onsdag 31 oktober 2012

Porchetta

Höst, släktkalas och söndag = långkok. Vanligtvis när det blir långkok i det här hemmet så brukar det vara grytor, chili, pulled pork eller liknande, det är inte ofta jag gör stek. Jag vet egentligen inte varför, men det brukar inte bli så iallafall. Men nu i söndags när det var dags för släktkalas så kunde jag inte hålla mig från att göra en maträtt jag varit sugen på att göra riktigt länge. Fylld fläsksida på italienskt vis, även känt som porchetta.


Man kan väl egentligen ha mer eller mindre vad man vill i en porchetta. Jag har läst en del recept innan jag gjorde min och det fanns varianter med enbart rosmarin och vitlök, medan andra hade i både kycklinglever och salami. Valet är fritt med andra ord. Själv körde jag någonlunda traditionellt med fänkål, rosmarin, salvia, lagerblad och vitlök, och istället för en hel fläsksida så köpte jag en bit fläskkarré som jag skar upp längst med eller hur man ska säga.


Man liksom "rullar ut" den när man skär, ungefär 1½ centimeter tjock ska skivan vara. Det låter rörigare än vad det är, men jag tror att ni förstår vad jag menar. När detta var gjort så finhackade jag fänkål, vitlök, lagerblad och örterna, hällde lite olivolja på köttet och bredde ut grönsaks-/örtblandningen där också. Salta och peppra. Sätt ugnen på 125 grader.


Här efter rullar man ihop köttet igen. Gör det tight och fint och försök att låta så lite som möjligt av fyllning att trilla ut. Bind ihop med steksnöre och stek en fin yta på hög värme. När det är gjort ställer du in en form med vatten i ugnen och lägger köttet på gallret ovanför. 


Lite mer olivolja, salt och peppar på och sen låter du köttet stå tills det är runt 73 grader i mitten, då är det färdigt. Detta tar i runda slängar 1½ - 2 timmar. När det är klart tar du ut och låter vila en stund innan servering.

Jag fick ingen bra bild på hur köttet blev i efterhand, och när det väl skulle serveras så försvann det fortare än fan.. Med andra ord blev det riktigt gott! Köttet var mört och fint, och kryddorna kom verkligen till sin rätt. Salvian framförallt är en krydda jag underskattar och borde använda mycket mer än vad jag gör. Vi åt den ihop med mandelpotatis och brysselkål som jag först kokt och sen stekt yta på med salvia och rosmarin, samt en grönpepparsås. Jag är en sån jävla sucker för brysselkål. Bästa kålen som finns. Och potatis. Och grönpepparsås också för den delen.. Det blev en fantastisk måltid om jag får säga det själv.

Till detta kan man dricka en öl av den lite mustigare sorten tycker jag, en maltig brown ale eller en bock kanske. Själv blev det mest äppelmust då jag skulle upp 04.00 dagen efter, men även ett litet glas rött vin slank ner.. Gud förbjude. Nåväl, god mat iallafall och inte särskilt svår att göra heller. Det dröjer nog inte jättelänge tills jag provar det igen, då med en hel grissida tror jag så skinn, fett och allt får sätta smak. Men det återkommer jag om när det händer.

söndag 28 oktober 2012

Kristopher skriver gästkrönika hos MankerBeer!

Som den första i raden av flera svenska ölbloggare så fick jag chansen att skriva en gästkrönika hos allas våra hjältar på MankerBeer. Resultatet blev en krönika kring mitt tycke och smak på amerikansk öl och lite om förhållandet mellan dom amerikanska och svenska ölscenerna. 

Krönikan finner ni här! Lämna gärna en kommentar om era egna tankar kring vad jag skrivit hos Manker, här på Kornmalt eller kanske på vår facebooksida om ni föredrar det. Mycket nöje!

fredag 26 oktober 2012

Mikkeller / Stillwater Rauchstar

Rököl.. Denna fantastiska ölstil som ihop med doppelbock representerar det bästa Tyskland har att erbjuda i ölväg i min mening. Något underrepresenterad i ölnördskretsar dessutom. En ölstil om inte behöver göras svår och komplex för att bli bra utan vanligtvis är som bäst när den är enkel, rökig och från Bamberg. 

Fast nu är det så att just denna ölen i recensionen är inte från Bamberg utan är bryggd hos Fanö i Danmark av de två flygande bryggerierna Mikkeller och Stillwater. Det är en stadig pjäs på 10,8% med flera sorters tysk malt och amerikansk humle. Jag drack den (två gånger) på Fermentoren tidigare i somras och tyckte då att den var hur grym som helst. Men då hade jag druckit öl hela dagen så smaksinnet kanske var lite rubbat.. Eller var det? 

Här brukar jag skriva någon sorts commercial description men jag hittar fan ingen till denna ölen tyvärr. Sånt är livet ibland.


Först och främst - grym etikett. Även om jag inte alltid är ett fan av Keith Shore's stil så gillar jag ändå vissa av hans skapelser, denna inräknad. Den är liksom tung och tydlig på något sätt och beskriver ölen på ett rätt bra sätt utan att behöva använda ord. Fast jag gillar definitivt etiketten på den gamla versionen av ölen bättre, black metal-inspirerad och riktigt jävla snygg. Den jag dricker idag är alltså den nyare versionen av ölen med lite högre alkoholhalt bland annat, den gamla har jag inte druckit.

Nåväl, nog raljerat om etiketten. Ölen är faktiskt snygg den också. Mörkt, mörkt brunsvart med lite rosenrött skimmer om man håller upp den mot ljuset. Tjockt beige, lite smutsbrunt skum lägger sig som ett lock över ölen och stannar kvar där länge. Exakt hur länge vet jag inte för att ölen doftar så gott att man inte kan hålla sig ifrån att dricka den så fort man hällt upp. 

Näsan fylls av en maltig och fyllig doft med lägereld, torkat kött, blött trä och mängder av tysk malt. Fantastisk doft, och även om den kanske inte kommer upp i de riktigt höga divisionerna som exempelvis rököl från Aecht Schlenkerla så fylls jag snabbt med välbehag och lusten att dricka mer och mer blir bara större och större. Att den nästan ligger på 11% är inget som märks i doften överhuvudtaget. 

Munkänslan är fyllig men samtidigt lätt, kolsyran är precis lagom för en öl i den här stilen. Massor av olika smaker virvlar runt i munnen och här känns alkoholen av mer, även om det inte är på ett negativt sätt. Ölen är besk och rökig med smak av chark, massvis av tung, mörk malt, kakao och bränt träflis. Eldig finish som värmer på bra. 

Perfekt val av öl efter att ha kört hem från jobbet i vad jag kan kalla den första riktiga vinterdagen under denna hösten i Skåne. Detta är i min mening ett fenomenalt rököl, eller man kanske ska säga imperial rauchbier/schwartzbier eller något sånt istället.. Den faller ju inte riktigt inom ramen av de klassiska tyska rökölen utan är mer en boostad version av den. Och även om den kanske inte är lika bra som t.ex. Aecht Schlenkerlas fantastiska Urbock så är det definitivt en grymt stabil öl som jag gärna har och värmer mig med i vinter.

Och på tal om Aecht Schlenkerla Urbock.. Det är ju en säsongsöl som tappas någon gång nu på slutet av året, så den bör dyka upp på våra svenska pubar så småningom. Håll ögonen öppna, för den vill ni verkligen inte missa. Sanslöst bra öl. Jag vill tillbaka till Bamberg.

onsdag 24 oktober 2012

Maltes Hembryggarfestival, rapporten

Jag kan väldigt lite om hembryggning, det erkänner jag. I vårt lilla Brasserie Vellanche-projekt är det mestadels Balder, ackompanjerat av Gripen, som står för kunnandet och jag står mest för drickandet. Därför kände jag mig till en början lite smått missplacerad när Balder berättade att han hade anmält oss till årets upplaga av Maltes Hembryggarfestival i Limhamn. Men med den goda stämningen som rådde, alla glada och välkomnande människor och all god (och mindre god) öl så var det inte svårt att ha en riktigt rolig dag ändå.

