tisdag 5 juni 2012

Tar måndagar till en ny nivå

I måndags förra veckan var jag ute på en liten pubrunda i Lund med min lillebrorsa där vi besökte Viggos, John Bull, Café Ariman och Bishops. Det dracks en hel del blandad öl, och en av de öl jag fick i mig var en ur Åbros nya serie Bryggmästarns Special Edition. Salvator hette den och var långt över förväntan!


Efter att ha sett Åbros rätt mysiga nya reklamfilm för denna serien så var jag fortfarande väldigt skeptisk, men just denna ölen har fått mig att känna lite hopp. Jag har dock inte hittat någon större information kring denna ölen någonstans som berättar något speciellt om den, men den var väldigt "bockig" och levde väl i gränslandet någonstans mot en doppelbock. Trevlig öl i vilket fall som helst. Några (ganska många) öl till efter det och sen var kvällen gjord. Tror att den avslutades med en Oskar Blues Old Chub och en tvåa Ardbeg Supernova, men minnet är lite suddigt mot slutet..

Och igår var det öldags igen! Denna gången skulle vi öla in Gripens nya lägenhet, så jag och pappa Balder tog oss till Lund där Gripen hämtade upp oss, körde och handlade korv, potatis och sill för att se ta oss ned till det nya boet.

Trevlig liten lägenhet i ett lugnt område som jag tror vi kommer att ha många bra kvällar i. Först när vi klampar in så bestämmer vi oss lite mer för vilka öl vi ska dricka, skrubbar nypotatis och börjar steka korv. Kvällens första öl blev en som Gripen hade med sig från Rom som jag visste väldigt lite om. Dogfish Head Raison d'Etre, en belgiskt inspirerad öl med gröna russin och sockerbetor.




Bra öl precis som väntat från Dogfish Head. Mycket russin i både smak och doft, men även fikon, brunt socker och kanske lite syrlig rökdoft på någon nivå. Ganska lättdrucken trots sina 8%. Bra start på kvällen helt enkelt.

Potatisen kokade och nu var det dags för en öl som jag hade med mig.. Denna ölen har jag varit sjukt sugen på väldigt länge nu. Min första Russian River öl för övrigt, men definitivt inte den sista, inte minst för att jag sitter på deras bryggpub om ett par veckor.. Avis much?



Beatification batch 005 var det iallafall. En helt fantastisk suröl och nog en av de suraste vi provat. Extremt välgjord öl och helt klart värd all sin hype i min mening. Perfekt munkänsla, grym syra och mycket dragningar åt stall, Granny Smith-äpplen, gröna druvor och ättika. Vi var alla riktigt jävla imponerade!

Sen blev det käk och Amager IPA som släpptes på Systembolaget förra veckan. Den är helt enkelt för jävla bra. Har läst att den har fått blandat mottagande av folk runt om i landet och många tycker att den mest är besk men jag håller verkligen inte med. Jag tycker att den har en grymt fin klibbighet och grov beska som riktigt slår en i ansiktet. Mycket tall och riktigt besk grapefrukt. Riktigt mumsig.


Mätta (väldigt mätta) och belåtna väntade vi en liten stund innan vi knäckte nästa öl, det blev en hel del mat helt enkelt. Men när maten väl sjunkit undan så tog vi fram den.. En öl som gjorde Balder helt salig. Avery är ju hans favoritbryggeri och denna ölen hade han inte provat innan, det gjordes nämligen bara 147 lådor av den så det är kanske inte så konstigt heller. Den andra ölen ur deras Barrel Aged-series och den heter Sur Generis. En suröl på över 10%, låter väldigt spännande och extremt i mitt tycke.



Det var den också. Otroligt komplex, funky och syrlig öl med riktigt fina toner av fatlagringen. Vinbär, ekfat, vinäger och körsbär. De 10% den påstods innehålla fanns det inte mycket spår av. Även om det värmde gott i halsen så var det verkligen ingen spritig smak. Jag och Gripen har bara provat två tidigare ur Averys Barrel Aged-serie (Meterix och Margarete, tack för det förresten Manker) och vi börjar sakta men säkert också se Avery's storhet, även om vi kanske inte hyllar dom lika högt som Balder gör. Riktigt bra öl gör dom iallafall.

Klockan tickar på och likaså gör vi, och nu är det dags för sista ölen för kvällen. Ett riktigt monster som vi alla varit sugna på att prova länge, tillochmed jag har varit riktigt sugen på den och jag är inte ens något större fan av imperial stouts. Visst finns det helt makalöst bra imperial stouts, några av världens bästa öl är ju imperial stouts, men det finns också mycket annat jag föredrar att dricka om jag får välja. Men denna ölen hade jag kunnat tänka mig att dricka alla dagar i veckan.




Surly Darkness 2011. Surlys återkommande monsterstout med olika levande döda gestalter på etiketten vart år. Om jag inte blandar ihop den med någon annan så ska den vara rätt så rejält humlad när den är färsk, även om det inte märktes här. Silkeslen vätska som smeker halsen på väg ner mot ölmagen och "oväntat låg" alkoholhalt på 9,6%. Man brukar ju förvänta sig mycket högre alkoholhalt, iallafall när det gäller amerikanska bryggerier.

Ölen var iallafall helt fantastisk och vi satt med den länge innan det var dags att bege sig hemåt. Farinsocker, plommon, torkade fikon och sherry var lite av alla de tusen smakerna som virvlade runt i munnen. Den gjorde sig riktigt bra ihop med lite gruyere dessutom, de mörka, rostade kaffe- och chokladtonerna gifte sig vackert med den funkiga sältan i gruyeren.

Efter detta var det dags att bege sig hemåt, så tack för gårdagen pågar. Det här med att ta några öl på måndagar borde vi göra oftare.

4 kommentarer:

Balder sa...

Måndag kommer snabbt att utvecklas till en favorit dag om det fortsätter så här!

Nu måste jag skaffa mig en till Surly Darkness!

Kristopher sa...

Jag med!

Gyllenbock sa...

Snacka om gudomlig måndag. Surly Darkness är en rackkare som jag hemskt gärna skulle vilja prova, är inte det minsta avis på din kommande resa, inte alls.

Kristopher sa...

Så mycket som du reser Gyllenbock så lär det väl inte ta lång tid innan du är i USA igen ändå ;)