Kvällens provning..

..går i Belgiens tecken. Typ. Amerikanska tolkningar av belgiska öl kan man väl säga, eller vad säger du Balder? Ni förstår, Balder tjatar alltid om att Avery White Rascal faktiskt inte är en veteöl, utan det är en amerikansk tolkning av en veteöl.. Själv tycker jag att det smakar rätt så mycket som en veteöl, resten är väl bara petitesser, eller?

Nåväl, kvällens provning ska bli spännande! Jag och Gripen har samlat på oss ett gäng roliga bärs som vi tänkte prova ihop med våra celebra gäster, bröderna Ek aka Brekeriet! Tänkte göra så att jag presenterar ölen idag och så får ni omdömena imorgon när vi nyktrat till. 

Shorts Brew Imperial Soft Parade: En suröl från Shorts Imperial-serie som kom ut 2007. Vi har tidigare provat Imperial Carob Stout ur samma serie, men detta är alltså en öl som jäst med blåbär, jordgubbar och björnbär (mitt personliga favoritbär, haha).

The Lost Abbey Lost & Found: En abbey dubbel bryggd med russin, en hyllning till de belgiska klosterölen står det på etiketten. Fick hem den bara häromveckan från Köpenhamn och vet inte så mycket mer än det!

Jolly Pumpkin Maracaibo Especial: En belgian strong ale (belgian brown ale står det på etiketten) bryggd med kakao, kanel och apelsinskal även denna som en hyllning till de belgiska klosterölen.

Jolly Pumpkin Biere de Mars: Jolly Pumpkins hyllade biere de garde som ska drickas i Mars säger bryggeriet själv. Tur att vi dricker den idag då för imorgon är det för sent.. 

The Bruery Trade Winds Tripel: En, som namnet säger, tripel från fantastiska The Bruery. Ölen är en sommarbrygd med en sydasiatisk twist, brygd med candisocker och thaibasilika. Väldigt spännande!

Pretty Things Baby Tree: En vår-quadrupel säger beskrivningen. Bryggd med en jävla massa plommon från Kalifornien. Jag har bara provat en öl från Pretty Things tidigare, och den var jävligt bra.. Så vi får väl hoppas på en lika bra denna gången?

Goose Island Madame Rose: Ekfatslagrad suröl lagrad med körsbär från Michigan. Goose Island säger att den borde tilltala folk som gillar bordeaux-vin, flamländska suröl och krieks. Time will tell!

Goose Island Lolita: Sist ut har vi ytterligare en Goose Island öl, även denna en suröl, fast denna är bryggd med hallon i vintunnor. Jag som har en förkärlek till framboise har höga förväntningar på denna.

Vad tror ni, blir en bra kväll eller?

En eftermiddag i jakt på gamla öl

I måndags fick vi som prenumererar på Ølbutikkens nyhetsbrev ett mycket trevligt mail. De berättade att på onsdagen så skulle det släppas ungefär 50 olika vintageöl, och så fick man en liten teaser på vilka det var, mest skitöl såsom:

3 Floyds - Behemoth (2008)

Cantillon Cognac Lambic (2003)

Eylenbosch Kriek (1990)

Chimay - Bleu (1999)

Ølfabrikken - ØL (første batch 2006)

Mikkeller - Beer Geek Brunch (første batch 2009)

Sierra Nevada – Bigfoot (2005)

Den naturliga reaktionen på det här mailet ser ut såhär:

Fyra bilder säger mer än tusen ord säger man, men jag förtydligar lite ändå. Blafa blafar folköl, pappa Balder låtsas att han ser en tjej med kort kjol, Kristopher var bilist, nykterist och jävligt trist (jag är aldrig trist, red. anm.) medan Gripen mest höll i kameran (hur kul låter det då? red. amn.). Väl framme på andra sidan sundet så rusade vi in på Ølbutikken, där en del tyvärr redan var slut men vi plockade på oss vars en hel drös med rariteter ändå som vi sedan lastade av i bilen.

När vi väl hade fått in allt och lastsäkrat noga (mycket noga!) så kilade vi bort till Mikkeller Bar där vi snabbt provade vars en öl. Dom hade bland annat Stillwater Bri-Witter-Weisse på fat, en öl av stilen berliner weisse där galningarna har tillsatt brett bland annat. Den var hur jävla god som helst, oerhört smakrik och frisk, och dessutom var den bara på 3,3%. 

Härefter blev det en sväng ner om Kihoskh också för att stilla humlebegäret som pågick i kroppen. Rätt kul att se hur stora prisskillnaderna är mellan butikerna som bara ligger ett par kvarter ifrån varann.. Nåväl, vad fick vi med hem då?

Av vintage-ölen plockade Kristopher på sig en Struise Pannepot Wild 2008 och en Three Floyds Behemoth 2009, sen trillade det även med en Cantillon Mamouche, en ljus Russian Roulette, två flaskor Mikeller Tiger Baby och en av Mikkellers nya öl, Kös.

Gripen hit the jackpot och fick med sig ett gäng jävligt koola grejer.

Evil Twin Biscotti Break var den enda som inte var vintage, men från vintagesläppet blev det ett par årgångar av Sierra Nevada Bigfoot, en Cantillon Cognac Lambic 2003, Eylenbosch Framboise 1986, Eylenbosch Kriek 1990, ett par årgångar av Stille Nacht. Sen står det en growler med hemligt innehåll längst ut..

Så ja, vi har ett par jävligt intressanta provningar framför oss! Trevlig helg på er!

Mikkeller Tiger Baby: Open Windows Open Hills

Vi var ju i Köpenhamn igår och handlade lite öl.. Oväntat va? Mest med anledning av att Ölbutikken släppte ett helg gäng häftiga vintage-öl från bland annat Chimay, Cantillon, Eylenbosch, Struise och Three Floyds, men utöver dom så kände jag ett rejält humlesug och var tvungen att handla med mig lite annat också. Därför stack vi ner till Kihoskh en sväng när vi var klara på Ölbutikken, och det var där jag hittade denna lilla pärlan!