Själva festivalen skulle börja 15.00 men vi som skulle ställa ut var välkomna in redan klockan 12.. Vi trodde dessutom att dom flesta skulle vara där då och det skulle vara trångt och jävligt att få upp sina grejer, därför var vi där vid öppning och.. Vi var mer eller mindre ensamma. Dom enda som fanns på plats var mässgeneralen Jonas och medlemmar från Malte som höll i hela spektaklet, så vi hade helt plötsligt gott om plats att hitta vårt bord och göra i ordning allt.

Jonas visade oss till vårt bord, vi fixade lite så det blev fint, ställde in ölen i kylen och gjorde en provsmakning. Två öl skulle vi ställa ut, men efter många om och men så blev det bara en. Den första var en specialvariant av vår saison som vi bryggde hos Balder för en tid sen. Ursprungssaisonen What Saison? är vi väldigt stolta över och den hade jag med glädje ställt upp med, men det var en version som blivit lagrad med olivkärnor som vi hade med till tävlingen, What Saison? Kalamata edt. Nu är ju olivkärnor väldigt feta vilket resulterade i att ölen blev helt platt och inget skum what so ever. 

Dock tyckte vi ändå att det var en schysst smak i den och vi fick över kvällen rätt så mycket kul respons och positiv kritik med tips om hur man kan göra det bättre nästa gång. Vi är alltså nybörjare som fan allihop så alla tips vi fick hjälpte jävligt mycket. Dock är det en sak som är lite störigt. Vi hade med oss några flaskor av originalsaisonen som vi bjöd på för dom som ville ha det, och en liten fågel viskade att om vi hade tagit med originalsaisonen så hade vi kanske haft en chans till topp placering, men men.. Nästa år! 

Den andra ölen vi hade med oss var ett försök till berliner weisse, Werner & Werner. Denna ölen, mina vänner, är något av det äckligaste jag någonsin luktat på i ölväg. Tanken var god, men ölen var vidrig. Tänk er samma konsistens som välling med doft av babyspya och sur mjölk. Nä, helt odrickbart. Därför valde vi att stryka den ur tävlingen och enbart köra med saisonen. Dock så fanns W&W så folk fick lukta och smaka om dom vågade, men dom flesta stod över. 


När vi ställt i ordning alltihop så tog gick vi en runda i Limhamn, käkade lunch och njöt av den 18-gradiga värmen som sköljde över Skåne så här i slutet av Oktober. Sämre har man haft det. Kring 14-tiden var vi tillbaka i lokalen och då hade det börjat strömma in en massa annat folk och dom flesta borden var antingen klara eller på väg att bli klara. Jag strosade runt lite och provade några öl jag på förhand visste skulle vara där innan jag till slut begav mig tillbaka till vårt bord och inväntade allmänheten. 

Det ställdes ut sammanlagt 35 öl om jag inte minns fel, och även om jag inte hann med att prova alla så fick jag provat dom som var tippade i toppen och dom som jag var extra sugen på. Även några andra provade jag och kvalitén var väl något skiftande, men några riktigt kul öl fick jag i mig iallafall. Några höjdpunkter: 


Helsingborgs Hembryggargille hade med sig sin Monks of Dschubba, en belgisk ale med ekkuber och portvin.. Riktigt välbalanserad och smaskig, snygg kombination av smak och doft och fina drag av portvinet. Jag är förvånad över att den inte slutade på högre placering än vad den gjorde.

Bryggare Bergström Caiman Blues IPA. Festens utan tvekan bästa IPA i min mening. Mycket rivig och fruktig humle och en snygg balans med den trevliga maltbasen som all humlen vilar/dansar på. Hade knappt gissat på en hembrygd om jag provat den i blindo.

En av fesivalens mest stiltypiska och välgjorda öl var Tobias Stegk's och Holger Krawczyk's weizenbock Brunator. Massor av söt och mjuk vete och mängder av malt. Denna hade fått vilken ölnörd som helst att hoppa jämfota av glädje, under förutsättningen att man gillar stilen förstås. 

Kapusta Brewing Elder Berrys Farmhouse Ale, den här ölen förtjänar definitivt högre placering än 14 tycker jag. För det första så var den jävligt snygg. Vackert rosa med en liten ljust, ljust rosa skumkrona. Lite funkig och massvis av bär i både smak och doft. Riktigt god.

Andra som jag tyckte stack ut lite extra var Hampus Brewing The Old Bare Knuckle Tango, mjuk och fyllig old ale med fina toner av torkad frukt. Anders And Hop Squeeze var en riktigt rå IPA som nästan rev i halsen när man drack den. Jag tycker dessutom att den var bättre än Autumn Red, så lite förvånad är jag faktiskt att Autumn Red fick högre betyg i slutändan. Brewbros DIPA var en riktigt maltig DIPA någonstans i gränslandet till amerikanskt barley wine, fantastisk ihop med Snyders Honey Mustard.

Vinnaren av festivalen blev ingen av dessa, utan det var nämligen Hannes / Nerdbrewing som knep förstaplatsen med sin imperial stout Else If! Även den en väldigt välgjord öl, och även om den inte var mitt förstaval så var det en värdig vinnare.. Det var en av dom absolut mest välgjorda ölen på festivalen, inga felsmaker eller annat konstigt som stack ut. Grattis Hannes!

Men det fanns ju en kategori till.. Finast bord. Vi var stensäkra på att vi skulle vinna den med tanke på att vårt bord var finast. Men ibland vill sig inte allting väl utan vi hamnade på tredje plats. Vi tror fortfarande att den tävlingen var riggad. Efter prisutdelningen var det dags för oss att dra ner till Bishops Savoy för att prova Evil Twin / Omnipollo Free Beer, men när vi kom dit så var den naturligtvis slut. Ett par andra öl blev det så får vi göra ett nytt försök på Free Beer på lördag istället.

Allt som allt en jätterolig hembryggarfestival som jag tror att vi kommer att ställa upp i även nästa år, och då hamnar vi på prispallen. Kanske med en helt färdig berliner weisse istället för det kräket vi hade i år, och kanske med en ny och förbättrad version av vår saison.. Vem vet? 


onsdag 17 oktober 2012

Inlagd chili

Då var det dags för inläggning igen, och denna gången föll valet på chili. Annars brukar det väl bli lite mer säsongsbaserat så som gurka eller rödbetor, men eftersom chili inte har någon speciell säsong här i Sverige så kan man lägga in det lite när man vill. Passar dock väldigt bra nu på hösten tycker jag då denna inlagda chilin är riktigt fin ihop med en höstig gryta, en schysst bolognese eller naturligtvis en chiligryta.

Receptet är hämtat ur Jamie Olivers kokbok Mat för hela året och är i min mening grymt gott. Jag har gjort det ett par gånger tidigare, modifierat lite och blir lika nöjd gång på gång. Receptet säger att man ska/kan blanda några olika sorters chili men jag har kommit fram till att jag tycker att helt vanlig spansk peppar fungerar bäst, vill man sen att det ska se trevligare ut så kan man ju blanda färger lite. 

Habanero blev för starkt i min mening och jalapeño's har så tjocka väggar att det inte riktigt tog åt sig smaken så som tunnare chili gör. Piri-piri funkar rätt bra och dom kan man lägga i mer eller mindre hela, även om dom också kan vara jävligt starka. Jag har inte provat med poblano men det borde väl bli helt okej också. Många fler chilisorter än så får vi väl knappt färska här i Sverige om man inte odlar dom själv? Funderar på att prova igen när mina citronchilis mognat klart dock, har ett par plantor på balkongen ihop med några Jamaican Bell som jag också tror kan funka. Men men, denna gången körde jag dock enbart med vanlig spansk peppar.


