango och en massa annan exotisk frukt. Nästan lite rivig munkänsla. Också denna riktigt schysst, speciellt så här färsk!

Sammanfattat tre bra öl som släpps imorgon och kommer finnas med oss ett halvår framöver. Jag tror att alla tre kommer fungera kanon till våren och sommaren, både till den grillade maten, på festen eller bara som törstsläckare i solen på balkongen. Min favorit är som sagt Jaipur, men alla tre kommer att få följa med i korgen då och då.

tisdag 26 februari 2013

Currywurst

I början av April så ska jag och min blivande fru köra ner till Tyskland och handla hem lite öl och vin till det stundande bröllopet, men för att göra lite mer av det så tänkte vi även passa på och ta en weekend i Hamburg.. Så om någon har några schyssta ställen att rekommendera i Tysklands näst största stad så är ni välkomna att göra det!

Varför pratar jag nu om Hamburg då? Jo, för att när vi besökte Hamburg lite snabbt under vår lilla eurotrip förrförra sommaren så lade jag märke till att det såldes currywurst i alla gatukök, ungefär så som vi har korv med mos här i Sverige eller röd pölse i Danmark. Jag blev sjukt sugen men vi hade precis ätit och var tvungna att köra vidare för att komma hem.. Och nu när jag tänkte tillbaka på när vi var där och att vi ska dit igen, då kände jag att jag får fan ta mig prova göra lite currywurst här hemma någon gång innan vi drar ner igen. Det är ju inget avancerat, liksom.

Vad är då currywurst? Tja, tysk snabbmat kan man väl säga. Det är väl inte den mest klassiska tyska maträtten som schweinhaxe eller schnitzel, men det är en rätt som har serverats i tyska snabbkök sedan slutet av 40-talet, deras gatuköksnationalrätt ungefär. Exakt varifrån i Tyskland den kommer ifrån? Därom tvistar de lärde, men det finns två teorier.. Utan att tråka ut er allt för mycket så kan jag lika bra länka till Wikipediasidan så kan ni läsa det där om ni känner er så nördiga att ni behöver veta currywurstens historia. Jag behövde det iallafall. Är det sånt som kallas allmänbildning, eller tar det bara upp utrymme i hjärnan som kan användas till annat? Vem vet..

Hur som helst så är det Ruhr-varianten med bratwurst jag gör i detta receptet, det är verkligen busenkelt och faktiskt riktigt gott i min mening. Under förutsättningen att man gillar curry förstås. Och korv.


Stek dina korvar, jag använder som sagt bratwurst. I välsorterade butiker finns det riktig currywurst att köpa, men jag hann inte besöka en sådan denna gången. Det ska även gå lika bra med frukostkorv eller random "medium tyskt kryddad" korv, men currywurst eller bratwurst är väl att föredra skulle jag tro. 

Under tiden så fräser du en halv fint hackad gul lök i smör tills den är mjuk och fin. Tillsätt sedan två matskedar curry och en matsked paprikapulver och rör runt. Efter det sprutar du i runt fem deciliter ketchup eller chilisås (sån från exempelvis Heinz, inte sån som är stark och jävlig.. Du förstår nog vad jag menar) och runt två deciliter vatten. Låt sjuda tills det tjocknar lite grann, så att det får ketchupkonsistens ungefär.

När korven är färdig så kan du skära den i bitar och helt enkelt hälla såsen över, avsluta med att pudra curry över alltihop. Detta serveras traditionsenligt med pommes frites, men jag valde att skippa det denna gången och ha lite hembakt bröd till. Det blev jävligt gott. Glöm inte ölen.

söndag 24 februari 2013

Köttbulle-off och några öl

Igår var det dags för den första årliga köttbulletävlingen i Vellinge, något vi hoppas på ska bli en mångårig tradition. Jag, Balder, Grip, Thorsten och Mange samlades hemma hos Mange vid 15-tiden, knäckte en öl och sen var det igång. Sammanlagt blev det i runda slängar 20 öl som provades, vissa mer intressanta än andra.. Så för att slippa tråka ut er med en massa taste notes från varje öl så går jag igenom höjdpunkterna, lågvattenmärkena och naturligtvis köttbullarna. 