Så i väntan på inlägget om snabbturen till den danska huvudstaden så kommer här en liten recension.. Ölen är gjord av Mikkeller till bandet Tiger Baby släppte sin tredje platta med namnet Open Windows Open Hills och är en american pale ale på 5% bryggd med bland annat havre, mango och passionsfrukt. Jag har druckit ölen ett par gånger tidigare och den växer bara mer och mer på mig, och börjar nu bli lite av en favorit.

Mikkeller Tiger Baby: Open Windows Open Hills!

Skitsnygg etikett! Ölen är grumligt orange, påminner lite om fruktköttet på en papaya. Vit skumkrona som försvinner rätt så snabbt och lämnar fina rester på glaset.

Doften är helt fantastiskt frisk, söt och alldeles ljuvlig i mitt tycke. Passionsfrukt och mango är verkligen framstående, men även grapefrukt och andra citrusfrukter kommer fram.

Ölen är väldigt smakrik, söt och fruktig samtidigt som beskan kommer fram rätt så rejält i efterhand. Mjuk och fyllig munkänsla, så den är inte så lättdrucken som man hade kunnat tro på 5%, men jag sitter gärna med denna en stund. Även här finns massvis med passionsfrukt och mango, citrus och lite persika. Onekligen en riktigt bra öl som jag mer än gärna dricker många gånger till. En favorit.

Betyg; 8/10

Malmö Brygghus Beerssons IPA

En öl som släpptes på Systembolaget i Malmö för ett par veckor sen är Malmö Brygghus Beerssons IPA. Som jag har förstått det så är det en lite mildare variant av deras Beerssons Tok-IPA som jag tyckte var hur grym som helst när den fanns på fat inne på bryggeriet. Vi får se om denna är lika bra. För övrigt blev den en av årets första riktiga balkongöl, nu är det vår!

För det första - etiketten är verkligen inte snygg. Lite rolig kanske, men verkligen inte snygg, haha!

Ölen är klart gyllene/orange/aprikosfärgad med en vit skumkrona som hänger kvar ett tag.

I doften finner vi massvis med torkad aprikos och smörkola. Väldigt, väldigt söt doft och det är inte särskilt mycket humle alls. Dock så tycker jag ändå att det luktar gott, men inte vad jag väntade mig!

Smaken är mer humlad och rätt så rivig, men även här är aprikoserna och smörkolan dominanta som tusan. Utöver dom två så finner vi knäckebröd, exotisk frukt och en efterbeska som hänger kvar rätt länge. En väldigt lättdrucken IPA med bra munkänsla, inget extremt och inget som sticker ut till höger och vänster. En god IPA, helt enkelt.

Uteserveringspremiär och mer i Malmö

Aah, en ledig måndag är ju inte fel alls. Jag jobbade bara halvdag på jobbet i lördags, sen vart jag för en gångs skull ledig både söndag och måndag så det blev ju nästan en långhelg. En jävligt bra helg har det varit måste jag säga. För er som följer oss även på facebook såg nog att jag var ute och käkade, mös i solen och drack en hel del trevlig öl i lördags kväll.

Uteserveringspremiären blev det! Och det på Bishops Arms Gustav i Malmö, solen var rätt stark och med extra värme från grisvärmarna så var lyckan total. Här fick jag i mig bland annat en specialbrygd från The Worlds Smallest Brewery. Det är några ur personalen från Bishops Gustav som har samarbetat med Alan Dugan och gjort en DIPA med 60 humlegiv på en timme, därav namnet 60 Minutes of Hops.

Jag tyckte att ölen var riktigt trevlig, stor beska med mycket blommor, tvål och grapefrukt. Det enda som saknades var att den nog skulle haft lite mer kropp för att bära upp alla smakerna, den var tyvärr lite för tunn tycker jag. Dock fortfarande en riktigt häftig öl och jag tycker att det är skitkul att se när svenska bryggerier vågar ta ut svängarna!

Det blev även en burk Westbrook IPA som jag verkligen tyckte var hur jävla grym som helst. Den smakade väldigt färskt, var riktigt snygg och god. Som att dricka kåda!

Härefter blev det käk på Pickwick Pub som jag aldrig besökt tidigare. En brittisk pub mitt i Malmö, precis bredvid Hansakompagniet. Inget massivt ölutbud, men det fanns en del kul. Mycket brittiskt naturligtvis, men även en del svenskt, några amerikanare och så såg jag ett par från Dieu du Ciel. Jag käkade en kycklingburgare och till den drack jag Sleepy Bulldogg från Gotland.

Jag gillade verkligen Pickwick och kommer definitivt att besöka puben igen, grymt mysig stämning, god mat och trevlig personal. När vi käkat färdigt så traskade vi bort till Nya Tröls som jag bara haft bra erfarenheter av sen tidigare, men denna gången var det inte alls så som jag mindes det. Först kommer vi in och ställer oss vid baren för att beställa en öl och blev bara förbisedda hela tiden. Tjejen som stod i baren tog bara emot andra besökare som stod och viftade med sina pengar i stort sett, även om det inte ens var särskilt mycket folk där. Sjukt irriterande, så jag gick in till den andra baren och stod där och väntade. Där var ingen alls bakom baren på en rätt bra stund, så jag gick tillbaka till den andra igen.

Där tänkte jag att jag lika bra kunde beställa två öl direkt eftersom dom inte verkade kunna hantera sina gäster.. Så jag beställde en Ruthless Rye från Sierra Nevada och en Ängö Ljuva Tider. Då fick jag svaret att man inte kunde beställa svensk öl i den baren utan man var tvungen att göra det i den andra. Men där var ju ingen, sa jag då och tjejen i baren påpekade att det var där minsann visst och om jag ville ha den ölen så fick jag gå bort dit och köpa den för hon kunde inte under några omständigheter göra det.

Jag sket i det och drack upp min Ruthless Rye istället, sen gick jag bort till den andra baren för att jag var verkligen sugen på Ängö. Som tur var så var den bartendern som stod där riktigt hjälpsam och trevlig, så jag fick upp humöret igen. Skönt! Snackade en stund med honom om just svensk öl och så köpte jag en Ljuva Tider och en Herrgårdsporter från Skebo.

Ljuva Tiders Ängöl är verkligen en helt suverän öl tycker jag. Smakrik, bitter och grymt mjuk och fin munkänsla. Herrgårdsportern var också riktigt trevlig tycker jag. Min första öl från Skebo var det och den gjorde mig sugen på fler. Mycket smakrik för att bara ligga på runda 5% någonting, massor av choklad och kaffe. Den går att beställa från och med idag på Systembolagets utökade service, så jag tycker att ni ska göra det! Dock kan man än så länge inte beställa något från Ängö då Diabolisk är slut och tydligen kan man inte beställa Ljuva Tider då den inte kan levereras över resten av landet, inte ens lådvis.. Fan, jag vill ha!

Nu började vi känna oss färdiga på Tröls och begav oss ner mot stan för att ta tåget hem. Det var en rätt bra stund innan tåget skulle gå så.. Bishops Savoy. Varför inte liksom? Samuel Adams Alpine Spring på fat var inte alls dumt. Fräsch och lättdrucken. Jag tror att den börjar dyka upp på Bishops lite här och var i landet så om ni ser den, prova gärna ett glas! Jag gillar!

Sista ölen för kvällen blev en Russian Roulette av Evil Twin/Omnipollo. Det har skrivits mycket om den här ölen på sista tiden och det är helt klart befogat. Dom har gjort en Black IPA och en ljus IPA, tappat upp dom på flaskor med samma etikett och när du köper en får du alltså inte veta vilken du köper - därav namnet. Grymt häftigt koncept!

Ölen då? Tja, vi köpte vars en och hoppades på att få en av var. Det fick vi inte utan vi fick vars en svart. Inte på något sätt missnöjda för jag tyckte att den var riktigt bra! Hårt rostat kaffe, mörk mörk choklad och rivig humle. Riktigt bra svart IPA tycker jag.

Sen blev det en kebab och tåget hem.. Vi hamnade även på en efterfest där det bara serverades fulöl så det var väl inte så mycket att orda om. Jag blev rätt så rejält bakfull igår iallafall. Nu blickar vi framåt mot nästa helg som jag är alldeles säker på att den kommer bli hur grym som helst. Jag och Gripen ska ha finbesök och dricka finöl, men mer om det får ni veta senare i veckan!

En snabbis på Malmö Brygghus

Igår sken solen och jag var sugen på öl.. Men jag hade inget direkt hemma som jag var så värst sugen på, och eftersom jag ändå skulle till Malmö Brygghus för att köpa biljetter till Stora Öl, Små Bryggerier-mässan så kunde jag ju lika bra ta en öl där. 

Det var ett tag sen jag var där nu och dom har ju ändå både månadsöl och gästöl som byts ut regelbundet, så lite nytt var där. Bland annat så fanns Sierra Nevada Ruthless Rye och Duchesse de Bourgogne på gästfaten, sen fanns de vanliga ölen och månadsölen IT IPA som är en IPA med te i. Vad har man i IPAn? Man har i T i IPAn, i T, IT.. Ja, ni fattar. 

Jag tycker att det var en rätt schysst och fruktig IPA med en balanserad och mild beska. Rätt så söt och snäll, och teet kommer verkligen fram mycket mer än vad jag trodde. Detta är inte på något sätt en extrem öl och liknar inte något amerikanskt monster, men väl en njutbar och lättdrucken öl. Teet bidrar med stor fruktighet och det påminner lite om iste. Kul öl!

En öl till hann jag med och den ölen behöver väl ingen närmare presentation. Malmö Brygghus flaggskepp - Cacao Porter!

Lika bra som vanligt. Väldigt len munkänsla, hårt rostad och gott om kakao. En liten chokladbit till denna sen var det dags att bege sig hemåt. Fick även med mig biljetterna som jag faktiskt höll på att glömma. Jag får hoppa över fredagen då jag jobbar lördag förmiddag.. Men sen blir det bara snabbt hem, duscha och sätta sig på tåget och åka in. Om ni skulle känna igen mitt skäggiga ansikte så måste ni komma fram och hälsa!

Beer geek brunch weasel Calvados edition + Köpenhamn!

Jag får väl börja med att säga att det här inlägget är egentligen tänkt som två olika, men då jag dragits med förkylning så har jag varit ganska slutkörd efter jobb och helt enkelt inte orkat knåpa ihop ett inlägg. Med tanke på detta så kommer jag komprimera något, så det inte blir för gigantiskt. Nåväl...

Det hela började i alla fall i Köpenhamn, tillsammans med Ölrådets Henning. Det var för länge sedan vi hade setts och vi bestämde oss för att åka över kort och gott. Vi började dagen med ett besök på Barley wine. Det var första gången för oss båda, och båda två hade varit där 2 gånger tidigare då det varit stängt... Så vi var väldigt nöjda med att det nu var öppet! Det var dessutom en riktigt trevlig butik med riktigt kul utbud och väldigt trevliga, snälla och hjälpsamma ägare. En liten teaser på vad jag fick med mig, och en på den obligatoriska färdkosten som vi avnjöt på en bänk då vi tittade på folk och planerade resten av dagen.

För er som inte har provat Wookie IPA så kan jag säga att det blev en riktig kickstart på dagen. En IPA i Westcoast stil med mycket grapefrukt och riktigt rivig torr efterbeska. Kanske inte optimalt att börja med, och inte optimalt att dricka ur flaska. Men vi kunde inte låta bli denna samarbetsbrygd mellan Amager och Port brewing när vi såg den i kylen, och det är jag faktiskt glada att vi inte gjorde. Cred till Henning, men nu går vi vidare!

Bilden ovanför är, som ni kanske gissar, tagen på Fermentoren. Jag har ju glömt berätta att det var St Patricks day, men det gör jag nu. Det var St Patricks day och på facebook hade vi blivit inbjudna till deras firande, så vi begav oss självklart dit! Ölet närmst i bild är Fanø Viola Sofia 2011 (Kunstner Øl No. 2), efter att ha druckit Kunstner Øl No. 1 så var jag tvungen att prova denna. En pint helt fantastisk, fyllig smoked imperial stout med härliga toner av choklad, kaffe och lätt av rökt malt på 10,3% vid 14-tiden är ju inga konstigheter. Henning var inte sämre han, med en To Øl Goliat i hand på bilden. Även den var riktigt bra! När vi hade druckit upp så begav vi oss till Ølbutikken, Kihoskh och slutligen Mikkeller bar innan vi begav oss hemåt.

På Mikkeller bar dracks som vanligt helt fantastiska öl, och vad jag handlade (förutom Goose Island IPAn som redan hade fått ge livet till) kan ni se här under i en samlad bild. På Mikkeller bar så var förresten sällskapet väldigt trevligt! Vi fick tränga in oss på ett bord tillsammans med två svenskar vi kände igen svagt från Fermentoren, två svenskar som visade sig vara ordförande och sekreterare i Sällskapet Malte! Efter ett tag anslöt ytterligare två svenskar där (om jag inte missminner mig) även den ena var medlem. Hur som helst så var de väldigt trevliga och skulle det vara så att någon av er 4 läser detta så hör gärna av er! Nu blir det samlingsbild, som jag tror talar för sig själv.


Och som inläggstiteln utlovat kommer här ett inlägg på ett av ölen på bilden ovan. Inget mindre än Mikkeller Beer geek brunch weasel Calvados edition.

Det bruna skummet byggs upp på den nästan kolsvarta oljeliknande vätskan och fräser minst lika snabbt undan nästan helt.

Oj, oj, oj vilken doft! Man känner igen karaktären från grundölet, men märker snabbt att här finns det så mycket mer! Starka kaffetoner, rostad malt och lite choklad känner vi igen, men det är betydligt rundare än i vanliga brunch weaseln. Vi hittar vanilj, härligt träiga toner, lätt av honung, söta äpplen och calvados. Fantastiskt trevlig doft, jag vågar knappt smaka!

Jo det gör jag! Och den är så fyllig och len. Sen hugger den! När jag låter vätskan gå runt på tungan så är den ganska pepprig, och det börjar smyga sig på ganska beska toner. Det är mycket kvar av grundölet med intensiva kaffetoner, mörkaste möjliga choklad och hårt rostad malt men med väldigt träiga toner med lite aska. Vi hittar toner av svartpepper, vaniljen från doften som här är lite mer fudgeig, söta äpplen,mörk torkad frukt, en värmande alkoholtouch, och i det härligt beska avslutet finns en viss sälta och såklart calvados som verkligen lyser igenom igen. Eftersmaken är riktigt långdragen och känns mer som den från just en avec än från ett öl. Jag upplever den som något skarp i smaken, möjligtvis är det så att den vinner på att få vila lite. Det finns väldigt många nyanser i den genomgående sötman, som jag tror kommer framstå tydligare i takt med att beskan lägger sig. Med det sagt så är det här ett helt fantastiskt öl att sitta och smutta på! Fan vet... Jo... Det här blir min första 10/10 här på Kornmalt. Skål!

En sak som kan vara värd att nämna är att jag dukade upp en halv buffé med goda öltillbehör... Ölet är snart slut och jag har fortfarande inte rört dom. Det får man se som ett gott betyg.

Nørrebro Bryghus Tripel de Lente Sauternes Barrel

Det verkar ha varit en riktigt trevlig tillställning på Linköping Beer Expo igår! Surt att man missade det, men man kan väl inte vara överallt antar jag? Men som Gripen skrev häromdagen så har vi ju ändå en nystartad ölfestival på gång här nere i Malmö snart som jag ser fram emot väldigt mycket! Jag tror att det kommer bli riktigt roligt. Många kul bryggerier och flera av dom har jag aldrig provat något av tidigare. Vi ses väl där?

Nu till en öl som jag köpte när jag var i Köpenhamn för någon månad sen, den fanns även i ett specialsläpp på Systembolaget för ett par år sedan så det finns säkert många av er där ute som redan provat den. För er som inte har provat den så är ölen i stilen tripel och är bryggd av danska Nørrebro Bryghus med saisonjäst och brett bland annat, lagrad på franska Sauternes-fat.

På flaskan läser vi;

"Based on a very classically brewed Belgian style tripel with just the one twist that it was fermented with a saison yeast blend. After primary and secondary fermentation on tank for 3 months, the beer was racked into French Sauternes oak barrels and inoculated with brettanomyces and lactobaccillus. After 8 months in the barrel, the beer shows a very charming combination of spicy aromas, earthy notes and the complex tartness added by the wild yeast and bacteria. The body is dry with intense spicy and fruity flavours with clear hints of vanilla and oak."

Nørrebro Bryghus Tripel de Lente Sauternes Barrel!

Ölen är klart gyllene, påminner om äppeljuice, med en liten vit skumkrona som försvinner snabbt och lämnar lite rester längs glaset.

Åh, så gott den luktar. Syrligt och lite stickigt med gröna äpplen, vinäger, citrusskal, mandelmassa och blött trä. Udda, men ack så vackert.

Även smaken är väldigt udda. Funkigt och jordigt med mogen banan, äppeljuice, ättika, jästa bär, honung och blandade örter. Smått rivig och eldig alkoholfinish med lång värmande känsla ända ner i magen efteråt. Man märker av att det är 9% det handlar om, men det är fan bra detta alltså.

När jag häller upp det sista får jag med bottensatsen och ölen blir genast totalt grumlig. Smaken blir sötare och mer intensiv, jag tror att jag gillar den mer så här nästan! Jag har två flaskor till som jag tänkte lagra, väldigt spännande att se vad som kommer hända.