Receptet är ganska enkelt. Öppna en öl och häll upp i ett glas. Det har ingenting med receptet att göra, men är alltid gott att ha när du fixar i köket. Sterilisera burkar, om du inte redan har gjort det, genom att ställa dom med en liten slurk vatten på ungefär 125 grader i ugnen i en halvtimme ungefär. Locken/plastringarna brukar jag slänga i kokande vatten i 10 minuter ungefär.

Under tiden tar du 200 gram chili, delar längst med och kärnar ur. Om du har sår på fingrarna, planerar att klia dig i ögonen eller gå på toaletten under kvällen så ska du nog fundera på att använda plasthandskar, det kan svida lite (ganska mycket) annars när fruktsaften når såret/ögonen/dom intima delarna.

Koka upp knappt 5 deciliter vitvinsvinäger och 4 deciliter vatten ihop med 1 tesked fänkålsfrön och 1 tesked hel svartpeppar. När det kokat upp sänker du värmen och tillsätter 1½ matsked salt och 1½ matsked muscovadosocker, jag föredrar den mörka varianten, och låt sjuda i fem minuter ungefär.

Under tiden så trycker du ner den delade chilin tight i en desinficerad burk ihop med 2-3 lagerblad. När inläggningsvätskan sjudit klart så häller häller du det i burken så att chilin täcks. Knacka lite på glaset så att eventuella luftfickor försvinner och sen fyller du upp igen, chilin ska alltså vara helt täckt av vätska. Här efter låter du burken stå i ett par veckor och gotta till sig, sen är det bara att smaka och njuta. Suveränt tillbehör tycker jag.


måndag 15 oktober 2012

Beermakers dinner: Mikkeller

I lördags var det äntligen dags för den första av några kommande BMD's som Fredrik Johansen har anordnat på Gastro i Helsingborg över hösten/vintern/våren. Inte nog med att det var den första, det var även den mest exklusiva och påkostade av allihop med tiorättersmeny och ett helg gäng svåråtkomliga öl från Mikkeller, eller "crazy shit" som Mikkel själv beskrev det.

Lördagen startades lite mjukt hemma hos mig när Balder, Gripen, Blafa och Alexi kom förbi och delade lite öl (ni som följer facebooksidan kanske såg vad vi gottade oss med). Utan att gå in för mycket på vad vi drack så kan jag ju ändå nämna att det bland annat blev en månad gammal Pliny the Elder och Surly Furious, Stranahan-lagrad Cigar City Hunahpu, Founders Better Half och Hair of the Dog Bourbon Fred. En helt okej uppvärmning med andra ord.


Vi satt här hemma i ett par timmar, snackade skit, drack öl av världsklass och åt fläskasvål innan det klockan 18 var dags att bege sig med tåg till Helsingborg och Gastro. Vi missbedömde tiden lite grann och blev knappt en kvart sena, men fint folk kommer sent eller hur heter det? Förlåt Fredrik.

Väl inne på Gastro fick vi vars ett glas Sour Bitch och blev vi visade till vårt bord där även två arbetskollegor till mig befann sig, hälsade fint och slog oss ned. Medlemmar ur Helsingborgs Hembryggargille fanns på plats och även Ölnörderi-Erik var där. På andra sidan rummet fann vi vår goda vän Thorsten och vänner som vi hängde ihop med på Sour & Bitter, alltid kul att träffa andra nördar.

Mikkel "Mikkeller" Borg Bjergsø var ju naturligtvis också där.
En liten stund efter det var det dags för första rätten. Som sagt så var detta en tiorättersmiddag så jag vet inte om jag ska gå igenom varje rätt och hur parning med ölen funkade, men jag kan väl säga att det över lag var helt fantastisk mat och ölen.. Ja, det var ju crazy shit. Alla parningar var inte klockrena, men några av dom var helt makalösa. Hela menyn plus öl finner ni här, så tänkte jag gå igenom höjdpunkterna för mig.

Edit: Fredrik har skrivit om samtliga rätter och även lagt upp bilder på dom här!

"Havskräfta från Fjällbacka stekt i skal med rosmarin, rökt enoki, huvudet fyllt med klokött i brandade mixat med pate a choux, doppat i sifontempura och friterat, kräftemulsion". Detta parades med Vesterbro Toiletbajer som kanske inte är den mest galna ölen på listan, men likväl en fantastisk veteöl. Här gifte sig smakerna riktigt väl. Kräftans distinkta sälta ihop med ölens mjuka skumbanan- och koriandertoner blev i min bok en av kvällens bästa parningar.

"Pilgrimsmussla från Kristiansund, majs, pilgrimsmusselkjol, bläckfisk, squidfond, mejram, panchetta, zuccini, smör" dracks ihop med Orval klon 2009. En högst sällsynt öl som det var jävligt kul att få prova, och så tycker jag även att den var snäppet bättre än den riktiga Orval.. Fick lite sura miner när jag sa det, men så är det. 

"Svamptortellini, säsongens svamp, brynt gullök, champinjonjuice" och The Forager, en sprillans ny stout på 6,6% med svart tryffel värt 35 DKK i varje flaska.. En ganska dyr öl med andra ord. Otroligt stor öl med tanke på den låga alkoholhalten, väldigt fyllig med enormt mycket smak. En av kvällens bästa öl och kanske den bästa parningen under hela kvällen dessutom. Svampen i maten gjorde sig så galet bra ihop med den mörka, smakrika och lena stouten. En av dom bästa öl- och matparningar jag haft tror jag.


"Mörkokt kalvkind, grillad kalvtunga, krispig bräss, gastrique, betor, björnbär", hands down kvällens bästa maträtt. Helt makalöst gott. Saglar fortfarande lite när jag tänker på det. Åts ihop med Barrel aged Monks Elexir Brett & White wine barrel aged Santas Little Helper. Här tyckte jag nog att den brettade Monks Elexir passade bäst, vitvinslagringen på Santas Little Helper lyfte inte rätten på det sättet jag hade önskat. Inte den bästa parningen, men definitivt den bästa maten. 


Sen tycker jag att båda efterrätterna var kanon. "Variation på säsongens bär, björnbärsglass, blåbär i textur" och "Infuserat päron, karamellliserad mjölkchokladglass, päroncurd, praliné", fast päronet var nog snäppet över ihop med Barrel aged Big Worse Bourbon så var även detta en av dom absoluta höjdpunkterna. Sött, mörkt, fruktigt, vanilj, bourbon, aaah.

Avslutningsvis blev det kaffe, Stella 3 och Barrel aged Weasel Rodeo. En absolut värdig avslutning, framförallt den fatlagrade Weasel Rodeon var grymt häftigt att få dricka. Även de övriga fem rätterna var ju hur goda som helst och ska definitivt inte glömmas, men ovanstående var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. En middag värd varenda krona.


Så, fem timmar efter att vi druckit upp vår Sour Bitch var vi alltså färdiga på Gastro och de flesta av oss gick bort en sväng till Dahlberg för mer öl. Dahlberg som för övrigt har sin sista dag öppet den 30/10 vilket jag tycker är sjukt sorgligt. Ett av dom bästa ölställena i Helsingborg med ett fantastiskt läge på uteserveringen, grym personal och alltid kul och udda öl. Otroligt trist faktiskt. 