Vi kan börja med köttbullarna. Det var något som Mange utmanade mig och Balder på tidigare i vinter, så medan Grip och Thorsten skalade potatis började vi slänga ihop köttbullesmet. Jag körde fullt ut på grönpeppar och leverpastej, Balder safe'ade med lök och öl, och Mange stekte sina alldeles för länge i naga jolokia-chilis. 


Jag trodde att jag hade segern inom räckhåll direkt, men jag råkade tyvärr ta lite mer grönpeppar än vad jag skulle gjort. Däremot så konstaterade vi allihop att om jag hade haft lök i bullarna för att balansera pepparn lite så hade jag antagligen vunnit. Så jävla störigt. Men dom blev faktiskt goda ändå, även om dom inte var bäst.

Manges köttbullar, eller vad vi nu ska kalla dom, gjorde han med persilja och spiskummin som han sen stekte med kycklingbuljong. So far so good, men det var när han lade i två hackade naga-chilis som allt gick åt helvete. Han påstår att jag lurade honom genom att ta med extra stark chili, men det tror jag bara är en undanflykt.. Dom blev i vilket fall som helst mer eller mindre oätbara. Iallafall om man skulle smaka något man drack efteråt.

På så vis blev Balders små, mesiga delikatessköttbullar med lök vinnaren. En värdig vinnare måste jag dock säga, dom var faktiskt riktigt goda, även om man inte smakade ölen han hade hällt i smeten. Till detta hade vi potatismos med massor av muskot, vitlök och smör. Det blev en riktigt tung och fin måltid och vi hamnade alla i en total matkoma den nästföljande timmen.. Men men, jag har iallafall lärt mig att jag nog ska dra ner lite på grönpepparn nästa gång, och Mange har förhoppningsvis lärt sig att han ska dra ner på chilin. Grattis Balder till vinsten!

Och så drack vi ju ett par öl. Kvällens lägsta bottennapp var helt klart Harley Davidson Daytona 1986, fast det var ju knappast någon överraskning. Mange sitter på en hel del riktigt gammal öl som är suverän att lagra.. 


Denna var det inte. Jag vet inte ens om den var god när den gjordes, antagligen inte. Den luktade rent ut sagt bara mögel och spya, men eftersom vi hade som regel att inget fick vaskas så fick jag skölja ner den med lite Bruery Fruet som dödade all annan smak med sina 15,5%. 

Ett annat bottennapp var Ölfabrikken Kamille Saison 2007 som Thorsten hittade på Kihoskh för några veckor sedan. Ölfabrikken är ju smått legendariska med sin Porter som är/var en av dom bästa i sin stil, så vi hade ändå en viss förväntning på den här saisonen.. Tyvärr infriades den inte alls. Kolsyran hade dött ut totalt och gjort ölen helt platt. Det hade varit kul att prova den som färsk och se ifall den verkligen skulle smaka så här, för det var en massa kvalmiga, obalanserade smaker som inte alls gick ihop.. Så om ni skulle se den någonstans så behöver ni inte göra er besväret att köpa den om ni frågar mig.

Men nu tar vi höjdpunkterna! Första riktiga stjärnan var kanske kvällens bästa. Både jag och Balder har nyligen bytt öl (jag presenterade mina häromdagen som ni kanske minns), och vi fick båda vars en Bells Hopslam med ungefär en månad på nacken.


Det var första gången jag provade en så färsk Hopslam, och herregud vilken öl! Riktigt grova toner av exotisk frukt samtidigt som det fanns en ganska rejäl sötma av honungen, allt i en helt fantastisk balans! Jag skulle nog inte gå så långt att ranka den högre än Pliny the Elder, men den var verkligen sanslöst bra. Inte den absolut bästa, men absolut en av dom bästa i sin stil.

Höjdpunkt nummer två var Cascade Sang Royal 2009. Riktigt hög syra samtidigt som den balanserades med en hel del sötma.. Mängder av vinbär, rönnbär och smultron, surt och riktigt gott. Som Mange sa så var doften kanske lite, lite, lite vek, men det gjorde inte mig någonting alls eftersom smaken var en fullpoängare. Grymt bra öl.


Nu lämnar vi USA för en stund och går på ett vildjäst italienskt barley wine som Gripen köpte med sig från Rom i somras, Baladin Xyauyù Riserva Teo Musso 2008. Det här var riktigt jävla häftigt och liknade inget annat jag provat tidigare! 


Jag tänkte direkt marsipan, mandelmassa och såna gammeldags chokladpraliner, men sen kommer vågor av körsbär, sherry och läder efter hand. Flera lager av smaker som sköljer över en gång på gång. Riktigt udda, men också riktigt, riktigt bra.

Det var dom tre som smällde högst på min lista, men jag vill ändå ge hedersomnämnande till Brooklyn Black Ops 2009 med sin fantastiska chokladighet, Nörrebro Saison Lambic Pinot Noir som var något av det bästa jag provat från Nörrebro, Schorschbräu Schorschbock 16% som var skithäftig tycker jag med lakrits och sot i smaken typ, och även så klart vertikalen på Courage Russian Imperial Stout 1974 - 2012. Det coolaste med den vertikalen var att den gamla ölen hade verkligen alla smakerna intakta och dom smakade förvånansvärt lika, bortsett från att den gamla inte hade någon kolsyra alls.

Allt som allt en lång och i vanlig ordning jävligt bra dag! Tack Mange som styrde upp detta, och tack till dom andra pågarna för sällskap och öl. Nu är det väl dags att börja fila på ett riktigt bra köttbullerecept inför nästa år antar jag.. Och så avslutar vi med några bilder till, för det är ju så himla trevligt!



torsdag 21 februari 2013

Som en skänk från ovan..

..trillade det igår in en avi i brevinkastet där det stod att jag hade ett paket att hämta ut på posten. Det var det första paketet av fyra som jag väntar på just nu, dessutom det enda som innehåller enbart öl (i dom andra ligger fokusen på mjöden som jag tjatat om ett tag nu), men inte vilka öl som helst!


Jag har länge sagt att jag inte är någon fanatiker av imperial stout över lag, men det finns naturligtvis vissa som står ut och höjer sig över resten. FiftyFifty's Eclipse-serie är en sådan serie. Varje år släpper det lilla bryggeriet i Truckee, CA sin imperial stout Eclipse lagrad på en rad olika fat. Vilka som har släppts hittills finner ni här

Jag har provat två av dom sedan tidigare, Elijah Craig 12 och Elijah Craig 20, vilket också är två av dom jag bytt till mig.. Helt vansinnigt bra, sanslöst lena och fylliga öl. Dom två har snabbt klättrat till toppen av mina favorit-imperial stouts ihop med Midnight Sun Berserker, så jag bytte helt enkelt till mig dom två plus Brewmasters Grand Cru som han jag bytte med också hade hemma.. Det här är öl jag sannerligen ser fram emot att dricka. Jag funderar på att kanske byta till mig ännu fler varianter, det finns ju nästan 30 stycken så det vore väl ett projekt att samla ihop?

Och så fick jag även två extras, en Lost Abbey The Angels Share 2009 och en dryga månaden gamla Bells Hopslam. Angels Share har ju varit lite sviktande med kvalitén och är (ö)känd för att vara infekterad så vi får hoppas att denna inte är det.. Det får tiden utvisa helt enkelt. 

Hopslam däremot har enbart goda vitsord kring sig, jag har provat en nästan 9 månader gammal flaska en gång och då var den inte i sitt esse, men färsk ska den enligt många vara en av dom bästa DIPAs i världen, vissa hävdar tillochmed att den är bättre än Pliny the Elder. Då jag ser Pliny som en av dom mest kompletta och kanske den perfekta DIPAn så ska det bli sjukt intressant att äntligen få prova Hopslam färsk. Nu ska jag fundera ut bra tillfällen att dricka Eclipse.. På bröllopet kanske? Ja, en av dom åker nog då iallafall.

tisdag 19 februari 2013

Två Poppelmän

Häromveckan gjorde jag en beställning på några lokala öl från runt om i landet. Två av dom som landade på mitt Systembolag idag var dom två jag beställde från det nystartade göteborgska bryggeriet Poppelmans! 

Poppelmans Bryggeri öppnade portarna under sent 2012 och släppte för någon månad sedan deras första öl, en brown ale som heter just Brown Ale. I samband med den släppte dom även Vintervärmare 2012 som är, precis som namnet antyder, en värmande öl under vintern, samt nu alldeles nyligen en IPA som heter Nya Världens IPA. I beställningssortimentet just nu så finns både brown alen och IPAn, men Vintervärmaren är slut. Det är lite trist att den har tagit slut då den har fått ett riktigt, riktigt bra mottagande bland svenska ölentusiaster, men man kan väl inte få allt här i livet. Nåväl, jag är fullt nöjd med dom två jag har!

