tisdag 1 maj 2018

Vi kör vidare genom North Carolina

Söndag morgon, fortfarande ont i foten. Svullnaden har lagt sig men blåmärkena blir större och större. Vi checkar ut och får tag på lite bandage som vi lindar in foten ordentligt i. Det känns bättre och även om svullnaden är där så känner jag att det är på rätt väg. 

Frukost ingick inte på hotellet så vi googlar fram ett par ställen som ska vara bra, men när vi söker upp dom är det kö överallt. Inte helt oväntat då det är söndagsmorgon men ändå.. Nåja, efter en lite längre promenad lyckas vi hitta ett biscuitställe som gick lite snabbare att få mat på. En snabb och lätt frukost blev det innan vi satt i bilen igen på väg västerut mot Asheville med ett par stopp på vägen. 

Något av det bästa med att roadtrippa i USA är allt man kan stanna och kolla på när man kör. Oavsett om det är naturfenomen, bryggerier, spökstäder eller Idaho Potato Museum finns det ta mig tusan nästan alltid en anledning att stanna någonstans. Och så även denna gången. Det är nämligen så att i High Point, North Carolina finner vi världens största byrå. Mäktigt va? Lätt värt en omväg.



Överväldigade, chockerade och rätt nöjda efter denna oförglömliga upplevelse kör vi mot Winston-Salem för lunch på Foothills Brewing och på vägen dit hittar vi världens sista Clam Shell Station precis i utkanten av Winston-Salem. 



Jag vet inte ens varför vi stannade till där men nu har vi sett den iallafall! Det är som sagt sånt här som gör det extra roligt att köra runt i det här landet. Men nu till Foothills.

Väldigt stor bryggpub är det första som slår mig! Foothills är väl egentligen mest kända för deras imperial stout Sexual Chocolate som är riktigt smarrig men tyvärr var den slut när vi var förbi. De övriga ölen var inte speciellt roliga. Inte dåligt men inget bra heller, tyvärr. Jag åt dock riktigt god friterad kyckling där.



Efter den sena lunchen tog vi en kort promenad inom ett par butiker men körde ganska snabbt vidare mot Asheville, en sträcka som tar runt en timme om jag minns rätt. Inte så farligt med andra ord. Strax utanför Asheville ligger Morganton. Varför vill man stanna där då?

Jo, för att där ligger Fonta Flora! Ytterligare ett bryggeri som i min mening är värd all hype dom får. Makalöst duktiga på all öl dom gör, då främst med fokus på saisons, suröl och mindre konventionella stilar som appalachian bretzelkvass. Och bryggpuben! Det är nog den snyggaste bryggpub jag varit på! Grymt vacker byggnad, väldigt smakfullt inredd. Man känner liksom ett inre lugn så fort man går in. Fantastiskt ställe. 




Vi satt här längre än vi egentligen hade planerat, det var nästan jobbigt att gå därifrån. Man vill bara stanna och hänga. Men sånt är livet, och vi hade ju ett hotell att checka in på nere i Asheville så det var bara att dra vidare. 20 minuter senare befann vi oss i den troligtvis hipstrigaste (jag vet att det inte är ett ord men jag vet inte hur jag ska beskriva det annars!) staden jag varit i. Väldigt mysig småstadskänsla (90 000 invånare) med en del rätt flummiga vernissager och andra konstnärliga institutioner, skate-, hobby- och friluftsbutiker, restauranger och en jäkla massa bryggerier. 

Första kvällen var vi dock inne rätt sent och kände att vi tar ett av de bryggerier som ligger mest avsides så har vi det avklarat. Valet föll på Wedge Brewing som är lokaliserat nere vid floden (på andra sidan floden finns New Belgiums östkustbryggeri för övrigt men vi besökte aldrig det). 



Wedge ligger i ett gammalt industriområde som tagits över av diverse verksamheter så som kafferosteri, glasblåseri, konstgalleri och så vidare. Själva serveringsytan inuti är ganska liten men uteserveringen väldigt stor. Vi köpte oss ett par öl och slog oss ned, köpte varsin macka från food trucken utanför och njöt av stunden. 

Riktigt skönt häng här ett par timmar innan vi promenerade upp till stan för att kolla in Wicked Weeds Funkatorium, den ena av WW's barer ställen i stan. Jag hade egentligen inte planerat att kolla in dom då jag över lag inte är någon fan av Wicked Weed. Inte på grund av att dom köpts upp utan jag tycker att deras öl lider av samma syndrom som Cascade - alldeles för starkt och alldeles för surt för att det ska vara njutbart. Men men, det var ett av de få ställena som var öppet så här sent och vi var i närheten så varför inte?



Och ja, ölen var ungefär som jag väntade mig, men lokalen var riktigt snygg med fronten från stora foeders bakom baren och allmänt rätt trevlig atmosfär.

Det blev bara en öl här sen begav vi oss tillbaka mot hotellet med ett sista stopp där vi hamnade på nån dive bar med ett skaband som lirade covers och PBR kostade $2 burken. Bra avslutning på kvällen!

Inga kommentarer: