onsdag 2 januari 2013

Dunderölprovning - efterspel

Årets första inlägg! Härligt. Årets första öl kommer däremot att få vänta ytterligare en månad då jag har gett mig in på att ha en helt vit Januari.. Och som lite motivation har jag även gått in i ett vad med M2 om att den som misslyckas först ska göra en stor, fin, skånsk spiddekaga till den andra. Under förutsättningen att någon av oss misslyckas vill säga, har vi tur så klarar vi det båda två.. Fast spiddekaga är ju alltid gött så det finns väl inga direkta förlorare i detta vadet. Nåväl, det får tiden utvisa.

Men det är inte enbart på gund av vadet som jag tänkte ha en vit månad, det har helt enkelt blivit ganska intensivt nu över hösten så jag känner att jag måste ha en liten paus. Fast ni behöver inte vara oroliga, det kommer vara aktivitet här ändå. Inga ölrecensioner kanske, men en massa annat dravel kommer det finnas.. Precis som vanligt! 

På tal om intensivitet så har det som sagt varit en hel del öldrickande de senaste månaderna, som slutligen kulminerade i lördags i en stor, magnifik dunderölprovning. 11 öltokiga nördar (Jag, Gripen, Blafa, Balder, Manker, Andreas, Rafiki, Stefan, Viktor, Viktor och Erik) var vi som samlats i Helsingborgs Hembryggargilles lokal i Helsingborg (duh!) för att ta oss igenom en ganska rejäl lista finbärs. Exakt vilka det var skrev jag häromdagen, och med tanke på att det var över 30 stycken till slut så tänker jag inte tråka ut mer med omdömen kring allihop, däremot kommer jag skriva vilka som var bäst, och vilka som var sämst.






För att kunna avsluta alltihop med ett leende så börjar vi helt sonika med dom öl som var mest utav en besvikelse. Samtliga öl var i min mening grymma öl, men några av dom levde inte upp till den hype man skapat i sin lättpåverkade lilla skalle;
- Bells Back Note. Det verkade som att de flesta av oss inte tyckte att den här var värd sin hype. Den är definitivt inte värd en tionde plats på ratebeer's lista över världens bästa (icke-retired) öl.. Mjuka toner av choklad och kaffe fanns där, men också en riktigt stark doft av dill som störde alldeles för mycket för att kunna njuta av ölen fullt ut. 
- The Bruery Chocolate Rain. Imperial stout, extrem öl och hög alkoholhalt i all ära, men nej. The Bruery brukar vara duktiga på att gömma alkoholsmak, men den 19,5%-iga ölen blev alldeles för spritig för min smak. Chokladen fanns där men överskuggades av skarp sprit. Kanske inte helt oväntat, men ändå.
- Cascade Apricot. Redan när den här flaskan togs fram blev jag varnad av Andreas att det var den Cascade han tyckt minst om av alla han provat.. Och det visade sig att jag skulle hålla med honom. Jag har provat några öl från Cascade nu och tyckt att alla hittills har varit helt suveräna, men denna aprikossurisen smakade mest gammal gummi. Väldigt trist för det är ett otroligt grymt bryggeri annars. Jag har en flaska ståendes här hemma så jag får väl öppna den någon dag och se om jag fortfarande tycker det samma.. Annars har jag ett par andra Cascade-öl som kommer ge mig hoppet åter.



Nog snackat om dom öl som inte riktigt höll hypen, nu går vi till dom som fick det att glittra i ögonen på oss. Det var inte helt överraskande mest amerikanska suröl, men en bourbonlagrad rackare fick också vara med;
- Cigar City Bourbon Barrel Bolita 2009. Bolita är en grymt stabil och fyllig brown ale från Cigar City som jag håller väldigt högt, och att få prova den bourbonlagrade versionen som bara gjordes i ~200 flaskor var en upplevelse. Det var uppfriskande att äntligen dricka en bourbonlagrad öl som inte bara smakar vanilj och bourbon, utan där majswhiskyn istället för att ta över ger en ytterligare dimension av ölen och lyfter den till oanade höjder. 
- Upright Fantasia. Väldigt fruktig och blommig med en grym syra som gjorde att man började salivera redan vid doften. Flera höll denna som allra bäst för kvällen, dock inte jag.. I min bok var den näst bäst.
- Squatters 529. Inte den mest extrema ölen, ingenting som stack ut på något sätt, inget lagrat på något galet fat med galna frukter.. Men likväl en riktigt stabil amerikansk suröl. Riktigt god.
- Night Shift Ever Weisse. Det här var min absoluta favorit för kvällen. Satan, vilken öl! Grymt fruktig, otroligt snyggt balanserad och en riktigt, riktigt fin syra. Kiwi, jordgubb och hibiskus är den gjord med och dessa tre komponenter hjälper denna ölen att ta sig till astronomiska höjder. Makalöst bra suröl/berliner weisse. En av årets bästa öl.


Hedersomnämnande till FiftyFifty Eclipse 2011 Elijah Craig 20, Trinity The Flavour, 3 Fonteinen Oude Kriek 2004 och Tröegs Splinter Blue som alla fyra kom väldigt nära topplistan. Tack till alla de andra 10 galna ölnördarna som var med och skrapade ihop denna  fantastiska lineup, så mycket sån här öl ser man inte ofta. Riktigt fet kväll. 

Nästa gång ni hör av mig så kommer det att bli en återblick på det gågna året, något jag ser fram emot att sitta och mysa med, skriva och minnas. Det har varit ett bra år. Men det tar vi senare i veckan!


4 kommentarer:

Fredrik - Ölhunden sa...

Ja vad är en bal på slottet...
Det där med dillen i Bells tror jag kommer från bourbonfatet på något sätt. Jag har känt det i andra bourbonlagrade stouts, Anniversary Carneigien bl.a. Frågade en kille på Carlsberg om det och han trodde att dilltonen skulle dala med tiden då ölet fortfarande var hyfsat färskt (Carnegien). Hur gammal var "Bellsen"?

Stefan Johansson sa...

Nu har jag inte testat denna produkt, men kan det inte vara så att Bells har använt Nelson Sauvin? Den humlen kan ge dilltoner.

Men jäklars vad trevligt ni verkar ha haft det.

Cheers!!

Stefan

Kristopher sa...

Mycket möjligt att det kommer från fatet som du säger Hunden, jag är själv ganska dålig på felsmaker och var dom kommer ifrån. Ölen var från 2011 om jag inte minns fel!

Även mycket möjligt att den är bryggd med Nelson-humle, har inte kollat upp det än faktiskt. Trevligt kan du lita på att det var Stefan, du är välkommen att hälsa på någon dag och känna den skånska kärleken!

Gyllenbock sa...

Du kan alltid ta och skicka Cascade Apricot till Stockholm. :) Vi är några stackars satar här som aldrig druckit något öl från det bryggeriet.