Om du vill läsa mer om Poppelmans och deras verksamhet så finns deras hemsida här, och nu ger jag mig på ölen! Vi börjar med Brown Ale (Vinterutgåva), bäst före Maj 2013.. Ett halvår på datummärkningen eller ett år, någon som vet?



Först och främst så är det jävligt schyssta flaskor. Både formen på flaskan och etiketten är riktigt snygga, även en hel del skrivet på etiketten man kan ha nytta av. Trevligt! Ölen i sig är mörkt brunröd med ett vackert rött skimmer och en stor, vit, porös skumkrona som hänger kvar ganska länge.

I doften har vi rostad malt, bitter mörk choklad, soja och lite örter. Bra och fyllig doft för att bara ligga på 4,8%. 

Även smaken domineras av rostad malt och mörk choklad, men även nötter och kallt kaffe tas in. Det är bittert och sött med en skön och ganska fyllig munkänsla. Bitterheten sitter kvar ett tag efter man tagit en klunk och den är skönt drickvänlig trots sin stora smak. Den är inte alltför olik Moor Amoor faktiskt, och jag gillar det!

Vi drar vidare till IPAn.


Ölen är gyllene med en stor, vit skumkrona. Väldigt snyggt!

Doften bjuder på en rejäl bukett blommor, grapefrukt, litchie, apelsinskal och skog. Bäst före December 2013, så jag antar att bäst före-datumet är ett år då? Relativt färsk då får man ju säga, eller väldigt färsk "i svenska mått mätt".

Stor beska med fina inslag av grape, apelsin, honungsmelon, pomelo och andra tropiska citrufrukter. Passionsfrukt och maskrosor svänger förbi, en väldigt somrig öl med andra ord! Det finns även en förnimmelse av maltsötma, men jag tycker inte att det är så värst mycket utan fokus ligger mest på humlen. Den kanske hade behövt en lite större maltbas för att nå ända fram, men jag är definitivt fullt nöjd! Inget revolutionerande, men en riktigt schysst IPA helt enkelt. 

Båda ölen från Poppelmans gjorde ett väldigt bra intryck på mig idag, och dom placerade sig genast högt upp på listan över svenska bryggerier att hålla koll på. Beställ du också och prova, det är varken dyrt eller svårt!

söndag 17 februari 2013

Kuhnhenn Fourth Dementia Old Ale

Planen ikväll var att skriva om dom timmarna jag spenderade på Malmö Brygghus igår, men när jag såg att Anders redan gjort en väldigt målande och bra beskrivning av den riktigt grymma dubbel IPAn Hop Man så tänker jag att ni lika bra kan läsa det där! Utöver den blev det några smakprov på kommande brygder som känns riktigt, riktigt lovande. Men men, för att ni ändå ska ha något att läsa här så kör jag istället en recension på en öl jag drack tidigare i veckan!

Kuhnhenn är ett jävligt spännande litet bryggeri som ligger i Warren, Michigan. Utöver ölen gör dom både vin, root beer och mjöd, och anses av många vara ett av dom mest experimentella och stabila bryggerierna i USA.. Framförallt mjöden är extremt högt ansedda (det är några av deras mjöd jag ser allra mest fram emot i den kommande mjöd-orgien jag planerar), men också flera av deras öl toppar listor till höger och vänster. Deras Raspberry Eisbock är exempelvis #27 på Ratebeers topp 50. Hur många öl dom har gjort orkar jag inte räkna till, men det är en hel del och jag hade mer än gärna provat varenda ett.

Tyvärr ser vi inte detta bryggeriet särskilt ofta här i Europa då det är ganska litet och jag tror inte ens att dom distribuerar så mycket utanför Michigan egentligen. Dock landar det ibland (väldigt sällan) någon eller några av deras ordinarie öl här i närheten, och det är en av dom jag ska ge mig på i den här recensionen! 