Allt som allt en riktigt trevlig öl precis i min smak. Jag är verkligen svag för syrliga öl, allra helst saisons och suröl är verkligen favoriter hos mig som ni kanske har märkt. Jag är ingen stoutfantast (även om den bästa ölen jag druckit var en stout från Nørrebro, ironiskt nog), därför är det ju schysst att Gripen har en förkärlek för just stouts och annat mörker så vi balanserar upp varann rätt bra där. Ha en fortsatt trevlig söndag allesammans!

Fanø Imperial X-mas Porter (Kunstner Øl No. 1).

För en liten tid sedan så fick vi hem en beställning från Mads på Vinenes verden. Som vanligt mailade vi lite fram och tillbaka ang. lagerstatus och prisuppgifter innan vi lade beställningen. Mads passade på att rekomendera Fanø Imperial X-mas Porter (Kunstner Øl No. 1) som han sa var en riktig kanonporter. Jag är som bekant mycket svag för stilen, och med det priset kunde jag inte låta bli. Sedan dess att jag fick nys om det här ölet så har jag bara sett det nämnt fler och fler gånger, och alla är riktigt positiva! Jag börjar bygga upp riktiga förhoppningar för ölet. Dessutom så är det en massa "fuzz" på nätet om Viola sofia (Kunstner Øl No.2) , en imperial stout som är uppföljaren till detta ölet som tydligen också ska vara helt fantastisk. All denna hype har som sagt gett mig stora förhoppningar. Viola sofia får jag förmodligen prova på lördag, men nu är det Imperial X-mas porter som ska få all uppmärksamhet.

Vätskan är snyggt tjockflytande och bygger upp ett bra skum, riktigt snyggt i glaset! I doften hittar vi hårt rostad, nästan bränd malt, mjölk- såväl som mörk choklad och fruktigt kaffe .

Det är en härligt fyllig vätska som helt täcker munnen. Riktigt bra drag i smaken med återigen väldigt fruktigt men starkt kaffe med nästan lite svagt syrliga drag, toner av hårt rostad malt, massor med chokladnyanser, lite saltlakrits och en bra beska i avslutet av brända toner och lätt humlebeska. Att den är på 10% märks inte annat än på den härligt fylliga kroppen som så härligt bär upp alla smakerna.

Det här ölet var det fan bra tryck i! Betygsmässigt är det solklart en 9 av 10! Jag ser fram emot lördag!

Solig söndag på Österlen, Kiviks Musteri och Pizzeria Friden

I söndags fick vi här i Skåne en av våra första ordentliga vårdagar detta året, vilket passade perfekt då jag och tjejen hade planer på att köra ner till Österlen som jag skrev häromdagen. Vi vaknade klockan åtta på morgonen av att solen strålade in genom rullgardinen och då kändes det inte som att det var någon idé att somna om utan vi steg upp och käkade en rejäl frukost istället. Lite städning och annat pyssel här hemma sen tog vi bilen österut strax innan lunchtid.

Skåne är verkligen hur mysigt som helst att glida genom under våren och sommaren, speciellt nu när det börjar bli grönt på marken efter den mer eller mindre obefintliga vintern vi haft. Eller inte haft kanske. Hursomhelst så körde vi ner förbi Vombsjön och sen råkade vi helt plötsligt köra förbi en hage med något som inte alls såg ut som hästar. Vi hajade till och stannade för att se vad det var, och vi blev väl minst sagt förvånade när vi såg att det var alpackor. Dom ser verkligen hur roliga som helst ut. Sjukt fluffiga.

Här stod vi, som ni förstår, en rätt bra stund och skrattade åt dom innan vi körde vidare. Vi körde ner en sväng till Simrishamn vars hamn bara är helt fantastiskt mysig, för att sen ta oss upp till Kivik och dess musteri.

Det är förvånansvärt knepigt att hitta till, rätt så dåligt skyltat faktiskt. Nu har vi varit där ett par gånger tidigare så vi vet vart vi ska köra, men för någon som är där för första gången så kan det vara rätt svårt. Det ligger iallafall längst, längst ner på en lång väg med massor av äppelodlingar på båda sidorna och havet 100 meter därifrån. Det säger kanske inte så mycket med tanke på att hela Kiviksområdet kryllar av äppelodlingar, men om ni ska dit så föreslår jag att ni kolla upp vägen först.

Man kan gå på rundvisning på musteriet och lära sig hur man gör must, cider och vin, man kan gå på ciderprovning, käka på restaurangen, handla i butiken och så vidare. Notera dock att öppettiderna för restaurang och andra delar varierar under året, men butiken har öppet i stort sett alla dagar. Vi handlade med oss lite allt möjligt, mycket av sakerna går att hitta i vanlig butik också men vissa saker har jag bara hittat här. Deras äpplechutney exempelvis har jag inte sett någon annanstans, och den är väl värd ett köp om ni är i närheten! Den med peppar och vitlök är för jävla god.

Härefter körde vi ner en sväng inom Kivik för att sen ta oss någon kilometer utanför till en liten pizzeria och äppelgård vid namn Friden Gårdskrog som för övrigt finns med i White Guide sedan 5 år tillbaka.

Friden drivs med passion av ett äkta par som även odlar alla äpplen på sin egen gård till all sin egen must, äppelvin, äppelsprit och what not. I matväg serverar man pizza gjord på närodlade och ekologiska råvaror med alla möjliga innehåll. 

Mitt val föll på en pizza med inlagd paprika, syltad lök, två sorters salami och ruccola, medan tjejen tog en med getost, honung och valnötter. Jag såg någon annan som fick in en med räkor, löjrom och gräddfil och någon annan som körde med champinjoner och lufttorkad skinka. Man kan få vad som helst på pizzan här med andra ord. Utomordentligt gott dessutom.

Något jag tyckte var extra kul med stället att dom har fan ett riktigt schysst ölutbud också! Mycket svenskt med bland annat Nynäshamn, Sigtuna och Malmö Brygghus, men jag såg både tyskt och brittiskt också. Kul som fan att se! Ett rejält utbud av whisky från Mackmyra såg jag också, för den som är sugen på det. Jag tog mig iallafall en Sigtuna South Pacific till min pizza och var hur nöjd som helst.

