Mer öl i Chicago
Chicago alltså. Så stor stad, så lite tid. Med facit i hand hade vi nog kunnat spendera några veckor till här utan att bli uttråkade. Dock hade vi inte riktigt så mycket tid den här gången utan snarare en och en halv dag kvar att hinna med så mycket som möjligt på. Better get to it!
Frukosten denna kyliga morgon bestod av bagels från Einstein Bro’s, lika gott som alltid. Efter det strosade vi söderut genom River North, över floden (Chicagofloden flyter rakt genom stadskärnan, det är den man ser som färgas grön under St. Patricks Day), genom finansdistrikten och ut mot Lake Michigan och allt där emellan.
Vi fick sett en massa kul grejer däribland den berömda “bönan” (Could Gate), fontänen från introt till Våra Värsta År (Buckingham Fountain), vägskylten där Route 66 startar, en stor och ganska mäktig staty av Abraham Lincoln och Willis Tower för att nämna några. Willis Tower var en gång i tiden världens högsta byggnad tills man i slutet av 90-talet blev omkörda av Petronas Towers i Kuala Lumpur. Vi funderade på att åka upp och kolla in utsikten men det var hutlöst dyrt så vi struntade i det.
Efter några timmars promenerande tog vi oss sakta men säkert tillbaka mot hotellet för att lägga av prylarna vi shoppat under förmiddagen. På vägen dit stannade vi till på en av de otroligt välsorterade butikerna från den lokala kedjan Binny’s för att köpa med oss lite öl och annat tillbaka till rummet och Sverige.
Där fanns det massor av mycket kul grejer att välja på och det var lätt att fastna där inne. Jag var dock rätt så rationell den här gången och bestämde mig för några flaskor ganska fort så vi kunde komma tillbaka och vila fötterna på hotellet. Riktigt grymma butiker dock dom där Binny’s, missa inte dessa när ni befinner er i Chicago.
Vi lade upp grejerna på rummet, tog en kortare halvtidsvila och begav oss tillbaka ut på stan för lunch. Men vad måste man äta då när man är i Chicago? Chicago style hot dogs förstås! Jag hade fått lära mig att klassiska Portillo’s skulle ha några av dom godaste, och som av en händelse låg det en Portillo’s bara några kvarter från vårt boende. Portillo’s är en restaurangkedja som specialiserar sig på Chicago style fast food (hot dogs, Italian Beef, etc). Dom har funnits sedan början av 60-talet och har 60 restauranger runt om i USA, de flesta i Chicago med omnejd men det finns några utplacerade i nästan varje större hörn av landet.
Vi stegade in på den som ligger på hörnet av East Ontario och North Clark Street och fann oss själva i ett riktigt jullandskap. Blinkande lyktor, körer, tomtar, renar och polkagrisar överallt. På grund av den oväntade avsaknaden av julpynt tidigare under resan hade vi nästan glömt att det var början av December och julen var på intåg. Men inte här inte! Här var det hålligång så det stod härliga till!
Efter att ha blivit hänförda av julstämningen inne i restaurangen (som kändes mer som en sjukt mysig food court) beställde vi in våra jumbo dogs ihop med varsin stor fryst sejdel Daisy Cutter av Half Acre. Det som kännetecknar en klassisk Chicagokorv är framförallt att man inte får ha ketchup på den. Senap, hackad lök, relish (eller Bostongurka som vi säger), tomat, en dill pickle, sellerisalt och inlagd chili á feferoni. Men absolut ingen ketchup, det är viktigt.
Korven var riktigt jäkla god tyckte vi allihop. Nu spelar säkert stämningen och tillfället stor roll här med men attans vad smarrigt det var. När vi ätit klart var vi sugna på mer öl så vi bestämde oss för att ta en långpromenad till nästa ställe som är en bryggpub drygt trekvart nästan rakt västerut, Forbidden Root.
Det var en frisk och skön promenad med några stopp på vägen för kaffe och botanisering i Alcala’s Western Wear tvärs över gatan från bryggeriet. Här blev vi informerade om att alla män borde ha ett stort bältspänne samt boots, dock hade vi inget av det på oss för tillfället men vi lade det på minnet till en annan gång.
Forbidden Root var en riktigt schysst bryggpub. Ölen var spännande och tog ut svängarna utan att bli för mycket. Balanserat och snyggt. Vi tog in tre smårätter att snacksa på som samtliga var riktigt goda, framförallt en med grillade morötter och pistaschhummus som var något av det bästa vi åt på hela resan.
