Ölhelg i Köpenhamn del 2; Sour & Bitter

Efter nästan 6 timmars uppvärmning begav vi oss äntligen mot helgens första mässa, och vi förväntade inte oss något mindre än en tillställning av episka proportioner. Blev det så då? Infriades förväntningarna? Levde Drikkerigets nya supermässa upp till hypen? Var det den fetaste mässan nånsin?

Det första som hände var att vi hamnade på fel buss. Eller ja, fel buss var det inte, det var rätt buss men den gick på fel håll. Så 40 minuter till ena änden av Köpenhamn, vänta där 20 minuter och sen nästan en timme ut till andra änden. Men men, skit händer och vi kom fram i rätt lagom tid ändå kände vi.

Lokalen mässan hölls i var en stor lagerlokal mitt i ett industriområde, vi hade aldrig kunnat gissa att det skulle finnas några av världens bästa öl där inne. Regnet duggade så vi halvjoggade bort till ingången där vi stod i en liten kö in för att kunna hänga in jackan och få ett glas. Väl inne så såg det inte riktigt ut som någon av oss hade tänkt sig det.




Stora vita kala väggar, ölen serverades av bryggarna och annat branschfolk på uppfällbara bord och sittplatser var det ont om. Jag vet inte exakt hur många som var där, men det fanns kanske sittplatser vid borden för 50 personer och vi var betydligt fler i lokalen. Resten av oss fick stå, sitta på pallar eller i saccosäckar. Vi gick iallafall in och mötte upp Thorsten och två av hans vänner som var hjältar och hade fixat ett par pallar till oss så vi kunde sitta där med dom.

Vi gick och kollade in ölutbudet. Ja, där fanns ju iallafall inget att klaga på. Fullsmockat med enormt spännande öl, smakprov från Bruery, Lost Abbey och Pizza Port, hela flaskor av 3 Fonteinen. Och jävlar ja.. Vad bra öl vi drack.



Vi började ta vars en öl av Bruery, jag tog Sour in the Rye som var riktigt jävla bra, grymt fin syra och stall i den. Balder tog sig ett glas av Salt of the Earth som var en av de mest udda öl jag någonsin druckit! Riktigt, riktigt salt öl, rätt knepigt att dricka ett helt glas av själv så han gick runt och försökte bjuda bort det istället. Gripen gick rakt fram och köpte sig ett glas av Lost Abbeys smått legendariska Isabelle Proximus som levde upp till alla våra förväntningar. Galet bra amerikansk suröl. Synd att man antagligen aldrig kommer få dricka den igen.

Efter en stund så satt vi där på våra pallar och hade det gött med våra smakprov, samtidigt som vi tänkte att vi kan ju lika bra börja köpa in flaskorna och dela. Sex personer på en storflaska är rätt lagom, så det gjorde vi. Hela Armand'4-serien provades igenom, Armand & Tomme blenden, Millenium Geuze och även Golden Blend. Man blir lite skrynklig i munnen efter så mycket suröl, men herregud. Herregud vilka öl. Samtliga världsklass, och några ännu bättre. Millenium Geuze var helt enkelt sjukt bra, en av de absolut bästa för kvällen. Jag vet inte ens hur mer jag ska beskriva den. Fantastiskt bra öl. Den fyraåriga lambicen ska vi inte ens prata om.






Det var kul att prova hela Armand'4-serien efter varann, jag har Lente och Zomer hemma så nu vet jag vad jag har att vänta mig. Personligen tycker jag nog att Lente var bäst, så det var ju tur att jag har en sån iallafall! Oerhört frisk och len, gröna äpplen, stall och allt annat sånt du vill ha i din uppfriskande vårlambic. Den som stack ut mest var Winter som var riktigt grov i sammanhanget. Grov syra som hängde kvar länge, och den kändes även lite tyngre än de övriga.

Någonstans i mitten av detta spektakel så dämpas ljuset och man får en brun papperspåse tilldelat sig. I påsen fanns en servett, en muffin, en påse vitt pulver som tydligen var malda tallbarr och florsocker som jag förstod det, och något till tror jag. Maten serverades i mörkret, inte på tallrikar utan man skulle äta med händerna. Det funkar ju. Kanske. Inte. Speciellt inte om du sitter på en jävla pall utan ett bord. Och definitivt inte när man serverar superkladdiga och stekheta revben. Nog för att revbenen var hur goda som helst, men tyvärr vägde det inte upp hela middagen för mig.



