Mjödmåndag: B. Nektar Vanilla Cinnamon
Här kommer mitt (Blafa, red. anm.) andra mjödinlägg och
vad passar bättre än att fortsätta beta av lite B. Nektars breda
sortiment. Idag ska vi ge oss på ett smaksatt mjöd närmare bestämt en
dryck vid namn Vanilla Cinnamon.
Denna mjöd är bryggd med en riklig mängd hela kanel- och vaniljstänger, något som också ska visa sig tydligt i smaken. Dessutom rekommenderar man från bryggeriet att dricka den uppvärmd något som för mig är nytt, givetvis provade vi det också! Låt oss se hur den smakade.
Ur den mörkblåa flaskan rinner en lätt strågul och viskös mjöd ner i glaset. Den lämnar lacings på glasets kanter och förefaller redan vid denna anblick fyllig och rik. Doften börjar sprida sig så fort drycken nått botten av glaset och det är en säregen, speciell doft denna mjöd bjuder på! Den första doften är vi i sällskapet eniga om - bränt ris och bakom denna udda doft en slöja av kanel, vanilj, bakdeg och grädde.
Det tog mig ett par minuter att vänja mig vid denna helt unika doft men när receptorerna väl anpassat sig kunde jag börja uppskatta den allt mer. Associationerna drogs åt ris á la malta och julens efterrätter, något jag inte förväntade mig i hitta i ett mjöd. När drycken fått luftas och getts tid att öppna upp sig visade den sig även bjuda på de mer klassiska tonerna av honung och örtig blomighet.
Kroppen är mjuk och len och likt doften bär även smaken tydliga drag av mjödets smaksättningar, vanilj och kanel dominerar även här och liknelsen till risgrynsgröten står sig rätt bra. Värmande alkohol och vanilj i eftersmaken leder till ett långt trivsamt avslut och vid detta lag måste jag nog erkänna att jag verkligen börjar fatta tycke för denna till en början väldigt udda mjöd.
Tyvärr saknar jag honungskaraktären lite men det skulle visa sig att den kom fram när vi provade värma mjödet lite. Drycken ändrade inte karaktär något nämnvärt men kaneltonerna förstärktes och honungen fick allt större spelrum. Får jag välja föredrar jag den lite lätt ljummen, kanske just i små sippar till äpplekakan?
Denna mjöd är bryggd med en riklig mängd hela kanel- och vaniljstänger, något som också ska visa sig tydligt i smaken. Dessutom rekommenderar man från bryggeriet att dricka den uppvärmd något som för mig är nytt, givetvis provade vi det också! Låt oss se hur den smakade.
Ur den mörkblåa flaskan rinner en lätt strågul och viskös mjöd ner i glaset. Den lämnar lacings på glasets kanter och förefaller redan vid denna anblick fyllig och rik. Doften börjar sprida sig så fort drycken nått botten av glaset och det är en säregen, speciell doft denna mjöd bjuder på! Den första doften är vi i sällskapet eniga om - bränt ris och bakom denna udda doft en slöja av kanel, vanilj, bakdeg och grädde.
Det tog mig ett par minuter att vänja mig vid denna helt unika doft men när receptorerna väl anpassat sig kunde jag börja uppskatta den allt mer. Associationerna drogs åt ris á la malta och julens efterrätter, något jag inte förväntade mig i hitta i ett mjöd. När drycken fått luftas och getts tid att öppna upp sig visade den sig även bjuda på de mer klassiska tonerna av honung och örtig blomighet.
Kroppen är mjuk och len och likt doften bär även smaken tydliga drag av mjödets smaksättningar, vanilj och kanel dominerar även här och liknelsen till risgrynsgröten står sig rätt bra. Värmande alkohol och vanilj i eftersmaken leder till ett långt trivsamt avslut och vid detta lag måste jag nog erkänna att jag verkligen börjar fatta tycke för denna till en början väldigt udda mjöd.
Tyvärr saknar jag honungskaraktären lite men det skulle visa sig att den kom fram när vi provade värma mjödet lite. Drycken ändrade inte karaktär något nämnvärt men kaneltonerna förstärktes och honungen fick allt större spelrum. Får jag välja föredrar jag den lite lätt ljummen, kanske just i små sippar till äpplekakan?
Kommentarer