fredag 4 maj 2012

Storfotsinvasion!

I onsdags var det släpp på Systembolaget, och äntligen kom den! Sierra nevadas Bigfoot 2012, ett öl jag väntat på sedan 2011:an kom i fjol och jag påbörjade lagring av dessa. Färskare än tidigare på bolaget också, nu i maj istället för augusti. Den flaskor jag har är buteljerade i januari-februari, så det får ses som förhållandevis färskt. Jag vet inte om ölet behöver någon introduktion, men kortfattat så är det ett väldigt välhumlat barley wine på 9,6% där meningarna går kraftigt isär om när den ska drickas, ung eller gammal. Jag själv har tidigare bara druckit den relativt färsk och nu ska jag äntligen få se vad som hänt med min ett år gamla flaska mot en ung flaska, ungefär ett år senare. Dessutom så fick jag tag i en flaska från 2005 när Ölbutikken hade vintagesläpp. Skönt att fuska lite! Vi börjar med kort om hur jag upplever den färska (som ni förhoppningsvis själva provar också!) och jobbar vidare utifrån det med jämförelser och sådär.

2012: Det är en riktigt frisk humlearom med härligt knäckig och karamellig malt i bakgrunden. Humlen påminner väldigt mycket om den hos en Amerikansk västkust-DIPA, men malten får lysa igenom lite mer än vad man är van vid hos en DIPA.
Ölet är väldigt lättdrucket för att vara barley wine, mycket på grund av humlen. En ganska skarp beska tränger sig fram bland den härligt söta, lite knäckiga och karamelliga malten. Humleprofilen är blommig, tallig och lite citrusig, den är som sagt lättdrucken för stilen med humlen, den relativt höga kolsyran gör också sitt. Man kan i princip dricka ölet som en DIPA, ett ganska skarpt beskt avslut gör den till mer av ett smuttöl dock.

2011: Oj! Här har vi en helt annan doft! Det för direkt tankarna till när jag jämförde Great divide Hibernation ale '10 och '11. Både i den stora skillnaden, men karaktären har också skiftat på liknande sett, men också på så vis att det är ganska lika öl egentligen.
Humlen är märkbart tillbakadragen, den finns mest som en liten förnimmelse, och egentligen så saknar man inte den. Detta för det är som ett helt annat öl, det är kanonfin maltighet med lite knäck, karamell, fugde och lite, lite choklad.
Kroppen är ungefär den samma som i den färska, men jag upplever kolsyran som något lättare. Humlen finns kvar mer i smaken än i doften, men har bytt profil. Här känns den örtig, blommig och svagt tall- och citrusig. Avslutet känns mycket torrare och den riviga beskan som höll i sig från den färskare flaskan är istället ett lite örtigt avslut med lätt ton av kåda. Malten är mer karamellig och det finns lätta toner av fudge, men inte lika uttalat som i doften.

Efter att ha bildat en ordentlig uppfattning om 2011:an så återgår jag till 2012:an för en smutt, och det är verkligen en jätteskillnad! Med det sagt så undrar jag hur det här ska sluta; dags för 2005:an!

2005: Här ser vi direkt vilket som är vilket! 2005:an är mycket, mycket mörkare till färgen.
Doften känns även den helt annorlunda. Det är väldigt knäckigt, mer choklad... Och tyvärr lite obehagliga toner också. Den luktar lite jordigt och källar-aktigt. Jag slutar ganska snabbt sniffa och ger mig på att smaka, för att se om det är lönt att fortsätta.
Antiklimax. Här har det tyvärr gått för långt, eller helt enkelt snett. Den är inte speciellt rolig längre. Den saknar nästan helt kolsyra, den är väldigt torr och sträv i eftersmaken och smakar faktiskt inte så mycket. Och då har jag inte kommit till det värsta... Det lilla där finns i smak är lite karamellig sötma, lite wellpapp, lite unken källare och en sträv efterbeska. Kul att prova, men här hade det tyvärr gått för långt. Jag avslutar ganska fort och återgår istället till de färskare... Synd!

För att summera lite så känns 2012:an som en något smuttigare DIPA, 2011:an som ett barley wine i amerikansk stil som inte är riktigt färdiglagrat (dock gott!) och 2005:an som flaskan man tyvärr glömde bort. Jag själv har flera flaskor av 2011:an kvar i källaren, och bar nyss ner ett gäng av 2012:an också. Jag kommer fortsätta prova de årgångar jag har varje år när den nya släpps så länge jag har flaskor kvar av mina äldsta, och förmodligen klämma in någon flaska emellan också... Och jag kommer helt klart att dricka några till av 2012:an nu och under kommande månader medan den är relativt färsk också! Jag avslutar med att säga att det är ett riktigt kul och lite eget öl som jag absolut tycker att ni ska prova er fram lite med! Med tanke på att priset inte är skyhögt är det i mitt tycke värt att prova lagra lite också.

6 kommentarer:

Alf Tycker Om Öl sa...

Jag lär inte "våga" lagra mina Bigfoot längre än 5 år. Ska köra en 4 generationer (09-12) vertikal denna helg eller nästa, har så det räcker till en 5G nästa år och kommande år (hoppas jag i alla fall!)!

Henning sa...

Gripen; Vem tog bilden på dig när du var o pissade efter provningen?

Gripen sa...

Alf: Du får gärna återkomma här, och om inte annat definitivt rapportera om hur det blev sen! Jag längtar redan efter 2013 bigfooten, om inte annat för att jag tror att '11an kommer vara riktigt god då!

Henning: Det gjorde du. Är du nöjd med bilden?

Patrik sa...

Jag drack en 2002:a på akkurat förra året som jag tyckte var supergod. Kanske något fel på din 05:a.

Henning sa...

Hö, det minns jag inte så tydligt och jo jag får vara nöjd med tanke på mitt tillstånd. Procenthaltiga drycker skola inmundigas med förstånd.

Gripen sa...

Patrik: Ja, förmodligen är det så. Som tur är så fuskade jag lite som sagt och har inte lagrat den under så lång tid själv för att sedan bli besviken.

Var det förresten skruvkapsyl på den från 2002 också?

Henning: Är du nöjd, så är jag nöjd.