Någon timme senare var det dags att ta sig vidare så vi beställde en Uber som tog oss upp till Pipeworks.
Pipeworks har inget taproom utan bara en liten shop där man kan köpa öl och merch. Dom har faktiskt några fatkranar men det är bara för growler fills, så inte anpassat för mer häng än så. Dock är Joe på Pipeworks en god vän till Magnus så vi hängde med in på bryggeriet istället och hinkade deras fantastiska pilsner medan Joe visade oss runt.
Det är ett riktigt stort bryggeri i jämförelse med många andra man besökt, och jag har alltid haft uppfattningen att alla deras öl är så attans starka så jag har aldrig varit speciellt intresserad av dom. Detta visade sig förvisso vara sant, men det vi drack var riktigt gott så det gjorde ingenting. Efter rundturen i själva bryggeriet tog Joe oss till deras barrel room som var fullsmockat med öl som fatlagras i alla möjliga olika sorters tunnor. Det, och några bryggerikatter förstås.
Magnus fick äran att “pull some nails”, det vill säga dra ut spikar och kvalitetstesta några fat och det var ju jäkligt häftigt. Joe och hans kollega som jag så klart glömt namnet på visade oss runt bland en drös olika gamla öl i olika fatlagringar, riktigt spännande att prova öl i så många olika skeden. Gott var det också.
Vi hängde kvar här mycket längre än vad vi hade räknat med från början, kanske på grund av all öl, eller kanske på grund av katterna. Vem vet? Lagom runda under fötterna fick vi med oss några öl och naturligtvis varsin t-shirt därifrån, hoppade in i en Uber som tog oss ned till nästa bryggeri för att möta upp ytterligare en vän.
Corridor Brewery & Provisions var ett av de bryggerier jag var mest taggad på under hela denna resan. Jag hade sedan tidigare provat ett fåtal öl av dom och dessa hade varit toppklass. Vi steg in i värmen och letade upp vår vän Alexi som vi stämt träff med. Det är fullt möjligt att många av er har sprungit på Alexi här i Sverige eller åtminstone vet vem han är då han är här förhållandevis ofta. Han har bland annat anordnat metalfesten Scorched Tundra i Göteborg i flera år och även bryggt öl ihop med flera svenska bryggerier. Hur go som helst är han.
Ölen på Corridor var precis som jag mindes den riktigt god. Om ni befinner er i Chicago eller kan få tag på deras öl på något annat sätt rekommenderar jag starkt att ni gör det. Utöver öl beställde vi in lite käk för att stävja fyllan i några timmar till och maten var inte dum alls den heller. Typisk pubmat i form av pizza och friterade grönsaker men det var välgjort och gott.
Vårt nästa mål var baren som Alexi förut drev, Local Option, men på vägen dit passade vi på att stanna till i en kombinerad bottle shop och taproom, Beermiscuous. Trevligt ställe med en väldans massa olika öl att erbjuda. Det blev inget långt besök men definitivt värt att nämna.
Vi tog oss sedan vidare till Local Option som jag velat besöka länge, en ganska liten bar i de norra delarna av Chicago. Som en lokal dive bar med metal i högtalarna och ett grymt ölsortiment kan man väl säga.
Och här blev det mer än en öl om man säger så. Någon timme in kände Magnus sig sömnig så han avvek tillbaka till hotellet medan jag och frugan stannade kvar för att dricka mer öl och käka tamales som någon tydligen brukade komma in och sälja på baren. Är rätt säker på att det var första gången jag åt tamales och det var väl rätt gott, framförallt bra fyllekäk när klockan blir senare och senare och man behöver ha något enkelt i magen.
En av Alexi’s vänner anslöt och vi bestämde oss för att ta en promenad bort till Delilah’s som är en jävligt punkig whiskeybar i ett gammalt bostadshus, hur coolt som helst. Mörkt, hög musik och god stämning, vad mer kan man önska?
Vi slog oss ned i baren och beställde in varsin öl och några olika whiskies från deras gigantiska sortiment. Kvällen hade blivit natt och vi satt här rätt länge och snackade in på småtimmarna innan vi kände att det började bli dags att ta sig tillbaka till hotellet. Stort tack till Alexi som visade oss Delilah’s, vi hade troligen aldrig hittat det utan dig. Riktigt häftig ställe. Men nu var det som sagt dags för lite välbehövlig sömn innan hemresa kvällen därpå.