Nu hade solen gått i moln och det var dags att bege sig hemåt. Men att först ha fredagens provning i bagaget, en halvt fartfylld lördag för att sen avsluta med denna söndagen så var jag helt klart nöjd med helgen. Något annat vore ju dumt!

... Förtjänar man ölprovning två dagar i rad!

Som ni läste i förra inlägget så hade jag en riktigt fantastisk fredag med en höjdarprovning ihop med Kristopher. Men som bekant så vill mycket ha mer. Så varför inte köra en kväll till? Den här gången blev det på hemmaplan, och tillsammans med Ölrådets Balder. Jag ber förresten om ursäkt för kvalitén på- och antalet bilder, jag har blivit lite för bekväm i att Kristopher är med. Jag ska eventuellt köpa mig en kamera, och om inte annat så ska jag jobba på att ta fler och bättre bilder med det skit jag har. Hur som helst... Jag började faktiskt kvällen med att vara lite huslig och diska lite glas, och självklart förtjänar man ju då ett disk-öl. Normalt så brukar det bli en lite lättare IPA eller en lager för min del som disk-öl, men den här helgen är ju allt annat än normal. Såklart skall då även mitt disk-öl vara det!

Stillwaters Cellar door är i skrivande stund det fjärde högst rankade ölet i sin stil, det passar perfekt! Ett friskt öl med kryddig såväl doft som smak med jäst och stor fruktighet. Kanongott och det godaste jag druckit hittills från Stillwater! Funkade väl sådär som disk-öl dock... Fokusen drogs ifrån disken ganska omgående efter första sniffen... Nåväl, man kan inte få allt.

Strax därefter mötte jag upp Balder som var ännu gladare än vanligt, med vars ett plastglas i högsta hugg. I glasen hittade vi Malmö bryhus Beerson IPA som var riktigt trevlig. Fruktig och lätt initialt och med en bra beska i avslutet. Väl inne i lägenheten så var det första ölet vi hällde upp en Freitgeist Bierkulturs Not just plain vanilla. En imperial stout från tyska Köln, mest känt för ölstilen Kölsch som enbart bryggs där. Tyvärr så verkade ölet infekterat, inte till graden att det var odrickbart eller för den delen äckligt, men vaniljen försvann i stort sett helt i en ganska stor syra. Ett mer öl som var (framförallt med tanke på syran) mer kul än bra.

Härnäst så tog jag fram Beer valley Black flag imperial stout. Ett öl jag själv beskrev som något man väldigt gärna vill prova, men egentligen inte köpa själv. Ganska lätt i kroppen trots sina 11 procent, och väldigt friskt humlig för att vara en imperial stout. Framförallt så var det ovanligt fruktiga humlearomer, men även i smaken, som fick ölet att sticka ut. Tillsammans med stiltonosten som slätade över humlen lite blev ölet bra mycket bättre i min mening.

När väl jag och Balder träffas är det inget konstigt med att låta Imperial stout tåget gå... Nu blev det Mikkeller Abel, ett öl jag recenserat tidigare på Gripen av öl. Jag var otroligt nyfiken då jag på ratebeer läst att ungefär hälften av de som druckit den haft ett öl helt utan skum och resten ungefär som på bilden i länken. Den här gången var det utan kolsyra, och smaken var betydligt mildare än jag minns och beskrivit den tidigare som. Riktigt kul att få prova "på det här viset", och man undrar egentligen hur ölet är tänkt att vara.

Nu bröt vi av lite och rensar paletten med en suris. Boon geuze Mariage parfait är ett öl jag velat prova ett tag. Jag har tidigare druckit deras vanliga geuze tidigare och tyckte den var kanon, precis som deras Kriek Mariage parfait som kom på bolaget i fjol. Men nu är det alltså Geuze Mariage parfait vi har i glaset och det är verkligen kanon hur de har balanserat de stalliga funk-tonerna med de friska och fräscha äppletonerna. Jättegod!

Kvällens höjdpunkt. Dogfish head World wide stout. Ett smått legendariskt öl som både jag och Balder hade på våra "bucket-lists". Ölet är från 2009 och jag kan inte beskriva ölet med andra ord än Wow! Ölet är enkelspårigt, men ändå komplext. Nä, det här tänker jag inte ge mig på att beskriva mer än som något av det bästa jag har druckit.

Vi avslutar med kvällens överraskning. Jag visste om att Balder skulle ha med sig World wide stouten och tänkte: "Hur fan ska jag följa upp det här?". Svaret var egentligen uppenbart... Mikkeller Barrel aged Texas ranger. Fast ölet visade sig vara helt annorlunda än väntat! I doften hittar man lätt chilitonerna och känner igen grundölet, medan smaken har lugnat sig avsevärt och chilin är mest där som ett sting på slutet för att hålla saker och ting intressanta. Ölet har gått från en kul grej till något riktigt gott faktiskt!

För att summera lite så kan vi säga att det har varit en helt underbar kväll! Och en helt underbar helg för mig som igår hade en fantastiskt provning med Kristopher och ännu en svårslagen provning under lördagen med Balder. Stort tack till er båda för en fantastisk helg!

En vis man sa att vi verkar leva som kungar här nere. Den här helgen levde jag verkligen som en kung!

Efter en lång arbetsvecka..

..tyckte vi att vi var värda lite öl. En snabbt ihopsatt provning blev det så vi skippar skitsnacket denna gången och kör igång direkt!

Första ölen blev E.S.Bam från Jolly Pumpkin, världens högst ratade bitter på ratebeer. Jag förstår varför, även om jag inte hade kallat den för bitter om jag blindat den.. Jävlar vad den skummade för övrigt. 

Jag tyckte att doften påminde väldigt mycket om en klassisk bitter, fast inte alls smaken. Gripen tyckte tvärtom, märkligt nog! Funk, jord, jäst, citrus, exotisk frukt, päron, banan. Ganska svårdrucken, oväntat tung på något sätt. Stor kolsyra. I slutändan var vi överens om att det var en grymt bra öl, men vi var glada att vi delade den och att om vi var sugna på bitter någon gång så kommer detta nog inte att bli förstavalet. Men god var den!