Ölen i fråga är en old ale som heter Fourth Dementia och ligger på 13,5%. Denna flaskan köpte Gripen åt mig på Ölbutikken i våras där dom nu är slut sedan länge, men jag vet att Dark Heathen Triple Bock finns på Bierkompass (jag och Gripen delade på en flaska av den i höstas, helt makalöst bra), så om ni planerar att beställa öl därifrån så småningom rekommenderar jag att ni är kvicka och gör det innan dom tar slut.

Och som en skänk från ovan så kommer Kuhnhenn dessutom att vara på Copenhagen Beer Celebration i Maj.. Så om ni undrar var jag är då, kolla vid deras monter. Nåväl, till ölen!


Ölen är djupt mahognyfärgad helt utan skum med ett djupt brunrött skimmer när man håller upp glaset mot ljuset.

Doften är tungt maltig och söt med toner av bourbon, portvin, mörka bär, karamellmalt, dadlar och läder. Det doftar med andra ord helt fantastiskt och man känner direkt att det inte är en öl man stressar i sig.

Munkänslan är len och kolsyran väldigt låg. När ölen fortfarande är sval är den eldig, lite skarp och ganska besk med smörkarameller, övermogen röd grapefrukt och väldigt mörkt choklad. När värmen den kommer upp i rumstemperatur kommer den mörka frukten in. Plommon, torkade fikon och aprikoser, russin, dadlar. Sötman tar över mer och mer men det finns fortfarande en del beska kvar. Bourbonliknande smaker bildas så som vanilj och arrak, även lite fruktighet med övermogna bär, kanel och marsipan. Väldigt komplext. Eldig finish som sitter kvar rätt länge.

Summa summarum en helt fantastisk öl som jag önskar att jag hade fler av. Den lagring den fått har nog bara gjort den gott dessutom, och jag tror lätt att den hade pallat ett par år till. Kuhnhenn är verkligen ett enastående bryggeri när det gäller experimentell och extrem öl. Jag börjar bli helt vansinnigt taggad på dom mjöd som inom en snar framtid landar i brevlådan.. 

Man kan inte låta bli att fnissa när man ser denna loggan och kommer på att den även finns på Sofiero-burkarna.

torsdag 14 februari 2013

Malmö Brygghus kopplar på sprillans ny DIPA imorgon

Om du är i Malmö imorgon så ska du definitivt bege dig en sväng förbi Malmö Brygghus där det kommer kopplas på en sprillans ny purfärsk DIPA. Jag pratade med bryggmästare Thomas häromdagen och då berättade han att det kommer vara en "klassisk västkust med en touch av Colorado"-DIPA humlad med Simcoe, Columbus, Centennial, Cascade och Amarillo. Låter som den perfekta humlefixen i vintermörkret. Själv har jag ingen möjlighet att besöka brygghuset under fredagen, däremot kommer jag göra ett besök under lördagen.. Kanske ses vi då?

måndag 11 februari 2013

Ommegang Abbey Ale 2009

Här kommer en liten recension på ölen jag hade i mitt artisanbröd häromdagen. Duvel-ägda Ommegang är ett högt aktat amerikanskt bryggeri som specialiserar sig på att göra öl av belgisk stil. Dom har i sitt standardsortiment flera riktigt stabila öl så som deras saison Hennepin, quadrupel/kriek Three Philosophers och dubbeln Abbey Ale. 

Jag har tidigare provat ett gäng av deras öl och gillar dom starkt. Sen har dom även gjort ett gäng suröl så jag ännu inte fått chansen att prova, men letar frenetiskt efter. Men nu är det tidigare nämnade Abbey Ale som jag ger mig på i detta inlägget, och eftersom jag druckit den tidigare så vet jag redan innan att det här är riktigt gott.. 

Abbey Ale är Ommegangs högst rejtade öl på ratebeer.com och det är alltså en belgisk dubbel på 8,5% vi talar om. På hemsidan kan vi läsa följande;
"Ale with spices: liquorice root, star anise, sweet orange peel, coriander, cumin. Rich, fruity and burgandian brew. Abbey ale was made to celebrate the many layers of life."


Ölen är mörkt, mörkt kolafärgad med ett djupt rosenrött skimmer när man håller upp glaset mot ljuset. Ljust beige skum med medelstora bubblor lägger sig ganska snabbt och lämnar en vit rand längst kanten.

Doften domineras av smörkola, torkade fikon, plommon och dadlar, fuji äpplen och honung. 