Lagom vid 01.30-tiden gick sista tåget för oss söderut så det fick det bli, taxi är lite för dyrt när man ska åka så långt norr ifrån. Glada, nöjda och lite runda under fötterna höll vi låda hela vägen hem (jag iallafall). Enormt tack till Fredrik som styrt upp den här sanslösa kvällen full med extraordinär mat och öl! Nu blickar vi framåt i en och en halv månad ungefär, då är det Gastro igen fast denna gången med De Molen. Jag längtar redan.


fredag 12 oktober 2012

Lite ölporr

Jag fick ett paket häromdagen.


Squatters 529, en öl i flamländsk röd-stil á la Rodenbach. Squatters är ett bryggeri från Salt Lake City som jag länge velat prova öl ifrån men dom är lite knepiga att få tag på. Om denna är något att ha så ska dock jag försöka mig på att skaffa fler.

Russian River Toronado 25th Anniversary, en suröl som namnet antyder är bryggd till den legendariska puben Toronado's 25 års-jubileum. Som vanligt vid jubileumsöl så är den limiterad och Russian River lämnar sällan någon oberörd, så det gör ju inte ont att ha en sådan hemma.

Jackie O's Brown Recluse är öl nummer tre. En brown ale med lönnsirap och vildjäst lagrad på ekfat. Limiterad till ett par hundra flaskor, riktigt kul att ha landat den!

Cascade Apricot, fruktöl med aprikos. Med Cantillon Fou'Fune färskt i minnet så ska det bli intressant att dricka denna ölen, undrar hur dom står sig mot varann. 

Cascade Strawberry, fruktöl med jordgubb. Samma scenario som ovan fast med Upland Strawberry. Jag har ännu inte provat någon belgisk suris med jordgubbar så man får väl förlita sig på amerikanarna tills dess!

Cascade Sang Royale, en blend med några olika red ales lagrade på ekfat med Cabernet Sauvignon-druvor som sen i sin tur blandats med fler red ales lagrade på port- och pinot noir-fat. Druvor, ekfat och vinfatlagring i mängder.. Det här kan ju bara bli fantastiskt.

Och så fick jag några extras;


Duck-Rabbit Baltic Porter. Jag har inte provat denna tidigare men vet att Duck-Rabbit kan det här med porters. Founders Backwood Bastard scotch ale och Founders Curmagedon old ale, två lite tyngre öl från mästerliga Founders som för övrigt kommer till Copenhagen Beer Celebration till våren.. Grymt spännande att se vad dom har med sig dit. 

Russian River Pliny the Elder kräver väl ingen större presentation, knappt en månad gamla. Surly Furious, nummer åtta på listan över världens bästa IPA's.. Också runt en månad gammal, känns helt okej. Burken är för övrigt jävligt snygg också.

Det ska nog bli bra det här.

torsdag 11 oktober 2012

Omnipollo Nebuchadnezzar

En av höstens mest omtalade svenska öl? Ja, ihop med den fantastiska Brekeriet Cassis så är det nog så. Henok gjorde verkligen succé under SBWF med sin nya DIPA Nebuchadnezzar. Det där namnet kunde ingen uttala, så därför kallas den numera i folkmun kort och gott för "Neb".

Omnipollo är ett flygande bryggeri som bland annat har bryggt hos Amager i Danmark, men gör dom flesta av sina öl hos De Proef i Belgien (som nog allra mest är känd för att även bland annat Mikkeller gör större delen av sina öl där) och är ett av dom mest lovande nya bryggerierna i Sverige just nu.

Den eleganta Leon är min tidigare favorit av Omnipollo som med sin champagnejäst och välbalanserade humling gör den till en klockren öl att ha till maten, till fredags-after worken eller bara för sig själv. Russian Roulette var det mycket omtalade samarbetet med Evil Twin där dom gjorde en svart IPA och en ljus IPA och tappade på likadana flaskor med likadana etiketter utan några som helst synliga skillnader så du inte visste vilken det var du köpte. Därav namnet. Genialisk idé tycker jag. I detta nu håller dom dessutom på, även denna gång ihop med Evil Twin, med ett nytt projekt vid namn Free Beer. Galet och riktigt kul projekt som i korta drag innebär gratis öl i Danmark och väldigt billig öl i Sverige. Mer information kring det hittar ni hos Manker. Otroligt spännande är det iallafall!

Men hur är Neb då? Jag provade den lite snabbt under mässan men tyckte inte att jag fick i mig tillräckligt för att kunna ge ett ordentligt omdöme, så mycket mer än "jävlar, det här var fan fenomenalt!" blev det inte just då. Men nu när jag var i Köpenhamn i helgen så såg jag att Ölbutikken hade fått in ett gäng flaskor och tänkte att det är klart att jag måste köpa och prova ordentligt.

hemsidan kan vi läsa; 
Neb” is a home brew recipe that has been scaled up with no consideration to economies of scale. Some say idiotic, and as an economist I would have to agree. Get fresh or die trying.
Henok" 


Ölen är bärnstensfärgad och grumlig med en vit gräddig skumkrona som stannar kvar länge och bildar skulpturer i sig själv. Poetiskt va?

Doften bjuder på massvis av underbar fläder, mango, honungspomelo och lime. Enormt fruktigt och uppfriskande!

Fläder och exotisk frukt dominerar smaken. Mango, vit grapefrukt, papaya, ljus honung, farinsocker och grönt te kommer fram ihop med den enormt fruktiga humlebeskan. Det är väldigt mycket smak och men det blir aldrig för mycket, riktigt snygg balans med andra ord. Inte nog med att det är balans i humlen utan där ligger även en mycket bra maltbas bakom det hela som pallar bära upp alla dessa smakerna. Mycket snyggt.

Det här är definitivt en av dom, om inte den, bästa svenska DIPA jag provat. Alltid gött med öl som lever upp till sin hype. Jag läste på Omnipollos facebook att Systembolaget var intresserade av att börja ta in deras öl.. Jag håller tummarna.

onsdag 10 oktober 2012

Öresund runt

I helgen var det dags för lite kvalitetstid med min bättre hälft. Lördagen började med att vi åkte in till Lund vid 09-tiden och köpte Öresund Runt-biljetter som man kan åka, precis som namnet antyder, Öresund runt på. Man kan åka ett varv, det vill säga en gång över båten mellan Helsingborg och Helsingör och en gång över Öresundsbron. 

Biljetterna finns att köpa på Skånetrafikens kundcenter i Malmö, Lund och Helsingborg och kostar 250 spänn. Ett trevligt alternativ om man har hela dagen på sig, det kostar ändå strax över 200 kronor att åka fram och tillbaka med tåget till Köpenhamn och på såhär sätt så kommer man ju även upp till Helsingör och vilka andra stopp man känner för.

Vi anlände till Helsingborg vid halv 11-tiden och tog första, bästa båt över sundet. Som alltid när man turar så blev det en grön Tuborg och två röda pölser med dansk senap och ketchup. Jag vet vad ni tänker, vad fan dricker man grön Tuborg för? För att man gör det på Helsingborg/Helsingör-båtarna! Och så äter man pölse till! Det är så det fungerar och varför bryta ett vinnande koncept?


Väl framme i Helsingör så traskade vi runt i en halvtimme ungefär i den lilla bottle shop-staden och såg bland annat en ny ölbutik som jag inte besökt tidigare. Backe Vin heter den och ligger nästan uppe på torget. 

Lite blandad dansk hantverksöl, ett par belgare och lite annat smått och gott fanns att tillgå. Det var inget som var särskilt intressant i lördags med tanke på att vi skulle ner till Köpenhamn efter det och där finns ganska mycket mer och roligare öl, men om man bara ska till Helsingör så är det absolut ett ställe man kan sticka inom.


Innan vi hoppade på tåget så gick vi förbi den gamla ostbutiken på gågatan. Där har jag många minnen ifrån, det var alltid ett givet stopp när man åkte över med morsan och farsan när man var liten. Jag minns att det var så gött att dra dit för det fanns alltid en massa ost som man fick smaka, himmelriket för en liten påg.