Under "middagen" så gick det runt personal med revben på brickor och serverade lite sporadiskt, annars fick man glida runt till olika matstationer där det serverades gemsallad med en sås som påminde om kebabsås, ost med valnötschutney och sockervadd bland annat. Vid varje station fanns en lapp med förslag på vad man skulle dricka till sin mat, bitter eller surt helt enkelt.

Efter lite förvirrat kladdigt ätande i mörkret tändes ljuset och jag tog fram en saccosäck och satte mig i den istället och försökte ha pallen som bord. Det funkade. I en halvtimme. Sen pallade inte ryggen mer. Dock så var det ett helt berg av saccosäckar i mitten av lokalen så efter ett tag placerade jag och Balder våra manliga rövar mitt på den högen, då blev det mer behagligt. Att man sen ser ut som en uppochnervänd sköldpadda när man ska ta sig upp därifrån är väl en annan sak! Någon gång här anslöt även galningarna från Manker Beer och matade Balder med revben och suröl, det såg ut som en väldigt sjuk version av det romerska rikets toppskikt ungefär.


Vi fortsatte hälla i oss obskyr, svårtillgänglig och alldeles underbar öl en stund till. Provade några till av Bruery, bland annat Oude Tart, Mother Funker, Loakal Red och Trois Poules Francais. Samtliga hur bra som helst, jag som redan innan var frälst i Bruery blev bara ännu mer såld. Ett av de absolut bästa bryggerierna just nu i min mening.. Galet spänd på Cuir som jag fick med mig hem. Det blev även ett glas av Jolly Pumpkin Bambic som jag tyckte var riktigt bra, men inte riktigt lika bra som resten!

21.00 släpptes flaskorna man fick köpa med sig hem och kön blev väldigt stor väldigt snabbt ut till bilarna utanför där ölen såldes. Den omåttligt populära och hypade Framboos var det maxköp på 3 flaskor av, men många sålde och gav sina biljetter till andra. Sen fick vi även höra att man släppte flaskorna utan maxköp när mässan var slut, samt sålde lite annan öl som egentligen inte skulle säljas, så vissa verkar ha åkt därifrån med 5-6 lådor a la 6 flaskor styck och annat gott.



Det gjorde inte vi däremot, för vi begav oss in mot stan strax efter 22-tiden istället. Vi kände att vi nog var klara där och om pengarna skulle räcka för ytterligare en dag till så var det bättre att åka ner och ta en öl på Fermentoren istället. Fermentoren undrar ni, varför gick vi inte till Mikkeller Bar? För att man inte kunde gå dit. Det var så mycket folk att man knappt kunde komma in. På Fermentoren var det mer behagligt dock, gott om folk både inne och utanför, självrunnen rauchbier och annat gött som t.ex. Cantillon Iris och Pannepot på fat.


Här blev vi kvar en timme ungefär sen gick vi genom ett regnigt Köpenhamn en sväng till Kihoskh och sen tillbaka upp till hotellet med en påse chips och en Mikkeller Tiger Baby, in till min och Balders stora fina dubbelsäng med svarta sidenlakan och spegelvägg. Gripen sov i skrubben bredvid. 

Jag tyckte att mässan var knepig och svår att bedöma. Ölen var av absolut toppklass och dryckesupplevelsen i sig var något av det häftigaste jag varit med om, frågan är när man kommer få uppleva något liknande igen. Maten smakade bra, men hela systemet kring maten är i min mening helt efterblivet. 

Sitta i en saccosäck eller på en pall och äta revben, sallad och fan vet allt utan att ens ha det på en tallrik? Nej, det är inget för mig. Jag ser gärna en upprepning av denna festivalen för ölen och folkets skull för vi hade väldigt kul i övrigt, men det måste verkligen vara bättre planerat nästa gång. Dagen efter blev det Copenhagen Beer Celebration, men mer om det imorgon!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pörkölt med nokedli

Inlagd chili

Burgare, metal, hemfärd