Även smaken domineras av smörkola och torkad frukt, men även röda övermogna äpplen, farinsocker, kanel, kardemumma och kakao. Munkänslan är stickande och samtidigt smekande, och sen lämnas man med starkt kaffe och mjölkchoklad i eftersmaken. Jag har provat ganska många amerikanska tolkningar på belgiska öl (jag snöade in ganska rejält på det ett tag), men detta är en av dom absolut bästa. Helt fantastisk öl. 

En liten fågel viskade dessutom i mitt öra att det kan finnas fler av denna årgången kvar hos Galatea, dom finns i beställningssortimentet i kolli om tolv flaskor.. Skynda, fynda!

fredag 8 februari 2013

En bortglömd tysk och en sur belgare på Akkurat

Under förra helgen var jag och Balder i Stockholm för ett stort och pampigt födelsedagskalas hos MankerBeer, om ni följer facebooksidan så kan ni knappast ha missat det. Fredagen utspelade sig hemma hos M2 med öl, gott sällskap och senare på kvällen ett urspårat ölspel. Lördagen startade vi med ett par öl och en burgare på Bishops Arms Linnégatan, och under den sena eftermiddagen skulle vi möta upp Stefan på Galatea för att ta ett par öl med honom innan vi stack vidare till festen. Men någonstans där emellan hann vi naturligtvis med ett snabbt besök på Akkurat.

Prio nummer ett för mig var att prova Akkurats samarbetsbrygd med tyska Gänstaller. ROCKS heter den och är en steinbier på 5,6%. Vad är det då en steinbier för något, undrar ni? Jag kan skriva det själv, men min gode vän Gyllenbock har skrivit det så fint på sin blogg så jag väljer att citera honom; 

"En gammal tysk ölstil. Som det står i nyhetsbrevet från Akkurat är steinbier ett mycket gammalt sätt att tillverka öl från tiden innan man kunde hetta upp mäskkar och kokpanna över en direkt värmekälla (bryggkärlen var gjorda av trä). Istället hettade man upp stenar i eld eller glöd för att sedan sänka ned i vörten och på så sätt öka värmen under mäskning och kok. Ölet tar förstås smak av stenarna.

 Till ölet i fråga har det använts gamla stenar från det stängda bryggeriet Drei Konen, de hettades upp i ugn till ungefär 350 grader Celcius, sedan lades stenarna ner i kylskepp för att ge vörten smak. Ölet har fyra sorters malt med betoning på Pilsner. Som bitterhumle Hersbrucker, Hallerdauer Select som arom. Det mesta av ölet färg och rökighet kom från stenarna."


Vad tyckte jag om det här då? Tja, jag är ju ett stort fan av tysk och rökig öl sedan tidigare så detta var verkligen en jackpot. Rökigheten fanns där men var inte överdriven utan mer ett komplement till maltsötman. En viss örtighet finns och går riktigt snyggt ihop med den tyska humlen. Rena och grymt balanserade smaker med en len och fyllig munkänsla. Lättdrucket och smakrikt. Jag vet inte om den kommer göras igen eller om det var en one off, men den finns nog kvar ett tag på Akkurat för er som är i närheten.

Samtidigt som jag stod och njöt av min steinbier dök Balder och vår gode vän Thorsten djupt ner i cuvéelistan för att se om vi kunde hitta något surt och gott att ta in innan vi skulle dra vidare. Först föll valet på en Cantillon som tydligen var slut, så istället tog vi in en flaska Hanssens Oude Geuze 2001. Det var ett bra val.

När det kommer till lambic och belgisk suröl överhuvudtaget så är det lätt att alltid välja Cantillon och 3 Fonteinen för att dom helt enkelt är kändast och i de flesta fall även bäst. Dock finns det mindre bryggerier och blanderier som lätt faller lite mellan stolarna, och dom två bästa av dom mindre är i min mening De Cam och just Hanssens vars geuze vi valde att plocka in denna eftermiddagen. På ratebeer kan vi läsa; 

"As with all Gueuzes, Hanssens is a mixture of several vintages to produce a lambic which is refreshingly fruity. This is the result of blending different lambics of different ages. The second fermentation takes place inside the bottles and therefore they are stored for minimum six months in constant temperature kept cellars."