Himmelriket är det även för en stor påg, för jävlar vad mycket ost dom har. Utöver alla dessa mängder med olika sorters ost så finns även en charkdisk och längre in i butiken en massa vin. Tänk när vi kan göra så i Sverige, öppna en ost- och ölbutik? Tja, drömma kan man ju.




Jag köpte med mig en bit mimolette som vi kunde ha att snaska på under tågresan och sen hoppade vi på nästa tåg ner till Humlebäck och Louisiana där det för närvarande är en utställning med självporträtt från några av världens mest kända konstnärer. Detta hade vi kollat upp i förväg och tänkte att det kunde vara kul att besöka. 

Vi är inga kulturnissar i egentligen, men ingen av oss hade varit på Louisiana sen vi var små glyttar och om man ändå har tågbiljetten som tar en runt sundet så kan man lika stanna förbi, det är trots allt inte varje dag man har tid och lust att dra förbi ett konstgalleri av världsklass.


Inne på Louisiana får man inte ta bilder, men det var en riktigt trevlig utställning som vi strosade runt på i ett par timmar. Flera kända konstnärer som Picasso, Joan Miro, Edvard Munch, Arnulf Rainer, Dali och Matisse fick vi se några självporträtt av, men även några för oss nya förmågor som Chuck Close och Douglas Gordon fanns att beskåda. Konst är fan rätt mäktigt faktiskt. Det är iallafall ett tips för er som är i närheten. Utställningen finns kvar ett tag till och passar perfekt som en trevlig utflykt på andra sidan sundet, bara en halvtimme från Helsingör eller Köpenhamn.

Vi åkte ner till Köpenhamn och kände oss genast ganska hungriga. Efter en liten promenad genom Vesterbro landade vi på Café Obelix som ligger ett kvarter från Ölbutikken ungefär. Väldigt enkelt och opretantiöst ställe med schysst burgare och lite kul öl, främst från Nörrebro och Jacobsen. 


Mätta och belåtna blev det en sväng till Ölbutikken för att kolla in om där  var något nytt sen jag var där för två veckor sen. Det var inte alltför mycket, men lite var där. Ett par öl inhandlades, en sväng ner till Kihoskh för att handla ett par till och sen direkt ner på Mikkeller Bar. 

Där nere var det faktiskt förvånansvärt lite kul grejer på fat. Dom flesta ölen hade jag redan testat och/eller så var dom helt enkelt inte så jättekul. Det är första gången det händer mig och förhoppningsvis den sista. Ett glas var Mikkeller Jonge Lambic, K:rlek #2 och Amager Hr Frederiksen Kaffe edt., growlern fylldes återigen med den fantastiska Vesterbro Pils och sen kände vi oss klara på Mikkeller Bar för denna gången. Det är inte ofta det går så snabbt, får stanna lite längre och kolla in vad som är nytt  bland flaskorna nästa gång.


Nu var klockan runt 17.00 så vi var inte riktigt sugna på att dra hem än. En ytterst liten runda upp på Ströget innan vi insåg att alla affärer antingen var stängda eller höll på att stänga sen bort till Örsted Ölbar som det var alldeles för längesen vi besökte sist.

Örsted Ölbar ja.. Det är ett ställe som jag verkligen tycker om. Mikkeller Bar i all ära - det dit man går om man ska prova galna fatöl och gå genom en fantastisk flasklista, men det är till Örsted man går om man bara ska sitta och mysa med en massa grym öl. Den sköna atmosfären i den gamla teglade källarlokalen är så avslappnad och trevlig att jag hade kunnat bosätta mig där. Jag önskar att det fanns något liknande lite närmare hem. Det var faktiskt här en av mina första ölförälskelser tog vid, och det var ingen mindre än Rodenbach. Jag drack Rodenbach för första gången i New York några år tidigare och glömde sen bort den av någon anledning, men när vi sen besökte Örsted efter en tid så såg jag att den fanns där och då plingade det till.. Och kärleken var sann.




Dom hade lite kul grejer på fat denna lördag, bland annat en färsk imperial IPA från Rogue som jag tyckte var kanon. En av dom bästa Rogue-ölen jag druckit faktiskt. Även deras svarta IPA Daddys Little Helper föll mig i smaken. Kul att Rogue levererar, jag har alltid varit lite skeptisk till deras öl då dom aldrig har imponerat mig särskilt mycket. Lite som Anderson Valley faktiskt, fast Anderson Valley har fortfarande inte imponerat på mig. 


Nåväl, här satt vi ett tag och kollade på Arsenal - West Ham medans regnet fullkomligt öste ner utanför. Det var inte så värst mycket folk så vi kunde hugga två stora sköna fåtöljer att hänga i vilket inte alls gjorde ont. Tiden flög iväg och vi såg hur mörkret börjat falla utomhus, så det var väl dags att börja bege sig hemåt då. Ett snabbt stopp på Bishops Savoy i Malmö hann vi med (Dugges High Five drack jag, Dugges är kanske Sveriges bästa humlemagiker) innan det var dags för en gammal hederlig skånsk kebab och sen tåget tillbaka hem. 

Kort sagt en väldigt trevlig och mysig dag med tjejen, precis vad man behöver ibland. Och som sagt, om ni är på genomresa, besök eller kanske bor i Skåne, så är Öresund Runt ett perfekt tidsfördriv om ni har en lördag ni inte vet vart ni ska göra av.

tisdag 9 oktober 2012

Ängö Kvartersbryggeri Södvik Säsong

Ängö från Kalmar är definitivt ett av Sveriges mest stabila bryggerier. Jag har ännu inte druckit något därifrån som gjort mig besviken, snarare tvärtom. Dom spottar inte ur sig öl efter öl bara för att ha många på marknaden utan dom har några som dom gör riktigt bra istället. Dom gör det dom är bra på helt enkelt, och när dom väl släpper något nytt så är det genomtänkt och välgjort istället för framtvingat och ofärdigt.

Deras dubbel Diabolisk är i mitt tycke den bästa svenska dubbeln som gjorts (kanske inte har gjorts så många förvisso nu när jag tänker efter, men ändå), den är rak och ärlig, lagom söt och lagom komplex utan att bli svår. Steam beer'en Höga Höjders är en enkel och högst drickbar ljus öl som jag kan dricka i mängder utan att bli trött på, och deras bitter Ljuva Livets är fenomal att dricka till gammal hederlig husmanskost.

Det var några av deras standardöl som jag tycker är väl värda lite beröm och som dessutom går att beställa via det lokala beställningssortimentet. Men utöver dessa så kommer det lite specialöl ibland, som i vinkällarbutikerna förra veckan! Där fick vi se en vacker (skitsnygg och väldigt stilig etikett!) 75 cl flaska vid namn Södvik Säsong som Ängö släpper en gång om året. 


Jag provade den under SBWF förra året och tyckte redan då att den var kanon. Det minnet plus att jag, som trogna läsare kanske har blivit trötta på att höra nu, är en sucker för saisons så var det inga tvivel om att den skulle inhandlas och avnjutas inom det närmsta.

hemsidan kan vi läsa (det är inte mycket men det är alltid något); 
"En ljus stark ale i vallonsk bondölstradition, bryggd tillsammans med Gustaf och Jens för Ölands Skördefest, där den också har premiär."


I glaset finner vi en väldigt ljus öl med en stor, vit och porös skumkrona som hänger kvar en rätt bra stund.

När jag för glaset mot näsan känner jag direkt att det här, det är något jag gillar! Stora, runda och vackra toner av vete, banan och svartpeppar blandas i en symbios av kärlek med franska örter och nyklipp gräs.