Näst ut är en öl jag köpte med mig från Köpenhamn förra helgen. En mörk saison, bryggd med pepparkorn.

Goose Island Pepe Nero. Den var häftig! Pepparkornen är verkligen framträdande, massor med svartpeppar i både smak och doft. Utöver pepparn så fanns det en rejäl dos av toffee, nötter och kaffe. Bitter och nötig avslutning. Vi var båda väldigt imponerade! Jag tror att jag tog den sista som stod ute på hyllan på Barley Wine, men om ni någon gång ser denna så tycker jag definitivt att ni ska prova! Riktigt bra öl.

Ungefär vid denna tiden dukades det fram ost, korv, kex, cantaloupemelon och chornichons. Två sorters kittost, appentzeller, gulayerkorv, chorizo, pata negra-salami. Mums. Till detta kalaset öppnade vi en bonusöl som vi fick av Mads på Vinens Verden sist vi beställde öl där. Det tog lite tid innan han fick iväg paketet nämligen, så han bad om ursäkt och skickade med en gratis öl.. Och vilken öl sen! Tusen tack för det Mads!

IPA bryggd på råg. Jester King Wytchmaker! Vi hade blivit "varnade" (om man nu kan använda det ordet i sammanhanget) på facebooksidan av Portersteken innan vi öppnade flaskan att den drog åt farmhouse-hållet och jag kan väl bara hålla med! And it was good. Även denna skummade like a motherfucker och fick stå på diskbänken ett tag.

Men när vi väl fick upp den i glaset så märkte vi hur stor denna ölen är! Först mycket farmhousekaraktär med citrus och stickig kolsyra, men efter en tid i glaset lugnar det sig lite och blir mer och mer som en IPA. Rågen var verkligen framträdande, men även grape och passionsfrukt kommer efter hand. Många nyanser i denna ölen, häftigt! Jag såg för övrigt att Brill fått in Black Metal Imperial Stout från just Jester King för er som missat det. Själv har vi en i skafferiet redan som ska provas inom det närmsta, och där har jag rätt höga förväntningar.

Den sista planerade ölen för kvällen blev en gigant i liten flaska, en imperial stout från 2007 från ett bryggeri som vi vet att pappa Balder håller som bäst i världen.

Avery Mephistopheles! Även denna från Vinens Verden faktiskt. Grymt jävla vinös öl! Otroligt komplex. Vi satt rätt länge med denna och hittade bara mer och mer i den hela tiden. Vinbär, russin, dadlar, portvin, läder. Vi provade den med lite ost och det funkade inte alls, ölen verkligen dödade osten och fick den att smaka fis och ägg. Något som däremot funkade sjukt bra enligt mig var chornichons! Syran i gurkorna gjorde sig riktigt snyggt mot den komplexa och tunga ölen. Rolig kombo!

Nu var det egentligen slut, men klockan var inte så mycket så vi tänkte dra fram en sista öl. Vi hade tre kandidater och valet föll till slut på den smått legendariska Bourbon County Stout av Goose Island. Även denna köpte jag förra helgen i Köpenhamn och där fanns nog ett par flaskor kvar på Barley Wine tror jag, så skynda dit om ni kan. Årgång 2011.

Bourbonkaraktären är precis som väntat väldigt framträdande, men man märker att den är ung. Len munkänsla men skummar rätt mycket väl inne i munnen, kan tänka mig att den blir hur grym som helst efter ett par år. Komplex, tung med bourbon, vanilj, choklad och en hint av lakrits. Jag är glad att vi har ett par på lagring, för denna vill jag verkligen se hur den utvecklas.. Kvällens bästa öl, tror jag. Fast Pepe Nero var fan häftig också.. Fast dom spelar ju i så olika divisioner att det är svårt att avgöra. Goose Island levererar iallafall. Oväntat va?

Idag blir det en runda med tjejen för min del, exakt vart vet jag inte än. Imorgon blir det nog ett besök på Pizzeria Friden på Österlen som även finns med i White Guide tydligen. Någon som varit där? Rapport kommer iallafall i nästa vecka. Gripen kommer att spendera dagen med pappa Balder och dricka imperial stouts. Jag förväntar mig att det kommer en fin redogörelse för det också! Trevlig helg på er!

Malmö tar efter lilla Vellinge - Ölfestival i April!

Igår kunde man läsa hos Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier att de ska hålla i sin första ölfestival! Trevligt nog för oss i närheten så har de valt att hålla till i Malmö Brygghus lokaler på Bergsgatan 33 i Malmö. Bara en liten promenad från såväl tåg som bussar. Jag saxar lite från hemsidan:

"Varje medlemsbryggeri har en egen monter med upp till fyra olika fatölsprodukter. Du blir serverad ölen av bryggeriernas egna personal, inte sällan bryggarna själva.

När du löser entré köper du också provningskuponger för 20:-/st, vilka berättigar till ett smakprov om 10 cl öl från valfritt bryggeri.

Entréavgiften på 150:- inkluderar ett provglas, vilket du får ta med hem. Förköpsbiljetter kommer att släppas – håll utkik!

Välkomna önskar Sveriges Oberoende Småbryggerier!"

Nedan följer även en lista på vilka bryggerier som kommer att representeras på festivalen, och med möjlighet för upp till 4 olika fat hos varje så har vi förmodligen en hel del kul att se fram emot!

Ahlafors Bryggerier, Bredaryds Wärdshus och Bryggeri, Eskilstuna Ölkultur, Gamla Slottskällans Bryggeri, Grebbestad Bryggeri, Hantverksbryggeriet, Irish Pub, Jämtlands Bryggeri, Malmö Brygghus, Monks Brewery, Närke Kulturbryggeri, Nils Oscar Company, Nynäshamns Ångbryggeri, Oceanbryggeriet, Oppigårds Bryggeri, Qvänum Mat Malt, Sandbacka Bryggeri, Skebo Bruksbryggeri, Stockeboda Gårdsbryggeri, Strömsholms Brygghus, Ängö Kvartersbryggeri.