Frukosten denna kyliga morgon bestod av bagels från Einstein Bro’s, lika gott som alltid. Efter det strosade vi söderut genom River North, över floden (Chicagofloden flyter rakt genom stadskärnan, det är den man ser som färgas grön under St. Patricks Day), genom finansdistrikten och ut mot Lake Michigan och allt där emellan.
Vi fick sett en massa kul grejer däribland den berömda “bönan” (Could Gate), fontänen från introt till Våra Värsta År (Buckingham Fountain), vägskylten där Route 66 startar, en stor och ganska mäktig staty av Abraham Lincoln och Willis Tower för att nämna några. Willis Tower var en gång i tiden världens högsta byggnad tills man i slutet av 90-talet blev omkörda av Petronas Towers i Kuala Lumpur. Vi funderade på att åka upp och kolla in utsikten men det var hutlöst dyrt så vi struntade i det.
Efter några timmars promenerande tog vi oss sakta men säkert tillbaka mot hotellet för att lägga av prylarna vi shoppat under förmiddagen. På vägen dit stannade vi till på en av de otroligt välsorterade butikerna från den lokala kedjan Binny’s för att köpa med oss lite öl och annat tillbaka till rummet och Sverige.
Där fanns det massor av mycket kul grejer att välja på och det var lätt att fastna där inne. Jag var dock rätt så rationell den här gången och bestämde mig för några flaskor ganska fort så vi kunde komma tillbaka och vila fötterna på hotellet. Riktigt grymma butiker dock dom där Binny’s, missa inte dessa när ni befinner er i Chicago.
Vi lade upp grejerna på rummet, tog en kortare halvtidsvila och begav oss tillbaka ut på stan för lunch. Men vad måste man äta då när man är i Chicago? Chicago style hot dogs förstås! Jag hade fått lära mig att klassiska Portillo’s skulle ha några av dom godaste, och som av en händelse låg det en Portillo’s bara några kvarter från vårt boende. Portillo’s är en restaurangkedja som specialiserar sig på Chicago style fast food (hot dogs, Italian Beef, etc). Dom har funnits sedan början av 60-talet och har 60 restauranger runt om i USA, de flesta i Chicago med omnejd men det finns några utplacerade i nästan varje större hörn av landet.
Vi stegade in på den som ligger på hörnet av East Ontario och North Clark Street och fann oss själva i ett riktigt jullandskap. Blinkande lyktor, körer, tomtar, renar och polkagrisar överallt. På grund av den oväntade avsaknaden av julpynt tidigare under resan hade vi nästan glömt att det var början av December och julen var på intåg. Men inte här inte! Här var det hålligång så det stod härliga till!
Efter att ha blivit hänförda av julstämningen inne i restaurangen (som kändes mer som en sjukt mysig food court) beställde vi in våra jumbo dogs ihop med varsin stor fryst sejdel Daisy Cutter av Half Acre. Det som kännetecknar en klassisk Chicagokorv är framförallt att man inte får ha ketchup på den. Senap, hackad lök, relish (eller Bostongurka som vi säger), tomat, en dill pickle, sellerisalt och inlagd chili á feferoni. Men absolut ingen ketchup, det är viktigt.
Korven var riktigt jäkla god tyckte vi allihop. Nu spelar säkert stämningen och tillfället stor roll här med men attans vad smarrigt det var. När vi ätit klart var vi sugna på mer öl så vi bestämde oss för att ta en långpromenad till nästa ställe som är en bryggpub drygt trekvart nästan rakt västerut, Forbidden Root.
Det var en frisk och skön promenad med några stopp på vägen för kaffe och botanisering i Alcala’s Western Wear tvärs över gatan från bryggeriet. Här blev vi informerade om att alla män borde ha ett stort bältspänne samt boots, dock hade vi inget av det på oss för tillfället men vi lade det på minnet till en annan gång.
Forbidden Root var en riktigt schysst bryggpub. Ölen var spännande och tog ut svängarna utan att bli för mycket. Balanserat och snyggt. Vi tog in tre smårätter att snacksa på som samtliga var riktigt goda, framförallt en med grillade morötter och pistaschhummus som var något av det bästa vi åt på hela resan.
