måndag 12 mars 2012

... Förtjänar man ölprovning två dagar i rad!

Som ni läste i förra inlägget så hade jag en riktigt fantastisk fredag med en höjdarprovning ihop med Kristopher. Men som bekant så vill mycket ha mer. Så varför inte köra en kväll till? Den här gången blev det på hemmaplan, och tillsammans med Ölrådets Balder. Jag ber förresten om ursäkt för kvalitén på- och antalet bilder, jag har blivit lite för bekväm i att Kristopher är med. Jag ska eventuellt köpa mig en kamera, och om inte annat så ska jag jobba på att ta fler och bättre bilder med det skit jag har. Hur som helst... Jag började faktiskt kvällen med att vara lite huslig och diska lite glas, och självklart förtjänar man ju då ett disk-öl. Normalt så brukar det bli en lite lättare IPA eller en lager för min del som disk-öl, men den här helgen är ju allt annat än normal. Såklart skall då även mitt disk-öl vara det!

Stillwaters Cellar door är i skrivande stund det fjärde högst rankade ölet i sin stil, det passar perfekt! Ett friskt öl med kryddig såväl doft som smak med jäst och stor fruktighet. Kanongott och det godaste jag druckit hittills från Stillwater! Funkade väl sådär som disk-öl dock... Fokusen drogs ifrån disken ganska omgående efter första sniffen... Nåväl, man kan inte få allt.

Strax därefter mötte jag upp Balder som var ännu gladare än vanligt, med vars ett plastglas i högsta hugg. I glasen hittade vi Malmö bryhus Beerson IPA som var riktigt trevlig. Fruktig och lätt initialt och med en bra beska i avslutet. Väl inne i lägenheten så var det första ölet vi hällde upp en Freitgeist Bierkulturs Not just plain vanilla. En imperial stout från tyska Köln, mest känt för ölstilen Kölsch som enbart bryggs där. Tyvärr så verkade ölet infekterat, inte till graden att det var odrickbart eller för den delen äckligt, men vaniljen försvann i stort sett helt i en ganska stor syra. Ett mer öl som var (framförallt med tanke på syran) mer kul än bra.

Härnäst så tog jag fram Beer valley Black flag imperial stout. Ett öl jag själv beskrev som något man väldigt gärna vill prova, men egentligen inte köpa själv. Ganska lätt i kroppen trots sina 11 procent, och väldigt friskt humlig för att vara en imperial stout. Framförallt så var det ovanligt fruktiga humlearomer, men även i smaken, som fick ölet att sticka ut. Tillsammans med stiltonosten som slätade över humlen lite blev ölet bra mycket bättre i min mening.

När väl jag och Balder träffas är det inget konstigt med att låta Imperial stout tåget gå... Nu blev det Mikkeller Abel, ett öl jag recenserat tidigare på Gripen av öl. Jag var otroligt nyfiken då jag på ratebeer läst att ungefär hälften av de som druckit den haft ett öl helt utan skum och resten ungefär som på bilden i länken. Den här gången var det utan kolsyra, och smaken var betydligt mildare än jag minns och beskrivit den tidigare som. Riktigt kul att få prova "på det här viset", och man undrar egentligen hur ölet är tänkt att vara.

Nu bröt vi av lite och rensar paletten med en suris. Boon geuze Mariage parfait är ett öl jag velat prova ett tag. Jag har tidigare druckit deras vanliga geuze tidigare och tyckte den var kanon, precis som deras Kriek Mariage parfait som kom på bolaget i fjol. Men nu är det alltså Geuze Mariage parfait vi har i glaset och det är verkligen kanon hur de har balanserat de stalliga funk-tonerna med de friska och fräscha äppletonerna. Jättegod!

Kvällens höjdpunkt. Dogfish head World wide stout. Ett smått legendariskt öl som både jag och Balder hade på våra "bucket-lists". Ölet är från 2009 och jag kan inte beskriva ölet med andra ord än Wow! Ölet är enkelspårigt, men ändå komplext. Nä, det här tänker jag inte ge mig på att beskriva mer än som något av det bästa jag har druckit.

Vi avslutar med kvällens överraskning. Jag visste om att Balder skulle ha med sig World wide stouten och tänkte: "Hur fan ska jag följa upp det här?". Svaret var egentligen uppenbart... Mikkeller Barrel aged Texas ranger. Fast ölet visade sig vara helt annorlunda än väntat! I doften hittar man lätt chilitonerna och känner igen grundölet, medan smaken har lugnat sig avsevärt och chilin är mest där som ett sting på slutet för att hålla saker och ting intressanta. Ölet har gått från en kul grej till något riktigt gott faktiskt!

För att summera lite så kan vi säga att det har varit en helt underbar kväll! Och en helt underbar helg för mig som igår hade en fantastiskt provning med Kristopher och ännu en svårslagen provning under lördagen med Balder. Stort tack till er båda för en fantastisk helg!

En vis man sa att vi verkar leva som kungar här nere. Den här helgen levde jag verkligen som en kung!

2 kommentarer:

Balder sa...

Ja det är fan rikgit konstigt att Barrel aged Trexas Ranger var så bra. Den var inte alls så sjuk som den vanliga.

Jag förökte att skriva om min dag, men jag stannade upp och började undra, Hur jävla bra var vår kväll där egentligen?

Nu ska jag ändra om texten i Nick borgens gamla dänga till World Wide stout...med viss risk att förolämpa ölet..

Gripen sa...

Riktigt oväntat var det iaf. Kanongod var den, nästan så jag vill ha en till!

Vi hade ju det gaaanska bra! Ganska tunga öl också haha.