Munkänslan är precis lagom stickig, som sig bör, och är både fyllig och lättdrucken på samma gång. Även här kommer veten fram, denna gång ihop med honung, havre, Clara Frijs-päron, peppar, klöver och både salt och söt lakrits. Det finns en skön sälta som infinner sig när munnen är fylld som ger ytterligare en dimension till ölet. Eftersmaken är trevligt blommig och gör mig direkt törstig på mer.

Detta är ingen extrem öl eller någon smakexplosion á la amerikansk öl, men däremot är det en riktigt välgjord, stabil och stilriktig saison som gör mig varm inombords. Den är inte alltför långt ifrån legender som Saison Dupont och Fantôme Saison vilket är ett jäkligt bra betyg. Mycket bra jobbat Ängö, den här ska jag ha fler av!

söndag 7 oktober 2012

Öl i Stockholm del 4; Var ska man annars gå?

Sista och avslutade delen av förra helgens bravader. Efter en ganska sjuk eftermiddag hemma hos M2 begav vi oss som tidigare sagt bort till Akkurat för middag och öl. Tanken var att möta upp Gyllenbock och ta ett par kul öl med honom, men vi drog tyvärr ut på tiden alldeles för mycket så vi fick ta en rain check på det till slut. Nästa gång, Bocken?


Nåväl, vi trampade in på Akkurat och där var riktigt mycket folk. Nu var detta dessutom fredag eftermiddag så hälften av alla som var där var väl "vanliga after work-människor" medan den andra hälften var ölentusiaster. Det kunde man bland annat märka genom att lyssna på beställningarna vid baren. Varannan person beställde Staropramen och varannan Fou'Fune, typ. Kul iallafall, och man kan ju hoppas att någon av dessa pilsnermänniskor kanske provar något nytt när dom väl är där och gillar det. Ett steg på vägen om inte annat.

Uteserveringen var stängd vilket jag egentligen tycker är lite konstigt.. Det konstiga är inte att den är stängd på hösten, utan att den stängdes veckan före SBWF. Det finns säkert någon bra anledning till det för annars vore det mest onödigt att stänga den helgen innan en av, vad jag antar är, dom mest välbesökta helgerna under året. Det var inte ens speciellt kallt. Aja, som sagt så ligger det säkert någonting bakom det, lite nyfiken på varför bara.

Vi tog (naturligtvis) vars en Cantillon Fou'Fune och ställde oss nere i hörnet av lokalen där det inte var lika mycket folk som överallt annars. Fou'Fune på fat alltså, hur ofta händer det? Den var ju naturligtvis fantastisk, men jag hade faktiskt väntat mig mer aprikos, det är ju ändå en aprikoslambic. Den var ju, i vanlig ordning, rejält sur med enormt stalliga toner som det ska vara i en Cantillon och man kunde ana aprikosen men det var inte alls så mycket som jag väntade mig. Det var lite av en besvikelse samtidigt som att ölen var fantastisk. En lite paradox antar jag.

Nåväl, även Närkes Jolners Dricka provades och den var ju definitivt fantastisk. Handpumpad mjölkstout på 3,8% fullproppad med choklad, nougat, ekträ och annat mys. Otroligt bra. Det är något av det roligaste med Akkurat, förutom cuvée-källaren förstås, att dom alltid har handpumpad öl. För er som undrar så är handpumpad öl, eller cask som det också kallas, öl som kommer direkt ur tunnan det lagrats i utan tillagd kolsyra typ. På så sätt så måste barpersonalen själv pumpa ut ölen, därav namnet. För skåningar så brukar Bishops Savoy och Green Lion ha några varianter, främst brittiska bitters.

Jag gav mig även på några öl från brittiska Magic Rock, också på cask, när jag ändå var där. Det är ett bryggeri som jag läst en hel del hype kring så det var kul att äntligen få prova lite av dom. Jag provade deras stout Dark Arts som faktiskt påminde lite om Jolners Dricka och en pale ale som heter High Wire som var riktigt snyggt humlad, otroligt välbalanserad, båda riktigt trevliga.

Nu var det matdags, bordet intogs och vi ögnade genom menyn. Balder och Manker skulle ha musslor men jag var sugen på något mustigare så det fick bli burgaren även om man "borde" äta musslor på Akkurat. En Elysian Immortal IPA till det sen var middagen fullgjord. Nog för att jag har hört att musslorna ska vara grymma, men burgaren var fan inte att leka med den heller. Ihop med Elysians IPA var det en fenomenal måltid som jag hade kunnat göra om alla dagar i veckan.


Efter käket bestämde vi oss för att bara ta två eller tre öl till innan vi skulle bege oss vidare mot Oliver Twist, så vi gick ihop ett gäng och köpte en Cantillon Velomoteur. Detta är en lambic som Cantillon gjorde till Akkurats 15-årsjubileum, därav namnet Velomoteur som betyder moped på franska/belgiska. 

Grymt bra geuze naturligtvis, den påminde om den vanliga Cantillon Geuze faktiskt men förbättrad. Vinägersyra, gröna äpplen, citronskal och stall och annat mumsigt. Riktigt bra öl och inte alldeles för dyr heller för en sån här raritet.


Ytterligare blev det en tysk rököl från fat här innan vi stack vidare, Gasthof Kundmüller Rauchbier blev min avslutning. Jag är helt galen i tysk rököl och blir lika lyrisk varje gång jag får prova en ny och välgjord. Fantastisk ölstil som är alldeles för underrepresenterad i ölnördskretsar. Problemet är att när den representeras så ska den ofta göras med en massa krimskrams runtomkring och bli häftig till höger och vänster, vilket ibland kan höja tråkiga ölstilar enormt mycket men när det gäller rököl så är den oftast perfekt som den är tycker jag.

Vidare begav vi oss som sagt till Oliver Twist. Här var det ännu mer folk! Sittplatser kunde man glömma, uteserveringen var stängd och det var fullproppat på golvet. Vi lyckades beställa lite öl och hittade ett bord att hänga vid. Många bekanta ansikten dök upp här, delvis vänner som Blafa och Rafiki, men även folk från SKA, Camden Town, James från Brewdog och så vidare. Det blev alltså lite kändisspotting som sig bör i Stockholm.


Bells Two Hearted Ale lämnade ingen besviken, inte heller Blue Point No Apologies. OT har ett sjukt häftigt ölsortiment, massvis av galna amerikanare som inte går att få tag på någon annanstans, såvida man inte åker till USA och dricker dom där. Några fler Elysian intogs bland annat och den som lämnade störts intryck var deras Idiot Sauvin. Som namnet antyder så är den rejält humlad med Nelson Sauvin och den var riktigt grym. Blodapelsin, citronskal och citrongräs balanseras snyggt upp av mjuk och fyllig toffee. Om ni bara ska prova en Elysian i år så prova Idiot Sauvin, det är min åsikt.

Strax efter tolvslaget var det dags att stänga så vi ringde till Mange från TWC/Elixir och kollade vad dom gjorde. Dom satt på Akkurat som också skulle stänga snart, men vart går man då? Vilka ställen i Stockholm har öppet längre än 01.00? Inte många med ett respektabelt ölsortiment kan jag ta och berätta, men då fick vi höra att Bishops Vasagatan hade öppet till 03.00 och där var tydligen fullt ös.

Så vi traskade ner till Akkurat och mötte upp Mange, Thorsten och några av bryggarna från Elixirs enorma monter och begav oss ner mot stan. Väl framme på Bishops så var det mycket riktigt fullt ös! Folk överallt, både nya som gamla ansikten. Även här stötte vi på David från Struise och denna gången bara garvade han när han såg oss.

Efter ett glas av Närke Slättöl så var klockan runt 02.30 och vi började känna oss lite sletna så det var dags att fyllekäka på Max och sen bege sig till hotellrummet för välbehövlig sömn. Max fick det bli ja, dagen före åt  vi på ett kebabställe och kunde bara konstatera att kebab är inte Stockholmarnas grej. Håll er till era mosbrickor och tunnbrödsrullar så kan vi i Skåne sköta kebab och falafel. Det bli bäst så, för alla inblandade.

