onsdag 3 oktober 2012

Öl i Stockholm del 3; Frukost, lunch och löjrom

Dag nummer två. Lite småbakis vaknar vi nere i vår bunker (ja, det påminde om en bunker då hotellrummet låg under jord så man hade inte en susning om varken väder eller tid när man vaknade), och efter att ha betalt extra vid incheckning för att kunna käka frukost på hotellet så lyckas vi lik förbannat sova för länge så vi missar det. Detta är konstigt då både jag och Balder är såna som vaknar tidigt annars..

Men men, även solen har sina fläckar tänkte vi och eftersom vi visste att vi hade en lååång dag full av öl framför oss och det var ett par timmar tills vi skulle hem till M2 på en eminent lunch så kunde vi lika gärna snöra på oss skorna och göra en favorit i repris - Belgobaren!

Vi gick dom få kvarteren vi hade genom ett småregnigt Stockholm bort till Belgobaren som var öppen, men klockan var inte ens 11 så dom fick inte servera öl än. I baren fann vi Urbain från Struise och Recep från Panogruppen sittandes med vars en stor kopp kaffe. Vi byter ett par ord och efter en stund kommer David (också från Struise) ner och ser, i vanlig ordning, rejält bakfull ut. När vi frågar hur han mår så får vi på knacklig engelska ett svagt och aningen förvirrat "I.. Don't know yet". Ungefär nu slog klockan 11 och vi kunde beställa vår öl. Vi körde enkelt, vars en Belgopils och lite käk till det sen var vi nöjda.


Vi slog oss ned på uteserveringen och njöt av stunden, duggregnet och hela vistelsen över lag. Med lite käk och en öl i magen, regnat hade upphört och solen tittade fram, ja då var det dags att traska bort till M2. Vi visste på förhand att det skulle serveras en skånsk måltid av yppersta klass (rotmos) men när vi kom fram avslöjades det även vad som skulle dukas upp som förrätt. 

Efter att ha följt den här diskussionen på Beer Sweden Forum och läst all hype från Magnus så var det både en bra idé och en kul grej att servera just löjromstoast som förrätt. Vilken öl som kunde passa bäst till fick vi ju också prova ut, alternativen finner ni på denna bild hos MankerBeerBlog. 

Hoegaarden hade kanske hos många varit det uppenbara valet, även om man inte ätit löjrom tidigare. Wit brukar ju vara gott till fisk och skaldjur. Vi öppnade den, men njaa. Eller ja, det var väl okej, men det var inte alls så kul som jag väntade mig. Kanske beror det på ölen, kanske beror det på kombon, vad vet jag. Vad jag istället skulle vilja prova till är en schysst saison. Nu hade vi tyvärr ingen saison att tillgå, så det fick bli altbier istället. Balder hade asat med sig en flaska Driftwood Crooked Coast som fick agera partner med löjromstoasten, och det gjorde den fint! Schysst sötma som inte tar över för mycket så man fortfarande kan känna löjrommens fulla potential.

Här efter hade Manker med sig en öl från ett bryggeri som jag har velat prova öl från läääänge! Det var inget mindre än Upland Cherry Lambic! Upland är ett av dom mer hypade och svåråtkomliga surölsbryggerierna i USA då dom inte exporterar utanför Indiana. Otroligt kul att få prova något från dom! Var den bra då?


Minst sagt, och även ganska udda! Den hade en oerhört trevlig syra som balanserades upp av en riktigt häftig sälta, blanda detta sen med körsbär, stall, halm och ännu mer bär typ lingon och tranbär, så får du en skithäftig amerikansk fruktsuris. Önskar att dom var något mer lättillgängliga, men det kan man väl bara drömma om.. 

Lagom till när den var uppdrucken så var det lunchdags. M2 hade stått och slitit i köket hela eftermiddagen och nu var det dags att få lön för mödan. Äkta hemmagjord rotmos, lammkorv med chevré och surkål. En lunch för riktiga jävla vinnare. Rotmosen var fenomenal M2, helt fantastiskt! 

Till detta drack vi mitt bidrag till eftermiddagen, en "hoppy tripel" från Pretty Things vid namn Fluffy White Rabbits. Ganska udda öl även den, mycket örter, skumbanan, citronskal och fruktig hume. Som en schysst IPA, fast med dom bästa delarna från en tripel. Jag tyckte att den var trevlig, även om dom andra verkar ha gillat den lite mer än mig. Finns att köpa på Ölbutikken för den som har vägarna förbi där. 

Mätta och belåtna efter denna kungliga måltid var det dags för efterrätt. Manker hade ju inte med sig bara en, utan två (TVÅ!) öl från Upland och nu var det dags för Strawberry, det vill säga deras jordgubbsöl. Det var en gusher, minst sagt. Vi hann väl inte mer än få upp korken innan den mer eller mindre sprutade ner hela vardagsrummet (..sa flickan, jag vet Balder). Fram med lite ost och fläsksvål, sen var vi game!



Även denna ölen var ju riktigt häftig, Även om den inte riktigt kom upp i samma klass som körsbärsölen så var den helt klart grym. Inte lika syrlig och sur utan mer skönt fruktig med massvis av jordgubb, hallon och andra bär, ganska söt och antagligen mer passande nu efter maten än vad den andra hade varit. Extra kul att få prova denna nu då jag har en jordgubbsöl från ett annat amerikanskt bryggeri på väg hem, riktigt spännande ska det bli att se hur dom skiljer sig.

Denna satt vi med ett tag och sippade på innan M2 slog på stora trumman och drog fram en Dogfish Head World Wide Stout 2004.. Nu jävlar snackar vi. Nästan 10 år gammal World Wide Stout, hur ofta får man chansen att dricka det? Jag har faktiskt aldrig provat den tidigare så detta var ju att sätta ribban ganska högt. 


Grymt vinös och otroligt komplex, stora mängder portvinssötma, plommon, torkade fikon, kakao, mörker, helvete och lång värmande alkohol på slutet. Mäktig öl, minst sagt, och dessutom fantastisk ihop med grönmögelost. En sån här öl sitter jag ofta med väldigt länge, och när dom andra redan avslutat sina glas och tagit nytt så satt jag fortfarande kvar med mitt.. Och njöt. 

Sista ölen för eftermiddagen blev Allagash Four. En quadrupel med fyra sorters malt, fyra sorters humle, fyra sorters socker och jäst fyra gånger, därav namnet. Jag har en sån här hemma och funderar på att öppna den någon dag snart när jag inte har druckit ett glas 18% imperial stout precis före, det dödar smaklökarna lite får jag väl erkänna. I vilket fall som helst så drack vi den och den var också väldigt trevlig, Allagash gör ju en sällan besviken. Även här en hel del mörk frukt som sviskon, russin och dadlar men även farinsocker, svartvinbär och lite franska örter kommer förbi. 

Bra avslutning på eftermiddagen! Riktigt, riktigt stort tack till alla inblandade för chansen att få prova dessa ölen, framförallt Upland och Dogfish Head-grejerna var grymt kul. Nu var det dags att gå till hotellet och byta skor då mina läckte som ett jävla såll, sen upp till Akkurat för att dricka Cantillon Fou'Fune på fat och käka lite senare. Men mer om det i nästa inlägg.

3 kommentarer:

Henning sa...

GÖÖÖTT!!

Gyllenbock sa...

Mein liebe Gott! Kan annat skrivas?

Kristopher sa...

Jag instämmer med er båda! :)