Det här var en riktigt, riktigt bra geuze. Rejält sur med massor av omogna äpplen, citron, lingon, björnbär och blött trä. Inte så komplext som många andra lambics kan vara utan istället jävligt bra i all sin "enkelhet". Fyllig, sur och fantastiskt god. Hade mer än gärna haft ett gäng här hemma och lagrat själv, och vi var alla tre helt överens om att detta verkligen är ett underskattat bryggeri.

Nu började klockan springa iväg och så fick även jag och Balder göra. Nästa gång jag är på Akkurat så ska jag se  om dom har kvar Hanssens Mead the Geuze som är en blend mellan 70% geuze och 30% av mjöd från Lurgashall. Jag har dock ingen aning om när nästa gång blir, så om ni skulle se att den finns.. Drick inte upp den är ni snälla. Vi kan dela när jag kommer upp.

torsdag 7 februari 2013

Artisanbröd: Dill, kardemumma och Ommegang Abbey Ale

Det är inte ofta jag bakar. Det är snarare extremt sällan jag bakar. Mest för att jag är ganska dålig på det. Dock så finns det ju saker man kan baka som inte är efterrätter, som bröd till exempel! Så nu är det dags för mig att utforska bageribranschen, och det kan sluta hur som helst. 


Jag hade kunnat börja med att baka scones eller ett vanligt vitt bröd, men varför inte gå all in när man väl sätter igång? Det tycker jag låter allra roligast. Jag följer nämligen en tjej på Instagram som bland annat brukar lägga upp bilder på olika sorters artisanbröd hon bakat (eller "hand crafted bread" som man tydligen ska kalla det när det inte är massproducerat.. Nördar finns inom alla områden), däribland bröd med granatäpplekärnor, äppelrökt bacon och ett rågbröd med dill som jag tagit inspiration ifrån till detta brödet jag gjorde häromdagen.

När jag letade recept på rågbröd så är många recept sådana som ska jäsa över natten eller i flera timmar, och det pallar jag inte vänta på när jag är helt stissig på att prova något nytt. Men efter en stund hittade jag ett som man inte behöver göra det på, och som dessutom verkade ganska enkelt. Sen måste jag ju även ha i lite öl..


Sätt ugnen på 150 grader. För en limpa bröd tar du 5 deciliter fullkornsvetemjöl, 4,5 deciliter rågmjöl, 0,5 tesked kardemumma, 1 tesked salt och 1 tesked bikarbonat. Blanda runt och tillsätt sedan 1 deciliter mörk sirap, 5 deciliter filmjölk, 50 gr dill (finns att köpa färdighackat i förpackningar i frysdiskarna) och några skvättar söt öl, jag använde Ommegang Abbey Ale. Blanda runt detta väldigt väl och lägg sedan ner i en smörad brödform, strö över pumpakärnor och solrosfrön, sen in i ugnen i 2 timmar


När det är färdigt tar du ut limpan och låter den svalna lite grann, sen käkar du utav bara helvete med smör och bara njuter. Riktigt gott blev det och riktigt enkelt var det att göra, jag ska definitivt prova mig på att göra fler sorters bröd i fortsättningen.

onsdag 6 februari 2013

Besök på Den Tatoverede Enke och Bishops Köpenhamn

Köpenhamn kryllar av små pubar som var och en ofta är värda ett besök. När folk frågar mig vad dom ska besöka så brukar Mikkeller Bar, Fermentoren och Örsted Ölbar vara självskrivna och det är även ställen som dom antagligen hört talas om redan innan mina tips. Dock finns det fler ställen man dra och dricka öl på, och i torsdags förra veckan tog jag med mig min bättre hälft för en heldag i den danska huvudstaden. Det var ju nästan två månader sedan sist.

Vi började dagen med en runda längst Istedgade för inhandling av öl på Ölbutikken och Kihoskh, samt lite annat kul. Jag tjatar varje gång om dessa butikerna när jag varit i Köpenhamn så jag behöver nog inte gå in närmare på det. När vi var klara med det så låste vi in påsarna på huvudbangården för att sticka bort och käka lunch på Brewpub och sen strosa runt lite i second hand-butikerna på Studiestræde. 

Efter en stund började det suga i öltarmen och det slog mig att det ska finnas både en Bishops Arms och den belgiskt inriktade puben Den Tatoverede Enke någonlunda i närheten. Vi gick neråt mot Nyhavn och efter en stund såg vi Bishops Arms Köpenhamn på vänster sida. 