Lördagen blev tung, vi missade frukosten igen och fick kämpa med att släpa våra tunga och bakfulla kroppar ett kvarter till flygbussen som skulle ta oss till Arlanda. Vid 13-tiden åkte vi hem och vi kände oss båda väldigt nöjda med denna (jag tycker inte om det här uttrycket men det passar ändå in här) episka resa.

Tack till alla som var med och gjorde detta till en minnesvärd helg! Det är tabu att säga det, men jag saknar faktiskt Stockholm lite grann redan.

onsdag 3 oktober 2012

Öl i Stockholm del 3; Frukost, lunch och löjrom

Dag nummer två. Lite småbakis vaknar vi nere i vår bunker (ja, det påminde om en bunker då hotellrummet låg under jord så man hade inte en susning om varken väder eller tid när man vaknade), och efter att ha betalt extra vid incheckning för att kunna käka frukost på hotellet så lyckas vi lik förbannat sova för länge så vi missar det. Detta är konstigt då både jag och Balder är såna som vaknar tidigt annars..

Men men, även solen har sina fläckar tänkte vi och eftersom vi visste att vi hade en lååång dag full av öl framför oss och det var ett par timmar tills vi skulle hem till M2 på en eminent lunch så kunde vi lika gärna snöra på oss skorna och göra en favorit i repris - Belgobaren!

Vi gick dom få kvarteren vi hade genom ett småregnigt Stockholm bort till Belgobaren som var öppen, men klockan var inte ens 11 så dom fick inte servera öl än. I baren fann vi Urbain från Struise och Recep från Panogruppen sittandes med vars en stor kopp kaffe. Vi byter ett par ord och efter en stund kommer David (också från Struise) ner och ser, i vanlig ordning, rejält bakfull ut. När vi frågar hur han mår så får vi på knacklig engelska ett svagt och aningen förvirrat "I.. Don't know yet". Ungefär nu slog klockan 11 och vi kunde beställa vår öl. Vi körde enkelt, vars en Belgopils och lite käk till det sen var vi nöjda.


Vi slog oss ned på uteserveringen och njöt av stunden, duggregnet och hela vistelsen över lag. Med lite käk och en öl i magen, regnat hade upphört och solen tittade fram, ja då var det dags att traska bort till M2. Vi visste på förhand att det skulle serveras en skånsk måltid av yppersta klass (rotmos) men när vi kom fram avslöjades det även vad som skulle dukas upp som förrätt. 

Efter att ha följt den här diskussionen på Beer Sweden Forum och läst all hype från Magnus så var det både en bra idé och en kul grej att servera just löjromstoast som förrätt. Vilken öl som kunde passa bäst till fick vi ju också prova ut, alternativen finner ni på denna bild hos MankerBeerBlog. 

Hoegaarden hade kanske hos många varit det uppenbara valet, även om man inte ätit löjrom tidigare. Wit brukar ju vara gott till fisk och skaldjur. Vi öppnade den, men njaa. Eller ja, det var väl okej, men det var inte alls så kul som jag väntade mig. Kanske beror det på ölen, kanske beror det på kombon, vad vet jag. Vad jag istället skulle vilja prova till är en schysst saison. Nu hade vi tyvärr ingen saison att tillgå, så det fick bli altbier istället. Balder hade asat med sig en flaska Driftwood Crooked Coast som fick agera partner med löjromstoasten, och det gjorde den fint! Schysst sötma som inte tar över för mycket så man fortfarande kan känna löjrommens fulla potential.

Här efter hade Manker med sig en öl från ett bryggeri som jag har velat prova öl från läääänge! Det var inget mindre än Upland Cherry Lambic! Upland är ett av dom mer hypade och svåråtkomliga surölsbryggerierna i USA då dom inte exporterar utanför Indiana. Otroligt kul att få prova något från dom! Var den bra då?


Minst sagt, och även ganska udda! Den hade en oerhört trevlig syra som balanserades upp av en riktigt häftig sälta, blanda detta sen med körsbär, stall, halm och ännu mer bär typ lingon och tranbär, så får du en skithäftig amerikansk fruktsuris. Önskar att dom var något mer lättillgängliga, men det kan man väl bara drömma om.. 

Lagom till när den var uppdrucken så var det lunchdags. M2 hade stått och slitit i köket hela eftermiddagen och nu var det dags att få lön för mödan. Äkta hemmagjord rotmos, lammkorv med chevré och surkål. En lunch för riktiga jävla vinnare. Rotmosen var fenomenal M2, helt fantastiskt! 

Till detta drack vi mitt bidrag till eftermiddagen, en "hoppy tripel" från Pretty Things vid namn Fluffy White Rabbits. Ganska udda öl även den, mycket örter, skumbanan, citronskal och fruktig hume. Som en schysst IPA, fast med dom bästa delarna från en tripel. Jag tyckte att den var trevlig, även om dom andra verkar ha gillat den lite mer än mig. Finns att köpa på Ölbutikken för den som har vägarna förbi där. 

Mätta och belåtna efter denna kungliga måltid var det dags för efterrätt. Manker hade ju inte med sig bara en, utan två (TVÅ!) öl från Upland och nu var det dags för Strawberry, det vill säga deras jordgubbsöl. Det var en gusher, minst sagt. Vi hann väl inte mer än få upp korken innan den mer eller mindre sprutade ner hela vardagsrummet (..sa flickan, jag vet Balder). Fram med lite ost och fläsksvål, sen var vi game!



Även denna ölen var ju riktigt häftig, Även om den inte riktigt kom upp i samma klass som körsbärsölen så var den helt klart grym. Inte lika syrlig och sur utan mer skönt fruktig med massvis av jordgubb, hallon och andra bär, ganska söt och antagligen mer passande nu efter maten än vad den andra hade varit. Extra kul att få prova denna nu då jag har en jordgubbsöl från ett annat amerikanskt bryggeri på väg hem, riktigt spännande ska det bli att se hur dom skiljer sig.

Denna satt vi med ett tag och sippade på innan M2 slog på stora trumman och drog fram en Dogfish Head World Wide Stout 2004.. Nu jävlar snackar vi. Nästan 10 år gammal World Wide Stout, hur ofta får man chansen att dricka det? Jag har faktiskt aldrig provat den tidigare så detta var ju att sätta ribban ganska högt. 


Grymt vinös och otroligt komplex, stora mängder portvinssötma, plommon, torkade fikon, kakao, mörker, helvete och lång värmande alkohol på slutet. Mäktig öl, minst sagt, och dessutom fantastisk ihop med grönmögelost. En sån här öl sitter jag ofta med väldigt länge, och när dom andra redan avslutat sina glas och tagit nytt så satt jag fortfarande kvar med mitt.. Och njöt. 

Sista ölen för eftermiddagen blev Allagash Four. En quadrupel med fyra sorters malt, fyra sorters humle, fyra sorters socker och jäst fyra gånger, därav namnet. Jag har en sån här hemma och funderar på att öppna den någon dag snart när jag inte har druckit ett glas 18% imperial stout precis före, det dödar smaklökarna lite får jag väl erkänna. I vilket fall som helst så drack vi den och den var också väldigt trevlig, Allagash gör ju en sällan besviken. Även här en hel del mörk frukt som sviskon, russin och dadlar men även farinsocker, svartvinbär och lite franska örter kommer förbi. 