Det här gillar vi på Kornmalt & Humlekottar, på tal om gilla så har ni väl redan "gillat" oss på Facebook? Vi ses i Malmö!

Mörkrädda undanbedes!

Ingen av er som har följt Gripen av öl lär ha undgått att jag dras åt the dark side. En fyllig stout får alltid mitt hjärta att klappa lite fortare. Jag tror att inlägget kommer bli så pass långt utan att jag vidareutvecklar eller presenterar ölen, och förhoppningsvis talar några av ölen för sig själva. Nä. Nu har jag för mycket blod i stout-omloppet, dags att smutta i mig det sista ölet i listan och skriva ihop inlägget ordentligt!

Först ut är Hoppin frogs DORIS the destroyer!

Ölet har en kraftig doft med rostad malt, choklad, lätt av kaffe och lite humle.

Även smaken är riktigt kraftig med mycket rostade toner, hårt rostad malt, mörk choklad, lite lätt kaffe, en touch mörk torkad frukt och lite humle. Mycket beska element alltså men med en stor maltkropp som bär upp smakerna mycket väl. Tillsammans med ölet hade jag som synes pepparkakor med stilton ost, vilket funkade hur bra som helst. Osten slätade ut beskan och humlen lite, vilket för ölet mer åt mina preferenser! Betyget får bli 8/10. Kanongott!

North Coast Barrel-Aged Old Rasputin XIV

Riktigt tjock svart vätska med ett stort, fluffigt, sexigt skum! 10/10 på utseendet i min bok.

Doften är riktigt stor med mycket ek, bourbon, choklad, kaffe och lite vanilj. Alkoholen lyser igenom lite i bourbon-doften så det är inte nödvändigtvis något dåligt, det är vad man tycker själv! Jag tycker det luktar som ett riktigt monster som jag kommer få smutta länge på.

Det första som slår mig är hur fyllig den är. Jag håller ölet länge i munnen och känner hur den nästan rullar runt i munnen. Sedan sväljer jag. Här är det klart och tydligt att det här är ett öl för mig. Wow! Att ölet är så fylligt och lent funkar perfekt med den tydligt uttalade bourbonkaraktären och det gifter sig helt underbart till en helt fantastisk upplevelse! Likt doften är det bourbon, ek, choklad, kaffe och vanilj i ett riktigt fint samspel. Ett par smuttar in så känner jag även en lakritston. Jag hade riktigt höga förväntningar och de har infriats med råge! Ett varningens finger för de som är väldigt känsliga för alkoholtoner eller mest gillar en liten bourbonkyss i slutet, i det här ölet är det som sagt väl uttalat. Farligt nära full pott med betyget 9,5/10.

Brooklyn brewery Black chocolate stout

Len och lätt doft med mörk choklad, lätt av rostad malt och chark.

Tjock, tung, fyllig och... Lättdrucken! Mörk choklad med en bra rostad karaktär i bakgrunden som tillsammans med lite mörk torkad frukt och väldigt lätt av lakrits håller ölet intressant. Lätt bitterhet i avslutet och lite värmande alkoholfinish. Jag drack det här ölet när det släpptes i fjol, då var jag fortfarande en riktig färsking och den stora hypen blev för mycket och jag var inte förtjust i den. Ta ett steg tillbaka från hypen och förvänta dig ett öl 4 kronor dyrare än Corona. Det gjorde jag idag. Wow! Och då dricker jag den direkt efter ovanstående öl... Betyget blir 7/10.

Ægir Lynchburg Natt

Det är en härligt chokladig doft med massor av vanilj från fatlagringen, lite ek och oväntat lätt av bourbon. Rostad malt och lite mörk frukt.

Otroligt len och fyllig på tungan. Täcker snabbt munnen. Choklad, vanilj, rostad kokos, lite bourbon och kaffe som fortsätter och byggs på härligt med lite tobak, trä och beska i avslutet. Det är verkligen oväntat mycket vanilj och kokos, man känner ofta de tonerna i fatlagrade öl men här är det verkligen, verkligen påtagligt och med betydligt mer än whiskeytonerna i sig. Betyget blir skyhöga 9/10.

Amager Danish Beerhouse Barrel Aged Series Imperial Stout

Det här ölet är, precis som barrel aged Gonzo, lagrat på Stranahans whisky fat och man ser tydliga likheter mellan de båda ölen. Mycket choklad, det är vinöst, whisky, ek och lite vanilj.

Kroppen är medelfyllig och jag hade nog gärna sett den lite större. Det är verkligen distinkt smak från fatet, med BA gonzo drucken flertalet gånger och dessutom ganska nyligen hittar man direkt likheter. Choklad, mycket whisky, lite vanilj, ek, lite mörk frukt är det som bygger upp smaken. Det är tydligt att det här ölet har några år på nacken, det hade fyllt 4 om två veckor, och balansen här är betydligt bättre än i de BA Gonzo jag har hemma, whiskyn blir inte lika spritig och endimensionell. Kanongott, bra storlek på flaskan, otroligt kul att ha provat och betyget 8/10.

Black Rooster The Black Rooster – Oak n’ Islay Edition

Rökig whisky, aska,vanilj, kokos, härligt hårt rostade toner och choklad i doften. Väl avvägt av varje och inget är för skarp eller sticker ut för mycket.

Väldigt lätt kropp, nästan lite för lätt. De rökiga whiskytonerna är betydligt mildare i smaken än väntat utifrån doften även om det är de som dominerar. Den är trots det ganska mild med choklad som slätar ut de rostade tonerna, eken, röken och askan. Även lite vanilj slätar ut det hela. Man vänjer sig faktiskt vid kroppen efter ett tag och det här är riktigt trevligt! Betyget blir 7,5/10.

Behöver jag säga att det var länge sedan jag hade ett par såhär trevliga dagar? Och glöm inte att snart är det St Patricks day!