Mörkrädda undanbedes!

Ingen av er som har följt Gripen av öl lär ha undgått att jag dras åt the dark side. En fyllig stout får alltid mitt hjärta att klappa lite fortare. Jag tror att inlägget kommer bli så pass långt utan att jag vidareutvecklar eller presenterar ölen, och förhoppningsvis talar några av ölen för sig själva. Nä. Nu har jag för mycket blod i stout-omloppet, dags att smutta i mig det sista ölet i listan och skriva ihop inlägget ordentligt!

Först ut är Hoppin frogs DORIS the destroyer!

Ölet har en kraftig doft med rostad malt, choklad, lätt av kaffe och lite humle.

Även smaken är riktigt kraftig med mycket rostade toner, hårt rostad malt, mörk choklad, lite lätt kaffe, en touch mörk torkad frukt och lite humle. Mycket beska element alltså men med en stor maltkropp som bär upp smakerna mycket väl. Tillsammans med ölet hade jag som synes pepparkakor med stilton ost, vilket funkade hur bra som helst. Osten slätade ut beskan och humlen lite, vilket för ölet mer åt mina preferenser! Betyget får bli 8/10. Kanongott!

North Coast Barrel-Aged Old Rasputin XIV

Riktigt tjock svart vätska med ett stort, fluffigt, sexigt skum! 10/10 på utseendet i min bok.

Doften är riktigt stor med mycket ek, bourbon, choklad, kaffe och lite vanilj. Alkoholen lyser igenom lite i bourbon-doften så det är inte nödvändigtvis något dåligt, det är vad man tycker själv! Jag tycker det luktar som ett riktigt monster som jag kommer få smutta länge på.

Det första som slår mig är hur fyllig den är. Jag håller ölet länge i munnen och känner hur den nästan rullar runt i munnen. Sedan sväljer jag. Här är det klart och tydligt att det här är ett öl för mig. Wow! Att ölet är så fylligt och lent funkar perfekt med den tydligt uttalade bourbonkaraktären och det gifter sig helt underbart till en helt fantastisk upplevelse! Likt doften är det bourbon, ek, choklad, kaffe och vanilj i ett riktigt fint samspel. Ett par smuttar in så känner jag även en lakritston. Jag hade riktigt höga förväntningar och de har infriats med råge! Ett varningens finger för de som är väldigt känsliga för alkoholtoner eller mest gillar en liten bourbonkyss i slutet, i det här ölet är det som sagt väl uttalat. Farligt nära full pott med betyget 9,5/10.

Brooklyn brewery Black chocolate stout

Len och lätt doft med mörk choklad, lätt av rostad malt och chark.

Tjock, tung, fyllig och... Lättdrucken! Mörk choklad med en bra rostad karaktär i bakgrunden som tillsammans med lite mörk torkad frukt och väldigt lätt av lakrits håller ölet intressant. Lätt bitterhet i avslutet och lite värmande alkoholfinish. Jag drack det här ölet när det släpptes i fjol, då var jag fortfarande en riktig färsking och den stora hypen blev för mycket och jag var inte förtjust i den. Ta ett steg tillbaka från hypen och förvänta dig ett öl 4 kronor dyrare än Corona. Det gjorde jag idag. Wow! Och då dricker jag den direkt efter ovanstående öl... Betyget blir 7/10.

Ægir Lynchburg Natt

Det är en härligt chokladig doft med massor av vanilj från fatlagringen, lite ek och oväntat lätt av bourbon. Rostad malt och lite mörk frukt.

Otroligt len och fyllig på tungan. Täcker snabbt munnen. Choklad, vanilj, rostad kokos, lite bourbon och kaffe som fortsätter och byggs på härligt med lite tobak, trä och beska i avslutet. Det är verkligen oväntat mycket vanilj och kokos, man känner ofta de tonerna i fatlagrade öl men här är det verkligen, verkligen påtagligt och med betydligt mer än whiskeytonerna i sig. Betyget blir skyhöga 9/10.

Amager Danish Beerhouse Barrel Aged Series Imperial Stout

Det här ölet är, precis som barrel aged Gonzo, lagrat på Stranahans whisky fat och man ser tydliga likheter mellan de båda ölen. Mycket choklad, det är vinöst, whisky, ek och lite vanilj.

Kroppen är medelfyllig och jag hade nog gärna sett den lite större. Det är verkligen distinkt smak från fatet, med BA gonzo drucken flertalet gånger och dessutom ganska nyligen hittar man direkt likheter. Choklad, mycket whisky, lite vanilj, ek, lite mörk frukt är det som bygger upp smaken. Det är tydligt att det här ölet har några år på nacken, det hade fyllt 4 om två veckor, och balansen här är betydligt bättre än i de BA Gonzo jag har hemma, whiskyn blir inte lika spritig och endimensionell. Kanongott, bra storlek på flaskan, otroligt kul att ha provat och betyget 8/10.

Black Rooster The Black Rooster – Oak n’ Islay Edition

Rökig whisky, aska,vanilj, kokos, härligt hårt rostade toner och choklad i doften. Väl avvägt av varje och inget är för skarp eller sticker ut för mycket.

Väldigt lätt kropp, nästan lite för lätt. De rökiga whiskytonerna är betydligt mildare i smaken än väntat utifrån doften även om det är de som dominerar. Den är trots det ganska mild med choklad som slätar ut de rostade tonerna, eken, röken och askan. Även lite vanilj slätar ut det hela. Man vänjer sig faktiskt vid kroppen efter ett tag och det här är riktigt trevligt! Betyget blir 7,5/10.

Behöver jag säga att det var länge sedan jag hade ett par såhär trevliga dagar? Och glöm inte att snart är det St Patricks day!

Kommentarer

Obalanserad sa…
Fyfan för dig, Gripen! ;) Sånna här inlägg ger mig ett grymt ha-begär!
Gripen sa…
Jag tar det som en komplimang! När du äntligen kommer ner så ska vi nog kunna stilla det där ha-begäret ska du se!

Populära inlägg i den här bloggen

Pörkölt med nokedli

Inlagd chili

Burgare, metal, hemfärd