Bra avslutning på eftermiddagen! Riktigt, riktigt stort tack till alla inblandade för chansen att få prova dessa ölen, framförallt Upland och Dogfish Head-grejerna var grymt kul. Nu var det dags att gå till hotellet och byta skor då mina läckte som ett jävla såll, sen upp till Akkurat för att dricka Cantillon Fou'Fune på fat och käka lite senare. Men mer om det i nästa inlägg.

tisdag 2 oktober 2012

Öl i Stockholm del 2; Lite tips på SBWF och ett halvt glas Mamouche

Efter att ha spenderat en längre stund inne på Snickeriet med alla danskar, svenskar och Struise (vilket ni också borde, igen - Brekeriet Cassis!) så var det nu dags att bege sig runt och kolla in resten av mässan. Som jag förvarnade om i förra inlägget så är det ganska stor brist på bilder denna gången tyvärr, men jag hoppas att ni överlever. Det blir lite som en blandning mellan vad vi gjorde och vad jag tycker att ni ska hitta på (dricka) när ni besöker mässans andra helg. Lite tips om vad ni hittar mina mässfavoriter helt enkelt.

Vi drog bort en sväng till OT/Brewers Association där vi intog en av världens bästa IPA's, Ballas Point Sculpin. Det var en av dom mest återkommande ölen för mig under vistelsen i Kalifornien i somras så det var ett kärt återseende! Kanske lite tröttare nu, vilket är förståeligt, men fortfarande suverän!

En annan humlebomb som serveras i denna monter är ingen mindre än Oskar Blues Deviant Dales, som för övrigt även kommer till Systembolaget i ett exklusivt släpp i Mars. Helt fantastiskt bra öl, och fantastiskt bra jobbat till Great Brands som tar in Oskar Blues! Riktigt jävla fint ska det bli. Jag vet inte om jag behöver beskriva dessa ölen med mer än jävligt bra, ni kommer förstå vad jag menar när ni provar dom.

Andra höjdpunkter i denna montern är Dry Docks Paragon Apricot Blonde, suverän fruktöl med massvis av aprikos. Choc Beer Company Gose, en väldigt ovanlig ölstil som jag svamlat om tidigare som innehåller bland annat en hel del salt och koriander vilket är väldigt udda.. Men definitivt värt att prova, det tycker jag inte att ni ska missa! Caldera Brewing Mogli med mässans antagligen fulaste etikett, men en av dom häftigaste ölen. Som att dricka chokladpudding mer eller mindre. 

Carlsbergs monter ska man inte underskatta. Visst, Carlsbergs öl är kanske inte så jävla roliga men där finns ju Brooklyn! Utöver Blast! på fat (som var suverän) så var det även paralellprovning mellan Local 1 och en Local 1 Original Essay från 2006. 


Spännande att se hur den har utvecklas över sex år, så pass spännande att jag antagligen kommer att köpa på mig ett par stycken och lagra. Humlen är som bortblåst och lite oxidering infinner sig, sötman är desto större och ölen känns tyngre på något sätt. Kul experiment! Jag är ganska säker på att detta kommer göras även under andra helgen, sväng gärna förbi och ta en titt.

Vi gick bort till Galatea som tar in några av dom mest spännande bryggerierna från England just nu, snackade lite med "Galatea-Stefan" och Andy från Summer Wine om den nya vågen av brittisk hantverksöl och hur det verkar som att dom konservativa britterna äntligen börjar vakna till liv och göra lite häftigt skit! 



Supertrevliga killar båda två, och framförallt supertrevliga öl från Summer Wine provades. Den som gjorde allra störts intryck var Malstroem DIPA, en av mässans bästa DIPA's tillika en av dom bästa jag provat på ett tag! Grym balans mellan en ganska stor maltsötma och en rejäl fruktig humlighet.

Kul att se när britterna levererar! Och väldigt kul att Galatea tar in dessa spännande britter, det behövs. Fler brittiska bryggerier representeras här, bland annat Moor, Red Church, Red Willow och New Wave. Jag hann inte/glömde/yrade iväg innan jag provade några av de sistnämnda vilket grämer mig, men jag håller tummarna för att Galatea gör sitt allra bästa för att sprida dessa över landet så man får chansen igen.

Någonstans här var det dags för provning med Brewdog och Boulevard Brewing, dom förstnämnda vet ni nog alla vilka det är men dom sistnämnda är fortfarande mer eller mindre okända i Sverige. Det är ett litet bryggeri i mellersta USA som kommer att tas in av Cask Sweden och försöker just nu slå sig in på den svenska marknaden. Exakt vilka öl som dracks och hur själva provningen var har Bark skrivit ett suverän inlägg om här! Och eftersom hans inlägg är så pass ingående som det är så tycker jag att ni kan läsa om provningen där så behöver jag inte upprepa allt han säger.




Vad jag däremot kan säga är att Brewdog San Diego Scotch ale var riktigt fet, och att alla Boulevard-ölen var riktigt kul att få prova. Framförallt Sixth Glass och Tank 7 var riktigt bra! Håll utkik efter detta bryggeriet, ni kommer inte bli besvikna. Och förstås, stort jävla tack till Manker Beer som lät oss närvara! En av Stockholmsvistelsens höjdpunkter, riktigt kul! Tack!

Nu kanske du undrar om vi inte besökte allas vår favorit importör?


Naturligtvis gjorde vi det! Brill hade dubbelt så många öl med sig som det fanns allt som allt på den ursprungliga SBWF för 21 år sedan, det säger väl en hel del om både mässan och Brill. Det som många verkar ha riktat in sig allra mest på här var Omnipollos öl, med all rätt förstås. Ett av Sveriges mest spännande bryggerier just nu som levererar välgjorda och karaktärsfulla öl, jag har ännu inte druckit någonting från Henok som gjort mig besviken. Fortsätt så!

Lite annat intogs, bland annat Captain Lawrence Freshchester Pale Ale som jag tyvärr blev lite besviken på.. Vilket kanske berodde på att man druckit en hel del annat innan den. En som jag inte blev besviken på däremot är Jester King/Mikkeller Weasel Rodeo. Damn, vilken öl! Riktigt fet med massvis av hårt rostat kaffe och rök ihop med en grym hetta i eftersmaken. Helt klart något ni bör prova!

På tal om britter så trillade vi även förbi Wicked Wines monter där vi, utöver Sierra Nevadas 30th Anniversary-öl, fick chansen att prova lite från Camden Town Brewery! Lite småsnack med den alldeles förträffligt trevliga säljaren Chistine och ett glas av deras sura red ale King Crimson. Mycket trevlig syra och mycket bäriga toner, en av de mest intressanta ölen i denna montern! Har ett besök till London inplanerat till våren och då blir det ett par öl på bryggeriet hade jag tänkt. Can't wait!


Efter detta blev det lite mer öl lite här och var, snack med trevligt folk och ha det allmänt gött. Vi drog vidare vid 20-tiden för vi ville se MFF - IFK Göteborg så Manker tog oss till en pub som skulle visa matchen.. Detta visade sig vara en pub för IFK-supporters, så det var väl mindre populärt när jag och Balder stegar in och Balder utbrister MA-MA-MA-MA-MAAAALMÖÖÖÖÖÖ! Framförallt när IFK just då ligger under med 0-1.

Med andra ord så åkte vi därifrån illa kvickt och efter en sväng på 19 glas så begav vi oss upp till Akkurat med hopp om att det skulle finnas lite Cantillon Mamouche kvar på fatet. Det fanns det.. Ett halvt glas. Tack för det, alla som suttit och pimplat i sig litervis av detta tidigare i veckan!

Men men, ett halvt glas blev det och den är sannerligen fantastisk. Inte konstigt alls att det är en av mina absoluta favoritlambics tycker jag, och att ha fått prova den på fat gjorde inte alls ont. Ett par öl till här med goda vänner sen var det dags att bege sig hemåt då sömnen gjorde sig påmind.. Framförallt på Balder. Det var med andra ord en intensiv och jävligt schysst första dag i huvudstaden.