Det är en väldigt stor Bishops, men som svensk var där inte såå värst mycket spännande. Både fat- och flaskutbudet var mer eller mindre likadant som på våra svenska Bishops, vilket naturligtvis är grymt i Sverige, men åker man till Danmark vill man ju ha lite andra grejer. Utseendemässigt såg det ut precis som Bishops gör i Sverige, klassisk brittisk pubmiljö. Det är väl inget fel på stället egentligen och jag kan tänka mig att icke-svenskar gillar det, men om man som svensk åker över så ska man inte förvänta sig något i stil med de andra danska superpubarna, dock kan man ju alltid titta in och man är i krokarna. Ett stabilt ställe helt enkelt, men inget nytt.

Vi begav oss vidare ner mot Nyhavn för att leta upp det smått legendariska stället Den Tatoverede Enke. Det är lite knepigt att hitta om man inte varit där förut då det ligger på en innergård, "Baron Boltens Gaard", men ingångar finns på både Gothersgade och Store Kongensgade.. Men väl inne på gården går det inte att missa.


Vi gick ner och satte oss vid puben i källaren. Det är ett mysigt och ganska cleant ställe utan krimskrams. Det finns 16 fatkranar och ett hundratal flaskor med belgisk öl så att hitta något gott att dricka är inget större problem. Det finns även mat, men då vi ätit lunch en stund tidigare så bestämde vi oss för att skippa det. Däremot funderar jag på om man inte skulle ta och käka där nästa gång vi är över.. Ja, det blir det nog.

Jag tog ett glas De Ranke Guldenberg och insöp atmosfären. Vid borden satt en mindre blandning folk, allt från män i den övre medelåldern till karriärskvinnor och pågar i min egen ålder. Vi satt en stund och snackade, sippade på våra öl och mös. Min blivande fru gillar också öl vilket jag är galet nöjd över. Det bästa är att hon dricker en på samma tid som jag dricker två, så jag har gott om tid på mig att prova två, tre öl utan att varken hon eller jag blir stressad. 




Så medan hon satt och sippade på sin Rodenbach så passade jag på att beställa ett glas Troubadour Westkust Imperial Black IPA, och jävlar vilken öl! En belgisk dubbel-IPA, svart som natten! Jag har provat ett par Troubadour-öl tidigare (som bryggs på De Proef för övrigt) och jag tycker att det är ett svinbra bryggeri. Westkust var rejält rostad, rejält humlad och de tunga smakerna var riktigt snyggt balanserade. Om ni ser öl från Troubador så bör ni prova dom.

Efter ytterligare en stund av småsnack så var det dags att bege sig upp mot en snabbis på Mikkeller Bar och sen tåget hemåt. För att summera upplevelsen på dessa två, för mig, nya pubarna så kan jag kort säga att om ni är i närheten av Nyhavn så kan ni mer än gärna besöka båda, men förvänta inte er något speciellt på Bishops. Däremot kan ni förvänta er något speciellt på Den Tatoverede Enke, det är en pub jag definitivt ska återvända till, och som sagt så ska jag försöka övertala tjejen på att även käka där nästa gång.. Vilket nog inte kommer vara så svårt.

måndag 4 februari 2013

Sveriges näst bästa ölblogg?

Häromdagen var sista dagen för omröstningarna av Beer Sweden Forum Awards där Kornmalt & Humlekottar var en av tre finalister under kategorin "Beer journalist/blogger of the year". 

Så nu har nördarna fått säga sitt och jag hade väl aldrig kunnat tro att jag ens skulle vara i topp tre, men det visade sig att jag hamnade ända uppe på en ärorik andraplats! Jag vet, andraplatsen är den första förloraren, men hur ska man kunna tävla med en så överlägsen blogg som MankerBeer? Det går inte! Dock är jag otroligt tacksam och glad över alla röster jag fick, något som verkligen värmer en tjock skånings hjärta.

Så ett enormt tack till alla er som röstade på mig och vill läsa mitt dravel, och ett ännu större grattis till vinnarna i de övriga kategorierna! Hela listan med vinnare finner ni här om ni inte redan läst genom den. Och tack igen! Det här får jag fira med en öl lite senare idag. Och jag har ett par inlägg som ligger och väntar också förresten, det ska bli slut med den här torkan nu.