Någon timme senare var det dags att ta sig vidare så vi beställde en Uber som tog oss upp till Pipeworks.
Pipeworks har inget taproom utan bara en liten shop där man kan köpa öl och merch. Dom har faktiskt några fatkranar men det är bara för growler fills, så inte anpassat för mer häng än så. Dock är Joe på Pipeworks en god vän till Magnus så vi hängde med in på bryggeriet istället och hinkade deras fantastiska pilsner medan Joe visade oss runt.
Det är ett riktigt stort bryggeri i jämförelse med många andra man besökt, och jag har alltid haft uppfattningen att alla deras öl är så attans starka så jag har aldrig varit speciellt intresserad av dom. Detta visade sig förvisso vara sant, men det vi drack var riktigt gott så det gjorde ingenting. Efter rundturen i själva bryggeriet tog Joe oss till deras barrel room som var fullsmockat med öl som fatlagras i alla möjliga olika sorters tunnor. Det, och några bryggerikatter förstås.
Magnus fick äran att “pull some nails”, det vill säga dra ut spikar och kvalitetstesta några fat och det var ju jäkligt häftigt. Joe och hans kollega som jag så klart glömt namnet på visade oss runt bland en drös olika gamla öl i olika fatlagringar, riktigt spännande att prova öl i så många olika skeden. Gott var det också.
Vi hängde kvar här mycket längre än vad vi hade räknat med från början, kanske på grund av all öl, eller kanske på grund av katterna. Vem vet? Lagom runda under fötterna fick vi med oss några öl och naturligtvis varsin t-shirt därifrån, hoppade in i en Uber som tog oss ned till nästa bryggeri för att möta upp ytterligare en vän.
Corridor Brewery & Provisions var ett av de bryggerier jag var mest taggad på under hela denna resan. Jag hade sedan tidigare provat ett fåtal öl av dom och dessa hade varit toppklass. Vi steg in i värmen och letade upp vår vän Alexi som vi stämt träff med. Det är fullt möjligt att många av er har sprungit på Alexi här i Sverige eller åtminstone vet vem han är då han är här förhållandevis ofta. Han har bland annat anordnat metalfesten Scorched Tundra i Göteborg i flera år och även bryggt öl ihop med flera svenska bryggerier. Hur go som helst är han.
Ölen på Corridor var precis som jag mindes den riktigt god. Om ni befinner er i Chicago eller kan få tag på deras öl på något annat sätt rekommenderar jag starkt att ni gör det. Utöver öl beställde vi in lite käk för att stävja fyllan i några timmar till och maten var inte dum alls den heller. Typisk pubmat i form av pizza och friterade grönsaker men det var välgjort och gott.
Vårt nästa mål var baren som Alexi förut drev, Local Option, men på vägen dit passade vi på att stanna till i en kombinerad bottle shop och taproom, Beermiscuous. Trevligt ställe med en väldans massa olika öl att erbjuda. Det blev inget långt besök men definitivt värt att nämna.
Vi tog oss sedan vidare till Local Option som jag velat besöka länge, en ganska liten bar i de norra delarna av Chicago. Som en lokal dive bar med metal i högtalarna och ett grymt ölsortiment kan man väl säga.
Och här blev det mer än en öl om man säger så. Någon timme in kände Magnus sig sömnig så han avvek tillbaka till hotellet medan jag och frugan stannade kvar för att dricka mer öl och käka tamales som någon tydligen brukade komma in och sälja på baren. Är rätt säker på att det var första gången jag åt tamales och det var väl rätt gott, framförallt bra fyllekäk när klockan blir senare och senare och man behöver ha något enkelt i magen.
En av Alexi’s vänner anslöt och vi bestämde oss för att ta en promenad bort till Delilah’s som är en jävligt punkig whiskeybar i ett gammalt bostadshus, hur coolt som helst. Mörkt, hög musik och god stämning, vad mer kan man önska?
Vi slog oss ned i baren och beställde in varsin öl och några olika whiskies från deras gigantiska sortiment. Kvällen hade blivit natt och vi satt här rätt länge och snackade in på småtimmarna innan vi kände att det började bli dags att ta sig tillbaka till hotellet. Stort tack till Alexi som visade oss Delilah’s, vi hade troligen aldrig hittat det utan dig. Riktigt häftig ställe. Men nu var det som sagt dags för lite välbehövlig sömn innan hemresa kvällen därpå.
Kommentarer